Findus centraliserar från Bjuv till Tyskland

Jag läser att Findus lägger ner verksamheten i Bjuv i Skåne för att istället flytta den till Tyskland, närmare bestämt till Reken, som ligger på samma latitud som Rotterdam. Detta kommer att leda till att svenska frysta grönsaker transporteras sträckan Bjuv-Reken tur och retur, vilket fågelvägen är ungefär lika långt som Bjuv-Stockholm tur och retur.

Grattis Findus till att ni tänker på transporterna! Företaget talar om att man sparar på transporter då man kommer närmare andra marknader i Västeuropa, men det gäller så vitt jag kan se inte om man ser till helheten. Låt mig också gissa att transporterna inte kommer att gå med tåg, utan med långtradare.

Centraliseringen av livsmedelshanteringen tar därmed ännu ett steg, inte bara inom Sverige, utan inom EU. Det kommer säkerligen fortfarande att stå "odlad i Sverige" på förpackningarna, men man måste nog läsa det finstilta för att förstå att packningen sker i Tyskland, om det ens kommer att framgå.

Jag kommer att sluta köpa Findus frysta grönsaker och färdigrätter, eftersom jag vill gynna svensk livsmedelsproduktion.

Metan knäcker klimatet?

Hos The Nation läser jag om forskning som visar omfattande metanutsläpp från USA:s hydrauliska spräckning (fracking) för gas. USA:s utsläpp av metan har från 2002 till 2014 ökat med 30 procent och har stått för 30-60 procent av den ökning av atmosfärens metanhalt som har skett under det senaste årtiondet. Detta är förstås inte förvånande, då det är mycket svårt att hålla tätt vad gäller små gasmolekyler såsom metan.

Nedan ser ni hur metanhalten i atmosfären ökat sedan 1980-talet.

Från slutet av 90-talet till mitten av 00-talet stannade ökningen upp, men har därefter tagit fart igen - en hel del av detta beror alltså på USA:s läckande gas. Det är ironiskt att förbränning av gas för att generera elektricitet i USA presenterats som ett sätt att minska koldioxidutsläppen, då gasen skulle ersätta kol. Istället har det troligen gett större klimateffekt, då metan är en cirka 130 gånger starkare växthusgas än koldioxid.

Nu har förvisso metan en mycket kortare livslängd i atmosfären än koldioxid, men problemet vad gäller gasläckorna i USA är att marken som spräckts troligen kommer att läcka metan under lång tid.

Nötboskapens metanfyllda rapar har klandrats för deras bidrag till metanhalten i atmosfären, men sambandet tycks ha förändrats de senaste decennierna. När metanhalten låg ganska still från slutet av 90-talet till mitten av 00-talet ökade antalet kossor i världen mycket, men de senaste åren har antalet nötkreatur legat ganska still, men metanhalten har ökat igen. Vi måste alltså leta andra metankällor och gasutvinning är en stark kandidat, dessutom bevisad av de mätningar som jag tog upp i början av detta inlägg. I övrigt torde det till stor del handla om metanutsläpp från Arktis, som ju snabbt blivit varmare. Kossornas bidrag till metanhalten blir alltså mindre intressant när det är andra källor som står för ökningen.

Samtidigt ökar koldioxidhalten i atmosfären rekordsnabbt. Sammantaget kan vi alltså se fram emot en betydligt högre medeltemperatur i världen. 2015 var som bekant med bred marginal det varmaste året globalt sedan mätningarnas början och 2016 har också börjat varmt och kan bli ett nytt rekordår. Perioden december 2015 till februari 2016 var 1,1 grader varmare än medelvärdet för 1900-talet, vilket är rekord.

Kondombrist i Venezuela!

Jag läser att ett paket kondomer nu kostar 1500 kronor i Venezuela och dessutom är nästan omöjliga att få tag på. Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat under det senaste året, t.ex. HIV.

Kondombristen beror förstås på Venezuelas helt förfelade politik, som jag skrivit en del om tidigare, bland annat för ett år sedan hur landet är på väg mot betalningsinställning och kollaps. Då låg kreditswappar på Venezuelas statsskuld på 5500 punkter, nu har de passerat 9500, vilket är samma nivå som Grekland tre månader innan betalningsinställningen 2011. Vi kan alltså räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader.

Venezuelas ekonomiska problem beror från början på misskötsel av ekonomin under presidenten Hugo Chávez och sedan 2013 hans efterträdare Maduro. Det kraftiga fallet i oljepriset har förstås bara gjort saken etter värre för landet, där 95 procent av exportinkomsterna kommer från olja. Man har försökt att hålla en konstgjort hög växelkurs för valutan och haft priskontroller på varor för att hålla befolkningen någorlunda lugn trots skenande inflation. Priskontrollerna har dock lett till brist på de flesta varor, eftersom ingen är intresserad av att sälja importerade varor till förlustpriser. Det har också lett till att många basvaror såsom ris köps upp i Venezuela och smugglas över till Colombia för att där säljas till god vinst.

Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner. Det är en helt katastrofal utveckling för landet, där undernäring, sjukdomsspridning och läkemedelsbrist riskerar att kasta landet i en misär betydligt värre än innan Chávez tog makten 1998. Vid en venezolansk betalningsinställning kommer läget att förvärras ytterligare, då det då kommer att bli väldigt svårt för den venezolanska staten att köpa in nödvändiga varor utifrån. Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år och man kämpar på olika sätt med att lyckas köpa in mediciner och livsmedel, men troligen kommer läkemedelsföretag och andra snart att tröttna på de stora ekonomiska risker de tar genom att sälja till Venezuela mot skuldsedlar som snabbt kan bli värdelösa. Då kommer Venezuela att bli beroende av internationellt bistånd för livsmedel och läkemedel.

Presidenten försöker nu att så sakteliga förändra sakernas tillstånd, bland annat genom att för några veckor sedan chockhöja det kraftigt subventionerade bensinpriset (för första gången på 20 år). "Chockhöja" är verkligen ett ord som platsar här, då bensinpriset höjdes med 6000 procent!! Trots det är bensinpriset fortfarande subventionerat.

Samtidigt devalverade president Nicolas Maduro valutan med 37 procent, men det är fortfarande en enorm diskrepans mellan de officiella valutakurserna på 10 bolivar per dollar vid import av livsmedel och mediciner och 200 bolivar per dollar vid andra affärer, jämfört med den inofficiella valutakursen på svarta marknaden på över 1000 bolivar per dollar. Venezuela kommer förr eller senare att tvingas släppa valutakursen fri, vilket troligen kommer att leda till hyperinflation.

En intressant fråga för omvärlden vid en kommande kollaps för Venezuela är förstås hur landets export av idag omkring 2 miljoner fat olja per dag (drygt 2 procent av global oljeexport) då kommer att påverkas.

Mosuldammen - världens farligaste

I norra Irak, strax norr om Daesh-kontrollerade storstaden Mosul, ligger Mosuldammen på floden Tigris. Denna 110 meter höga damm kallas för världens farligaste, eftersom den är byggd på berggrund som delvis består av vattenlösligt gips. Detta gör att det ständigt uppstår sprickor och hål runt om dammen, som måste fyllas i efter hand med betong.

I januari i år varnade den amerikanske generalen MacFarland för att dammen kan brista och tillade att "om denna damm låge i USA skulle vi ha tömt sjön bakom den". Ny kommer nya varningar, denna gång från USA:s ambassad, som varnar amerikaner i Irak för att de måste ha utrymningsplaner för den händelse att dammen skulle brista - en risk som de bedömer vara större än någonsin.

Ett dammbrott skulle inom fyra timmar dränka miljonstaden Mosul i en 20 meter hög flodvåg. De 11 kubikkilometer vatten som finns i dammen skulle därefter fortsätta nedströms och drabba städer såsom Tikrit, Samarra och Bagdad, om än inte lika hårt som Mosul, då flodvågen skulle vara lägre efter den långa färden. Iraks huvudstad Bagdad skulle drabbas efter omkring 35 timmar. Sammanlagt räknar man med att 0,5 till 1,5 miljoner människor skulle dö i de omedelbara effekterna. Därefter skulle förstås sönderslagen infrastruktur kasta stora delar av Irak in i ännu värre kaos än idag.

Det nödvändiga underhållet på Mosuldammen har skötts kontinuerligt sedan den började fyllas våren 1985 - till och med under USA:s invasion av Irak 2003, då arbetarna fortsatte i månader utan lön. Dock blev det ett signifikant avbrott i underhållet när Daesh-styrkor intog området 7 augusti 2014. Tio dagar senare återtog kurdiska och irakiska styrkor dammen, med flygunderstöd från USA. Det blev ett tillräckligt långt avbrott i betongfyllandet för att dammens grund skulle drabbas av allvarlig inre erosion, då Daesh hade fraktat bort utrustningen och jagat iväg teknikerna.