SvD:s Carolina Neurath har under sommaren börjat gräva i svenska folkets skuldberg och av det jag sett av hennes skrivande förut så ger hon sig inte förrän hon gått till botten med en fråga. Hon må vara ung (drygt tio år yngre än SvD:s andra stjärna Andreas Cervenka), men det gör också att hon inte har förutfattade meningar om sakernas tillstånd och kan ifrågasätta etablerade sanningar.
Idag skriver Neurath om ränteavdraget och har frågat några ekonomer om deras syn på det. Det rör sig visserligen om "the usual suspects", Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson, Nordeas chefsekonom Annika Winsth och SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist. Jag undrar varför svenska ekonomijournalister har så lite fantasi att de alltid tillfrågar dessa tre. Varför frågar de inte mer oberoende ekonomer? Även mer "udda", såsom Lars P Syll. Bankekonomerna har förvisso ofta vettiga synpunkter, men man ska inte glömma bort att de är anställda av en part i målet. Även Krister Andersson, skattesakkunnig på Svenskt Näringsliv är intervjuad i Neuraths artikel och han får väl anses vara lite mer opartisk vad gäller bolån.
Hursomhelst är synpunkter som kommer fram i artikeln
- att ränteavdraget fyllde en funktion när Sverige hade en hög fastighetsbeskattning
- att Sverige har nästan dubbelt så höga ränteavdrag (30%) som det europeiska genomsnittet (17%)
- att det höga ränteavdraget gör att svenskarna lånar mer än de annars skulle göra
- att ränteavdraget driver upp priserna på fastigheter och bygger upp en fastighetsbubbla
- att ränteavdraget inte underlättar för förstagångsköpare utan gör det svårare för dem, då bostadspriserna blir upptrissade
- att ränteavdraget skulle kunna sänkas, men man måste tänka igenom hur det ska göras
- att dagens låga ränteläge gör det lättare att minska ränteavdraget
Ränteavdraget kan inte vara skälet till att hushållens skulder ökar, för avdraget fanns där långt innan skuldökningen satte fart. Orsakerna får man hitta på andra håll. Exempelvis handlar det om borttagandet av fastighetsskatten, införandet av rot-avdraget och att vi har ett lågt byggande.Det är en kombination av faktorer som drivit upp de svenska bostadspriserna och hushållens skuldsättning, men ränteavdraget är en av dem. Jag har tagit upp flera av dessa tidigare.
Vad gäller ränteavdrag kan det vara intressant att komma ihåg historien. Vårt nuvarande ränteavdrag på 30 procent kom till genom 1990-1991 års skattereform, då ränteavdraget sänktes från tidigare 50 procent. 1985 sänktes ränteavdraget från 70 procent och innan 1983 var ränteavdraget 100 procent! På den tiden låg dock bolåneräntorna på en helt annan nivå än idag.
Förutom förändringar av ränteavdraget har även amorteringskrav diskuterats. Sandro Scocco tycker att amorteringskrav är bra, men att det är fel läge just nu när bostadspriserna ligger på topp - det borde ha införts för fem år sedan. Detta gäller för övrigt fler av de åtgärder mot bostadsbubbla och hushållskreditbubbla som just nu diskuteras, exempelvis borttagande av ränteavdrag. Nu har vi redan vår bubbla med begynnande pyspunka på bostadsmarknaden och vi bör snarare diskutera hur vi i Sverige ska hantera baksmällan efter skuldfesten.
Inlägg
"Ränteavdraget kan inte vara skälet till att hushållens skulder ökar, för avdraget fanns där långt innan skuldökningen satte fart."
SvaraRaderaDen stora prisökningen på bostäder kom före 2008, innan nya rotavdraget och borttagandet av fastighetsskatten. Med samma resonemang kan alltså dessa inte heller vara orsaken.
Det är de låga räntorna snarare än rot och fastighetsskatt (som snart återinförs igen låter det som).
SvaraRaderaNär vi köpte hus för 12 år sedan hade vi räntor på 5-6,5% på de olika bindningstiderna.
När vi slutamorterade villan nu i somras hade vi räntor under 3%.
Det är klart det är frestande för folk att låna dubbelt så mycket då.
/ Lowrisk
Jag är rätt säker på att jobbskatteavdragen är en annan stark orsak till att lånen har dragit iväg, ett par tusen mer i månaden att lägga på räntor skickar iväg priserna ganska bra.
SvaraRaderaFast första jobbskatteavdraget infördes 2007, så det kan knappast förklara prisökningen innan dess.
RaderaBostadspriserna hade nog stigit under 2000-talet hursomhelst, men det hade ju inte behövt innebära en bubbla.
SvaraRaderaDe låga räntorna i kombination med ränteavdrag samt amorteringsfrihet gjorde ju att slutpriset lätt skenade iväg i en budgivning eftersom nettokostnaden/månad blir ganska låg. Borttagandet av fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och införandet av jobbskatteavdrag får väl snarast ses som bensin på brasan...
Det är sorligt/dråpligt hur rörande eniga alla bigwigs NU är om behovet av amorteringar och nedtrappning av ränteavdrag. När Flute med flera bloggare började belysa belåningen och de skenande bostadspriserna - när åtstramingarna SKULLE ha genomförts, då var allt frid och fröjd. Inte ett moln på himlen och prisökningarna berodde på "fundamentala faktorer".
+1 Problemet är att Svensson inte har grundläggande ekonomisk kunskap och satte lockades in i låneträsket. Låg ränta + ränteavdrag, ingen amortering och lite mer pengar i fickan efter jobbskatteavdragen.
RaderaAlla lånade som om det inte fanns någon morgondag.
Banksubventionen/Ränteavdraget är inget annat än fullständigt perverst.
SvaraRaderaJag är förvånad över att vår eminenta Bostadskreditnämnden (BKN, som ju moderaterna vill lägga ner!) inte hörs mer i debatten. De har gjort mycket bra utredningsarbete om orsaken till det senaste decenniets prisökningar på bostäder. Det finns två anledningar som står för över 40 % av ökningen vardera (dvs 80+ % tillsammans) och det är låga räntor och ökade disponibla inkomster. Lägre skatter bland annat har ju gett oss mer pengar i plånboken.
SvaraRaderaBostadsbrist står bara för 7 % av ökningen! Att våra politiker inte känner till detta är uselt.
Det intressanta att diskutera är vad ni tror att kommer att hända framöver. Belåningsgraden för både befintliga bostadsägare och förstagångsköpare behöver sjunka. Framför allt behöver den sjunka i relation till inkomsten.
SvaraRaderaFörstagångsköparen:
För att belåningsgraden hos förstagångsköpare ska gå ner ordentligt så är det bäst om huspriserna går ner med säg 30%. Sänks räntan samtidigt så kan de få en rimlig belåningsgrad och kunna amortera. Detta förutsätter ju givetvis att förstagångsköparen har ett arbete.
Befintliga bostadsägare:
För befintliga bostadsägare så kan man möjligtvis tänka sig att belåningsgraden kan ju sjunka om inkomsterna ökar extra mycket under ett antal år och räntorna sänks med tex 1%, samt att priserna står still. Om kronkursen är ofärändrad så ger det högre inflation och sämre konkurrenskraft för svensk exportindustri vilket ger ökad arbetslöshet (Så länge lönearbetare får 5% lönelyft så accepterar de att priserna stiger med 5%, så funkar folk). Kombinerat med att vi redan tappar exportjobb till utlandet samt en vacklande världsmarknad så ser är kanske inte detta jättebra.
Verkar vara hit vi är på väg i första steget.
Det går kanske att hålla liv i exporten om RB sänker SEK-värdet mot utlandet med allehanda trix som tex att trycka pengar snabbare än ECB och FED (sk valutakrig). Detta ger dock importerad inflation så prisökningarna kanske blir 6 % istället. Kom ihåg att det är exporten som föder oss. Frågan är om det kommer att finnas arbete för förstagångsköparen, om inte så lär han utebli från visningen och då sjunker priserna.
Summan:
Ser ut att bli ett lågräntesamhälle med hög inflation, ökande arbetslöshet, valutakrig och dalande bostadspriser. Sen är det frågan hur mycket av varje det blir.
Det är bankirerna som ligger bakom de höga huspriserna, genom att låna ut pengar som de egentligen inte har. Centralbanken bär den yttersta skulden, och bör avskaffas.
SvaraRadera