Nej, grönsaker är inte dyra!

"Jag har blitt vegetarian och käkar strån och blan och dill och astrakan,
morot och vitlök och banan dessutom snackar jag persilja"
Ur Vegetarianvisan av Lasse Åberg och Claes Möllberg

"Men den som äter palsternackor, han går inte av för hackor
Det finns kraft i morotssaft för den som håller stilen"
Ur Klas Klättermus av Thorbjørn Egner och Christian Hartmann (svensk översättning Håkan Norlén)

Ibland råkar man på artiklar som är så okunniga att man baxnar. Igår läste jag en debattartikel på DN Åsikt med rubriken "Grönsaker är alldeles för dyrt". Den är skriven av någon som tydligen är journalist, men kanske borde fundera lite på hur man som skribent väljer och kontrollerar sina fakta. Nu ska inte allt klander falla på debattartikelns författare, utan en hel del faller även på redaktionen för DN Åsikt som släppt in en så slarvig artikel.

"Grönsaker är inte billigt. Som jämförelse så kostar falukorv cirka 36 kronor kilot medan broccoli kostar runt 50-lappen per kilo. Och du måste äta ganska mycket mer broccoli för att bli mätt."

För det första så är falukorv och broccoli inte jämförbara livsmedel. Detta är grundläggande kunskap om livsmedel som man bör besitta om man vill skriva debattartiklar i ämnet. Man kan inte byta ut falukorven mot samma vikt av grönsaker och räkna med att må bra. Falukorv ger (bland annat) energi och protein, medan grönsaker framförallt ger vitaminer och fibrer. Författaren tycks ha lyssnat alltför mycket på Vegetarianvisan och liknande parodier på vegetarisk kost.

Ska man gå från köttbaserad till vegetarisk kost bör man istället se på baljväxter (ärter, bönor och linser), som tillsammans med spannmål ger protein som kan ersätta protein från animaliska produkter.

"Linser och bönor kostar mellan 40 och 70 kronor kilot."

Detta höga kilopris har hon antagligen fått genom att se på priset för burkar eller tetrapack med färdigkokta bönor eller linser. En snabb titt i matbutik på nätet ger att man kan köpa en 380 grams förpackning med ekologiska kokta bönor för 14,95. Avrunnen vikt är 230 gram, vilket ger ett kilopris på 65 kronor. Köper man icke ekologiska kan man få dem för 9,95, vilket ger ett kilopris på drygt 43 kronor.

Färdigkokta baljväxter är emellertid ett mycket dyrt och miljöovänligt sätt att köpa mat. De kräver betydligt mer förpackningsmaterial än torkade baljväxter som du kokar själv. Och det är inte särskilt svårt att koka själv - det kräver bara en aning mer planering. Linser behöver inte blötläggas, utan kokas bara en halvtimme. Bönor och ärter blötlägger man över natten innan de kokas en timme. Kokar man en hel förpackning på en gång får man förstås mycket, men det går utmärkt att spara överskottet några dagar i kylen eller längre tid i frysen.

Ekologiska torkade vita bönor kan man i matbutiken på nätet köpa för 44 kr/kg, icke ekologiska svarta bönor för 31 kr/kg. Då ska man också komma ihåg att när man blötlägger och kokar dessa kommer de att svälla till tre-fyra gånger torrvikten. Kilopriset blir då 10-15 kronor, alltså bra mycket billigare än falukorv eller köttfärs. Kokta bönor innehåller knappt hälften så mycket protein per viktenhet som köttfärs, men kompletterat med lika mängd spannmål (som är ännu billigare än bönor) får man fullvärdigt protein och då kanske man får räkna med 20 kronor för att få lika mycket protein som i ett kilo köttfärs. Det är dock inte så att vi lider av proteinbrist i Sverige (inte heller vid vegetarisk mat), så 10-15 kronor per kilo är ändå en bra jämförelse med köttprodukter.

"Fläskytterfile, kotletter och kassler hittar du för under hundralappen. Jämfört med grönsakernas rolls-royce paprikan som kostar runt 80 kronor kilot och sugersnaps, sparris och färdigskuren grönsallad i påse som du hittar för hisnande 200 kronor kilot. Och det är lågt räknat."

Fläskfilé, kotletter och kassler kan knappast kallas "köttets rolls-royce", utan paprika, brytärter och sparris ska snarare jämföras med sådana styckdetaljer som fransyska (300 kr/kg), kalvstek (250 kr/kg) eller hjortfilé (330 kr/kg). I jämförelse med dessa är inte "lyxgrönsaker" såsom paprika, brytärter och sparris särskilt dyra.

Det finns en orsak att dessa lyxgrönsaker är dyra. Jag har i min trädgård provat på att odla de flesta grönsakssorter och jag förstår precis varför de är dyra - de ger litet utbyte både per kvadratmeter och per timmes arbetsinsats, samtidigt som många av dem behöver mycket gödning.

"Vitkål och morötter hör till de billiga grönsakerna. Men ärligt ­– det blir inte kul i längden att gnaga på morötter varenda dag. Det är inte att äta varierat."

Det är med liknande resonemang inte heller särskilt kul och varierat att äta falukorv varenda dag. Det finns dock många fler grönsaker som har hyfsat låga kilopriser - förutom morot (12 kr/kg) och vitkål (12 kr/kg) kan man ta med gurka (28 kr/kg), zucchini (29 kr/kg), palsternacka (25 kr/kg), frysta brytbönor (18 kr/kg), frysta gröna ärter (23 kr/kg), savoykål (30 kr/kg), butternutpumpa (23 kr/kg), fryst hackad spenat (25 kr/kg), salladskål (25 kr/kg), rödbetor (15 kr/kg), rättika (26 kr/kg), fryst brysselkål (20 kr/kg), frysta majskorn (24 kr/kg). Jag tycker att det ser ut som om man kan få jättebra variation på grönsakerna även om man väljer de billigare.

Det går också utmärkt att variera en billig grönsak såsom morot. Morotsstavar, riven morot, kokta morotsbitar, wokade morotsbitar. Med lite olika kryddningar blir det bra variation.

Att författaren överhuvudtaget refererar till färdigskuren grönsallad à 200 kr/kg är helt absurt, när man kan köpa hel isbergssallat för 39 kr/kg och hacka den själv - det är så man börjar undra om artikeln är skriven som ett skämt. Den färdighackade salladen ska snarast jämföras med renskav à 208 kr/kg (men fryst renskav har betydligt längre hållbarhet än färdigskuren sallad - färsk renskav skulle troligen betinga minst dubbelt kilopris).

"Grönsakspriserna måste sänkas för att gemene man ska lägga mer grönsaker på sin tallrik och minska köttkonsumtionen."

Eftersom priserna för grönsakerna beror på produktions- och transportkostnaderna lär det bli svårt att sänka grönsakspriserna på annat sätt än genom subventioner. Författaren avslutar (såsom jag tolkar det - lite oklart exakt vad hon menar) med att föreslå skatt på kött, som ska subventionera priset på grönsaker. Då antar jag att hon framförallt menar dyra lyxgrönsaker. Ett problem är dock att flera av dessa lyxgrönsaker (t.ex. paprika) är betydligt mer miljöskadliga (per kilo) än kött, även om man endast ser på nutidens favoritmiljöförstörelsemått växthusgasutsläpp.

Debattartikeln i fråga har också fått mothugg på DN Åsikt, men även flera av motdebattanterna framför åsikter såsom att "vi behöver beskatta ohälsosamma och miljöförstörande livsmedel". Jag skrev för några år sedan att det är betydligt mer effektivt att istället för köttskatt slopa subventionerna till jordbruket.

Lösningen är dock inte en köttskatt. Istället bör man ta bort subventionerna till jordbruket. Tyvärr styrs dock dessa subventioner på EU-nivå, men EU kommer förr eller senare att bli tvungna att banta bort denna EU-budgetens största post, om inte annat av rent ekonomiska skäl. Jordbrukssubventionerna gör att det blir billigare att föda upp köttdjur på subventionerad spannmål än att låta dem beta ute. Sedan får köttproduktionen ännu en egen subventionsomgång. Skulle man ta bort jordbrukssubventionerna skulle matpriserna öka generellt, men köttet skulle öka i pris betydligt mer än vegetabiliska matvaror. Därför skulle borttagna subventioner styra över folks matinköp mot mindre kött. Troligen mycket mer effektivt än en köttskatt. Och så slipper vi en massa byråkrati och administrativt trassel för jordbrukare.

Idag används 40 procent av världens spannmål som foder. Även idisslare såsom nötkreatur föds i många fall upp på en stor andel spannmål och soja i fodret, vilket deras magar inte är gjorda för, och detta gör att de mår dåligt. Det är som jag skrev billigare (på grund av subventionerna) att föda upp djuren på spannmål istället för bete, hö och ensilage. Detta gäller även i exempelvis USA. Spannmålssubventioner infördes i stor skala redan på 1930-talet och har snedvridit hela västvärldens matproduktion de senaste 80 åren.

Förutom att slopade subventioner är mer effektiva än skatt, så kan man även fråga sig hur det ska bestämmas vilka livsmedel som är ohälsosamma eller miljöförstörande. Vem beslutar detta och på vilka grunder?

Andra relaterade artiklar av mig:

• Matpriserna fortfarande låga (i ett historiskt perspektiv)
• Hur resurskrävande är quorn?
• En vecka på en hundring

Fotnot: Alla livsmedelspriser har jag hämtat från en online-butik. Det går säkert att hitta billigare om man letar runt lite i vanliga livsmedelsaffärer, men priserna är bara exempel för att illustrera proportionerna.

Sparmat för fattiga månaden (2)

Nu går vi in i den fattigaste delen av "fattiga månaden" januari, eftersom det för de flesta är en hel vecka kvar tills man får lön. Jag tänkte därför köra del två av "sparmat för fattiga månaden" (del 1 hittar du här). Det blir en repris på ett favoritrecept.

Soppa på svarta bönor
800-1000 gram svarta bönor
3 lagerblad
3 vitlöksklyftor
1 tsk salt
½ tsk spiskummin
½ burk passerade tomater

Tillbehör: olivolja, cayennepeppar, bröd

Skölj och lägg svarta kokbönor i blöt över natten. En hel påse brukar vara 800-1000 gram. Ta en tillräckligt stor skål och mycket vatten - bönorna sväller. Dagen efter häller du av blötläggningsvattnet och häller i bönorna i en gryta. Häll på vatten så att det täcker bönorna väl och koka upp. Skumma av det skum som bildas i början av kokningen. Låt sen puttra under lock på lägsta värme i en timme.

Tillsätt då tre lagerblad, tre pressade vitlöksklyftor, en tesked salt, en halv tesked spiskummin och 200-250 gram passerade tomater. Låt sedan puttra en timme till. Kolla då och då under kokningen så att vattnet fortfarande täcker bönorna väl och tillsätt eventuellt lite mer. Orsaken att man tillsätter salt först efter en timme är förresten att om det är med från början kan bönornas skal bli hårda.

När det kokt färdigt tar du fram rotfruktsstampen och stampar runt i grytan så att bönorna blir lite mosade. Alternativet är förstås att köra runt lite med stavmixer, men då bör du först plocka ut lagerbladen. Avsmaka soppan och tillsätt eventuellt mer salt.

I sopptallriken tar sedan var och en på olivolja och cayennepeppar efter egen smak. Servera soppan med hembakt bröd och valfri grönsak.

Sammanlagd koktid är alltså två timmar, så detta kanske inte är något man lagar på vardagar, utan istället på helgen. Det blir ju en ganska stor sats soppa med detta recept, men såna här soppor är perfekta att frysa in i portionsburkar och ta fram senare. Billigare mat än så här får man leta efter.

Sparmat för fattiga månaden (1)

Bloggrannen Swedish Prepper skrev igår om hur man ska hantera att bankkontot kan vara ganska tomt så här efter att man festat loss under jul och nyår. Inspirerad av detta kommer här ett recept på billig mat för dem som vill ta fasta på Swedish Preppers råd att "I första hand ska du försöka använda dig av de pengar du har så klokt som möjligt och inte köpa dyr mat, utan välja havregryn, pasta, rotfrukter och det som är billigt".

Orange linssoppa
4 dl röda linser
12 dl vatten
3 normalstora morötter
1-4 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
1½ tsk salt
½ tsk gurkmeja
½-1 chilifrukt
½ tsk malen koriander
½ tsk oregano

Skala och skiva morötterna. Häll röda linser, morotsskivor, vatten, tomatpuré, salt och gurkmeja i en gryta. Koka upp och låt därefter koka på svag värme 30 minuter. Rör om då och då (framförallt i början) så att det inte sätter sig fast i botten. Under tiden det kokar skalar du vitlöksklyftorna och pressar i dem i soppan - hur mycket du tar i beror på dina smakprefenser. Dela sedan chilifrukten, ta ur kärnorna, finhacka den och tillsätt den till soppan - hur mycket chili du använder beror förstås också på dina smakpreferenser. Efter halva koktiden tillsätter du koriander och blandar ner den. När det hela kokat klart tillsätter du ½ tsk finsmulad oregano och blandar om.
Serveras med smörgåsar till.

Röda linser är proteinrika och tillsammans med spannmål (t.ex. bröd) ger baljväxter som bekant fullvärdigt protein. Röda linser är också löjligt billiga. Ett 400-gramspaket kostar i första bästa nätbutik jag hittar 15 kronor och vill man kosta på sig ekologiska (vilket man gott kan göra med en så billig råvara) kostar en 500-gramspåse endast 25 kronor. Morötter är också löjligt billiga. Ett kilo kostar i nätbutik 16 kronor. Ett kilo ekologiska kostar 25 kronor. Båda dessa huvudingredienser går säkert att hitta betydligt billigare om man letar i billighetsbutiker.

Morötter kan man ju lätt odla själv, men har man ingen jordkällare eller stuka blir vinterförvaringen problematisk.

Linser går också att odla i Sverige, men är kanske inget man ger sig på att odla själv om man inte är entusiast med tillgång till en större bit odlingsmark. I princip finns det bara importerade linser att köpa i Sverige, men det beror nog i huvudsak på att svenska lantbrukare ännu inte har sett en marknad för detta och inte sett det som intressant att konkurrera med billig import från bland annat Kanada. Dock odlar gården Fagraslätt i Skåne linser och säljer i mindre omfattning.

Kryddorna och tomatpurén kostar inte heller många kronor.

Koriander kan man till och med lätt odla själv - utsäde behöver du bara köpa första året - därefter sparar du frön från dina egna plantor.

Oregano är flerårig och självskriven för husbehovsodlaren. Den brukar föröka sig närmast som ett ogräs i trädgården. Skär av topparna precis innan blommorna slår ut och häng upp dem på tork. Dessutom är oregano vacker i trädgården när den blommar.

Vitlök är också lätt att odla själv från klyftor som man sätter i jorden på senhösten.

En eller flera chiliplantor är lätta att odla på fönsterbrädet och om man sköter om dem lever de i flera år.

Gurkmeja är den enda kryddan som inte går att odla i Sverige. Eventuellt går den att odla inomhus i krukor, men ger då troligen inte så stor skörd att det är värt besväret. Gurkmejan ger mest färg till soppan, även om den också har en viss smak.

Jag återkommer med fler sparmatsrecept under "fattiga" januari.

Malthus och Egypten

Läsaren "Tangosmurfen" har med anledning av mitt inlägg om "Köttets tillväxtgräns" skrivit följande gästinlägg om Malthus och Egypten. Läs även vad jag skrev i somras om "Tre diagram om Egyptens grundproblem" samt "Världen är överbefolkad".

När man läser om antikens historia så är ett återkommande tema spannmålstillförseln från Egypten. Den som kontrollerade Egypten hade tillgång till väldiga mängder spannmål, de spannmål som behövdes för att ge Roms befolkning bröd och skådespel.

Idag importerar man spannmål till Egypten. Detta beror på folkökningen i Egypten. Idag har landet 85 miljoner invånare. Så nyligen som på 1950-talet hade man kring 20 miljoner innevånare. Folkökningen ligger på 1,88% per år (källa CIA Factbook), vilket ger en befolkningsökning på 1,6 miljoner för innevarande år.

Behovet av att importera spannmål blir särskilt tydligt i Egypten då man saknar möjligheter att betala för importen. Man har inte lyckats utveckla en konkurrenskraftig industri och saknar råvaror att exportera i utbyte. Ett sätt att hantera denna situation vore att öka det egna jordbrukets produktion. Tyvärr så begränsas jordbruket i Egypten av hur mycket vatten man kan hämta i Nilen för bevattningsändamål. Idag används i stort sett allt vatten i Nilen för bevattning. Problem uppstår därför i Nildeltat när saltvatten tränger in i flodarmarna.

Temporärt kan man lösa situationen genom att ta emot bistånd från andra länder, USA eller andra arabländer som har olja. Det ger dock ingen långsiktig lösning.

Ett sätt att lösa problemet är att ändra befolkningens kost. Detta har också i stor utsträckning gjorts. De flesta människor i Egypten idag är vegetarianer alla årets dagar utom de stora religiösa högtider då man av tradition äter kött och bjuder på kött (Islam föreskriver att man ska dela sitt kött i tre delar: en för den egna familjen, en för sina vänner och en för de fattiga). Stigande köttpriser är ett stort problem i Egypten. Många människor fruktar en framtid där de aldrig får äta kött, en katastrof likvärdig med, eller värre än, om svenskar skulle inse att de aldrig mer kommer att ha råd med alkohol.

En annan lösning vore om man kunde hitta mer vatten för bevattningsändamål. Helst skulle man behöva hitta en helt ny Nil-flod. Ungefär som vi brukar säga att vi behöver fler jordklot. Nu har det visat sig att det under Egyptens oaser i Sahara finns stora mängder friskt vatten. Fossilt vatten som stått där sedan klimatet var annorlunda, eller vatten som strömmar i underjordiska kanaler, ut i Medelhavet. Detta har gett upphov till projektet New Valley (Jämför Nile Valley).

Genom att pumpa upp vattnet som står under oaserna så kan man utöka jordbruket. Problemet är bara att ju mer vatten man pumpar upp, desto längre ned sjunker vattennivån och desto dyrare blir det att pumpa upp. I oaserna där vattnet tidigare pressades upp av självtryck måste man nu ha fossildrivna pumpar för att komma åt vattnet. Ingen lösning på problemet utan bara ett lån från framtiden. Ett lån som måste betalas med ockerränta i form av kostnader för att pumpa upp vattnet.

Sedan finns det så klart en lösning till: Att minska befolkningen. Några ska bort. Frågan är vem man ska rösta bort. Risken är att man antingen fördriver en del av befolkningen eller dödar dem, för att bereda Lebensraum för dem som är kvar. Det populära slagordet "Folket vill att brödraskapet avrättas" kan kanske ses som en Robinsonröst på vem det är som ska bort.

Mera bönor!

När jag i slutet av september skrev om världens vackraste mat glömde jag bort att nämna bönorna. Då talar jag inte om gröna bönor eller vaxbönor, som är nog så goda delikatesser under augusti och september, utan om kokbönor. I år har jag odlat några olika sorter, och de är så vackra att man skulle vilja göra halsband av de torkade bönorna istället för att koka dem till mat.
Medsols från övre vänstra hörnet: brun böna "Bonita", svartvit böna "Yin Yang", borlottiböna "Borlotto Nano di Vigevano", rosenböna "Painted Lady", gulbeige böna "Hutterite Soup Bean". Särskilt rolig är ju "Yin Yang", där vissa bönor ser ut nästan exakt som den kinesiska symbolen. Är det någon läsare som vill ha några frön till någon av dessa lättodlade kokbönor kan ni mejla mej på flutethoughts snabel-a gmail punkt com.

I förrgår skrev Cornucopia om den stackars modebloggaren Mowgli som ska försöka leva "knapert" under två veckor. Igår föreslog han även en billig lunch, så nu tänkte jag haka på med ett gott, närande och billigt recept med bönor för fattiga arbetslösa.

Soppa på svarta bönor
Skölj och lägg svarta kokbönor i blöt över natten. En hel påse brukar vara 800-1000 gram. Ta en tillräckligt stor skål och mycket vatten - bönorna sväller. Dagen efter häller du av blötläggningsvattnet och häller i bönorna i en gryta. Häll på vatten så att det täcker bönorna väl och koka upp. Vill du spara el tar du förstås kokande vatten från vattenkokaren. Skumma av det skum som bildas i början av kokningen. Låt sen puttra under lock på lägsta värme i en timme.

Tillsätt då tre lagerblad, tre pressade vitlöksklyftor, en tesked salt, en halv tesked spiskummin och 200-250 gram passerade tomater. Låt sedan puttra en timme till. Sammanlagd koktid är alltså två timmar, men för den arbetslöse är ju detta inget problem. Kolla då och då under kokningen så att vattnet fortfarande täcker bönorna väl och tillsätt eventuellt lite mer. Orsaken att man tillsätter salt först efter en timme är förresten att om det är med från början kan bönornas skal bli hårda.

När det kokt färdigt tar du fram rotfruktsstampen och stampar runt i grytan så att bönorna blir lite mosade. Alternativet är förstås att köra runt lite med stavmixer, men då bör du först plocka ut lagerbladen. Avsmaka soppan och tillsätt eventuellt mer salt.

I sopptallriken tar sedan var och en på olivolja och cayennepeppar efter egen smak. Servera soppan med hembakt bröd och valfri grönsak.
Det blir ju en ganska stor sats soppa med detta recept, men såna här soppor är perfekta att frysa in i portionsburkar och ta fram senare. Billigare mat än så här får man leta efter. Förutom att det såklart passar bra för vegetarianer, så är det bra för vår stackars planet om vi alla minskar ner på vår köttkonsumtion. Sedan 1990 har svenskarna ökat sin köttkonsumtion med 50 procent! Det går åt flera gånger mer mark för att producera ett kilo kött än ett kilo bönor.

Läs även andra bloggar om bönor, odling, recept, vegetariskt, sparsamhet