Nej, grönsaker är inte dyra!

"Jag har blitt vegetarian och käkar strån och blan och dill och astrakan,
morot och vitlök och banan dessutom snackar jag persilja"
Ur Vegetarianvisan av Lasse Åberg och Claes Möllberg

"Men den som äter palsternackor, han går inte av för hackor
Det finns kraft i morotssaft för den som håller stilen"
Ur Klas Klättermus av Thorbjørn Egner och Christian Hartmann (svensk översättning Håkan Norlén)

Ibland råkar man på artiklar som är så okunniga att man baxnar. Igår läste jag en debattartikel på DN Åsikt med rubriken "Grönsaker är alldeles för dyrt". Den är skriven av någon som tydligen är journalist, men kanske borde fundera lite på hur man som skribent väljer och kontrollerar sina fakta. Nu ska inte allt klander falla på debattartikelns författare, utan en hel del faller även på redaktionen för DN Åsikt som släppt in en så slarvig artikel.

"Grönsaker är inte billigt. Som jämförelse så kostar falukorv cirka 36 kronor kilot medan broccoli kostar runt 50-lappen per kilo. Och du måste äta ganska mycket mer broccoli för att bli mätt."

För det första så är falukorv och broccoli inte jämförbara livsmedel. Detta är grundläggande kunskap om livsmedel som man bör besitta om man vill skriva debattartiklar i ämnet. Man kan inte byta ut falukorven mot samma vikt av grönsaker och räkna med att må bra. Falukorv ger (bland annat) energi och protein, medan grönsaker framförallt ger vitaminer och fibrer. Författaren tycks ha lyssnat alltför mycket på Vegetarianvisan och liknande parodier på vegetarisk kost.

Ska man gå från köttbaserad till vegetarisk kost bör man istället se på baljväxter (ärter, bönor och linser), som tillsammans med spannmål ger protein som kan ersätta protein från animaliska produkter.

"Linser och bönor kostar mellan 40 och 70 kronor kilot."

Detta höga kilopris har hon antagligen fått genom att se på priset för burkar eller tetrapack med färdigkokta bönor eller linser. En snabb titt i matbutik på nätet ger att man kan köpa en 380 grams förpackning med ekologiska kokta bönor för 14,95. Avrunnen vikt är 230 gram, vilket ger ett kilopris på 65 kronor. Köper man icke ekologiska kan man få dem för 9,95, vilket ger ett kilopris på drygt 43 kronor.

Färdigkokta baljväxter är emellertid ett mycket dyrt och miljöovänligt sätt att köpa mat. De kräver betydligt mer förpackningsmaterial än torkade baljväxter som du kokar själv. Och det är inte särskilt svårt att koka själv - det kräver bara en aning mer planering. Linser behöver inte blötläggas, utan kokas bara en halvtimme. Bönor och ärter blötlägger man över natten innan de kokas en timme. Kokar man en hel förpackning på en gång får man förstås mycket, men det går utmärkt att spara överskottet några dagar i kylen eller längre tid i frysen.

Ekologiska torkade vita bönor kan man i matbutiken på nätet köpa för 44 kr/kg, icke ekologiska svarta bönor för 31 kr/kg. Då ska man också komma ihåg att när man blötlägger och kokar dessa kommer de att svälla till tre-fyra gånger torrvikten. Kilopriset blir då 10-15 kronor, alltså bra mycket billigare än falukorv eller köttfärs. Kokta bönor innehåller knappt hälften så mycket protein per viktenhet som köttfärs, men kompletterat med lika mängd spannmål (som är ännu billigare än bönor) får man fullvärdigt protein och då kanske man får räkna med 20 kronor för att få lika mycket protein som i ett kilo köttfärs. Det är dock inte så att vi lider av proteinbrist i Sverige (inte heller vid vegetarisk mat), så 10-15 kronor per kilo är ändå en bra jämförelse med köttprodukter.

"Fläskytterfile, kotletter och kassler hittar du för under hundralappen. Jämfört med grönsakernas rolls-royce paprikan som kostar runt 80 kronor kilot och sugersnaps, sparris och färdigskuren grönsallad i påse som du hittar för hisnande 200 kronor kilot. Och det är lågt räknat."

Fläskfilé, kotletter och kassler kan knappast kallas "köttets rolls-royce", utan paprika, brytärter och sparris ska snarare jämföras med sådana styckdetaljer som fransyska (300 kr/kg), kalvstek (250 kr/kg) eller hjortfilé (330 kr/kg). I jämförelse med dessa är inte "lyxgrönsaker" såsom paprika, brytärter och sparris särskilt dyra.

Det finns en orsak att dessa lyxgrönsaker är dyra. Jag har i min trädgård provat på att odla de flesta grönsakssorter och jag förstår precis varför de är dyra - de ger litet utbyte både per kvadratmeter och per timmes arbetsinsats, samtidigt som många av dem behöver mycket gödning.

"Vitkål och morötter hör till de billiga grönsakerna. Men ärligt ­– det blir inte kul i längden att gnaga på morötter varenda dag. Det är inte att äta varierat."

Det är med liknande resonemang inte heller särskilt kul och varierat att äta falukorv varenda dag. Det finns dock många fler grönsaker som har hyfsat låga kilopriser - förutom morot (12 kr/kg) och vitkål (12 kr/kg) kan man ta med gurka (28 kr/kg), zucchini (29 kr/kg), palsternacka (25 kr/kg), frysta brytbönor (18 kr/kg), frysta gröna ärter (23 kr/kg), savoykål (30 kr/kg), butternutpumpa (23 kr/kg), fryst hackad spenat (25 kr/kg), salladskål (25 kr/kg), rödbetor (15 kr/kg), rättika (26 kr/kg), fryst brysselkål (20 kr/kg), frysta majskorn (24 kr/kg). Jag tycker att det ser ut som om man kan få jättebra variation på grönsakerna även om man väljer de billigare.

Det går också utmärkt att variera en billig grönsak såsom morot. Morotsstavar, riven morot, kokta morotsbitar, wokade morotsbitar. Med lite olika kryddningar blir det bra variation.

Att författaren överhuvudtaget refererar till färdigskuren grönsallad à 200 kr/kg är helt absurt, när man kan köpa hel isbergssallat för 39 kr/kg och hacka den själv - det är så man börjar undra om artikeln är skriven som ett skämt. Den färdighackade salladen ska snarast jämföras med renskav à 208 kr/kg (men fryst renskav har betydligt längre hållbarhet än färdigskuren sallad - färsk renskav skulle troligen betinga minst dubbelt kilopris).

"Grönsakspriserna måste sänkas för att gemene man ska lägga mer grönsaker på sin tallrik och minska köttkonsumtionen."

Eftersom priserna för grönsakerna beror på produktions- och transportkostnaderna lär det bli svårt att sänka grönsakspriserna på annat sätt än genom subventioner. Författaren avslutar (såsom jag tolkar det - lite oklart exakt vad hon menar) med att föreslå skatt på kött, som ska subventionera priset på grönsaker. Då antar jag att hon framförallt menar dyra lyxgrönsaker. Ett problem är dock att flera av dessa lyxgrönsaker (t.ex. paprika) är betydligt mer miljöskadliga (per kilo) än kött, även om man endast ser på nutidens favoritmiljöförstörelsemått växthusgasutsläpp.

Debattartikeln i fråga har också fått mothugg på DN Åsikt, men även flera av motdebattanterna framför åsikter såsom att "vi behöver beskatta ohälsosamma och miljöförstörande livsmedel". Jag skrev för några år sedan att det är betydligt mer effektivt att istället för köttskatt slopa subventionerna till jordbruket.

Lösningen är dock inte en köttskatt. Istället bör man ta bort subventionerna till jordbruket. Tyvärr styrs dock dessa subventioner på EU-nivå, men EU kommer förr eller senare att bli tvungna att banta bort denna EU-budgetens största post, om inte annat av rent ekonomiska skäl. Jordbrukssubventionerna gör att det blir billigare att föda upp köttdjur på subventionerad spannmål än att låta dem beta ute. Sedan får köttproduktionen ännu en egen subventionsomgång. Skulle man ta bort jordbrukssubventionerna skulle matpriserna öka generellt, men köttet skulle öka i pris betydligt mer än vegetabiliska matvaror. Därför skulle borttagna subventioner styra över folks matinköp mot mindre kött. Troligen mycket mer effektivt än en köttskatt. Och så slipper vi en massa byråkrati och administrativt trassel för jordbrukare.

Idag används 40 procent av världens spannmål som foder. Även idisslare såsom nötkreatur föds i många fall upp på en stor andel spannmål och soja i fodret, vilket deras magar inte är gjorda för, och detta gör att de mår dåligt. Det är som jag skrev billigare (på grund av subventionerna) att föda upp djuren på spannmål istället för bete, hö och ensilage. Detta gäller även i exempelvis USA. Spannmålssubventioner infördes i stor skala redan på 1930-talet och har snedvridit hela västvärldens matproduktion de senaste 80 åren.

Förutom att slopade subventioner är mer effektiva än skatt, så kan man även fråga sig hur det ska bestämmas vilka livsmedel som är ohälsosamma eller miljöförstörande. Vem beslutar detta och på vilka grunder?

Andra relaterade artiklar av mig:

• Matpriserna fortfarande låga (i ett historiskt perspektiv)
• Hur resurskrävande är quorn?
• En vecka på en hundring

Fotnot: Alla livsmedelspriser har jag hämtat från en online-butik. Det går säkert att hitta billigare om man letar runt lite i vanliga livsmedelsaffärer, men priserna är bara exempel för att illustrera proportionerna.

Sparmat för fattiga månaden (2)

Nu går vi in i den fattigaste delen av "fattiga månaden" januari, eftersom det för de flesta är en hel vecka kvar tills man får lön. Jag tänkte därför köra del två av "sparmat för fattiga månaden" (del 1 hittar du här). Det blir en repris på ett favoritrecept.

Soppa på svarta bönor
800-1000 gram svarta bönor
3 lagerblad
3 vitlöksklyftor
1 tsk salt
½ tsk spiskummin
½ burk passerade tomater

Tillbehör: olivolja, cayennepeppar, bröd

Skölj och lägg svarta kokbönor i blöt över natten. En hel påse brukar vara 800-1000 gram. Ta en tillräckligt stor skål och mycket vatten - bönorna sväller. Dagen efter häller du av blötläggningsvattnet och häller i bönorna i en gryta. Häll på vatten så att det täcker bönorna väl och koka upp. Skumma av det skum som bildas i början av kokningen. Låt sen puttra under lock på lägsta värme i en timme.

Tillsätt då tre lagerblad, tre pressade vitlöksklyftor, en tesked salt, en halv tesked spiskummin och 200-250 gram passerade tomater. Låt sedan puttra en timme till. Kolla då och då under kokningen så att vattnet fortfarande täcker bönorna väl och tillsätt eventuellt lite mer. Orsaken att man tillsätter salt först efter en timme är förresten att om det är med från början kan bönornas skal bli hårda.

När det kokt färdigt tar du fram rotfruktsstampen och stampar runt i grytan så att bönorna blir lite mosade. Alternativet är förstås att köra runt lite med stavmixer, men då bör du först plocka ut lagerbladen. Avsmaka soppan och tillsätt eventuellt mer salt.

I sopptallriken tar sedan var och en på olivolja och cayennepeppar efter egen smak. Servera soppan med hembakt bröd och valfri grönsak.

Sammanlagd koktid är alltså två timmar, så detta kanske inte är något man lagar på vardagar, utan istället på helgen. Det blir ju en ganska stor sats soppa med detta recept, men såna här soppor är perfekta att frysa in i portionsburkar och ta fram senare. Billigare mat än så här får man leta efter.

Svenska bönor i butik

Jag läser att svenskodlade kidneybönor, svarta bönor och vita bönor nu finns i butikerna genom Lantmännenägda GoGreen. Tidigare har de enda svenska kokbönor man kunnat få tag på varit bruna bönor, men som jag skrev för några år sedan går det utmärkt att odla även andra sorter av kokbönor i Sverige. Fältförsöken har nu alltså lett till kommersiell odling av kokbönor i Skåne och på Öland.

Om vi vill ha en god livsmedelssäkerhet vid kriser måste vi ha svensk livsmedelsproduktion och då måste vi också köpa svensk mat. Därför är det positivt ur livsmedelsförsörjningssynpunkt att det nu finns svenska bönor i handeln. De bönor som hittills funnits i handeln har vad jag kunnat läsa på förpackningarna i mitt skåp mestadels kommit från Kina.

När jag för två år sedan skrev om bloggen Bara svensk mat uppmärksammade jag att Fagraslätt redan då odlade och sålde svenska kokbönor. Nu har de alltså blivit en av leverantörerna till GoGreens satsning.

Även linser går bra att odla i Sverige - jag har själv gjort försök i liten skala med puy-linser, svarta linser och gröna linser. Nu ser jag att Fagraslätt i Skåne även odlar puy-linser, men tydligen bara har dem till direktförsäljning ännu. Detta gäller även de sojabönor som Fagraslätt odlar.

Jag har själv odlat kokbönor i liten skala både på lantställe i Östergötland och på odlingslott i Stockholm, så det går bra även utanför Skåne och Öland. Om avkastningen i övriga Sverige blir tillräcklig för att det ska bli kommersiellt lönsamt vet jag dock inte.

Apropå svenskodlade livsmedel rekommenderar jag att lyssna på det seminarium som Civilförsvarsförbundet anordnade i Almedalen i somras med rubriken "Riskerar vi att få svälta i kristider?" som bloggrannen Swedish Prepper tipsar om.

Som jag skrev nyligen ökar Sveriges livsmedelsimport och vår export av spannmål minskar. I år ser det dock ut som om vi får den största svenska spannmålsskörden sedan 1997.

En förutsättning för att prognosen ska bli verklighet är att vädret i augusti blir som under ett normalår.

Nu vet vi dock att delar av Halland och Skaraslätten drabbats av väldigt mycket regn och översvämningar, vilket kan leda till att årets spannmålsskörd inte riktigt kommer upp till prognosen.

Vad gäller livsmedel noterar jag även att kycklingjätten Kronfågel köper Bosarpskyckling, Sveriges största producent av ekologisk kyckling och den enda ekologiska kyckling som finns att köpa i många livsmedelsbutiker. Vad detta innebär för produktionen i framtiden återstår att se, men detta är en del av den trend mot centralisering och stordrift som präglar svensk livsmedelsproduktionen.

Till sist noterar jag den positiva nyheten att Sveriges enda lantras av grisar, Linderödssvin, äter mördarsniglar. Kanske något för alla som har problem med mördarsniglar och har plats för svinuppfödning till husbehov. Detta kan vara positivt för Linderödssvinet. Det finns idag bara cirka 300 stycken, men börjar de födas upp av dem som vill bli av med mördarsniglar kan antalet öka. Även en liten ökning betyder mycket för en ras där det finns så få individer.

Husbehovsodling

Fler "favoriter i repris", alltså äldre inlägg från bloggen som fortfarande är aktuella. Dagens ämne är Husbehovsodling, ett ämne där vi närmar oss den aktuella årstiden.

• Gräv och så
• Investera i pumpor och squash
• Världens vackraste mat
• Rostad majs och pumpasoppa
• Mera bönor
• Inventering och förodling
• Solrötter
• Investera i sädesodling
• Tröskdag
• Riktig slowfood
• Skördetid
• Den fröodlade mångfaldens problem

Dags att odla lök och bönor?

Jag läser att

Sveriges lökodlingar riskerar att slås ut när de två ogräsmedlen Stomp och Totril inte får användas efter vintern. Förbudet är ett EU-direktiv, men alla länder utom Sverige har fått dispens att använda medlen tills alternativ finns.

Kemikalieinspektionen ger inte fortsatt dispens för användning av dessa herbicider och lökodlarna sliter sitt hår i förtvivlan och förutser slutet för svensk lök. Att båda preparaten är miljöpåverkande tycks inte påverka lökodlarna. Även den svenska odlingen av purjolök, morot, palsternacka och bruna bönor är tydligen beroende av dessa ogräsmedel.

Mest kritiskt är det för lök- och purjolöksodlingen där ersättningsmedel saknas. Det enda alternativet är handhackning och ett ökat antal arbetstimmar.

Ännu ett argument för att köpa ekologiskt odlade grönsaker, där odlingen inte riskerar att drabbas av att ett kemiskt preparat visar sig vara farligt och förbjuds. Förresten är väl alla kemiska preparat som används i giftjordbruket mer eller mindre giftiga. Det är bara att man inte har upptäckt alla riskerna ännu. Visst kostar det mer med ekologiskt odlat, men det är bättre än att köpa importerade grönsaker som man inte riktigt vet vad de besprutats med.

Nu är ju förbudet mot de två herbiciderna problematiskt, då det ger orättvis konkurrens inom EU.

I resten av EU får herbiciderna användas i minst två år till, vilket innebär att lök besprutad med Totril kan fortsätta importeras till Sverige. Göran Wilén tror att frågan kommer att tas på allvar först när det drabbar stora producenter utomlands, först då kommer kemiföretagen att bli intresserade av att ta fram ersättningspreparat.

Därför har en centerpartistisk riksdagsledamot från Kalmar län uppmanat miljöminister Andreas Carlgren att gå emot EU-direktivet, vilket skulle kunna bli ett intressant prejudikat.

Den svenska odlingen kommer att konkurreras ut samtidigt som miljöpåverkan riskerar att gå på export, skriver Anders Åkesson.

- Denna import kan då antas komma från länder och odlare med en, jämfört med Sverige, långt större användning av växtskyddsmedel.

Det är ett knivigt val mellan två onda ting. Lösningen är som sagt giftfri odling. Vi konsumenter har tillvants till billig mat, men det är kortsiktigt att tro att förutsättningen för den billiga maten - giftjordbruket - ska kunna fortgå i längden, då det är beroende av tillgång till ändliga resurser såsom råolja.

Jag kommer nog att satsa på att odla mer lök själv nästa år. Handrensad och giftfri. Gratis motion på köpet. Om man startar från sättlök tillhör lök förresten de mer lättodlade grödorna. Potatis är ju också lätt att odla själv, men som bloggrannen Ylven skriver - potatis finns ju att köpa på Ica, eller hur? Vi behöver framöver öka vår livsmedelssäkerhet och beredskap mot störningar i försörjningskedjorna genom att fler odlar själva (utan att drabbas av knepiga direktiv om otillåtna frön).

Apropå allt detta läste jag också att de öländska bruna bönorna nu fått EU-skydd som SGB, skyddad geografisk beteckning. Synd att det inte kommer att bli någon mer odling då, utan ogräsgifterna.

Fast vi kan ju lösa två problem på en gång genom att sätta ett gäng arbetslösa på att rensa ogräs i grönsaksodlingarna, istället för att de ska sitta och förslöas och ha tråkigt i sina hem.

[Andra bloggar om bönor, odling, ekologisk odling, jordbruk, bekämpningsmedel, miljö, grönsaker]

Mera bönor!

När jag i slutet av september skrev om världens vackraste mat glömde jag bort att nämna bönorna. Då talar jag inte om gröna bönor eller vaxbönor, som är nog så goda delikatesser under augusti och september, utan om kokbönor. I år har jag odlat några olika sorter, och de är så vackra att man skulle vilja göra halsband av de torkade bönorna istället för att koka dem till mat.
Medsols från övre vänstra hörnet: brun böna "Bonita", svartvit böna "Yin Yang", borlottiböna "Borlotto Nano di Vigevano", rosenböna "Painted Lady", gulbeige böna "Hutterite Soup Bean". Särskilt rolig är ju "Yin Yang", där vissa bönor ser ut nästan exakt som den kinesiska symbolen. Är det någon läsare som vill ha några frön till någon av dessa lättodlade kokbönor kan ni mejla mej på flutethoughts snabel-a gmail punkt com.

I förrgår skrev Cornucopia om den stackars modebloggaren Mowgli som ska försöka leva "knapert" under två veckor. Igår föreslog han även en billig lunch, så nu tänkte jag haka på med ett gott, närande och billigt recept med bönor för fattiga arbetslösa.

Soppa på svarta bönor
Skölj och lägg svarta kokbönor i blöt över natten. En hel påse brukar vara 800-1000 gram. Ta en tillräckligt stor skål och mycket vatten - bönorna sväller. Dagen efter häller du av blötläggningsvattnet och häller i bönorna i en gryta. Häll på vatten så att det täcker bönorna väl och koka upp. Vill du spara el tar du förstås kokande vatten från vattenkokaren. Skumma av det skum som bildas i början av kokningen. Låt sen puttra under lock på lägsta värme i en timme.

Tillsätt då tre lagerblad, tre pressade vitlöksklyftor, en tesked salt, en halv tesked spiskummin och 200-250 gram passerade tomater. Låt sedan puttra en timme till. Sammanlagd koktid är alltså två timmar, men för den arbetslöse är ju detta inget problem. Kolla då och då under kokningen så att vattnet fortfarande täcker bönorna väl och tillsätt eventuellt lite mer. Orsaken att man tillsätter salt först efter en timme är förresten att om det är med från början kan bönornas skal bli hårda.

När det kokt färdigt tar du fram rotfruktsstampen och stampar runt i grytan så att bönorna blir lite mosade. Alternativet är förstås att köra runt lite med stavmixer, men då bör du först plocka ut lagerbladen. Avsmaka soppan och tillsätt eventuellt mer salt.

I sopptallriken tar sedan var och en på olivolja och cayennepeppar efter egen smak. Servera soppan med hembakt bröd och valfri grönsak.
Det blir ju en ganska stor sats soppa med detta recept, men såna här soppor är perfekta att frysa in i portionsburkar och ta fram senare. Billigare mat än så här får man leta efter. Förutom att det såklart passar bra för vegetarianer, så är det bra för vår stackars planet om vi alla minskar ner på vår köttkonsumtion. Sedan 1990 har svenskarna ökat sin köttkonsumtion med 50 procent! Det går åt flera gånger mer mark för att producera ett kilo kött än ett kilo bönor.

Läs även andra bloggar om bönor, odling, recept, vegetariskt, sparsamhet

Blott Sverige svenska bönor har

Svensk djurhållning är idag till stor del beroende av import av soja som foder. Vi importerar årligen cirka 250 000 ton sojaprodukter, varav mesta delen går till foder. Det mesta importeras från Sydamerika och USA. Detta är inte hållbart i ett längre perspektiv och det är därför dags att se över vilka alternativ som finns. Det som talar emot sojaimporten är förutom de långa transporterna att sojaodlingen i Amerika har mycket stor miljöpåverkan.

För några år sedan har man börjat nya försök med svensk sojaodling - en idé som kom från Charlotte Lagerberg Fogelberg vid Centrum för uthålligt lantbruk (CUL) vid SLU och Fredrik Fogelberg vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI). Lite om resultaten kan man läsa i en artikel på FOBO:s hemsida av Fredrik Fogelberg och en artikel i ATL.

Redan på 1940- och 1950-talen gjorde man försök med sojaodling i Sverige. Sven Holmberg i Fiskeby utanför Norrköping tog fram flera sorter, varav Fiskeby V var den bästa. Denna sort cirkulerar fortfarande i liten skala bland svenska odlare och kan t.ex. köpas från fröfirman Impecta. Jag har själv odlat den i liten skala med hyfsat resultat. Grundproblemet med sojaodling på våra breddgrader är att de flesta sorter luras av våra långa sommardagar och inte sätter frön. De svenska sorterna är särskilt framtagna för att inte luras av daglängden och dessutom hinna ge skörd under vår korta odlingssäsong.

På 1970-talet gjordes större försök med svensk sojaodling, men dessa slog inte väl ut och därför har det funnits en negativ inställning till svensk sojaodling. 2005 kom dock som sagt idéerna tillbaka och man började också prova kanadensiska sorter. Provodlingar i Skåne och på Öland gav lovande resultat. Nu återstår dock en lång process om det ska bli någon svensk sojaodling i kommersiell skala. Intressantast borde väl sojan vara för ekologisk produktion, då ekologiska lantbrukare i dagsläget inte får använda sig av importerad soja som djurfoder. Då borde inhemsk eller till och med egenodlad soja kunna vara beaktansvärda alternativ trots det högre pris som svenskodlad soja skulle betinga. En förutsättning är dock också att svenskodlad soja ger bra lönsamhet som djurfoder jämfört med de baljväxter som idag används i svensk ekologisk djuruppfödning, t.ex. ärter eller åkerbönor.

Fredrik Fogelberg är även aktiv inom försöksodling av andra bönor. Idag kan man i de flesta svenska livsmedelsaffärer finna ett stort sortiment av kokbönor, både torra och kokta på burk, men så gott som allt är importerat, trots att många sorter går lika bra som bruna bönor att odla i Sverige. Jag har själv odlat flera sorter med gott resultat, t.ex. röda kidneybönor, borlottibönor och yinyangbönor. Här handlar det inte om kreatursfoder utan om kokbönor som människoföda. Även här kan förstås inte svensk bönodling konkurrera med den importerade ifråga om pris, men ekologisk odling eller närodlat kan vara argument som ger svenskodlade bönor en konkurrensfördel. Här kan Svenskt Sigills initiativ till klimatmärkning av mat vara intressant ur ett perspektiv med närodlad mat. Hälsokostmarknaden borde också vara intressant för svenskodlade bönor, åtminstone i liten skala. Mer om JTI:s försök med svensk bönodling kan man läsa i en kort sammanfattning på webbsajten eller så kan man ladda ner hela broschyren på tolv sidor.

Dessa försök med svensk bönodling är i mitt tycke mycket intressanta och viktiga. Hela vårt system för matproduktion är som det ser ut idag inte hållbart i ett längre perspektiv, och det är hög tid att vi gör något åt det innan det är för sent.