Visar inlägg med etikett extremhöger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett extremhöger. Visa alla inlägg

2013-06-03

Vad hände i Storvreten? Var är media?

Jag har hittills inte kommenterat upploppen i Stockholms förorter, då så många andra har skrivit läsvärt om detta, men nu läste jag om en händelse som är högst anmärkningsvärd, där medias rapportering varit minst sagt bristfällig.

Till att börja med ska jag säga att jag bott i över tio år i en Stockholmsförort med ganska många invandrare och där jag då och då under åren har sett utbrända bilar, så jag vet vad jag talar om. Jag har sett ungdomsgängen som kommer från familjer där föräldrarna uppenbarligen har alltför dålig koll på sina barn. Vissa av ungdomarna i min stadsdel som utmärker sig särskilt känner jag igen och jag har hört deras konversationer på tunnelbanan som tydligt visar på att de lever i en värld där våld mot andra ungdomar är vanligt, liksom ett utanförskap gentemot det samhälle vi andra lever i.

Nå, den händelse som jag reagerade på var när företrädare för extremnationalistiska organisationer förra fredagen samlade ihop ett "medborgargarde", som åkte runt i Stockholms förorter. Det konstigaste är inte att de gjorde detta, utan att polisen inte stoppade dem ordentligt. I Storvreten i Tumba hade enligt polisen ett 50-tal högerextremister samlats - mer om det längre ner.

De extremistorganisationer det rör sig om är bland annat nazistiska Svenskarnas parti, där bland annat partistyrelsemedlemmen Daniel Spansk (som även sitter i kommunfullmäktige i Nykvarn) deltog. Enligt Expo var det även medlemmar i Svenska motståndsrörelsen och Förbundet nationell ungdom som deltog.

Enligt Aftonbladet förföljde "medborgargardet" människor på gatorna i Tumba tills polisen ingrep. Detta verkar dock inte ge hela bilden - som Elin Grelsson Almestad påpekar i GP så verkar vanliga media ha missat några av de viktigaste bitarna.
När varje vit medelklassjournalist fördömer flytten av Tintin-album blir det huvudnyhet. När vittnesmål från förorterna om att nazister misshandlar en pojke är det påtagligt tyst.
I Storvreten blev enligt samstämmiga vittnesmål en femtonårig pojke på kryckor misshandlad av "medborgargardet". Polisen säger att ingen polisanmälan inkommit om detta, men det är kanske inte så konstigt eftersom det av berättelserna att döma verkar som om ungdomarna har all anledning att misstro polisen, då de släppte igenom högerextremisterna så att de kunde attackera ungdomarna. Läs en berättelse på Storify. Det är en liknande historia som berättas i en intervju som Megafonen gjort med några ungdomar som var med förra fredagen.

Att polisen släppte igenom högerextremisterna mot ungdomarna bekräftas av vad som står om händelsen i en notis på en extremnationalistisk sajt (som jag inte länkar till):
fredagens händelser då medborgargardet befann sig i Storvreten för att få bort de kriminella invandrarna från gatorna. Polisen på plats ska ha flyttat på sig och låtit gardet komma fram.
Det hela är som jag skrev ovan högst anmärkningsvärt och det är verkligen dags att media granskar händelsen i Storvreten ordentligt!

En person ur "medborgargardet" greps av polisen, arton omhändertogs och två avhystes, så någonting gjorde polisen i alla fall. Men åtminstone några ungdomar i Storvreten har uppenbarligen tappat förtroendet för polisen.

Vad gäller upprinnelsen till upploppen så kan man undra vad det faktiskt var som satte igång dem och vilka som var mest aktiva. Det visade sig ju i efterhand att den 69-åring som sköts av polisen visade sig vara av finskt ursprung och inte från något land i Mellanöstern. Det ska också bli intressant att se vad det faktiskt är för personer som blivit gripna för kravallerna - det verkar ju som om de flesta av anstiftarna till upploppen inte ens kom från Husby. Enligt vad jag kan se är de flesta av de gripna dessutom tidigare dömda eller kända för polisen. Några är folkbokförda långt utanför Stockholm.

2013-02-14

Politisk soppa i Italien

Från Italien läser jag att Benito Mussolini blivit alltmer populär (postumt förstås, då han som bekant arkebuserades 1945) och bland annat Berlusconi uttalat sig positivt om honom. Benito Mussolinis ande vilar fortfarande tung över den högra halvan av den italienska politiken.

Benitos sondotter Alessandra Mussolini har varit känd som politiker länge (förutom kändisskap som skådespelerska och Playboy-modell) och var länge representant för nyfascistiska Alleanza Nationale. 2003 lämnade hon dock partiet i protest mot uttalanden mot fascismen av dess ledare Gianfranco Fini. Hon grundade därefter ett eget parti, Alternativa Sociale, och satt i Europaparlamentet 2004-2008 för detta. Sedan 2008 sitter hon dock i Italiens parlament för Berlusconis parti Popolo della Libertà (PdL, Frihetens folk). Nu har också ett nytt Mussolini-barnbarn dykt upp i rikspolitiken, nämligen dotterdottern Edda Negri, som kandiderar till parlamentet för (exnyfascisten) Gianfranco Finis utbrytarparti (ur PdL) Futuro e Libertà (FLI). FLI är med i nuvarande premiärministern Mario Montis valallians Con Monti per l'Italia, som även består av Montis Scelta Civica och Unione di Centro. Även "den gode" Monti hänger alltså ihop med en (f.d.) nyfascist med ett Mussolini-barnbarn i sitt parti. Vilken politisk soppa!

Valet i Italien (till underhusets 630 platser och senatens 315 platser) äger rum 24-25 februari. De sista opinionsundersökningarna publicerades i fredags och det ser ut som om Pier Luigi Bersanis socialdemokratiska Partito Democratico leder tillsammans med "vänstergröna" Sinistra Ecologia Libertà och några småpartier har en viss ledning fortfarande, med 35 procent av rösterna i ett genomsnitt av opinionsundersökningarna. Berlusconis koalition av PdL, separatistiska Lega Nord och några småpartier får bara 29 procent i genomsnitt. Montis allians får bara 14 procent i opinionsundersökningarna.

En intressant uppstickare är även samhällskritikern och komikern Beppe Grillos populistiska ekologiska euroskeptiska maktkritiska Movimento 5 Stelle (M5S), som i opinionsundersökningarna får hela 16 procent. Det är första gången som M5S ställer upp i ett parlamentsval. Till sist har vi den lilla vänsterkoalitionen Rivoluzione Civile, som får 4,1 procent i opinionsundersökningarna, samt förstås en hel bunt småpartier av olika slag, delvis med fyndiga namn såsom Fermare il Declino (Stoppa nedgången) och Io amo l'Italia (Jag älskar Italien).

Italiens system för att fördela mandaten i underhuset och senaten är komplicerat med olika trösklar och fördelning av mandaten enligt distrikt, men har ett slags inbyggd "bonus" för den vinnande alliansen, så att den ska få majoritet i underhuset. Det är dock inte säkert att den även får majoritet i senaten (där bonusen fördelas regionvis), så resultatet kan bli olika majoriteter i parlamentets båda kamrar. Det kan dock hända att Bersani-koalitionen om den vinner bara underhuset kommer att förhandla med Monti-alliansen om stöd.

Omkring en tredjedel av de italienska väljarna är osäkra eller säger att de inte kommer att rösta, vilket ytterligare ökar osäkerheten om hur valresultatet till slut kommer att bli.

Samtidigt väntar vi med spänning på fler nyheter kring de italienska bankernas derivataffärer, där Banca Monte dei Paschi di Siena nyligen utmärkt sig i en skandal. Fast ytterligare nyheter där skjuts troligen upp till efter parlamentsvalet.

2012-12-15

Pascalidou om Grekland

Alexandra Pascalidou har skrivit en läsvärd artikel i Bang om läget i Grekland, särskilt med avseende på extremhögerpartiet Gyllene grynings framgångar, som jag nämnt förut.
Nazism, fascism, rasism är ingen tsunami som plötsligt väller in. Det kommer stegvis, systematiskt, smygande. Det tränger genom samhällets porer, genom små vardagliga samtal som om någon lyft locket till Pandoras ask och släppt ut allt stinkande elände.
[...]
”I Grekland pågår ett inbördeskrig” säger en av Gyllene grynings parlamentariker till BBC och nämner att det är nationalister och patrioter som han, som vill ha tillbaka det gamla Grekland, som kämpar mot illegala invandrare och anarkister. Men på deras långa listor finns flera framtida offer.
Läs nu hela artikeln för att förstå mer om vart Grekland är på väg.

2012-11-06

Två politiker och en tomte

Idag var det en intressant riksdagsdebatt med anledning av en interpellation från Jonas Sjöstedt (V) till finansminister Anders Borg (M). Frågan löd "Avser finansministern att vidta några åtgärder för att förbereda Sverige för ett eventuellt sammanbrott av euron?"

Lyssna på interpellationsdebatten på Riksdagens hemsida. I debatten deltog förutom de två skarpa och kunniga politikerna Anders Borg och Jonas Sjöstedt även tomten Carl B Hamilton (FP). Lyssna själva och avgör vem som säger vettiga saker och vem som inte gör det.

Idag var det även en stor strejk och demonstrationer i Grekland, med anledning av att parlamentet imorgon ska rösta om sparpaket. Ett sparpaket som är ett villkor för nästa låneutbetalning från trojkan.

Apropå Grekland hade Aftonbladet igår en intressant ledare om Grekland, som berättar om en sak jag skrivit lite om nyligen, nämligen hur nazisterna i Gyllene Gryning (χρυσή αυγή) infiltrerar samhället.
Det är i det här desperata läget nazisterna i Gyllene Gryning tågar in på gator och torg. När alla andra har svikit är det bara fascisterna kvar. De delar ut mat - men bara till greker. De ordnar en arbetsförmedling - men bara för grekerna.
[...]
Deras arbetsförmedling innebär att de åker ut till företag och pekar ut invandrare, sedan "övertalar" de arbetsgivarna att i stället anställa greker.

Deras säkerhetsarbete går ut på att de helt enkelt slår sönder migranter och människor som kan misstänkas vara homosexuella, vänstersympatisörer eller av judisk härkomst. De infiltrerar polisen, i the Guardian vittnar flera om polisens stöd för nazisterna.
I SvD idag finns en recension av tre nyutkomna böcker om euron och skuldkrisen. Det gäller "Det skulle bli så bra. Euron och hotet mot demokratin" av Björn Elmbrant, "Eurokrisen" av Stefan de Vylder och "Kris. Texter om den europeiska krisen" av fyra författare från Portugal, Grekland, Spanien och Italien. Recensenten anser att de Vylders bok definitivt är den mest läsvärda.
Med nationalekonomisk logik förklarar han varför Grekland aldrig borde ha fått något räddningspaket överhuvudtaget och varför EU:s finanspakt är "något av det allra dummaste EU:s ledare har tänkt ut".
Läsvärd idag är också Andreas Cervenkas krönika om Godzilla-bankerna "Too-big-to-be-snäll".
En paradoxal effekt av finanskrisen är att de största bankerna bara blivit ännu större och risken i systemet därmed ännu mer koncentrerad.
[...]
Bankerna är alltså inte bara too-big-to-fail utan även too-big-to-manage.
Till sist noterar jag att Björn Forsberg har startat en blogg med namnet "I gränslandet". Han är författare till de utmärkta böckerna "Tillväxtens sista dagar" och "Omställningens tid" (recension av den senare kommer snart här på bloggen). Idag har han skrivit om "Europa Blues" och kopplingar mellan oljan och skuldkrisen.

2012-10-19

Nynazisterna starkare i Grekland

ZeroHedge tipsar om ett reportage från BBC om hur nynazistiska partiet Chrysi Avgi (Gyllene Gryning) blir allt starkare och gör sig mer synliga i samhället och utan problem kan terrorisera både invandrare och politiska motståndare. De har starka kopplingar inom polismakten och är enligt opinionsundersökningarna nu Greklands tredje största parti. Skrämmande läsning för den som liksom norska Nobelkommittén tror att EU fortfarande skapar fred.

Grekland hade inbördeskrig senast 1949 och frågan är nu om de åter är på väg mot det. Chrysi Avgi glorifierar tydligen det senaste inbördeskriget.

Jag läser för övrigt att fredspriset ska tas emot av tre representanter för EU: EU-kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso, EU:s permanente ordförande Herman Van Rompuy och EU-parlamentets talman Martin Schulz. Tre slippriga gentlemän som representerar mycket av det som jag inte gillar med EU. Den Hälsosamme Ekonomisten föreslår att vi kallar dem för Triumviratet, vilket jag tycker är en bra idé.

2012-09-10

och så Grekland...

I hela eurosoppan tycks nu Grekland hamna lite vid sidan av nyhetsrapporteringen, som istället fokuserar på ECB och de större euroländerna. Från "demokratins vagga" läser jag att regeringen ännu inte enats om de nya besparingar som är ett villkor för ytterligare stöd från trojkan. Det är Demokratisk Vänster med partiledaren Fotis Kouvelis som satt sig på tvären. De tre koalitionspartierna ska träffas igen på onsdag, som då blir en ännu mer spännande dag där vi redan har beslutet om ESM i tyska författningsdomstolen samt val i Nederländerna. Det kan bli "två besvikelser och en begravning".

Situationen i Grekland verkar urarta allt mer. I torsdags kunde man läsa om hur poliser som protesterade mot nedskärningar blockerade kravallpolisen så att de inte kunde åka iväg till en annan demonstration. Att hålla polisen tillräckligt betald trots sparåtgärder i statens utgifter borde vara högt prioriterat för den grekiska regimen, men tydligen blir även många poliser missnöjda. Ännu har jag dock inte hört talas om missnöjda militärer i Grekland - det är väl det sista man drar in på.

Jag läser också om att ultranationalistiska partiet "Gyllene gryning" går framåt i opinionsmätningarna och nu är tredje största parti i Grekland med 12 procent av rösterna. Se deras fina symbol här till höger, som väcker vissa associationer, inte bara till gamla grekiska meandermönster.

EU-kritiska vänsterpartiet Syriza skulle enligt undersökningen bli största parti med 30 procent av rösterna. Många greker verkar nu alltså ångra hur de röstade i valet i juni. Största regeringspartiet ND får dock fortfarande stöd av hela 28 procent av väljarna. För Pasok ser det dock illa ut med bara 7,5 procent av rösterna och Demokratisk vänster har fallit från 6 till 4 procent, troligen på grund av sitt stöd till regeringen.

För övrigt var radions intervju med finansminister Anders Borg (vår borgliga regering) i lördags intressant, då han anser att Grekland kan komma att lämna euron inom en 6-9-12 månaders period.

Läs även en intressant artikel i BusinessWeek om en arbetslös grekisk läkemedelssäljare som kommit till Sverige och tagit städjobb, lämnande sin dotter i Grekland. Det är såna som dem som får betala för krisen.

I fredags tyckte vår utrikesminister Carl Bildt att vi måste prata om Europa, eftersom han tycker sig sakna en livaktig Europadebatt i Sverige. Herr Bildt har uppenbarligen missat den livliga Europadebatt som förts av mig och mina bloggrannar, fast våra åsikter faller kanske inte riktigt utrikesministern på läppen. Inte när jag t.ex. skriver att EU är ett imperium på dekis, som troligen är på väg mot sitt sönderfall, med början i Grekland. För EU är ju en del av den maktbas som Herr Bildts fina jobb är beroende av. Utan EU skulle han tvingas hålla sig till den svenska ankdammen och inte få åka runt och glänsa i Europa lika mycket.

Bildt skriver också att "vi tenderar att glömma hur annorlunda det var för ett eller två decennium sedan". Nej, jag har inte glömt hur våra politiker under ledning av dåvarande statsminister Carl Bildt passade på att hålla folkomröstning om Sveriges EU-anslutning 1994, straxt efter att vi drabbats av krisen 1992, så att man garanterat skulle få ett jakande svar från folket. Jag röstade dock nej och kände en stor sorg efter denna folkomröstning. Jag har inte heller glömt att Bildt ivrigt propagerade för att Sverige skulle ansluta sig till det redan på förhand dömda eurosamarbetet. Som tur var fick han inte igenom sin vilja i folkomröstningen.

P.S. Jag kan rekommendera de i mitt tycke godaste oliverna som finns att köpa i Sverige - Ica Ecos blandade oliver från ekologiska odlingar i Grekland. Ett sätt att stödja grekerna i något där de gör bra ifrån sig. Jag sitter just och smaskar på dessa utsökta oliver.

Jämnt val i Nederländerna

Nu på onsdag 12 september är det inte bara dags för den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe att avgöra om den permanenta räddningsfonden ESM är förenlig med Tysklands grundlag, utan det är även parlamentsval i Nederländerna. EU-skepsis har präglat valkampanjen och tills helt nyligen såg det ut som om EU-kritiska socialistpartiet SP skulle bli största parti. Den senaste tiden har dock opinionsläget förändrats på grund av att de nederländska socialdemokraternas nye ledare Diederik Samsom gjort en stark insats i valrörelsen. I senaste opinionsundersökningen från i lördags skulle socialdemokraterna få 35 platser (av 150) och högerliberalerna VVD lika många. VVD under Mark Rutte ledde den senaste regeringen i Nederländerna, som sprack i våras efter bara halvtannat år. Koalitionen med kristdemokratiska CDA gick nog bra, men att förlita sig på stöd från Geert Wilders högerpopulistiska, främlingsfientliga och EU-skeptiska PVV gick inte så bra i längden.

Det kan dra ut på tiden med att bilda regering efter valet, eftersom det inte finns någon självklar majoritet. SP får enligt senaste opinionsundersökningen 21 platser och skulle möjligtvis tillsammans med socialdemokraterna och vänsterliberala D66 kunna bilda en "rödlila" regering. Historien förskräcker - efter valet 2010 tog det 125 dagar att bilda regering och så lång väntetid är snarare regel än undantag i Nederländerna. Ännu en osäkerhetsfaktor i politiken är inte precis vad EU och eurozonen behöver.

PVV skulle få 19 platser och för EU-ledarna är det problematiskt att ett av EU:s få kvarvarande "starka" länder (kreditbetyg AAA) skulle få ett parlament där nästan en tredjedel av ledamöterna är starkt EU-kritiska.

Nederländerna var femma på WEF:s nyligen publicerade lista över världens mest konkurrenskraftiga länder, straxt efter fyran Sverige. I år beräknas dock ekonomin krympa med 0,5 procent och tillväxtutsikterna för 2013 är svaga. Det är förstås den allmänna krisen i Europa som påverkar och den slår troligen hårt mot just Nederländerna, som är ett av Europas främsta handelsländer. Summan av import och export för landet var förra året nästan 160 procent av BNP. Tre fjärdedelar av Nederländernas export går till EU-länderna.

Nederländerna har också problem med fallande bostadspriser - de har fallit 15 procent från toppen 2008 och förväntas fall ytterligare de närmaste åren. Detta påverkar landets ekonomi då landets hushåll är de näst mest skuldsatta i EU (efter Danmark). Nederländerna kan alltså inte hoppas på att inhemsk kreditdriven efterfrågan ska uppväga ett exporttapp.

Dessutom har Nederländerna problem med alltför stort underskott i statsfinanserna (nästan 5 procent av BNP 2011) även om statsskulden är på en ganska rimlig nivå runt 65 procent av BNP. Underskottet gör att landet tvingas till åtstramningar för att få ner underskottet under de stadgade 3 procenten. Även EU-kommissionen har krävt detta. I år förväntas budgetunderskottet bli 3,6 procent och nästa år 2,7 procent av BNP. Åtstramningarna kommer också att påverka landets ekonomi negativt.

Nederländerna har bland den lägsta arbetslösheten i EU (5,3 procent i juli), men den lär öka i takt med att ekonomin vacklar. Detta kan i sin tur framöver försvaga stödet för en eventuell EU-vänlig regering och även ge en god grogrund för högerpopulistiska PVV.

2012-05-09

Greklands 50-mandatsbonus får motsatt verkan

Utfallet i det grekiska parlamentsvalet i söndags blev ungefär som jag gissade för en dryg månad sedan. Den gamla samlingsregeringen ledd av högerpartiet Nea Demokratia (ND) och sossarna PASOK lyckades bara få 149 av 300 mandat, detta trots den regel i den grekiska vallagen som ger det största partiet 50 bonusmandat. Regeln röstades igenom 2007, men kunde inte på grund av grundlagen tillämpas förrän vid nästnästa val, som alltså var i söndags. Meningen med regeln var att den skulle underlätta att få ett stabilt parlamentsunderlag för majoritetsregeringar, men den har nu slagit tillbaka och fått motsatt verkan mot vad som var avsett. Ingen hade räknat med att det största partiet skulle få så få röster. ND fick bara 18,85 procent av rösterna och fick 58 mandat som tillsammans med de 50 bonusmandaten ger 108 mandat. Därför misslyckades ND:s ledare Samaras med att få ihop en regering och bollen övergick till näst största partiet Syriza (radikala vänsterkoalitionen) som fick hela 16,78 procent av rösterna och 52 mandat. Dess ledare Alexis Tsipras vill riva upp EU:s räddningspaket, nationalisera bankerna och backa en mängd av de förändringar som föregående två regeringar vidtagit. Att han får stöd för en ny regering från kommunistpartiet KKE (8,48 procent, 26 mandat) och Dimokratiki Aristera (Demokratiska vänsterpartiet, 6,11 procent, 19 mandat) ser ut att vara klart, men dessa tre får bara 97 mandat sammanlagt. Tsipras flörtar nu med PASOK (13,18 procent, 41 mandat) och även utbrytarpartiet ANEL (Oberoende greker, höger, 10,60 procent, 33 mandat). Tillsammans med ANEL skulle han få ihop 130 mandat. Det ironiska är att utan 50-mandatsbonusen skulle dessa fyra partier (vänsterpartierna plus ANEL) ha fått en majoritet i parlamentet. Nu gör istället 50-mandatsbonusen det omöjligt att bilda en vettig majoritetsregering. Grekland hamnar därför troligen i politiskt limbo fram till nästa nyval.

PASOK och ND gick som väntat kraftigt bakåt i detta val. Deras tidigare kumpaner i samlingsregeringen, de nationalistiska högerextremisterna LAOS, fick bara 2,9 procent av rösterna och hamnade därför under treprocentsspärren. Troligen var tappet av närmare hälften av sympatisörerna väljarnas straff för att de deltagit i samlingsregeringen. Istället gjorde de nationalistiska högerextremisterna (med nynazistiska undertoner) Chrysi Avgi (Gyllene gryning) ett starkt val och fick hela 6,97 procent av rösterna och 21 mandat. Troligen vill dock inget av de andra partierna ta i Chrysi Avgi ens med tång. Vänstern och extremhögern i Grekland verkar i alla fall vara överens om en sak - de vill bryta med "trojkan" EU, ECB och IMF, men i övrigt torde de ha svårt att samarbeta.

OP (ekologiska gröna) lyckades trots att de ökade med 0,4 procentenheter bara skrapa ihop 2,93 procent av rösterna och hamnade därför också under treprocentsspärren. I och med att två partier hamnade så nära under treprocentsspärren blir det en ovanligt stor andel av de grekiska väljarna som inte blir representerade i parlamentet.

Det ser alltså inte ut att finnas särskilt goda förutsättningar för regeringsbildande i Grekland och det talas redan om att det kan bli ännu ett nyval - kanske redan i juni. Då finns det en stor möjlighet att många vänsterväljare från Kommunistpartiet och Demokratiska vänsterpartiet taktikröstar på Syriza. Får de bara någon procentenhet mer än i söndagens val blir Syriza största parti och kapar åt sig de 50 bonusmandaten. Då hamnar Grekland i ett helt annat politiskt läge, där det finns bättre möjlighet att sätta ihop en stabil regering, även om det definitivt inte skulle vara en regering som EU-nomenklaturan önskar sig.

Det är förresten en epok som går i graven i Grekland i och med detta val. ND och PASOK har turats om att styra Grekland i flera årtionden, men får nu inte ens tillsammans ihop en majoritet i parlamentet. Det luktar korruption lång väg när tre generationer Papandreou och två generationer Karamanlis varit premiärministrar. Det är nog bra för grekerna att bli av med denna politiska parasitgrupp.

Samtidigt försämras läget i Grekland allt mer.
Arbetslösheten steg med 4 procentenheter på lika många månader från oktober i fjol till 21,8 procent i slutet av januari. Kontorsvakanserna i Aten har ökat från 14,5 procent till 20 procent på ett år och än värre är att den grekiska ekonomins livlina, turistnäringen, blir allt svagare. Antalet besökare har minskat med 12,5 procent på ett år och det är belysande att andelen tyskar som besökt Grekland har minskat från 15 procent till 3 procent.
Det som händer i Grekland är del av en större politisk omvälvning som sker i EU. SvD:s Per Lindvall kommenterar:
Under de senaste två åren har regeringarna i 12 av eurozonens 17 medlemsländer röstats bort eller fått se koalitioner kollapsa. Den finansiella krisen har följts av statsfinansiell kris, där nästa steg i utförstrappan är en politisk kris.
Även Nigel Farage har beska kommentarer idag, som ironiskt nog råkar vara "Europadagen".

Läs även bloggrannen Musik @ Centrifugens kommentarer idag.
Det som ändå måste betecknas som fascinerande är hur politiker i sin enfald kan driva situationen i Europa till kanten av avgrunden på det viset man gjort. När man läser historieböcker om tidigare kriser, och krig för den delen, av olika slag så har man ibland undrat ”hur kunde det sluta så illa”. Det vi ser nu är ett sådant ögonblick där frågan besvaras i realtid.