Klimatkostnader och oljekostnader

Häromdagen presenterades i SvD olika beräkningar på hur mycket det kommer att kosta i klimatåtgärder för att hålla den globala temperaturökningen under två grader. Siffrorna rör sig från EU:s 100 miljarder euro per år till Världsbankens 170 till 750 miljarder dollar per år. Det handlar då tydligen till stor del om investeringar i utvecklingsländerna.

Men vem är egentligen den stora boven vad gäller koldioxidutsläppen? Var borde man alltså sätta in åtgärder för att minska förbrukningen av fossila bränslen? Svaret är uppenbart - industriländerna, och framförallt USA. Per capita förbrukar industriländerna mycket mer fossila bränslen än utvecklingsländerna. Så att sätta in "klimatåtgärder" i utvecklingsländer är bara ett sätt för industriländerna att smita ifrån sitt ansvar. Nu tror jag inte att något industriland frivilligt kommer att dra ner på sin konsumtion, så klimatcirkusen kommer att fortsätta med diverse intetsägande deklarationer från Köpenhamnsmötet.

Ett nytt intressant inslag i klimatdebatten är att länderna i Centralamerika kräver 105 miljarder dollar i ersättning för skador orsakade av den globala uppvärmningen. Hur ska de kunna bevisa att det är just det som är orsaken? Klimatet varierar ju lokalt och mellan åren också, så att bevisa direkt orsakssamband till industriländernas koldioxidutsläpp blir nog svårt.

Det finns dock ytterligare ett hot som hänger över världen, nämligen peak oil. Även kallat den globala oljeproduktionstoppen eller helt enkelt oljekrönet. Det gäller inte bara oljan, utan även övriga fossila bränslen. Fossilgasen (eufemistikt kallad naturgas) och kolet kommer också att nå sina globala produktionstoppar inom de närmaste årtiondena. Vikande oljeproduktion kommer att leda till högre oljepris. De svagaste köparna kommer därmed att prisas ut ur marknaden. De svagaste köparna är just nu många utvecklingsländer. Frågan är vad som kommer att hända om flera utvecklingsländer framöver inte har råd att köpa in råoljebaserade bränslen till nödvändiga behov, t.ex. vattenpumpar. Kommer den rikare delen av världen att bistå med något slags subventioner till dessa länder så de har råd med sin bensin och diesel för de mest nödvändiga behoven? Eller kommer de att få klara sig själva tills svälten slår till och västvärlden känner sig tvungen att skicka matbistånd för att döva sitt dåliga samvete? Eller kommer västvärlden att ha fullt upp med sina egna finanskriser orsakade av höga oljepriser och inte orka bry sig överhuvudtaget? Det kanske kommer att variera från fall till fall, alltefter hur strategiskt intressant landet ifråga är.

Hursomhelst kommer förr eller senare även industriländerna att drabbas av "demand destruction" vad gäller oljan, även om u-länderna troligen drabbas först. Vissa branscher kommer att drabbas av hård utslagning vid högre oljepriser, t.ex. flyget. Därmed kommer vi att ofrivilligt minska vår förbrukning av olja, alltså ett steg på vägen mot vad som krävs i klimatförhandlingarna.

Läs även andra bloggares åsikter om oljekrönet, oljeproduktionstoppen, oljepris, peak oil, u-länder, klimat