Nej, grönsaker är inte dyra!

"Jag har blitt vegetarian och käkar strån och blan och dill och astrakan,
morot och vitlök och banan dessutom snackar jag persilja"
Ur Vegetarianvisan av Lasse Åberg och Claes Möllberg

"Men den som äter palsternackor, han går inte av för hackor
Det finns kraft i morotssaft för den som håller stilen"
Ur Klas Klättermus av Thorbjørn Egner och Christian Hartmann (svensk översättning Håkan Norlén)

Ibland råkar man på artiklar som är så okunniga att man baxnar. Igår läste jag en debattartikel på DN Åsikt med rubriken "Grönsaker är alldeles för dyrt". Den är skriven av någon som tydligen är journalist, men kanske borde fundera lite på hur man som skribent väljer och kontrollerar sina fakta. Nu ska inte allt klander falla på debattartikelns författare, utan en hel del faller även på redaktionen för DN Åsikt som släppt in en så slarvig artikel.

"Grönsaker är inte billigt. Som jämförelse så kostar falukorv cirka 36 kronor kilot medan broccoli kostar runt 50-lappen per kilo. Och du måste äta ganska mycket mer broccoli för att bli mätt."

För det första så är falukorv och broccoli inte jämförbara livsmedel. Detta är grundläggande kunskap om livsmedel som man bör besitta om man vill skriva debattartiklar i ämnet. Man kan inte byta ut falukorven mot samma vikt av grönsaker och räkna med att må bra. Falukorv ger (bland annat) energi och protein, medan grönsaker framförallt ger vitaminer och fibrer. Författaren tycks ha lyssnat alltför mycket på Vegetarianvisan och liknande parodier på vegetarisk kost.

Ska man gå från köttbaserad till vegetarisk kost bör man istället se på baljväxter (ärter, bönor och linser), som tillsammans med spannmål ger protein som kan ersätta protein från animaliska produkter.

"Linser och bönor kostar mellan 40 och 70 kronor kilot."

Detta höga kilopris har hon antagligen fått genom att se på priset för burkar eller tetrapack med färdigkokta bönor eller linser. En snabb titt i matbutik på nätet ger att man kan köpa en 380 grams förpackning med ekologiska kokta bönor för 14,95. Avrunnen vikt är 230 gram, vilket ger ett kilopris på 65 kronor. Köper man icke ekologiska kan man få dem för 9,95, vilket ger ett kilopris på drygt 43 kronor.

Färdigkokta baljväxter är emellertid ett mycket dyrt och miljöovänligt sätt att köpa mat. De kräver betydligt mer förpackningsmaterial än torkade baljväxter som du kokar själv. Och det är inte särskilt svårt att koka själv - det kräver bara en aning mer planering. Linser behöver inte blötläggas, utan kokas bara en halvtimme. Bönor och ärter blötlägger man över natten innan de kokas en timme. Kokar man en hel förpackning på en gång får man förstås mycket, men det går utmärkt att spara överskottet några dagar i kylen eller längre tid i frysen.

Ekologiska torkade vita bönor kan man i matbutiken på nätet köpa för 44 kr/kg, icke ekologiska svarta bönor för 31 kr/kg. Då ska man också komma ihåg att när man blötlägger och kokar dessa kommer de att svälla till tre-fyra gånger torrvikten. Kilopriset blir då 10-15 kronor, alltså bra mycket billigare än falukorv eller köttfärs. Kokta bönor innehåller knappt hälften så mycket protein per viktenhet som köttfärs, men kompletterat med lika mängd spannmål (som är ännu billigare än bönor) får man fullvärdigt protein och då kanske man får räkna med 20 kronor för att få lika mycket protein som i ett kilo köttfärs. Det är dock inte så att vi lider av proteinbrist i Sverige (inte heller vid vegetarisk mat), så 10-15 kronor per kilo är ändå en bra jämförelse med köttprodukter.

"Fläskytterfile, kotletter och kassler hittar du för under hundralappen. Jämfört med grönsakernas rolls-royce paprikan som kostar runt 80 kronor kilot och sugersnaps, sparris och färdigskuren grönsallad i påse som du hittar för hisnande 200 kronor kilot. Och det är lågt räknat."

Fläskfilé, kotletter och kassler kan knappast kallas "köttets rolls-royce", utan paprika, brytärter och sparris ska snarare jämföras med sådana styckdetaljer som fransyska (300 kr/kg), kalvstek (250 kr/kg) eller hjortfilé (330 kr/kg). I jämförelse med dessa är inte "lyxgrönsaker" såsom paprika, brytärter och sparris särskilt dyra.

Det finns en orsak att dessa lyxgrönsaker är dyra. Jag har i min trädgård provat på att odla de flesta grönsakssorter och jag förstår precis varför de är dyra - de ger litet utbyte både per kvadratmeter och per timmes arbetsinsats, samtidigt som många av dem behöver mycket gödning.

"Vitkål och morötter hör till de billiga grönsakerna. Men ärligt ­– det blir inte kul i längden att gnaga på morötter varenda dag. Det är inte att äta varierat."

Det är med liknande resonemang inte heller särskilt kul och varierat att äta falukorv varenda dag. Det finns dock många fler grönsaker som har hyfsat låga kilopriser - förutom morot (12 kr/kg) och vitkål (12 kr/kg) kan man ta med gurka (28 kr/kg), zucchini (29 kr/kg), palsternacka (25 kr/kg), frysta brytbönor (18 kr/kg), frysta gröna ärter (23 kr/kg), savoykål (30 kr/kg), butternutpumpa (23 kr/kg), fryst hackad spenat (25 kr/kg), salladskål (25 kr/kg), rödbetor (15 kr/kg), rättika (26 kr/kg), fryst brysselkål (20 kr/kg), frysta majskorn (24 kr/kg). Jag tycker att det ser ut som om man kan få jättebra variation på grönsakerna även om man väljer de billigare.

Det går också utmärkt att variera en billig grönsak såsom morot. Morotsstavar, riven morot, kokta morotsbitar, wokade morotsbitar. Med lite olika kryddningar blir det bra variation.

Att författaren överhuvudtaget refererar till färdigskuren grönsallad à 200 kr/kg är helt absurt, när man kan köpa hel isbergssallat för 39 kr/kg och hacka den själv - det är så man börjar undra om artikeln är skriven som ett skämt. Den färdighackade salladen ska snarast jämföras med renskav à 208 kr/kg (men fryst renskav har betydligt längre hållbarhet än färdigskuren sallad - färsk renskav skulle troligen betinga minst dubbelt kilopris).

"Grönsakspriserna måste sänkas för att gemene man ska lägga mer grönsaker på sin tallrik och minska köttkonsumtionen."

Eftersom priserna för grönsakerna beror på produktions- och transportkostnaderna lär det bli svårt att sänka grönsakspriserna på annat sätt än genom subventioner. Författaren avslutar (såsom jag tolkar det - lite oklart exakt vad hon menar) med att föreslå skatt på kött, som ska subventionera priset på grönsaker. Då antar jag att hon framförallt menar dyra lyxgrönsaker. Ett problem är dock att flera av dessa lyxgrönsaker (t.ex. paprika) är betydligt mer miljöskadliga (per kilo) än kött, även om man endast ser på nutidens favoritmiljöförstörelsemått växthusgasutsläpp.

Debattartikeln i fråga har också fått mothugg på DN Åsikt, men även flera av motdebattanterna framför åsikter såsom att "vi behöver beskatta ohälsosamma och miljöförstörande livsmedel". Jag skrev för några år sedan att det är betydligt mer effektivt att istället för köttskatt slopa subventionerna till jordbruket.

Lösningen är dock inte en köttskatt. Istället bör man ta bort subventionerna till jordbruket. Tyvärr styrs dock dessa subventioner på EU-nivå, men EU kommer förr eller senare att bli tvungna att banta bort denna EU-budgetens största post, om inte annat av rent ekonomiska skäl. Jordbrukssubventionerna gör att det blir billigare att föda upp köttdjur på subventionerad spannmål än att låta dem beta ute. Sedan får köttproduktionen ännu en egen subventionsomgång. Skulle man ta bort jordbrukssubventionerna skulle matpriserna öka generellt, men köttet skulle öka i pris betydligt mer än vegetabiliska matvaror. Därför skulle borttagna subventioner styra över folks matinköp mot mindre kött. Troligen mycket mer effektivt än en köttskatt. Och så slipper vi en massa byråkrati och administrativt trassel för jordbrukare.

Idag används 40 procent av världens spannmål som foder. Även idisslare såsom nötkreatur föds i många fall upp på en stor andel spannmål och soja i fodret, vilket deras magar inte är gjorda för, och detta gör att de mår dåligt. Det är som jag skrev billigare (på grund av subventionerna) att föda upp djuren på spannmål istället för bete, hö och ensilage. Detta gäller även i exempelvis USA. Spannmålssubventioner infördes i stor skala redan på 1930-talet och har snedvridit hela västvärldens matproduktion de senaste 80 åren.

Förutom att slopade subventioner är mer effektiva än skatt, så kan man även fråga sig hur det ska bestämmas vilka livsmedel som är ohälsosamma eller miljöförstörande. Vem beslutar detta och på vilka grunder?

Andra relaterade artiklar av mig:

• Matpriserna fortfarande låga (i ett historiskt perspektiv)
• Hur resurskrävande är quorn?
• En vecka på en hundring

Fotnot: Alla livsmedelspriser har jag hämtat från en online-butik. Det går säkert att hitta billigare om man letar runt lite i vanliga livsmedelsaffärer, men priserna är bara exempel för att illustrera proportionerna.

Uppdatering Kaliforniens torka

Jag skrev för någon vecka sedan om torkan i Kalifornien och en del av dess konsekvenser och visade även talande satellitfoton. Här kommer lite uppdatering om läget.

Torkperioderna i Kalifornien har blivit allt värre. Torkan 2007-2009 var värre än den 2001-2002 och den nuvarande torkan slår den föregående med hästlängder.

Förra året föll det rekordlite nederbörd i Kalifornien - den lägsta mängden sedan mätningarnas början för 119 år sedan. 75 procent av nederbörden faller normalt under november till mars, men denna vinter har det alltså fallit väldigt lite. Snötäcket i Sierra Nevada är endast på 12 procent av normal nivå. I slutet av januari var Kaliforniens 150 vattenreservoarer på omkring 65 procent av normal nivå. Bilden nedan visar en uttorkad vattenreservoar nära San Jose.

Torkan har än så länge framförallt drabbat jordbruket, en sektor som står för 45 miljarder av Kaliforniens bruttoregionalprodukt på 2000 miljarder dollar, alltså drygt 2 procent av delstatens ekonomi. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning. Förutom att Kalifornien producerar nästan hälften av USA:s frukt, grönsaker och nötter är delstaten också landets största producent av mejerivaror och vin. För många grönsaker odlas som jag skrev 80 procent eller mer av USA:s totala odling i Kalifornien.

Boskapsuppfödare i Kalifornien har nu börjat slakta ut sina hjordar. Vissa försöker klara sig genom att köpa in hö från andra stater, men det blir dyrt och kan bara bli en tillfällig lösning.

För ettåriga grödor är det möjligt (om än förlustbringande) att lämna åkrar obeväxta i ett år, men det är värre för dem som har nöt- eller fruktodlingar. Där ställs odlarna inför valet mellan att hugga ner träden eller att låta dem försöka överleva på minimala vattenmängder med kraftigt minskad eller obefintlig skörd. De kan också välja mellan att spara det lilla vatten de har till de yngre träden och låta de äldre dö eller att sprida ut det mellan alla träd. Många odlare konstbevattnar nu grödor som normalt brukar klara sig på regn såsom vete och mandlar.

Vattenbristen gör att bedömare tror att omkring 200 000 hektar eller 6 procent av delstatens konstbevattnade areal kommer att lämnas obesådd i år. Vid den senaste torkan 2009 var det 109 000 hektar som inte odlades.

Vattenkraften, som står för 14 procent av delstatens elkraft, drabbas självklart också. Detta kan leda till högre elpriser och att man använder mer gaskraftverk, vilket i sin tur driver upp gaspriset, som i och för sig är lågt just nu i USA.

Eftersom vattennivåerna i reservoarerna är så låga har delstatens vattenmyndighet gjort något den aldrig gjort förut - den har beslutat att de lokala vattenmyndigheterna inte får ta något vatten från reservoarerna, utan får bara ta av sina lokala reservoarer. Detta har gjort att flera kommuner infört begränsningar i vattenanvändningen, till exempel förbud mot att tvätta bilar, fylla simbassänger och vattna gräsmattor dagtid. Detta vintertid - hur kommer det då att bli i sommar?

En del i Kaliforniens vattenproblem är att vattnet är underprissatt. De lokala vattenmyndigheterna håller priset lågt, vilket leder till att folk förbrukar vatten utan att tänka på kostnaden. Istället för att införa ransoneringar skulle man på ett mycket enklare vis kunna få till en minskad vattenförbrukning genom att höja priset på vatten kraftigt (dock med förbehållet att en rimlig miniminivå per hushåll hålls på en låg prisnivå), men något sådant kan man knappast förvänta sig från en halvsocialistisk ekonomi som USA. Hursomhelst kanske de tvingas att faktiskt sätta priset på vatten utifrån vad det faktiskt kostar. Eftersom 80 procent av vattnet går till konstbevattning i jordbruket skulle ett rejält högre vattenpris förstås få stora effekter på lönsamheten i odlingen, alternativt att det skulle höja priserna på slutprodukten.

Torkan i Kalifornien får många små effekter, som var för sig kanske inte är så stora, men sammantaget kan de få en märkbar effekt, särskilt om man tar med följdeffekter i beräkningen. Och om även 2014 fortsätter att vara ett torrt år i Kalifornien, hur kommer situationen då att vara 2015?

Torkan i Kalifornien och grönsakerna

Detta skrivs inte heller om i svenska media, men är mycket allvarligt: Kalifornien har drabbats av den värsta torkan sedan mätningarna började 1840. På kartan nedan från US Drought Monitor kan ni se omfattningen.

Notera att det står L för "long-term" vad gäller torkan över i princip hela västra halvan av USA. Särskilt illa drabbat är som synes Kalifornien.

Torkan har lett till stora skogsbränder, vattenreservoarerna är på mycket låga nivåer och jordbruket har drabbats hårt. Förutom att det fallit väldigt lite regn i delstaten är det också ovanligt lite snö uppe i bergen (under 20 procent av det normala), vilket inte bådar gott för fortsättningen av året, då snöavsmältningen i bergen står för en stor del av flödena under sommarhalvåret. Det är under vintern som vattenreserverna ska byggas upp, men nu sker inte det. Meteorologerna säger att nederbördsbristen beror på en högtrycksrygg som envist ligger kvar utanför kusten sedan tretton månader och blockerar inkommande regnväder. Nederbörden är under 20 procent av det normala. Om inte vädermönstret ändras snart kan det bli så att konstbevattningen i Kalifornien i år bara får tillgång till 5 procent av den normala vattenmängden.

Torkan kommer också att öka användningen av det redan överutnyttjade grundvattnet. Kalifornien behöver mycket vatten. En åttondel av USA:s jordbruksproduktion kommer från delstaten och är till stor del beroende av konstbevattning - jordbruket använder omkring 80 procent av delstatens vatten. Där bor också 38,2 miljoner invånare. Befolkningen har ökat snabbt - 1930 bodde endast 5,6 miljoner där. Klarar Kalifornien i längden så många invånare? Kanske var 1800- och 1900-talen en sällsynt gynnsam period i delstatens klimathistoria och klimatet återgår nu kanske till ett torrare läge som kan vara i decennier.

Orten Willits i Mendocino county i norra delen av delstaten med 5000 invånare har infört vattenransonering, vilket ofta kan ske under sommaren, men är ytterst ovanligt under vinterhalvåret. Det lär bli fler orter som tvingas till vattenransonering framöver.

Nu drabbar Kaliforniens torka inte bara delstaten själv, utan indirekt även resten av USA, då produktionen av de flesta grönsaker och många frukter är extremt koncentrerad dit. USA kommer alltså troligen att drabbas av den dåliga sortens inflation då priserna på många matvaror kan stiga kraftigt (och redan har gjort det i många fall).

I Kalifornien odlas 99 procent av USA:s kronärtskockor, 44 procent av sparrisen, en femtedel av kålen, två tredjedelar av morötterna, hälften av paprikan, 89 procent av blomkålen, 94 procent av broccolin, 95 procent av sellerin, över 80 procent av salladen, 83 procent av den färska spenaten, en tredjedel av de färska tomaterna samt 95 procent av tomaterna för konserver.

Vad gäller frukt och nötter så står Kalifornien för 86 procent av USA:s citroner, en fjärdedel av apelsinerna, 90 procent av avocadon, 84 procent av persikorna, 88 procent av jordgubbarna, 97 procent av plommonen, samt över 90 procent av vindruvorna, mandlarna och valnötterna!

Det ser ut som om amerikanernas mathållning kan bli betydligt mindre variationsrik.

Här ser man hur stordrift och specialisering ger ett mycket sårbart samhälle. Hade produktionen av grönsaker och frukt varit mer jämnt fördelad över USA hade man inte fått lika stora problem om en del av landet drabbats av torka. Nu blir det istället så att odlingen av olika grödor koncentreras till de områden där det är absolut mest lönsamt. De flesta av de grönsaker och frukter jag räknat upp ovan kan odlas i stora delar av USA, men inte lika lönsamt som i Kalifornien (innan torkan). Konkurrensen och billiga transporter har därför gjort att grönsaks- och fruktodlare i övriga landet slagits ut.

En rimlig gissning är att hemodling av grönsaker och frukt kommer att öka starkt i popularitet i USA. Höga priser på dessa varor kommer att göra husbehovsodling betydligt mer attraktivt och när en allt större andel av befolkningen står utanför arbetsmarknaden finns också för många tid att lägga på trädgården. Presidenthustrun Michelle Obamas grönsaksodling i Vita Husets trädgård ligger verkligen i tiden.

Vilken påverkan en brist på grönsaker och frukt i USA kommer att få i resten av världen är svårt att sia om. Grannländerna Kanada och Mexiko kommer definitivt att drabbas. Men kommer amerikanska grossister även att köpa upp dem på andra marknader och flygfrakta dem till USA? Med höga priser i USA kan kalkylen bli lönsam. Isåfall drabbas även resten av världen av högre priser på frukt, grönt och nötter.

Köttskatt - slopa subventioner istället!

Dagens mest omdiskuterade nyhet är att Jordbruksverket kommit med en rapport om köttets klimatpåverkan miljöpåverkan¹. Grön Ungdoms språkrör föreslår därför en köttskatt. Aftonbladets ledarskribent hakar på och tycker att det är ett utmärkt förslag. Regeringen anser dock inte att det är aktuellt med köttskatt, vilket jag tycker är klokt.

Varför vill jag inte ha köttskatt? För det första belastas köttproduktionen redan av koldioxidskatter på drivmedel till jordbruksmaskinerna. För det andra behöver vi inte mer byråkrati och ett mer komplicerat skattesystem, utan snarare ett förenklat skattesystem. För det tredje skulle en köttskatt säkerligen leda till att ännu en vara blir lukrativ för smugglare. För det fjärde tycker jag inte att man ska dra allt kött över en kam - viltkött och naturbeteskött är till exempel bra. Det finns även fler skäl...

Jag håller dock med om att svenskarna äter onödigt mycket kött - på en nivå som inte är hållbar i längden. Vi svenskar äter runt 85 kilo kött per person och år, vilket blir 233 gram per person och dag. Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med över 50 procent de senaste 20 åren.

Lösningen är dock inte en köttskatt. Istället bör man ta bort subventionerna till jordbruket. Tyvärr styrs dock dessa subventioner på EU-nivå, men EU kommer förr eller senare att bli tvungna att banta bort denna EU-budgetens största post, om inte annat av rent ekonomiska skäl. Jordbrukssubventionerna gör att det blir billigare att föda upp köttdjur på subventionerad spannmål än att låta dem beta ute. Sedan får köttproduktionen ännu en egen subventionsomgång. Skulle man ta bort jordbrukssubventionerna skulle matpriserna öka generellt, men köttet skulle öka i pris betydligt mer än vegetabiliska matvaror. Därför skulle borttagna subventioner styra över folks² matinköp mot mindre kött. Troligen mycket mer effektivt än en köttskatt. Och så slipper vi en massa byråkrati och administrativt trassel för jordbrukare.

Idag används 40 procent av världens spannmål som foder. Även idisslare såsom nötkreatur föds i många fall upp på en stor andel spannmål och soja i fodret, vilket deras magar inte är gjorda för, och detta gör att de mår dåligt. Det är som jag skrev billigare (på grund av subventionerna) att föda upp djuren på spannmål istället för bete, hö och ensilage. Detta gäller även i exempelvis USA. Spannmålssubventioner infördes i stor skala redan på 1930-talet och har snedvridit hela västvärldens matproduktion de senaste 80 åren.

Köttproduktion är för övrigt nödvändig om vi vill ha mejeriprodukter. Förutsättningen för att korna ska ge mjölk är nämligen att de får en kalv om året. De flesta av dessa kalvar slaktas och blir kött, i likhet med överåriga mjölkkor.

Betesmarker är också mycket rika naturmiljöer och något åt det hållet är faktiskt den naturliga vegetationen i större delen av världen. Innan människan kom så gick det runt uroxar, visenter, hjortar med mera och betade i skogar som därmed glesades ut naturligt. Betesmarker binder också kol ur atmosfären, och ännu mer om de sköts på rätt sätt. Läs mer hos Cornucopia om detta. Dessa betande vilda djur släppte för övrigt också ut metangas i sina pruttar.

Utan betande djur inga hagmarker.

Läs även Röda Malmös och Effekts åsikter om köttskatten.

Varför fokuserar man för övrigt så mycket på köttet? En annan stor miljöbov i maten är grönsakerna. Hur mycket resurser går åt till att få hit en massa tomater, paprikor, gurkor och sallad mitt i vintern? Den som har flugit över Nederländerna nattetid har kanske sett de enorma upplysta växthusområdena. Räknat per kaloriinnehåll måste grönsaker utanför säsong vara en betydligt större klimatbov, miljöbov och energibov än till och med kött uppfött på soja. Vi behöver inte ha tillgång till "allt alltid" i livsmedelsaffären.

P.S. Läs även det jag skrev om "matens värstingar".

---

1. Jag talar hellre om "miljöpåverkan" än "klimatpåverkan", då det täcker in även alla andra miljöeffekter av mänskliga verksamheter.
2. Jag vill inte kalla vanligt hederligt folk för "konsumenter".

Annus Horribilis

Det har varit en rekordregnig junimånad i många delar av landet och det ger problem med vattensjuka fält där grödorna står och ruttnar.

Även tidigare i år har vädret varit konstigt, med bland annat extremt kallt första helgen i juni. Den underliga och tidvis väldigt kalla våren har gjort att mina odlingar inte lyckats så bra som tänkt.

Majsen har växt långsamt i det kalla vädret, så jag får nog vänta mig en senare skörd i år och vissa plantor kanske inte hinner ge mogna kolvar utan får skördas som minimajs.

Bönorna brukar så här runt midsommar ha börjat klättra en bit upp på sina störar, men som synes har de ännu inte kommit så långt. Jag hoppas att det blir varmt så att de hinner ikapp, men även här får jag nog räkna med senare skörd.

Tomatplantorna har lidit i det kalla vädret och är inte på långt när lika frodiga som förra året. Framförallt de kalla nätterna har gjort att tomatplantorna mår dåligt. När väl värmen kommer brukar dock tomater vara snabba på att komma igen.

Squash och gurka som jag sådde i början av juni har inte grott förrän nu. Här är det ytterst tveksamt om jag får någon skörd i år.

En av de få saker som klarat sig bra är ärterna. På bilden ovan klättrar blåärterna och det ser i alla fall ut att kunna bli en riklig skörd här.

Löken har också klarat sig bra och på bilden prunkar luftlök och gräslöken blommar för fullt. Gräslöksblommor är för övrigt både goda och dekorativa, både till sillen och i salladen.

Kålplantorna har inte heller kommit så långt som de brukar, men det beror nog mest på att jag sådde dem lite för sent i år. Åtminstone har det blöta och kalla vädret gjort att det varit väldigt lite angrepp av jordloppor i år. Plantorna på bilden ska bli savoykålshuvuden så småningom.

Bondbönorna verkar också ha klarat sig hyfsat.

Däremot lyckades jag att så rädisor och rucola precis innan den varma och torra perioden i mitten av maj, med påföljd att ingenting grodde.

Sammanfattningsvis så har det hittills varit ett förskräckligt odlingsår - ett "annus horribilis". Min erfarenhet är att det är bra att odla flera olika grönsaker, så även om några grönsaker går dåligt finns det alltid några som ger bra skörd.

Hur förbättra fröhandeln?

Här kommer andra delen av det som Johnny på Runåbergs fröer skrivit om fröhandelns problem med påträngande byråkrati från EU och Jordbruksverket. Första delen hade titeln "Kniven på strupen" och beskriver nuläget. Idag handlar det istället om hur man skulle kunna göra saker bättre.

Några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Stickprov
Tillsynet borde köpa fröer som vilken kund som helst och testa grobarheten och odla utvalda arter eller sorter för att bekräfta sortäktheten. Resultaten är offentliga. Även uppgifter och märkning på påsarna ska uppmärksammas. Det är mycket som ska stå på en påse frö och det börjar bli många som säljer frö via nätet nu.
De företag som slarvar med frökvalitén blir uppmärksammade och om de inte bättrar sig vill ingen köpa frö av dem längre.
Men kravet på sista förbrukningsdag på fröpåsarna borde tas bort. Det är helt vilseledande och visar inte alls hur länge fröet är grobart. Vissa arter tappar sin grobarhet efter ett år eller två, medan andra kan hålla i årtionden. Ändå ska det stämplas bäst före två år framåt. Det hela är en eftergift till förpackningsindustrin som packar stora mängder frö.

Småförpackningar
Kontrollen av fröer som endast säljs i småförpackningar, främst till fritidsodlare, bör undantas från de strikta reglerna som gäller för frö till yrkesodlingen. Både vad det gäller kravet på registrering i någon av EU:s sortlistor, den stora officiella och de mycket mindre amatör- och bevarandesortlistorna, eller vad gäller införsel/importanmälan och dyrbar kontroll av den. Kontrollavgifterna överstiger många gånger värdet på fröpartiet!!
För konsumenternas valfrihet måste också dessa udda fröer få finnas. Dom skadar ingen, gläder många och utgör en minimal bråkdel av utsädesmarknaden.
Småförpackningar är enligt EU-direktiven t.ex max. 500 gram morotsfrö i en påse, 100 g sallat eller 5 kg bönor för sorter som är godkända på den officiella sortlistan. För s.k. amatör- och bevarandesorter gäller för morot 25 g, sallat 5-25 g beroende på art och böna 250g.

Ekonomi
Egentligen är ju det enda vettiga att de som får nytta av tjänsten, också betalar för den. Alltså konsumenterna. Och de som är tillsatta att tjäna dem, förväntas göra sitt yttersta för att infria förväntningarna. Bevara mångfalden och verka för ett hållbart leverne.
Om nu skatter ska omvandlas till avgifter för att det låter så mycket bättre i mångas öron, då bör eventuella avgifter för fröhandeln baseras på omsättningen i företaget, inte på antalet kontroller. Detta är en extra skatt/avgift som i slutändan den omhuldade konsumenten får betala. Eller handla utomlands, där fröna är billigare.
Jordbruksverkets Tillsynsenhet för köksväxtfrö får se upp så att de inte sågar av den gren de själva sitter på.

Journaler
Varje fröföretag håller koll på hur mycket som säljs. Vilka sorter, partier och mängder som köps in och hur många påsar som säljes. Och varje företag har sitt eget system för att göra detta så smidigt som möjligt.
Kravet på att journaler över varje frö ska föras enligt förordningarna för att kunna säkra spårbarheten, med alla de uppgifter som krävs, är helt orimliga och onödiga. Vem tjänar alla dessa mängder med listor från alla fröfirmor, om inte främst dom som jobbar med dem?
Åtminstone borde fröer som endast säljs i småförpackningar vara undantagna från den överdrivna journalföringen. De flesta fröer i dessa påtvingade journaler är ju redan sålda, sådda och skördade innan Tillsynet är klar med sin kontroll.

Kniven på strupen för fröhandeln

Johnny från Runåbergs fröer skrev följande för några veckor som en reaktion på Jordbruksverkets orimliga avgifter för kontroll av fröpartier och jag tyckte det var så bra att jag frågade om jag fick publicera det här på bloggen. Här följer alltså ett gästinlägg från Johnny.

Kniven på strupen
Utvalda kommentarer och åsikter.
eller
Nu får det va nog. Nån måtta får det va.

Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu (sedan augusti 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredsställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av misskött ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.
Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.

Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt.

Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?
Frökvalitén är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.

Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.

Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben.
Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan…där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.

De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. Det här är ju värre än narkotika. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.
Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.
Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.

Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden kommer inte att vara nådig.
Vem tjänar på denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.
Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.

Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.

De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på för närvarande 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.
Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn? Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.

Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.
Det är allt en konstig värld vi lever i.
Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?
För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på tillsynet hos SJV.

Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt.

Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta hänsynslösa sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.
Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?

Med hopp om en ljusare framtid.

Johnny/Runåbergs fröer

---

Den som vill läsa mer kan även läsa vad Lindbloms fröer skrivit om detta. Jag kommer även att återkomma med del två från Johnny, där han skriver om några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Som jag nämnde för två veckor sedan kom det i januari ett viktigt förhandsavgörande från EU-domstolen om att direktivet för köksväxtfröer bryter mot vissa av EU:s grundlagar. I alla fall något positivt. Fortfarande dock ingen reaktion från Jordbruksverket.

Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.

• Runåbergs fröer
• Impecta
• Jennys frön och sånt
• Örtagården
• Rara växter
• Lindbloms frö
• Olssons frö

Vacker och god: purpurkål

Jag tänkte tipsa om en mycket vacker grönsak, nämligen purpurkål. Det är en sorts grönkål som är helt mörklila. Förutom att den kan användas precis som vanlig grönkål till att göra soppa eller långkål, så är den också en prydnad för trädgården. Den har också fördelen att stå kvar länge och se tjusig ut. Fotot nedan tog jag igår och purpurkålsplantan står kvar och ser fin ut, men är inte längre riktigt lika ståtlig som förut, då den börjat luta och sloka lite på grund av den senaste tidens hårda väder.

Frön till purpurkål kan man köpa från Runåbergs. En mycket odlingsvärd kålsort som inte skulle finnas i Sverige om det inte vore för Runåbergs. Ännu en orsak till att små fröfirmor måste få finnas och inte råka ut för korkade och klåfingriga avgifter och pålagor från Jordbruksverkets övernitiska tjänstemän.

Purpurkål kan även passa bra i rabatten, där för övrigt även vanlig grönkål och palmkål gör sig bra. Särskilt effektfull blir en blandning av purpurkål och grönkål.

Höstmotion

Den här tiden på hösten är en av de mest motionsintensiva på odlingslotten, då grönsakslanden ska grävas upp. Tungt jobb är det, men i mitt tycke betydligt roligare än ett pass på gymmet. Sen kan man alltid ta en paus för att snacka med odlingslottsgrannarna.

Det finns inte särskilt mycket kvar att skörda, men det som finns är gott. Några purjolökar står kvar, liksom flera kålplantor. Grönkål och brysselkål kan man skörda fram till åtminstone mitten av december. Vitkål och rödkål klarar sig också ganska länge. Broccolin skjuter fortfarande några sidoskott - jag skördade en liten omgång senast i helgen. Bleksellerin får stå kvar tills kylan dödar av den, men mina plantor skjuter fortfarande nya blad. Jordärtskockor och palsternackor kan man gräva upp efterhand, men går också bra att lämna över vintern och skörda tidigt på våren.

Jag passar på nu på hösten att frossa i goda soppor. Jag gör dem enligt principen "man tager vad man haver", exempelvis en stor morot, några potatisar, några jordärtskockor, en purjolök, två selleristjälkar och några grönkålsblad. Nästan alla sådana blandningar blir goda.

Fördel rödkål

Larver av kålfjäril och rovfjäril är alltid ett problem på kålplantor om man inte vill spruta gifter. Inspektion av plantorna två gånger i veckan med manuell larvplockning är bästa sättet att bli av med larverna. Man kan också som bloggrannen Ylven lägga väv över sin kålodling, men jag tycker det blir så fult, så det vill jag inte göra.

Häromdagen upptäckte jag en oväntad fördel med röda kålsorter - fjärilslarverna syns mycket bättre! Nedan ser ni en planta av sommarkålen Kalibos, där jag med röda prickar ringat in en rovfjärilslarv (klicka på bilden för att förstora). Den syns tydligare än på gröna kålsorter, då dess färg kontrasterar mot bladens.

Kålsorten Kalibos nämnde jag redan för två år sedan. Det är en utomordentlig sommarsort som växer snabbt och kommer tidigt. God är den också.

Idag har jag också skördat årets första broccoli - två små huvuden. Hoppas det kommer mer senare. Broccoliodling måste jag träna mer på, eftersom jag hittills inte lyckats så bra.

Paprika på friland provar jag även i år, men det har gått halvdant och flera frukter har ruttnat - jag vet inte varför. Förra året gick det bättre på friland. Plantorna på balkongen har också klarat sig utan ruttna frukter.

De första av årets gurkor kommer snart, men vill man ha gurksmak i salladen innan dess kan man ta blommor av gurkört. Dessa blå blommor är för övrigt alltid en rolig dekoration i salladen. Gurkört tillhör de trädgårdsväxter som man aldrig behöver så mer än en gång. De fröar av sig ymnigt och jag brukar låta några plantor som råkar stå på lämpliga ställen få¨komma upp. Detsamma gäller även koriander om man odlar den till frön.

Ringblommor och penséer brukar också självså sig och jag låter även några av dem vara kvar på lämpliga ställen. Blir någon ringblommeplanta för stor och inkräktar på grönsaksplantorna rycker jag bort den.

Penséerna brukar också ge upphov till nya korsningar, som har spännande färgblandningar.

Dispens för gifter på grönsaker

I höstas skrev jag att det kanske var dags att odla lök och bönor, med anledning av de två ogräsgifterna Stomp och Totril inte skulle få användas i år, vilket enligt odlarna skulle innebära slutet för svensk lökodling. De är förbjudna enligt ett EU-direktiv, men i alla EU-länder utom Sverige har odlarna fått dispens att använda medlen tills alternativ finns.

I slutet av januari meddelades dock att man även i Sverige får dispens för att spruta med Stomp och Totril. Det var Kemikalieinspektionen som i höstas avslog LRF:s dispensansökan, men nu gav alltså Miljödomstolen dispens efter att LRF överklagat dit.

Dispensen från miljödomstolen underlättar inte bara för landets odlare av gul lök, utan även för dem som odlar purjolök, palsternacka, morötter och bruna bönor.
– Det är ett välkommet besked för delar av frilandsodlingen som sysselsätter flera tusen personer och som har ett totalt produktionsvärde som i dag uppgår till cirka 1,7 miljarder kronor, varav cirka 320 miljoner kronor kommer från lök och morotsodling, skriver LRF:s ordförande Lars-Göran Pettersson i ett pressmeddelande.

Men KRAV, Biodynamiska föreningen och Samodlarna tycker annorlunda.

Att svenska lökodlare skulle gå omkull ifall de omdebatterade bekämpningsmedlen Stomp och Totril förbjöds håller inte de tre organisationerna Samodlarna, Biodynamiska föreningen och KRAV med om. I ett gemensamt uttalande hävdar de att den ekologiska odlingen är lönsamt i längden och skapar sysselsättning åt alltfler.
[...]
Enligt KRAV, Biodynamiska föreningen och Samodlarna lägger en ekologisk lökodlare 150 till 200 fler arbetstimmar per hektar lök än en som använder bekämpningsmedel. Den vanligaste metoden för att rensa ogräs är fortfarande att rensa för hand inom den ekologiska odlingen, även om det har utvecklats metoder för att bearbeta ogräsen maskinellt.
[...]
Den ekologiska jordbrukaren får mer betalt för sina grödor, men den största vinsten är framförallt att slippa hanteringen av farliga gifter, skriver de tre organisationerna, vilket gynnar den biologiska mångfalden.

Det är intressant att vissa EU-direktiv går bra att ge dispens ifrån utan att någon EU-byråkrat bryr sig. Andra däremot, som det om den beramade FRÖ-lagen får man tydligen inte alls ge dispens ifrån. Jag ser ett mönster i att FRÖ-direktivet gynnar de stora fröfirmorna och därför kan man inte ge dispens från det. EU-direktivet om förbud mot gifterna Stomp och Totril däremot missgynnar kemikalieproducenterna (vilka till stora delar även äger fröfirmorna) och då får man ge dispens.

Alternativet till att köpa ekologiskt odlade grönsaker är att odla sina egna giftfria. Själv har jag utökat lökodlingen i år, då lök är såpass lätt att lagra. Man gör lämpligen flätor av sina lökar och hänger på vinden eller i källaren. Mina har hållit sig hela vintern, trots frysgrader på vinden.

Ja, jag vet att jag måste rensas ogräs mellan lökarna. Det blir ett av morgondagens trädgårdsuppdrag. Idag har jag istället planterat ut en massa förodlad kål, purjolök, selleri med mera.

Tyvärr räcker inte mina lagringsutrymmen i en modern lägenhet till för att lagra så mycket mer grönsaker, utan resten måste ätas upp fram till december. Morötter och potatis kan jag bara ha på vinden fram tills det fryser.

Snart första skörden...

Det växer snabbt nu i trädgården när det kommit lite värme igen. På bara några dagar har rucola, rädisor och majrovor kommit betydligt längre. Dessa såddes i mitten av april.

Snart kan man börja plocka lite blad från rucolan (längst till höger). Därefter lär väl de första rädisorna bli klara och sen majrovorna. Hade vi inte fått den där extrema köldknäppen förra veckan hade nog rucolan varit skördeklar idag.

När småplantorna kommit så här långt är det även läge att gallra lite. Rucola behöver inte gallras, men majrovor måste gallras så de inte står för tätt, för annars blir det inga rovor, bara blad. Broccolirybs kanske också ska gallras lite, men jag gjorde inte det förra året och resultatet blev ändå mycket lyckat. Rädisor kan man också gallra lite grann, men det är inte absolut nödvändigt om man har sått glest.

Även bloggrannen Ylven ägnar sig åt vårbruk i köksträdgården.

Tidig vår i köksträdgården

Så här tidigt på våren finns det inte mycket för husbehovsodlaren att hämta i köksträdgården. En av de få grönsaker man kan skörda är jordärtskockor. Nedan två olika sorter. Den vitskaliga Bianca är den enda sorten som blommar i vårt land. Den rödskaliga sorten vet jag inte vad den heter.

En av de godaste saker man kan göra av dem tycker jag är att köra dem i ugnen med lite olja på i 200 grader tills de är mjuka och fått en aning färg.

Annars kan det om man har tur (eller planering) finnas kvar övervintrade palsternackor och svartrötter i köksträdgården, fast dem måste man skynda sig att skörda innan de lägger all sin energi på nya blad.

Lite lökblad finns också - gräslök, piplök och luftlök. Särskilt de två senare har redan hunnit få stora tuvor av blad som man kan skörda en del av. Persilja brukar också övervintra och förra årets plantor kan användas fram tills årets plantor blivit tillräckligt stora, bara man ser till att ta bort blomstänglarna.

Av årets första sådder, som jag skrev om för någon vecka sedan, har det ännu inte hunnit bli så mycket, men på bilden nedan ser ni hur det ser ut om man lyfter på "täcket" till rädisor, majrova, broccolirybs och rucola. Bara småplantor, men bara det blir varmt kommer de att växa snabbt och vara skördemogna om några veckor.

I övrigt växer de förodlade plantorna inomhus och man får skola om dem till större krukor efterhand som de växer ur sina krukor. Nedan spetskål av sorten "Kalibos", en delikatess som ska bli skördemogen runt slutet av juli.

Snart är det dags att gradvis börja vänja plantorna till utomhuslivet och solen genom att låta dem stå på balkongen. Till att börja med ska de bara ha en timme direkt sol om dagen. Men först måste vi få lite varmare efter dagens besök av ishavsluft.

Första utomhussådden

Igår var det dags att så de första grönsakerna utomhus i två ramar. Förodlingarna inomhus har jag redan berättat om tidigare. Visserligen var det ruskigt kallt igår, men SMHI lovar varmare väder de närmaste dagarna. Odlingsväv på sådderna gör både att det växer snabbare och att jorden håller fukten bättre, vilket ger bättre groning.

De första grönsakerna blir såna som växer snabbt och tål köld. Vintersallat, romansallat, salladslök, plocksallat, karottmorötter och spenat i den ena ramen.

I förgrunden ser ni ett nyttigt redskap - en jordtermometer. Med den kan man se att jordtemperaturen är tillräckligt hög för köldkänsligare frön såsom bönor, gurkor och majs. Idag var jordtemperaturen bara 8 grader, men det räcker för det jag sått.

I slutet av maj kommer jag att sätta ut förodlade purjolöksplantor i denna ram - jag räknar med att det mesta av de tidiga grönsakerna kommer att vara skördade då. Skulle de inte vara det får jag tänka om.

I den andra ramen blev det rädisor, majrova, broccolirybs och rucola. I bakgrunden maskrosplantor som ska rensas bort.

Vad gäller rädisor kan jag rekommendera Runåbergs rädisor - en fin blandning av olika färger. För att komplettera dem har Impecta rädisan Zlata med gult skal.

Broccolirybs är samma art som rova, men ger istället "minibroccoli" där man äter blomknopparna och de övre bladen. Runåbergs har sorten Sessantina, som är skördeklar på cirka 60 dagar, men jag har köpt sorten Quarantina från Italien, som är skördeklar redan efter 40 dagar.

I denna ram kommer jag att sätta ut några squashplantor i början av juni. Då lär allt det tidiga vara skördat.

Odlingstips: dagbok och förodling

Jag skrev nyligen om hur våren spirar på fönsterbrädan. I en kommentar undrade någon varför hans förodlade småplantor alltid blir så långa och rangliga. Svaret är att de behöver mycket ljus. För att förodlingen ska lyckas måste man ha ett tillräckligt ljust fönster eller också komplettera med extra belysning, t.ex. i form av lysrör. När temperaturen tillåter låter jag också alltid plantorna stå ute på balkongen över dagen. Det är ju definitivt inte möjligt ännu, men förhoppningsvis snart. Det är stor skillnad på hur mycket ljus plantorna får ute på balkongen och bakom fönsterglas.

Vid förodling är det viktigt att plantorna inte får växa sig för stora i sina krukor. De måste ha plats inte bara att växa ovan jord, utan även rotsystemet måste få växa. Därför måste man kolla sina förodlingar och skola om dem till större krukor vid behov.

Innan utplanteringen är det viktigt att plantorna avhärdas ordentligt, d.v.s. gradvis får vänja sig vid utomhusklimatet. Det handlar om att vänja sig vid temperatur, blåst och solstrålning. Får plantorna stå ute för länge i solljus utan att ha fått gradvis vänja sig blir de "brända". Bäst är mulna dagar, men i brist på det får man ta gradvis tillvänjning. Första dagen får plantorna stå i solen en timme, andra dagen två timmar, o.s.v.

Dagens andra husbehovsodlartips är att föra dagbok över sina odlingar. Det finns flera orsaker att föra dagbok. För det första är det bra att ha för att lära sig av sina misstag till nästa år, och förstås också för att lära sig vad som funkade bra. Det behöver inte bara vara "misstag" utan kan vara sådant som att man borde ha sått sina tomatfrön någon vecka senare för att plantorna inte ska hinna förväxa sig innan de sätts ut. En andra orsak att föra odlingsdagbok är att komma ihåg vad man har sått. Jag brukar också skriva upp ungefär hur många frön jag sått för att sen kunna kolla grobarheten på frön som jag sparat från tidigare år. Börjar grobarheten bli dålig är det dags att investera i nya frön till nästa år. Förra året skrev jag lite om hur länge frön av olika grönsaker håller.

Slutligen brukar jag också skriva upp dygnets (eller de senaste dygnens) högsta och lägsta temperatur i min odlingsdagbok och har för ändamålet en max- och mintermometer.

Våren spirar på fönsterbrädan

Utomhus råder nu eländigast tänkbara väder - blåst, regn och smältande snö och is, men ändå bara någon plusgrad, så det känns rått och kallt. Halt och hemskt är det också. Men på min fönsterbräda spirar redan våren. Igår morse var det lite sol, så jag passade på att ta fotot till höger.

Längst ner basilika, därefter fyra små krukor med selleriplantor, några paprika och chili, samt längs upp små groddar av purjolök.

Jag upprepar det jag skrev för ett år sedan.

Men det är inte försent än att så basilika och paprika. Andra omgången tänkte jag så idag och förra året sådde jag 8 mars med gott resultat. Internationella kvinnodagen är också ett bra riktmärke för att det är dags att så förodlingar av selleri och purjolök, även om selleri gärna kan sås tidigare, då även den växer sakta i början.

Sen framåt slutet på mars är det dags att så tomater. I början av april börjar det sen bli fullt på fönsterbrädorna då det är dags att förodla kålplantor, men då kan man också ofta ha plantorna ute på balkongen när vädret tillåter.

Jag rekommenderar även i år att beställa frön på postorder från små fröfirmor, för att gynna dem. De har det svårt med effekterna av FRÖ-lagen. Vill vi ha mångfald istället för enfald bland grönsaksfröer måste dessa små fröfirmor med sitt rika sortiment kunna överleva. Här är en lista över mina favoriter.

• Runåbergs fröer
• Impecta
• Jennys frön och sånt

En del läsare har efterfrågat praktiska saker man kan göra med alla dessa hemska kriser omkring oss i världen. Att odla en del av sin egen mat är en sådan sak. Mest lättodlade torde potatis och vitlök vara. Det är i princip bara att gräva hål och stoppa ner sättpotatisar respektive vitlöksklyftor. Om man sen ägnar dem lite mer uppmärksamhet (ogräsrensning med mera) får man såklart mer skörd, men hur slarvig man än är brukar man ändå få ut något av potatis och vitlök.

Annars är gräslök och persilja att rekommendera för den som bara har en balkong. Istället för att köpa dyra krukor i affären går man ut på balkongen och plockar gratis från balkonglådan. Både gräslök och persilja kan sås inomhus redan nu så får man tidigare skörd.

Vill man ha något verkligt delikat på balkongen föreslår jag en eller flera tomatplantor. Det finns småväxta sorter av körsbärstomater med buskigt växtsätt, t.ex. Tiny Tim, som ger rik smaskig skörd om den får stå i en kruka på balkongen. Just denna sort växer ganska sakta i början och bör sås tidigt. Förra året sådde jag mina runt 20 mars, men tänker nog så dem nu till helgen i år. Självklart går det bra att ha den även i trädgårdslandet. Tomatplantor är också så vackra när frukterna mognar att de kan pryda en blomsterrabatt, fast det ska vara busktomater som Tiny Tim, så inte plantorna blir för stora.

Husbehovsodling

Fler "favoriter i repris", alltså äldre inlägg från bloggen som fortfarande är aktuella. Dagens ämne är Husbehovsodling, ett ämne där vi närmar oss den aktuella årstiden.

• Gräv och så
• Investera i pumpor och squash
• Världens vackraste mat
• Rostad majs och pumpasoppa
• Mera bönor
• Inventering och förodling
• Solrötter
• Investera i sädesodling
• Tröskdag
• Riktig slowfood
• Skördetid
• Den fröodlade mångfaldens problem

Dags att odla lök och bönor?

Jag läser att

Sveriges lökodlingar riskerar att slås ut när de två ogräsmedlen Stomp och Totril inte får användas efter vintern. Förbudet är ett EU-direktiv, men alla länder utom Sverige har fått dispens att använda medlen tills alternativ finns.

Kemikalieinspektionen ger inte fortsatt dispens för användning av dessa herbicider och lökodlarna sliter sitt hår i förtvivlan och förutser slutet för svensk lök. Att båda preparaten är miljöpåverkande tycks inte påverka lökodlarna. Även den svenska odlingen av purjolök, morot, palsternacka och bruna bönor är tydligen beroende av dessa ogräsmedel.

Mest kritiskt är det för lök- och purjolöksodlingen där ersättningsmedel saknas. Det enda alternativet är handhackning och ett ökat antal arbetstimmar.

Ännu ett argument för att köpa ekologiskt odlade grönsaker, där odlingen inte riskerar att drabbas av att ett kemiskt preparat visar sig vara farligt och förbjuds. Förresten är väl alla kemiska preparat som används i giftjordbruket mer eller mindre giftiga. Det är bara att man inte har upptäckt alla riskerna ännu. Visst kostar det mer med ekologiskt odlat, men det är bättre än att köpa importerade grönsaker som man inte riktigt vet vad de besprutats med.

Nu är ju förbudet mot de två herbiciderna problematiskt, då det ger orättvis konkurrens inom EU.

I resten av EU får herbiciderna användas i minst två år till, vilket innebär att lök besprutad med Totril kan fortsätta importeras till Sverige. Göran Wilén tror att frågan kommer att tas på allvar först när det drabbar stora producenter utomlands, först då kommer kemiföretagen att bli intresserade av att ta fram ersättningspreparat.

Därför har en centerpartistisk riksdagsledamot från Kalmar län uppmanat miljöminister Andreas Carlgren att gå emot EU-direktivet, vilket skulle kunna bli ett intressant prejudikat.

Den svenska odlingen kommer att konkurreras ut samtidigt som miljöpåverkan riskerar att gå på export, skriver Anders Åkesson.

- Denna import kan då antas komma från länder och odlare med en, jämfört med Sverige, långt större användning av växtskyddsmedel.

Det är ett knivigt val mellan två onda ting. Lösningen är som sagt giftfri odling. Vi konsumenter har tillvants till billig mat, men det är kortsiktigt att tro att förutsättningen för den billiga maten - giftjordbruket - ska kunna fortgå i längden, då det är beroende av tillgång till ändliga resurser såsom råolja.

Jag kommer nog att satsa på att odla mer lök själv nästa år. Handrensad och giftfri. Gratis motion på köpet. Om man startar från sättlök tillhör lök förresten de mer lättodlade grödorna. Potatis är ju också lätt att odla själv, men som bloggrannen Ylven skriver - potatis finns ju att köpa på Ica, eller hur? Vi behöver framöver öka vår livsmedelssäkerhet och beredskap mot störningar i försörjningskedjorna genom att fler odlar själva (utan att drabbas av knepiga direktiv om otillåtna frön).

Apropå allt detta läste jag också att de öländska bruna bönorna nu fått EU-skydd som SGB, skyddad geografisk beteckning. Synd att det inte kommer att bli någon mer odling då, utan ogräsgifterna.

Fast vi kan ju lösa två problem på en gång genom att sätta ett gäng arbetslösa på att rensa ogräs i grönsaksodlingarna, istället för att de ska sitta och förslöas och ha tråkigt i sina hem.

[Andra bloggar om bönor, odling, ekologisk odling, jordbruk, bekämpningsmedel, miljö, grönsaker]