Island - ska det statueras exempel?

I fredags beslöt Islands Allting att det ska bli folkomröstning om återbetalningen av pengar till Storbritannien och Holland för deras räddning av medel som deras sparare kunde ha förlorat i samband med kraschen för IceSave och Landsbanki hösten 2008. Här blir det alltså förhoppningsvis verklig demokrati, då folket kan gå emot det som deras regering har beslutat. Situationen är också historisk på så vis att det är andra gången någonsin som Islands president utnyttjar sin makt att inte skriva på en ny lag som Alltinget antagit.

Det talas om att det skulle kunna bli en rejäl kris för Island och att landet skulle få status som internationell finansiell paria om det inte blir någon återbetalning till Storbritannien och Holland. Vidare skulle nödlån från EU och IMF kunna stoppas. Jag trot att det bara är högljudd retorik för att övertyga de isländska väljarna att rösta "rätt". Frågan är om EU och IMF verkligen skulle vilja statuera exempel genom att stoppa nödlån. Vad skulle då hända med trovärdigheten i hur hållbara de lånelöften är som man gett till andra problemländer, exempelvis i Östeuropa? Om förtroendet för detta skulle rasa, skulle det kunna utlösa en ny våg av finansiell osäkerhet centrerad just kring havererade ekonomier i Öst- och Centraleuropa, då finansvärlden inte längre skulle våga lita på att de kommer att fortsätta stöttas upp av IMF. Jag tror alltså inte att man kommer att gå hela vägen och statuera ett exempel med Island. Beloppen är så små att det inte är värt de större risker det kan medföra.

Proportionerna i betalningens storlek är också absurda. Den summa som ska betalas tillbaka till Storbritannien är en droppe i havet i den brittiska statsbudgeten (eller i deras budgetunderskott), medan den utgör närmare 40% av Islands årliga BNP. Islänningarna är med rätta sura över det återbetalningsavtal deras regering och parlament beslutat om. Man ska inte heller glömma att det för det första till stor del var brittiska banker som sålde på Landsbanki de dåliga finansiella instrument som bidrog till dess fall. Det var också Storbritannien som satte spiken i kistan för Landsbanki genom att terroriststämpla Island hösten 2008 och därmed frysa alla isländska tillgångar där.

Islänningarnas missnöje späs också på av att arbetslösheten ökat kraftigt från 1% till 1,5% innan finanskrisen till 8% nu. Det hotas också med att utebliven återbetalning skulle försämra Islands utsikter att gå med i EU och euron, något som regeringen arbetar för, men folket verkar tveksamma till. Frågan är också verkligen om inträde i EU och euron skulle vara någon räddning. Se bara på hur bra det går för EU- och euromedlemmarna Grekland och Spanien.

Islandsbloggen har en lång och läsvärd artikel om frågetecknen kring ansvaret för IceSave för den som vill fördjupa sig i ämnet. Bland annat tar man upp den isländska bankgarantifondens storlek.

Ett frågetecken är alltså vad som händer när även garantifonden går omkull. EU-länderna ser det som självklart att ansvaret övergår till den berörda staten.

Garantifonden var nämligen alldeles för liten i förhållande till de isländska bankernas åtaganden. Hamnar detta verkligen på det isländska folkets axlar?

Spågumman
Apropå Island kan man på Islandsbloggen också läsa om den isländska völvans årliga spådom. Där sägs bland internationella spådomar att

Lågkonjunkturen kommer att vara i ytterligare några år. USA får det svårt samtidigt som Kina och Indiens ekonomier fortsätter att växa.

I höst kommer en stor tågolycka att orsaka flera dödsoffer någonstans i världen. Katastrofen kommer att bero på den mänskliga faktorn. Terrordåd är att vänta i USA, Pakistan och Storbritannien. Oroligheterna i Afghanistan och Mellanöstern fortsätter samtidigt som Libanon blir en nygammal oroshärd.

De låter som ganska rimliga spådomar allihop.

[Andra bloggar om island, banker, storbritannien, prognos]