Inget nödlån till Spanien ännu?

Lite förvirrat nyhetsflöde denna vecka. I förrgår skrev jag att Spanien insett att de inte kan låna på marknaden och därför vill ha hjälp från EU. Idag läser jag dock att Spanien ännu inte begärt något nödlån, enligt EU-kommissionens ekonomiske talesman Amadeu Altafaj. Nu blev det ju en del positiva tongångar igår i samband med ECB:s räntebesked, vilket drev upp riskviljan på finansmarknaderna. Därför klarade Spanien att sälja statsobligationer för drygt två miljarder euro vid auktionen i förmiddags, även om det blev dyrt. Fast 6,04 procents ränta på tioåriga obligationer är ändå acceptabelt.

Senare idag kom dock besked från kreditvärderingsföretaget Fitch att de sänker Spaniens kreditbetyg med tre steg från A till BBB. Den spanska bankräddningen kommer enligt Fitch att kosta mellan 60 och 100 miljarder euro, vilket är mer än vad de trott tidigare.

Flera experter tycker dock att ett nödlån för Spanien krävs innan det grekiska valet nästa söndag. Jag är nog böjd att hålla med. Utan färdigt lånepaket kan det bli väldigt skakigt för Spanien. Jag skulle dock gissa att det pågår mer bakom kulisserna än vad som sägs offentligt just nu.

Från den svenska ankdammen noterar jag att Folkpartiets Carl B Hamilton inte längre är ute och propagerar för svensk euroanslutning - det är kanske inte riktigt rätt läge för det just nu, även om han säkert fortfarande tycker att euron vore bra för Sverige. Däremot kan han inte avhålla sig från att skriva en debattartikel i SvD där han tycker att Sverige inte ska "sitta på läktarplats" när det gäller räddningspaket för krisande euroländer. Jag tycker dock att Sverige gör bäst i att inte kasta ner mer pengar i det svarta hålet. Det gäller visserligen våra exportmarknader, men som jag ser det är en kraftig kris i eurozonen oundviklig och vår export kommer att drabbas i vilket fall som helst. Om Sverige kastar in några miljarder gör det varken till eller från för krisens utveckling. Däremot gör det skillnad för vår statskassa att slänga bort dessa pengar. Jag tror att vi kan göra mer nytta med pengabidrag när kollapsen av eurozonen väl är över om något år.

Jag läser också att riksbankschefen Ingves inte är rädd för att det ska blir ett kaosartat krisläge i Sverige vid en grekisk euro-exit. Kanske har han rätt i detta - det borde vara inprisat av marknaderna för länge sedan. Värre är nog hotet från en spansk bankkrasch - då kan vi få ett "Lehman-ögonblick" i Europa.

Apropå krisåtgärder så sänkte Kinas centralbank räntan idag, vilket pekar på att det som jag skrivit om förut stämmer, nämligen att Kinas ekonomi är på väg att sakta ner. Kinas fastighetsbubbla verkar vara på väg att sjunka ihop som en sufflé och byggandet har stått för en stor del av Kinas BNP.

Grekland har kommit överens - låt kaoset börja!

Dagens nyhet var att den grekiska regering enats om ett nedskärningspaket som tillfredsställer kraven från utsugarna trojkan EU, ECB och IMF. Därmed hoppas tror man att det snart ska kunna betalas ut nya nödlån på 130 145 miljarder euro till EU:s banker grekiska staten.

Först måste dock ett antal ytterligare steg övervinnas. Ikväll håller EU:s finansministrar (med Greklands Venizelos som hedersgäst) ett möte om det grekiska stödpaketet, men eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker verkar tveksam och säger att "det finns många detaljer att diskutera" och att "Jag tror inte att vi kommer att komma fram till ett slutligt beslut i dag, men det är ingen katastrof".

Tyske finansministern Wolfgang Schäuble säger att det är en "öppen fråga" om det grekiska åtstramningspaketet "kommer att räcka för att landet ska nå målet om att reducera statsskulden till 120 procent av BNP till 2020". Jag anser inte att det är en öppen fråga, utan att det är en omöjlighet. Jag har visat flera gånger att Greklands statsskuld bara ökat sedan de började hamna i klorna på sina "räddare", medan BNP sjunkit.

Schäuble säger idag även att Grekland ännu inte uppfyller villkoren och att avtalet inte blir klart för underskrift ikväll. Han påpekar också att Grekland ännu inte har gjort saker de lovade i samband med det första räddningspaketet.

IMF säger att de kräver faktiska åtgärder i Grekland innan det blir aktuellt med fler låneutbetalningar.

Jag gissar att både EU-politikerna och IMF är hjärtligt trötta på långbänken i Greklandsfrågan och det ökar sannolikheten för att man till slut säger nej.

Dessutom ska Greklands parlament rösta om åtstramningspaketet - en omröstning där ett ja inte ska tas för givet. Vi ser också redan sprickor i den enade grekiska politiska fasaden - idag meddelade vice arbetslivsminister Yannis Koutsoukos att han avgår i protest mot åtstramningspaketet. George Karatzaferis, ledare för ortodoxa smygfascistiska partiet Laos, reserverar sig också mot delar av överenskommelsen. Återstår att se hur många av parlamentsledamöterna som röstar mot sina respektive partipiskor för att därmed kunna framstå som om de står på folkets sida och vinna förtroende till vårens nyval.

Nästa nödlånepaket är också en förutsättning för att Grekland ska kunna fullfölja uppgörelsen med de privata långivarna om skuldnedskrivning. Idag sägs också att grunddragen i uppgörelsen med de privata långivarna är klara, men det betyder ingenting särskilt - vi har hört liknande saker länge.

Greklands ekonomi är i fritt fall - statens skatteintäkter faller troligen snabbare än åtstramningspaketen minskar utgifterna. Momsintäkterna har fallit med 18,7 procent på ett år och de totala skatteintäkterna har fallit med 7 procent. Det beror inte på ineffektiv skatteindrivning, utan snarare på alla företag som upphört eller dragit ner. I november låg den officiella arbetslöshetssiffran på 21 procent och den har knappast minskat sedan dess.

Ilskan kokar hos folket och en tvådagars generalstrejk har utlysts till fredag och lördag. Fackföreningen ADEDY:s ledare säger att man är på väg mot ett folkligt uppror. Bara denna generalstrejk kan enligt min överslagsberäkning kosta Grekland cirka 0,5 procent av årlig BNP. Det lär också bli våldsamma demonstrationer.

I det grekiska sparpaketet ingår också (hör och häpna) nedskärningar av militären, vilket tillsammans med våldsamma upplopp riskerar att leda till en militärkupp. I juni förra året spekulerade jag i en tänkbar tidslinje för Grekland. Självklart blev det inte som jag spekulerat, utan saker har dragit ut på tiden. Landet har dock bytt regering och nyval är på gång under våren, så flera av mina grundgissningar finns med. Statsbankrutten är troligen inte långt borta. Kaotiska upplopp lär vi få se med början imorgon. Militärkuppen känns därmed inte särskilt avlägsen.

Läs även bloggrannarna Musik @ Centrifugen och Cornucopia.

Grekiska uppgörelser skjuts hela tiden framåt

Det börjar bli tröttsamt att försöka följa turerna kring den "frivilliga" nedskrivningen av Greklands statsskuld och nästa "räddningspaket" från trojkan EU, ECB och IMF.

Idag florerade ett rykte om att ett avtal om nedskrivning skulle vara klart inom några timmar, vilket såklart visade sig vara osant. Istället är senaste beskedet att vissa delar av nedskrivningspaketet kommer att vara klara inom några dagar och IIF (de privata investerarnas organisation) säger att de förväntar sig ett avtal om nedskrivningen av Greklands statsskuld nästa vecka. Jaha. Jag har något minne av att jag har hört liknande förut. Det har hetat "på fredag" eller "nästa vecka" ganska länge nu. Att få till ett avtal verkar vara lika svårt som att försöka komma fram till regnbågens fot - när man gått en bit har den förflyttat sig bortåt.

Som jag påpekade för några dagar sedan finns det stora problem i förhandlingarna om den "frivilliga" nedskrivningen i form av ovilliga fordringsägare. Jag är inte optimistisk vad gäller möjligheten till avtal och de ständigt framskjutna måldatumen bekräftar min bild.

Även förhandlingarna med ECB, EU och IMF ska tydligen som vanligt vara klara "inom några dagar". Jag tror att man när några dagar har gått kommer att upprepa samma mantra och hoppas att vi glömt vad som sades för några dagar sedan.

Hanteringen av Greklands statsskuldskris har från början fram tills nu varit ett gigantiskt misslyckande från EU:s sida. EU:s ledare började hanteringen av krisen i förnekelsestadiet i slutet av 2009 för att sedan övergå till förhandlingsstadiet, där man uppenbarligen fortfarande befinner sig. Samtliga åtgärder har hela tiden visat sig vara för lite för sent (eller helt felaktiga) på grund av de komplicerade beslutsprocesserna, makthavarnas ovilja att se sanningen i vitögat och deras dubbla agenda att vilja rädda EU-bankerna från förluster. Samtidigt går den grekiska patienten långsamt mot ett allt sämre tillstånd. Vanligt folk i Grekland är mycket hårt drabbade - framförallt de fattigaste.

Jag kör en repris på diagrammet från i somras, som visar hur Greklands statsskuld och BNP utvecklats.

Den sista december 2009 uppgick statsskulden till 127 procent av BNP och som det såg ut i somras väntades statsskulden ha växt till 160 procent av BNP den sista december 2011 - jag har inte den senaste siffran tillgänglig, men det har inte oväntat blivit värre än man trodde i somras.

Har man alltså åstadkommit något positivt för Grekland? Nej, kurvan för statsskulden visar fortfarande inga som helst tecken på att plana ut. Vad värre är, så divergerar den fullständigt från BNP-utvecklingen. Jag anser alltså att "räddningen" av Grekland får ses som ett totalt misslyckande.

Jag läser också att IMF vill att Grekland sänker minimilönerna som villkor för ytterligare meningslösa nödlån. Jag har nu ett radikalt förslag - inför istället en maximilön i Grekland! Allt över denna maximilön går som skatt till staten. Därmed drabbas inga fattiga, utan bara rika. Dessutom får staten mer inkomster. Eftersom alla åtgärder hittills visat sig ganska verkningslösa eller förvärrande för Greklands situation är det dags att förutsättningslöst pröva nånting "outside the box".

Dessutom behövs tydligen större nödlån än tidigare beräknat. Inte förvånande. Den 20 mars är datumet alla i slutändan jobbar mot, då en finansieringslösning måste vara på plats för att undgå en ostrukturerad grekisk statsbankrutt.