Sparmat för fattiga månaden (1)

Bloggrannen Swedish Prepper skrev igår om hur man ska hantera att bankkontot kan vara ganska tomt så här efter att man festat loss under jul och nyår. Inspirerad av detta kommer här ett recept på billig mat för dem som vill ta fasta på Swedish Preppers råd att "I första hand ska du försöka använda dig av de pengar du har så klokt som möjligt och inte köpa dyr mat, utan välja havregryn, pasta, rotfrukter och det som är billigt".

Orange linssoppa
4 dl röda linser
12 dl vatten
3 normalstora morötter
1-4 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
1½ tsk salt
½ tsk gurkmeja
½-1 chilifrukt
½ tsk malen koriander
½ tsk oregano

Skala och skiva morötterna. Häll röda linser, morotsskivor, vatten, tomatpuré, salt och gurkmeja i en gryta. Koka upp och låt därefter koka på svag värme 30 minuter. Rör om då och då (framförallt i början) så att det inte sätter sig fast i botten. Under tiden det kokar skalar du vitlöksklyftorna och pressar i dem i soppan - hur mycket du tar i beror på dina smakprefenser. Dela sedan chilifrukten, ta ur kärnorna, finhacka den och tillsätt den till soppan - hur mycket chili du använder beror förstås också på dina smakpreferenser. Efter halva koktiden tillsätter du koriander och blandar ner den. När det hela kokat klart tillsätter du ½ tsk finsmulad oregano och blandar om.
Serveras med smörgåsar till.

Röda linser är proteinrika och tillsammans med spannmål (t.ex. bröd) ger baljväxter som bekant fullvärdigt protein. Röda linser är också löjligt billiga. Ett 400-gramspaket kostar i första bästa nätbutik jag hittar 15 kronor och vill man kosta på sig ekologiska (vilket man gott kan göra med en så billig råvara) kostar en 500-gramspåse endast 25 kronor. Morötter är också löjligt billiga. Ett kilo kostar i nätbutik 16 kronor. Ett kilo ekologiska kostar 25 kronor. Båda dessa huvudingredienser går säkert att hitta betydligt billigare om man letar i billighetsbutiker.

Morötter kan man ju lätt odla själv, men har man ingen jordkällare eller stuka blir vinterförvaringen problematisk.

Linser går också att odla i Sverige, men är kanske inget man ger sig på att odla själv om man inte är entusiast med tillgång till en större bit odlingsmark. I princip finns det bara importerade linser att köpa i Sverige, men det beror nog i huvudsak på att svenska lantbrukare ännu inte har sett en marknad för detta och inte sett det som intressant att konkurrera med billig import från bland annat Kanada. Dock odlar gården Fagraslätt i Skåne linser och säljer i mindre omfattning.

Kryddorna och tomatpurén kostar inte heller många kronor.

Koriander kan man till och med lätt odla själv - utsäde behöver du bara köpa första året - därefter sparar du frön från dina egna plantor.

Oregano är flerårig och självskriven för husbehovsodlaren. Den brukar föröka sig närmast som ett ogräs i trädgården. Skär av topparna precis innan blommorna slår ut och häng upp dem på tork. Dessutom är oregano vacker i trädgården när den blommar.

Vitlök är också lätt att odla själv från klyftor som man sätter i jorden på senhösten.

En eller flera chiliplantor är lätta att odla på fönsterbrädet och om man sköter om dem lever de i flera år.

Gurkmeja är den enda kryddan som inte går att odla i Sverige. Eventuellt går den att odla inomhus i krukor, men ger då troligen inte så stor skörd att det är värt besväret. Gurkmejan ger mest färg till soppan, även om den också har en viss smak.

Jag återkommer med fler sparmatsrecept under "fattiga" januari.

Uppdatering Kaliforniens torka

Jag skrev för någon vecka sedan om torkan i Kalifornien och en del av dess konsekvenser och visade även talande satellitfoton. Här kommer lite uppdatering om läget.

Torkperioderna i Kalifornien har blivit allt värre. Torkan 2007-2009 var värre än den 2001-2002 och den nuvarande torkan slår den föregående med hästlängder.

Förra året föll det rekordlite nederbörd i Kalifornien - den lägsta mängden sedan mätningarnas början för 119 år sedan. 75 procent av nederbörden faller normalt under november till mars, men denna vinter har det alltså fallit väldigt lite. Snötäcket i Sierra Nevada är endast på 12 procent av normal nivå. I slutet av januari var Kaliforniens 150 vattenreservoarer på omkring 65 procent av normal nivå. Bilden nedan visar en uttorkad vattenreservoar nära San Jose.

Torkan har än så länge framförallt drabbat jordbruket, en sektor som står för 45 miljarder av Kaliforniens bruttoregionalprodukt på 2000 miljarder dollar, alltså drygt 2 procent av delstatens ekonomi. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning. Förutom att Kalifornien producerar nästan hälften av USA:s frukt, grönsaker och nötter är delstaten också landets största producent av mejerivaror och vin. För många grönsaker odlas som jag skrev 80 procent eller mer av USA:s totala odling i Kalifornien.

Boskapsuppfödare i Kalifornien har nu börjat slakta ut sina hjordar. Vissa försöker klara sig genom att köpa in hö från andra stater, men det blir dyrt och kan bara bli en tillfällig lösning.

För ettåriga grödor är det möjligt (om än förlustbringande) att lämna åkrar obeväxta i ett år, men det är värre för dem som har nöt- eller fruktodlingar. Där ställs odlarna inför valet mellan att hugga ner träden eller att låta dem försöka överleva på minimala vattenmängder med kraftigt minskad eller obefintlig skörd. De kan också välja mellan att spara det lilla vatten de har till de yngre träden och låta de äldre dö eller att sprida ut det mellan alla träd. Många odlare konstbevattnar nu grödor som normalt brukar klara sig på regn såsom vete och mandlar.

Vattenbristen gör att bedömare tror att omkring 200 000 hektar eller 6 procent av delstatens konstbevattnade areal kommer att lämnas obesådd i år. Vid den senaste torkan 2009 var det 109 000 hektar som inte odlades.

Vattenkraften, som står för 14 procent av delstatens elkraft, drabbas självklart också. Detta kan leda till högre elpriser och att man använder mer gaskraftverk, vilket i sin tur driver upp gaspriset, som i och för sig är lågt just nu i USA.

Eftersom vattennivåerna i reservoarerna är så låga har delstatens vattenmyndighet gjort något den aldrig gjort förut - den har beslutat att de lokala vattenmyndigheterna inte får ta något vatten från reservoarerna, utan får bara ta av sina lokala reservoarer. Detta har gjort att flera kommuner infört begränsningar i vattenanvändningen, till exempel förbud mot att tvätta bilar, fylla simbassänger och vattna gräsmattor dagtid. Detta vintertid - hur kommer det då att bli i sommar?

En del i Kaliforniens vattenproblem är att vattnet är underprissatt. De lokala vattenmyndigheterna håller priset lågt, vilket leder till att folk förbrukar vatten utan att tänka på kostnaden. Istället för att införa ransoneringar skulle man på ett mycket enklare vis kunna få till en minskad vattenförbrukning genom att höja priset på vatten kraftigt (dock med förbehållet att en rimlig miniminivå per hushåll hålls på en låg prisnivå), men något sådant kan man knappast förvänta sig från en halvsocialistisk ekonomi som USA. Hursomhelst kanske de tvingas att faktiskt sätta priset på vatten utifrån vad det faktiskt kostar. Eftersom 80 procent av vattnet går till konstbevattning i jordbruket skulle ett rejält högre vattenpris förstås få stora effekter på lönsamheten i odlingen, alternativt att det skulle höja priserna på slutprodukten.

Torkan i Kalifornien får många små effekter, som var för sig kanske inte är så stora, men sammantaget kan de få en märkbar effekt, särskilt om man tar med följdeffekter i beräkningen. Och om även 2014 fortsätter att vara ett torrt år i Kalifornien, hur kommer situationen då att vara 2015?

Torkan i Kalifornien och grönsakerna

Detta skrivs inte heller om i svenska media, men är mycket allvarligt: Kalifornien har drabbats av den värsta torkan sedan mätningarna började 1840. På kartan nedan från US Drought Monitor kan ni se omfattningen.

Notera att det står L för "long-term" vad gäller torkan över i princip hela västra halvan av USA. Särskilt illa drabbat är som synes Kalifornien.

Torkan har lett till stora skogsbränder, vattenreservoarerna är på mycket låga nivåer och jordbruket har drabbats hårt. Förutom att det fallit väldigt lite regn i delstaten är det också ovanligt lite snö uppe i bergen (under 20 procent av det normala), vilket inte bådar gott för fortsättningen av året, då snöavsmältningen i bergen står för en stor del av flödena under sommarhalvåret. Det är under vintern som vattenreserverna ska byggas upp, men nu sker inte det. Meteorologerna säger att nederbördsbristen beror på en högtrycksrygg som envist ligger kvar utanför kusten sedan tretton månader och blockerar inkommande regnväder. Nederbörden är under 20 procent av det normala. Om inte vädermönstret ändras snart kan det bli så att konstbevattningen i Kalifornien i år bara får tillgång till 5 procent av den normala vattenmängden.

Torkan kommer också att öka användningen av det redan överutnyttjade grundvattnet. Kalifornien behöver mycket vatten. En åttondel av USA:s jordbruksproduktion kommer från delstaten och är till stor del beroende av konstbevattning - jordbruket använder omkring 80 procent av delstatens vatten. Där bor också 38,2 miljoner invånare. Befolkningen har ökat snabbt - 1930 bodde endast 5,6 miljoner där. Klarar Kalifornien i längden så många invånare? Kanske var 1800- och 1900-talen en sällsynt gynnsam period i delstatens klimathistoria och klimatet återgår nu kanske till ett torrare läge som kan vara i decennier.

Orten Willits i Mendocino county i norra delen av delstaten med 5000 invånare har infört vattenransonering, vilket ofta kan ske under sommaren, men är ytterst ovanligt under vinterhalvåret. Det lär bli fler orter som tvingas till vattenransonering framöver.

Nu drabbar Kaliforniens torka inte bara delstaten själv, utan indirekt även resten av USA, då produktionen av de flesta grönsaker och många frukter är extremt koncentrerad dit. USA kommer alltså troligen att drabbas av den dåliga sortens inflation då priserna på många matvaror kan stiga kraftigt (och redan har gjort det i många fall).

I Kalifornien odlas 99 procent av USA:s kronärtskockor, 44 procent av sparrisen, en femtedel av kålen, två tredjedelar av morötterna, hälften av paprikan, 89 procent av blomkålen, 94 procent av broccolin, 95 procent av sellerin, över 80 procent av salladen, 83 procent av den färska spenaten, en tredjedel av de färska tomaterna samt 95 procent av tomaterna för konserver.

Vad gäller frukt och nötter så står Kalifornien för 86 procent av USA:s citroner, en fjärdedel av apelsinerna, 90 procent av avocadon, 84 procent av persikorna, 88 procent av jordgubbarna, 97 procent av plommonen, samt över 90 procent av vindruvorna, mandlarna och valnötterna!

Det ser ut som om amerikanernas mathållning kan bli betydligt mindre variationsrik.

Här ser man hur stordrift och specialisering ger ett mycket sårbart samhälle. Hade produktionen av grönsaker och frukt varit mer jämnt fördelad över USA hade man inte fått lika stora problem om en del av landet drabbats av torka. Nu blir det istället så att odlingen av olika grödor koncentreras till de områden där det är absolut mest lönsamt. De flesta av de grönsaker och frukter jag räknat upp ovan kan odlas i stora delar av USA, men inte lika lönsamt som i Kalifornien (innan torkan). Konkurrensen och billiga transporter har därför gjort att grönsaks- och fruktodlare i övriga landet slagits ut.

En rimlig gissning är att hemodling av grönsaker och frukt kommer att öka starkt i popularitet i USA. Höga priser på dessa varor kommer att göra husbehovsodling betydligt mer attraktivt och när en allt större andel av befolkningen står utanför arbetsmarknaden finns också för många tid att lägga på trädgården. Presidenthustrun Michelle Obamas grönsaksodling i Vita Husets trädgård ligger verkligen i tiden.

Vilken påverkan en brist på grönsaker och frukt i USA kommer att få i resten av världen är svårt att sia om. Grannländerna Kanada och Mexiko kommer definitivt att drabbas. Men kommer amerikanska grossister även att köpa upp dem på andra marknader och flygfrakta dem till USA? Med höga priser i USA kan kalkylen bli lönsam. Isåfall drabbas även resten av världen av högre priser på frukt, grönt och nötter.

Isvolymen i Arktis

Jag har skrivit om hur den arktiska havsisen i år var rekordliten till yten, även om ytan nu har börjat öka igen i och med den antågande vintern. Nu har även mätningarna av isvolymen kommit, som visar att även den var rekordlåg, närmare bestämt bara en femtedel (!) av vad den var år 1979, som är det första året då den beräknades. Just detta att volymen är så låg innebär att isen är tunnare och därmed bryts upp snabbare under sommarhalvåret. Vi kan alltså räkna med fortsatt liten isyta i Arktis och därmed mer extremväder även kommande år.

Denna sommar har varit ett annus horribilis vad gäller vädret i Sverige, när vädermönstren "fastnat". I Stockholm blev det bara sex högsommardagar i år mot 28 förra året (alltså dagar med temperaturer över 25 grader). Inte sedan i februari har Sverige haft ett starkt högtryck. Under april-september har man i delar av landet haft fler nederbördsdagar än för denna period de senaste femtio åren.

Effekt och Uppsalainitiativet tipsar om en artikel i Nature om hur den tinande arktiska permafrosten kan förstärka klimatpåverkan. Det kostar att läsa artikeln på Natures hemsida, men det finns en sammanfattning på Skeptical Science.

En annan undersökning visar att hur mycket av den ökade koldioxidmängden i atmosfären som kan tas upp av växterna är begränsat på grund av att det finns för lite kväve i jorden.

Och peak oil kommer inte att rädda klimatet genom att sätta en begränsning på hur mycket koldioxid som kan släppas ut. För det första finns en hel del olja kvar i marken, så förbränningstakten lär fortsätta att vara hög även om den minskar. För det andra finns en massa kol kvar och peak coal beräknas inte inträffa förrän runt 2020 2030. För det tredje så har vi redan satt igång en självgående process med t.ex. upptining av arktiska områden. Även om vi stängde ner all användning av fossila bränslen idag så räcker den mängd som mänskligheten redan bränt upp för att ge fortsatt klimatpåverkan.

Det är bara att anpassa sig till det förändrade klimatet. Årets dåliga vår gjorde att jag bestämde mig för att inte odla några pumpor och det var nog ett klokt val med tanke på hur sommaren blev. Däremot har potatisen trivts bra.

Annus Horribilis

Det har varit en rekordregnig junimånad i många delar av landet och det ger problem med vattensjuka fält där grödorna står och ruttnar.

Även tidigare i år har vädret varit konstigt, med bland annat extremt kallt första helgen i juni. Den underliga och tidvis väldigt kalla våren har gjort att mina odlingar inte lyckats så bra som tänkt.

Majsen har växt långsamt i det kalla vädret, så jag får nog vänta mig en senare skörd i år och vissa plantor kanske inte hinner ge mogna kolvar utan får skördas som minimajs.

Bönorna brukar så här runt midsommar ha börjat klättra en bit upp på sina störar, men som synes har de ännu inte kommit så långt. Jag hoppas att det blir varmt så att de hinner ikapp, men även här får jag nog räkna med senare skörd.

Tomatplantorna har lidit i det kalla vädret och är inte på långt när lika frodiga som förra året. Framförallt de kalla nätterna har gjort att tomatplantorna mår dåligt. När väl värmen kommer brukar dock tomater vara snabba på att komma igen.

Squash och gurka som jag sådde i början av juni har inte grott förrän nu. Här är det ytterst tveksamt om jag får någon skörd i år.

En av de få saker som klarat sig bra är ärterna. På bilden ovan klättrar blåärterna och det ser i alla fall ut att kunna bli en riklig skörd här.

Löken har också klarat sig bra och på bilden prunkar luftlök och gräslöken blommar för fullt. Gräslöksblommor är för övrigt både goda och dekorativa, både till sillen och i salladen.

Kålplantorna har inte heller kommit så långt som de brukar, men det beror nog mest på att jag sådde dem lite för sent i år. Åtminstone har det blöta och kalla vädret gjort att det varit väldigt lite angrepp av jordloppor i år. Plantorna på bilden ska bli savoykålshuvuden så småningom.

Bondbönorna verkar också ha klarat sig hyfsat.

Däremot lyckades jag att så rädisor och rucola precis innan den varma och torra perioden i mitten av maj, med påföljd att ingenting grodde.

Sammanfattningsvis så har det hittills varit ett förskräckligt odlingsår - ett "annus horribilis". Min erfarenhet är att det är bra att odla flera olika grönsaker, så även om några grönsaker går dåligt finns det alltid några som ger bra skörd.

Hur förbättra fröhandeln?

Här kommer andra delen av det som Johnny på Runåbergs fröer skrivit om fröhandelns problem med påträngande byråkrati från EU och Jordbruksverket. Första delen hade titeln "Kniven på strupen" och beskriver nuläget. Idag handlar det istället om hur man skulle kunna göra saker bättre.

Några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Stickprov
Tillsynet borde köpa fröer som vilken kund som helst och testa grobarheten och odla utvalda arter eller sorter för att bekräfta sortäktheten. Resultaten är offentliga. Även uppgifter och märkning på påsarna ska uppmärksammas. Det är mycket som ska stå på en påse frö och det börjar bli många som säljer frö via nätet nu.
De företag som slarvar med frökvalitén blir uppmärksammade och om de inte bättrar sig vill ingen köpa frö av dem längre.
Men kravet på sista förbrukningsdag på fröpåsarna borde tas bort. Det är helt vilseledande och visar inte alls hur länge fröet är grobart. Vissa arter tappar sin grobarhet efter ett år eller två, medan andra kan hålla i årtionden. Ändå ska det stämplas bäst före två år framåt. Det hela är en eftergift till förpackningsindustrin som packar stora mängder frö.

Småförpackningar
Kontrollen av fröer som endast säljs i småförpackningar, främst till fritidsodlare, bör undantas från de strikta reglerna som gäller för frö till yrkesodlingen. Både vad det gäller kravet på registrering i någon av EU:s sortlistor, den stora officiella och de mycket mindre amatör- och bevarandesortlistorna, eller vad gäller införsel/importanmälan och dyrbar kontroll av den. Kontrollavgifterna överstiger många gånger värdet på fröpartiet!!
För konsumenternas valfrihet måste också dessa udda fröer få finnas. Dom skadar ingen, gläder många och utgör en minimal bråkdel av utsädesmarknaden.
Småförpackningar är enligt EU-direktiven t.ex max. 500 gram morotsfrö i en påse, 100 g sallat eller 5 kg bönor för sorter som är godkända på den officiella sortlistan. För s.k. amatör- och bevarandesorter gäller för morot 25 g, sallat 5-25 g beroende på art och böna 250g.

Ekonomi
Egentligen är ju det enda vettiga att de som får nytta av tjänsten, också betalar för den. Alltså konsumenterna. Och de som är tillsatta att tjäna dem, förväntas göra sitt yttersta för att infria förväntningarna. Bevara mångfalden och verka för ett hållbart leverne.
Om nu skatter ska omvandlas till avgifter för att det låter så mycket bättre i mångas öron, då bör eventuella avgifter för fröhandeln baseras på omsättningen i företaget, inte på antalet kontroller. Detta är en extra skatt/avgift som i slutändan den omhuldade konsumenten får betala. Eller handla utomlands, där fröna är billigare.
Jordbruksverkets Tillsynsenhet för köksväxtfrö får se upp så att de inte sågar av den gren de själva sitter på.

Journaler
Varje fröföretag håller koll på hur mycket som säljs. Vilka sorter, partier och mängder som köps in och hur många påsar som säljes. Och varje företag har sitt eget system för att göra detta så smidigt som möjligt.
Kravet på att journaler över varje frö ska föras enligt förordningarna för att kunna säkra spårbarheten, med alla de uppgifter som krävs, är helt orimliga och onödiga. Vem tjänar alla dessa mängder med listor från alla fröfirmor, om inte främst dom som jobbar med dem?
Åtminstone borde fröer som endast säljs i småförpackningar vara undantagna från den överdrivna journalföringen. De flesta fröer i dessa påtvingade journaler är ju redan sålda, sådda och skördade innan Tillsynet är klar med sin kontroll.

Kniven på strupen för fröhandeln

Johnny från Runåbergs fröer skrev följande för några veckor som en reaktion på Jordbruksverkets orimliga avgifter för kontroll av fröpartier och jag tyckte det var så bra att jag frågade om jag fick publicera det här på bloggen. Här följer alltså ett gästinlägg från Johnny.

Kniven på strupen
Utvalda kommentarer och åsikter.
eller
Nu får det va nog. Nån måtta får det va.

Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu (sedan augusti 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredsställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av misskött ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.
Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.

Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt.

Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?
Frökvalitén är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.

Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.

Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben.
Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan…där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.

De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. Det här är ju värre än narkotika. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.
Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.
Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.

Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden kommer inte att vara nådig.
Vem tjänar på denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.
Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.

Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.

De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på för närvarande 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.
Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn? Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.

Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.
Det är allt en konstig värld vi lever i.
Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?
För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på tillsynet hos SJV.

Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt.

Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta hänsynslösa sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.
Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?

Med hopp om en ljusare framtid.

Johnny/Runåbergs fröer

---

Den som vill läsa mer kan även läsa vad Lindbloms fröer skrivit om detta. Jag kommer även att återkomma med del två från Johnny, där han skriver om några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Som jag nämnde för två veckor sedan kom det i januari ett viktigt förhandsavgörande från EU-domstolen om att direktivet för köksväxtfröer bryter mot vissa av EU:s grundlagar. I alla fall något positivt. Fortfarande dock ingen reaktion från Jordbruksverket.

Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.

• Runåbergs fröer
• Impecta
• Jennys frön och sånt
• Örtagården
• Rara växter
• Lindbloms frö
• Olssons frö

Viktigt EU-avgörande för frömångfalden

En av EU:s så kallade generaladvokater vid EU-domstolen, Juliane Kokott, kom 19 januari med ett för den odlade frömångfalden positivt besked. Hon konstaterade i ett så kallat förhandsavgörande att delar av EU-direktivet 2002/55/EG (att man inte får marknadsföra icke registrerade frösorter) strider mot vissa grundläggande EU-lagar. Förhandsavgörandet har beteckningen "Mål C-59/11" och kan läsas på EUR-lex och InfoCuria, även om det i skrivande stund ännu inte är översatt till alla språk. För mig som förstår franska går det dock att traggla sig igenom, även om det hade varit lättare med engelska.

La France Agricole har en artikel om det hela som även beskriver bakgrunden. Den lilla franska fröfirman Kokopelli stämdes av den stora franska fröfirman Graines Baumaux för brott mot EU:s utsädesdirektiv för köksväxter. Graines Baumaux krävde 10000 euro i skadestånd. Domstolen i Nancy dömde 2005 Kokopelli för att de sålde fröer av flera hundra olika köksväxtsorter som inte fanns med på EU:s sortlista.

Kokopelli överklagade till appellationsdomstolen i Nancy, som i sin tur skickade frågan vidare till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Appellationsdomstolens fråga till EU-domstolen var om "begränsningarna i produktion och försäljning av fröer och plantor av gamla sorter" är i överensstämmelse med vissa grundläggande principer för EU.

Generaladvokaten Juliane Kokott kom nu 19 januari alltså med beskedet att direktivet 2002/55/EG om försäljning av grönsaksfröer som inte finns med i EU:s officiella sortlista "är ogiltigt i det att det bryter mot unionens lagar" i "proportionalitetsprincipen" och "fritt företagande enligt artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna" och "rörelsefrihet för varor enligt artikel 34 av EU-fördraget" och "principen om likabehandling enligt artikel 20 i fördraget".

Generaladvokaten säger vidare att "förbudet mot försäljning av otillåtna frösorter är oproportionerligt gentemot målen i den europeiska lagstiftningen". Enligt henne "skulle målen kunna uppnås genom mindre begränsande föreskrifter". Exempelvis skulle en möjlig väg vara att ha ett krav på tydlig märkning för att säkerställa information och skydd för konsumenten när frösorten inte uppfyller kraven för EU:s sortlista.

Kokott säger att förbudet mot försäljning av fröer som inte är med på sortlistan har "vissa fördelar" och framförallt "säkerställer en tillfredsställande produktivitet inom jordbruket" och "har som mål att skydda slutkonsumenten av matvaror från hälsoproblem" och mot "förfalskningar och lurendrejeri". Emellertid påpekar hon att förbudet har "allvarliga olägenheter" vad gäller näringsfrihet, konsumenter av jordbruksprodukter samt biologisk mångfald inom jordbruket. Hon föreslår därför att EU-domstolen i sitt kommande beslut fastslår att detta förbud är ogiltigt.

Motståndet från fröjättarna är dock inte slut - den franska fröproducentföreningen protesterar och försöker tolka generaladvokatens uttalande så gynnsamt som möjligt för sig själva. Franska nätverket för jordbruksfröer ser dock utslaget som en "glimt av hopp" för ovanliga frösorter.

Även jag ser detta utslag som hoppfullt. EU och Jordbruksverket ser alltså ut att tvingas luckra upp sina föreskrifter för fröförsäljning och de små fröfirmorna kan förhoppningsvis få det lättare.

Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.

• Runåbergs fröer
• Impecta
• Jennys frön och sånt
• Örtagården
• Rara växter
• Lindbloms frö
• Olssons frö

Sveriges största fröfirma Nelson (med över 50 procent av marknaden) kommer jag att försöka undvika att köpa frön från.

Jag ska uppdatera mig lite vad som har hänt angående de avgifter som Jordbruksverket föreslog i höstas som skulle allvarligt missgynna de små fröfirmorna och återkomma om saken.

Vacker och god: purpurkål

Jag tänkte tipsa om en mycket vacker grönsak, nämligen purpurkål. Det är en sorts grönkål som är helt mörklila. Förutom att den kan användas precis som vanlig grönkål till att göra soppa eller långkål, så är den också en prydnad för trädgården. Den har också fördelen att stå kvar länge och se tjusig ut. Fotot nedan tog jag igår och purpurkålsplantan står kvar och ser fin ut, men är inte längre riktigt lika ståtlig som förut, då den börjat luta och sloka lite på grund av den senaste tidens hårda väder.

Frön till purpurkål kan man köpa från Runåbergs. En mycket odlingsvärd kålsort som inte skulle finnas i Sverige om det inte vore för Runåbergs. Ännu en orsak till att små fröfirmor måste få finnas och inte råka ut för korkade och klåfingriga avgifter och pålagor från Jordbruksverkets övernitiska tjänstemän.

Purpurkål kan även passa bra i rabatten, där för övrigt även vanlig grönkål och palmkål gör sig bra. Särskilt effektfull blir en blandning av purpurkål och grönkål.

Jordbrukets kostnader ökar

Idag skriver Jordbruksverket att enligt deras prognos så tynger ökade kostnader jordbrukets resultat i år. Visserligen uppskattas värdet av jordbruksproduktionen öka med 2,5 procent i år, men det räcker inte för att uppväga de ökade kostnaderna. De totala kostnaderna för insatsvaror uppskattas öka med knappt 5 procent. Bland annat gäller det foderkostnaderna. Tyvärr är inte statistiken för kostnaderna för insatsvarorna uppdelad i olika varor - det hade varit intressant att se hur mycket foder, konstgödsel respektive drivmedel ökat i pris.

Men samtidigt ökade utbetalningarna av jordbrukarstöd vilket medför att driftsöverskottet, som är det överskott som ska täcka kostnader för arrende, räntor, eget arbete och eget kapital, beräknas bli i stort sett oförändrat.

Sveriges lantbrukare klarar sig alltså tack vare jordbruksstödet. Det ökade kostnadsläget lär dock i förlängningen leda till att vi konsumenter får högre matpriser. Som jag skrev i februari i år har vi globalt de senaste tjugofem åren haft en historiskt låg nivå på livsmedelspriserna och framförallt en historiskt låg volatilitet. De senaste årens uppgångar i livsmedelspriserna på världsmarknaden är bara en lätt varning om vad som kan komma framöver.

Jordbruksverket meddelar idag också att Sverige fick en ganska god skörd av matpotatis i år - hela 7 procent mer än förra årets dåliga skörd. Det var dock en hel del problem med årets potatisodlingar på grund av försenat vårbruk, sommartorka, samt mycket regn under sensommaren och hösten, vilket försvårade upptagningen och gav fler rötskador än normalt. Detta var något som även jag märkte av i min egen lilla potatisodling.

Vad gäller den storskaliga potatisodlingen i Sverige noteras även att andelen obärgade arealer för matpotatis i år har fördubblats mot förra året. Cirka 4 procent obärgat av den totala arealen för matpotatis. Detta beror troligen på att det våta höstvädret försvårat och försenat skörden.

Höstmotion

Den här tiden på hösten är en av de mest motionsintensiva på odlingslotten, då grönsakslanden ska grävas upp. Tungt jobb är det, men i mitt tycke betydligt roligare än ett pass på gymmet. Sen kan man alltid ta en paus för att snacka med odlingslottsgrannarna.

Det finns inte särskilt mycket kvar att skörda, men det som finns är gott. Några purjolökar står kvar, liksom flera kålplantor. Grönkål och brysselkål kan man skörda fram till åtminstone mitten av december. Vitkål och rödkål klarar sig också ganska länge. Broccolin skjuter fortfarande några sidoskott - jag skördade en liten omgång senast i helgen. Bleksellerin får stå kvar tills kylan dödar av den, men mina plantor skjuter fortfarande nya blad. Jordärtskockor och palsternackor kan man gräva upp efterhand, men går också bra att lämna över vintern och skörda tidigt på våren.

Jag passar på nu på hösten att frossa i goda soppor. Jag gör dem enligt principen "man tager vad man haver", exempelvis en stor morot, några potatisar, några jordärtskockor, en purjolök, två selleristjälkar och några grönkålsblad. Nästan alla sådana blandningar blir goda.

Nelson, Erlandsson och avgifterna

Jag skrev igår om hur Jordbruksverket åter kommit med ett förslag om kontrollavgifter som riskerar att sänka de mindre svenska fröfirmorna. Största fröfirman Nelson Garden (med över 50 procent av marknaden) kommer inte att drabbas då de har sin fröpackning i Lettland.

Jordbruksverkets förslag om höjda avgifter för kontrollen av fröpartier har sin grund i Avgiftsförordning (SFS 1992:191) som ändrades i våras genom SFS 2011:216. Jag har nedan markerat de relevanta bitarna med fetstil.

5 § En myndighet får bestämma storleken på andra avgifter än de som avses i 4 § endast efter särskilt bemyndigande från regeringen.

Om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat, ska avgifter beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning).

För avgifter som tas ut enligt 4 § första stycket 1--9 får myndigheten själv, upp till full kostnadstäckning, besluta om storleken på avgifterna om inte regeringen har föreskrivit något annat. Förordning (2011:216).

[...]

25 a § En myndighet som får disponera inkomster från en avgiftsbelagd verksamhet ska balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning.

Om det ackumulerade överskottet uppgår till mer än 10 procent av den avgiftsbelagda verksamhetens omsättning under räkenskapsåret, ska myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur hela överskottet ska disponeras.

Har det uppkommit ett underskott i en avgiftsbelagd verksamhet som inte täcks av ett balanserat överskott från tidigare räkenskapsår, ska myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur underskottet ska täckas. Förordning (2011:216).

Jordbruksverket måste alltså se till att få full kostnadstäckning för sina kontroller och då de dessutom har ett ackumulerat underskott från tidigare år måste de nu höja avgifterna rejält. Eftersom största fröfirman Nelson har sin packning i Lettland får de en orättvis konkurrensfördel som de mindre firmorna inte kan skaffa sig, då de genom sin mindre storlek inte har ekonomisk möjlighet att lägga ut packningen i ett annat EU-land. Just det ackumulerade underskottet från tidigare år slår extra hårt, då det enligt ändringen i våras (signerad av finansmarknadsminister Peter Norman) måste täckas.

Det finns dock en möjlig enkel utväg, där landsbygdsminister Eskil Erlandsson sitter på nyckeln. I 5 § sägs nämligen att avgifterna ska ha full kostnadstäckning "om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat". Erlandsson kan alltså (kanske behöver han fråga finansminister Anders Borg om lov) ändra i föreskrifterna för Jordbruksverket så att de inte behöver ha full kostnadstäckning för just frökontrollen. I statsbudgetsammanhang rör det sig om struntsummor, kanske högst en miljon kronor sammanlagt, vilket även är en liten summa om man ser till hela Jordbruksverkets mångmiljardbudget. För en pytteliten summa i statsbudgeten kan man alltså se till att konkurrensen inte snedvrids till småföretagens nackdel. Alternativet är att de små fröföretagen läggs ner, vilket knappast kan vara landsbygdsminister Eskil Erlandssons vilja, när han säger att "Vi ska ta tillvara människors engagemang och företagsamhet och se till att hela landet tillåts växa och spira". Landsbygdsministern har nu chansen att ta hem goodwill-poäng - kommer han att gripa detta tillfälle?

Vad gäller Jordbruksverket kan man fundera på om deras kontroller verkligen behöver kosta så mycket som de gör idag. Behöver de vara så nitiska i sin kontroll? Magnus Redin skrev i en kommentar på mitt förra inlägg så här.

Hur skulle man kunna skära i andra änden? Vad kan göras för att minska kostnaderna för att driva jordbruksverket och deras kontroll?
Det är rätt typiskt att en alltför dyr verksamhet med tillgång till en obegränsad inkomstkälla löser lönsamhetsproblem genom att öka intäkterna istället för att effektivisera verksamheten.
EU:s krav kan väsentligen lösas genom egenkontroll och ett register som är tillgängligt över nätet. Ett sådant system skulle inte kosta några stora pengar.

Som Lindbloms frö påpekar så är kostnaderna för kontrollen väsentligt mycket lägre i övriga EU-länder, bara 5-15 procent av de föreslagna svenska kostnaderna. Dags att rensa lite i den svenska byråkratin! Enligt Lindbloms frö beror det ackumulerade underskottet hos Jordbruksverkets frötillsyn på följande.

1. Interna problem, efter att Jordbruksverket tog över frötillsynen från det nedlagda Statens Utsädeskontroll.
2. Sedan 2007 har inkomsterna varit lägre än budgeterat. En stor orsak är att det största svenska företaget (>50% av totala omsättningen i Sverige) 2006 flyttade sin fröpackning från Sverige (bara detta) och därefter bara rakt av slapp svensk frötillsyn och avgifter. Avgifterna höjdes då för de andra företagen, men det var inte tillräckligt.

Ska de andra fröfirmorna behöva betala för Jordbruksverkets klantighet och att frötillsynen har för stor kostym efter Nelsons flytt?

Vad kan man själv göra då? För det första kan man skriva till chefen för Växtkontrollenheten på Jordbruksverket, Tony P Nilsson och till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

För det andra kan man undvika att köpa fröer från Nelson Garden och istället gynna de små fröfirmorna, som i mitt tycke dessutom ofta har bättre sorter än Nelson. Här följer en lista över små fröfirmor som säljer via postorder - komplettera gärna om jag missat någon.

• Runåbergs fröer
• Impecta
• Jennys frön och sånt
• Örtagården
• Rara växter
• Lindbloms frö
• Olssons frö

Jag noterar för övrigt att Nelson Garden är GuldSponsor för Naturskyddsföreningen - kanske dags för  Naturskyddsföreningen att tala med sin sponsor?



Några bloggar till förutom Cornucopia har nu uppmärksammat frågan:

• Supermiljöbloggen
• Hannu på Kinnekulle
• Nisse i Torpet

På Allt om trädgårds forum finns två diskussionstrådar om saken (ett två).

Vi väntar nu bara på att fler tidningar än Allt om trädgård ska uppmärksamma frågan om vår frömångfald.

Jordbruksverket klantar till det igen!

Återigen har Jordbruksverket bevisat sin inkompetens. Som Cornucopia påtalar så vill man nu trefaldiga avgiften för den obligatoriska kontrollen av importerade fröpartier, vilket kommer att slå ut små fröfirmor. Detta har inget med den så kallade FRÖ-lagen från förra året att göra, utan handlar istället om en ny förordning, med grund i att regeringen har beslutat att alla statliga verk ska ta in sin egen kostnad för kontroller i form av avgifter. Detta har sedan Jordbruksverket tolkat på sitt eget vis och gjort ett par rejäla blundrar på vägen.

• För det första har man bara skickat remissen till en enda fröfirma, nämligen Sveriges största (Nelson Garden med över 50 procent av marknaden). Remissen verkar inte heller ha gått till olika organisationer, exempelvis Fritidsodlingens riksorganisation (FOR).
• För det andra har man inte informerat om de nya reglerna på Jordbruksverkets nyhetssida och därmed inte heller på mejlutskicken. Jag prenumererar på dessa mejlutskick just för att kunna fånga upp såna här tokigheter, men precis som i samband med FRÖ-lagen kommer inte de viktigaste nyheterna med i mejlutskicken.

Jordbruksverket bör alltså se över sina rutiner rejält. I detta fall gäller det Kontrollavdelningen med avdelningschef Mari Andersson och dess underavdelning Växtkontrollenheten med chefen Tony P Nilsson, som måste se över sina rutiner både för remissförfarande och information. Förslagets blotta konstruktion vittnar om antingen inkompetens eller korruption. Jag skulle gissa på inkompetens - en oförmåga att analysera konsekvenserna. Regelrådet har också kritiserat den aktuella föreskriften SJVFS 2011:30 för bristfällig konsekvensutredning. Även om det bara är fråga om inkompetens bör det vara på sin plats med en utredning både om eventuellt jäv och korruption vad gäller ärendets hantering.

Även Jordbruksverket som helhet verkar behöva se över sina rutiner både för remissförfarande och information, då liknande misstag gjordes kring hanteringen av FRÖ-lagen förra året. Här anser jag att det är Generaldirektör Mats Persson och kanske Planeringschef Anna Olsson som är ansvariga, då jag inte hittar någon informationsansvarig på verket. Kanske chefen för Internrevisionsenheten, Ann-Katrin Harringer, också borde ta tag i saken.

Vad gäller själva frågan om avgifterna skriver Cornucopia så här:

Exempelvis skall egenföretagaren Lindbloms Frö nu betala 150 000:- SEK i avgift istället för tidigare 50 000:- SEK, utan att få något extra ut av det alls. Även enskilda firman Runåbergs fröer kommer antagligen drabbas lika hårt. Företaget Impecta konstaterar att avgifterna blir högre än vad de betalar för fröerna.

Har de slumpmässiga inspektionerna helt plötsligt blivit 3x så dyra? Man får många inspektionstimmar för 150 000:- SEK. Med en timpenning på 1000:- i timmen borde varje fröpackare bli inspekterad 150 timmar om året, nästan en hel månad heltid. Eller föreligger det någon form av korruption från agroindustrin här som har lobbat/mutat in det hela för att slå ut alla små konkurrenter?

Nelson Garden har sin fröpackning outsourcad till Lettland och går därmed helt runt de svenska reglerna. Jordbruksverkets kostnader för kontrollenheten måste därmed bäras av alla de mindre fröfirmorna om Jordbruksverket ska få täckning för kostnaderna genom avgifter. Nelson, som "råkade" vara enda remissinstans, är säkert bara glada över eliminerad konkurrens.

Nu börjar reaktionerna komma så smått. Lena Israelsson skriver i Allt om trädgård:

Leif Lindblom vid Lindbloms Frö i Kivik är förbannad och chockad. Han har skrivit ett öppet brev till jordbruksministern Eskil Erlandsson, där han hotar med att lägga ner verksamheten. Tidigare betalade han 50 000 per år för den stickprovskontroll av importerade köksväxtfrön som jordbruksverkets växtskyddsenhet utför. Nu ska han punga ut med 150 000 kronor per år. Det kan inte hans företag bära. [...]
Veronica Gårdestig vid Impecta Frö:
– Kontrollavgifterna för ett parti blir högre än vad vi betalar för fröna. Hur vi ska lösa det vet vi inte just nu. Vi kan ju inte ta ut ännu högre priser på fröpåsarna. Nej, vi måste ta strid mot avgifterna.
Beslutet om chockhöjningen har fattats vid jordbruksverkets växtkontrollenhet. Tony Nilsson är chef här. Han har haft några tuffa dagar med stenhård kritik från framför allt fröhandlare. Men också inom jordbruksverket får han mothugg.
– Vi kommer att snabbutreda det här, säger han nu och beklagar samtidigt att remissförfarandet inte gick korrekt till.

FOBO (Förbundet organisk-biologisk odling) har tagit upp frågan i ett pressmeddelande.

Nu väntar vi på att fler ska vakna. Alla ni odlingsintresserade som har egna bloggar och läser det här, skriv om det så det blir bloggstorm som förra året! Alla ni andra, sprid detta till era odlarkompisar, via mejl eller Facebook. Alla journalister som brukar läsa denna blogg - skriv om det (eller prata om det om ni råkar jobba för teve eller radio). Politiker - ta upp det, särskilt i Riksdagen. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson behöver ställas mot väggen om detta.

Själv har jag haft fullt upp med min flytt och därmed inte haft tid för detta, även om jag har noterat det tack vare Facebook-gruppen, men nu när jag så smått börjat komma i ordning i den nya bostaden ska det bli andra bullar av. Jag hoppas att vi kan ställa till en lika stor storm som runt FRÖ-lagen förra året. Jag kommer att driva på detta med denna blogg som bas - den är bland Sveriges största inom kategorierna Ekonomi, företagande och juridik samt Miljö med för tillfället cirka 6600 besökare per vecka (och dessutom en av de mest länkade bloggarna inom dessa områden). Tillsammans kan vi (frökonsumenter och fröfirmor) få Jordbruksverket att backa - avgiften för fröregistrering blev de tvingade att sänka från 3000 kronor till 800 kronor.

Närmast kommer jag att formulera ett öppet brev till Jordbruksverket och landsbygdsministern. Jag återkommer med det här på bloggen. Under tiden kan ni läsa vad Lindbloms frö skrivit om de nya reglerna. Bland annat konstaterar han att den svenska avgiften är 5-15 gånger högre än i övriga EU - vill vi ha några små fröföretag kvar här? Här några som jag tycker viktiga klipp från det han skriver.

Detta är det värsta som inträffat i fröbranschen i Sverige någonsin
Slår ut både sortiment och ekonomi för små/halvstora företag.
Men gynnar starkt några få stora i fröindustrin.
Man avgiftsbestraffar små fröföretag, som står för mångfald och alternativ.
[...]
De nya avgifterna genomfördes de facto med hjälp av något som bara kan kallas remissbedrägeri, då endast en remissinstans fick yttra sig från fröhandelns sida. Ingen annan fröhandlare fick någon kännedom om det som var på gång,
till dess den färdiga föreskriften kom på pränt. Denne ende var egentligen diskvalificerad (jäv) att yttra sig i detta, då man inte är kontrollerad i Sverige.
[...]
Vi kommer att kräva att Föreskriften rivs upp och att en konsekvensutredning utförs. Och att vi får en ordentlig ursäkt.
Personligen menar jag att det även bör bli konsekvenser bland ansvariga inom Jordbruksverket.
[...]
I Danmark finns inte dessa avgifter. I Holland betalar ett företag avgifter som är 10% av de föreslagna svenska. I Finland görs endast groningskontroll av det frö som bjuds ut på hobbymarknaden. Ingen speciell avgift för detta.
[...]
Företagen har noll möjlighet att påverka vad som görs eller hur. Då företagen är tvingade att betala allt, behöver myndigheten inte göra det minsta för att minska sina omkostnader.
[...]
De små enskilda firmorna Lindbloms Frö och Runåbergs Fröer kommer nu att betala mer i dessa avgifter än i vanlig inkomstskatt.

Potatis - provodling i stabbig lerjord

Årets potatisodling på lantstället gjordes delvis i syfte att ogräsrensa en plätt som jag fortsättningsvis kan använda för att odla annat på. Jorden var inte den bästa för potatisodling - stabbig lera. En blöt höst gjorde inte precis betingelserna för potatisen bättre.

Det som är intressant i sammanhanget är dock att se vilka potatissorter som klarade sig bäst i stabbig blöt lera. Jag odlade flera olika sorter. Dels provade jag efter tips från Ylven två roliga färgade sorter, den rödköttiga Highland Burgundy Red och den blåköttiga Salad Blue. Beställningen från Larsviken innehöll också den skotska sorten Valor som skulle vara "väldigt sjukdomsresistent". Sedan köpte jag en "gourmetlåda" från Stubbetorps som innehöll sorterna Marine, Cherie, Amandine och Juliette, samt en "nyhetslåda" från Stubbetorps med sorterna Labella, Leoni, Maestro och Blue Belle. Sedan hade jag från eget sparat utsäde gamla favoriten Asterix och till sist från diverse potatisar jag köpt i livsmedelsbutiken sorterna Challenger, Ballerina, Solist, Sava och Mozart.

Här får ni en utvärdering av hur dessa sorter fungerar i stabbig lerjord. För de tidiga sorterna lät jag också några plantor stå kvar längre för att prova hur de klarar det.

• Rödskaliga Asterix var bäst av alla. Stor skörd av knölar som var de friskaste av alla.
• Mozart var också bland de bästa och friskaste. Även den är rödskalig med fast gott kött.
• Valor gav en stor skörd av ganska friska potatisar, men inte riktigt lika bra som Asterix eller Mozart och framförallt inte lika friska.
• Maestro gav stora knölar och en stor skörd av ganska friska potatisar, men knölarna växer ganska ytligt jämfört med andra sorter, så man måste vara noggrann med kupningen.
• Juliette var en positiv överraskning. Stora avlånga knölar, förhållandevis frisk, stor skörd, tidig, god smak.
• Marine var tidigast av alla och har mycket god smak. Dock bör man nog inte låta dem ligga kvar i jorden för länge, då de verkar ruttna förhållandevis lätt vid väta. De klarade sig dock bättre än många andra sorter.
• Leoni är en tidig sort som var sisådär. Visserligen tidig och stor skörd, men ruttnar lätt om den får ligga kvar i jorden. Även denna sort bör man alltså ta upp tidigt.
• Rödskaliga Labella gav en hyfsad skörd av ganska friska potatisar, men inte heller lika bra som de bästa.
• Sava klarade sig hyfsat, men även här måste man vara noggrannare med kupningen.
• Challenger, Ballerina och Solist var inte särskilt bra i den tunga leran, men gav ändå en viss skörd.
• Cherie är en rödskalig delikatesspotatis som inte ger särskilt stor skörd överhuvudtaget jämfört med "standardsorter". Dessutom var det många ruttna knölar. Mår nog också bättre av att tas upp tidigare.
• Amandine är också en delikatesspotatis, som dock gav större skörd än Cherie, men ganska många ruttna potatisar.
• Blue Belle var årets besvikelse. Sällan har jag sett en sjukare potatisrad - det blev inte många ätliga knölar. Men kanske funkar den bättre på lättare jord.
• Highland Burgundy Red gav hyfsad skörd, även om det var en hel del ruttna knölar. Smaken är utsökt och färgen svårslagbar - rosa potatismos eller rosa klyftpotatis!
• Salad Blue har också en rik smak och rolig färg, men drabbades hårt av röta.

Så nu har ni fått lite tips om några potatissorter som kan vara odlingsvärda under mindre idealiska markförhållanden. Till nästa år ska jag nog även prova sorten Orla, som Ylven tipsade om och se om jag kan hitta Blå Kongo för att kunna jämföra den med Salad Blue.

Jag avslutar med en bild av blå klyftpotatis - mums och skoj!

Fördel rödkål

Larver av kålfjäril och rovfjäril är alltid ett problem på kålplantor om man inte vill spruta gifter. Inspektion av plantorna två gånger i veckan med manuell larvplockning är bästa sättet att bli av med larverna. Man kan också som bloggrannen Ylven lägga väv över sin kålodling, men jag tycker det blir så fult, så det vill jag inte göra.

Häromdagen upptäckte jag en oväntad fördel med röda kålsorter - fjärilslarverna syns mycket bättre! Nedan ser ni en planta av sommarkålen Kalibos, där jag med röda prickar ringat in en rovfjärilslarv (klicka på bilden för att förstora). Den syns tydligare än på gröna kålsorter, då dess färg kontrasterar mot bladens.

Kålsorten Kalibos nämnde jag redan för två år sedan. Det är en utomordentlig sommarsort som växer snabbt och kommer tidigt. God är den också.

Idag har jag också skördat årets första broccoli - två små huvuden. Hoppas det kommer mer senare. Broccoliodling måste jag träna mer på, eftersom jag hittills inte lyckats så bra.

Paprika på friland provar jag även i år, men det har gått halvdant och flera frukter har ruttnat - jag vet inte varför. Förra året gick det bättre på friland. Plantorna på balkongen har också klarat sig utan ruttna frukter.

De första av årets gurkor kommer snart, men vill man ha gurksmak i salladen innan dess kan man ta blommor av gurkört. Dessa blå blommor är för övrigt alltid en rolig dekoration i salladen. Gurkört tillhör de trädgårdsväxter som man aldrig behöver så mer än en gång. De fröar av sig ymnigt och jag brukar låta några plantor som råkar stå på lämpliga ställen få¨komma upp. Detsamma gäller även koriander om man odlar den till frön.

Ringblommor och penséer brukar också självså sig och jag låter även några av dem vara kvar på lämpliga ställen. Blir någon ringblommeplanta för stor och inkräktar på grönsaksplantorna rycker jag bort den.

Penséerna brukar också ge upphov till nya korsningar, som har spännande färgblandningar.

Rapport från landet

Efter långhelgen på landet får jag ta en liten mjukstart med bloggandet innan jag ger mig in i finanskris och energiproblem.

På lantstället har jag potatisland som jag satte i påskas, där jag bland annat har sorten Highland Burgundy Red (tack Ylven för tipset). Där ser plantorna nu ut som på bilden till höger (klicka på bilden för att förstora). Ogräs finns det såklart gott om i det nyupptagna potatislandet, som varit odlat senast för tjugo år sedan. På bilden till höger har jag rivit av det värsta av ogräsen och slängt runt om. Sen ska det förstås kupas, så blir man av med mer ogräs.

Mellan potatisplantorna har jag sått bondbönor av den ovanliga rödblommiga sorten "Crimson Flowered" (köpta från Jennys frön och sånt).

En ny sort för mig i år är den mycket tidiga sorten Marine som har hunnit längst av all potatisen. Som ni ser på bilden till vänster har jag redan kupat den. Den ska tydligen vara ovanligt god också - jag får väl återkomma med smakrapport.

På landet kan man också studera klantig stängsling, till och med värre än den som Cornucopia beskrev i våras. Här har någon för många år sedan satt upp fårstängsel och inte orkat sätta störar i marken, utan istället satt fast stängslet i en tall. Inte nog med att man har satt stängsel i trädet, man har till och med dragit det ett helt varv runt, då det råkade bli en skarv just här. Nu är det fullständigt invuxet i trädet och helt omöjligt att få bort. Den bäst betalda biten av furans stam är därmed förstörd.

Vilda djur ser man dock inte så mycket av på landet, utan dem kan man enklast se när man kommer tillbaks till storstaden. Knappt hade jag hunnit tillbaks till stan, förrän jag fick se denna ganska orädda råbock i den stadsnära skogen.

Dispens för gifter på grönsaker

I höstas skrev jag att det kanske var dags att odla lök och bönor, med anledning av de två ogräsgifterna Stomp och Totril inte skulle få användas i år, vilket enligt odlarna skulle innebära slutet för svensk lökodling. De är förbjudna enligt ett EU-direktiv, men i alla EU-länder utom Sverige har odlarna fått dispens att använda medlen tills alternativ finns.

I slutet av januari meddelades dock att man även i Sverige får dispens för att spruta med Stomp och Totril. Det var Kemikalieinspektionen som i höstas avslog LRF:s dispensansökan, men nu gav alltså Miljödomstolen dispens efter att LRF överklagat dit.

Dispensen från miljödomstolen underlättar inte bara för landets odlare av gul lök, utan även för dem som odlar purjolök, palsternacka, morötter och bruna bönor.
– Det är ett välkommet besked för delar av frilandsodlingen som sysselsätter flera tusen personer och som har ett totalt produktionsvärde som i dag uppgår till cirka 1,7 miljarder kronor, varav cirka 320 miljoner kronor kommer från lök och morotsodling, skriver LRF:s ordförande Lars-Göran Pettersson i ett pressmeddelande.

Men KRAV, Biodynamiska föreningen och Samodlarna tycker annorlunda.

Att svenska lökodlare skulle gå omkull ifall de omdebatterade bekämpningsmedlen Stomp och Totril förbjöds håller inte de tre organisationerna Samodlarna, Biodynamiska föreningen och KRAV med om. I ett gemensamt uttalande hävdar de att den ekologiska odlingen är lönsamt i längden och skapar sysselsättning åt alltfler.
[...]
Enligt KRAV, Biodynamiska föreningen och Samodlarna lägger en ekologisk lökodlare 150 till 200 fler arbetstimmar per hektar lök än en som använder bekämpningsmedel. Den vanligaste metoden för att rensa ogräs är fortfarande att rensa för hand inom den ekologiska odlingen, även om det har utvecklats metoder för att bearbeta ogräsen maskinellt.
[...]
Den ekologiska jordbrukaren får mer betalt för sina grödor, men den största vinsten är framförallt att slippa hanteringen av farliga gifter, skriver de tre organisationerna, vilket gynnar den biologiska mångfalden.

Det är intressant att vissa EU-direktiv går bra att ge dispens ifrån utan att någon EU-byråkrat bryr sig. Andra däremot, som det om den beramade FRÖ-lagen får man tydligen inte alls ge dispens ifrån. Jag ser ett mönster i att FRÖ-direktivet gynnar de stora fröfirmorna och därför kan man inte ge dispens från det. EU-direktivet om förbud mot gifterna Stomp och Totril däremot missgynnar kemikalieproducenterna (vilka till stora delar även äger fröfirmorna) och då får man ge dispens.

Alternativet till att köpa ekologiskt odlade grönsaker är att odla sina egna giftfria. Själv har jag utökat lökodlingen i år, då lök är såpass lätt att lagra. Man gör lämpligen flätor av sina lökar och hänger på vinden eller i källaren. Mina har hållit sig hela vintern, trots frysgrader på vinden.

Ja, jag vet att jag måste rensas ogräs mellan lökarna. Det blir ett av morgondagens trädgårdsuppdrag. Idag har jag istället planterat ut en massa förodlad kål, purjolök, selleri med mera.

Tyvärr räcker inte mina lagringsutrymmen i en modern lägenhet till för att lagra så mycket mer grönsaker, utan resten måste ätas upp fram till december. Morötter och potatis kan jag bara ha på vinden fram tills det fryser.

Snart första skörden...

Det växer snabbt nu i trädgården när det kommit lite värme igen. På bara några dagar har rucola, rädisor och majrovor kommit betydligt längre. Dessa såddes i mitten av april.

Snart kan man börja plocka lite blad från rucolan (längst till höger). Därefter lär väl de första rädisorna bli klara och sen majrovorna. Hade vi inte fått den där extrema köldknäppen förra veckan hade nog rucolan varit skördeklar idag.

När småplantorna kommit så här långt är det även läge att gallra lite. Rucola behöver inte gallras, men majrovor måste gallras så de inte står för tätt, för annars blir det inga rovor, bara blad. Broccolirybs kanske också ska gallras lite, men jag gjorde inte det förra året och resultatet blev ändå mycket lyckat. Rädisor kan man också gallra lite grann, men det är inte absolut nödvändigt om man har sått glest.

Även bloggrannen Ylven ägnar sig åt vårbruk i köksträdgården.

Tidig vår i köksträdgården

Så här tidigt på våren finns det inte mycket för husbehovsodlaren att hämta i köksträdgården. En av de få grönsaker man kan skörda är jordärtskockor. Nedan två olika sorter. Den vitskaliga Bianca är den enda sorten som blommar i vårt land. Den rödskaliga sorten vet jag inte vad den heter.

En av de godaste saker man kan göra av dem tycker jag är att köra dem i ugnen med lite olja på i 200 grader tills de är mjuka och fått en aning färg.

Annars kan det om man har tur (eller planering) finnas kvar övervintrade palsternackor och svartrötter i köksträdgården, fast dem måste man skynda sig att skörda innan de lägger all sin energi på nya blad.

Lite lökblad finns också - gräslök, piplök och luftlök. Särskilt de två senare har redan hunnit få stora tuvor av blad som man kan skörda en del av. Persilja brukar också övervintra och förra årets plantor kan användas fram tills årets plantor blivit tillräckligt stora, bara man ser till att ta bort blomstänglarna.

Av årets första sådder, som jag skrev om för någon vecka sedan, har det ännu inte hunnit bli så mycket, men på bilden nedan ser ni hur det ser ut om man lyfter på "täcket" till rädisor, majrova, broccolirybs och rucola. Bara småplantor, men bara det blir varmt kommer de att växa snabbt och vara skördemogna om några veckor.

I övrigt växer de förodlade plantorna inomhus och man får skola om dem till större krukor efterhand som de växer ur sina krukor. Nedan spetskål av sorten "Kalibos", en delikatess som ska bli skördemogen runt slutet av juli.

Snart är det dags att gradvis börja vänja plantorna till utomhuslivet och solen genom att låta dem stå på balkongen. Till att börja med ska de bara ha en timme direkt sol om dagen. Men först måste vi få lite varmare efter dagens besök av ishavsluft.