Syrien och ISIS - förenklade förklaringar

Göran Greider skrev häromdagen i ETC att "Flyktingkatastrofen är ingen naturkatastrof". En enkel förklaring levereras:

"det är ingen tvekan om att IS snabba expansion och ofta chockerande militära effektivitet aldrig hade kommit till stånd utan den amerikanska invasionens ödeläggelse av det irakiska samhället.

När jag ibland nämner att den amerikanska invasionen och den irakiska statens och samhällets kollaps är huvudförklaringen till IS framgångar märker jag att människor stirrar förvånat på mig."

Flyktingkatastrofen är alltså enligt Greider en fördröjd följdeffekt av USA:s invasion av Irak år 2003. Detta är enligt mig en alltför förenklad och till stor del felaktig förklaring till flyktingströmmarna som nu kommer in genom sydöstra Europa.

Jag håller helt med Greider om att IS snabba expansion och nuvarande styrka möjliggjordes av att Irak var svagt och dess armé illa motiverad, vilket i sin tur berodde på USA:s invasion, som slog sönder landets maktstrukturer och öppnade för olika rebellgrupper och extremister. Utan att ha tagit nordvästra Irak med dess tillgångar (bland annat Mosuls centralbank samt en mängd militär materiel) skulle IS ha varit en betydligt svagare aktör.

Men folk skulle ha flytt från Syrien även om inte IS blivit så starka. De flesta flyr nämligen från inbördeskriget i sig (där många andra grupper deltar förutom IS) och framför allt från Bashar al-Assads regims hårdhänta nedklubbande av rebellerna, vilket sker utan hänsyn till civilbefolkningen. Det är alltså inte IS i sig och inte dess framfart i Irak som är orsaken till den stora mängden flyktingar från Syrien.

Inbördeskriget i Syrien beror i sin tur på den svåra torka som drabbade stora delar av landet 2006-2011. Torkan ledde i sin tur till att utfattigt folk från landsbygden strömmade in till städerna. Till slut blev det protester, som slogs ner brutalt av al-Assads regim, vilket i sin tur ledde vidare till inbördeskrig. Bakgrunden förklaras väl i denna serie på Upworthy. (Tack till S för att ha tipsat mig om den.) Serien slutar i att det troligen är av mänskligheten framkallade klimatförändringar som orsakat torkan i Syrien.

Men även klimatförändringarna är en alltför förenklad förklaring. Det finns fler faktorer bakom inbördeskriget.

Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna. Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994. 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.

Med alltför stor befolkning krävdes inte mycket klimatvariation för att tippa landet över kanten. Hade Syrien haft en mindre befolkning hade torkan inte gett lika stor effekt, då det isåfall hade funnits mer buffertkapacitet i området.

Vad som inte heller nämns i serien är att de globala matpriserna steg kraftigt 2006-2011, vilket troligen bidrog till den svåra situationen i Syrien - höga matpriser var den viktigaste faktorn bakom den så kallade "arabiska våren".

En annan orsak till inbördeskriget är förstås al-Assads hårdföra regim. Hur har den fått och kunnat behålla sin maktposition? Jo, genom stöd från Sovjetunionen och senare Ryssland.

Här har vi alltså de viktigaste bakomliggande orsakerna till den flyktingkris vi nu ser.

1. Torkan i Syrien 2006-2011
2. Syriens kraftiga befolkningstillväxt sedan 1960
3. Bashar al-Assads hårdföra regim uppbackad av Sovjet/Ryssland

Notera att varken IS eller USA är med på denna lista.

Det Syriska inbördeskriget har orsakat vad som troligen är den största flyktingmängden av alla nu pågående konflikter i världen. I mars i år beräknade Al-Jazeera att nästan 11 miljoner syrier, alltså nästan halva befolkningen, var på flykt inom eller utom landet. Totalt har över 4 miljoner människor flytt landet. Av dessa befinner sig 1,8 miljoner i Turkiet, 1,2 miljoner i Libanon och 0,6 miljoner i Jordanien. Grannländerna har alltså fått ta den absolut största flyktingvågen. Endast en rännil når Europa.

Så avslutar vi med en flygbild av flyktinglägret Zaatari i Jordanien, särskilt tillägnad alla som klagar på en "stor" flyktingförläggning i sitt närområde.

Tillägg: Cornucopia noterar att Ryssland nu åter aktivt stödjer al-Assads regim i Syrien, bland annat med rysk trupp med toppmodern utrustning.

Tillägg 2: Här finns mer om Rysslands inblandning med stridsplan och soldater i Syrien.

Dyrare mandel framöver

Torkan i Kalifornien drabbar många mandelodlare och Kalifornien är världens största odlingsområde för mandel. Vi lär därför se betydligt högre världsmarknadspriser för mandel framöver - dyrare semlor och marsipangodis alltså! Den globala efterfrågan på mandel har nämligen ökat kraftigt de senaste åren av olika orsaker.

Det förekommer siffror om att Kalifornien skulle stå för 80 procent av världens mandelproduktion, men vad jag kan se stämmer det inte, utan verkar vara propaganda från Kaliforniens mandelodlarförening. Tittar man hos FAOSTAT ser man nämligen att USA 2008 stod för 56 procent av världens mandelproduktion, vilket 2012 sjunkit till 37 procent. Nedan ser ni hur mandelodlingen i världen utvecklats sedan 1961.

Efter att Kaliforniens odling (som utgör över 90 procent av USA:s) gradvis ökat under flera decennier, verkar många kaliforniska jordbrukare under 2000-talet plötsligt ha sett mandlar som mycket lönsamma och odlingen utökades kraftigt. De senaste tre årens torka har dock varit katastrofala för mandelodlingen. Toppåret 2010 producerade USA 1413 800 ton mandel, men 2011 och 2012 nästan halverades produktionen. 2013 ökade produktionen en aning, men kom bara tillbaks till 2006 års nivå.
Jag gissar för övrigt att 2010 var året för "peak almonds" - det lär aldrig mer odlas så mycket mandel i världen som då.

Kaliforniens mandelodlare säljer fortfarande av 2013 års skörd - årets skörd kommer ju inte förrän i sommar, men odlarna kan komma att hålla igen på försäljningen redan nu för att vara förberedda på vattensituationens påverkan på årets skörd. Detta kan leda till högre priser på mandel redan i år.

Det är ännu för tidigt att med säkerhet sia om 2014 års skörd, men det mesta talar för att den lär bli betydligt lägre än förra året.

Nu är inte vattenbrist det enda orosmolnet för Kaliforniens mandelskörd. Delstatens mandelodling är nämligen beroende av att biodlare fraktar in mängder av bikupor för pollineringen och eftersom biodlarna i USA drabbats hårt av bidöden blir det brist på bin.

Vad gäller torkan i Kalifornien så har det inte bara varit rekordlite nederbörd denna vinter, utan det har även varit rekordvarmt. Denna vinter har för Kalifornien varit den varmaste sedan mätningarna började. Det varma vädret förvärrar torkans effekter. Det har också varit den nederbördsfattigaste vintern sedan mätningarnas början med bara 112 mm mot 292 mm förra vintern.

Som jag skrivit förut är Kaliforniens vattenproblem till stor del en fråga om felaktig prissättning av en knapp resurs. Regeringarna i Washington och Sacramento har förvärrat det hela genom att subventionera vatten till jordbrukare som konstbevattnar. Hade inte dessa subventioner funnits hade Kaliforniens jordbruk inriktat sig på andra grödor och odlingsmetoder som är mer vattenhushållande. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning.

En kuriös nyhet i sammanhanget är att desperata jordbrukare i Kalifornien nu vänder sig till slagrutemän i sina försök att få fram vatten till grödorna.

Tre diagram om Egyptens grundproblem

Det har som bekant hänt en hel del i Egypten den senaste tiden.

Egyptens grundproblem kan illustreras med tre diagram, och dessa grundproblem brukar tyvärr de flesta medier missa.

Det första diagrammet visar befolkningen, som för närvarande växer med omkring 1,7 procent per år. Sedan 2003 har Egyptens befolkning ökat med 19 procent, sedan 1961 har den ökat med hela 198 procent, alltså trefaldigats!

En större befolkning kräver mer livsmedel, vilket illustreras av följande diagram över spannmålskonsumtion, -produktion och -import.

Fram till mitten av 2000-talet lyckades Egypten att öka sin spannmålsproduktion i ungefär samma takt som befolkningsökningen, men därefter ser det inte ut att ha lyckats längre. Importberoendet blir snabbt allt större - från 30 procent av konsumtionen år 2005 till 46 procent år 2010 (det senaste året det finns statistik för hos FAO).

En ökande befolkning kräver förstås också mer energi. Egyptens oljeproduktion toppade år 1996, men konsumtionen har fortsatt att öka, med följden att exportinkomsterna försvunnit och ersatts av utgifter för import.

Lägg till detta att den egyptiska staten subventionerar baslivsmedel och bränsle, så leder det till underskott i statskassan.

Läs även ASPO Sverige "Egypten dömt till fortsatt kaos utan sina oljeintäkter" samt Cornucopia "Egypten och oljan".

Det jag skrev i början av 2011 om Egypten är fortfarande lika aktuellt: "Egyptens omöjliga ekvation"

Köttskatt - slopa subventioner istället!

Dagens mest omdiskuterade nyhet är att Jordbruksverket kommit med en rapport om köttets klimatpåverkan miljöpåverkan¹. Grön Ungdoms språkrör föreslår därför en köttskatt. Aftonbladets ledarskribent hakar på och tycker att det är ett utmärkt förslag. Regeringen anser dock inte att det är aktuellt med köttskatt, vilket jag tycker är klokt.

Varför vill jag inte ha köttskatt? För det första belastas köttproduktionen redan av koldioxidskatter på drivmedel till jordbruksmaskinerna. För det andra behöver vi inte mer byråkrati och ett mer komplicerat skattesystem, utan snarare ett förenklat skattesystem. För det tredje skulle en köttskatt säkerligen leda till att ännu en vara blir lukrativ för smugglare. För det fjärde tycker jag inte att man ska dra allt kött över en kam - viltkött och naturbeteskött är till exempel bra. Det finns även fler skäl...

Jag håller dock med om att svenskarna äter onödigt mycket kött - på en nivå som inte är hållbar i längden. Vi svenskar äter runt 85 kilo kött per person och år, vilket blir 233 gram per person och dag. Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med över 50 procent de senaste 20 åren.

Lösningen är dock inte en köttskatt. Istället bör man ta bort subventionerna till jordbruket. Tyvärr styrs dock dessa subventioner på EU-nivå, men EU kommer förr eller senare att bli tvungna att banta bort denna EU-budgetens största post, om inte annat av rent ekonomiska skäl. Jordbrukssubventionerna gör att det blir billigare att föda upp köttdjur på subventionerad spannmål än att låta dem beta ute. Sedan får köttproduktionen ännu en egen subventionsomgång. Skulle man ta bort jordbrukssubventionerna skulle matpriserna öka generellt, men köttet skulle öka i pris betydligt mer än vegetabiliska matvaror. Därför skulle borttagna subventioner styra över folks² matinköp mot mindre kött. Troligen mycket mer effektivt än en köttskatt. Och så slipper vi en massa byråkrati och administrativt trassel för jordbrukare.

Idag används 40 procent av världens spannmål som foder. Även idisslare såsom nötkreatur föds i många fall upp på en stor andel spannmål och soja i fodret, vilket deras magar inte är gjorda för, och detta gör att de mår dåligt. Det är som jag skrev billigare (på grund av subventionerna) att föda upp djuren på spannmål istället för bete, hö och ensilage. Detta gäller även i exempelvis USA. Spannmålssubventioner infördes i stor skala redan på 1930-talet och har snedvridit hela västvärldens matproduktion de senaste 80 åren.

Köttproduktion är för övrigt nödvändig om vi vill ha mejeriprodukter. Förutsättningen för att korna ska ge mjölk är nämligen att de får en kalv om året. De flesta av dessa kalvar slaktas och blir kött, i likhet med överåriga mjölkkor.

Betesmarker är också mycket rika naturmiljöer och något åt det hållet är faktiskt den naturliga vegetationen i större delen av världen. Innan människan kom så gick det runt uroxar, visenter, hjortar med mera och betade i skogar som därmed glesades ut naturligt. Betesmarker binder också kol ur atmosfären, och ännu mer om de sköts på rätt sätt. Läs mer hos Cornucopia om detta. Dessa betande vilda djur släppte för övrigt också ut metangas i sina pruttar.

Utan betande djur inga hagmarker.

Läs även Röda Malmös och Effekts åsikter om köttskatten.

Varför fokuserar man för övrigt så mycket på köttet? En annan stor miljöbov i maten är grönsakerna. Hur mycket resurser går åt till att få hit en massa tomater, paprikor, gurkor och sallad mitt i vintern? Den som har flugit över Nederländerna nattetid har kanske sett de enorma upplysta växthusområdena. Räknat per kaloriinnehåll måste grönsaker utanför säsong vara en betydligt större klimatbov, miljöbov och energibov än till och med kött uppfött på soja. Vi behöver inte ha tillgång till "allt alltid" i livsmedelsaffären.

P.S. Läs även det jag skrev om "matens värstingar".

---

1. Jag talar hellre om "miljöpåverkan" än "klimatpåverkan", då det täcker in även alla andra miljöeffekter av mänskliga verksamheter.
2. Jag vill inte kalla vanligt hederligt folk för "konsumenter".

Egyptisk trippelkris: energi, ekonomi, politik

Det har varit ganska tunt med rapporteringen i svenska media, men just nu plågas Egypten av en trefaldig kris - energikris, ekonomisk kris och politisk kris.

Vi börjar med den ekonomiska krisen. De dåliga statsfinanserna, handelsunderskottet och den allmänt ovissa situationen i landet har gjort att det egyptiska pundet (EGP) tappat kraftigt i värde mot dollarn (USD). I januari 2011 låg kursen på 5,80 EGP/USD. Efter Mubaraks fall stabiliserades kursen runt 5,95 EGP/USD, men har sedan slutet av 2011 sakta drivit iväg mot 6,15 EGP/USD i slutet av 2012, ett fall på 6 procent på knappt två år. Men nu i januari har det gått undan och dagens kurs är 6,54 EGP/USD, vilket är ett fall på 6 procent på bara två veckor. Nu är det plötsligt akut valutakris.

För att skydda sig mot valutans fall har många egyptier växlat till dollar och om denna trend fortsätter sätter det hård press på centralbankens dollarreserv som bara är på 15 miljarder dollar. Troligen måste man snart införa valutaväxlingsrestriktioner. Det rapporteras redan att många taxichaufförer på turistorter vill ha betalning i dollar eller euro.

Regeringen har begärt lån från IMF, som skickade en expertgrupp i måndags. IMF-lånet är dock bara på futtiga 30 miljarder kronor, medan underskottet i statsbudgeten är över 30 miljarder dollar. Regeringen räknar med att statsfinanserna för 2012-2013 kan sluta med underskott på 50 procent "om drastiska åtgärder inte vidtas". Landet har redan en ganska hög statsskuld (83,6 procent av BNP 2011). Landets handelsunderskott för 2012 var omkring 30 miljarder dollar.

Den ekonomiska krisen hänger ihop med energikrisen. Sedan 2008 har oljeutvinningen varit ungefär lika stor som den inhemska konsumtionen. Redan ingångna exportkontrakt för olja tvingar dock Egypten att även importera olja, vilket blir dyrt. Det enda positiva i Egyptens "energibudget" har hittills varit fossilgasen, där landet länge varit nettoexportör. Den inhemska förbrukningen har dock stigit kraftigt (en ökning med 10 procent bara förra året) och i april 2012 stoppade man gasexporten till Israel. Man skyllde på att Israel slarvat med betalningarna, men den verkliga orsaken torde vara brist på gas.

Ett grannland som kan drabbas av Egyptens gasvåndor är lilla Jordanien, som dock än så länge får sin gas. Jordanien importerar 95 procent av sina energibehov och kan hamna i kläm om de inte lyckas köpa in sina fossila bränslen.

Under andra halvåret 2013 räknar Egypten med att börja importera fossilgas och har en förfrågan ute om byggande av en LNG-terminal för import av flytande gas.

Oljeprodukter (bensin, diesel), gas och el är alla subventionerade i Egypten, vilket självfallet bidrar till den ökande inhemska konsumtionen. Cirka 55 procent av elektriciteten genereras med hjälp av gas. Energisubventionerna är en tung post i Egyptens statsbudget och står för över en femtedel av utgifterna. Ju större konsumtion och ju mer import, desto sämre blir statens finanser och även handelsbalansen. Den nya regeringen som tillträdde i augusti lovade att se över energisektorn och dra ner på subventionerna, men oljeministern sade redan i november att man inte kommer att uppnå målet att minska subventionerna med 39 procent till slutet av juni.

Nu börjar Egyptens valutakris att skapa problem med att köpa in olja. Statsägda EGPC har bara köpt in 3 miljoner fat olja för första kvartalet i år, vilket endast var hälften av vad man efterfrågat. Även en import på 6 miljoner fat anses inte tillräckligt för att försörja landets raffinaderier, som därmed tvingas köra under sin kapacitet. EGPC försöker också att köpa raffinerade oljeprodukter, men har svårigheter även där. Dessutom har EGPC ökande svårigheter att få tag på remburser¹ för oljeimporten och kostnaderna för remburserna ökar snabbt.

Ovanpå detta kommer förstås de höga globala livsmedelspriserna i spåren av bland annat torkan i USA. Egypten importerade (netto) 2010 (senaste året för FAOstats data) 47 procent (16,8 miljoner ton) av sin spannmålskonsumtion till en kostnad av 3,7 miljarder dollar. Att hålla livsmedelspriserna nere är säkerligen en ännu högre prioritet för landets styrande än att subventionera energipriserna, med tanke på de oroligheter som höga livsmedelspriser tidigare orsakat i landet. Egypten har 82 miljoner invånare och befolkningen ökar med omkring 2 procent per år, vilket knappast minskar deras beroende av livsmedelsimport.

Prisinflationen i Egypten har varit hög de senaste åren (11,9% för 2009, 12,8% för 2010, 10,4% för 2011, 7,1% för 2012) även om den sjunkit en aning det senaste året. Med en kollapsande valutakurs lär dock hög prisinflation komma tillbaka i Egypten. Detta lär i sin tur leda till förstärkt folkligt missnöje.

Därmed kommer vi in på den politiska krisen. Muslimska brödraskapet fick sin president Muhammad Mursi vald förra året, och håller något slags maktbalans med den starka militären. Muslimska brödraskapet kan snabbt förlora i popularitet om ekonomin försämras och priserna på basvaror stiger.

Egyptens författningsdomstol upplöste i juni parlamentets underhus efter att ha underkänt valet. Muslimska brödraskapet var största parti i underhuset. Det ryktas nu om parlamentsval i april, vilket ger en ytterligare politisk osäkerhet. President Muhammad Mursi har nu bytt ut både finansministern och inrikesministern för att försöka dämpa den folkliga vreden över den ekonomiska krisen.

Som synes hänger Egyptens energi, ekonomi och politik samman i en oupplöslig cirkel. Jag skrev redan i februari 2011 i samband med oroligheterna i Egypten om Egyptens omöjliga ekvation och det jag skrev då är fortfarande aktuellt.

Även om vi får en snabb lösning på regeringsfrågan i Egypten, antingen genom militärdiktatur i ny form eller genom något slags frö till demokrati, så återstår landets långsiktiga finansieringsproblem. Stora valutautflöden kan driva ner landets valuta så att det blir ännu dyrare att importera nödvändiga livsmedel. Egypten har redan problem med hög prisinflation
[...]
Befolkningen har växt från 16,5 miljoner år 1939 till 20 miljoner i början av 1950-talet och nu cirka 80 miljoner. Prognoserna visar inga tecken på att befolkningstillväxten skulle stanna av på länge än. Även om Egypten mot förmodan lyckades införa en strikt ettbarnspolitik skulle befolkningen fortsätta att växa i många år. Misstaget har man redan gjort flera decennier tillbaka när man lät befolkningen växa så snabbt.
[...]
Ett nytt egyptiskt styre måste alltså få ordning på ekonomin, särskilt ifall valutan faller i värde. Men det blir en omöjlig ekvation, då de flesta vägar till budgetbalans också ger folkligt missnöje. Ökade skatter eller minskade subventioner på mat och bränsle är otänkbart. Militären utgör en stor del av statens utgifter, men att dra ner på militärutgifterna lär bli svårt utan att riskera militärkupp.
[...]
Visserligen har den inhemska spannmålsproduktionen stigit snabbt, men befolkningen har också växt snabbt och Egypten tvingas därför importera en stor del av sin mat. Med sjunkande inkomster av oljeexport och stigande livsmedelspriser blir ekvationen omöjlig.

Situationen i Egypten utgör ett hot även för andra länder än de närmaste grannländerna. En orsak är Suezkanalen, där 7,5% av världshandeln till havs går. För Europa torde det innebära en betydligt större andel. Alternativet att åka flera tusen kilometer extra runt södra Afrika fördyrar avsevärt. 2009 fraktades cirka 1 miljon fat per dag av råolja och raffinerade oljeprodukter norrut och 0,8 miljoner fat söderut genom Suezkanalen, vilket totalt är runt 2 procent av världens oljeproduktion. Dessutom går Sumed-ledningen för råolja längs ungefär samma väg som kanalen och genom den går nästan all norrgående råolja från Saudiarabien (2,3 miljoner fat per dag 2006).

Vad vi kan förvänta oss framöver är troligen mer politisk oro i Egypten. Missnöjet kan lätt spilla över i stora demonstrationer. Den självförstärkande spiralen av energikris, ekonomisk kris och politisk kris gör att situationen förvärras. Vilken vilja, förmåga och beredskap har sedan världens rikare länder att hjälpa Egypten? Viljan kanske finns där om man ser ett hot mot exempelvis Suezkanalen, men förmågan att hjälpa är kanske inte den bästa, när EU och USA är upptagna med sina egna kriser. Beredskapen för att hjälpa Egypten är väl så gott som obefintlig.

Den "underbara arabiska våren" var för Egyptens del som jag ser det en förtäckt militärkupp. Militären gjorde sig av med den mycket impopuläre president Mubarak, men sitter fortfarande på den starkaste maktpositionen, även om man fått dela med sig en del makt till Muslimska brödraskapet och Muhammad Mursi. Samtidigt har man dock fått någon att skylla på när det går dåligt för landet.

Hur ska Egyptens ledarskap på ett pedagogiskt sätt lyckas förklara för folket att man helt enkelt är tvungen att skära ner på energianvändningen och/eller att den blir dyrare? Så länge ledningen är såpass korrupt som den är lär inte folket lita på ens de mest pedagogiska förklaringar.

Vi kommer säkert snart att få höra stora och viktiga nyheter från Egypten - jag gissar att landet någon gång under första halvåret kommer att dominera nyheterna ett tag. Nu har ni bakgrundsinformation för att förstå det kommande nyhetsflödet.

---

1. Remburser (på engelska Letters of Credit) är ett slags bankgarantier som används vid utrikeshandel. Läs mer på Wikipedia

Inför 2013

Här kommer lite tankar om viktiga faktorer som kommer att påverka världens utveckling under 2013. Förutom dessa faktorer finns alltid risken att det dyker upp någon "svart svan" som ställer till saker.

• Vi har ett oljepris som ligger runt 110 dollar per fat (Brent), vilket blir som en straffskatt på alla oljeimporterande länder, d.v.s. större delen av världsekonomin. (Men självklart jättebra för oljeexportörer som Norge, Ryssland och Saudiarabien.) Genomsnittspriset under helåret är ett av de högsta (inflationsjusterat) som vi sett någonsin och på ungefär samma nivå som 2011.
• Skulle oljepriset däremot gå ner alltför mycket får många oljeexportörer problem med ekonomin. Detta skulle kunna ske om en kraftig nedgång i världsekonomin (delvis orsakad av högt oljepris) gör att efterfrågan på olja sjunker.
• Norges oljeproduktion lär fortsätta att sjunka med omkring 6 procent per år. I vårt västra grannland kanske inte en kraftig nedgång i oljepriset kommer att ge så stora problem med statsfinanserna, men det kan komma att spräcka den norska bostadsbubblan, som troligen är en av de mest uppblåsta i världen.
• 
  Vi har 2012 haft en dålig spannmålsskörd i flera av världens största producenter. Livsmedelspriserna på världsmarknaden är därför höga - visserligen inte riktigt lika höga som 2011, men mycket högre än 2009 och 2010. Detta ger en ökad risk för social oro i fattiga länder med stor livsmedelsimport (vilket gäller de flesta fattiga länder). För 2012/2013 förutspår FAO en lägre global spannmålsproduktion än för 2011/2012. Hur kommer det att se ut för 2013/2014? Lagren är fortfarande på låga nivåer, så det finns små reserver att ta av vid missväxt.
• Vi har fortfarande en global kreditbubbla av proportioner som aldrig förr skådats i historien. Det är inte bara i EU, Japan och USA som skulderna är alltför stora, det finns också en överhängande risk att Kina drabbas av baksmälla efter sin alltför starka kredittillväxt. Vilken av dessa bubblor kommer att spricka först? Vilken av dem det än blir kommer det att sätta igång ytterligare kaos i den finansiella delen av världsekonomin.
• EU-cirkusen lär fortsätta, med återkommande "räddningar" för Grekland och Spanien, samtidigt som situationen i dessa länder urartar allt mer. Hur kommer det att gå i Grekland? Tar nynazisterna över, blir det något annat folkligt missnöje som ger en revolt, eller blir det militärkupp? Vilka åtgärder kommer EU-eliten att vidta för att försöka hålla ihop den vittrande unionen? Kommer några länder (t.ex. Storbritannien) att säga ifrån på allvar när de anser att de fått nog? Storbritanniens politiker överväger faktiskt på allvar en folkomröstning om EU-medlemskapet.
• Förutom att det blir allt svårare att hålla ihop EU självt, så pågår sönderfall inom vissa länder. Den spanska regionen Katalonien har bestämt sig för folkomröstning om oberoende 2014, vilket den spanska regimen under Rajoy såklart motsätter sig och säger bestämt att en sådan folkomröstning skulle vara emot Spaniens konstitution. Från Storbritannien ser vi mer fredliga tongångar, då premiärminister Cameron och ledaren för skotska nationalistpartiet Alex Salmond kommit överens om att hålla en folkomröstning om skotskt oberoende år 2014. Just nu ser det inte ut att finnas majoritet för oberoende, men om ekonomin utvecklas i negativ riktning kan en opinionssvängning komma att ge de brittiska politikerna deras livs överraskning.
• Under hösten blir det förbundsdagsval i Tyskland och risken finns att Merkels koalition CDU/CSU kommer att slängas ut och ersättas av en rödgrön allians. Detta skulle såklart påverka EU:s framtid. Om Merkel åker ut skulle båda EU:s axelmakter Tyskland och Frankrike styras av regeringar till vänster om mitten och skulle då lättare kunna samarbeta, fast troligen i annan riktning än under "Merkozy". Sitter Merkel kvar finns risken för att den politiska klyftan vidgas mellan Tyskland och Frankrike. Att det är valår gör att Merkel i sin EU-politik kommer att tvingas balansera mellan att hålla ihop ett allt mer spretigt EU och att hålla sig väl med de tyska väljarna.
• Här i Sverige kommer vi troligen att få se större skillnader mellan befolkningsgrupper, då lönerna förväntas öka (för dem som har stabila jobb), medan arbetslösheten förväntas öka. Bostadspriserna kommer knappast att budas upp ytterligare under sådana förhållanden. När slår den svenska skuldfällan igen?
• På klimatfronten vet vi att isvolymen och isens utbredning i Arktis var rekordsmå under slutet av sommaren. (Detta uppvägs inte av att isutbredningen i Antarktis var rekordstor.) Det kanske inte blir nytt rekord 2013, men det lär i alla fall fortsätta med liten havsisutbredning i Arktis, eftersom så mycket av den fleråriga isen försvunnit. Vi har haft ett stökigt väderår med extrem torka i bland annat USA, men ett av de regnigaste åren i modern tid i Sverige. Exakt hur vädret kommer att bli under 2013 vet vi inte, men vi kan vara ganska säkra på att det blir extrema väderhändelser av olika slag. Detta bland annat eftersom högre temperaturer i Arktis gör att de stora Rossbyvågorna rör sig långsammare.
• Mellanöstern ska vi inte heller glömma. Där kommer troligen al-Assad-regimen i Syrien slutligen att falla. Hur det sen går för landet står skrivet i stjärnorna. Detta kommer självklart att starkt påverka kringliggande länder som Israel, Libanon och Turkiet.
• I Saudiarabien blir kung Abdullah bara allt äldre (han fyller 88 i år) och kan trilla av pinn när som helst. Blir det några förändringar i landets politik efter hans frånfälle?
• Iran är försvagat av sanktionerna och där kan regimen behöva hantera folkligt missnöje. Israel hotar förstås fortfarande med att bomba deras kärnanläggningar, men jag gissar att det fortfarande bara stannar vid ett tomt hot. USA lär inte ge sig in i något krig mot Iran.

Ni mina kära läsare får gärna fylla på med sånt som ni tycker att jag glömt bort.Det är alltid svårt att göra förutsägelser om vad som kommer att hända, men de punkter jag har radat upp ger en "karta" att utgå ifrån för att bedöma årets händelser. Försöker man att göra alltför exakta förutsägelser har man ofta lika stor chans att pricka rätt som en chimpans som kastar pil.

Gott nytt år allihopa!

Pulsådern Mississippi kan stängas

Årets torka i USA drabbar inte bara jordbruket genom dåliga skördar. Som jag har nämnt tidigare ger torkan även problem med pråmtransporterna på USA:s viktigaste transportled, floden Mississippi.

Mississippi är tack vare slussar navigerbar ända upp till Minneapolis, med ett djup av 2,7 meter i övre delen av loppet. Floden har varit USA:s viktigaste transportled för spannmål sedan innan ångbåtarnas tid. Pråmar på Mississippi skeppar omkring 60 procent av USA:s spannmålsexport ner till New Orleans vid Mexikanska golfen. På Mississippi skeppas även 22 procent av USA:s olja och 20 procent av kolet. Uppströms går viktiga frakter av bland annat konstgödsel till jordbruksområdena.

Men nu ser det ut som om den stora floden inom någon vecka kommer att få för lågt vattenstånd på den 290 kilometer långa mellersta sträckan, från St. Louis, där Missouri flödar samman med Mississippi, ner till Cairo (i Illinois), där Ohio-floden ansluter. Denna del av Mississippi är nu bara omkring 100 meter bred, mot normalt 300 meter. Floden är 5-7 meter grundare än normalt och bara 4 meter djup på många ställen. Om vattenståndet sjunker ytterligare, ner till 2,7 meter kommer klippor på två ställen att allvarligt försvåra eller till och med omöjliggöra för de stora pråmarna att passera. När detta kommer att ske beror på vem som gör beräkningarna, men någon gång från 9 till 11 december sker det troligen och sedan kan pråmtrafiken komma att vara stoppad i omkring två månader.

Om vattenståndet blir för lågt skulle pråmarna på floden kunna minska mängden last och därmed djupgåendet, men det ger förstås dyrare transporter och mindre kapacitet, samt även en osäkerhet om hur djupgående de kan vara för att undvika att fastna.

Mississippi och dess största bifloder (från Wikipedia)

För att upprätthålla pråmtrafiken släpper man nu ut extra vatten ur reservoarer i övre delen av Mississippi, i Minnesota och Iowa. Trots detta kan den mellersta sträckan komma att stängas. Det handlar enligt en intervjuad inte längre om hantering av vattenflödet, eftersom den långvariga torkan har gjort att det inte längre finns tillräckligt med vatten att arbeta med. Det skulle också gå att släppa ut mer vatten i Missouri-floden, men det kan ge problem med för låga vattennivåer längs den floden och storstäderna där såsom Kansas City och St. Louis. Man funderar även på att spränga bort de två värsta klipporna som kan blockera sjöfarten.

Detta händer just som årets spannmålsskörd är redo att skeppas ut. Transportföretagen letar nu febrilt efter alternativa transportmöjligheter för de många ton spannmål som ska exporteras, men de betydligt högre transportkostnaderna på lastbil eller järnväg gör att många kan välja att inte frakta alls under de två månader som flodtrafiken kan vara stängd. De kan helt enkelt sitta med spannmålen i lager tills floden öppnas för pråmtrafik igen.

En stängning av flodtrafiken skulle orsaka flera miljarder dollar i ekonomiska förluster och problem med leveranser av bland annat vägsalt och framförallt konstgödsel till vårens sådd. Leveranserna kan bli försenade och brister kan uppstå. Jordbruket försöker nu att snabba på leveranserna av konstgödsel innan flodtrafiken stängs av, eftersom gödselbrist skulle kunna äventyra nästa års skörd.

De ekonomiska effekterna kan röra sig om mer än 20 000 jobb om flodtrafiken stängs i två månader. Mer än 2,3 miljarder dollar i jordbruksprodukter, 1,8 miljarder dollar i kemikalier och 1,3 miljarder dollar av oljeprodukter fraktas normalt på Mississippi i december och januari.

Om stora delar av USA:s spannmålsexport skulle stoppas i två månader skulle det förstås ge ett uppåttryck på de globala livsmedelspriserna. Vi vet av erfarenheten från den "arabiska våren" att detta skulle ge ökad politisk oro i många importländer, dock med några månaders fördröjning. Men livsmedelspriserna har redan länge varit så höga att de ändå kan ge politisk oro. En stängning av mellersta Mississippi förvärrar dock situationen.

Våren 2011 var det istället stora översvämningar i Mississippi, som var några av de största och skadande någonsin. Vädret svänger snabbt och häftigt.

Skördeläget globalt

Som jag skrev i fredags så påverkar extremväder i mycket hög grad jordbruket. Årets torka i bland annat USA, Ryssland, Indien och Italien har jag skrivit om tidigare. Torkan i USA fortsätter, fast områdena med extrem och exceptionell torka har flyttats längre västerut. Det regn som kommit i de delar som tidigare drabbats allvarligt har dock kommit alldeles för sent.

Även om media just nu tycks ha glömt bort torkan i USA, så kommer den att få allvarliga konsekvenser framöver. Inte bara jordbruket drabbas utan även energin. Dels genom höjda majspriser som ger höjda etanolpriser, dels genom att vattenbristen gör att många anläggningar för produktion av skiffergas och skifferolja fått stänga på grund av vattenbrist.

Majsskörden i USA förväntas trots den rekordstora sådda arealen i år bli nästan 13 procent lägre än förra året. Den svaga skörden har gjort att man förväntar sig att lantbrukarna i Argentina kommer att så extra mycket majs under årets säsong. Argentinas produktion blir skördeklar framåt våren, men kan inte kan kompensera för majsbortfallet i USA, då Argentinas majsskörd bara är runt 7 procent av USA:s och även en för Argentina stor ökning är alltså liten jämfört med bortfallet i USA.

Vad gäller sojabönor, så har även de drabbats av torkan i USA, men den senaste tidens regn verkar ha räddat en del av den torkdrabbade skörden. Skörden blir dock ändå betydligt lägre än förra året.

Priset på kött har just nu gått ner i USA, eftersom många boskapsuppfödare sålt av djur på grund av brist på foder och intorkat bete. När väl detta tillfälliga köttöverskott tagit slut lär det bli betydligt högre köttpriser. Förutom att cirka 40 procent av USA:s majsskörd går till etanolproduktion går runt 40 procent till kreatursfoder. Den dåliga majsskörden kommer inte bara att slå mot köttpriserna på sikt, utan även mot priserna på mejeriprodukter. Det kommer dock att dröja månader innan prishöjningarna slår igenom hela vägen till konsumenterna på alla livsmedel. En del av kostnaderna kan också djuruppfödarna tvingas ta.

Även nästa års skörd av höstvete i USA kan påverkas om torkan fortsätter och höstsådden får en dålig start.

Vad gäller Ryssland, så har de nu officiellt sänkt sin skördeprognos för spannmål till 70-75 miljoner ton från tidigare 75 miljoner ton (förra året blev det 94 miljoner ton). Samtidigt säger de att de inte kommer att införa några exportbegränsningar i och med att de kommer att använda sina spannmålslager. Årets spannmålsexport blir 10-14 miljoner ton, vilket bara är hälften av förra årets siffra. Samtidigt gissar USDA att Ryssland bara kommer att exportera 8 miljoner ton spannmål i år. Vi får se hur det blir i verkligheten. Egypten har nyligen garderat sig genom att köpa på sig stora mängder vete - försöker de köpa på sig ett lager inför kommande befarade exportstopp från bl.a. Ryssland?

Förutom spannmålsskörden är ett stort problem i USA att det blivit brist på hö efter torkan. Priset på hö har stigit till 180 dollar per ton, mot 115 dollar per ton vid samma tid förra året. Då var förra årets höpriser redan rekordhöga. Efterfrågan på hö drivs inte bara av att djuruppfödarna behöver vinterfoder, utan många behöver också komplettera foderstaten med hö redan nu, eftersom stora delar av betena är uttorkade. Men det kommer inte att finnas så mycket hö ute på marknaden, eftersom många behöver sitt hö till de egna djuren.

Jag läser också att högre priser på etanol gör att Europas största vetebaserade etanolfabrik är på väg att starta igen efter 15 månaders produktionsstopp.

Ensus fabrik utanför Middlesbrough i England är dubbelt så stor som Agroetanols i Norrköping och har en kapacitet på över 400 000 kubik liter [sic!] etanol, vilket kräver över en miljon ton spannmål [per år antar jag].

Fabrikschefen Peter Sopp säger att "Alla är jätteglada att det rör sig åt rätt håll igen och vi kan starta". Visst, deras anställda är nog glada, men knappast alla världens fattiga som kommer att drabbas av de höga livsmedelspriserna. FAO, IFAD och WFP varnar gemensamt för att en global matkris likt den 2007-2008 kan vara i antågande och kräver ett snabbt internationellt agerande. Bland annat kritiserar man just att det görs etanol av spannmål.

Läs även Carolina Neurath i SvD om hur bankerna tjänar på matbristen.

Här i Sverige rapporteras att årets spannmålsskörd väntas öka med 16 procent jämfört med fjolåret och med 10 procent i förhållande till genomsnittet de senaste fem åren. Vi får dock se hur det blir med kvalitén. Den senaste tidens regnande har ställt till det i vissa områden. Värst drabbade är odlare i Mälardalen, Västra Sverige och Norrbotten. De svenska spannmålsodlare som lyckas skörda kvalitetsvete i år kan dock glädjas åt höga världsmarknadspriser.

I fredags skrev jag att lantbrukare världen över behöver satsa på diversifiering av grödorna för att kompensera för extremväder. Detta gäller förstås också skogsbruket, där svenskt skogsbruk till största delen är beroende av några få trädarter. Jag läser att det görs försök med sibirisk lärk i Norrland, vilket kan vara ett steg på vägen. Sibirisk lärk är visserligen ingen naturlig del av den svenska floran, men det beror troligen mest på att den inte råkat vandra in hit efter den senaste istiden. Som jag ser det är det på flera vis bättre med lärk än med contortatall, som mest verkar ha planterats in i Sverige eftersom den är snabbväxande.

Jag noterar idag också att man har hittat allt fler fall av majsrotbaggar som är resistenta mot de gifter som finns i genmodifierad majs. Monsanto införde denna typ av majs 2003 och vi ser alltså redan efter nio år att naturen hunnit ikapp. Majsrotbagge (Diabrotica virgifera) är en av de svåraste skadeinsekterna på majs och den har nyligen även spridit sig till Europa, men ännu inte till Sverige.

Monsanto försöker lobba för att genmodifierade grödor skulle vara en lösning på världens problem med livsmedelsförsörjning, men som jag skrivit tidigare så håller GMO-grödorna inte löftena om högre skördar. Dessutom ser vi ännu inte hur det kommer att se ut för GMO på längre sikt, då det tar lite tid för skadedjur och ogräs att utveckla resistens. Som jag ser det används GMO på helt fel sätt. I sin nuvarande dominerande form gynnar det bara kemijättar som Monsanto.

Läs även bloggrannen Ylven, som refererar till en rapport att ekologisk mjölkproduktion ger mer omega-3-fetter i mejeriprodukterna.

Och läs Effekt om hur konspirationsteoretiker är överrepresenterade bland klimathotsförnekare och Cornucopia om försiktighetsprincipen, klimatförändringar och peak oil.

Majs, torka, etanol och bensinpriser

Häromdagen bad amerikanska boskapsuppfödare miljömyndigheten EPA att tillfälligt upphäva eller sänka kravet på inblandning av minst 9 procent etanol i bensinen i USA. Detta eftersom torka drabbat majsodlingen i USA. 40 procent av USA:s majsskörd går till etanoltillverkning. Igår stämde även VD:n för Cargill in i detta. Cargill är ett av världens största företag inom livsmedel och utsäde. Han säger att om det bara är boskapsuppfödare eller livsmedelindustrin som får dra ner på majsanvändningen slår det ojämnt och han tycker att även etanoltillverkarna måste dra ner på majsanvändningen.

Den dyrare majsen leder till dyrare etanol, vilket även slår mot bensinpriserna. I juli steg bensinpriset i USA med 5,1 procent, vilket är den största månadsökningen på mer än tolv år. Dyrare etanol bidrog med omkring en fjärdedel av denna prisökning.

Att göra etanol av majs är troligen bara lönsamt med de subventioner som ges av staten, eftersom energinettot är såpass lågt eller till och med negativt för vissa områden. Nu visar en rapport inte oväntat att etanolproduktionen leder till dyrare foder – utan att minska oljeberoendet. Därför kräver nu flera amerikanska lantbrukarorganisationer att lagen om förnybara bränslen ändras så att det inte krävs etanolinblandning.

Dessutom ger högre livsmedelspriser som bekant att det blir politiska oroligheter i många länder, som vi såg för halvtannat år sedan i Nordafrika.

USA har alltså genom sin stora användning av majs till etanol skapat stora problem både inom och utanför landet och de lär snart få överge detta vansinnesprojekt.

Årets spannmålsskörd - stora problem globalt

Nästan två tredjedelar av den amerikanska mellanvästern har drabbats av torka enligt senaste US Drought Monitor från 10 juli, vilket är en ökning mot de drygt 50 procent som rapporterades 3 juli. En tredjedel av området lider av allvarlig till exceptionell torka, vilket är en ökning från omkring en fjärdedel en vecka tidigare. Den allt värre torkan drabbar framförallt skörden av sojabönor och majs. Majs- och sojabönsbältet har haft sin sjunde varmaste och tionde torraste april-juni sedan mätningarna började.

Dessutom är hälften av USA:s betesmarker i dåligt eller mycket dåligt skick på grund av torka, vilket är en ökning från 28 procent i mitten av juni. Torkan har tvingat vissa bönder att sälja sin boskap tidigare på grund av foderbrist.

Den torka som i år drabbat USA är den allvarligaste sedan 1956 och 61 procent av USA:s yta är drabbad av torka. USA:s jordbruksverk USDA har förklarat delar av 26 stater som naturkatastrofområden, vilket är den största händelsen någonsin av det slaget. Enligt USDA är årets torka den värsta sedan 1988 och de har skurit ner prognosen för majsskörden med 12 procent, vilket kan förvärras om inget regn kommer snart.

Kartan nedan från US Drought Monitor visar allvaret i situationen.

Läs även Cornucopias kommentarer till hur extremtorkan i USA slår mot majsskörden. Vi ska inte glömma att hela 40 procent av majsskörden i USA går till etanoltillverkning. Kommer det att bli så även i år? Kommer den fria marknaden att få råda för majsen? Kommer etanolproducenterna att ha råd med högre majspriser? Kommer etanolpriset att öka eller etanolproduktionen att minska i USA?

Torkan i USA drabbar även dess viktigaste vattenväg Mississippi, där pråmarna tvingas att lasta mindre för att inte ligga så djupt och riskera grundstötning. De låga vattennivåerna ställer även till problem vid många hamnar i floden när pråmarna inte kan komma tillräckligt nära kajerna.

Även i centrala och östra Kanada råder extrem värme och torka. Det har varit rekordhöga temperaturer i Ontario, Quebec och atlantprovinserna och även några av de lägsta regnmängderna sedan mätningarna började.

Går vi sedan till det stora spannmålsbältet Ukraina-Ryssland-Kazakstan, som också är bland världens största producenter, så har vädret ställt till det för skördarna även där. Dessa tre länder står för nästan 14 procent av världens veteskörd och mer än 21 procent av den globala veteexporten. Ryssland har nyligen på grund av torka skurit ner sin prognos för veteskörden till 45 miljoner ton, mot den tidigare prognosen på 49-50 miljoner ton. Förra året blev skörden hela 56 miljoner ton. USDA gissar att Ryssland i år bara kommer att exportera 12 miljoner ton vete, mot 21 miljoner ton förra året.

Varmt väder i Ukraina gör att årets skörd beräknas bli 20-25 procent lägre än förra året. Redan i höstas drabbades landet av torka och det har även kommit dåligt med regn de senaste månaderna.

Även Kazakstans spannmålsskörd tros minska till 17 miljoner ton, jämfört med 27 miljoner ton förra året.

Från centralasiatiska Turkmenistan rapporteras att president Kurbanguly Berdymukhamedov har sparkat sin jordbruksminister och många jordbruksbyråkrater eftersom landet i år inte lyckats uppnå sitt mål för veteskörden, vilket har ökat brödpriserna. Någon syndabock måste en diktator hitta när vädret inte blir som väntat. Turkmenistan är dock inte någon stor spannmålsexportör.

I Västeuropa är det istället det ihållande regnet som skapar problem och det är osäkert hur stora spannmålsskördarna blir i storproducenterna Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Även om skörden inte skulle minskas särskilt mycket finns risk att stora delar av skörden är av dålig kvalitet på grund av vätan.

Här i Sverige ser det trots det myckna regnandet dock ut som om spannmålsskörden blir bra och avkastningsnivån ser ut att ligga strax över SCB:s 5-årsssnitt. Än är dock spannmålen inte skördad - vi får hoppas att skörden inte regnar bort.

De dåliga skördeutsikterna gör att vi med största sannolikhet kommer att få se högre spannmålspriser på världsmarknaderna i år. Detta kan i sin tur medföra politiska problem i många fattiga länder som är beroende av spannmålsimport. Kommer "den arabiska våren" tillbaka? Risken är stor att åtminstone Egypten drabbas av protester mot höga brödpriser.

När vi talar om "höga" livsmedelspriser ska vi dock komma ihåg att än så länge är spannmålspriserna låga jämfört med innan 1985. Det är snarast perioden 1985-2005 som ser ut som en historisk anomali med sina stabilt låga spannmålspriser. Vad skulle hända i världspolitiken om livsmedelspriserna skulle fluktuera lika mycket som innan 1985?

Torka driver matpriserna

Problemet med höga matpriser (jämfört med 1985-2005) kvarstår, men nu med nya varianter. Från Indien rapporteras ökande priser på grönsaker, frukt och baljväxter. Det gäller bland annat priserna på potatis och kål. Potatisskörden i Indien har till stora delar drabbats av sjukdomsangrepp. Grönsaksskörden har försämrats av kyla i början av året, nu följd av värme och torka.

Priset på kikärter, den mest konsumerade baljväxten i Indien, har stigit till rekordnivå på grund av att skörden blivit 7 procent mindre. Produktionen av alla viktiga baljväxter har fallit i Indien i år och lagren från förra året är små. Detta drabbar ett land som Indien, där stora delar av befolkningen är vegetarianer, hårt.

Priset på sojaolja har också nått rekordnivå i Indien, vilket beror på minskat utbud på världsmarknaden, då sojaskörden i Argentina och Brasilien blivit lägre på grund av torka. Sojaproduktionen har fallit med 9 procent i Brasilien och 11 procent i Argentina. Detta borde även påverka priset på den soja som importeras som djurfoder till Europa. Även majsskörden har drabbats i Argentina, som är världens näst största majsexportör.

Matprisinflationen gör det svårare för Indiens centralbank att sänka räntan, som just nu är så hög att den försvårar investeringar i landet.

Sockerskörden i Brasilien har också sjunkit med 6 procent sedan februari och är den lägsta på fyra år, vilket borde påverka priset och tillgången på etanol.

Från Spanien rapporteras att det varit den torraste vintern sedan mätningarna började i Andalusien, Kastilien-La Mancha och Aragonien, vilket drabbat höstvetet. Portugal och Frankrike har också haft onormalt vinterväder och i Marocko kommer veteskörden att bara bli hälften av den förväntade om nederbörden fortsätter att vara låg.

I sydöstra England och delar av Yorkshire råder också torka och myndigheterna i sydöstra England har infört förbud mot att vattna med slang, t.ex. i trädgården. De senaste två åren har i delar av England varit de torraste sedan mätningarna började. Ölpriserna väntas öka. Storbritannien är en stor livsmedelsimportör och borde fundera lite mer över framtiden.

De höga livsmedelspriserna driver också upp priserna på gräsfrö, dels eftersom det konkurrerar om odlingsareal med andra mer lönsamma grödor, dels eftersom förra årets skörd i nordvästra Europa blev mindre på grund av torka. Detta kan leda till minskad sådd av vall i många länder.

Efter förra årets allvarliga torka i Texas och grannstaterna har tydligen många gjort sig av med sina åsnor genom att släppa dem fria, vilket ställt till problem. Många åsnor har inget "jobb" längre efter att många minskat sina boskapshjordar på grund av torkan.

På den ljusare sidan för världens livsmedelsförsörjning rapporteras att Ukraina troligen ökar sin majsskörd och -export kraftigt i år.

Fortfarande är det också så att hela 40 procent av majsskörden i USA går till etanoltillverkning, vilket driver upp livsmedelspriserna globalt. Amerikanerna får tanka sina bilar, medan många i tredje världen får svårare att få pengarna att räcka till maten.

Det är en oroande utveckling där flera faktorer hotar världens livsmedelsförsörjning. Väderanomalier på grund av "global weirding", en ständigt ökande befolkning och biobränsletrenden. Den globaliserade marknaden gör att problem i ett land raskt sprider sig som prisstegringar över hela världen.

Sveriges livsmedelsimport

Jag har hört sägas att Sverige är beroende av livsmedelsimport och skulle drabbas hårt vid en eventuell blockad, så jag kollade därför upp lite hur det egentligen står till med detta. Data över livsmedelsproduktion, -import och -export hittar man lättillgängligt hos FAOSTAT. För att jämna ut lite har jag tagit medelvärdet för åren 2007-2009 och sedan summerat för olika livsmedelskategorier. Totalt produceras årligen 10,3 miljoner ton livsmedel och foder i Sverige och vår nettoimport av livsmedel och foder är 2,2 miljoner ton, så med den kosthållning vi har idag klarar vi alltså inte av vår egen försörjning.

Tittar man däremot på livsmedlen uppdelat efter kategori får man dock en något mer nyanserad bild.

• Spannmål och spannmålsprodukter: Sverige producerar 5,2 miljoner ton per år, vilket motsvarar 116% av den inhemska konsumtionen, alltså ett överskott som exporteras.
• Baljväxter (bönor, ärter m.m.): Sverige producerar 75% av den inhemska konsumtionen, men nettoimporten är bara på 13500 ton. Ersätter vi en del av spannmålsodlingen med baljväxter kan vi få fram mer fullvärdigt protein. Det behöver inte bara betyda mer ärtsoppa och bruna bönor, utan kan också gå till djurfoder, som idag till stora delar importeras.
• Potatis: Sverige producerar 0,8 miljoner ton per år, vilket bara är 88% av vår konsumtion. Detta förvånade mig - jag trodde vi var självförsörjande på åtminstone potatis. Här är dock inte småodlingar av potatis till husbehov inräknade. Om varje svensk i genomsnitt skulle odla 13 kg potatis (knappt två plantor några kvadratmeter) om året utöver vad som redan odlas skulle vi täcka upp importen. Det borde gå att ordna med råge i villaträdgårdar med mera.
• Kött: Sverige producerar årligen 0,5 miljoner ton, vilket bara är 76% av vår konsumtion. Eftersom köttkonsumtionen har ökat rejält de senaste åren torde det inte vara något större problem att dra in de 24 procenten nettoimport.
• Fisk och skaldjur: Sverige producerar årligen 43000 ton, vilket är 84% av vår konsumtion. I det stora sammanhanget är de 8200 tonnen nettoimport av fisk dock en småsak.
• Mjölk och mejeriprodukter: Sverige producerar årligen 3 miljoner ton, vilket är 96% av vår konsumtion. Att minska mjölkdrickandet med 4 procent borde inte orsaka några större problem. Man kan dock undra hur mycket en minskad foderimport skulle påverka mjölkdjursbesättningarna, se nedan.
• Ägg: Sverige producerar årligen 97000 ton, vilket är 90% av vår konsumtion.
• Sverige har en årlig import av 72000 ton färdigmat, vilket bara är 0,6 procent av vår totala konsumtion av livsmedel och foder.
• Fett: Sverige nettoimporterar årligen 0,34 miljoner ton fett, samt 0,12 miljoner ton nötter, frön och feta frukter (oliver, avocado). Detta kan jämföras med en årlig produktion av 0,26 miljoner ton rapsfrö. Här ser jag en av de största bristerna i svensk livsmedelsförsörjning. Glöm LCHF-diet vid importproblem!
• Grönsaker och rotfrukter: I Sverige produceras årligen 0,3 miljoner ton, vilket bara är 39% av vår konsumtion! Här går det dock att producera betydligt mer i villaträdgårdar, kolonilotter med mera, fast de flesta svenskar har idag en stor kunskapsbrist vad gäller odling. För att kunna klara vår försörjning blir det också under större delen av året mer av rotfrukter och kål och ingen gurka, tomat, paprika och sallad. Vi måste alltså anpassa vårt grönsaksutbud efter säsong.
• Frukt, bär och jos: Här ser det riktigt illa ut. Sverige producerar årligen knappt 40000 ton frukt kommersiellt, vilket bara är 5% av vår konsumtion. Stora mängder äpplen och päron ruttnar dock bort i villaträdgårdarna varje år. Det är oklart hur mycket som skulle kunna tas fram den vägen, men vi kan ändå konstatera att frukt och jos snabbt skulle bli en bristvara och troligen hårdvaluta på svarta marknaden.
• Foder: Sverige importerar årligen 0,65 miljoner ton djurfoder utöver det som hamnar under rubrikerna spannmål och baljväxter ovan. Stora delar av Sveriges köttdjur skulle alltså behöva slaktas ut vid en blockad.

En mer detaljerad titt på fettet ger att Sverige har en nettoexport på 12000 ton smör, 12000 ton ister, 6000 ton margarin och 5000 ton grisfett varje år. Detta är dock väldigt lite jämfört med vår nettoimport av 120000 ton palmolja och palmkärnolja, 72000 ton rapsolja, 56000 ton rapsfrö, 23000 ton sojaolja, 13600 ton kokosolja, 9000 ton solrosolja, 7000 ton olivolja, 80000 ton ospecificerade oljor och 42000 ton övriga ospecificerade fetter. För att komma ikapp detta skulle vi alltså behöva producera betydligt mer fett i Sverige. Raps går vad jag vet inte att odla norr om Uppland och dessutom går det inte att odla raps för ofta på samma mark, för att inte sprida sjukdomar. Det är därför svårt att nämnvärt utöka den svenska arealen för rapsodling. Andra oljeväxter som går att odla i Sverige är linfrö, hampafrö och solrosfrö. Vad gäller linfrö finns en viss odling - 10000 ton per år, men odlingarna av hampa och solrosor är försumbara i sammanhanget.

Vad vi inte ska glömma är att det slängs stora mängder mat i Sverige, vilket också är en faktor som skulle kunna bättra på våra möjligheter till självförsörjning med bättre disciplin vad gäller livsmedelshanteringen. Jordbruksverket uppskattar det årliga livsmedelssvinnet i Sverige till 2,1 miljoner ton, varav 0,9 miljoner ton från hushållssektorn. Dessutom går en stor mängd livsmedel som vi människor kan äta idag till djurfoder. En viss del går också till produktion av etanol, öl och alkoholdrycker, men jag vet inte hur mycket. Här finns alltså en hel del att spara in.

Det behöver inte röra sig om någon fullskalig blockadsituation för att vi i Sverige ska behöva införa åtgärder vad gäller livsmedelsproduktionen. Det kan räcka med att skörden slår fel i något av de större producentländerna för att många länder ska införa exportstopp.

Min slutsats blir i alla fall att vi i Sverige vid problem med livsmedelsimporten på något års sikt troligen skulle klara vår egen livsmedelsförsörjning, men vi skulle få lägga om vår kost och även ägna oss åt husbehovsodling av grönsaker, frukt och potatis. Till att börja med skulle vi tvingas slakta ut en stor del av våra köttdjur, vilket skulle ge ett kortsiktigt köttöverskott, vilket sedan skulle följas av ett minskat utbud av kött. Dessutom skulle något slags ransoneringssystem behöva införas för många matvaror, exempelvis kött och fett. Många skulle säkert bli tvungna att avliva sina hundar och katter - hur mycket av våra livsmedel de äter upp årligen vet jag dock inte. Vad gäller att slakta ut köttdjur lär man också prioritera foder till mjölkkor framför foder till ridhästar.

Läs även vad jag skrivit om att matpriserna fortfarande är låga.

På längre sikt ska man inte glömma att Sveriges jordbruk är beroende av insatsvaror utifrån, framförallt konstgödsel och drivmedel. Med det just-in-time-system vi har idag skulle försörjningskedjorna snabbt braka ihop utan diesel, vilket Cornucopia skriver om idag i "En vecka utan lastbilar".
Förutom livsmedel skulle vid en blockad fibrer bli en bristvara. Vi har idag i princip ingen inhemsk fiberproduktion och inte heller någon nämnvärd klädproduktion. Genom odling av lin och hampa kan man slå två flugor i en smäll och både få fibrer och fett. Det skulle dock ta några år att uppföröka tillräckliga mängder av utsäde till spånadslin och hampa.

En annan jordbruksprodukt där vi importerar i princip hela vår konsumtion är tobak, men där skulle problem med importen bara ha en positiv effekt på folkhälsan.

Tillägg: Vad gäller en annan onyttighet, socker, så producerar vi i princip lika mycket som vi förbrukar i Sverige. Hur blir det med sockerabstinensen? Eller ännu värre: kaffeabstinens! Vi importerar årligen drygt 100 000 ton kaffe.

Tema torka: EU

Vi fortsätter på temat torka från förra veckan och förflyttar oss till EU. Jag skrev redan i början av maj om problemen för den europeiska spannmålen. Detta har de senaste veckorna bekräftats av fler rapporter från bland annat Frankrike.

Frankrikes jordbruksindustri har drabbats hårt av de senaste veckornas torra och heta väder. Den uppmätta torkan är den värsta för säsongen på 50 år, och riskerar att slå hårt mot produktionen av både vete och majs. [...] Våren 2011 är den torraste i Frankrike sedan 1959 [...] Frankrike är Europas största veteproducent, och nu riskerar den tidiga värmeböljan att skada den franska skörden [...] Hittills har lantbrukare med djurhållning drabbats hårdast, då torkan slagit mot tillgången på bete och hö.

Problemen gäller alltså inte bara spannmål, utan även animaliska produkter, både genom sämre tillgång på bete och hö samt genom högre priser på foderspannmål. EU:s spannmålsskörd har reviderats ner.

Arvalis reviderar ner den franska skörden en andra gång. Denna gång landar resultatet på -10% jämfört med förra året. Även EUs totala skörd skrivs ner.

Förutom att torkan ger högre matpriser blir den också ett allvarligt hot mot många franska bönders ekonomi och de vill nu ha årets jordbruksstöd utbetalda i förskott.

Även Tyskland har drabbats av problem med torka. Där har även rapsodlingarna drabbats av knoppar som faller av efter blomning. Högre priser även på matolja, alltså.

Det kan också bli problem för öltillverkarna då priset på korn gått upp och det redan är ont om maltkorn av hög kvalitet.

Några ljuspunkter finns dock. Ukraina häver exportstoppet för spannmål.

Enligt officiella beräkningar kan Ukraina exportera cirka 1,9 miljoner ton vete och 2,35 miljoner ton majs.

Idag kom även beskedet att Ryssland häver exportstoppet på spannmål från 1 juli, vilket var väntat.

ProZerno, en oberoende analysfirma, tror att årets skörd landar på 90 miljoner ton, vilket är en bra skörd. Förra året blev den cirka 61 miljoner ton. SovEcon är mer försiktiga och tror på 80-85 miljoner ton.

Eftersom vi i år har svängt över i ett annat läge än förra året vad gäller de stora vädermönstren ser det osannolikt ut att förra årets extrema torka i Ryssland kommer att återuppstå. I år är det alltså andra områden som drabbas.

I Sverige ser det än så länge ut att bli en bra skörd.

Förra årets spannmålsskörd på 4,3 miljoner ton var den lägsta på fyra på år och nästan 20 procent lägre än året innan. I år blir den totala skörden troligen bättre eftersom den odlade arealen är större och grödorna ser bättre ut.

– Den prognos vi har nu är en ökning på drygt tio procent. Men nu har vi lite orosmoln med torka på vissa håll som vi inte riktigt vet var det blir av, säger Magnus Johansson på Lantmännen Lantbruk.

Prognosen dras ner av en förväntat sämre oljeväxtskörd på grund av utvintring i södra Sverige. Förra året uppgick skörden av raps och rybs till 279 600 ton vilket var sex procent mindre än 2009 och i år är oljeväxtarealen mindre än förra året.

Även här alltså en faktor för dyrare matolja, åtminstone i Sverige (eller Europa).

Matpriser, Kina, Texas, foderpriser, matolja, m.m.

För någon vecka sedan skrev Bloomberg om hur tillväxten i Kina ofta går ut över jordbruksmark.

Industrialization is winning, signaling prices for crops like wheat and corn will rise as China is increasingly unable to feed itself and vies for supplies on global markets.
[...]
China’s farmland shrank by 8.33 million hectares (20.6 million acres) in the past 12 years, Premier Wen Jiabao’s top agriculture adviser Chen Xiwen told reporters March 24. Land under cultivation has already fallen almost to the government’s 120 million hectare limit after being consumed by apartments, factories, desertification and a forestation campaign.

Kinas krympande jordbruksmark beror alltså på byggen av bostäder och industrier, ökenspridning och en satsning på skogsplantering. Det sista är i och för sig positivt, men påverkar alltså livsmedelssituationen negativt på kort sikt.

Apropå urbaniseringen i Kina så bor numera 49,7 procent (666 miljoner) av kineserna i städer jämfört med 36,2 procent för tio år sedan.

Just i år har också torka i veteodlingsområdena drabbat skördarna, vilket jag skrivit om i början av året. Detta är dock kopplat till den allmänna trenden, i och med att byggena som slukar jordbruksmark i de våtare kustområdena ger ett högre tryck på de torrare regionerna att odla mer spannmål.

Kinas veteodlare har inte heller några större möjligheter att öka avkastningen per hektar - enligt USA:s jordbruksdepartement är kinesiska veteodlare redan 51 procent mer produktiva än amerikanska.

Kinas ekonomiska tillväxt gör också att kineserna blir rikare och då vill äta mer kött. Konsumtionen av kyckling har ökat 20 procent sedan 2006 och av fläskkött 11 procent. Det går åt mycket spannmål för att föda upp dessa djur.

Kinas efterfrågan gäller inte bara spannmål, utan även sojabönor till tofu och djurfoder. Fram till 1995 var Kina nettoexportör av sojabönor, men numera importerar man 57 miljoner ton per år, eller 60 procent av den globala exporten.

På grund av landets storlek får skördeminskningar i Kina kraftiga effekter på de globala livsmedelspriserna. Om Kinas spannmålsskörd totalt skulle bli fem procent mindre än väntat skulle det motsvara 20 procent av hela världens spannmålsexport, vilket såklart skulle driva upp priserna. Kina importerar idag bara runt tre procent av sin livsmedelskonsumtion, men även procentuellt små ökningar av denna import skulle alltså få stora globala effekter.

Den artikel som Jeremy Grantham, investeringschef för fondbolaget GMO Capital, skrev nyligen har blivit omtalad i bloggosfären. Där ser han hur förra årets stora problem för jordbruket i olika delar av världen berodde på extrema väderhändelser i olika delar av världen. Han tror inte att detta kommer att bli lika extremt i år och att vi därmed kan få se lägre matpriser. Men redan nu ser det ut som om vi även 2011 kan få se negativa vädereffekter.

Hos oss i EU är det tidig torka som nu missgynnar kontinentens grödor förutom majs.
[...]
lagren är så knappa att vi undrar om det finns fodervete fram till ny skörd
[...]
I USA är det fina HRW vetet i riktig kris och för Texas del är det frågan om halv skörd. I midwest är det däremot omvänt med försenat vårbruk från Illinois och norrut. Ryssland lider också av försening medan Kina har torka i norra delarna.

Enligt Southwest Farm Press ser det till och med ut som om Texas' veteskörd bara kommer att bli en tredjedel av normalt.

Världens matpriser ser alltså ut att kunna slå rekord även i år. Användningen av spannmål till att göra biobränslet etanol är också en stor bov här. Omkring en tredjedel av USA:s majsskörd går åt till att göra etanol!

Något som är mindre omskrivet är att även matoljor blivit bristvaror idag. Lagren av matoljor har fallit till 23 dagars förbrukning, vilket är den lägsta nivån sedan 1974. Även detta beror på vädret - översvämningar i Indonesien och Malaysia har drabbat palmoljan, och översvämningar och torka i Kanada, EU, Ryssland och Ukraina har drabbat raps- och solrosolja. Samtidigt ser den globala produktionen av biodiesel ut att öka från 17 till 18 miljoner ton, vilket är fem gånger så mycket som de 3,5 miljoner ton som producerades 2005. Ännu en gång ser vi att biobränslena tvingar fram det obehagliga valet mellan att tanka bilen och att mätta jordens över en miljard människor med otillräcklig matförsörjning.

“The world cannot afford any crop problem this year, anywhere,” said Steve Nicholson, a commodity procurement specialist at International Food Products Corp., a distributor and adviser on food ingredients in Fenton, Missouri. “Without a cushion of inventories, any production hiccup in the northern hemisphere this year will be catastrophic and leave today’s prices looking cheap.”

Vi får verkligen hoppas att det inte blir några allvarliga felslag i årets skörd, utan att världen lyckas bygga upp nya reservlager av livsmedel. En rejält felslagen spannmålsskörd i USA, världens största exportör, skulle orsaka katastrof i stora delar av världen.

Höga priser på spannmål ger också höga priser på djurfoder. I Belgien och Holland ger det problem för grisuppfödare.

Belgiska grisbönder får statliga nödkrediter. I Holland höjs krav på generell produktionsminskning i EU-regi. Höga foderkostnader och låga avräkningspriser håller på att knäcka grisbönderna i hela Europa.
[...]
De senaste åren har holländarna försökt kompensera dåliga vinstmarginaler, genom att bygga så kallade megastallar med minst 10 000 djur.
[...]
Belgiska Boerenbond föreslår att EU går in och köper ut suggbönder när lagen om lösdrift genomförs. Det rör sig om en överproduktion på två, tre procent, som ska bort för att få balans på marknaden.

En skrämmande utveckling med megastallarna! Större stallar kräver mer transporter, vilket är helt fel med tanke på oljesituationen.

Även i Danmark har svinfarmarna det svårt.

Skyhöga foderpriser tvingar danska grisproducenter att skära ned på verksamheten. En av landets största uppfödare, Kent Skaanning, drar ned produktionen till en tredjedel.

Här i Sverige kan vi läsa om problem för äggproducenterna.

Överskott på ägg och osäkerhet kring EU:s omställning av produktionen skapar osäkerhet hos landets äggproducenter.

- Konsumtionen av ägg måste fortsätta att öka, säger Charlotte Norrman-Oredsson, ordförande i branschorganisationen Svenska Ägg, till tidningen Fjäderfä.
[...]
Sänkta avräkningspriser och höga foderpriser gör situationen tuff för landets äggproducenter

Vi konsumenter kommer med största sannolikhet att behöva vänja oss vid ännu högre matpriser. Framförallt animalisk föda kommer att behöva gå upp i pris rejält, med tanke på de ökande foderpriserna. Alternativet är att många ekonomiskt pressade producenter kommer att slås ut.

Förutom foderpriserna påverkar såklart även de höga energipriserna lönsamheten i industrijordbruket och därmed matpriserna. Därför passar det bra att Jordbruksverket idag talar om energieffektivisering och energirådgivning för jordbruksföretag.

Hänt i veckan 10-17 april, del 2

Intressanta saker jag läst i veckan, men inte hunnit kommentera.
Se även del 1 och del 3.

Mellanöstern

• "Syriens president Bashar al-Assad ska tala till landets nya regering på lördagen, enligt en högt uppsatt källa. Den nya regeringen utnämndes i torsdags och väntas komma med breda reformer, bland annat kan det nästan 50 år gamla undantagstillståndet komma att hävas."
• "Folket i Syrien tänker fortsätta demonstrera, trots att presidenten Bashar al-Assad lovar att upphäva undantagstillståndet."
• 13 april: Jemen: "Fem personer uppges ha dödats i striderna mellan säkerhetspolisen och de oppositionsstödjande soldaterna i Sanaa"
• "Efter bataljer mellan säkerhetsstyrkor och islamister i Jordanien var 70 islamister kvar hos polisen på lördagen - av omkring 120 ursprungligen gripna."
• "Muammar Gaddafis styrkor fortsätter att angripa den libyska staden Misrata. Minst 100 raketer träffade staden på lördagen, enligt rebellerna. Samtidigt uppgav en läkare att barnen är klusterbombernas främsta offer."

Södra Asien

• Högre kostnader för olja och mat kan öka på budgetunderskott i flera asiatiska länder, där staten spenderar pengar på subventioner för att hålla konsumentpriserna låga och undvika protester mot prisökningar. Indien, Indonesien, Malaysia och Thailand är Asiens största bränslesubventionerare och kommer troligen alla att få större budgetunderskott än planerat.
• "Över en och en halv miljard nya kronor behövs i Afghanistan för att mätta landets många fattiga, enligt FN:s livsmedelsprogram (WFP). Utan extra pengar hotas livsmedelsförsörjningen för 7,3 miljoner människor i det krigshärjade landet, där levnadsstandarden ännu är bland den lägsta i världen."
• "I efterdyningarna av tsunamin som träffade Japan återstår nu massiva mängder återuppbyggnadsarbete. Tusentals byggnader ska repareras, eller byggas upp på nytt. Det kommer öka trycket på skogarna i de länder i Sydostasien därifrån Japan främst får sitt virke."

Afrika

• 12 april: "Elfenbenskustens omstridda president Laurent Gbagbo kom i går ut ur sin bunker och greps i presidentvillan i Abidjan. Gbagbo fördes till rivalen Alassane Ouattaras högkvarter i ett hotell. [...] Alassane Ouattara har sagt att Gbagbo ska ställas inför rätta."
• "Goodluck Jonathan har en ointaglig ledning över Muhammadu Buhari i rösträkningen efter presidentvalet i Nigeria, enligt en beräkning gjord av nyhetsbyrån Reuters."
  Nigeria är som bekant en av världens större oljeexportörer.
• "Central African Republic soldiers clashed with rebels seeking to overthrow President Francois Bozize and a rebel commander said 27 fighters were killed. [...] CAR is rich in unexploited minerals, but has been caught up in the conflicts of neighbouring Chad, Sudan and Democratic Republic of Congo."
• "Heavy clashes between the Sudanese army and a coalition of armed groups in Northern Darfur has caused a number of casualties on both sides, the army and the rebels said on Tuesday."
  Ett av världens bortglömda problemområden.
• "Mer än 800 människor har dödats i södra Sudan sedan i januari och nästan 94 000 har drivits bort från sina hem, enligt FN.
  - Det är oroande när antalet människor som flyr på grund av våldet fördubblas på en månad, säger FN:s samordnare för humanitär hjälp i landet, Lisa Grande.
  Siffrorna är illavarslande vid jämförelse med 2010 då 980 människor dödades och 215 000 flydde under hela året.
  Enligt Grande är minst sju miliser aktiva i södra Sudan."
• 16 april: "Upproriska soldater tog sig i dag ut på gatorna igen under en andra natt av protester i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou - trots att presidenten upplöst regeringen och utnämnt en ny arméchef dagen innan. Efter massiva protester mot höga levnadskostnader i landet och ett myteri inom den egna vaktstyrkan, säger sig president Blaise Compaoré också vilja få till en dialog ”med alla delar av samhället” för att få ett slut på kaoset i landet."
• 17 april: "Upproriska soldater i Burkina Faso har tagit kontroll över staden Po. Soldaterna åkte under söndagen runt på motorcyklar, stal bilar och plundrade butiker, berättar boende i staden."
  Mad Max?

Kina

• I tisdags skrev E24 "Överdriven bubbeloro i Kina"
• Men sen kunde vi läsa "Moody's Investors Service on Thursday downgraded its outlook for China's property sector to negative from stable on concerns about deteriorating credit conditions for developers over the next 12 to 18 months."
• Och att "Chinese companies have this year embarked on an unprecedented borrowing spree in international bond markets, a trend driven by property developers starved of credit by state-owned banks."
• Växtvärk i Kina? "China’s power demand may gain 12 percent this year, said the research unit of the nation’s largest electricity distributor. Power consumption may rise to 4.7 trillion kilowatt-hours, according to slides presented by State Grid Corp. of China’s research institute at a conference in Beijing today. First- quarter electricity use grew 13 percent from a year earlier to 1.1 trillion kilowatt-hours, State Grid said. The forecast is higher than an earlier estimate from the National Energy Administration. Power demand may rise 9 percent to 4.5 trillion kilowatt-hours this year, slowing from a 15 percent gain in 2010, the administration said on Jan. 28."
• All the soybeans in Iowa won’t be enough to meet the anticipated surge in China’s imports over the next four years as the nation feeds a record pig herd and drives bean prices to an all-time high. China, which doubled meat consumption in the past two decades, may boost international soybean purchases 33 percent to 66.9 million metric tons by 2014, a 16.6 million-ton increase that is more than Iowa, the largest U.S. grower, produced last year, government data show. U.S. farmers are cutting back on planting, meaning prices will rise 21 percent to $16.80 a bushel by Dec. 31, a Bloomberg survey of 20 analysts shows. “China is building a livestock and meat industry in five years that took the United States 50 years,” "
  Går det inte lite väl snabbt här också?

Nordkorea

• "Nordkorea stärker övervakningen längs Yalu, gränsfloden mot Kina, i syfte att komma åt flyktingar och smugglare. Det meddelade på måndagen en sydkoreansk radiokanal som sänder till Nordkorea och rapporterade att fällor bestående av snubbeltråd och nödraketer börjat gillras."

Latinamerika

• "Vänsterkandidaten Ollanta Humala leder första omgången i presidentvalet i Peru."
  Och för någon vecka sedan kunde man läsa att "Ollanta Humala, kontroversiell politiker inspirerad av såväl det gamla Inka-riket som Venezuelas Hugo Chavez, tippas bli Perus nye president."
  Chávez är väl inte alltid den bästa förebilden. Ollanta Humala har en färgstark bakgrund. Det kan bli intressant att se hur hans politik blir i praktiken - jämför Evo Morales i Bolivia. Läs även Björnbrums kommentarer.
• Och apropå Chávez: "Venezuela raised government-set price caps on some food products by as much as 48 percent even as President Hugo Chavez’s government struggles to contain one of the highest inflation rates in the world."