Fortfarande kontantlös?

Om du fortfarande tillhör dem som går omkring utan kontanter på fickan kanske du bör tänka om efter gårdagens teknikhaveri hos Swedbank, där kort, automater, mobilbank, internetbank, kort sagt hela verksamheten, avstannade under sex timmar. Detta på grund av en "rutinmässig uppdatering" av datorsystemet som slog fel.

- Vi har inte haft ett så stor avbrott tidigare, säger bankens presschef, Anna Sundblad.

Där ljuger hon! I november 2010 hade Swedbank ett jättehaveri under 8 timmar, som visserligen den gången berodde på ett elfel, inte på programvaruuppdatering, men som slog ut inloggning, räkningsbetalning, bankomater och kort, alltså ungefär som gårdagens avbrott, men två timmar längre. Var gårdagskvällens händelse så utmanande för förtroendet att Swedbanks presschef ser sig tvungen att ta till en lögn?

- Sannolikheten för att något sådant här sker är, enligt vår bedömning, väldigt låg, säger Sundblad.

Det var inte så osannolikt trots allt - det har ju ändå inträffat. Två flertimmarshaverier har inträffat inom tre och ett halvt år, visserligen med olika orsaker, men de blottar kortsamhällets skörhet, som SvD:s Neurath skriver. Bankerna prioriterar vinsterna över ett robust betalningssystem och Finansinspektionen verkar inte kräva något annat.

Bankerna har allt att vinna på att pengar, tillgångar och skulder, förpassas till den digitala världen. Det är betydligt mer lönsamt. Själva kortavgiften på omkring 200 kronor per år från kunderna är bara en del av inkomstflödet. Varje gång du drar ditt kort tjänar banken lite pengar, och knaprar från handelns omsättning. Av de 80 öre per kortköp, som de flesta handlare får betala för varje korttransaktion, går merparten till den kortutgivande banken.
I Sverige görs omkring 2 miljarder korttransaktioner årligen. Det blir alltså ett stort bidrag till bankvinsterna. Men den riktiga drömmen är att fler kunder handlar med kreditkort, som ger ännu högre intäkter till banken.

Som jag har skrivit förut så är det inte alls osannolikt att systemen står still, utan tvärtom något man får räkna med att det händer då och då.

Jag har arbetat stora delar av mitt yrkesliv med verksamhetskritiska datasystem och jag vet av egen erfarenhet att förr eller senare händer i alla system det där "omöjliga" som gör att hela systemet går ner, hur mycket säkerhetsåtgärder och redundans man än byggt in. [...] Jag har varit med om att datasystem som inte "får" stå still gör det i över ett dygn.

Så visst kan det vara praktiskt med plastkort att betala med, men som jag skrivit tidigare ska man vara beredd på att det inte funkar och ha en reserv i form av kontanter. Om kortbetalningssystemet inte skulle fungera bör man alltid ha kontanter för några dagars matinköp liggande hemma. Ännu bättre är förstås att ha ett beredskapslager av mat som räcker i en vecka (Civilförsvarsförbundets rekommendation). Då klarar man även andra störningar. Men någon tusenlapp i kontanter är ändå bra att ha hemma.

Man kan också fundera över hur mycket kontanter man minst bör ha på fickan. Tillräckligt för att kunna ta taxi hem är mitt förslag. Eller tillräckligt mycket för att kunna ta taxi till sjukhuset, betala patientavgiften där och även köpa en måltid där. Välj det som är störst av dessa belopp.

För att man ska kunna använda sina kontanter i en situation där kortsystemet är ur funktion behövs dock att möjligheten finns att betala med kontanter. Om tillräckligt få köp sker med kontanter finns risken att exempelvis en butiksinnehavare kommer att slopa möjligheten att använda kontanter. Därför måste tillräckligt många använda kontanter även i vanliga fall. Jag använder till stor del kontanter när jag gör mina vardagsinköp och försöker att fördela så att jag betalar med kontanter på olika ställen.

Förutom att det kontantlösa samhället har många dåliga sidor så ställer det till problem för många.

Det kontantlösa samhället har inte heller särskilt många år på nacken - ser vi på mängden sedlar och mynt utgivna av Riksbanken är det först sedan 2007 som den minskat och som vi ser den riktigt starka trenden mot mindre kontantanvändning. Det är också bara några år sedan som det kom kontantlösa bankkontor, men det har gått snabbt. I Sverige fanns år 2009 inga kontantlösa bankkontor. År 2010 var det 179 kontantlösa av de då 1 833 bankkontoren. 2011 var antalet 560. Vid slutet av 2012 var 756 av Sveriges 1 839 bankkontor kontantlösa. Ett stort experiment - undrar hur länge det kommer att fortgå...

Sverige och våra storbanker har repat sig

Glädjande nog för alla oss som bor i Sverige så har vårt land klarat sig hyfsat igenom Finanskrisen. Den drabbade oss aldrig så hårt som många andra europeiska länder. Trots Swedbanks och SEB:s stora exponering mot de krisdrabbade baltiska staterna behövde bankerna aldrig förstatligas, utan klarade sig med stödkryckor från Riksgälden och Riksbanken. Vi ska inte heller glömma de viktiga pengarna från villiga investerare till nyemissioner. Vår bostadsbubbla sprack inte, utan tuffar fortfarande vidare med bara ett litet hack i kurvan.

Detta till skillnad från exempelvis Irland, vars bostadsbubbla sprack 2006 och där den spräckta bubblans följdverkningar sammanföll i tiden med Finanskrisens akuta fas hösten 2008 och gjorde krisen dubbelt svår för Éire. Där fälldes alla de stora bankerna och staten blev tvungen att gå in och ta över, med megaunderskott som följd. Detta gör att det blir tufft för örikets invånare. Irland hade 2008 (enligt Eurostats senaste revision som kom idag) ett budgetunderskott på 7,3% av BNP, förra året var det troligen näst störst i EU med 14,4% av BNP och i år räknar man med att det blir hårresande 32% av BNP p.g.a. engångskostnader för bankerna. Under tiden har Irlands statsskuld stigit från 44,3% av BNP år 2008 till 65,5% av BNP år 2009 och mycket mer i år.

Men nu var det Sverige jag skulle skriva om. Även om man kan tycka att allt inte står så bra till i Sverige just nu, så har vi det ändå som sagt gott ställt jämfört med många andra länder. Underskottet i svenska statens finanser var 2009 förhållandevis beskedliga 0,9% av BNP och statsskulden bara 42% av BNP. Arbetslösheten låg i augusti på 8,2%, jämfört med EU-genomsnittet på 9,6% och Irlands 13,9%.

Och våra fyra storbanker har repat sig och mår nu riktigt bra. Klassens ljus Handelsbanken redovisade i förrgår en ökad vinst för tredje kvartalet i år och klassens värsting Swedbank redovisade igår en hyfsad vinst för tredje kvartalet, att jämföra med en stor förlust förra året. Det blev inte så illa som befarades och nu ser det ut att peka uppåt för Swedbank. De två andra storbankerna Nordea och SEB rapporterar sina resultat för tredje kvartalet på onsdag respektive torsdag nästa vecka, men det skulle förvåna mig om det bleve några större negativa överraskningar där.

Nu vill kanske någon läsare påpeka att större vinster för bankerna inte gynnar folket. Delvis kan jag hålla med, men jag vill då påminna om att större delen av aktierna i de svenska börsföretagen ägs av fonder, försäkringsbolag och staten. Vinsterna gynnar alltså till stor del folket, pensionerna och statskassan. Swedbanks största ägare är "rörelsens" eget Folksam. Nordeas största ägare är finländska försäkringsbolaget Sampo och svenska staten med ungefär 20% var. Även i SEB och Handelsbanken är fonder och försäkringsbolag stora ägare, även om investmentbolagen Investor och Industrivärden sitter med stora poster (cirka 20% i SEB respektive cirka 10% i Handelsbanken). Och så länge bankerna går bra så slipper vi att staten tvingas ta över dem och att de blir en belastning för folket.

Apropå bankaktier, så skriver bloggrannen Stockman idag intressant om investeringspsykologi - hur man ser på sitt innehav av exempelvis bankaktier kan till stor del bero på när man köpte dem.

Förutom vinsterna för de svenska storbankerna verkar de efter Finanskrisens brutala lektioner ha fått en mer nykter och realistisk syn på riskerna i världsekonomin.

Handelsbankens vd Pär Boman varnade på onsdagen för risk för nytt stök på marknaderna, inte minst beroende på den svaga amerikanska ekonomin och Europas problem med stora statsskulder och budgetunderskott. Även SEB:s vd Annika Falkengren flaggade för risk för ny konjunkturoro nästa år.

Men just nu går det som sagt bra. Inte bara för bankerna, utan för Sverige i stort, vilket Cornucopia igår beskrev en analytikers syn på. Även de svenska verkstadsföretagen redovisar goda vinster. Det började med anrika Svenska kullagerfabriken (SKF) i tisdags, följt av likaledes anrika Ericsson som idag vände åter till en liten vinst efter fyra kvartal av "negativ tillväxt". Volvo redovisade idag ett bättre resultat än väntat med ökad efterfrågan på lastbilar. Även Atlas Copcos kvartalsrapport kom in bättre än väntat idag.

En orsak till att Sverige klarat sig förhållandevis bra är att vi är en exportnation. Vi exporterar dessutom både industrivaror och (delvis förädlade) råvaror - diversifiering ger ökad motståndskraft. Just nu har jag bara statistik för 2008 tillgänglig, men då fördelade sig vår export enligt diagrammet nedan. (Klicka på diagrammet för att förstora.)

Ungefär hälften av exporten var alltså industrivaror (inklusive kemi och läkemedel) och en tredjedel (delvis förädlade) råvaror. Vi har alltså en god diversifierad sits vad gäller export.

För att återgå till bankerna så syns det inte bara i deras kvartalsrapporter att de repat sig. Det syns också på Riksbankens balansräkning, där den bit som stöttade upp bankerna nu sjunkit ihop nästan helt. (Klicka på diagrammen för att förstora dem.)

Det gäller delen "utlåning i svenska kronor till penningpolitiska motparter", som enligt tillförlitliga rykten till större delen var lån till att stötta upp storbanken X så att den inte skulle falla omkull. Vilken den storbanken var överlåter jag åt läsarna att gissa. Intressant är att det är först de senaste månaderna som denna bit av Riksbankens balansräkning försvunnit (alltså stödlånet återbetalats), samt att den försvunnit snabbt. Så sent som i mitten av juni var denna bit på 335 miljarder kronor, för att sista juni sjunka till 244 miljarder, sista juli 222 miljarder, sista augusti 112 miljarder och nu i oktober futtiga 11 miljarder kronor. Därmed står som jag ser det den svenska banksektorn och dess stöttepelare Riksbanken förhållandevis väl rustade för att kunna tackla Finanskrisen 2.0 när den väl kommer. Detta får mig faktiskt att känna mig lite lättad och lugnad.

Det var länge sedan jag sist tog en titt på Riksbankens balansräkning, så därför kan några ytterligare kommentarer vara på sin plats. Posten "fordringar i utländsk valuta på hemmahörande i Sverige" var den dollarlikviditet som Riksbanken bistod det svenska bankväsendet med under Finanskrisen. Det stödet avvecklades som synes redan under juni-oktober 2009.

Vad gäller den guldgula biten längst ner i diagrammet, så har Riksbankens guldreserv ökat i värde de senaste åren, trots att man ägnat sig åt att sälja av 60 ton guld mellan 2005 och 2009. Varför man sålt av en massa guld övergår mitt förstånd.

För att övergå till skuldsidan av balansräkningen, så har de båda posterna "emitterade skuldcertifikat" och "skulder i svenska kronor till penningpolitiska motparter" nu också i princip försvunnit. Dessa var alltså pengar som Riksbanken lånade in, troligen mest från storbankerna Y och Z, för att sedan stötta upp storbanken X. Posten "skulder i svenska kronor till hemmahörande utanför Sverige" var den swaplina från amerikanska Federal Reserve som Riksbanken hade för att kunna stötta de svenska bankerna med dollarlikviditet.

Nu är alltså frågan också hur framtiden ser ut. Som jag ser det är Finanskrisen 2.0 tämligen oundviklig med tanke på de enorma outredda problem som fortfarande finns i olika delar av världsekonomin. Frågan är bara när den kommer. 2010, 2011 eller 2012? Ingen vet.

Sedan har vi den svenska bostadsbubblan, som ännu inte spruckit. De numera flitigt citerade Reinhart och Rogoff har forskat på finanskriser och deras efterverkningar och enligt dem så dröjer det i genomsnitt två år från en bostadsbubblas topp till dess att den utlöser en bankkris. Som vi ser av skräckexemplet Irland är det mycket olyckligt om denna bankkris råkar sammanfalla med en global finanskris. Eftersom den svenska bostadsbubblan ännu ser ut att tuffa på kan vi förvänta oss bankkris orsakad av den tidigast hösten 2012. Om världsekonomin drabbas av Finanskrisen 2.0 nästa år skulle Sverige isåfall kunna klara sig undan dubbel kris (åtminstone samtidigt), men om man med diverse ingripanden från stater, centralbanker, EU, IMF med flera lyckas hålla Finanskrisen 2.0 stången till 2012 skulle det kunna bli en samtidig dubbelkris för Sveriges del. Vi får se hur det blir med tajmingen. Och som sagt så har det svenska banksystemet nu repat sig såpass att jag tror att vi kan klara oss förhållandevis bra.

[Andra bloggar om banker, riksbanken, swedbank, handelsbanken, sverige, finanskris, centralbanker, industriproduktion, export, irland]

Äntligen!

Så åker till slut Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg ut från posten som styrelseordförande. Det var verkligen på tiden! Den mannen har fördärvat hela gamla sparbankerna och föreningsbankerna genom den huvudlösa expansionen i Baltikum och Ukraina. Och tjänat grova arvoden under tiden, trots att han satt Swedbank på pottkanten. Men han kommer tydligen att fortsätta att tjäna pengar.

Stålberg är, till skillnad vad som är brukligt för en styrelseordförande i andra bolag, även anställd av banken. Därför får han enligt sitt anställningsavtal med banken fortsatt full lön fram tills han fyller 60 år i januari 2011. Årslönen uppgår till 3 075 000 kronor.

Man kan bli arg för mindre.

[Andra bloggar om swedbank, banker]

Marknadspsykologi

Alltid läsvärda bloggen Winning Trading hade igår ett fint diagram över de psykologiska stadierna i Swedbanks aktiekurs det senaste året. Klicka på diagrammet för att förstora det.
Just nu befinner sig marknaden uppenbarligen i stadiet "lyckorus", när Swedbanks aktie stigit över 12% på en vecka. Frågan är hur länge det kommer att pågå. Efter att ha sett ett antal börsuppgångar av detta slag genom åren är lärdomen att det kan gå upp bra mycket längre tid och till betydligt mer irrationella höjder än vad man kan föreställa sig. Dock börjar det nu kännas väldigt frestande att gå kort Swedbank.

Marknadens värdering börjar kännas utmanande hög. Swedbank har hittills i år gjort en förlust på 5,37 miljarder kronor för första halvåret. Resultatet lär alltså bli en förlust för helåret. Med tanke på att vinsten för helåret 2008 var knappt 11 miljarder lär man inte lyckas att kompensera första halvårets förlust i år. Frågan är när Swedbank nästa gång kommer att uppvisa vinst. 2010? 2011? Aktiekursen prisar nu som jag ser det i princip in att Swedbank kommer att visa en hyfsad vinst nästa år, annars är priset helt orimligt högt. Varje ord av VD Michael Wolf framöver kommer därmed att vägas på guldvåg för att se om Swedbank uppfyller de högt ställda förväntningarna.

Fortfarande har man kvar surdegarna i Baltikum och Ukraina, så även om Swedbank skulle gå med vinst så lär vinstnivån inte bli lika hög som 2008. Blir vinsten för 2010 hälften så stor som 2008, alltså 5,5 miljarder kronor hamnar man på ett p/e-tal på 10,6 (innan utspädning med den kommande nyemissionen). Men hur stor är sannolikheten att man når ens till sådana vinster?

De viktigaste kommande händelserna i Swedbank är extra bolagsstämma 15 september och delårsrapport för tredje kvartalet 20 oktober. Sen kan det vara intressant att hålla koll på vad som händer runt nyemissionen fram tills utfallet annonseras 13 oktober.

En gång är ingen gång, två gånger är en vana

Så var det dags för Swedbank att göra ännu en nyemission, mindre än ett år efter den senaste. Denna gång passar man på att i spåren av den sanslösa börsuppgången de senaste månaderna ta in 15 miljarder i nytt kapital. Frågan är hur länge denna cirkus kan hålla på. Man skulle kunna tro att investerarna är brända av förra omgången och inte skulle vilja delta denna gång, men nej, Folksam till exempel riskerar glatt en bit av sina förvaltade pensioner i det svarta hålet Swedbank. Nyheten om nyemissionen togs först emot negativt av börsen, men idag har Swedbankaktien stigit till nytt årshögsta!

Swedbanks vd Michael Wolf kommenterade igår nyemissionen, och jag har översatt några av hans uttalanden.

- Syftet med emissionen är att stärka vår konkurrensposition på våra fyra hemmamarknader, det vill säga i Sverige, Estland, Lettland och Litauen.

Framtiden ser mörk ut på våra fyra hemmamarknader, så vi behöver mer kapital.

- Vi har blivit mer och mer frustrerade över att kommentatorer ifrågasatt huruvida vi har blivit räddade av svenska skattebetalare eller inte, säger Michael Wolf.

Vi är sura på att kommentatorerna sagt sanningen. Vi vill att vår beskrivning ska gälla.

- Det här betyder att vi kommer att ha full kontroll över vårt eget öde och kan satsa kapital där behovet är störst och där det kan generera störst vinster.

Det här ger oss mer kapital att stoppa in i de svarta hålen. Vi hoppas kunna täppa till dem och undvika att förlusterna blir för stora.

- Det viktiga för oss är att vara oberoende och inte behöva använda statens garanti. Då är kapitaliseringsfrågan en viktig faktor, framförallt för ratingbolagen som ska bedöma vår förmåga att hantera den här lågkonjunkturen, säger Michael Wolf.

Vi är skiträdda för att bli övertagna av staten, eftersom det skulle innebära slutet för vår styrelseordförande Stålbergs feta arvoden. Därför passar vi på att ta in nytt kapital nu när aktien är högt värderad. Vi är också oroliga för att ratingbolagen ska nedgradera oss, och vi hoppas genom nyemissionen blidka dem lite.

- Med 15 miljarder kronor till i kapitalisering har vi tagit ett väldigt stort steg i att få en förbättrad förmåga att klara lågkonjunkturen oavsett hur den ter sig, fortsätter han.

Vi behöver verkligen 15 miljarder till när lågkonjunkturen fortsätter. Hoppas vi klarar det! Ni hjälper väl oss att hålla tummarna?

- När det gäller utvecklingen i Baltikum så följer den vad vi har guidat för. I Baltikum får vi en tydligare bild om var utmaningarna finns. Estland utvecklar sig bättre än vi trott tidigare medan Litauen och Lettland har en något svagare utveckling. Den bilden har inte förändrats, säger Michael Wolf.

Utvecklingen i Baltikum är på väg ner i avgrunden - ni kan väl läsa mellan raderna? Det ser illa ut i Estland, men det verkar åtminstone inte bli en katastrof som Litauen och Lettland. Men situationen i Baltikum ser fortfarande lika illa ut som förut.

- Det här visar tydligt att det är Swedbanks aktieägare och inga andra som har tagit fullt ansvar för bankens behov av kapital. Jag är också väldigt glad över att en grupp av aktieägare har garanterat emissionen till 46 procent, säger Wolf.

Som tur är verkar många av Swedbanks aktieägare fortfarande vara villiga att kasta in mer pengar. De är nog så illa tvungna om de inte vill se ett förstatligande.

Angående nyemissionsvillkoren säger Wolf

- Det ska vara i samma härad som de andra emissionerna, sade bankens vd Michael Wolf om den troliga rabatten.

Vi hoppas att inte behöva ge större rabatt i nyemissionen än vad SEB och Nordea gjorde, men vi behöver verkligen pengarna, så rabatten kan bli betydligt större - ett härad är ganska stort!

Låt mig gissa att inom ett år kommer Swedbank att åter behöva nya pengar, men den tredje gången kommer inte brända aktieägare att vara villiga att skjuta till mer kapital, så farbror Staten kommer att bli tvungen att rycka in som räddare i nöden.

De svenska problembankerna

Sådär, nu har båda våra svenska problembanker lämnat sina rapporter för andra kvartalet i år. Swedbank kom med sin i fredags och SEB idag.

SEB redovisade trots kreditförluster på 3,6 miljarder en rörelsevinst på 618 miljoner kronor för andra kvartalet, vilket dock är betydligt lägre än de 3,5 miljarder man gjorde i vinst för motsvarande period i fjol. Men ändå en vinst, vilket är starkt i dessa dagar. Ett klokt drag var att skriva ner all goodwill för investeringarna i Baltikum och Ryssland, totalt 2,4 miljarder. Dessa investeringar är som nu alla förstår ganska värdelösa, så att behålla goodwillposten är orimligt.

Hur värdelösa de baltiska investeringarna är illustreras att av SEBs kreditförluster var 2,6 miljarder i Baltikum. Samtidigt gjorde rörelsen i Baltikum ett förlustresultat före kreditförluster på -3,4 miljarder.

Swedbank däremot gjorde en brakförlust på 1,8 miljarder kronor för andra kvartalet, mot en vinst på 4,6 miljarder för motsvarande period i fjol. Här var kreditförlusterna hela 6,7 miljarder kronor, varav 4 miljarder i Baltikum och 2 miljarder i Ukraina. Samtidigt har man kvar osäkra fordringar på knappt 30 miljarder kronor, varav knappt 22 miljarder i Baltikum. Här får vi nog räkna med att åtminstone de baltiska osäkra fordringarna kommer att omvandlas i kreditförluster framöver, med tanke på situationen där. Situationen i Ukraina, där förlusterna är mycket större än i Baltikum, räknat i förhållande till kreditportföljens storlek, visar nog vad som kommer att hända i Baltikum också. Ukrainas valuta har ju fallit kraftigt, vilket säkert bidragit till att förlusterna blivit så kraftiga där. Så när de baltiska staterna slutligen släpper sina valutors kopplingar till euron kommer nog den riktiga smällen där också.

Verksamheten i Ukraina får väl ses som en katastrofalt dålig investering. Senaste kvartalet genererade den enligt årsredovisningen en vinst före kreditförluster och nedskrivningar på futtiga 188 miljoner kronor, att jämföra med kreditförluster på 2 miljarder.

Även verksamheten i Baltikum är en rejäl förlustaffär. Kreditförlusterna är ungefär dubbelt så stora som intäkterna och ungefär tre gånger så stora som resultatet före kreditförluster och nedskrivningar! Dessutom kvarstår en goodwillpost på flera miljarder för Baltikum som ännu inte skrivits ner, till skillnad från vad SEB gjort. Goodwillposten för Ukraina skrevs dock ner redan första kvartalet. Varför skrev man då inte ner goodwillposten för Baltikum? Kanske förhoppningar om att situationen där ska reda ut sig. Kanske för att kvartalsförlusten redan var så stor att man inte ville spä på den ytterligare. Hursomhelst tror jag att det kommer att straffa sig att behålla denna goodwillpost. Vem som helst kan redan inse att investeringen i Baltikum var en dundermiss, så varför låtsas som om det skulle kunna sluta som en bra affär?

I rapporten läser jag också att

Swedbank har som målsättning att över tiden erhålla ett så stort värde som möjligt för övertagna tillgångar. Swedbank kommer därför att behålla tillgångar genom den sämre delen av den makroekonomiska cykeln i de fall detta förväntas vara fördelaktigt.

Det gäller alltså säkerheter för lån som man övertar då lånen inte återbetalas. Här finns en stor risk att man blir sittande med dessa tillgångar under lång tid. Många tror ju att det snart ska komma en vändning uppåt, men jag ser det som tveksamt utan tror det kommer att ta lång tid, åtminstone i Baltikum och Ukraina. Även om det bottnar kommer det att ta lång tid för dessa ekonomier att repa sig och de tillgångar som Swedbank får överta kan visa sig aldrig få tillbaks det värde de hade på bubblans topp. Mängden övertagna tillgångar i Baltikum är just nu liten, men förväntas öka. Dessutom har man tagit tillbaka leasingobjekt för 1,1 miljarder kronor, mest fordon, som troligen inte kommer att kunna säljas av till det pris man skulle önska.

Ska man hitta någon ljuspunkt i Swedbanks rapport så är det att Swedbank Markets gjort ett rekordresultat på sin värdepappershandel.

Det ser alltså ut som att Swedbanks situation är ungefär så allvarlig som jag befarat, samt att man fortfarande gömmer en hel del lik i garderoberna. SEB däremot ser starkare ut och kan kanske klara sig ur den baltiska knipan med blotta förskräckelsen, tack vare att det går bättre i Sverige och att exponeringen mot Baltikum inte är lika hög som för Swedbank.

Tvärtompolitik i Lettland ger problem

Medan många länder kommer med olika statliga stimulanspaket för ekonomin och centralbankerna sänker räntorna för att stimulera utlåningen så tvingas Lettland istället att göra kraftiga nedskärningar i statsbudgeten och deras centralbank måste försvara den fasta växelkursen mot euron. Allt för att få ytterligare nödlån från IMF och EU. Detta riskerar att bromsa den lettiska ekonomin ännu mer, eftersom även den statliga biten då krymper kraftigt. Robert Bergqvist på SEB uttrycker sina farhågor:

Man kan inte bromsa för mycket för då tar det död på ekonomin

Även Torbjörn Becker på Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan hyser farhågor:

- I ett läge då BNP faller så kraftig ändå önskar man att finanspolitiken kunde vara med och stötta ekonomin. I stället spär man på nedgången med kraftiga finanspolitiska nedskärningar samtidigt, säger han.

Torbjörn Becker pekar på att nu, när staten gör neddragningar samtidigt som företagen har problem, finns det inget som håller uppe efterfrågan i landet och folks inkomster.

Med de budgetnedskärningar som gjorts och som ska klubbas igenom av parlamentet nästa vecka hoppas premiärminister Valdis Dombrovskis att Lettland ska få mer nödlån. Frågan är om det är värt priset. En devalvering är förvisso ingen patentlösning, utan måste även åtföljas av åtgärder för att sanera ekonomin, men som det nu är utan devalvering blir processen utdragen och smärtsam. Risken finns att det lettiska folket får nog och det blir ytterligare social oro, som bara sänker landet ännu mer.

Det krävs en oerhört stark vändning uppåt i Lettland för att världen ska få tillbaks förtroendet för valutan. Till dess gör devalveringsrisken att utländska investerare drar öronen åt sig. Därmed blir devalveringen troligen förr eller senare en självuppfyllande profetia. För var ska den starka uppåtvändningen komma ifrån? Letterna har ju använt sina lånade pengar till att konsumera och spekulera istället för produktiva investeringar. Lettland är också det enda av de europeiska krisländer som fått lån från IMF som inte justerat sin valutakurs.

Omvärldens oro illustreras tydligt av nyheten om att kortbolaget Visa kräver säkerhet för att bankernas kort ska fortsätta fungera i landet. Därför måste nu Swedbank deponera 320 miljoner kronor och SEB 140 miljoner kronor som säkerhet. Tydligen gjorde Visa samma sak när Island kollapsade i höstas. I Lettland används betal- och kreditkort ganska mycket, vilket framgick av SVTs dokumentär "Bankfällan". Till och med en nioårig flicka hade ett kort att betala med. Visa varnar också för att det kan krävas säkerhet för kort även i Estland och Litauen om situationen där fortsätter att utvecklas negativt.

Igår publicerade Expressen en debattartikel av Dmitrijs Smirnovs, lektorn från universitetet i Ventspils som jag nämnde i slutet av förra året då han greps av lettiska säkerhetstjänsten för att han genom sina uttalanden påstods ha försökt förstöra Lettlands finansiella system. Han skräder inte orden.

Jag har dåliga nyheter för Sverige. Alla pengar som era banker investerat i Lettland kommer att förloras. Allt är bortslösat på importvaror eller spekulation. Inget har investerats i industrin eller jordbruket.

Smirnovs öde är ett typiskt exempel på att man "skjuter budbäraren" istället för att ta till sig de dåliga nyheter han kommer med. Han har inte gjort något annat än att säga att kejsaren inte har några kläder på sig.

Jag förutsåg den ekonomiska krisen i Lettland redan vid en konferens 2005. Jag sa då att den enorma tillväxten i Lettlands ekonomi var ett tecken på klassisk överhettning. Men andra ekonomer kallade mig för galning och sa att Lettland om sju år skulle ha nått samma välstånd som i Västeuropa.

I fjol stod det klart för mig att den lettiska ekonomin stod på randen till kollaps. I september gav jag två råd till läsarna i en lokaltidning: "Ha inga pengar på banken och ha inga lettiska lat". I en annan artikel sa jag att risken för bankkonkurser var överhängande - fortfarande var det ingen som trodde på mig.

Så kom kollapsen för Parex bank och Smirnovs greps senare av den lettiska säkerhetstjänsten och sattes i isoleringscell i två dygn.

Smirnovs har pekat ut elefanten i vardagsrummet i Lettland och nu pekar han ut den åt svenskarna också. Ska vi tro att han får rätt nu också?

Balterna drabbas värst

Någon tyckte att mitt förra inlägg saknade balans, eftersom jag inte tog upp dem som drabbas värst av de svenska bankernas agerande i Baltikum, nämligen balterna själva. Jag har dock tagit upp lite om detta förut på min blogg. Bl.a. har jag argumenterat för att Lettland borde strunta i vad det rika Sverige säger och helt enkelt devalvera om det skulle göra situationen bättre för dem.

För det är ju så att SEB och Swedbank har tjänat stora pengar i Baltikum de senaste åren, även om vi nu ser att vinsterna inte var hållbara och nu bytts mot stora förluster istället.

Bankjättarna Swedbank och SEB har tjänat 25 miljarder kronor i Baltikum de senaste fem åren, visar TT:s sammanställning.

Relaterat till de baltiska vinsterna kan aktieutdelningen från Baltikum sägas uppgå till 5,5 miljarder kronor.

SEB och Swedbank har starkt bidragit till att situationen är miserabel för många invånare i de baltiska länderna. De eldade på den baltiska bubbelekonomin med sin frikostiga dumdristiga långivning, och gjorde därmed att det blev ett drastiskt fall när bubblan sprack.

Nu har många letter blivit av med jobben eller tvingats acceptera löner som sänkts med en fjärdedel eller mer. En stor del av sjukhusen har fått stängas ner. Det är faktiskt en minoritet av Lettlands befolkning som tagit på sig för stora lån, men inte bara de drabbas nu, utan alla letter. Under tiden sitter svenska bankdirektörer och styrelser och lyfter feta löner och arvoden.

SVTs "Dokument inifrån" sände för en dryg månad sedan ett program med titeln "Bankfällan" som är sevärt. Det ligger kvar på deras hemsida fram till 14 augusti.

Idag är jag arg

Normalt brukar jag inte svära, men idag blir jag så djävla förbannad när jag tänker på hela skiten som framförallt Swedbanks ledning har ställt till.

• För det första för sina aktieägare - och det är faktiskt de flesta av oss indirekt, genom diverse pensionsfonder. Det är din och min framtida pension som det försvinner bitar av.


• För det andra för sina kunder, som visserligen inte kommer att förlora några insatta pengar, eftersom staten garanterar det mesta, men de kommer att drabbas av försämrad service när Swedbank p.g.a. sina förluster tvingas rationalisera och lägga ner kontor.


• För det tredje för alla sina 21 000 anställda, varav många riskerar att bli av med jobben.


• För det fjärde för alla svenskar, genom att våra svenska kronor blir värda mindre p.g.a. omvärldens missnöje med svenska bankers engagemang i Baltikum. För drygt en vecka sedan gick det 10,40 kronor per euro, nu är det 10,93.


• För det femte återigen för alla svenskar, genom att Swedbank kommer att få statligt stöd för att överleva, eftersom de är för stora för att få fallera. Alltså dina och mina skattepengar!

Och Swedbank kommer att fallera - situationen i Baltikum, särskilt i Lettland är så allvarlig att kreditförlusterna kommer att knäcka Swedbank. Visserligen säger Riksbanken även i sitt "tuffare scenario" att Swedbank kommer att klara kapitalkravet med ett nödrop, men det räcker inte med bara det formella kapitalkravet - för att kunna få sina finansiella motparters förtroende måste banker särskilt i dagsläget ha betydligt bättre kapitalstruktur än minimikraven för att överleva. Dessutom är risken överhängande att verkligheten blir ännu värre för bankerna än Riksbankens "tuffare scenario". Lettlands BNP-fall är värre än Argentinas kris och efterspelet lär bli minst lika allvarligt. Risken för politisk kollaps är överhängande.

Ett problem idag är att Sveriges bankmarknad idag totalt domineras av endast fyra stora aktörer - Nordea, Swedbank, SEB och Handelsbanken. Detta gör att ingen av dessa fyra får gå omkull, då det skulle drabba den svenska ekonomin alldeles för hårt. Troligen kommer staten att bli "tvungen" att gå in med kapital om Swedbank skulle riskera konkurs. En Swedbankkonkurs skulle innebära katastrof för Sveriges ekonomi, så det skulle aldrig tillåtas. Inte ens vänsterpartiet skulle kunna tillåta det om de sutte i regeringsställning.

SEBs ledning har inte gjort så mycket bättre ifrån sig - det är endast en gradskillnad mot Swedbanks ledning, men det är i grunden samma skit bakom spakarna. Nordea däremot har väl haft en mer rimlig exponeringsgrad mot Baltikum. Visst fanns det pengar att hämta där, men bara på kort sikt. Det borde ha varit uppenbart för vem som helst med den minsta inblick i ekonomi att det inte var hållbart. De baltiska ekonomierna växte med tvåsiffriga procenttal per år. Nu krymper de istället med tvåsiffriga procenttal per år - så var det med den hållbarheten. Den lettiska ekonomiska tillväxten drevs till stor del av konsumtion för lånade pengar med ett stort handelsunderskott mot omvärlden. Hur puckad får man bli, när man går och lånar ut pengar till sånt?

Men, det är klart, Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg såg väl inte längre än sitt feta arvode och saftiga pensionsavtal. Det var Carl Eric Stålberg som tillsammans med förre VDn Jan Lidén lade om Swedbanks strategi och gjorde storsatsningar i Baltikum. Antingen saknade de totalt omdöme när de gjorde dessa satsningar, eller så var de helt enkelt intresserade av att roffa åt sig så mycket som möjligt i arvode, lön, bonus och pensionsavtal under det fåtal år som expansionen höll, och sedan dumpa de sorgliga resterna i knät på staten och alla oss skattebetalare. Jag gissar att de var fullt medvetna om vad de gjorde. Därmed hoppas jag att det blir någon form av rekonstruktion för Swedbank där man lyckas kapa av deras feta pensionsavtal. De har fullt tillräckligt med pengar ändå om de bara sparat några tiondelar av sin lön. Fast det är väl att hoppas på för mycket - även om Swedbank faktiskt skulle få gå i konkurs, så är säkert direktörspensionerna utseparerade i någon form av försäkring som inte berörs av det.

Men jag är inte bara arg på styrelse och vd i Swedbank och SEB, jag är också arg på deras flata större aktieägare, som tillät denna vettlösa expansion i Baltikum. Framförallt förstår jag inte att styrelserna beviljades ansvarsfrihet vid senaste årsstämman i april. Det är ju styrelsen som bär ansvaret, så de borde också få ta det. Jag är också arg på Finansinspektionen, som inte har hållit i tyglarna ordentligt vad gäller bankernas risktagande.

Hur kan så många personer som borde ha goda kunskaper om ekonomi och krediter låta något sånt här ske? För mig var det uppenbart redan hösten 2006 vad som höll på att hända. Tyvärr startade jag inte mitt mer aktiva bloggande förrän i juli 2008.

Estlands BNP krymper kraftigt

Idag kom nyheten att Estlands BNP krympte med 15,6% på årsbasis under första kvartalet 2009. Det låter inte bra för Swedbank och SEB, som ju har stor utlåning där. Det är inte riktigt lika illa som för Lettland (BNP minus 18% på årsbasis), men inte långt ifrån och fortfarande värre än Argentinas kris år 2002.

Idag meddelas också att "Swedbank överväger att minska sitt delägande i verksamheten i Ryssland och Ukraina". Man ska dock inte minska där man verkligen skulle behöva göra det, nämligen i Baltikum. Det kan ju i och för sig bero på att ingen vill köpa den baltiska verksamheten...

Swedbank, SEB och Nordea har en utlåning på över 500 miljarder kronor i Baltikum. För att försöka stärka sina finanser tog Swedbank i tisdags in 16 miljarder kronor på femåriga obligationer garanterade av svenska staten. Jojo, det betyder att vi skattebetalare i slutändan garanterar obligationerna. Jag kan ana var allt detta bankelände i slutändan kommer att hamna - i knät på dig och mig!

Investmentbanken KBW pekar också ut Swedbank som en av de sex storbanker i Europa som löper störst risk att tvingas be ägarna om mer pengar i framtiden om det blir fördjupad recession och devalvering i Baltikum. Om det blir? Jag har fortfarande svårt att se hur det inte skulle bli det.

Henrik Schmidt, analytiker på KBW påpekar att

USA:s bolånekris gör att man där testar vad som händer om åtta procent av de privata bolånen går upp i rök.

- Skulle vi applicera det på Sverige skulle samtliga banker gå i konkurs, säger Schmidt.

Nivån på kreditförluster på bolån i Sverige var exempelvis under bankkrisen 1992 som värst på 0,3 procent av lånestocken, enligt Schmidt.

Visserligen kanske det inte blir lika illa för de svenska bolånen som för de amerikanska, men i gengäld har vi Baltikum.

Skarpa kommentatorer på DN

Peter Wolodarski har nyligen börjat som politisk redaktör på Dagens Nyheter. Ett bra tillskott, anser jag. Jag delar inte alltid om hans åsikter, men han framstår i alla fall som kunnig och insatt som få i dagens mediavärld. Hans inlägg från helgen om den ekonomiska krisens "Ekon från 1930-talet" visar detta. Idag kan man tydligen chatta med Peter Wolodarski mellan kl 15 och 16. Kanske någon vill passa på? Själv har jag inte tid.

Dagens Nyheter har även en annan skarp kommentator/analytiker som jag gillar, nämligen Patricia Hedelius. Hon har hittills under denna kris kommit med mycket klara analyser. Idag så skriver hon att det är "obegripligt" att Carl Eric Stålberg får sitta kvar som styrelseordförande i Swedbank, när han tillsammans med förre vd:n Jan Lidén bär ansvaret för de jätteblundrar man gjort med bland annat expansione i Baltikum och Ukraina. Hon är idag även med rätta bitsk mot hur Anders Borg undviker att kritisera riskkapitalbolagen.

Kopparmyntet inget guldmynt

Jag läser att Swedbank-personalens vinstdelningssystem Kopparmyntet fallit kraftigt i värde. Det ligger idag på ungefär en tiondel av värdet mot vad fonden stod i för omkring två år sedan. Vinstdelningssystemet blev alltså ett förlustsystem istället!

Denna händelse belyser en viktig princip - köp aldrig aktier i det företag där du är anställd, hur mycket du än tror på det. Den dag det går dåligt för företaget drabbas du dubbelt - du kan bli av med jobbet och dessutom sjunker värdet på dina aktier. Självklart gäller detta även att man aldrig ska köpa företagsobligationer i det egna företaget. Dessutom ska man undvika fonder som investerar stor andel av kapitalet i det företag där man är anställd, och det gäller även PPM-fonder. Det handlar helt enkelt om riskspridning.

Undantag är såklart vd:ar och liknande, där det närmast är ett anställningsvillkor att man ska inneha aktier i det företag man styr. Vd:ar får å andra sidan en hög lön, så det gör inte så mycket ifall aktierna skulle tappa i värde - det drabbar ingen fattig. Arbetande delägare i småföretag har ju också självklart ett aktieinnehav i sitt eget företag, men där handlar det om den risk man får utstå som egen företagare. "Vanligt folk" däremot ska definitivt inte köpa aktier i det företag där de är anställda.

Även om man tror på företaget och det ser ut att gå bra just nu, så kan det alltid dyka upp "oförutsedda" händelser som kan försämra företagets utsikter.

Ännu mer Swedbank

Det finns mer att orda kring turerna runt Swedbank och Sparbanksstiftelserna. Fredrik Braconier på SvD tycker att Swedbank har lurat dem som köpt preferensaktier innan jul. Han drar sig inte för att använda ett så hårt ord som bondfångeri om det faktum att den utlovade utdelningen på preferensaktierna nu plötsligt gick om intet. Bra sagt! I och för sig kan man ju tycka att de som deltog i nyemissionen får skylla sig själva, men problemet är att större delen av dem inte spelade bort egna pengar, utan andras pengar. Folksam riskerar sina pensionssparares pengar. Sparbanksstiftelserna slarvade bort pengar som skulle gå till forskning, utbildning, kultur och idrott.

Igår kväll skrev jag om Sparbanksstiftelsernas ordförande Ingrid Dahlberg. Jag frågar mig första hur man kunnat utse henne till ordförande för en storägare till en storbank. Här faller ansvaret på valberedningen. Borde man inte ha valt en person med kunskaper om ekonomi och bankväsendet? Det är i och för sig sunt att man har personer med olika bakgrund i styrelsen, så att perspektivet inte blir för ensidigt. Även ekonomer tenderar ju att ha "färgade glasögon" i sin syn på världen. Men om man vill ha t.ex. en kulturpersonlighet i styrelsen så finns det många kulturpersonligheter som även har ekonomikunskaper. Fast även om nu valberedningen nominerat en olämplig person, så måste den nominerade själv inse sina begränsningar. Kan man inget om banker bör man tacka artigt nej till ett sånt uppdrag, eller möjligen tacka ja och sen sätta sig och läsa på en massa om banker, aktier, fonder, m.m. På en sådan här mäktig post kan man nämligen genom blåögdhet och okunskap ställa till stort elände för många andra, vilket just bevisats.

Jag råkade även hitta en mycket intressant artikel i Affärsvärlden, som gräver lite i historien bakom Swedbanks nuvarande situation och en hel del för mig okända detaljer om höstens viktiga händelser. Riktigt bra journalistik av Birgitta Forsberg om hur småspararnas trygga bank blev ett högriskprojekt. Hon börjar med att berätta historien om hur Jan Lidén och Carl Eric Stålberg blev ledarduo för Swedbank och hur man expanderade österut. Sen kommer hon in på Sparbanksstiftelserna. Lite godbitar ur artikeln:

"Stiftelserna lade olika vikt vid sina olika uppdrag. Ingvar Melin hävdade att stiftelserna främst skulle äga Swedbank och vårda banken. Men andra stiftelser, som ofta befolkas av kommunpolitiker och kommunanställda enligt sparbankstanken om att spegla samhället, fokuserade mer på att dela ut pengar."
[...]
"Medan Ingvar Melin förgäves förfäktade sin ståndpunkt i Förvaltningsbolaget verkade de andra representanterna mest tycka att det var trevligt att det regnade så stora utdelningar över dem. Ingvar Melin hade också synpunkter på bankens strategi och agerande, medan de andra ofta satt tysta."
[...]
"Flera av stiftelserna sägs också ha förlitat sig på Förvaltningsbolagets tjänsteman, Björn Kårfalk. Han påstås i sin tur ha backat upp Carl Eric Stålberg. Enligt Björn Kårfalk styr stiftelserna banken via valberedningen, där de har ordförandeposten."
[...]
"Bilden som växer fram är att stiftelserna, med undantag för Melin på Alfa, stillatigande sett på hur Stålberg och Lidén rusat i väg österut mitt i en högkonjunktur."

Här får vi lite av förklaringarna till att en småspararbank kunde få för sig att expandera stort utomlands. Eftersom styrelseledamöterna tydligen inte förstod så mycket så sade de inte emot. Här förstår man också bakgrunden till att stiftelserna inte hade några pengar att köpa aktier för i nyemissionen. Sen kommer artikeln in på höstens händelser, som ligger bakom de senaste dagarnas härva.

"Söndagen den 19 oktober ringde Anders Sundströms mobiltelefon. När Folksams vd svarade serverade hans gamla vän Lorentz Andersson från Sparbanksstiftelsen Norrland ett delikat problem - Swedbank behövde pengar, kunde Folksam ställa upp?"
"Anders Sundström och Lorentz Andersson var gamla partikamrater i socialdemokraterna. När Lorentz Andersson var kommunalråd i Skellefteå var Anders Sundström kommunalråd i Piteå. Därefter gjorde båda karriär inom partiet, Lorentz Andersson satt i partistyrelsen och blev landshövding medan Anders Sundström blev minister."
"Lorentz Andersson var även ordförande i Swedbanks valberedning och Anders Sundström hade suttit i styrelsen från våren 2003 till våren 2004, då han slutade för att bli vd för Folksam."

Sen noterar jag att det finns en sparbanksstiftelse som verkar överleva:

"Ett stort undantag utgör Sparbanksstiftelsen Alfa, med Ingvar Melin i spetsen. Medan de andra stiftelserna hade delat ut merparten av sina pengar, hade Alfa 10 procent av sin förmögenhet likvid och kunde ställa upp kontant för de aktier stiftelsen äger direkt, inte via Förvaltningsbolaget."

Det fanns alltså någon inom Sparbanksstiftelserna som fortfarande hade lite vett kvar och inte belånade sina aktier. I en di-artikel från igår läser jag också att

"Sparbanksstiftelsen Alfa med verksamhet i framförallt Värmland och Östergötland är mer stadd i kassan. Som den största sparbanksstiftelsen med 16,3 miljoner obelånade Swedbankaktier har de fortfarande en relativt god ekonomi"

Jag frågar mig fortfarande varför Svensk Exportkredit (SEK) lånat ut pengar till Swedbank. Det frågar sig tydligen Svd också:

"I utbyte mot säkerheter i form av Swedbank-aktier gav SEK ett lån på en halv miljard kronor till stiftelserna i januari 2008, lika mycket lånade de av en europeisk bank månaden efter.

På frågan varför ett exportstimulerande organ som SEK överhuvudtaget ska låna ut pengar till en så inhemsk företeelse som en samling sparbanksstiftelser, svarar ordförande Ulf Berg:

– Det är en förståelig fråga. Men för att exporten ska komma igång måste hela det finansiella systemet fungera och därför kan vi även gå in och ge lån till finansiella spelare, säger han."

Det var ju ett svar. Men kanske inte riktigt så utförligt som jag skulle önska. Fortfarande tveksamt om detta verkligen ingår i deras uppdrag.

Nu undrar förstås alla vilken "den europeiska banken" är som lånat ut en halv miljard och som därmed kanske blir ägare till en massa Swedbankaktier. Vi väntar med spänning på att det ska avslöjas.

Hursomhelst är det intressant att Sparbanksstiftelserna under våren 2008 köpte drygt 8 miljoner nya Swedbank-aktier för runt 1 miljard kronor. Sedan dess har aktiekursen som bekant hunnit med två halveringar!

Som jag nämnt tidigare så kommer ju en massa kultur, forskning, utbildning och idrott att gå miste om bidrag från Sparbanksstiftelerna. På www.sparbanksstiftelserna.se kan man läsa mer om vilka som kommer att gå miste om pengar. Bl.a. tappar Nordens Ark en miljon om året.

Vad gäller Swedbank så sitter styrelseordföranden Stålberg kvar än så länge. Nya storägaren Folksam verkat inte ha något emot honom. Att han tagit alldeles för stora risker verkar man än så länge hålla emot honom.

Folksam sålde förresten sitt fondbolag till Swedbank häromåret och Swedbank säljer sakförsäkringar från Folksam. Det verkar finnas tankar bakom Folksams övertagande, bl.a. är Swedbanks många kontor troligen intressanta. Det kan nog bli fler samarbeten.

Nå, nog om Swedbank och Sparbanksstiftelserna nu. Jag lovar att ta upp lite andra ämnen nu, om inget sensationellt händer i Swedbank.

Flashback

Jag fick ett tips om en radiointervju med Ingrid Dahlberg, ordförande för Sparbanksstiftelserna, som gjordes i samband med nyemissionen. Lyssna på den - bara 2 minuter 42 sekunder - väl värda att höra.

Hon kunde lika gärna ha sagt "vi räknade ole dole doff och därför bestämde vi så".
Hur kan en sån person hamna på en sån post? Hon kan inte ens förklara varför man valde preferensaktier! Fast det är egentligen synd om henne. Hon har hamnat på en krävande post där hon tyvärr saknar nödvändig ekonomisk kompetens.

Wikipedia har följande att förtälja om Ingrid Dahlberg:

"regissör, producent"

"1997-2002 chef för Kungliga Dramatiska Teatern"

"landshövding i Dalarnas län 2002-06"

"ordförande för Svensk Scenkonst, branschorganisation för arbetsgivare inom musik, dans och teater."

Vidare enligt susning.nu:

"- År 1963 - Sveriges Radio/TV samhällsredaktionen
- År 1969 - Producent på Faktaredaktionen vid TV2
- År 1983 - Chef för TV1-teatern
- År 1985 - Chef för TV1 Fiction
- År 1986 - Chef för Kanal 1 Drama"

"Samma år sattes hennes pjäs Resan till Pjongjang upp på Stockholm Stadsteater"

1975 var året.

Läs även mer på Dagens PS.

Så tar vi en flashback till 2008-07-09:

"Vi trodde inte att det skulle bli så allvarligt. Hade någon sagt till mig för fyra månader sedan att kursen skulle gå ned till 105 kronor hade jag inte trott på det. Det är oroväckande, säger Ingrid Dahlberg som är ordförande i Sparbankstiftelsernas förvaltningsbolag."

Kursen för Swedbankaktien står idag i drygt 20 kronor.

Slut för idag, tack för idag!

Cirkus Swedbank fortsätter

Det visar sig nu att Svensk Exportkredit (SEK) också hade lånat ut pengar till Sparbanksstiftelserna och därmed blir ny storägare i Swedbank då de också kräver in pantsatta aktier, liksom Folksam redan gjort. Sparbanksstiftelserna har tydligen fått låna 500 miljoner från SEK. Statliga SEK kommer att få knappt 4% av aktierna i Swedbank och finansmarknadsminister Mats Odell säger att staten för tillfället kommer att behålla aktierna. Därmed blev vi alla delägare i Swedbank!

Det jag frågar mig är varför SEK lånat ut pengar till Sparbanksstiftelserna. De ska ju syssla med stöd till exportföretag. Jag kanske får återkomma till frågan, eller så hinner förhoppningsvis någon grävande journalist luska i detta. Kom igen nu alla journalister som förhoppningsvis läser min blogg!

Tydligen hade inte Sparbanksstiftelserna förlånat sig totalt, utan runt 4% av aktierna i Swedbank blir kvar hos dem, så de kraschar inte helt. Ändå har de förlorat större delen av sina aktier.

Vidare rapporteras idag att Swedbank ställer in utdelningen, vilket jag gissade redan igår. Därmed försvinner väl alla skäl att äga Swedbanks aktie. Lustigt nog stärktes Swedbanks aktie på börsen idag, vilket väl ska tolkas som att marknaden är lättad över att det kommit lite klarhet i ägarfrågan.

En dålig effekt av denna cirkus blir att Sparbanksstiftelsernas stöd till forskning, utbildning, idrott och kultur kommer att försvinna. Det delades ut runt 332 miljoner förra året som nu kommer att försvinna. Ett hårt slag för samhällssektorer som inte har särskilt mycket att röra sig med. Vad som nu kommer att hända med fotbollens nya nationalarena Swedbank Arena är oklart.

Mer om Swedbank och sparbanker

Några andra bloggare hade kloka funderingar runt detta med att Folksam kräver in pantsatta Swedbankaktier från Sparbanksstiftelserna.

Lakes lakonismer undrar "Har Swedbank tappat hela sin historia nu?" och konstaterar att "Anders Sundström, vd i Folksam, verkar inte vara direkt besviken över det inträffade."

Cornucopia undrar "Vad händer nu med de oberoende sparbankerna?"

För den som vill förstå bakgrunden till allt detta så har Wikipedia lite historik kring sparbanker. Även Sparbanksstiftelserna har lite historik på sin hemsida liksom Swedbank. Jag tänkte dra en liten kortversion här. Nästan femhundra sparbanker startades från 1820 och framåt, och många av dem var väldigt små. De hölls från 1901 ihop av Svenska sparbanksföreningen. 1955 började sammanslagningarna för att effektivisera verksamheten tack vare en lag som möjliggjorde detta. Fram till 1990-talet minskade antalet sparbanker till 130.

Under bankkrisen i början av 1990-talet fick Första Sparbanken (Göteborg och Stockholm) svåra problem och 1992 bildades en affärsbank - Sparbanken Sverige - av Sveriges då elva största regionala sparbanker samt Sparbankernas bank. Sparbanken Sverige var helägt av de elva sparbanksstiftelserna, men var nu ett aktiebolag och kunde t.ex. ta in pengar via nyemissioner.

1997 gick Sparbanken Sverige samman med Föreningsbanken till Föreningssparbanken. Föreningsbanken i sin tur hade också bildats 1992 genom sammanslagning av Sveriges Föreningsbank, Föreningsbankernas Bank samt drygt 300 lokala Föreningsbanker, ursprungligen kallade Jordbrukskassor - den första grundades 1915. De hade historiska likheter med sparbankerna genom sin lokala anknytning.

Genom sammanslagningen och nyemissioner föll sparbanksstiftelsernas andel i den bank som 2006 bytte namn till Swedbank till runt 20%.

Föreningssparbankens baltiska äventyr började 1998 när de blev majoritetsägare i Hansabank med verksamhet i Estland, Lettland och Litauen. Hansabank blev helägd år 2005 och bytte 2006 även den namn till Swedbank.

I juli 2007 köpte Swedbank TAS-Kommerzbank i Ukraina. Därmed bekräftades fullständigt att Swedbank blivit en affärsdrivande bank som alla andra. Precis när det var uppenbart för den insatte att en finanskris var på väg att bryta ut, då i juli 2007, köpte alltså Swedbank på sig ytterligare en stor risk i ett försök till internationell expansion. Uttrycket "skomakare, bliv vid din läst" passar här, tycker jag. Hade Swedbank hållit kvar vid sin ursprungliga affärsidé som sparbank/föreningsbank och inte fått expansionsvansinne hade de säkert mått betydligt bättre idag.

Vad kommer att hända nu då? Folksam blir plötsligt största ägare i Swedbank, men har bara knappt 15% av kapitalet. Sparbanksstiftelserna försvinner med största sannolikhet helt. Så mycket är klart. "Vi kommer att engagera oss mer i styrelsearbetet och ha åsikter om exempelvis utdelningspolicy", säger Folksams vd Anders Sundström. Jag skulle gissa att det betyder att utdelningen för Swedbankaktien kommer att slopas i år. Swedbank behöver troligen spara in dessa pengar för att slippa göra ännu en nyemission. Med tanke på aktiekursen just nu känns säkert en nyemission ytterst oattraktiv.

Att de största sparbanksstiftelserna försvinner kommer tyvärr att innebära att forskning, kultur och idrott blir av med en för många verksamheter viktig sponsor. Allt och alla verkar att drabbas av nuvarande kris. Alla som ägt Swedbankaktier har gjort storförlust de senaste två åren. Pensionsfonder m.fl. alltså, och inte minst Folksam.

Det ska tilläggas att överlämningen av aktierna till Folksam ännu inte är formellt klar - enligt DN sitter parterna i förhandlingar över helgen. Att det skulle bli något annat resultat än överlämning till Folksam är dock ytterst osannolikt.

På Swedbanks hemsida kommenterar nye vdn Michael Wolf Folksamaffären. Bl.a. säger han:

"Det är därför upprörande att se en del av journalistiken som påstått att banken är i kris. Banken är inte i kris. Vi har idag en stark kapitalisering med den bästa likviditeten någonsin i bankens historia och är den sjunde bäst kapitaliserade banken i Europa."

Det är inte Folksamaffären som gör att jag och fler med mig påstår att Swedbank står inför en svår kris. Det är i första hand affärerna i Baltikum och Ukraina. Den dagen Estland, Lettland och Litauen kopplar loss sina valutor från Euron och devalverar är Swedbanks likviditet och kapitalisering inte särskilt stark längre. Även om de baltiska länderna inte devalverar lär det bli stora mängder lån där som blir ruttna och orsakar stora förluster. Det är i och för sig glädjande att Swedbank redan innan de riktiga problemen kommer igång ser till att förstärka sitt kapital och sin likviditet. Då kanske de har en möjlighet att överleva utan stöd från svenska staten då östanvinden börjar blåsa kallare.

Det kan tilläggas att de som handlar i Swedbanks aktier uppenbarligen ser en stark risk för allvarlig kris i banken - hur ska man annars förklara att den sjunkit så kraftigt. Se diagrammet i mitt förra inlägg. En sån nerförsbacke - tämligen obruten under omkring två års tid - orsakas inte bara av vad journalister skriver om ett företag, utan där finns garanterat någon fundamental orsak bakom.

En negativ faktor som kommer att dyka upp lite senare är de svenska bostadslånen. Mer om det någon annan gång.

Nå, nog ordat om Swedbank för denna gång, men jag får säkert tillfälle att återkomma.

Adjö till sparbanksstiftelserna!

Nu har Sparbanksstiftelserna kommit till slutet på den långa utförsbacken som började med strukturförändringen som initierades 1989. Redan i onsdags rapporterades i SvD att de nu var panka. Stiftelserna köpte nämligen Swedbankaktier för 1,3 miljarder kronor i emissionen av preferensaktier innan jul, vilket finansierades genom ett lån på knappt 1 miljard från Folksam. Sedan dess har aktiernas värde mer än halverats. Inte förvånande så rapporterar nu SvD att Folksam nu kräver in aktierna som satts i pant för lånet och därmed blir största ägare i Swedbank. Sparbanksstiftelserna är bankrutt, med skulder som med god marginal överstiger tillgångarna, som till största delen består av Swedbankaktier.

Vilken skam att just Sparbanksstiftelserna köpte aktier för lånade pengar. De om några borde väl veta bättre! Från Sparbanksstiftelsernas hemsida (min kursivering):

"§ 2
Stiftelsen skall tillgodose syftet att främja sparsamhet i Sverige genom att som aktieägare i bank och/eller företag inom sparbankssektorn verka för att sparbanksrörelsens grundläggande idéer och värderingar bevaras och utvecklas och att bankverksamheten inom sparbankssektorn blir en effektiv konkurrensfaktor på kreditmarknaden."

Var inte just Sparbankernas grundläggande idé att man skulle spara pengar för att sedan köpa det man ville ha? Min farfar var sparbanksdirektör och han skulle säkert ha gråtit blod om han fått se hur sparbankerna körts mot graven sedan 1989.

Särskilt de senaste årens spekulationer i Baltikum och Ukraina har lett Swedbank mot en säker död. Staten (alltså vi skattebetalare) kommer troligen i slutändan att bli tvungen att ta över vraket.

Se här på Swedbanks aktiekurs sedan januari 2007:Hur kunde någon få för sig att köpa Swedbankaktier i december 2008 annat än i rent spekulativt syfte? Och dessutom för lånade pengar! Aktien har gått från runt 250 kronor i början av 2007, vilket i och för sig får ses som en bubbelvärdering, till nu senast 18 kronor och 40 öre. Bara sen innan jul har aktiens värde mer än halverats. Troligen kommer den att slaktas ännu mer nästa vecka. En halvering av värdet utesluter inte en till.

Två lärdomar för alla andra:

1. Köp aldrig aktier för lånade pengar!


2. Att en aktie tappar 82% av sitt värde betyder oftast inte att det är köpläge - tvärtom!

Svenska bankrisker i bankkrisen

Merrill Lynch kom igår med en analys av Swedbank där man varnar för mångmiljardförluster. I worst-case-scenariot kan Swedbank förlora 56 miljarder kronor och hittills i denna kris har det ju till stor del varit worst-case-scenarier som slagit in. Som väntat är det Swedbanks exponering mot Östeuropa (Baltikum och Ukraina) som oroar mest. Tydligen har Swedbank "81 miljarder kronor i tillgångar som värderas mot modeller" och med lärdomar från de amerikanska bankerna kan man ju ana hur tillförlitligt "mark-to-model" är för att korrekt värdera tillgångar. "48 miljarder härrör från Baltikum i ett devalveringsscenario, som bedöms ha 33 procents sannolikhet i analysen." Hur Baltikum skulle lyckas klara sig ifrån en devalvering förstår i alla fall inte jag. Jag skulle vilja säga att sannolikheten för att de baltiska valutornas koppling till euron ska kunna behållas är ungefär lika stor som sannolikheten för att en snöboll överlever i helvetet, när risken till och med finns att eurovalutaunionen i sig kan spricka.

I måndags hade SvD en artikel om att det är "Illa ställt med riskkunnandet inom bankernas styrelser".

"SEB:s och Swedbanks vildsinta expansion i Baltikum och bankernas stora lån till riskkapitalbolagen är händelser som ifrågasatts de senaste åren och som styrelserna i högsta grad har varit med och godkänt."

Man kan fråga sig varför ingen sagt stopp eller åtminstone "ta det lugnare"! Men, som Chuck Prince, dåvarande VD för Citigroup (numera utsparkad) sade sommaren 2007 "As long as the music is playing, you’ve got to get up and dance".

"När det gäller Swedbank anser vi att styrelsen har tagit alldeles för stora risker i Baltikum och Ukraina. Vi tycker dessutom att ledamöterna har brustit när det gäller finansiell riskkontroll, säger Hans Tson Söderström, ordförande i Aktiespararna."

Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Gazprom hotar Ukraina

För andra gången på tre år kan nu gasleveranserna från Ryssland till Ukraina stängas av p.g.a. Ukrainas obetalda gasräkningar. Ett redan hårt trängt land drabbas isåfall ytterligare.

För den som har missat det - Ukrainas valuta hryvnia har fallit ihop och IMF har ryckt in. Centralbanken höjde för en vecka sedan sin styrränta till 22% (!), vilket faktiskt fick valutan att rekylera upp.

Många lån i Ukraina är noterade i utländsk valuta, vilket kommer att skapa stora problem. Många av dem kan helt enkelt inte betalas tillbaka. Swedbank har, som säkert många vet, ett finger även i denna syltburk...

Ukrainas parlament lyckades idag inte få igenom en budget för 2009 eftersom flera ledamöter ansåg den vara orealistisk vad gäller antaganden om BNP och inflation.

Men effekterna av Ukrainas ekonomiska kollaps bleknar jämfört med vad ett gasstopp skulle kunna ställa till med för Västeuropa:

"Gazprom warned western Europe could be hit by gas shortages. The Russian gas provider said a long-running row with Ukraine could disrupt supplies to Europe this winter. [...]
Some 80% of Russian gas exports to Europe flow through Ukraine"

Om det alltså blir gasleveransstopp till Ukraina och de börjar nalla av förbipasserande gas kan det alltså bli total avstängning.

Ukraina är självklart ett av länderna på min krisradar. Nu har jag gjort en kort presentation av det också.

Kan inte hända här?

I DN lördag 27/9 sägs det i en artikel (som tyvärr inte finns på nätet) om SBAB:

"Men det som framför allt har ökat kostnaden för kunderna är att de som i sin tur lånar ut till SBAB kräver alltmer betalt för risken. Det här syns tydligt i skillnaden mellan vad staten får betala för sina lån och vad SBAB får betala. Så sent som i januari fick SBAB betala 0,5-0,6 procentenheter mer än staten på sina femåriga bostadsobligationer. Nu ligger skillnaden på 1,5-1,6 procentenheter."

Visst och det kan bli ännu större, när den svenska bostadskrisen sätter igång på allvar. Risken finns att SBAB går samma väg som sina amerikanska motsvarigheter Fannie Mae och Freddie Mac. SBAB har ägnat sig åt utlåning till bostäder på extremt släpphänta villkor. Man har drivit ner räntorna och man har lånat ut till en mycket stor andel av bostadens pris (alltså krävt mycket liten kontantinsats). Dessutom har man varit frikostig med lån även till dem som inte har fast arbete. Detta pådrivande av bostadslånemarknaden har också delvis dragit med sig övriga aktörer, t.ex. våra svenska storbanker.

Vidare sägs i DNs artikel:

"Det är en extremt stor skillnad. Svenska bostadsobligationer är inga skräppapper, inga lottsedlar. De har historiskt sett varit trygga papper."

Vad betyder "historiskt"? Hur trygga var de 1992-93? Vi har ju trots allt haft stigande bostadspriser sedan dess, så svenska bostadsobligationers värde har inte ifrågasatts på femton år. Som ni kan se av diagrammet från i somras så har svenska bostadspriser mer än fördubblats på 15 år, även efter justering för inflationen.

Och sen kommer förklaringen:

"Men varför är då skillnaden så stor? Svaret är att investerare, de som köper obligationerna, är rädda."

Självklart. Med tanke på hur uppenbart det är att vi nu nått toppen på den svenska bostadsmarknaden, samt att man tydligt kan se hur det gått i andra länder som ligger före oss på kurvan, så är det inte konstigt att investerare kräver höga riskpremier för att investera i allting som har bostad med i namnet.

Finansdirektören på SBAB suckar:

"- Jag vet inte vad de ska vara rädda för. Men ingen vill ta någon risk i någonting, suckar Johanna Clason."

Jag förstår precis vad de är rädda för. De är rädda för att SBAB ska bli Sveriges svar på Fannie Mae och Freddie Mac. Om bostadspriserna halveras, vilket jag räknar med, så blir det nog så.

DN rapporterade i förra veckan att "Krisen slår mot bostadsobligationerna":

"Krisen på finansmarknaden påverkar Sverige på ytterligare ett sätt. Handeln med bostadsobligationer ligger närmast nere.
- Marknaden är öppen men det är väldigt låg omsättning, säger George Ulvelius, placeringschef på Kammarkollegiet."

Hoppsan! Nu ser det ut att bli mycket svårare och dyrare att få bostadslån. Det hade jag kunnat säga för ett år sedan att det skulle bli så.

Det har varit mycket spekulationer om Swedbank senaste veckan. Idag föll aktien över 18% till sin lägsta notering på över tio år. I förra veckan intervjuades Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg av DN. Han anser att "Finanskrisen kan få effekter som är allvarligare än 90-talets djupa svenska bank- och fastighetskris". Men trots det anser han inte att Swedbank skulle vara i farozonen. "Men att Swedbank i dagsläget skulle ha några problem med finansieringen avisar Carl Eric Stålberg bestämt." Hm, inte just nu kanske, men hur blir det om några månader, när det verkliga värdet på vissa av deras "investeringar" efterhand visar sig. 9 miljarder kronor i Lehmans amerikanska fastigheter kan vi ju raskt säga att det är värt högst hälften, särskilt som många av fastigheterna inte ens är färdigbyggda. Jag misstänker starkt att Swedbank har fler liknande investeringar.

Vidare sades i förra veckan i DN att "Bankernas bolån "en tickande bomb"". "Blir situationen långvarig kan en del av bankerna vara tvungna att strypa sin utlåning." Och hur kommer det då att gå med den svenska bostadsmarknaden? Det blir tyvärr en självförstärkande neråtspiral - strypt utlåning - färre köpare - sjunkande bostadspriser - större andel dåliga lån och reserver för avskrivningar på bankerna - sjunkande vinster för bankerna - svårare för bankerna att få finansiering - ännu mer strypt utlåning - osv.

"Vi har god likviditet" var Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg tvungen att upprepa i förra veckan. Och skylla lite på blankarna. Han ska vara glad att de finns, så att någon stoppar upp kraftiga fall för aktien.

De senaste dagarna har vi sett ett antal stora banker gå omkull på olika vis (dock inga konkurser), både i USA och Europa. Brittiska fastighetslåneinstitutet Bradford & Bingley räddades av brittiska staten och spanska Banco Santander. Belgiens största finansföretag Fortis räddades av Belgien, Holland och Luxemburg. Isländska banken Glitnir räddades av isländska staten. Tyska fastighetslåneinstitutet Hypo Real Estate räddades idag av tyska staten och en bunt banker. Och i USA tvångssåldes Washington Mutual till JP Morgan i torsdags och delar av Wachovia till Citigroup idag. Alla väntar nu bara på vilken som ska bli nästa bank att falla.

Jag tror knappast att alla de svenska bankerna kommer att klara sig helskinnade ur finanskrisen. Förhoppningsvis blir det inga konkurser, men det blir säkert sammanslagningar och förstatliganden.