Här kommer andra delen av det som Johnny på Runåbergs fröer skrivit om fröhandelns problem med påträngande byråkrati från EU och Jordbruksverket. Första delen hade titeln "Kniven på strupen" och beskriver nuläget. Idag handlar det istället om hur man skulle kunna göra saker bättre.
Några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.
Stickprov
Tillsynet borde köpa fröer som vilken kund som helst och testa grobarheten och odla utvalda arter eller sorter för att bekräfta sortäktheten. Resultaten är offentliga. Även uppgifter och märkning på påsarna ska uppmärksammas. Det är mycket som ska stå på en påse frö och det börjar bli många som säljer frö via nätet nu.
De företag som slarvar med frökvalitén blir uppmärksammade och om de inte bättrar sig vill ingen köpa frö av dem längre.
Men kravet på sista förbrukningsdag på fröpåsarna borde tas bort. Det är helt vilseledande och visar inte alls hur länge fröet är grobart. Vissa arter tappar sin grobarhet efter ett år eller två, medan andra kan hålla i årtionden. Ändå ska det stämplas bäst före två år framåt. Det hela är en eftergift till förpackningsindustrin som packar stora mängder frö.
Småförpackningar
Kontrollen av fröer som endast säljs i småförpackningar, främst till fritidsodlare, bör undantas från de strikta reglerna som gäller för frö till yrkesodlingen. Både vad det gäller kravet på registrering i någon av EU:s sortlistor, den stora officiella och de mycket mindre amatör- och bevarandesortlistorna, eller vad gäller införsel/importanmälan och dyrbar kontroll av den. Kontrollavgifterna överstiger många gånger värdet på fröpartiet!!
För konsumenternas valfrihet måste också dessa udda fröer få finnas. Dom skadar ingen, gläder många och utgör en minimal bråkdel av utsädesmarknaden.
Småförpackningar är enligt EU-direktiven t.ex max. 500 gram morotsfrö i en påse, 100 g sallat eller 5 kg bönor för sorter som är godkända på den officiella sortlistan. För s.k. amatör- och bevarandesorter gäller för morot 25 g, sallat 5-25 g beroende på art och böna 250g.
Ekonomi
Egentligen är ju det enda vettiga att de som får nytta av tjänsten, också betalar för den. Alltså konsumenterna. Och de som är tillsatta att tjäna dem, förväntas göra sitt yttersta för att infria förväntningarna. Bevara mångfalden och verka för ett hållbart leverne.
Om nu skatter ska omvandlas till avgifter för att det låter så mycket bättre i mångas öron, då bör eventuella avgifter för fröhandeln baseras på omsättningen i företaget, inte på antalet kontroller. Detta är en extra skatt/avgift som i slutändan den omhuldade konsumenten får betala. Eller handla utomlands, där fröna är billigare.
Jordbruksverkets Tillsynsenhet för köksväxtfrö får se upp så att de inte sågar av den gren de själva sitter på.
Journaler
Varje fröföretag håller koll på hur mycket som säljs. Vilka sorter, partier och mängder som köps in och hur många påsar som säljes. Och varje företag har sitt eget system för att göra detta så smidigt som möjligt.
Kravet på att journaler över varje frö ska föras enligt förordningarna för att kunna säkra spårbarheten, med alla de uppgifter som krävs, är helt orimliga och onödiga. Vem tjänar alla dessa mängder med listor från alla fröfirmor, om inte främst dom som jobbar med dem?
Åtminstone borde fröer som endast säljs i småförpackningar vara undantagna från den överdrivna journalföringen. De flesta fröer i dessa påtvingade journaler är ju redan sålda, sådda och skördade innan Tillsynet är klar med sin kontroll.
Visar inlägg med etikett jordbruksverket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jordbruksverket. Visa alla inlägg
2012-02-26
2012-02-14
Kniven på strupen för fröhandeln
Johnny från Runåbergs fröer skrev följande för några veckor som en reaktion på Jordbruksverkets orimliga avgifter för kontroll av fröpartier och jag tyckte det var så bra att jag frågade om jag fick publicera det här på bloggen. Här följer alltså ett gästinlägg från Johnny.
Kniven på strupen
Utvalda kommentarer och åsikter.
eller
Nu får det va nog. Nån måtta får det va.
Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu (sedan augusti 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredsställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av misskött ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.
Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.
Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt.
Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?
Frökvalitén är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.
Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.
Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben.
Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan…där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.
De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. Det här är ju värre än narkotika. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.
Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.
Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.
Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden kommer inte att vara nådig.
Vem tjänar på denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.
Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.
Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.
De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på för närvarande 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.
Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn? Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.
Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.
Det är allt en konstig värld vi lever i.
Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?
För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på tillsynet hos SJV.
Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt.
Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta hänsynslösa sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.
Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?
Med hopp om en ljusare framtid.
Johnny/Runåbergs fröer
Den som vill läsa mer kan även läsa vad Lindbloms fröer skrivit om detta. Jag kommer även att återkomma med del två från Johnny, där han skriver om några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.
Som jag nämnde för två veckor sedan kom det i januari ett viktigt förhandsavgörande från EU-domstolen om att direktivet för köksväxtfröer bryter mot vissa av EU:s grundlagar. I alla fall något positivt. Fortfarande dock ingen reaktion från Jordbruksverket.
Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.
Kniven på strupen
Utvalda kommentarer och åsikter.
eller
Nu får det va nog. Nån måtta får det va.
Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu (sedan augusti 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredsställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av misskött ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.
Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.
Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt.
Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?
Frökvalitén är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.
Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.
Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben.
Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan…där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.
De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. Det här är ju värre än narkotika. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.
Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.
Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.
Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden kommer inte att vara nådig.
Vem tjänar på denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.
Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.
Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.
De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på för närvarande 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.
Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn? Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.
Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.
Det är allt en konstig värld vi lever i.
Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?
För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på tillsynet hos SJV.
Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt.
Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta hänsynslösa sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.
Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?
Med hopp om en ljusare framtid.
Johnny/Runåbergs fröer
Den som vill läsa mer kan även läsa vad Lindbloms fröer skrivit om detta. Jag kommer även att återkomma med del två från Johnny, där han skriver om några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.
Som jag nämnde för två veckor sedan kom det i januari ett viktigt förhandsavgörande från EU-domstolen om att direktivet för köksväxtfröer bryter mot vissa av EU:s grundlagar. I alla fall något positivt. Fortfarande dock ingen reaktion från Jordbruksverket.
Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.
2012-02-01
Viktigt EU-avgörande för frömångfalden
La France Agricole har en artikel om det hela som även beskriver bakgrunden. Den lilla franska fröfirman Kokopelli stämdes av den stora franska fröfirman Graines Baumaux för brott mot EU:s utsädesdirektiv för köksväxter. Graines Baumaux krävde 10000 euro i skadestånd. Domstolen i Nancy dömde 2005 Kokopelli för att de sålde fröer av flera hundra olika köksväxtsorter som inte fanns med på EU:s sortlista.
Kokopelli överklagade till appellationsdomstolen i Nancy, som i sin tur skickade frågan vidare till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Appellationsdomstolens fråga till EU-domstolen var om "begränsningarna i produktion och försäljning av fröer och plantor av gamla sorter" är i överensstämmelse med vissa grundläggande principer för EU.
Generaladvokaten Juliane Kokott kom nu 19 januari alltså med beskedet att direktivet 2002/55/EG om försäljning av grönsaksfröer som inte finns med i EU:s officiella sortlista "är ogiltigt i det att det bryter mot unionens lagar" i "proportionalitetsprincipen" och "fritt företagande enligt artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna" och "rörelsefrihet för varor enligt artikel 34 av EU-fördraget" och "principen om likabehandling enligt artikel 20 i fördraget".
Generaladvokaten säger vidare att "förbudet mot försäljning av otillåtna frösorter är oproportionerligt gentemot målen i den europeiska lagstiftningen". Enligt henne "skulle målen kunna uppnås genom mindre begränsande föreskrifter". Exempelvis skulle en möjlig väg vara att ha ett krav på tydlig märkning för att säkerställa information och skydd för konsumenten när frösorten inte uppfyller kraven för EU:s sortlista.
Kokott säger att förbudet mot försäljning av fröer som inte är med på sortlistan har "vissa fördelar" och framförallt "säkerställer en tillfredsställande produktivitet inom jordbruket" och "har som mål att skydda slutkonsumenten av matvaror från hälsoproblem" och mot "förfalskningar och lurendrejeri". Emellertid påpekar hon att förbudet har "allvarliga olägenheter" vad gäller näringsfrihet, konsumenter av jordbruksprodukter samt biologisk mångfald inom jordbruket. Hon föreslår därför att EU-domstolen i sitt kommande beslut fastslår att detta förbud är ogiltigt.
Motståndet från fröjättarna är dock inte slut - den franska fröproducentföreningen protesterar och försöker tolka generaladvokatens uttalande så gynnsamt som möjligt för sig själva. Franska nätverket för jordbruksfröer ser dock utslaget som en "glimt av hopp" för ovanliga frösorter.
Även jag ser detta utslag som hoppfullt. EU och Jordbruksverket ser alltså ut att tvingas luckra upp sina föreskrifter för fröförsäljning och de små fröfirmorna kan förhoppningsvis få det lättare.
Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.
Sveriges största fröfirma Nelson (med över 50 procent av marknaden) kommer jag att försöka undvika att köpa frön från.
Jag ska uppdatera mig lite vad som har hänt angående de avgifter som Jordbruksverket föreslog i höstas som skulle allvarligt missgynna de små fröfirmorna och återkomma om saken.
2011-11-08
Nelson, Erlandsson och avgifterna
Jag skrev igår om hur Jordbruksverket åter kommit med ett förslag om kontrollavgifter som riskerar att sänka de mindre svenska fröfirmorna. Största fröfirman Nelson Garden (med över 50 procent av marknaden) kommer inte att drabbas då de har sin fröpackning i Lettland.
Jordbruksverkets förslag om höjda avgifter för kontrollen av fröpartier har sin grund i Avgiftsförordning (SFS 1992:191) som ändrades i våras genom SFS 2011:216. Jag har nedan markerat de relevanta bitarna med fetstil.
Det finns dock en möjlig enkel utväg, där landsbygdsminister Eskil Erlandsson sitter på nyckeln. I 5 § sägs nämligen att avgifterna ska ha full kostnadstäckning "om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat". Erlandsson kan alltså (kanske behöver han fråga finansminister Anders Borg om lov) ändra i föreskrifterna för Jordbruksverket så att de inte behöver ha full kostnadstäckning för just frökontrollen. I statsbudgetsammanhang rör det sig om struntsummor, kanske högst en miljon kronor sammanlagt, vilket även är en liten summa om man ser till hela Jordbruksverkets mångmiljardbudget. För en pytteliten summa i statsbudgeten kan man alltså se till att konkurrensen inte snedvrids till småföretagens nackdel. Alternativet är att de små fröföretagen läggs ner, vilket knappast kan vara landsbygdsminister Eskil Erlandssons vilja, när han säger att "Vi ska ta tillvara människors engagemang och företagsamhet och se till att hela landet tillåts växa och spira". Landsbygdsministern har nu chansen att ta hem goodwill-poäng - kommer han att gripa detta tillfälle?
Vad gäller Jordbruksverket kan man fundera på om deras kontroller verkligen behöver kosta så mycket som de gör idag. Behöver de vara så nitiska i sin kontroll? Magnus Redin skrev i en kommentar på mitt förra inlägg så här.
Vad kan man själv göra då? För det första kan man skriva till chefen för Växtkontrollenheten på Jordbruksverket, Tony P Nilsson och till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
För det andra kan man undvika att köpa fröer från Nelson Garden och istället gynna de små fröfirmorna, som i mitt tycke dessutom ofta har bättre sorter än Nelson. Här följer en lista över små fröfirmor som säljer via postorder - komplettera gärna om jag missat någon.
Jag noterar för övrigt att Nelson Garden är GuldSponsor för Naturskyddsföreningen - kanske dags för Naturskyddsföreningen att tala med sin sponsor?
Några bloggar till förutom Cornucopia har nu uppmärksammat frågan:
På Allt om trädgårds forum finns två diskussionstrådar om saken (ett två).
Vi väntar nu bara på att fler tidningar än Allt om trädgård ska uppmärksamma frågan om vår frömångfald.
Jordbruksverkets förslag om höjda avgifter för kontrollen av fröpartier har sin grund i Avgiftsförordning (SFS 1992:191) som ändrades i våras genom SFS 2011:216. Jag har nedan markerat de relevanta bitarna med fetstil.
5 § En myndighet får bestämma storleken på andra avgifter än de som avses i 4 § endast efter särskilt bemyndigande från regeringen.Jordbruksverket måste alltså se till att få full kostnadstäckning för sina kontroller och då de dessutom har ett ackumulerat underskott från tidigare år måste de nu höja avgifterna rejält. Eftersom största fröfirman Nelson har sin packning i Lettland får de en orättvis konkurrensfördel som de mindre firmorna inte kan skaffa sig, då de genom sin mindre storlek inte har ekonomisk möjlighet att lägga ut packningen i ett annat EU-land. Just det ackumulerade underskottet från tidigare år slår extra hårt, då det enligt ändringen i våras (signerad av finansmarknadsminister Peter Norman) måste täckas.
Om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat, ska avgifter beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning).
För avgifter som tas ut enligt 4 § första stycket 1--9 får myndigheten själv, upp till full kostnadstäckning, besluta om storleken på avgifterna om inte regeringen har föreskrivit något annat. Förordning (2011:216).
[...]
25 a § En myndighet som får disponera inkomster från en avgiftsbelagd verksamhet ska balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning.
Om det ackumulerade överskottet uppgår till mer än 10 procent av den avgiftsbelagda verksamhetens omsättning under räkenskapsåret, ska myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur hela överskottet ska disponeras.
Har det uppkommit ett underskott i en avgiftsbelagd verksamhet som inte täcks av ett balanserat överskott från tidigare räkenskapsår, ska myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur underskottet ska täckas. Förordning (2011:216).
Det finns dock en möjlig enkel utväg, där landsbygdsminister Eskil Erlandsson sitter på nyckeln. I 5 § sägs nämligen att avgifterna ska ha full kostnadstäckning "om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat". Erlandsson kan alltså (kanske behöver han fråga finansminister Anders Borg om lov) ändra i föreskrifterna för Jordbruksverket så att de inte behöver ha full kostnadstäckning för just frökontrollen. I statsbudgetsammanhang rör det sig om struntsummor, kanske högst en miljon kronor sammanlagt, vilket även är en liten summa om man ser till hela Jordbruksverkets mångmiljardbudget. För en pytteliten summa i statsbudgeten kan man alltså se till att konkurrensen inte snedvrids till småföretagens nackdel. Alternativet är att de små fröföretagen läggs ner, vilket knappast kan vara landsbygdsminister Eskil Erlandssons vilja, när han säger att "Vi ska ta tillvara människors engagemang och företagsamhet och se till att hela landet tillåts växa och spira". Landsbygdsministern har nu chansen att ta hem goodwill-poäng - kommer han att gripa detta tillfälle?
Vad gäller Jordbruksverket kan man fundera på om deras kontroller verkligen behöver kosta så mycket som de gör idag. Behöver de vara så nitiska i sin kontroll? Magnus Redin skrev i en kommentar på mitt förra inlägg så här.
Hur skulle man kunna skära i andra änden? Vad kan göras för att minska kostnaderna för att driva jordbruksverket och deras kontroll?Som Lindbloms frö påpekar så är kostnaderna för kontrollen väsentligt mycket lägre i övriga EU-länder, bara 5-15 procent av de föreslagna svenska kostnaderna. Dags att rensa lite i den svenska byråkratin! Enligt Lindbloms frö beror det ackumulerade underskottet hos Jordbruksverkets frötillsyn på följande.
Det är rätt typiskt att en alltför dyr verksamhet med tillgång till en obegränsad inkomstkälla löser lönsamhetsproblem genom att öka intäkterna istället för att effektivisera verksamheten.
EU:s krav kan väsentligen lösas genom egenkontroll och ett register som är tillgängligt över nätet. Ett sådant system skulle inte kosta några stora pengar.
1. Interna problem, efter att Jordbruksverket tog över frötillsynen från det nedlagda Statens Utsädeskontroll.Ska de andra fröfirmorna behöva betala för Jordbruksverkets klantighet och att frötillsynen har för stor kostym efter Nelsons flytt?
2. Sedan 2007 har inkomsterna varit lägre än budgeterat. En stor orsak är att det största svenska företaget (>50% av totala omsättningen i Sverige) 2006 flyttade sin fröpackning från Sverige (bara detta) och därefter bara rakt av slapp svensk frötillsyn och avgifter. Avgifterna höjdes då för de andra företagen, men det var inte tillräckligt.
Vad kan man själv göra då? För det första kan man skriva till chefen för Växtkontrollenheten på Jordbruksverket, Tony P Nilsson och till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
För det andra kan man undvika att köpa fröer från Nelson Garden och istället gynna de små fröfirmorna, som i mitt tycke dessutom ofta har bättre sorter än Nelson. Här följer en lista över små fröfirmor som säljer via postorder - komplettera gärna om jag missat någon.
Jag noterar för övrigt att Nelson Garden är GuldSponsor för Naturskyddsföreningen - kanske dags för Naturskyddsföreningen att tala med sin sponsor?
Några bloggar till förutom Cornucopia har nu uppmärksammat frågan:
På Allt om trädgårds forum finns två diskussionstrådar om saken (ett två).
Vi väntar nu bara på att fler tidningar än Allt om trädgård ska uppmärksamma frågan om vår frömångfald.
2011-11-07
Jordbruksverket klantar till det igen!
Återigen har Jordbruksverket bevisat sin inkompetens. Som Cornucopia påtalar så vill man nu trefaldiga avgiften för den obligatoriska kontrollen av importerade fröpartier, vilket kommer att slå ut små fröfirmor. Detta har inget med den så kallade FRÖ-lagen från förra året att göra, utan handlar istället om en ny förordning, med grund i att regeringen har beslutat att alla statliga verk ska ta in sin egen kostnad för kontroller i form av avgifter. Detta har sedan Jordbruksverket tolkat på sitt eget vis och gjort ett par rejäla blundrar på vägen.
Även Jordbruksverket som helhet verkar behöva se över sina rutiner både för remissförfarande och information, då liknande misstag gjordes kring hanteringen av FRÖ-lagen förra året. Här anser jag att det är Generaldirektör Mats Persson och kanske Planeringschef Anna Olsson som är ansvariga, då jag inte hittar någon informationsansvarig på verket. Kanske chefen för Internrevisionsenheten, Ann-Katrin Harringer, också borde ta tag i saken.
Vad gäller själva frågan om avgifterna skriver Cornucopia så här:
Nu börjar reaktionerna komma så smått. Lena Israelsson skriver i Allt om trädgård:
Nu väntar vi på att fler ska vakna. Alla ni odlingsintresserade som har egna bloggar och läser det här, skriv om det så det blir bloggstorm som förra året! Alla ni andra, sprid detta till era odlarkompisar, via mejl eller Facebook. Alla journalister som brukar läsa denna blogg - skriv om det (eller prata om det om ni råkar jobba för teve eller radio). Politiker - ta upp det, särskilt i Riksdagen. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson behöver ställas mot väggen om detta.
Själv har jag haft fullt upp med min flytt och därmed inte haft tid för detta, även om jag har noterat det tack vare Facebook-gruppen, men nu när jag så smått börjat komma i ordning i den nya bostaden ska det bli andra bullar av. Jag hoppas att vi kan ställa till en lika stor storm som runt FRÖ-lagen förra året. Jag kommer att driva på detta med denna blogg som bas - den är bland Sveriges största inom kategorierna Ekonomi, företagande och juridik samt Miljö med för tillfället cirka 6600 besökare per vecka (och dessutom en av de mest länkade bloggarna inom dessa områden). Tillsammans kan vi (frökonsumenter och fröfirmor) få Jordbruksverket att backa - avgiften för fröregistrering blev de tvingade att sänka från 3000 kronor till 800 kronor.
Närmast kommer jag att formulera ett öppet brev till Jordbruksverket och landsbygdsministern. Jag återkommer med det här på bloggen. Under tiden kan ni läsa vad Lindbloms frö skrivit om de nya reglerna. Bland annat konstaterar han att den svenska avgiften är 5-15 gånger högre än i övriga EU - vill vi ha några små fröföretag kvar här? Här några som jag tycker viktiga klipp från det han skriver.
- För det första har man bara skickat remissen till en enda fröfirma, nämligen Sveriges största (Nelson Garden med över 50 procent av marknaden). Remissen verkar inte heller ha gått till olika organisationer, exempelvis Fritidsodlingens riksorganisation (FOR).
- För det andra har man inte informerat om de nya reglerna på Jordbruksverkets nyhetssida och därmed inte heller på mejlutskicken. Jag prenumererar på dessa mejlutskick just för att kunna fånga upp såna här tokigheter, men precis som i samband med FRÖ-lagen kommer inte de viktigaste nyheterna med i mejlutskicken.
Även Jordbruksverket som helhet verkar behöva se över sina rutiner både för remissförfarande och information, då liknande misstag gjordes kring hanteringen av FRÖ-lagen förra året. Här anser jag att det är Generaldirektör Mats Persson och kanske Planeringschef Anna Olsson som är ansvariga, då jag inte hittar någon informationsansvarig på verket. Kanske chefen för Internrevisionsenheten, Ann-Katrin Harringer, också borde ta tag i saken.
Vad gäller själva frågan om avgifterna skriver Cornucopia så här:
Exempelvis skall egenföretagaren Lindbloms Frö nu betala 150 000:- SEK i avgift istället för tidigare 50 000:- SEK, utan att få något extra ut av det alls. Även enskilda firman Runåbergs fröer kommer antagligen drabbas lika hårt. Företaget Impecta konstaterar att avgifterna blir högre än vad de betalar för fröerna.Nelson Garden har sin fröpackning outsourcad till Lettland och går därmed helt runt de svenska reglerna. Jordbruksverkets kostnader för kontrollenheten måste därmed bäras av alla de mindre fröfirmorna om Jordbruksverket ska få täckning för kostnaderna genom avgifter. Nelson, som "råkade" vara enda remissinstans, är säkert bara glada över eliminerad konkurrens.
Har de slumpmässiga inspektionerna helt plötsligt blivit 3x så dyra? Man får många inspektionstimmar för 150 000:- SEK. Med en timpenning på 1000:- i timmen borde varje fröpackare bli inspekterad 150 timmar om året, nästan en hel månad heltid. Eller föreligger det någon form av korruption från agroindustrin här som har lobbat/mutat in det hela för att slå ut alla små konkurrenter?
Nu börjar reaktionerna komma så smått. Lena Israelsson skriver i Allt om trädgård:
Leif Lindblom vid Lindbloms Frö i Kivik är förbannad och chockad. Han har skrivit ett öppet brev till jordbruksministern Eskil Erlandsson, där han hotar med att lägga ner verksamheten. Tidigare betalade han 50 000 per år för den stickprovskontroll av importerade köksväxtfrön som jordbruksverkets växtskyddsenhet utför. Nu ska han punga ut med 150 000 kronor per år. Det kan inte hans företag bära. [...]FOBO (Förbundet organisk-biologisk odling) har tagit upp frågan i ett pressmeddelande.
Veronica Gårdestig vid Impecta Frö:
– Kontrollavgifterna för ett parti blir högre än vad vi betalar för fröna. Hur vi ska lösa det vet vi inte just nu. Vi kan ju inte ta ut ännu högre priser på fröpåsarna. Nej, vi måste ta strid mot avgifterna.
Beslutet om chockhöjningen har fattats vid jordbruksverkets växtkontrollenhet. Tony Nilsson är chef här. Han har haft några tuffa dagar med stenhård kritik från framför allt fröhandlare. Men också inom jordbruksverket får han mothugg.
– Vi kommer att snabbutreda det här, säger han nu och beklagar samtidigt att remissförfarandet inte gick korrekt till.
Nu väntar vi på att fler ska vakna. Alla ni odlingsintresserade som har egna bloggar och läser det här, skriv om det så det blir bloggstorm som förra året! Alla ni andra, sprid detta till era odlarkompisar, via mejl eller Facebook. Alla journalister som brukar läsa denna blogg - skriv om det (eller prata om det om ni råkar jobba för teve eller radio). Politiker - ta upp det, särskilt i Riksdagen. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson behöver ställas mot väggen om detta.
Själv har jag haft fullt upp med min flytt och därmed inte haft tid för detta, även om jag har noterat det tack vare Facebook-gruppen, men nu när jag så smått börjat komma i ordning i den nya bostaden ska det bli andra bullar av. Jag hoppas att vi kan ställa till en lika stor storm som runt FRÖ-lagen förra året. Jag kommer att driva på detta med denna blogg som bas - den är bland Sveriges största inom kategorierna Ekonomi, företagande och juridik samt Miljö med för tillfället cirka 6600 besökare per vecka (och dessutom en av de mest länkade bloggarna inom dessa områden). Tillsammans kan vi (frökonsumenter och fröfirmor) få Jordbruksverket att backa - avgiften för fröregistrering blev de tvingade att sänka från 3000 kronor till 800 kronor.
Närmast kommer jag att formulera ett öppet brev till Jordbruksverket och landsbygdsministern. Jag återkommer med det här på bloggen. Under tiden kan ni läsa vad Lindbloms frö skrivit om de nya reglerna. Bland annat konstaterar han att den svenska avgiften är 5-15 gånger högre än i övriga EU - vill vi ha några små fröföretag kvar här? Här några som jag tycker viktiga klipp från det han skriver.
Detta är det värsta som inträffat i fröbranschen i Sverige någonsin
Slår ut både sortiment och ekonomi för små/halvstora företag.
Men gynnar starkt några få stora i fröindustrin.
Man avgiftsbestraffar små fröföretag, som står för mångfald och alternativ.
[...]
De nya avgifterna genomfördes de facto med hjälp av något som bara kan kallas remissbedrägeri, då endast en remissinstans fick yttra sig från fröhandelns sida. Ingen annan fröhandlare fick någon kännedom om det som var på gång,
till dess den färdiga föreskriften kom på pränt. Denne ende var egentligen diskvalificerad (jäv) att yttra sig i detta, då man inte är kontrollerad i Sverige.
[...]
Vi kommer att kräva att Föreskriften rivs upp och att en konsekvensutredning utförs. Och att vi får en ordentlig ursäkt.
Personligen menar jag att det även bör bli konsekvenser bland ansvariga inom Jordbruksverket.
[...]
I Danmark finns inte dessa avgifter. I Holland betalar ett företag avgifter som är 10% av de föreslagna svenska. I Finland görs endast groningskontroll av det frö som bjuds ut på hobbymarknaden. Ingen speciell avgift för detta.
[...]
Företagen har noll möjlighet att påverka vad som görs eller hur. Då företagen är tvingade att betala allt, behöver myndigheten inte göra det minsta för att minska sina omkostnader.
[...]
De små enskilda firmorna Lindbloms Frö och Runåbergs Fröer kommer nu att betala mer i dessa avgifter än i vanlig inkomstskatt.
2010-12-07
Jordbruksverket svarar på remissvarsstormen
Jordbruksverket har idag publicerat en sammanställning av remissvaren på det förslag till regler för udda sorter av köksväxtfröer som kommit att få öknamnet FRÖ-lagen och som jag skrev en hel del om i november.
En intressant synpunkt kom från Ekologiska lantbrukarna.
NordGens remissvar är också läsvärt.
För att stödja de små fröfirmorna som säljer udda sorter föreslår jag att alla som planerar att så grönsaker nästa år köper sina fröer från de små firmorna. Lägg beställningen tidigt för att visa ditt stöd för de små fröfirmorna.
Jag var förresten i Riksdagen den 25/11 och lyssnade påjordbruksminister landsbygdsminister Eskil Erlandssons svar på interpellationen från Tina Ehn (mp) och Suzanne Svensson (s). Erlandsson försvarade EU-direktivet och tyckte att det skulle förbättra saker. Han har uppenbarligen inte förstått någonting. Dessutom svarade han inte alls på vissa delfrågor. Hursomhelst kan vi uppenbarligen inte räkna med landsbygdsministerns stöd när det gäller denna fråga. Han har återigen bevisat sin inkompetens!
Stöd kan däremot fås från landsbygdsministerns partikamrat EU-parlamentarikern Lena Ek (c). Som jag nämnt förut har hon skrivit en fråga till EU-kommissionen om detta. En vettig politiker tycks hon vara att döma av hennes blogg. Kan inte hon ersätta byråkratiminister Erlandsson eller bilminister Carlgren? Nu har hon i alla fall fått svar från Jordbruksverkets generaldirektör Mats Persson. Intressant är att han skriver så här:
Även Mats-Eric Nilsson, känd för boken "Den hemlige kocken" har skrivit om FRÖ-lagen.
[Andra bloggar om byråkrati, frö-lagen, jordbruksverket, odling, eu, jordbruk, politik]
En intressant synpunkt kom från Ekologiska lantbrukarna.
Det är inte realistiskt att föreslagna kostnader endast ska uttaxeras av det saluförande fröföretaget. Konkurrensen snedvrids ytterligare av att annan som inte tagit kostnader för upptagande på sortlistan gratis kan saluföra ifrågavarande sort.Jordbruksverket svarar.
Det mest rimliga förefaller ju vara att den som producerar utsädet har mer ansvar för att sorten registreras än den som enbart saluför utsädet. Olika producenter borde kunna samarbeta om registreringen.Dessa oklarheter bäddar för kaos. Hur ska detta redas upp mellan EU-länderna och olika fröfirmor för att det inte ska bli orättvist? Fröfirmorna kan knappast förväntas sitta och ringa runt till alla sina kolleger i Europa för varje sort och komma överens om att dela på avgifterna.
NordGens remissvar är också läsvärt.
Såsom varandes en nordisk genbank med mandat att bevara och främja den genetiska mångfalden inom kulturväxter och deras vilda släktingar i Norden, ställer vi oss ifrågasättande till lagförslag och föreskrifter som riskerar att begränsa det utbud av sorter av köksväxter som finns på den svenska (och i förlängningen nordiska) marknaden.Dessutom har Jordbruksverket idag hållit ett informationsmöte angående de nya föreskrifterna, där det enligt ATL blev hård debatt.
Vi anser i huvudsak att den nuvarande lagstiftningen i Sverige gällande tillåten försäljning av icke sortlisteregistrerade köksväxtsorter i småförpackningar är tillfredsställande. EU-kommissionens direktiv 2009/145/EG innebär däremot en ökad byråkrati och, i samband med detta, märkbart ökade kostnader för små fröproducenter. Detta riskerar att leda till minskad mångfald av lämpliga sorter tillgängliga för konsumenter i Sverige. Vi ser inte detta som en önskvärd utveckling. [...] Sverige har ett nordligt svalt klimat och en begränsning av tillgängligheten till lämpliga sorter från motsvarande regioner i övriga delar av världen, samt till svenska lokalt anpassade sorter, vore till skada och går dessutom stick i stäv med de målsättningar för ökad odlad mångfald som Jordbruksverket satt upp.
Ett trettiotal deltagare besökte mötet i Jönköping, bland dem tre större fröföretag och ett stort antal intresseorganisationer. Kritiken mot Jordbruksverkets hantering av reglerna om köksväxtfröernas registrering och avgifter var hård.Positivt var dock att Jordbruksverket nu föreslår att sänka registreringsavgiften till 800 kronor per sort och årsavgiften blir noll. Detta alltså för så kallade amatörsorter och bevarandesorter. Ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt. Vad gäller det värsta problemet finns dock ingen lösning.
- Jordbruksverket bad om ursäkt för att dialogen inte förts tidigare med de berörda, kritiken är befogad. Dialogen ska bli bättre med två kommande informationsmöten, ett i vår och ett i höst, säger Ingela Grahn på Jordbruksverkets informationsenhet.
Fröföretagare som har fröer klara för leverans kommande säsong står i praktiken med fröer som blir olagliga efter årsskiftet. Dessa uppmanas att kontakta Jordbruksverket för att hitta en gemensam lösning.Som jag skrivit förut är det en lång process att ta fram fröer för försäljning. De fröer som säljs våren 2011 har fröodlats under 2010. Gäller det frön av tvååriga växtslag, t.ex. kål eller morötter, såddes fröplantorna redan våren 2009. Planering och beställning av fröodlingar torde ha gjorts ännu tidigare. Det är därför helt absurt att EU tog beslut om detta direktiv 2009/145/EG den 26 november 2009 och att det skulle börja gälla från 1 januari 2011. Enligt samtal jag hade med Tobias Olsson, chef för växtodlingsenheten på Jordbruksverket, så ger direktivet heller inga möjligheter till övergångsregler, vilket också bekräftas på flera ställen i sammanställningen av remissvaren. Den korta tiden mellan beslut och ikraftträdande gör att direktivet till sin verkan blir retroaktivt, då det gör redan existerande frölager olagliga. Retroaktivitet strider mot en del av legalitetsprincipen - "Lex retro non agit". I 2 kapitlet av Regeringsformen står följande i 10 §
Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd, när den förövades.Vidare sägs
Skatt eller statlig avgift får ej uttagas i vidare mån än som följer av föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten.Nu är jag inte juridikexpert, men med hjälp av denna paragraf i vår grundlag borde man kunna hävda att de frölager som redan finns får försäljas även efter årsskiftet, utan att fröfirman ska behöva betala någon avgift för de icke registrerade sorterna. Eftersom detta EU-direktiv går på tvärs mot det allmänna rättsmedvetandet och kanske till och med mot grundlagen kan man inte se det som annat än orimligt. Därmed återstår inget annat än civil olydnad. Jag uppmanar härmed de berörda fröfirmorna att strunta i direktivet och sälja sina fröer ändå. Skulle det gå så långt att Jordbruksverket då utdömer vite så tänker jag starta en insamling för att betala dessa viten. Jag tror att denna bloggs läsekrets utökad med vänner och bekanta lätt skulle kunna samla ihop pengar för att betala eventuella viten.
För att stödja de små fröfirmorna som säljer udda sorter föreslår jag att alla som planerar att så grönsaker nästa år köper sina fröer från de små firmorna. Lägg beställningen tidigt för att visa ditt stöd för de små fröfirmorna.
- Impecta har just lagt upp 2011 års nyheter på sin hemsida
- Runåbergs fröer
- Rara växter
- Jennys frön och sånt
- Örtagården
Jag var förresten i Riksdagen den 25/11 och lyssnade på
Stöd kan däremot fås från landsbygdsministerns partikamrat EU-parlamentarikern Lena Ek (c). Som jag nämnt förut har hon skrivit en fråga till EU-kommissionen om detta. En vettig politiker tycks hon vara att döma av hennes blogg. Kan inte hon ersätta byråkratiminister Erlandsson eller bilminister Carlgren? Nu har hon i alla fall fått svar från Jordbruksverkets generaldirektör Mats Persson. Intressant är att han skriver så här:
Frågan man kan ställa sig är om det över huvud taget behövs regler för dessa amatörsorter. Politiker och myndigheter bör ta ställning till om sorter som säljs i mycket små kvantiteter till hobbyodlare helt kan undantas från EU-gemensamma regleringar på sikt.Även EU-parlamentarikern Carl Schlyter (mp) har engagerat sig i frågan.
Jag ifrågasätter om föreslagen föreskrift samt det direktiv den bygger på ens är förenliga med de internationella avtal vi skrivit under.Bra tänkt, Schlyter!
I 2002/55 skäl 8 slår man fast att man bör beakta internationella regler.
I rådsbeslut 2004/869 skäl 5 slås det fast att Fördraget om Växtgenetiska resurser är rättsligt bindande.
[...]
Sverige bör ansöka om att införa tidsbegränsade försök till bättre lösningar i enlighet med skäl 33 i 2002/55 så att vi kan prova oss fram med ett ytterligare förenklat förfarande för lågvolymutsäden med syfte att bevara biologisk mångfald.
[...]
Jag föreslår att vidare behandling av detta ärende avbryts och att Sverige tar initiativ till att ifrågasätta 2002/55 samt 2009/145 i EG-domstolen, eftersom de underminerar möjligheten att genomföra internationellt bindande avtal.
Även Mats-Eric Nilsson, känd för boken "Den hemlige kocken" har skrivit om FRÖ-lagen.
[Andra bloggar om byråkrati, frö-lagen, jordbruksverket, odling, eu, jordbruk, politik]
2010-11-18
Uppskjutet beslut om FRÖ-lagen?
Det ser ut som om Jordbruksverket fått kalla fötter efter att ha fått drygt 650 (!) remissvar på sitt förslag till svenskt införlivande av EU-direktivet 2009/145/EG. Beslut om det svenska införlivandet skulle ha fattats 25 november, men så här sägs det i en artikel i ATL idag.
Jordbruksverket har också ställt samman lite frågor och svar med anledning av FRÖ-direktivet.
Det kan vara värt att påpeka att EU-direktivet 2009/145/EG utgör ett undantag till EU-direktivet 2002/55/EG, som förbjuder försäljning av alla grönsakssorter som inte finns upptagna på EU:s standardsortlista. Fram till dess att EU kom med ett undantagsdirektiv för bevarande- och amatörsorter har vi i Sverige kört på vårt eget undantag från 1990-talet. Liknande EU-direktiv finns sedan tidigare för lantbruksväxter. EU:s aktuella sortlistor för lantbruks- och grönsaksväxter hittar man på denna länk. Det ska också tilläggas att det är fritt fram att sälja frön av arter av grönsaker eller lantbruksväxter som inte finns på någon av listorna.
Vid ett första påseende kan sortlistorna tyckas ganska inkonsekventa. Morot, selleri, fänkål, persilja och kummin finns med, men inte palsternacka, koriander eller dill. Ett av syftena sägs ju vara att undvika spridning av växtsjukdomar till våra viktigaste matväxter. Att då tillåta fri försäljning av palsternacka motsäger detta, då den är en nära släkting till morot m.fl. Av vete är endast vanligt vete, dinkel och hårdvete reglerade, men vad jag förstår inte övriga arter i släktet Triticum, exempelvis enkorn och emmervete. Solrosfrön är reglerade, men inte den nära släktingen jordärtskocka. Min slutsats blir att de skäl som officiellt framförs för att ha denna typ av reglering av fröförsäljning inte är de egentliga skälen. Det är nämligen endast de kommersiellt intressanta lantbruksväxterna och grönsakerna som finns med på listorna. Därför torde det egentliga syftet med dessa EU-direktiv vara att gynna de stora kommersiella fröföretagen. Koncentrationen i den globala utsädesbranschen har ökat starkt under de senaste decennierna och de stora utsädesföretagen med Monsanto, DuPont och Syngenta i spetsen har enorma resurser för lobbying, vilket exempelvis får till effekt att såna här EU-direktiv klubbas. Som av en händelse är de tre värstingarna även kemiföretag som producerar bekämpningsmedel, ofta skräddarsydda till deras utsäden. 2007 stod de största tre för nästan hälften av den globala fröförsäljningen i pengar räknat. De största tio utsädesfirmorna stod för två tredjedelar av fröförsäljningen.
För att återgå till FRÖ-direktivet så har det på nätet tyvärr cirkulerat en hel del osakliga, vilseledande och osanna uppgifter angående det, vilket inte hjälper motståndet, utan snarare försvårar det. Programmet för odlad mångfald önskar därför saklig kritik av fröreglerna. Jag hoppas att jag har lyckats hålla mig någorlunda saklig i det som jag skrivit tidigare, bland annat följande.
Ett intressant remissvar som jag missat tidigare kom från FritidsOdlingens Riksorganisation.
Så en hel lista över blogginlägg som tar upp FRÖ-lagen.
[Andra bloggar om byråkrati, frö-lagen, jordbruksverket, odling, eu, jordbruk]
Engagemanget för köksväxtfröerna växer. Frågor i riksdagen har lett till en interpellationsdebatt den 25 november.Intressant - tiden blir alltmer knapp fram till 31 december då EU-direktivet senast ska vara införlivat. Idag bjuder också Jordbruksverket in fröföretag och trädgårdsnäringen till informationsmöte om köksväxtdirektivet.
- Innan dess kan vi rimligen inte fatta något beslut om föreskriften, säger handläggare Anders Falk.
Jordbruksverket har fått in drygt 650 remissvar med många engagerade synpunkter på förslaget om hur EU-direktivet för bevarandesorter och amatörsorter för köksväxter ska införlivas i Sverige. Det är främst kravet på registrering av amatörsorter för köksväxter och avgiften för denna registrering som väckt protester.Bra att de talar med sina kolleger i England. DEFRA verkar ha hanterat ärendet på ett betydligt bättre sätt.
Verket arbetar förnärvarande med att ta del av remissvaren och har samtal bland annat med myndigheter i Danmark och England samt med EU-kommissionen om hur direktivet ska införlivas. I remissvaren märks en stark oro för att mindre vanliga frösorter inom småskalig– och amatörodling kommer att försvinna.
Den 20 december håller Jordbruksverket ett informationsmöte om de nya reglerna och hur vi kan hantera konsekvenserna.20 december - tiden blir alltmer knapp fram till 31 december. Datumet är också sällsynt illa valt, då många säkert kommer att ta julledigt redan denna vecka. Men jag tolkar informationen som så att Jordbruksverket efter proteststormen sett sig tvungna att ge en period med övergångsregler för fröfirmorna, annars skulle läget bli fullständigt ohållbart. Återstår att se hur generös denna övergångsperiod är. Storbritannien gav tre år och Sverige borde väl inte vara sämre. Jag hoppas att exempelvis FritidsOdlingens Riksorganisation också är inbjudna till informationsmötet.
En inbjudan skickas i dagarna till fröföretag och intresseorganisationer inom trädgårdsnäringen.
När det gäller avgiften för att registrera en amatörsort arbetar Jordbruksverket för att hitta en rimlig nivå.Ambitionen vad gäller avgiften är bra! Blir den för hög vet vi att det är Ekonomistyrningsverket som proteststormen ska riktas mot.
Jordbruksverket kan inte självständigt besluta om avgifter, utan är skyldiga till samråd med Ekonomistyrningsverket, för att inte bryta mot svenska regler eller EU:s lagstiftning och därmed riskera sanktioner. Jordbruksverkets ambition är dock att hålla avgiften så låg som möjligt.
Med de nya reglerna, som innebär att frösorterna ska registreras och beskrivas, kommer en frösort att kunna säljas inom hela EU. Det gör det lättare för små fröfirmor att importera och sälja frön från andra länder. Men det finns frösorter som saknar dokumentation. I vissa fall kan Jordbruksverket hjälpa till att leta fram sortbeskrivningar som redan finns för gamla frösorter.Låter positivt, men som jag sagt tidigare finns lämpliga sorter för Sverige ofta utanför EU, i länder med liknande klimat, såsom Kanada, Ryssland, Korea och USA. Jag ser fortfarande ingen enkel lösning i sikte där.
Jordbruksverket har kontakt med myndigheter i andra länder som redan införlivat köksväxtdirektivet, bland annat Österrike och Estland, för att ta del av deras erfarenheter och ta reda på om det finns lösningar som Sverige kan lära av. De nya reglerna börjar gälla vid årsskiftet.Också ett bra initiativ. Särskilt Österrike tycks av vad jag har läst ha hittat en vettig implementation av EU-direktivet. Den sista meningen förutsätter dock, antar jag, övergångsregler.
Jordbruksverket har också ställt samman lite frågor och svar med anledning av FRÖ-direktivet.
Kan en sort både vara en bevarandesort och en amatörsort?Tack, det var just en av de funderingar jag haft. En av mina favoritgrönsaker, Cavolo Nero di Toscana, som på svenska kallas svartkål eller palmkål, kommer sannolikt att registreras som bevarandesort i Italien och kan tydligen även registreras som amatörsort i Sverige.
Ja.
Vad kommer det att kosta att få en sort godkänd?Ingen årlig avgift, det låter bra.
Kostnaden för ansökan kommer att bli lägre jämfört med vanliga sorter och det kommer inte att vara någon årlig avgift. Hur stor registreringsavgiften blir är ännu inte bestämt.
Det kan vara värt att påpeka att EU-direktivet 2009/145/EG utgör ett undantag till EU-direktivet 2002/55/EG, som förbjuder försäljning av alla grönsakssorter som inte finns upptagna på EU:s standardsortlista. Fram till dess att EU kom med ett undantagsdirektiv för bevarande- och amatörsorter har vi i Sverige kört på vårt eget undantag från 1990-talet. Liknande EU-direktiv finns sedan tidigare för lantbruksväxter. EU:s aktuella sortlistor för lantbruks- och grönsaksväxter hittar man på denna länk. Det ska också tilläggas att det är fritt fram att sälja frön av arter av grönsaker eller lantbruksväxter som inte finns på någon av listorna.
Vid ett första påseende kan sortlistorna tyckas ganska inkonsekventa. Morot, selleri, fänkål, persilja och kummin finns med, men inte palsternacka, koriander eller dill. Ett av syftena sägs ju vara att undvika spridning av växtsjukdomar till våra viktigaste matväxter. Att då tillåta fri försäljning av palsternacka motsäger detta, då den är en nära släkting till morot m.fl. Av vete är endast vanligt vete, dinkel och hårdvete reglerade, men vad jag förstår inte övriga arter i släktet Triticum, exempelvis enkorn och emmervete. Solrosfrön är reglerade, men inte den nära släktingen jordärtskocka. Min slutsats blir att de skäl som officiellt framförs för att ha denna typ av reglering av fröförsäljning inte är de egentliga skälen. Det är nämligen endast de kommersiellt intressanta lantbruksväxterna och grönsakerna som finns med på listorna. Därför torde det egentliga syftet med dessa EU-direktiv vara att gynna de stora kommersiella fröföretagen. Koncentrationen i den globala utsädesbranschen har ökat starkt under de senaste decennierna och de stora utsädesföretagen med Monsanto, DuPont och Syngenta i spetsen har enorma resurser för lobbying, vilket exempelvis får till effekt att såna här EU-direktiv klubbas. Som av en händelse är de tre värstingarna även kemiföretag som producerar bekämpningsmedel, ofta skräddarsydda till deras utsäden. 2007 stod de största tre för nästan hälften av den globala fröförsäljningen i pengar räknat. De största tio utsädesfirmorna stod för två tredjedelar av fröförsäljningen.
För att återgå till FRÖ-direktivet så har det på nätet tyvärr cirkulerat en hel del osakliga, vilseledande och osanna uppgifter angående det, vilket inte hjälper motståndet, utan snarare försvårar det. Programmet för odlad mångfald önskar därför saklig kritik av fröreglerna. Jag hoppas att jag har lyckats hålla mig någorlunda saklig i det som jag skrivit tidigare, bland annat följande.
- EU, Jordbruksverket och legitimiteten
- Den fröodlade mångfaldens problem
- Min komplettering till remissvaret
- Mitt remissvar
Den 25 november kan vi ta ytterligare ett steg i den riktningen. Då kommer Jordbruksverket med krav som kan slå sönder den otroliga mångfald vi har bland köksväxter, som lök, tomat, krasse, koriander och chili. Runt om i Sverige finns 100 000 fritidsodlare och mängder av familjeföretag som tar fram och bevarar mängder av udda, gamla sorter och frön anpassade till lokala förhållanden.Europaparlamentarikern Lena Ek (c) har också tagit upp FRÖ-direktivet och skickat en skriftlig fråga till EU-kommissionen.
EU förbjuder försäljning av grönsaksfröer som inte är registrerade av myndigheterna, men vi har haft ett undantag för amatörsorter så att hobbyodlare och små fröfirmor ändå har fått verka. Nu ska undantaget bort och Sverige kommer förstås att nitiskt anpassa sig till detta överdrivna ordningssinne. Så fort någon vill sälja en ny sort i en liten lokal butik måste de gå till staten och fråga om lov, som om det rörde sig om en psykotropisk drog.
[...]
Det skulle bli ytterligare en seger för kontrollstaten och storbolagen. Vi har tagit ytterligare ett steg på vägen mot Gunnar Ekelöfs dystopiska vision om den dag arkitekterna gör molnen ändamålsenligt fyrkantiga, och hygieniska barn leker utan att någonsin beröras av människohänder.
1. Är det kommissionens mening att utsädesdirektivet ska slå ut den biologiska mångfalden?Av tidningar så har nu även Skånska Dagbladet och Lantbruk och skogsland tagit upp frågan.
2. Anser kommissionen att även svenska myndigheter har ett ansvar för den biologiska mångfalden?
3. Hur avser kommissionen arbeta för att biodiversitetsmålen i Europa implementeras i relevant lagstiftning?
Ett intressant remissvar som jag missat tidigare kom från FritidsOdlingens Riksorganisation.
Så en hel lista över blogginlägg som tar upp FRÖ-lagen.
- Lakes lakonismer
- Futuriteter
- The Secret Gardener
- Bartholdsson
- Henrik Alexandersson
- Attila tecknare
- Badlands Hyena
- Biodlaren
- Carls konsumentblogg
- Jan Nilsson
- Marita på Körsbärsgården
- Robert Petersson
- Rune Lanestrand
- Hejdå GMO
[Andra bloggar om byråkrati, frö-lagen, jordbruksverket, odling, eu, jordbruk]
2010-11-15
EU, Jordbruksverket och legitimiteten
Trots Jordbruksverkets förtydligande angående "FRÖ-lagen", alltså Jordbruksverkets nya regler för ovanliga grönsaksfröer, så ser det ut som om proteststormen fortsätter, om än i lugnare form, då remisstiden nu gått ut.
Nu har FRÖ-lagen kommit in i debattens finrum, då Viveka Ljungström, chefredaktör för Allt om Trädgård, skrivit en debattartikel på SvD Brännpunkt.
Problemet med lagar, direktiv och förordningar såsom det aktuella EU-direktivet 2009/145/EG och Jordbruksverkets föreskrift baserad på det, är att om de går alltför mycket emot "sunt förnuft" så förlorar allmänheten förtroendet för myndigheterna och de lagstiftande församlingarna. Därmed förlorar de i legitimitet. Orimliga lagar gör att det inte känns lika allvarligt att bryta mot dem. Särskilt när lagen kommer från ett fjärran och opersonligt EU-styre eller implementeras av övernitiska svenska byråkrater.
Andra aktuella exempel på lagar och direktiv som går emot det allmänna rättsmedvetandet är t.ex. domen mot den så kallade hockey-länkaren och EU:s datalagringsdirektiv.
Det är allvarligt om allmänhetens respekt för lagen minskar. Då blir nämligen också steget enklare till att även bryta mot lagar som är rimligare. Därmed bryts grundtesen att "land skall med lag byggas", som fanns redan i de medeltida landskapslagarna - "land skal mæþ laghum byggias".
Vi ser effekten av alltför många orimliga lagar i sydeuropeiska länder. Ett praktexempel är italienska hastighetsbegränsningar, som oftast är satta orimligt lågt. Några meter in på avfarten från motorvägen möts man t.ex. plötsligt av en 40-skylt. Självklart håller ingen dessa hastighetsbegränsningar. De som varit på besök i Italien har säkert märkt att folk kör rätt fort där och även bryter mot allehanda andra trafikregler, exempelvis rödljus. Så är antalet trafikdöda också närmare dubbelt så stort i Italien som i Sverige (justerat för invånarantalet). En annan effekt är att det kan bli en godtycklighet från polisens sida. Med många orimliga lagar är det ogörligt att lagsöka alla som bryter mot dem. Men exempelvis ett brott mot italienska hastighetsgränser kan av polisen användas som ursäkt för att ta fast de personer man av andra orsaker skulle vilja ta. Även rättssäkerheten urholkas därför av alltför många klåfingriga lagar.
En annan sak som stör mig med EU:s direktiv om frösorter är det som Ylven påpekar, nämligen att det går på tvärs mot subsidiaritetsprincipen.
För att återgå till Jordbruksverkets hantering av den aktuella FRÖ-föreskriften kan man jämföra med hur hanteringen av motsvarande direktiv skett i Storbritannien. Jämförelsen är inte till Sveriges fördel. I Sverige skickades förslaget till föreskrift ut till remissinstanserna 15 oktober och svaren skulle vara inne 5 november. Det publicerades på Jordbruksverkets hemsida först 2 november och remisstiden förlängdes då också till 10 november - ändå inte ens en månad från det att förslaget skickades ut. I Storbritannien skickades förslaget ut på remiss 4 augusti och svaren skulle vara inne senast 29 oktober. Nästan tre månaders remisstid känns betydligt rimligare. En annan stor skillnad är att Jordbruksverket föreslagit att inga övergångsbestämmelser behövs, medan brittiska DEFRA ger hela tre års övergångstid för fröfirmorna. Jordbruksverkets avsaknad av övergångstid tyder på okunskap och nonchalans, medan DEFRA:s treåriga övergångstid känns som en antydan i smyg till fröbranschen att de kan fortsätta ungefär som förut och inte bry sig så mycket om de nya bestämmelserna - EU-direktivet ska nämligen utvärderas år 2013.
Till sist så har jag hittat fler som skrivit om FRÖ-lagen sedan sist:
[Andra bloggar om byråkrati, frö-lagen, jordbruksverket, odling, eu, rättssäkerhet]
Nu har FRÖ-lagen kommit in i debattens finrum, då Viveka Ljungström, chefredaktör för Allt om Trädgård, skrivit en debattartikel på SvD Brännpunkt.
Problemet med lagar, direktiv och förordningar såsom det aktuella EU-direktivet 2009/145/EG och Jordbruksverkets föreskrift baserad på det, är att om de går alltför mycket emot "sunt förnuft" så förlorar allmänheten förtroendet för myndigheterna och de lagstiftande församlingarna. Därmed förlorar de i legitimitet. Orimliga lagar gör att det inte känns lika allvarligt att bryta mot dem. Särskilt när lagen kommer från ett fjärran och opersonligt EU-styre eller implementeras av övernitiska svenska byråkrater.
Andra aktuella exempel på lagar och direktiv som går emot det allmänna rättsmedvetandet är t.ex. domen mot den så kallade hockey-länkaren och EU:s datalagringsdirektiv.
Det är allvarligt om allmänhetens respekt för lagen minskar. Då blir nämligen också steget enklare till att även bryta mot lagar som är rimligare. Därmed bryts grundtesen att "land skall med lag byggas", som fanns redan i de medeltida landskapslagarna - "land skal mæþ laghum byggias".
Vi ser effekten av alltför många orimliga lagar i sydeuropeiska länder. Ett praktexempel är italienska hastighetsbegränsningar, som oftast är satta orimligt lågt. Några meter in på avfarten från motorvägen möts man t.ex. plötsligt av en 40-skylt. Självklart håller ingen dessa hastighetsbegränsningar. De som varit på besök i Italien har säkert märkt att folk kör rätt fort där och även bryter mot allehanda andra trafikregler, exempelvis rödljus. Så är antalet trafikdöda också närmare dubbelt så stort i Italien som i Sverige (justerat för invånarantalet). En annan effekt är att det kan bli en godtycklighet från polisens sida. Med många orimliga lagar är det ogörligt att lagsöka alla som bryter mot dem. Men exempelvis ett brott mot italienska hastighetsgränser kan av polisen användas som ursäkt för att ta fast de personer man av andra orsaker skulle vilja ta. Även rättssäkerheten urholkas därför av alltför många klåfingriga lagar.
En annan sak som stör mig med EU:s direktiv om frösorter är det som Ylven påpekar, nämligen att det går på tvärs mot subsidiaritetsprincipen.
Subsidiaritetsprincipen handlar om var beslut ska fattas. Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. I EU används subsidiaritetsprincipen för beslut som både EU och medlemsländerna kan fatta. Den fråga som ska ställas enligt subsidiaritetsprincipen är om det blir ett bättre beslut om EU beslutar än om beslutet fattas i medlemsländerna.Är det bara jag som tycker mig se att subsidiaritetsprincipen endast är en snygg fasad, och att EU i själva verket handlar om centralstyrning?
För att återgå till Jordbruksverkets hantering av den aktuella FRÖ-föreskriften kan man jämföra med hur hanteringen av motsvarande direktiv skett i Storbritannien. Jämförelsen är inte till Sveriges fördel. I Sverige skickades förslaget till föreskrift ut till remissinstanserna 15 oktober och svaren skulle vara inne 5 november. Det publicerades på Jordbruksverkets hemsida först 2 november och remisstiden förlängdes då också till 10 november - ändå inte ens en månad från det att förslaget skickades ut. I Storbritannien skickades förslaget ut på remiss 4 augusti och svaren skulle vara inne senast 29 oktober. Nästan tre månaders remisstid känns betydligt rimligare. En annan stor skillnad är att Jordbruksverket föreslagit att inga övergångsbestämmelser behövs, medan brittiska DEFRA ger hela tre års övergångstid för fröfirmorna. Jordbruksverkets avsaknad av övergångstid tyder på okunskap och nonchalans, medan DEFRA:s treåriga övergångstid känns som en antydan i smyg till fröbranschen att de kan fortsätta ungefär som förut och inte bry sig så mycket om de nya bestämmelserna - EU-direktivet ska nämligen utvärderas år 2013.
Till sist så har jag hittat fler som skrivit om FRÖ-lagen sedan sist:
- Madeleine Sjöstedt (fp) kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad
- Ledare i Gefle Dagblad
- Byggnadsvårdsbloggen
- Lakes lakonismer
- akkomp
- Åsa Romson
- Gröna tankar och handlingar
- En liten paus
- Odling för dummies
- Rune Lanestrand
- Brachyura
[Andra bloggar om byråkrati, frö-lagen, jordbruksverket, odling, eu, rättssäkerhet]
2010-11-14
Den fröodlade mångfaldens problem
Bilden till höger: Oaxacan Green Dent Corn
I kritikstormen mot "FRÖ-lagen", alltså Jordbruksverkets orimliga förslag till föreskrifter för ovanliga grönsaksfröer, har det även framkommit synpunkter att man borde byta fröer med varandra. Det har till och med startats upp en sida med namnet bytafroer.se. Nu är ju fröbyte mellan amatörer inget nytt fenomen. Redan i mitten av 1980-talet gick jag med i Föreningen Sesam, vars hela idé handlar just om fröbyte.Föreningen Sesam är en ideell förening som genom praktiskt arbete verkar för att bevara den mångfald som finns bland köksträdgårdens och åkerns växter.Tittar man i Sesams senaste årsbok med alla medlemmarnas fröerbjudanden ser man dock ett problem. Det finns bara sex sorter av gurkor, en sort av pumpa, en sort av sommarsquash, två sorter av vintersquash, men 77 sorter av tomater. Det finns 39 sorter av bryt- och vaxbönor, 48 sorter av kokbönor, 70 sorter av ärter, men bara fyra sorter av majs och bara tre sorter av kål. Detta beror på att vissa grönsaksarter är enklare att fröodla än andra. Det är faktiskt så att för vissa arter är det svårt för andra än proffs att fröodla.
Föreningen vänder sig i första hand till hängivna odlare som är nyfikna på ovanliga eller gamla köksväxtsorter och andra nyttoväxter och som bevara dessa i odling.
Det centrala i verksamheten är att medlemmarna fröodlar dessa sorter. Egen fröodling är ett säkert sätt att bevara gamla favoriter även om de försvinner ur handeln.
Bilden till höger: Miniature Rainbow Popcorn
Våra grönsaksväxter kan nämligen delas in i olika kategorier, till exempel självbefruktare och korsbefruktare, eller ettåriga och tvååriga.Ettåriga självbefruktare är lätta att fröodla, t.ex. tomater, bönor och ärter. De flesta av våra sädesslag är också självbefruktare - vete, havre, korn, dinkel och hirs. Här räcker det i princip med några plantor för att hålla sorten i odling. Det finns ingen större risk för oönskade korsningar.
Korsbefruktare är svårare att fröodla, då de är promiskuösa och korsar sig med grannplantor av samma art. Resultatet blir ofta korsningar som inte är bra och som framförallt inte har de egenskaper som gör föräldrasorterna odlingsvärda. Om man korsar brysselkål med blomkål blir resultatet oftast plantor som är varken eller, och som är odugliga som grönsaker. Därför är det svårt att fröodla korsbefruktare, eftersom de måste hållas på tillräckligt avstånd från andra blommande plantor av samma art. Exempel på ettåriga korsbefruktare är majs, gurka, squash och pumpa samt sädesslaget råg. Visserligen kan man med olika trick som att sätta påsar över blommorna lyckas hålla sorterna åtskilda, men för de flesta korsbefruktare finns i längden också problemet med inavelsdepression. Man måste fröodla tillräckligt många plantor av dessa arter för att de inte ska drabbas av problem, ofta ett par hundra plantor. Ett par hundra plantor har ingen normal fritidsodlare plats för i sin trädgård, som dessutom måste ligga på tillräckligt avstånd från andra fröodlingar för att undvika korsningsrisker.
Av dessa orsaker måste vi fritidsodlare som vill ha ovanliga grönsakssorter ha tillgång till fröfirmor som säljer frön av dem. Det måste alltså finnas professionella odlare som uppförökar sorter av tvååriga eller korsbefruktande grönsaker, samt fröfirmor som dessa fröodlare kan sälja till. Därför är de små fröfirmorna viktiga, och deras överlevnad får inte hotas av ett byråkratiskt Jordbruksverk eller korkade EU-direktiv.
Bilden till höger (klicka för att förstora)
En del av mina kokbönor från i år:
Borlotto di Vigevano Nano, Jacob's Cattle, Svensk vit, Hutterite Soup Bean, Orca/YinYang, Äkta tranbär, Kidney, Stella, svarta bönor, Rödhakeägg, Silute, Hungarian Butter, Sunset.
Av dessa sorter är det bara Vigevano Nano och Stella som finns med bland EU:s standardsorter. Bönor är dock som sagt lätta att fröodla själv.
Fler reaktioner på FRÖ-lagen har tillkommit sedan i onsdags.
- DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs
- Ledare i Sundsvalls tidning
- Program i Sveriges Radio i fredags
- Sanna Rayman på SvD:s ledarsida idag
[Läs även andra bloggares åsikter om byråkrati, ekologisk odling, frö-lagen, jordbruk, jordbruksverket, odling, fröodling]
2010-11-10
Jordbruksverket "förtydligar" om FRÖ-lagen
Idag har Jordbruksverket tydligen sett sig tvingade att svara offentligt på de senaste dagarnas proteststorm mot "FRÖ-lagen", alltså Jordbruksverkets orimliga förslag till föreskrifter för ovanliga grönsaksfröer.
Tyvärr är "förtydligandet" delvis ett förvillande. Därför har jag idag skickat följande till Jordbruksverket.
Sedan igår har jag också hittat en hel del ytterligare protester mot FRÖ-lagen.
Åtminstone en riksdagsledamot har också reagerat. Ur ATL:s artikel:
Jag har hittills inte funnit en enda sida som berömmer förslaget eller ens tycker att det är hyfsat (undantaget Jordbruksverket själva, förstås). Kan den begåvade läsekretsen snoka upp någon?
Det tycks mig som om Jordbruksverket och EU har förlorat ännu mer legitimitet i och med detta idiotförslag. När remisstiden gått ut idag får inte kampen ta slut, utan vi fritidsodlare måste fortsätta att göra våra röster hörda för att få landsbygdsministern (f.d. jordbruksministern) att ta upp detta på EU-nivå och få ett bättre EU-direktiv för amatör- och bevarandesorter än det nuvarande. En demonstration med grepar i nävarna utanför Jordbruksdepartementet kanske vore på sin plats?
Att det blev bloggstorm mot Jordbruksverket syns förresten tydligt hos knuff.se.
Avslutningsvis ännu mer oavsiktlig ironi: 2010 är det internationella året för biologisk mångfald.
[Andra bloggar om byråkrati, ekologisk odling, frö-lagen, jordbruk, jordbruksverket, odling]
Förtydligande om nya regler för amatörsorter av köksväxterEtt par hundra remissvar - starkt jobbat odlarkamrater!
Jordbruksverket har den senaste veckan få ta emot många upprörda och engagerade synpunkter på förslaget om hur EU-direktivet för bevarandesorter och amatörsorter för köksväxter ska införlivas i Sverige. De nya reglerna börjar gälla i alla medlemsstater vid årsskiftet. Syftet med direktivet är att främja den odlade mångfalden genom att göra det lättare att sälja frösorter till hobbyodlare inom hela EU.
Vi förstår att de nya reglerna väcker oro för att mindre vanliga frösorter inom småskalig– och amatörodling kommer att försvinna. I några olika bloggar och tidningar har avgifter för registreringen nämnts, uppgifter som saknar faktagrund. Vi vill gärna ge ett förtydligande om detta.
När det gäller avgiften för att registrera en amatörsort så är den inte fastställd. Jordbruksverkets förslag är att det tas ut endast en registreringsavgift, men summan är ännu inte beslutad. För de närbesläktade bevarandesorterna är kostnaden 3000 kronor och det finns ingen årlig avgift. När nu kostnader för registrering av amatörsorter ska beslutas tittar vi närmast på kostnaderna för bevarandesorter.
Med de nya reglerna, som innebär att frösorterna ska registreras och beskrivas, kommer en godkänd frösort att kunna säljas inom hela EU. Det gör det lättare för små fröfirmor att importera och sälja frön från andra länder.
Jordbruksverkets förslag har varit ute på remiss under några veckor och det har kommit in många synpunkter. Efter den senaste tidens upprörda diskussion har det kommit in ett par hundra remissvar från allmänheten, förutom remissvaren från fröfirmor, odlarföreningar, myndigheter och organisationer.
Jordbruksverket kommer nu att ta del av remissvaren och besluta om de nya reglerna den 25 november.
EU-direktivet för bevarande- och amatörsorter för köksväxter ska utvärderas 2013.
Tyvärr är "förtydligandet" delvis ett förvillande. Därför har jag idag skickat följande till Jordbruksverket.
Komplettering till mitt remissvar till Dnr 22-9337/10 med anledning av Jordbruksverkets förtydligande idag:
"Syftet med direktivet är att främja den odlade mångfalden genom att göra det lättare att sälja frösorter till hobbyodlare inom hela EU."
EU-direktivet 2009/145/EU har förvisso detta som syfte, då det utgör ett undantag till direktivet 2002/55/EG om saluföring av utsäde av köksväxter, som förbjuder försäljning av grönsaksfröer av annat än EU:s registrerade standardsorter. Verkligheten är dock som ni säkert vet en annan, då det i Sverige funnits ett undantag i många år, som givit fröfirmorna möjlighet att sälja udda grönsaksfröer ändå, utan annat än en registrering av sorten. Nu ska det läggas på administrativa byråkratiska processer för varje frösort som ska registreras, plus en registreringsavgift.
Jag förordar därför att Jordbruksverket i god EU-anda ser genom fingrarna med den administrativa biten för fröfirmornas del, vilket era kolleger i stora EU-länder såsom Italien, Frankrike, Spanien plägar göra med EU-direktiv. Detta skulle säkerligen även innebära en besparing i Jordbruksverkets budget, som kan användas till viktigare ändamål än att försvåra för husbehovsodlarnas fröleverantörer.
Jag föreslår liksom tidigare att registreringsavgiften för amatörsorter och även bevarandesorter sätts till ett lågt belopp av mer symbolisk karaktär. En avgift på 3000 kronor utgör tillsammans med arbetet för sortbeskrivning med mera en engångskostnad som mycket väl kan knäcka flera små fröfirmor. Det krävs därför en längre tid med övergångsregler. Jag läste att era kolleger i Storbritannien satt tre års övergångstid, och ni borde kunna vara lika generösa.
"Med de nya reglerna, som innebär att frösorterna ska registreras och beskrivas, kommer en godkänd frösort att kunna säljas inom hela EU. Det gör det lättare för små fröfirmor att importera och sälja frön från andra länder."
Detta är sant för sorter som är registrerade inom EU, men vi behöver sorter som är anpassade för vårt nordliga klimat. Dessa finns ofta i länder utanför EU men med liknande odlingsförhållanden, såsom Kanada eller Ryssland.
Vänliga hälsningar
Xxxxxx Xxxxxxx
Husbehovsodlare av grönsaker
Sedan igår har jag också hittat en hel del ytterligare protester mot FRÖ-lagen.
- Brachyura
- Brachyuras remissvar
- Barbros fotoblogg
- akkomp
- akkomps remissvar
- TomeLotta
- Fundera grönt
- Robert Damberg
- Supermiljöbloggen
- Lindas trädgård
- Mias trädgård
- Med fingrarna i jorden
- Hannu på Kinnekulle
- Anna Hovenmark
- U&W [you and we] Blogg
- Peppar & pumpa
- Badlands Hyena (rolig)
- Musik @ Centrifugen har fått ett svar från Jordbruksverket med mycket "nyspråk".
- Cornucopia fortsätter också att skriva om FRÖ-lagen
Åtminstone en riksdagsledamot har också reagerat. Ur ATL:s artikel:
Riksdagsledamot Tina Ehn (MP) skräder inte orden.Tina Ehn har också skrivit en interpellation till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
- Jordbruksverkets nya förslag om krav på registrering och avgifter för köksväxter som inte finns på EU:s sortlista är makalöst dumt. Det lägger kostnader och orimlig administration på småföretagare och amatörodlare och utgör på sikt ett hot mot den biologiska mångfalden, säger Tina Ehn i ett uttalande.
Min fråga är om ministern avser att vidta några åtgärder för att de så kallade bevarande och amatörsorter av köksväxter, inte ska riskera att försvinna från marknaden, på grund av föreslagna krav på registrering och begränsningar?Bra! Mer sånt!
Jag har hittills inte funnit en enda sida som berömmer förslaget eller ens tycker att det är hyfsat (undantaget Jordbruksverket själva, förstås). Kan den begåvade läsekretsen snoka upp någon?
Det tycks mig som om Jordbruksverket och EU har förlorat ännu mer legitimitet i och med detta idiotförslag. När remisstiden gått ut idag får inte kampen ta slut, utan vi fritidsodlare måste fortsätta att göra våra röster hörda för att få landsbygdsministern (f.d. jordbruksministern) att ta upp detta på EU-nivå och få ett bättre EU-direktiv för amatör- och bevarandesorter än det nuvarande. En demonstration med grepar i nävarna utanför Jordbruksdepartementet kanske vore på sin plats?
Att det blev bloggstorm mot Jordbruksverket syns förresten tydligt hos knuff.se.
[Andra bloggar om byråkrati, ekologisk odling, frö-lagen, jordbruk, jordbruksverket, odling]
2010-11-09
Stoppa FRÖ-lagen
Nu har vi fått åtminstone en dagstidning på vår sida också i kampen mot Jordbruksverkets orimliga förslag till föreskrifter för ovanliga grönsaksfröer. Expressens Johannes Forssberg skriver på ledarplats "Stoppa FRÖ-lagen".
Sedan igår har ett antal blogginlägg och remissvar tillkommit i ämnet.
En av de bästa sammanfattningarna av problemen med förslaget står Runåbergs för.
För den som vill fortsätta att följa utvecklingen kan Facebook-gruppen vara av intresse.
Ett stort problem är att det redan finns ett EU-direktiv om det hela, som ska vara implementerat i alla medlemsländer senast 31 december i år. Jordbruksverket har därmed inte särskilt mycket manöverutrymme. Man kunde dock önska sig att de skulle göra en så liberal tolkning som möjligt av detta idiotiska EU-direktiv.
Kampen mot FRÖ-lagen är dock inte över i och med att remissprocessen avslutas. Då måste vi börja påverka vår jordbruksminister Eskil Erlandsson så att han tar upp frågan på EU-nivå och kanske kan få till ett nytt direktiv. Här skadar det inte heller att söka samarbeten över gränserna med ilskna grönsaksodlare i andra EU-länder.
Lite ironiskt är det att landsbygdsministern i fredags deltog i en konferens i Haag i Holland. "Konferensen syftar till att lyfta fram problematiken med en framtida tryggad livsmedelsförsörjning, samtidigt som vi står inför klimatförändringar som kommer skapa nya förutsättningar för världens länder." EU-direktivet om grönsaksfröerna är ett steg i motsatt riktning.
Ännu mer ironiskt är att Erlandssons partikollega miljöminister Andreas Carlgren för drygt en vecka sedan var på ett FN-möte i Nagoya, där ett avtal om biologisk mångfald skrevs. Den ena handen vet inte vad den andra gör, tydligen. Biologisk mångfald går bra att värna om, bara den inte hotar de stora utsädesföretagens oligopol.
[Andra bloggar om byråkrati, ekologisk odling, jordbruk, jordbruksverket, odling, frö-lagen]
Trädgårdsodlarna får nöja sig med det torftiga sortiment som tillhandahålls av en handfull utsädesimperier. Vi får tråkigare tomater på tallriken och smaklösare sallad. Samtidigt förlorar vi genetisk back-up, som skulle vara värdefull om något hände med våra i dag vanligaste grönsaker.Jag kommer hädanefter att haka på Forssbergs fyndiga beteckning "FRÖ-lagen".
Sedan igår har ett antal blogginlägg och remissvar tillkommit i ämnet.
- Remissvar från Centrum för biologisk mångfald vid SLU
- Cornucopias remissvar
- Alliansfritt Sverige
- Hemliga morsan instruerar i hur man ska skriva remissvar, men e-postadressen är fel, ska vara jordbruksverket@jordbruksverket.se. Det är inte för sent ännu. Remisstiden går ut imorgon.
- Matälskaren
- Ylven
- Ekoplantan
- Musik @ Centrifugen
Reglerna har smått absurda konsekvenser. Jag kan gå in i matbutiken och köpa ett kilo bönor. Däremot får samma bönor om de kallas frön bara säljas i småförpackningar under förutsättning att sorten har registrerats.Ännu fler reaktioner skrev jag om igår (del 1 och del 2) och i förrgår skrev jag mitt remissvar. Tre av de bästa remissvaren jag hittills läst är följande tre.
En av de bästa sammanfattningarna av problemen med förslaget står Runåbergs för.
För den som vill fortsätta att följa utvecklingen kan Facebook-gruppen vara av intresse.
Ett stort problem är att det redan finns ett EU-direktiv om det hela, som ska vara implementerat i alla medlemsländer senast 31 december i år. Jordbruksverket har därmed inte särskilt mycket manöverutrymme. Man kunde dock önska sig att de skulle göra en så liberal tolkning som möjligt av detta idiotiska EU-direktiv.
Kampen mot FRÖ-lagen är dock inte över i och med att remissprocessen avslutas. Då måste vi börja påverka vår jordbruksminister Eskil Erlandsson så att han tar upp frågan på EU-nivå och kanske kan få till ett nytt direktiv. Här skadar det inte heller att söka samarbeten över gränserna med ilskna grönsaksodlare i andra EU-länder.
Lite ironiskt är det att landsbygdsministern i fredags deltog i en konferens i Haag i Holland. "Konferensen syftar till att lyfta fram problematiken med en framtida tryggad livsmedelsförsörjning, samtidigt som vi står inför klimatförändringar som kommer skapa nya förutsättningar för världens länder." EU-direktivet om grönsaksfröerna är ett steg i motsatt riktning.
Ännu mer ironiskt är att Erlandssons partikollega miljöminister Andreas Carlgren för drygt en vecka sedan var på ett FN-möte i Nagoya, där ett avtal om biologisk mångfald skrevs. Den ena handen vet inte vad den andra gör, tydligen. Biologisk mångfald går bra att värna om, bara den inte hotar de stora utsädesföretagens oligopol.
[Andra bloggar om byråkrati, ekologisk odling, jordbruk, jordbruksverket, odling, frö-lagen]
2010-11-08
Ännu fler reaktioner på Jordbruksverkets förslag
Nu hittade jag fler blogginlägg om Jordbruksverkets förslag till nya regler för ovanliga grönsaksfröer som jag skrev om tidigare.
Rara växter säger en bra sak:
En artikel från Dagens Handel:Och så en ny hemsida som Cornucopia tipsar om.
Apropå "Byta fröer" vill jag påminna om att det redan finns en förening just för fröbyte, nämligen Föreningen Sesam, som har funnits åtminstone sedan 1980-talet. Deras årliga frökatalog (tryckt på äkta papper) är en guldgruva för ovanliga frösorter, alla fröodlade av medlemmarna själva. För dem som själva vill prova på att fröodla kan jag rekommendera Fröodling.se.
En annan förening värd att uppmärksamma i sammanhanget är föreningen Allkorn, som är inriktade på bevarande av ovanliga och äldre sorter av våra sädesslag.
Jag avslutar dagen med en favoritbild i repris. Lite sortmångfald av pumpor och vintersquash från min odlingslott.
Av de sex sorterna på bilden finns hälften inte med i EU:s standardsortlista: Golden Hubbard (längst upp till vänster), Gold Nugget (de minsta längst upp), Yellow Crookneck (de knottriga utomjordingarna). Ska jag bli tvungen att säga hejdå till dem?
[Andra bloggare om byråkrati, ekologisk odling, jordbruk, jordbruksverket, odling]
- Isobel Hadley-Kamptz på "Resan mot det nya matlandet" (Tack Åsa för tipset)
- Herr Kobras iakttagelser
- Gubbfans Grumliga Grubblerier
- Cornucopia
- Motvallsbloggen (läsvärt!)
- Världens smaker: reloaded
- interiktigtklok
- aspiebloggen
- Haspets lilla blommiga
Rara växter säger en bra sak:
Dessa regleringar står i bjärt kontrast mot hur Jordbruksverket agerar på djurssidan när det gäller bevarandet av lantraser, där ges ekonomiska bidrag till både djurägare och föreningar. Hur kan avgifter när det gäller grönsaksfrö lösa samma problem som bidrag gör när det gäller lantraser?Mitt förslag på svar: Det löser inga problem för de ovanliga fröerna, men det förbättrar läget (oligopolet) för de stora internationella utsädesfirmorna.
En artikel från Dagens Handel:Och så en ny hemsida som Cornucopia tipsar om.
Apropå "Byta fröer" vill jag påminna om att det redan finns en förening just för fröbyte, nämligen Föreningen Sesam, som har funnits åtminstone sedan 1980-talet. Deras årliga frökatalog (tryckt på äkta papper) är en guldgruva för ovanliga frösorter, alla fröodlade av medlemmarna själva. För dem som själva vill prova på att fröodla kan jag rekommendera Fröodling.se.
En annan förening värd att uppmärksamma i sammanhanget är föreningen Allkorn, som är inriktade på bevarande av ovanliga och äldre sorter av våra sädesslag.
Jag avslutar dagen med en favoritbild i repris. Lite sortmångfald av pumpor och vintersquash från min odlingslott.
[Andra bloggare om byråkrati, ekologisk odling, jordbruk, jordbruksverket, odling]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
