Nya orosmoln - Argentina och Venezuela

Det har varit förvånansvärt tyst från Latinamerika under den globala finanskrisen, men nu verkar det hetta till där också.

Argentinas statslånekris
I förra veckan försökte Argentinas president Kirchner Fernandez att sparka centralbankschefen Martin Redrado då han trots flera veckors övertalningsförsök vägrade att använda 6,6 miljarder dollar ur landets valutareserv för att betala av landets växande skulder. Redrado svarade med att hävda att endast landets kongress kunde avsätta honom. I fredags ogiltigförklarade så en förvaltningsdomstol beslutet att avskeda Redrado.

Grundproblemet är en fruktansvärt misskött ekonomi. Statens kassakista är inte bara tom, det är hål i botten på den. Regeringen, som länge kunnat spela marionetteater med centralbankschefen, har räddat sitt skinn genom att ta pengar från reserverna, anser många ekonomiska bedömare. Omkring 23 miljarder dollar har plockats ut under makarna Kirchners styre. Problemet den här gången är att om regeringen får som den vill blir reserverna så små att Argentina riskerar uteslutas från den internationella finansmarknaden, befarar Redrado och många med honom.

Cirkus Argentina fortsatte i förrgår då en amerikansk domare fryste den argentinska centralbankens reserver i USA.

Ekonomiminister Amado Boudou bekräftade på en presskonferens att 1,7 miljoner dollar hade frysts "för tillfället" och att det inte under några omständigheter kunde röra sig om mer än 15 miljoner dollar.

Vi får väl se hur det fortsätter. Det brukar till att börja med heta att det inte rör sig om så stora pengar, sen ökar härvan på för varje dag som går. Utländska fordringsägare verkar vilja frysa argentinska statens och centralbankens tillgångar i utlandet för att säkerställa att de får betalt. Jag räknar med att vi får höra mer om Argentinas statslånekris under 2010, tillsammans med alla andra överbelånade stater.

Venezuelas devalverar men stoppar prishöjningar

Chávez tillkännagav i fredags kväll att värdet på landets valuta bolívar ska skrivas ned från och med igår, måndag. Samtidigt införs två olika växelkurser: 2:60 bolívar per dollar för nödvändiga produkter som livsmedel, medicin, maskiner – en devalvering på drygt 20 procent – och 4:30 bolívar/dollar för övriga importvaror som bilar, telefoner, kläder, hemelektronik, tobak, sprit och andra mer lyxbetonade varor. Dessa produkter blir dubbelt så dyra efter devalveringen.

Dubbla växelkurser är ett säkert recept för att stimulera fusk, fiffel, korruption, smuggling och svarta marknader. Man kan fråga sig om detta är president Hugo Chávez egentliga plan, eller om han blint tror att det inte kommer att bli sådana effekter av hans beslut. Det kan också vara så att han struntar i bieffekterna och prioriterar beslut som kan gynna honom politiskt.

Men Chávez skickade i måndags ut militär för att stänga butiker som höjde priserna efter devalveringen. Vilken soppa! Samtidigt som man försöker ha något slags marknadsekonomi så godkänner man inte att affärsidkare höjer priserna.

Samtidigt rusade venezolanerna till butikerna i helgen för att köpa tv-apparater, vitvaror, datorer och andra lyxvaror innan priserna höjs. Lite klassisk retorik mot det arbetande folkets hemska fiender ägnade sig Chávez också åt.

- Jag vill att folket och nationalgardet ger sig ut på gatorna för att bekämpa spekulationen. Vi kan inte tillåta att några borgare, några oligarker, säger att man måste höja alla priser på grund av de åtgärder som offentliggjorts, sade Chávez i sitt eget tv-program "Hallå president!" som sänds varje söndag.

Venezuela hade med 25% förra året den högsta inflationen i hela Sydamerika, samtidigt som BNP föll med nära 3 procent. Stagflation alltså. Till bilden hör att Venezuelas överlägset viktigaste exportvara är olja, och att landet importerar merparten av konsumtionsvarorna. Venezuelas statskassa får tack vare devalveringen ett tillskott av fler bolívar från oljeexporten, så att Chávez kan hålla sin popularitet uppe genom att spendera pengarna på sociala projekt. Samtidigt drabbar ju devalveringen vanligt folk prisvägen, så det kan gå på ett ut. Men prishöjningarna kan ju skyllas på borgare och oligarker, medan den goda regeringen delar ut gåvor till folket, så politiskt kan det vara gynnsamt för Chávez. Det är kongressval i september.

Vi ska inte glömma att Venezuela är världens nionde största oljeproducent (strax efter Förenade arabemiraten) och en viktig oljeleverantör till USA. Vad som händer där är därför viktigt för oljepriset och världsekonomin. Ett lägre oljepris, vilket det kan bli om världsekonomin går in i förnyad kris i år, innebär lägre intäkter för Venezuelas statskassa, vilket i sin tur kan medföra folkligt missnöje om presidenten inte kan hålla sina löften.

[Andra bloggar om argentina, venezuela, statsskuld, centralbanker, inflation, devalvering, olja]