Visar inlägg med etikett ransonering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ransonering. Visa alla inlägg

2016-04-26

Venezuela ransonerar elen

Dags för en uppföljning av Venezuelas pågående kollaps, som jag skrev lite om för några veckor sedan.
Det har varit brist på kondomer i drygt ett år nu. Detta får en mängd följdeffekter: tonårsgraviditeterna har ökat, liksom aborterna. Även de sexuellt överförbara sjukdomarnas spridning har ökat
[...]
räkna med att Venezuela gör en statsbankrutt inom några månader
[...]
Förutom brist på kondomer, toapapper och basmat lider Venezuela också av brist på mediciner.
[...]
Venezuelas statsbudget går redan back med omkring 20 procent av BNP på ett år
Det senaste steget i landets kollaps är att man inför elransonering där elen stängs av fyra timmar om dagen, men detta beror faktiskt till skilland från övriga problem inte enbart på politisk misskötsel, utan på att det kommit ovanligt lite nederbörd i spåren av El Niño-fenomenet, vilket gör att vattenkraftdammarna är dåligt fyllda, något som även drabbat grannlandet Colombia.

Det finns dock även här en politisk sida, då det sägs att venezolanska staten inte gjort tillräckliga infrastruktursatsningar inom energisektorn för att hålla takten med den ökade elförbrukningen i samband med minskad fattigdom och subventionerade energipriser.

Venezuela har redan tidigare infört långhelg och kortare arbetsdagar för att försöka spara el.

Elavbrotten får vidare effekter på landets ekonomi genom att oljeindustrin störs av dessa. Oljan står för över 90 procent av landets exportinkomster och faller delar av produktionen bort ger det ytterligare press på landets ekonomi.

Problemen med att importera olika varor drabbar nu även exempelvis landets största ölproducent, som inte längre kan importera korn och därför tvingas stoppa produktionen.

Samtidigt är inflationstakten mycket hög med 720 procent per år och bedömare från IMF räknar med en total kollaps inom 12 till 18 månader om inget drastiskt görs. De har kommit fram till detta tidsspann genom att jämföra med tidigare kriser i Latinamerika. Nästa år räknar man med en inflationstakt på 2200 procent och därefter kan det raskt bli hyperinflation.

Sedan Nicolas Maduro tog över som president har för övrigt fattigdomen i Venezuela ökat från 23 till 73 procent av befolkningen! Detta efter att fattigdomen halverades under företrädaren Chavez.

2014-02-21

Torka i Brasilien ger dyrare soja

Under tiden media fokuserar på bland annat Ukraina pågår andra viktiga händelser i världen. Det är inte bara i Kalifornien det är torka, utan även i Brasilien. Svenska media rapporterar bara hur detta pressar upp kaffepriset, något som förstås är viktigt för koffeinistsvenskarna1. Brasilien är världens största kaffeexportör och produktionsbortfallet i Brasiliens största kaffeodlingsdelstat kan bli så mycket som 30 procent. Detta har fått priset för arabicakaffe att stiga med 40 procent i år.

Värre både ur ett globalt perspektiv och även ett svenskt ankdammsperspektiv är förstås att torkan i Brasilien driver upp sojapriset. Importerad soja är en viktig del av fodret i svensk köttproduktion och Brasilien är världens största exportör av soja. Antingen blir köttet dyrare eller så blir marginalerna sämre för köttbönderna, med risken att fler slås ut. Detta gäller nu inte bara Sverige, utan även större delen av den rika världens köttproduktion.

Den aktuella torkan i Brasilien är den värsta på flera decennier och Brasiliens odlingsregioner har haft den torraste januarimånaden sedan 1954. De senaste 30 dagarna har odlingsregionerna bara fått 12 procent av normal nederbörd. Delar av Mato Grosso och Parana, de viktigaste regionerna för majs- och sojaodling, har fått mindre än 60 procent av normal nederbörd de senaste 90 dagarna. Januari var den varmaste sedan mätningarnas början i delar av landet, bland annat São Paulo.

Sojabönsodlingarna i södra Brasilien har börjat drabbas under de senaste tre-fyra veckorna på grund av ökande torka, vilket är signifikant eftersom februari är den huvudsakliga månaden för fyllnaden av baljorna. Denna vecka har prognosen för årets sojaskörd i Brasilien skurits ner från 88,8 till 87 miljoner ton.

Även sockerpriset har stigit på världsmarknaden, då torkan har drabbat de brasilianska sockerodlingarna - landet är även världens största sockerexportör.

Förutom jordbruket drabbar även torkan på andra sätt. Låga vattennivåer i kraftverksdammarna tvingar elbolagen att använda mer fossilkraft istället för billigare vattenkraft för att undvika strömavbrott och ransonering. Regeringen planerar att ta en del av den högre elkostnaden för att inte öka priserna till elkonsumenterna, vilket förstås försämrar den brasilianska statsbudgeten. Dessutom är det valår med presidentval i oktober, där sittande presidenten Dilma Rousseff hoppas bli omvald, men då måste spendera lite extra för att övertyga massorna.

Vattenransonering har införts i 142 städer med totalt 6 miljoner invånare och vissa kvarter får bara vatten var tredje dag. Enligt vattenbolagen är landets reservoarer, floder och åar de torraste på tjugo år. Även São Paulo-området med 20 miljoner invånare är drabbat, då dess största vattenförsörjningssystem går på bara 19 procent av kapaciteten då regnmängden i januari är den lägsta på 84 år. De övriga fem systemen går dock på normal nivå.

I nordöstra Brasilien är torkan den allvarligaste på minst 50 år och hundratusentals nötkreatur har dött. Där har torkan varat i två år och enligt beräkningar var detta i ekonomiska termer den fjärde värsta naturkatastrofen i världen förra året - till och med dyrare än torkan i västra USA. Tack vare Brasiliens statliga hjälpprogram drabbas dock inte området av svält, utan behövande familjer får pengar till vattenleveranser och till att köpa basmat. Vid tidigare torrperioder i området svalt tusentals ihjäl och ledde till massvandringar till sydöstra Brasiliens storstäder, men detta sker inte nu.

En fråga är om torkan kommer att drabba fotbolls-VM, ett megajippo som ska hållas i Brasilien i år.

1. Svenskarna är som bekant en av de största konsumenterna per person av kaffe av alla världens länder.

2012-04-01

Felaktig information sprids om Sveriges självförsörjningsgrad

I Cornucopias inlägg igår om konsekvenserna av peak oil skriver han att "Vi är redan idag beroende av ca 50% import av livsmedel", vilket inte stämmer alls med vad jag kom fram till när jag nyligen tittade på Sveriges livsmedelsimport "Totalt produceras årligen 10,3 miljoner ton livsmedel och foder i Sverige och vår nettoimport av livsmedel och foder är 2,2 miljoner ton" (alltså 18 procent importberoende). Jag frågade mig då varifrån siffran 50% kommer och misstänkte att det kunde handla om värdet i kronor. På ASPO Sveriges årsmöte idag trodde någon att den kunde komma från Föreningen Folk och försvars seminarium nyligen.

I en kommentar på Cornucopias blogg hänvisade signaturen "gruelse" till en interpellation från maj 2009 från centerpartistiske riksdagsmannen Staffan Danielsson. Han säger där "samtidigt har den totala produktionen sjunkit dramatiskt mycket mer och den importerade matens andel av livsmedelskonsumtionen har nästan fördubblats från runt 25 procent på 1980-talet till 45 procent i dag". Detta ledde mig vidare till Staffan Danielssons blogg där han bland annat skriver så här:
Ändå har utvecklingen ännu inte vänt utan Sverige är tillsammans med åkerfattiga Norge nu bland de länder i Europa som importerar mest mat, dvs har lägst andel självförsörjningsgrad på bara drygt 50 procent. Detta är djupt allvarligt med bäring på både miljö, resurshushållning,sysselsättning och sårbarhet.
Jag skickade ett mejl till Staffan Danielsson och frågade efter hans källor till dessa påståenden och fick svar inom en timme! Imponerande snabb direktkontakt från en folkvald rikspolitiker (särskilt på en söndag)!

Hursomhelst hänvisade Staffan Danielsson till Internationella perspektiv nr 18/2010 (nyhetsbrev från LRF). I en artikel där står "Den svenska livsmedelsimporten har ökat snabbt. Ungefär 45 procent av maten är nu importerad. Och det är lågt räknat." och där finns ett diagram som visar hur importens andel av vår livsmedelskonsumtion stadigt ökat från 24% år 1991 till 46% år 2008. Läser man texten lite närmare framgår dock att det handlar om värdet av livsmedlen i kronor, inte mängden livsmedel i kilo eller ton räknat. Detta stora underskott beror alltså på att Sverige exporterar billig spannmål, men importerar dyra livsmedel som frukt, kött och grönsaker. Bakgrunden till den spridda myten om Sveriges jättestora underskott i självförsörjningsgraden för livsmedel är alltså (bland annat) en artikel från organisationen LRF. LRF har som lantbrukarorganisation ett självklart intresse av att försöka framhäva betydelsen av svenskt jordbruk och att visa livsmedelsimporten i kronor istället för ton får produktionsunderskottet att framstå som betydligt större.

Staffan Danielsson hänvisade också till rapporten Livsmedelsförsörjning i ett krisperspektiv som Livsmedelsverket skrev 2011 för FOI. På sidan 22 hittar man där en tabell över Sveriges självförsörjningsgrad för vissa livsmedel år 2003/2005, som stämmer ganska väl överens med vad jag kom fram till förra veckan.
LivsmedelSjälvförsörjningsgrad
Spannmål127 procent
Kött (totalt)82 procent
Nötkött (exklusive kalv)67 procent
Griskött90 procent
Fjäderfäkött85 procent
Konsumtionsmjölk98 procent
Grädde96 procent
Smör113 procent
Ost76 procent
Den verkliga siffran för importen av livsmedel och foder (i ton räknat) är alltså 18 procent av vår konsumtion, vilket är nog så illa ur beredskapssynpunkt, särskilt som importberoendet ser ut att öka. Jag tycker att det är bra att Staffan Danielsson (c) tar tag i denna fråga och driver den, men det vore ännu bättre om han gjorde det utifrån rimliga siffror och inte färgade siffror från LRF. Det gäller för övrigt alla som diskuterar denna fråga och jag hoppas nu ha lämnat mitt bidrag till en saklig debatt.

Förra veckan skrev jag
Det behöver inte röra sig om någon fullskalig blockadsituation för att vi i Sverige ska behöva införa åtgärder vad gäller livsmedelsproduktionen. Det kan räcka med att skörden slår fel i något av de större producentländerna för att många länder ska införa exportstopp.

Min slutsats blir i alla fall att vi i Sverige vid problem med livsmedelsimporten på något års sikt troligen skulle klara vår egen livsmedelsförsörjning, men vi skulle få lägga om vår kost och även ägna oss åt husbehovsodling av grönsaker, frukt och potatis. Till att börja med skulle vi tvingas slakta ut en stor del av våra köttdjur, vilket skulle ge ett kortsiktigt köttöverskott, vilket sedan skulle följas av ett minskat utbud av kött. Dessutom skulle något slags ransoneringssystem behöva införas för många matvaror, exempelvis kött och fett. Många skulle säkert bli tvungna att avliva sina hundar och katter - hur mycket av våra livsmedel de äter upp årligen vet jag dock inte. Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar.
En mer detaljerad analys av Sveriges självförsörjningsgrad finns också i förra veckans inlägg.

2012-03-26

Sveriges livsmedelsimport

Jag har hört sägas att Sverige är beroende av livsmedelsimport och skulle drabbas hårt vid en eventuell blockad, så jag kollade därför upp lite hur det egentligen står till med detta. Data över livsmedelsproduktion, -import och -export hittar man lättillgängligt hos FAOSTAT. För att jämna ut lite har jag tagit medelvärdet för åren 2007-2009 och sedan summerat för olika livsmedelskategorier. Totalt produceras årligen 10,3 miljoner ton livsmedel och foder i Sverige och vår nettoimport av livsmedel och foder är 2,2 miljoner ton, så med den kosthållning vi har idag klarar vi alltså inte av vår egen försörjning.

Tittar man däremot på livsmedlen uppdelat efter kategori får man dock en något mer nyanserad bild.
  • Spannmål och spannmålsprodukter: Sverige producerar 5,2 miljoner ton per år, vilket motsvarar 116% av den inhemska konsumtionen, alltså ett överskott som exporteras.
  • Baljväxter (bönor, ärter m.m.): Sverige producerar 75% av den inhemska konsumtionen, men nettoimporten är bara på 13500 ton. Ersätter vi en del av spannmålsodlingen med baljväxter kan vi få fram mer fullvärdigt protein. Det behöver inte bara betyda mer ärtsoppa och bruna bönor, utan kan också gå till djurfoder, som idag till stora delar importeras.
  • Potatis: Sverige producerar 0,8 miljoner ton per år, vilket bara är 88% av vår konsumtion. Detta förvånade mig - jag trodde vi var självförsörjande på åtminstone potatis. Här är dock inte småodlingar av potatis till husbehov inräknade. Om varje svensk i genomsnitt skulle odla 13 kg potatis (knappt två plantor några kvadratmeter) om året utöver vad som redan odlas skulle vi täcka upp importen. Det borde gå att ordna med råge i villaträdgårdar med mera.
  • Kött: Sverige producerar årligen 0,5 miljoner ton, vilket bara är 76% av vår konsumtion. Eftersom köttkonsumtionen har ökat rejält de senaste åren torde det inte vara något större problem att dra in de 24 procenten nettoimport.
  • Fisk och skaldjur: Sverige producerar årligen 43000 ton, vilket är 84% av vår konsumtion. I det stora sammanhanget är de 8200 tonnen nettoimport av fisk dock en småsak.
  • Mjölk och mejeriprodukter: Sverige producerar årligen 3 miljoner ton, vilket är 96% av vår konsumtion. Att minska mjölkdrickandet med 4 procent borde inte orsaka några större problem. Man kan dock undra hur mycket en minskad foderimport skulle påverka mjölkdjursbesättningarna, se nedan.
  • Ägg: Sverige producerar årligen 97000 ton, vilket är 90% av vår konsumtion.
  • Sverige har en årlig import av 72000 ton färdigmat, vilket bara är 0,6 procent av vår totala konsumtion av livsmedel och foder.
  • Fett: Sverige nettoimporterar årligen 0,34 miljoner ton fett, samt 0,12 miljoner ton nötter, frön och feta frukter (oliver, avocado). Detta kan jämföras med en årlig produktion av 0,26 miljoner ton rapsfrö. Här ser jag en av de största bristerna i svensk livsmedelsförsörjning. Glöm LCHF-diet vid importproblem!
  • Grönsaker och rotfrukter: I Sverige produceras årligen 0,3 miljoner ton, vilket bara är 39% av vår konsumtion! Här går det dock att producera betydligt mer i villaträdgårdar, kolonilotter med mera, fast de flesta svenskar har idag en stor kunskapsbrist vad gäller odling. För att kunna klara vår försörjning blir det också under större delen av året mer av rotfrukter och kål och ingen gurka, tomat, paprika och sallad. Vi måste alltså anpassa vårt grönsaksutbud efter säsong.
  • Frukt, bär och jos: Här ser det riktigt illa ut. Sverige producerar årligen knappt 40000 ton frukt kommersiellt, vilket bara är 5% av vår konsumtion. Stora mängder äpplen och päron ruttnar dock bort i villaträdgårdarna varje år. Det är oklart hur mycket som skulle kunna tas fram den vägen, men vi kan ändå konstatera att frukt och jos snabbt skulle bli en bristvara och troligen hårdvaluta på svarta marknaden.
  • Foder: Sverige importerar årligen 0,65 miljoner ton djurfoder utöver det som hamnar under rubrikerna spannmål och baljväxter ovan. Stora delar av Sveriges köttdjur skulle alltså behöva slaktas ut vid en blockad.
En mer detaljerad titt på fettet ger att Sverige har en nettoexport på 12000 ton smör, 12000 ton ister, 6000 ton margarin och 5000 ton grisfett varje år. Detta är dock väldigt lite jämfört med vår nettoimport av 120000 ton palmolja och palmkärnolja, 72000 ton rapsolja, 56000 ton rapsfrö, 23000 ton sojaolja, 13600 ton kokosolja, 9000 ton solrosolja, 7000 ton olivolja, 80000 ton ospecificerade oljor och 42000 ton övriga ospecificerade fetter. För att komma ikapp detta skulle vi alltså behöva producera betydligt mer fett i Sverige. Raps går vad jag vet inte att odla norr om Uppland och dessutom går det inte att odla raps för ofta på samma mark, för att inte sprida sjukdomar. Det är därför svårt att nämnvärt utöka den svenska arealen för rapsodling. Andra oljeväxter som går att odla i Sverige är linfrö, hampafrö och solrosfrö. Vad gäller linfrö finns en viss odling - 10000 ton per år, men odlingarna av hampa och solrosor är försumbara i sammanhanget.

Vad vi inte ska glömma är att det slängs stora mängder mat i Sverige, vilket också är en faktor som skulle kunna bättra på våra möjligheter till självförsörjning med bättre disciplin vad gäller livsmedelshanteringen. Jordbruksverket uppskattar det årliga livsmedelssvinnet i Sverige till 2,1 miljoner ton, varav 0,9 miljoner ton från hushållssektorn. Dessutom går en stor mängd livsmedel som vi människor kan äta idag till djurfoder. En viss del går också till produktion av etanol, öl och alkoholdrycker, men jag vet inte hur mycket. Här finns alltså en hel del att spara in.

Det behöver inte röra sig om någon fullskalig blockadsituation för att vi i Sverige ska behöva införa åtgärder vad gäller livsmedelsproduktionen. Det kan räcka med att skörden slår fel i något av de större producentländerna för att många länder ska införa exportstopp.

Min slutsats blir i alla fall att vi i Sverige vid problem med livsmedelsimporten på något års sikt troligen skulle klara vår egen livsmedelsförsörjning, men vi skulle få lägga om vår kost och även ägna oss åt husbehovsodling av grönsaker, frukt och potatis. Till att börja med skulle vi tvingas slakta ut en stor del av våra köttdjur, vilket skulle ge ett kortsiktigt köttöverskott, vilket sedan skulle följas av ett minskat utbud av kött. Dessutom skulle något slags ransoneringssystem behöva införas för många matvaror, exempelvis kött och fett. Många skulle säkert bli tvungna att avliva sina hundar och katter - hur mycket av våra livsmedel de äter upp årligen vet jag dock inte. Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar.

Läs även vad jag skrivit om att matpriserna fortfarande är låga.

På längre sikt ska man inte glömma att Sveriges jordbruk är beroende av insatsvaror utifrån, framförallt konstgödsel och drivmedel. Med det just-in-time-system vi har idag skulle försörjningskedjorna snabbt braka ihop utan diesel, vilket Cornucopia skriver om idag i "En vecka utan lastbilar".
Förutom livsmedel skulle vid en blockad fibrer bli en bristvara. Vi har idag i princip ingen inhemsk fiberproduktion och inte heller någon nämnvärd klädproduktion. Genom odling av lin och hampa kan man slå två flugor i en smäll och både få fibrer och fett. Det skulle dock ta några år att uppföröka tillräckliga mängder av utsäde till spånadslin och hampa.

En annan jordbruksprodukt där vi importerar i princip hela vår konsumtion är tobak, men där skulle problem med importen bara ha en positiv effekt på folkhälsan.

Tillägg: Vad gäller en annan onyttighet, socker, så producerar vi i princip lika mycket som vi förbrukar i Sverige. Hur blir det med sockerabstinensen? Eller ännu värre: kaffeabstinens! Vi importerar årligen drygt 100 000 ton kaffe.