Detta till skillnad från exempelvis Irland, vars bostadsbubbla sprack 2006 och där den spräckta bubblans följdverkningar sammanföll i tiden med Finanskrisens akuta fas hösten 2008 och gjorde krisen dubbelt svår för Éire. Där fälldes alla de stora bankerna och staten blev tvungen att gå in och ta över, med megaunderskott som följd. Detta gör att det blir tufft för örikets invånare. Irland hade 2008 (enligt Eurostats senaste revision som kom idag) ett budgetunderskott på 7,3% av BNP, förra året var det troligen näst störst i EU med 14,4% av BNP och i år räknar man med att det blir hårresande 32% av BNP p.g.a. engångskostnader för bankerna. Under tiden har Irlands statsskuld stigit från 44,3% av BNP år 2008 till 65,5% av BNP år 2009 och mycket mer i år.
Men nu var det Sverige jag skulle skriva om. Även om man kan tycka att allt inte står så bra till i Sverige just nu, så har vi det ändå som sagt gott ställt jämfört med många andra länder. Underskottet i svenska statens finanser var 2009 förhållandevis beskedliga 0,9% av BNP och statsskulden bara 42% av BNP. Arbetslösheten låg i augusti på 8,2%, jämfört med EU-genomsnittet på 9,6% och Irlands 13,9%.
Och våra fyra storbanker har repat sig och mår nu riktigt bra. Klassens ljus Handelsbanken redovisade i förrgår en ökad vinst för tredje kvartalet i år och klassens värsting Swedbank redovisade igår en hyfsad vinst för tredje kvartalet, att jämföra med en stor förlust förra året. Det blev inte så illa som befarades och nu ser det ut att peka uppåt för Swedbank. De två andra storbankerna Nordea och SEB rapporterar sina resultat för tredje kvartalet på onsdag respektive torsdag nästa vecka, men det skulle förvåna mig om det bleve några större negativa överraskningar där.
Nu vill kanske någon läsare påpeka att större vinster för bankerna inte gynnar folket. Delvis kan jag hålla med, men jag vill då påminna om att större delen av aktierna i de svenska börsföretagen ägs av fonder, försäkringsbolag och staten. Vinsterna gynnar alltså till stor del folket, pensionerna och statskassan. Swedbanks största ägare är "rörelsens" eget Folksam. Nordeas största ägare är finländska försäkringsbolaget Sampo och svenska staten med ungefär 20% var. Även i SEB och Handelsbanken är fonder och försäkringsbolag stora ägare, även om investmentbolagen Investor och Industrivärden sitter med stora poster (cirka 20% i SEB respektive cirka 10% i Handelsbanken). Och så länge bankerna går bra så slipper vi att staten tvingas ta över dem och att de blir en belastning för folket.
Apropå bankaktier, så skriver bloggrannen Stockman idag intressant om investeringspsykologi - hur man ser på sitt innehav av exempelvis bankaktier kan till stor del bero på när man köpte dem.
Förutom vinsterna för de svenska storbankerna verkar de efter Finanskrisens brutala lektioner ha fått en mer nykter och realistisk syn på riskerna i världsekonomin.
Handelsbankens vd Pär Boman varnade på onsdagen för risk för nytt stök på marknaderna, inte minst beroende på den svaga amerikanska ekonomin och Europas problem med stora statsskulder och budgetunderskott. Även SEB:s vd Annika Falkengren flaggade för risk för ny konjunkturoro nästa år.Men just nu går det som sagt bra. Inte bara för bankerna, utan för Sverige i stort, vilket Cornucopia igår beskrev en analytikers syn på. Även de svenska verkstadsföretagen redovisar goda vinster. Det började med anrika Svenska kullagerfabriken (SKF) i tisdags, följt av likaledes anrika Ericsson som idag vände åter till en liten vinst efter fyra kvartal av "negativ tillväxt". Volvo redovisade idag ett bättre resultat än väntat med ökad efterfrågan på lastbilar. Även Atlas Copcos kvartalsrapport kom in bättre än väntat idag.
En orsak till att Sverige klarat sig förhållandevis bra är att vi är en exportnation. Vi exporterar dessutom både industrivaror och (delvis förädlade) råvaror - diversifiering ger ökad motståndskraft. Just nu har jag bara statistik för 2008 tillgänglig, men då fördelade sig vår export enligt diagrammet nedan. (Klicka på diagrammet för att förstora.)
För att återgå till bankerna så syns det inte bara i deras kvartalsrapporter att de repat sig. Det syns också på Riksbankens balansräkning, där den bit som stöttade upp bankerna nu sjunkit ihop nästan helt. (Klicka på diagrammen för att förstora dem.)
Det gäller delen "utlåning i svenska kronor till penningpolitiska motparter", som enligt tillförlitliga rykten till större delen var lån till att stötta upp storbanken X så att den inte skulle falla omkull. Vilken den storbanken var överlåter jag åt läsarna att gissa. Intressant är att det är först de senaste månaderna som denna bit av Riksbankens balansräkning försvunnit (alltså stödlånet återbetalats), samt att den försvunnit snabbt. Så sent som i mitten av juni var denna bit på 335 miljarder kronor, för att sista juni sjunka till 244 miljarder, sista juli 222 miljarder, sista augusti 112 miljarder och nu i oktober futtiga 11 miljarder kronor. Därmed står som jag ser det den svenska banksektorn och dess stöttepelare Riksbanken förhållandevis väl rustade för att kunna tackla Finanskrisen 2.0 när den väl kommer. Detta får mig faktiskt att känna mig lite lättad och lugnad.
Det var länge sedan jag sist tog en titt på Riksbankens balansräkning, så därför kan några ytterligare kommentarer vara på sin plats. Posten "fordringar i utländsk valuta på hemmahörande i Sverige" var den dollarlikviditet som Riksbanken bistod det svenska bankväsendet med under Finanskrisen. Det stödet avvecklades som synes redan under juni-oktober 2009.
Vad gäller den guldgula biten längst ner i diagrammet, så har Riksbankens guldreserv ökat i värde de senaste åren, trots att man ägnat sig åt att sälja av 60 ton guld mellan 2005 och 2009. Varför man sålt av en massa guld övergår mitt förstånd.
För att övergå till skuldsidan av balansräkningen, så har de båda posterna "emitterade skuldcertifikat" och "skulder i svenska kronor till penningpolitiska motparter" nu också i princip försvunnit. Dessa var alltså pengar som Riksbanken lånade in, troligen mest från storbankerna Y och Z, för att sedan stötta upp storbanken X. Posten "skulder i svenska kronor till hemmahörande utanför Sverige" var den swaplina från amerikanska Federal Reserve som Riksbanken hade för att kunna stötta de svenska bankerna med dollarlikviditet.
Nu är alltså frågan också hur framtiden ser ut. Som jag ser det är Finanskrisen 2.0 tämligen oundviklig med tanke på de enorma outredda problem som fortfarande finns i olika delar av världsekonomin. Frågan är bara när den kommer. 2010, 2011 eller 2012? Ingen vet.
Sedan har vi den svenska bostadsbubblan, som ännu inte spruckit. De numera flitigt citerade Reinhart och Rogoff har forskat på finanskriser och deras efterverkningar och enligt dem så dröjer det i genomsnitt två år från en bostadsbubblas topp till dess att den utlöser en bankkris. Som vi ser av skräckexemplet Irland är det mycket olyckligt om denna bankkris råkar sammanfalla med en global finanskris. Eftersom den svenska bostadsbubblan ännu ser ut att tuffa på kan vi förvänta oss bankkris orsakad av den tidigast hösten 2012. Om världsekonomin drabbas av Finanskrisen 2.0 nästa år skulle Sverige isåfall kunna klara sig undan dubbel kris (åtminstone samtidigt), men om man med diverse ingripanden från stater, centralbanker, EU, IMF med flera lyckas hålla Finanskrisen 2.0 stången till 2012 skulle det kunna bli en samtidig dubbelkris för Sveriges del. Vi får se hur det blir med tajmingen. Och som sagt så har det svenska banksystemet nu repat sig såpass att jag tror att vi kan klara oss förhållandevis bra.
[Andra bloggar om banker, riksbanken, swedbank, handelsbanken, sverige, finanskris, centralbanker, industriproduktion, export, irland]
Inlägg
