Sveriges livsmedelsimport

Jag har hört sägas att Sverige är beroende av livsmedelsimport och skulle drabbas hårt vid en eventuell blockad, så jag kollade därför upp lite hur det egentligen står till med detta. Data över livsmedelsproduktion, -import och -export hittar man lättillgängligt hos FAOSTAT. För att jämna ut lite har jag tagit medelvärdet för åren 2007-2009 och sedan summerat för olika livsmedelskategorier. Totalt produceras årligen 10,3 miljoner ton livsmedel och foder i Sverige och vår nettoimport av livsmedel och foder är 2,2 miljoner ton, så med den kosthållning vi har idag klarar vi alltså inte av vår egen försörjning.

Tittar man däremot på livsmedlen uppdelat efter kategori får man dock en något mer nyanserad bild.

• Spannmål och spannmålsprodukter: Sverige producerar 5,2 miljoner ton per år, vilket motsvarar 116% av den inhemska konsumtionen, alltså ett överskott som exporteras.
• Baljväxter (bönor, ärter m.m.): Sverige producerar 75% av den inhemska konsumtionen, men nettoimporten är bara på 13500 ton. Ersätter vi en del av spannmålsodlingen med baljväxter kan vi få fram mer fullvärdigt protein. Det behöver inte bara betyda mer ärtsoppa och bruna bönor, utan kan också gå till djurfoder, som idag till stora delar importeras.
• Potatis: Sverige producerar 0,8 miljoner ton per år, vilket bara är 88% av vår konsumtion. Detta förvånade mig - jag trodde vi var självförsörjande på åtminstone potatis. Här är dock inte småodlingar av potatis till husbehov inräknade. Om varje svensk i genomsnitt skulle odla 13 kg potatis (knappt två plantor några kvadratmeter) om året utöver vad som redan odlas skulle vi täcka upp importen. Det borde gå att ordna med råge i villaträdgårdar med mera.
• Kött: Sverige producerar årligen 0,5 miljoner ton, vilket bara är 76% av vår konsumtion. Eftersom köttkonsumtionen har ökat rejält de senaste åren torde det inte vara något större problem att dra in de 24 procenten nettoimport.
• Fisk och skaldjur: Sverige producerar årligen 43000 ton, vilket är 84% av vår konsumtion. I det stora sammanhanget är de 8200 tonnen nettoimport av fisk dock en småsak.
• Mjölk och mejeriprodukter: Sverige producerar årligen 3 miljoner ton, vilket är 96% av vår konsumtion. Att minska mjölkdrickandet med 4 procent borde inte orsaka några större problem. Man kan dock undra hur mycket en minskad foderimport skulle påverka mjölkdjursbesättningarna, se nedan.
• Ägg: Sverige producerar årligen 97000 ton, vilket är 90% av vår konsumtion.
• Sverige har en årlig import av 72000 ton färdigmat, vilket bara är 0,6 procent av vår totala konsumtion av livsmedel och foder.
• Fett: Sverige nettoimporterar årligen 0,34 miljoner ton fett, samt 0,12 miljoner ton nötter, frön och feta frukter (oliver, avocado). Detta kan jämföras med en årlig produktion av 0,26 miljoner ton rapsfrö. Här ser jag en av de största bristerna i svensk livsmedelsförsörjning. Glöm LCHF-diet vid importproblem!
• Grönsaker och rotfrukter: I Sverige produceras årligen 0,3 miljoner ton, vilket bara är 39% av vår konsumtion! Här går det dock att producera betydligt mer i villaträdgårdar, kolonilotter med mera, fast de flesta svenskar har idag en stor kunskapsbrist vad gäller odling. För att kunna klara vår försörjning blir det också under större delen av året mer av rotfrukter och kål och ingen gurka, tomat, paprika och sallad. Vi måste alltså anpassa vårt grönsaksutbud efter säsong.
• Frukt, bär och jos: Här ser det riktigt illa ut. Sverige producerar årligen knappt 40000 ton frukt kommersiellt, vilket bara är 5% av vår konsumtion. Stora mängder äpplen och päron ruttnar dock bort i villaträdgårdarna varje år. Det är oklart hur mycket som skulle kunna tas fram den vägen, men vi kan ändå konstatera att frukt och jos snabbt skulle bli en bristvara och troligen hårdvaluta på svarta marknaden.
• Foder: Sverige importerar årligen 0,65 miljoner ton djurfoder utöver det som hamnar under rubrikerna spannmål och baljväxter ovan. Stora delar av Sveriges köttdjur skulle alltså behöva slaktas ut vid en blockad.

En mer detaljerad titt på fettet ger att Sverige har en nettoexport på 12000 ton smör, 12000 ton ister, 6000 ton margarin och 5000 ton grisfett varje år. Detta är dock väldigt lite jämfört med vår nettoimport av 120000 ton palmolja och palmkärnolja, 72000 ton rapsolja, 56000 ton rapsfrö, 23000 ton sojaolja, 13600 ton kokosolja, 9000 ton solrosolja, 7000 ton olivolja, 80000 ton ospecificerade oljor och 42000 ton övriga ospecificerade fetter. För att komma ikapp detta skulle vi alltså behöva producera betydligt mer fett i Sverige. Raps går vad jag vet inte att odla norr om Uppland och dessutom går det inte att odla raps för ofta på samma mark, för att inte sprida sjukdomar. Det är därför svårt att nämnvärt utöka den svenska arealen för rapsodling. Andra oljeväxter som går att odla i Sverige är linfrö, hampafrö och solrosfrö. Vad gäller linfrö finns en viss odling - 10000 ton per år, men odlingarna av hampa och solrosor är försumbara i sammanhanget.

Vad vi inte ska glömma är att det slängs stora mängder mat i Sverige, vilket också är en faktor som skulle kunna bättra på våra möjligheter till självförsörjning med bättre disciplin vad gäller livsmedelshanteringen. Jordbruksverket uppskattar det årliga livsmedelssvinnet i Sverige till 2,1 miljoner ton, varav 0,9 miljoner ton från hushållssektorn. Dessutom går en stor mängd livsmedel som vi människor kan äta idag till djurfoder. En viss del går också till produktion av etanol, öl och alkoholdrycker, men jag vet inte hur mycket. Här finns alltså en hel del att spara in.

Det behöver inte röra sig om någon fullskalig blockadsituation för att vi i Sverige ska behöva införa åtgärder vad gäller livsmedelsproduktionen. Det kan räcka med att skörden slår fel i något av de större producentländerna för att många länder ska införa exportstopp.

Min slutsats blir i alla fall att vi i Sverige vid problem med livsmedelsimporten på något års sikt troligen skulle klara vår egen livsmedelsförsörjning, men vi skulle få lägga om vår kost och även ägna oss åt husbehovsodling av grönsaker, frukt och potatis. Till att börja med skulle vi tvingas slakta ut en stor del av våra köttdjur, vilket skulle ge ett kortsiktigt köttöverskott, vilket sedan skulle följas av ett minskat utbud av kött. Dessutom skulle något slags ransoneringssystem behöva införas för många matvaror, exempelvis kött och fett. Många skulle säkert bli tvungna att avliva sina hundar och katter - hur mycket av våra livsmedel de äter upp årligen vet jag dock inte. Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar.

Läs även vad jag skrivit om att matpriserna fortfarande är låga.

På längre sikt ska man inte glömma att Sveriges jordbruk är beroende av insatsvaror utifrån, framförallt konstgödsel och drivmedel. Med det just-in-time-system vi har idag skulle försörjningskedjorna snabbt braka ihop utan diesel, vilket Cornucopia skriver om idag i "En vecka utan lastbilar".
Förutom livsmedel skulle vid en blockad fibrer bli en bristvara. Vi har idag i princip ingen inhemsk fiberproduktion och inte heller någon nämnvärd klädproduktion. Genom odling av lin och hampa kan man slå två flugor i en smäll och både få fibrer och fett. Det skulle dock ta några år att uppföröka tillräckliga mängder av utsäde till spånadslin och hampa.

En annan jordbruksprodukt där vi importerar i princip hela vår konsumtion är tobak, men där skulle problem med importen bara ha en positiv effekt på folkhälsan.

Tillägg: Vad gäller en annan onyttighet, socker, så producerar vi i princip lika mycket som vi förbrukar i Sverige. Hur blir det med sockerabstinensen? Eller ännu värre: kaffeabstinens! Vi importerar årligen drygt 100 000 ton kaffe.

Cannabis dåligt, hampa bra

Idag skriver SvD om att användningen av cannabis ökar bland unga. Man tar även upp en ny rapport från Folkhälsoinstitutet där man sammanställt den senaste vetenskapliga forskningen angående cannabisens skadeverkningar. Det är viktigt att fakta sammanställs, även om vissa kan tycka att det blir lite överdrivet. Till exempel kan man som Svensson påpekar i vissa fall ifrågasätta orsakssambanden - haschar man för att man har ett psykiskt problem, eller får man psykiska problem för att man haschar?

Jag har själv sett cannabisens skadeverkningar bland folk jag träffat. Det jag framförallt reagerat över är att regelbundna cannabismissbrukare tappar kontakten med verkligheten och inte utvecklas som människor. Ett skräckexempel var en bekant som började röka på regelbundet som femtonåring. När han var runt trettio år gammal slutade han sitt missbruk, men problemet då var att han fortfarande var som en tonåring. Det regelbundna cannabismissbruket hade fått hans personlighetsutveckling att stanna upp i femton år.

Men de skräckbilder som målas upp av cannabisdrogens farlighet får tyvärr sådana orimliga proportioner att de inte tas på allvar av många. Varför målas inte samma skräckbilder upp av alkohol, som är en betydligt mer spridd drog med betydligt allvarligare skadeverkningar för hela samhället? Förstå mig rätt - jag vill inte att cannabis ska göras lagligt, men jag tycker skräckpropagandan blir överdriven. Varför är just cannabis en inkörsport till tyngre droger? Är inte alkohol en betydligt bredare inkörsport till drogmissbruk? Eller nikotin? Jag har själv prövat alla tre av dessa droger och kan säga att det var ett helvete att sluta med nikotin, alkohol dricker jag fortfarande ibland vid festliga tillfällen, men inte regelbundet och aldrig så jag blir mer än salongsberusad, men efter cannabis känner jag inte något som helst sug. Även om cannabisruset var jättemysigt, så har jag inga problem att avstå, eftersom cannabis har bieffekter på hela ens liv. De som jag träffat som inte lyckas sluta med sitt cannabismissbruk skulle jag säga har problem av andra slag som gör att de fortsätter. Skulle det inte vara cannabis skulle det vara någon annan drog.

Hampaodlingens problem
Skräckbilderna av cannabisen som drog smittar tyvärr av sig på uppfattningen av en av människans främsta nyttoväxter, nämligen hampan. För dem som inte vet det så utvinns drogen cannabis ur hampa. Vissa sorter av hampa är speciellt förädlade för att ha höga halter av drogen. De sorter som istället odlas för sina andra nyttiga egenskaper, d.v.s. fröna eller fibrerna, har låga halter av drogen. Alltför låga för att kunna användas som drog. Varför då dessa restriktioner på hur hampa får odlas i Sverige? T.ex.

Du som vill odla hampa måste söka gårdsstöd för din hampaodling för att inte bryta mot narkotikalagstiftningen. All hampaodling som du inte söker stöd för betraktas som narkotikaproduktion.

Byråkrati i högform! Narkotikaproduktion - sår du lite hampa ur fågelfrö ska du vara bra skicklig om du lyckas få fram någon narkotika. Troligen beror restriktionerna på effektiv lobbying.

Men hampa är en kulturväxt med oerhörd potential för framtiden. För det första är fibrerna starka och mycket användbara. För det andra kan den användas som energigröda. För det tredje är fröna mycket näringsrika. Förutom att de innehåller mycket olja, så är hampan en av det fåtal kulturväxter vars frön innehåller protein som är fullvärdigt (de enda andra två jag känner till är sojabönor och quinoa). Detta innebär alltså att de innehåller alla essentiella aminosyror. Hampan är alltså en mångsidig nyttoväxt som borde ha en given plats i en värld som behöver anpassa sig till minskad oljeförbrukning. Därför borde reglerna kring hampaodling snarast ses över för att underlätta för den nyttiga hampan, samtidigt som man bibehåller något slags kontroll för att inte riskera drogodlingar. Nu verkar det ju i och för sig inte råda någon brist på cannabis i Sverige trots förbudet att odla drogen här, så om det skulle råka bli någon enstaka drogodling som slinker igenom ger det troligtvis bara ett marginellt bidrag till den svenska cannabismarknaden och kan knappast orsaka någon missbrukskatastrof. Då får jag nog anse att nyttan med friare regler för odling av industrihampa överväger riskerna. Sådärja - nu har jag stuckit ut hakan ordentligt, så jag kan få arga kommentarer från hela antihampalobbyn!

Läs mer om seriös hampaodling i Sverige på hampa.net.

P.S. Kineserna verkar ha förstått nyttan med storskalig hampaodling.

Läs andra bloggar om hampa, droger, jordbruk, cannabis