Bedövning kontra halalslakt

Idag bröt som väntat bloggstormen lös efter att Svenska Dagbladet skrivit om att kött från plågade djur säljs i mataffärer. Det handlar om att kött från djur som slaktats enligt halal- eller kosher-metod, och dessutom utan bedövning, importeras till Sverige.

Varför ligger fokus i artikeln på att beskriva halal-slakt? Det viktigaste för att undvika djurplågeri är väl att djuren bedövas innan man avlivar dem. Hur de avlivas efter bedövningen är ganska ointressant.

Sverige är det enda EU-land där det är förbjudet att avliva djur utan föregående bedövning, vilket sker med slaktmask eller elchocker. I övriga EU är det lagligt att skära strupen av fullt medvetna djur och låta dem förblöda.

Det viktigaste är alltså som jag ser det bedövningen, inte avlivningsmetoden. Hade fokus istället legat på att avlivning utan bedövning är tillåten i resten av Europa, så hade man undvikit det utpekande av vissa etniska grupper (judar och muslimer) som artikeln innebär. Även "vanlig" slakt utan bedövning är inte särskilt trevligt för djuret.

Det halalkött som tillverkas i Sverige kommer från bedövade kor och lamm, vilket accepteras av det stora flertalet muslimska konsumenter.

Intressant, de flesta muslimer accepterar alltså detta. De som vill verka mot djurplågeri bör alltså verka för bedövning innan avlivning i resten av EU, inte mot halal- och kosher-slakt. Det fåtal muslimer som inte godkänner bedövning får väl stå ut med fisk och vegetariskt.

Detta leder osökt in mig på frågan om det är fel att äta kött. Jag anser inte det. Däremot anser jag att många i västerlandet konsumerar onödigt mycket kött, vilket innebär en större belastning på miljön. Vi måste av ren självbevarelse äta mindre kött.

Många argumenterar för att tamdjuren har det så dåligt i människans "vård". Men vilda djur har det knappast bättre - snarare sämre. Många svälter ihjäl på vintern eller andra perioder med knappt om föda. De flesta vilda djur dödas på ett ganska plågsamt sätt av rovdjur - betydligt mer plågsamt än halalslakt utan bedövning. Se t.ex. på sebrafölet. OBS! Denna och den följande filmen bör inte ses av känsliga personer! Har det vilda djuret otur blir det också uppätet medan det fortfarande lever. Se t.ex. på gnukalven. Dessa två filmer är visserligen från Afrika, men jag tror knappast det går till på ett mildare sätt i de svenska skogarna. Det står helt enkelt för många träd i vägen för att man ska kunna se hur det går till när en älgkalv slås av vargar eller när ett rådjur hamnar i klorna på ett lodjur. Rovdjuren saknar förmåga att behandla sina bytesdjur "humant". De har heller ingen orsak att göra det. För dem är de andra djuren helt enkelt vandrande matbitar. Det viktiga är inte att bytesdjuret är dött, utan att det ligger tillräckligt still för att rovdjuret ska kunna börja äta.

Intressant är att innan människan blev troligen de flesta djur under hundratals miljoner år jagade och uppätna. Människan är ett av de få djur som lyckats lyfta sig ur detta det i ett längre perspektiv vanligaste sättet att dö. Vi har även lyft våra tamdjur ur detta genom att slakta dem på ett så icke plågsamt sätt som möjligt. Vidare har vi lyft de vilda djuren i södra Sverige ur detta genom att utrota alla större rovdjur. Fast nu ser förstås den naturliga ordningen ut att vara på väg att återställas, då de stora rovdjuren sakta sprider sig söderut.

[Andra bloggar om livsmedel, jordbruk, miljö, religion]