Alltför snabbväxande krediter i Sverige?

I lördags återpublicerade ZeroHedge en artikel där hedgefondsdirektören Felix Zulauf skriver om hur "alla bubblors moder" är på väg att spricka och världen åter står inför en deflationär period. Misskötta ekonomier som Argentina och Venezuela är bara de första som får problem. Därefter kommer länder med stora underskott i bytesbalansen, exempelvis Turkiet och Sydafrika.

Vad som särskilt fångade mitt intresse var följande uttalande (min översättning):

Forskning på kreditboomer för den privata sektorn över de senaste 20 åren visar att närhelst krediterna till den privata sektorn ökat med 30 procent eller mer över en tioårsperiod, så har utan undantag en bankkris och recession blivit resultatet. Följande länder är idag alla långt över denna faronivå och kandidater för en bankkris: Hong Kong, Kina, Thailand, Brasilien, Turkiet och Singapore. Och nyligen har till och med Korea, Rumänien, Ukraina och till och med Ryssland brutit denna faronivå. Detta är en ganska lång lista och de stora ekonomierna inom framväxande marknader (emerging markets) är alla med på den, utom Indien som har andra brister.
[...]
Nu skiljer sig dessa ekonomier från varandra förstås, men de delar en gemensam sjukdom, nämligen en föregående ekonomisk boom byggd på omåttliga krediter.

Det framgår inte av uttalandet huruvida denna forskning endast gäller framväxande marknader, eller om den även gäller utvecklade ekonomier såsom Sverige. Det framgår inte heller om det gäller krediter till den privata sektorn i absoluta tal eller som procent av BNP, men jag antar att det gäller det senare. (Någon som vet vilken forskning som Zulauf refererar till?)

Hursomhelst bestämde jag mig för att se på hur det ser ut med krediter till den privata sektorn i Sverige. Då kommer jag fram till att från slutet av 2003 till tredje kvartalet 2013 har krediter till icke-finansiella företag och hushåll (inklusive hushållens icke-vinstdrivande organisationer) växt från 133 procent av årlig BNP till 175 procent av BNP. Det är en ökning på 32 procent och enligt detta skulle alltså Sverige nu befinna sig i riskzonen för bankkris. Jag ser med förväntan och bävan fram emot facit.

Nedan ser ni diagram över krediternas utveckling i Sverige, uppdelad per sektor. Än så länge alltså bara siffror för tredje kvartalet 2013, men det borde inte skilja sig alltför mycket från det verkliga utfallet när även fjärde kvartalets data droppar in.

Notera hur finanskrisen 2008-2009 gav ett hack i kurvan för de finansiella och icke-finansiella företagens krediter, men bara en utplaning för hushållskrediterna. Från 1998 till 2008 hade krediterna till den privata sektorn förresten växt med 37 procent på tio år.

Vad som också är värt att notera i diagrammet ovan är hur de finansiella företagens krediter växte starkt 2004-2009 i den snabbaste fasen i den svenska kredit- och bostadsbubblans tillväxt. Mycket riktigt straffade sig denna snabba kredittillväxt för de finansiella företagen (mest banker) hösten 2008.

Sedan "hacket" 2009-2010 har de svenska finansiella företagens kredittillväxt (som andel av BNP) hållit en lugnare takt, men är nu åter på nivåer (som andel av BNP) som är högre än 2009.

I den positiva vågskålen måste ändock läggas att den svenska statsskulden är på en förhållandevis låg nivå efter saneringen som Göran Perssons regering genomförde. Vi kommer sannolikt att få någon form av bank- och kreditkris även i Sverige, som en baksmälla efter den alltför snabba kredittillväxten, men jag ser det som troligt att vi kommer att drabbas mildare än många andra länder.