Alternativwebben del 2

Igår skrev jag om det jag kallar "Alternativwebben", alltså webbsajter som tar upp en mycket "alternativ" världsbild, fyllda av konspirationsteorier, pseudovetenskap och vetenskapsförnekelse.

Det finns även fler besläktade alternativa världsbilder, till exempel den där man förnekar mänsklig klimatpåverkan genom växthusgaser och i många fall avfärdar det som i dessa kretsar kallas "klimatalarmism" som en gigantisk konspiration. Det finns flera kopplingar mellan denna och andra alternativa världsbilder. Exempelvis tar den svenska Alternativwebbens epicentrum Newsvoice ibland in rena klimatförändringsförnekarartiklar såsom denna, denna eller denna. Å andra sidan rapporterar Newsvoice ibland även positivt om "klimatalarmismen". Att man tar in sådana artiklar som dem jag refererat till visar dock på den obefintliga kritiska kontroll som Newsvoice har av artiklar man tar in. Även Vaken.se tar in klimatförändringsförnekande artiklar.

Epicentrum för den svenska klimatförändringsförnekarrörelsen är dock sajten med det oerhört förvillande namnet Klimatupplysningen (tidigare kallad Stockholmsinitiativet). Där jobbas det hårt på att skriva mycket och förvillande om klimatvetenskapen. Det skrivs så mycket att få orkar bemöta inläggen, som ofta rapar samma förvillelser i olika förpackning. Ofta hämtas deras förvillelser från den engelskspråkiga sajten Watts up with That (förkortas ofta WUWT). Mer om den finns att läsa på RationalWiki.

Särskilt intressant är hur man på Klimatupplysningen fortsätter att kämpa på trots att man har så mycket data emot sig. Exempelvis finns ett diagram till och med på deras egen sida som tydligt visar den minskande trenden för Arktis havsis. När 2014 nu ser ut att vara på väg att bli det varmaste året sedan mätningarna började blir det också allt svårare för förnekarna.

Dagen F för peak oil

F som i Förnekare. Eller F som i Finansdepartementet. Igår presenterade Öystein Noreng sin rapport om peak oil på Rosenbad. Jag har redan i förväg bemött en hel del av det jag räknade med att han skulle säga.

Norengs föredrag samt kommentarer och diskussion kunde ses lajv på Expertgruppens för Miljöstudier hemsida. Jag antar att de kommer att lägga upp videon på hemsidan inom de närmaste dagarna, liksom rapporten.

Noreng passade också på att skriva en debattartikel i SvD.

Huvudslutsatsen i rapporten är att frågan om en produktionstopp för oljan är överdramatiserad beroende på en missledande underskattning av marknadens och prisets betydelse för utvecklingen. Slutet på oljan är inte heller ett närliggande problem, även om oljan är en ändlig resurs. Teorin om peak oil fungerar som ett exempel på hur olyckligt det är om idéer som saknar vetenskapligt stöd får fäste och politiskt gehör. Den inför en obefogad oro, förvirrar klimatpolitiken och riskerar att förleda till politiska beslut som skadar samhället.

Vadå "idéer som saknar vetenskapligt stöd får fäste och politiskt gehör"? Det finns en hel mängd vetenskapliga artiklar publicerade om peak oil och oljeproduktion, som har studerats ordentligt framförallt det senaste årtiondet. Det är snarare Noreng som saknar vetenskapligt stöd för sina slutsatser. Kjell Aleklett kritiserade honom också för att han i rapporten överhuvudtaget inte har nämnt de senaste årens vetenskapliga rapporter och avhandlingar om oljeproduktion.

Noreng sade i sitt framförande bland annat följande anmärkningsvärda saker:

• "Pessimister tvivlar på incentiver"
• "Optimister tror på marknaden"
• "Apokalyptiska visioner om en energifattig framtid"

och kallar Hirschrapporten från USA:s energidepartement från 2005 för "alarmistisk". Kjell Aleklett och andra forskare presenterar allt annat än "Apokalyptiska visioner om en energifattig framtid". De studerar hur oljeproduktionen ser ut och dess troliga framtid och presenterar det, även om det för etablissemanget skulle råka vara obekväma fakta. Att det är obekvämt visas av Norengs kraftiga reaktioner - allt som inte stämmer med hans business-as-usual-scenario blir "apokalyptiska visioner". Fast för norska oljefonden, som Noreng är "pappa" till, blir kanske resultatet ganska "apokalyptiskt" när det visar sig att Norge bytt bort sin olja mot värdepapper som inte behåller sitt värde.

Visst kan man tro på marknaden, men problemet är att den tron riskerar att lämna oss med byxorna nere om vi inte börjar förbereda samhället för dyrare och knappare olja.

Vill man istället läsa något vettigt om peak oils möjliga effekter på ekonomin tipsade ASPO Sveriges ordförande Martin Saar om en bra artikel som nyligen publicerats på The Oil Drum: "Global Oil Risks in the Early 21st Century" av Dean Fantazzini vid Moscow School of Economics, Mikael Höök från Globala Energisystem vid Uppsala Universitet och André Angelantoni, Post-Peak Living, San Francisco. Den artikeln har tidigare publicerats i den vetenskapliga tidskriften Energy Policy i december 2011.

Jag betvivlar att Öystein Norengs rapport skulle accepteras av någon vetenskaplig tidskrift.

Läs även Kjell Alekletts redogörelse för gårdagens begivenhet på Rosenbad.

Förnekardrevet igång om peak oils konsekvenser

Vi tar en snabb repris av de fem stadier som psykiatern Elisabeth Kübler-Ross använde för att dela in reaktionen på chockartade besked (exempelvis dödlig sjukdom).

1. Förnekelse
2. Vrede
3. Köpslående (förhandling)
4. Depression
5. Accepterande

Mer om detta kan ni läsa i "Peak oil och förnekelsen" som jag skrev sommaren 2009.

Det är uppenbart att Sveriges etablissemang nu har passerat förnekelsestadiet vad gäller att peak oil inträffar omkring nu (plus minus några år). Det är svårt att säga något annat när självaste International Energy Agency (IEA, OECD:s energiorgan) hösten 2010 konstaterade att konventionell olja toppade år 2006. Vredesstadiet syns vad gäller etablissemanget ofta inte utåt, men det kan anas när exempelvis Finansdepartementet (i vrede?) gav i uppdrag att ta fram en rapport om peak oil och Timbro tydligen också gjorde det. Nu har man uppenbarligen nått förhandlingsstadiet "peak oil är en realitet, men det får nog inte så farliga effekter". Vad gäller effekterna av peak oil har man alltså nu bara nått förnekelsestadiet.

Förnekelsetänkandet vad gäller effekterna illustreras tydligt av den rapport som Finansdepartementet beställt och som släpps nu på fredag. Uppdraget gick där inte till oljekunniga fysiker (där vi har en av världens främsta forskargrupper i Uppsala) utan till nationalekonomen Øystein Noreng. I och för sig skulle det säkert kunna bli ensidigt med bara fysiker som skriver rapporten, men varför inte sätta en fysiker och en ekonom på att tillsammans skriva en rapport? Den skulle säkert bli oerhört intressant.

Idag har med en märkligt synkad tajming Timbro släppt en rapport om peak oil, även den skriven av en ekonom. Sammanfattningen är så här:

Peak-begreppet används sällan inom ekonomisk forskning. Det beror på att begreppet saknar relevans i en dynamisk värld med prismekanismer och äganderätter. Det skriver Erik Lakomaa, doktor i ekonomisk historia och associerad forskare vid Handelshögskolan i Stockholm i rapporten Peak Whale, Peak Oil.

Rapporten i korthet

• ”Peak Oil” är som analysbegrepp mindre meningsfullt eftersom det utgår ifrån en statisk värld där teknologin inte förändras och där prismekanismer och incitament inte spelar någon roll. Begreppet ”Peak Oil” eller ”Peak vadsomhelst” används därför, till skillnad från i medierna eller i den politiska debatten, sällan inom den ekonomiska vetenskapen.
• Det finns inga beskrivna historiska exempel på där råvaror tagit slut. Även om den tillgängliga mängden av vissa råvaror är högst begränsad och efterfrågan på många av dem, exempelvis guld, har varit hög under årtusenden, har de inte tagit slut. Prismekanismerna har sett till att utbudet har motsvarat efterfrågan.

Ingen orsak att oroa sig! Peak oil är irrelevant för ekonomin! Innovationer fixar allt - de kan till och med trolla fram energikällor!

Exemplet med peak gold är extremt tydligt. Trots en sanslös uppgång i guldpriset så har den globala guldproduktionen sjunkit stadigt sedan år 2000. Fysiken vann över ekonomin när ett flerdubblat guldpris ändå inte kunde locka fram ökad produktion. Enligt gängse ekonomisk tro borde det finnas ett oerhört starkt incitament att öka guldproduktionen. Självklart har det höga guldpriset gjort att det investerats i guldgruvor, men problemet är att de nya gruvorna har mycket lägre guldkoncentration i malmen och därför inte förmår att kompensera för produktionsbortfallet i befintliga guldgruvor.

Lakomaa har i sin rapport den intressanta rubriken "PEAK OIL – ETT ANNAT SÄTT ATT SÄGA ATT EKONOMER HAR FEL". Jag kunde inte ha formulerat det bättre själv! Dagens ekonomiska teorier har bara prövats i tider av långsiktig tillväxt i energi- och resursförbrukningen. Jag skulle tro att flera av dessa teorier (som av ekonomer närmast accepteras som axiom) kommer att ställas på huvudet när drygt två århundraden av överflödsindustrialism förbyts i en era av knapphetsindustrialism.

Lakomaa skriver

Det främsta problemet med ”peak oil” är att begreppet är statiskt och inte tar hänsyn till att människan ständigt upptäcker nya fyndigheter, liksom att det strider mot ekonomisk intuition.
...
Sedan Birols varning för knappt två år sedan har också flera nya stora fynd gjorts

De nya fynden är inte så stora som man vill ge sken av. Faktum är att världen sedan 1990 förbrukar mer olja än vad som årligen upptäcks. Gapet börjar idag trots nya fynd bli väldigt stort.

Den fysiska faktor som ekonomen Lakomaa också ignorerar är EROEI (Energy Returned On Energy Invested). Det går åt alltmer energi för att ta fram den energi vi behöver, i takt med att fyndigheterna blir alltmer avlägsna, svåråtkomliga (t.ex. djuphav) eller svårutvunna (t.ex. tjärsand). Lakomaa tar också upp "reservtillväxt".

Det vi vet är att reserverna har fortsatt att öka trots omfattande utvinning och reserverna är idag större än vad de någonsin varit. Empirin stämmer här inte överens med peak oil-teorin.

Reserverna är inget direkt avgörande för peak oil-teorin. Det viktiga är inte hur stort kar med olja man har utan hur tjockt sugrör man har för att suga ut oljan. Nya reserver är mer svårutvunna och har därmed lägre flödestakt (vilken bestäms av bl.a. Darcys lag). Kritiker pekar på att diagrammet ovan inte tar med den "reservtillväxt" som blir när ett högre oljepris gör att man ur ett oljefält kan ta fram mer olja med mer avancerade metoder, men problemet är att även metoderna för utökad oljeutvinning ger mer energiåtgång och därmed lägre EROEI. Det är energinettot som är det intressanta i slutändan, då det är överskottet som driver vårt industrisamhälle. När det kostar ett fat olja för att utvinna ett fat olja är det game over, men långt innan dess når man en gräns när energiöverskottet inte räcker till för att driva industrisamhället. Någonstans runt EROEI = 3 har forskare spekulerat i att gränsen går.

Lakomaa citerar även Daniel Yergin, en man som inofficiellt tävlar med Sveriges Marian Radetzki vad gäller att ha flest fel i prognoser för oljepris och oljeproduktion. Lakomaa lyckas även få in en känga mot M King Hubbert.

Ser vi till empirin finner vi att Hubbert, trots att han lyckades pricka in året för topproduktionen inom det kontinentala USA, samtidigt misslyckades med att prognostisera hur stor produktionen skulle komma att bli därefter. 2010 utvanns 5,5 miljoner fat olja per dag vilket är tre och en halv gång mer än de 1,5 miljoner fat som Hubbert prognosticerade

Hubbert hade dock rätt angående tiden för toppen för USA:s oljeproduktion (utom Alaska). De 5,5 miljonerna fat inkluderar även Alaska, vilket Hubbert inte hade räknat med. Eventuellt behöver dock hans teori justeras vad gäller högersidan av oljetoppen, då mänskligheten i sitt oljeletande kanske i desperation kommer att ta upp mer kvarvarande olja trots lågt EROEI. Infrastrukturen (raffinaderier, fartyg m.m.) för oljan finns ju redan till stor del på plats i samhället, byggd i en era av billig olja, vilket möjliggör för oss att för en tid använda olja med lägre EROEI.

En faktor som Lakomaa vad jag ser fullständigt ignorerar är att exportländerna förbrukar allt mer olja själva, vilket leder till att tillgänglig exportolja på världsmarknaden sjunker snabbare än den globala utvinningen. Detta kallas för "Export Land Model" (ELM).

Ekonomer resonerar ofta som så att peak oil inte innebär något problem, då ett högre oljepris (till följd av brist) kommer att leda till att minskad efterfrågan och en övergång till andra energikällor. I princip har ekonomerna rätt där, men det är konsekvenserna av den minskade efterfrågan som de missar. Stora delar av samhället (framförallt transporterna och industrijordbruket) är nämligen starkt oljeberoende och om man istället ska använda de alternativ som står till buds blir de betydligt dyrare. Dessutom är det högst tveksamt om det är möjligt att ersätta oljan, åtminstone för att upprätthålla samma nivå av energiförbrukning. Detta hotar själva förutsättningarna för vårt nuvarande ekonomiska system och innebär genomgripande förändringar i vår livsstil. Ett högre oljepris leder också till att det blir de fattigaste som prisas ut ur marknaden. Vi i Sverige kan utan problem dra ner på vår levnadsstandard, men för en Etiopier innebär sänkt levnadsstandard ofta svält.

Etablissemanget försöker alltså samfällt att förhandla bort frågan om peak oils konsekvenser. Etablissemangets inbördes länkar belyses idag av bloggrannen Cornucopia, som visar upp kopplingarna mellan

• Finansdepartementet (med de två moderata ministrarna Anders Borg och Peter Norman)
• partiet Moderaterna
• näringslivets tankesmedja Timbro
• Timbros VD Markus Uvell
• Timbros programansvariga för miljö, tillväxt och konsumtion Lydiah Wålsten
• PR-byrån Kreab

Jag tror i och för sig inte att det är någon koordinerad kampanj, utan snarare att frågan ligger i tiden och att Timbro och moderaterna på Finansdepartementet säkerligen diskuterat frågan informellt och sedan båda dragit slutsatsen att det behövs förnekarrapporter.

Att förnekelsefrågan ligger i tiden framgår också av den vidareutbildning inom energi för gymnasielärare som Andreas Larsson på Omställning Gästrikland tipsade mig om. Här handlar det om Skolverket som tillsammans med Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) och Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF) har satt ihop kursen. Trots temat så nämns inte ens peak oil i presentationsmaterialet från föreläsaren Roland Roberts, professor i geofysik vid Uppsala Universitet. Roberts kommer visserligen med en hel del intressanta och viktiga fakta.

• "Sverige är starkt beroende av fossila bränslen" (de står för 39% av energimixen)
• "Vi har i viss mån flyttat ”vårt” energibruk till andra länder."
• "Världens el kommer huvudsakligen från fossila bränslen (stenkol + naturgas ca 60%)"
• Världens transporter drivs huvudsakligen med fossila bränslen "fossila svårast att byta ut i transportsektorn"
• "Vi är beroende av fossila bränslen till 75-95%, beroende på hur man räknar."
  
• "Vi kan säkert använda mer bioenergi om vi vill, men med något som liknar dagens teknik finns ingen möjlighet att ersätta fossila bränslen – jorden är inte tillräckligt stor."
• Han pekar på hur stor skillnaden är i energiinnehåll mellan litiumbatterier (0,46-0,72 MJ/kg) och bensin (cirka 46 MJ/kg)

Men han förvillar genom att börja tala om reserver och resurser, när det är flödena som är det intressanta. Oljekaret må vara hur stort som helst, men blir ditt sugrör smalare måste du minska din oljekonsumtion. Vidare säger han att

Fossila bränslen är en begränsad resurs. Vi kommer inte att vara huvudsakligen beroende av den för mer en ett antal decennier till

Sen kontrar han dock med att

Det finns ingen akut brist på fossila bränslen i marken, och med dagens prisnivåer finns ingen risk av brist under många decennier

Är det bara jag som ser motsägelsen mellan dessa två påståenden? De står till och med på samma sida i presentationen!

Läs även Cornucopias kommentar till Skolverkets vidareutbildning.

Så med stora delar av etablissemanget på plats väntar vi nu med spänning på när någon socialdemokratisk tankesmedja kommer med en rapport om peak oil. LO har säkert också ett intresse av att förneka problemen. Som jag ser det så är det öppet mål för politiker som i dagens läge har modet att gå mot strömmen och börja tala om de sannolika följdverkningarna av peak oil och även presentera visioner om hur vi skulle kunna ställa om samhället för att mildra effekterna. Jonas Sjöstedt kanske? Jag vet att han brukar läsa min blogg ibland.

Tillägg: Kjell Aleklett har nu också skrivit en utförlig sågning av Lakomaas rapport "Peak Oil, Peak Whale".

Øystein Noreng och peak oil

Jag skrev igår att Øystein Noreng, professor i petroleumekonomi vid Handelshøyskolen BI, fått i uppdrag av svenska Finansdepartementet genom Expertgruppen för miljöstudier att skriva en rapport om peak oil. Kjell Aleklett skriver:

Noreng är pappa till den norska oljefonden och redan 2004 träffades vi på en konferens i Abu Dhabi. Han förklarade då att han inte trodde på Peak Oil och då jag läser hans rapport kan jag konstatera att han inte har ändrat sig.

Jag frågade Kjell vad hans roll vid rapportsläppet kommer att vara och han svarade:

Den 30 mars så kommer Noreng att först presentera rapporten, sedan har några personer blivit inbjudna att kommentera rapporten och sedan följer en debatt om rapporten där även publiken kan ställa frågor. Jag har fått rapporten för genomläsning och arbetar nu med att förbereda mig för de 10 minuter som jag inledningsvis får till mitt förfogande. Problemet är att det finns så många blottor i argumentationen så att 10 minuter är ganska lite tid. Jag hoppas att de journalister som är där tar sig tid att utforska problemen mer i detalj.

Eftersom jag inte har tillgång till rapporten, så googlade jag lite och fann bland annat en artikel från 2007 och en presentation från 2006 från ett seminarium på Polyteknisk forening med titeln "Er Peak Oil en realitet? Hva blir konsekvensene for Norge og verden?". Att peak oil är en realitet torde vara svårt att förneka. Varje ändlig råvara måste per definition någon gång under historien nå ett utvinningsmaximum. Diskussionen borde istället handla om när peak oil inträffar samt konsekvenserna.

Hursomhelst antar jag att Noreng kommer att säga liknande saker i den rapport som snart presenteras, så det är lika bra att bemöta en hel del redan nu utifrån vad han sagt tidigare.

• Noreng refererar först till ett antal tidigare prognoser som han anser inte slagit in. Bara för att olika försök att prognosticera oljeproduktionen slagit fel tidigare betyder inte att det inte kommer en topp. Metoderna för prognoserna har dock utvecklats de senaste åren, t.ex. genom forskning från Globala energisystem vid Uppsala universitet. Noreng påstår att den berömda "Limits to Growth" från 1972 förutspådde att oljan skulle ta slut på 1980-talet, vilket vad jag förstår måste vara en missuppfattning, då de placerade resurstoppen nånstans runt år 2000.
• Noreng påpekar att stora områden inte varit föremål för grundlig oljeletning och nämner bland annat Mellanöstern och Ryssland. Det må vara så, men sannolikheten för att man ska finna något nytt "elefantfält" där ser ut att vara liten. Visst kommer man att finna nya fält, men de lär vara små.
• Noreng pekar på en större effektivitet i oljeutvinningen (med ny teknologi). Problemet är dock att mer effektiv utvinning ser ut att ge betydligt brantare nedgång när oljefältets produktionstopp väl har passerats - t.ex. för Cantarell-fältet i Mexiko.
• Till "stationärt bruk" kan olja ersättas av kol, gas och kärnkraft, men alla är ändliga råvaror. Kol och gas lär dessutom också nå sina globala produktionstoppar senast inom 10-20 år. Kärnkraftverk byggs för närvarande inte alls ut i den takt som skulle behövas för att ge något påtagligt energitillskott och det är inte troligt att vi kommer att se någon större utbyggnad. Dessutom är kärnkraftverk beroende av vattentillgång, vilket starkt begränsar möjliga placeringar.
• För "mobilt bruk" kan bensin och diesel från olja teoretiskt ersättas av syntetiska bränslen framställda från kol eller gas. Detta ger för det första energiförluster (särskilt för kol) och för det andra kommer ökad användning av kol och gas att skynda på uttömningen av även dessa fossila tillgångar. För det tredje är det viktigt att se på hur mycket flytande drivmedel som kan framställas per dag från dessa källor. Det måste byggas enorma Fischer-Tropsch-anläggningar för att motsvara den vikande oljeproduktionen och det syns inga tecken på att ens tillnärmelsevis så stora anläggningar är under uppbyggnad.
• Noreng kan ha en poäng när han pekar på hur oljebolagens finansiella struktur förändrats, och att det lett till mindre investeringar och oljeletning. Frågan är dock hur återkopplingen mellan världsekonomin och oljebranschen kommer att påverka investeringsviljan och oljeletningen framöver. De oljefält som finns kvar att finna ligger på ställen som är dyra både vad gäller letning och investering i anläggningar och kräver därför ett högt oljepris för att bli lönsamma. Å andra sidan medför ett högt oljepris en "straffskatt" på världsekonomin som gör att tillgången till kredit och riskkapital avtar och att oljepriset kan sjunka igen på grund av att världsekonomin krymper som 2008, vilket i sin tur gör att den dyra oljeletningen inte längre blir lönsam. När oljepriset låg som högst 2008 motsvarade det 8 procent av global BNP.
• Noreng anser att Saudiarabiens oljereserver är "ytterst forsiktig" beräknade, men det håller de flesta andra bedömare inte med om. Den "magiska" reservtillväxten under 1980-talet, då OPEC:s produktionskvoter baserade sig på ländernas oljereserver, talar snarare för att Saudiarabiens oljereserver är överskattade.
• Noreng framhåller mycket riktigt att Irak har stor potential. Huvudproblemet där är dock den instabila politiska situationen och säkerhetsproblem. Risken är överhängande att stora delar av Iraks olja kommer att bli liggande i marken under överskådlig tid.
• Noreng ansåg att Iran hade möjlighet att fördubbla sin utvinning, förutsatt att de får tillgång till kapital och expertis samt att sanktionerna upphävs. Inget av detta synes vara troligt.
• Noreng refererar till CERA:s prognoser, som varit notoriskt felaktiga. Enligt vad han säger skulle världens utvinningskapacitet öka från 86 till 100 miljoner fat per dag från 2005 till 2010. Facit blev en marginell ökning från 85 till 87 miljoner fat per dag.
• Noreng tar upp att vid dagens oljepriser blir utvinning av olja från tjärsand lönsam. Problemet här är att det inte är särskilt intressant hur stor balja man har, utan istället hur tjockt sugröret är. Oljesandsutvinningen i Kanada begränsas bland annat av tillgången på vatten och man har inte lyckats komma högre än 1,5 miljoner fat per dag, trots optimistiska prognoser om 5 miljoner fat per dag.
• Till slut hoppas Noreng på att Norge likt Storbritannien skulle kunna få en "dubbeltopp" i oljeutvinningen, men några sådana tecken syns inte alls. Det är möjligt att det görs något sensationellt stort fynd i det inte lika utforskade Barents hav, men det ser än så länge inte ut så. Det är farligt att bygga framtidsplaner på att mirakel inträffar.

Från oljeexperten Olve Torvangers presentation vid samma seminarium har jag tagit följande diagram över utvinning kontra oljefynd globalt, som tydligt visar problemet från ett fysiskt perspektiv som inget ekonomiskt teoritiserande kan råda bot på.

Globalt förbrukar vi betydligt mer olja än vad som hittas varje år - i längden en omöjlig ekvation.

Från Cruel Crudes kommentar till Finansdepartementets kommande rapport lånar jag följande bild över Storbritanniens och Norges oljefynd kontra utvinning.

Den vikande fyndtakten är tydlig och följs efter några decennier obönhörligen av vikande produktion. Fysiken vinner över ekonomin.

Läs även Cornucopias kommentar.

EU-farsen är inte slut

EU-nomenklaturan fortsätter sitt förljugna spel. Det talades i december så varmt om den nya finanspakten som skulle säkerställa budgetbalans, men idag får vi höra att man skjuter upp disciplinåtgärderna. Ungern får till juni på sig att få ordning på sitt budgetunderskott, och utbetalningarna av EU-stöd kommer inte att stoppas förrän 2013. Spanien får mildare krav på att minska sitt budgetunderskott efter att 2011 gav -8,5 procent istället för förhoppningen på -6 procent. Alltid kan man hitta någon syndabock - i Spaniens fall den dåliga förra regeringen - med den nya blir det säkert bättre! För Spanien räcker det nu för 2012 med -5,3 procent istället för tidigare överenskomna -4,4 procent av BNP. Men 2013 ska allt vara löst! Då gäller -3 procent för Spanien. Det tror vi väl på? Det verkar nu som om Spanien är på väg att glida förbi Italien i tävlingen "alltför stora länder med alltför stora statsfinansiella problem", då Italien under Monti-regeringen verkar ha lyckats att åtminstone för tillfället stadga upp statsfinanserna.

EU:s maktelit presenterar en fantasivärld för att försöka hålla skenet uppe vad gäller Grekland, men som ZeroHedge skriver så är antagandena fullständigt orimliga. Före detta riksbankschefen Bengt Dennis kan vid 82 års ålder kosta på sig att säga sanningen:

Slutet är att Grekland på något sätt lämnar eurosamarbetet. Det sker de närmaste tolv månaderna – om inget mirakel inträffar och sådana är som bekant sällsynta.

Vidare säger han att det är uppenbart att även Portugal kommer att behöva ytterligare stödpaket.

Grekland gjorde de facto statsbankrutt i förra veckan, vilket bekräftas av att ISDA anser att en kredithändelse inträffat och att kreditswappar på landets statsskuld kommer att förfalla till betalning. Efter detta obligationsbyte visar det sig nu att de nya grekiska statsobligationerna redan har tappat kraftigt i värde på marknaden, eftersom fortfarande ingen tror på Grekland. Dessutom har stämningarna mot Grekland satt igång - alla obligationsinnehavare var inte med på bytet!

Nästa land till rakning är troligen Portugal och Jonas Sjöstedt skriver om sitt besök där nyligen.

2011 krympte den portugisiska ekonomin med 1.8 % och 40 000 företag gick i konkurs. 2012 fördjupas recessionen och beräknas detta år till 3.4 %. Officiellt är arbetslösheten 14.8 % men i praktiken överstiger den 20 % om man räknar in de som inte registreras. Minst var tredje ung människa är arbetslös. Nya varsel om uppsägningar kommer i stort sett dagligen.

Minimilönen är 485 euro och 16 % av arbetskraften har den. Såväl arbetslösa som många pensionärer och arbetande är fattiga, antalet fattiga beräknas till 2.5 miljoner (inkomst under 419 euro/månad). Det sker stora nedskärningar i offentlig service och sociala trygghetssystem. Antalet lediga dagar per år skärs ner. Avgifterna inom sjukvården höjs kraftigt vilket enligt vissa bedömare leder till sämre folkhälsa och ökad dödlighet. Utvandringen tar fart, inte minst är det välutbildade unga som emigrerar till Brasilien, Angola och andra EU-länder. Nästan inga offentliga investeringar sker och situationen i jordbruket förvärras av svår torka. Tiggeri och desperat fattigdom är väl synligt i stadsbilden.

2,5 miljoner fattiga är nästan en fjärdedel av befolkningen!

Brittiska banken Barclays anser att Portugal troligen är insolvent och ser pessimistiskt på landets framtidsutsikter. Portugals regering spelar dock med i EU-spelet och hävdar att det kommer att lösa sig.

Nigel Farage fortsätter att häckla EU-pajasarna.

Under tiden producerar EU smaklösa propagandavideor för skattepengar.

EU drog visserligen tillbaka denna propagandafilm efter att den ansetts vara rasistisk. Det värsta med denna film är dock som jag ser det inte de etniska stereotyperna (den östasiatiske karatekillen, den turbanklädde leviterande sabelsvängande indiern och den halvnakne brasilianske capoeiramannen). Nej, det värsta är att Kina, Indien och Brasilien framställs som hot mot det "fredliga" EU. Taktiskt nog har man inte tagit med någon rysk kosack i videon, vilket säger en hel del om EU:s förhållande till björnen i öster. Filmen var tänkt som propaganda för EU-utvidgning, men som jag skrev i tredje delen om EU-imperiets historia så är utvidgningen troligen i princip avslutad.

Jag råkade nyligen plocka upp en broschyr från Folkrörelsen nej till EU, där de påpekar vad jag också sagt förut, nämligen att den europeiska union vi har idag inte är den som svenska folket sade ja till i folkomröstningen 1994. Dags att fundera på utträde från det sjunkande skeppet...