Skördeläget globalt

Som jag skrev i fredags så påverkar extremväder i mycket hög grad jordbruket. Årets torka i bland annat USA, Ryssland, Indien och Italien har jag skrivit om tidigare. Torkan i USA fortsätter, fast områdena med extrem och exceptionell torka har flyttats längre västerut. Det regn som kommit i de delar som tidigare drabbats allvarligt har dock kommit alldeles för sent.

Även om media just nu tycks ha glömt bort torkan i USA, så kommer den att få allvarliga konsekvenser framöver. Inte bara jordbruket drabbas utan även energin. Dels genom höjda majspriser som ger höjda etanolpriser, dels genom att vattenbristen gör att många anläggningar för produktion av skiffergas och skifferolja fått stänga på grund av vattenbrist.

Majsskörden i USA förväntas trots den rekordstora sådda arealen i år bli nästan 13 procent lägre än förra året. Den svaga skörden har gjort att man förväntar sig att lantbrukarna i Argentina kommer att så extra mycket majs under årets säsong. Argentinas produktion blir skördeklar framåt våren, men kan inte kan kompensera för majsbortfallet i USA, då Argentinas majsskörd bara är runt 7 procent av USA:s och även en för Argentina stor ökning är alltså liten jämfört med bortfallet i USA.

Vad gäller sojabönor, så har även de drabbats av torkan i USA, men den senaste tidens regn verkar ha räddat en del av den torkdrabbade skörden. Skörden blir dock ändå betydligt lägre än förra året.

Priset på kött har just nu gått ner i USA, eftersom många boskapsuppfödare sålt av djur på grund av brist på foder och intorkat bete. När väl detta tillfälliga köttöverskott tagit slut lär det bli betydligt högre köttpriser. Förutom att cirka 40 procent av USA:s majsskörd går till etanolproduktion går runt 40 procent till kreatursfoder. Den dåliga majsskörden kommer inte bara att slå mot köttpriserna på sikt, utan även mot priserna på mejeriprodukter. Det kommer dock att dröja månader innan prishöjningarna slår igenom hela vägen till konsumenterna på alla livsmedel. En del av kostnaderna kan också djuruppfödarna tvingas ta.

Även nästa års skörd av höstvete i USA kan påverkas om torkan fortsätter och höstsådden får en dålig start.

Vad gäller Ryssland, så har de nu officiellt sänkt sin skördeprognos för spannmål till 70-75 miljoner ton från tidigare 75 miljoner ton (förra året blev det 94 miljoner ton). Samtidigt säger de att de inte kommer att införa några exportbegränsningar i och med att de kommer att använda sina spannmålslager. Årets spannmålsexport blir 10-14 miljoner ton, vilket bara är hälften av förra årets siffra. Samtidigt gissar USDA att Ryssland bara kommer att exportera 8 miljoner ton spannmål i år. Vi får se hur det blir i verkligheten. Egypten har nyligen garderat sig genom att köpa på sig stora mängder vete - försöker de köpa på sig ett lager inför kommande befarade exportstopp från bl.a. Ryssland?

Förutom spannmålsskörden är ett stort problem i USA att det blivit brist på hö efter torkan. Priset på hö har stigit till 180 dollar per ton, mot 115 dollar per ton vid samma tid förra året. Då var förra årets höpriser redan rekordhöga. Efterfrågan på hö drivs inte bara av att djuruppfödarna behöver vinterfoder, utan många behöver också komplettera foderstaten med hö redan nu, eftersom stora delar av betena är uttorkade. Men det kommer inte att finnas så mycket hö ute på marknaden, eftersom många behöver sitt hö till de egna djuren.

Jag läser också att högre priser på etanol gör att Europas största vetebaserade etanolfabrik är på väg att starta igen efter 15 månaders produktionsstopp.

Ensus fabrik utanför Middlesbrough i England är dubbelt så stor som Agroetanols i Norrköping och har en kapacitet på över 400 000 kubik liter [sic!] etanol, vilket kräver över en miljon ton spannmål [per år antar jag].

Fabrikschefen Peter Sopp säger att "Alla är jätteglada att det rör sig åt rätt håll igen och vi kan starta". Visst, deras anställda är nog glada, men knappast alla världens fattiga som kommer att drabbas av de höga livsmedelspriserna. FAO, IFAD och WFP varnar gemensamt för att en global matkris likt den 2007-2008 kan vara i antågande och kräver ett snabbt internationellt agerande. Bland annat kritiserar man just att det görs etanol av spannmål.

Läs även Carolina Neurath i SvD om hur bankerna tjänar på matbristen.

Här i Sverige rapporteras att årets spannmålsskörd väntas öka med 16 procent jämfört med fjolåret och med 10 procent i förhållande till genomsnittet de senaste fem åren. Vi får dock se hur det blir med kvalitén. Den senaste tidens regnande har ställt till det i vissa områden. Värst drabbade är odlare i Mälardalen, Västra Sverige och Norrbotten. De svenska spannmålsodlare som lyckas skörda kvalitetsvete i år kan dock glädjas åt höga världsmarknadspriser.

I fredags skrev jag att lantbrukare världen över behöver satsa på diversifiering av grödorna för att kompensera för extremväder. Detta gäller förstås också skogsbruket, där svenskt skogsbruk till största delen är beroende av några få trädarter. Jag läser att det görs försök med sibirisk lärk i Norrland, vilket kan vara ett steg på vägen. Sibirisk lärk är visserligen ingen naturlig del av den svenska floran, men det beror troligen mest på att den inte råkat vandra in hit efter den senaste istiden. Som jag ser det är det på flera vis bättre med lärk än med contortatall, som mest verkar ha planterats in i Sverige eftersom den är snabbväxande.

Jag noterar idag också att man har hittat allt fler fall av majsrotbaggar som är resistenta mot de gifter som finns i genmodifierad majs. Monsanto införde denna typ av majs 2003 och vi ser alltså redan efter nio år att naturen hunnit ikapp. Majsrotbagge (Diabrotica virgifera) är en av de svåraste skadeinsekterna på majs och den har nyligen även spridit sig till Europa, men ännu inte till Sverige.

Monsanto försöker lobba för att genmodifierade grödor skulle vara en lösning på världens problem med livsmedelsförsörjning, men som jag skrivit tidigare så håller GMO-grödorna inte löftena om högre skördar. Dessutom ser vi ännu inte hur det kommer att se ut för GMO på längre sikt, då det tar lite tid för skadedjur och ogräs att utveckla resistens. Som jag ser det används GMO på helt fel sätt. I sin nuvarande dominerande form gynnar det bara kemijättar som Monsanto.

Läs även bloggrannen Ylven, som refererar till en rapport att ekologisk mjölkproduktion ger mer omega-3-fetter i mejeriprodukterna.

Och läs Effekt om hur konspirationsteoretiker är överrepresenterade bland klimathotsförnekare och Cornucopia om försiktighetsprincipen, klimatförändringar och peak oil.

Dispens för gifter på grönsaker

I höstas skrev jag att det kanske var dags att odla lök och bönor, med anledning av de två ogräsgifterna Stomp och Totril inte skulle få användas i år, vilket enligt odlarna skulle innebära slutet för svensk lökodling. De är förbjudna enligt ett EU-direktiv, men i alla EU-länder utom Sverige har odlarna fått dispens att använda medlen tills alternativ finns.

I slutet av januari meddelades dock att man även i Sverige får dispens för att spruta med Stomp och Totril. Det var Kemikalieinspektionen som i höstas avslog LRF:s dispensansökan, men nu gav alltså Miljödomstolen dispens efter att LRF överklagat dit.

Dispensen från miljödomstolen underlättar inte bara för landets odlare av gul lök, utan även för dem som odlar purjolök, palsternacka, morötter och bruna bönor.
– Det är ett välkommet besked för delar av frilandsodlingen som sysselsätter flera tusen personer och som har ett totalt produktionsvärde som i dag uppgår till cirka 1,7 miljarder kronor, varav cirka 320 miljoner kronor kommer från lök och morotsodling, skriver LRF:s ordförande Lars-Göran Pettersson i ett pressmeddelande.

Men KRAV, Biodynamiska föreningen och Samodlarna tycker annorlunda.

Att svenska lökodlare skulle gå omkull ifall de omdebatterade bekämpningsmedlen Stomp och Totril förbjöds håller inte de tre organisationerna Samodlarna, Biodynamiska föreningen och KRAV med om. I ett gemensamt uttalande hävdar de att den ekologiska odlingen är lönsamt i längden och skapar sysselsättning åt alltfler.
[...]
Enligt KRAV, Biodynamiska föreningen och Samodlarna lägger en ekologisk lökodlare 150 till 200 fler arbetstimmar per hektar lök än en som använder bekämpningsmedel. Den vanligaste metoden för att rensa ogräs är fortfarande att rensa för hand inom den ekologiska odlingen, även om det har utvecklats metoder för att bearbeta ogräsen maskinellt.
[...]
Den ekologiska jordbrukaren får mer betalt för sina grödor, men den största vinsten är framförallt att slippa hanteringen av farliga gifter, skriver de tre organisationerna, vilket gynnar den biologiska mångfalden.

Det är intressant att vissa EU-direktiv går bra att ge dispens ifrån utan att någon EU-byråkrat bryr sig. Andra däremot, som det om den beramade FRÖ-lagen får man tydligen inte alls ge dispens ifrån. Jag ser ett mönster i att FRÖ-direktivet gynnar de stora fröfirmorna och därför kan man inte ge dispens från det. EU-direktivet om förbud mot gifterna Stomp och Totril däremot missgynnar kemikalieproducenterna (vilka till stora delar även äger fröfirmorna) och då får man ge dispens.

Alternativet till att köpa ekologiskt odlade grönsaker är att odla sina egna giftfria. Själv har jag utökat lökodlingen i år, då lök är såpass lätt att lagra. Man gör lämpligen flätor av sina lökar och hänger på vinden eller i källaren. Mina har hållit sig hela vintern, trots frysgrader på vinden.

Ja, jag vet att jag måste rensas ogräs mellan lökarna. Det blir ett av morgondagens trädgårdsuppdrag. Idag har jag istället planterat ut en massa förodlad kål, purjolök, selleri med mera.

Tyvärr räcker inte mina lagringsutrymmen i en modern lägenhet till för att lagra så mycket mer grönsaker, utan resten måste ätas upp fram till december. Morötter och potatis kan jag bara ha på vinden fram tills det fryser.

Dags att odla lök och bönor?

Jag läser att

Sveriges lökodlingar riskerar att slås ut när de två ogräsmedlen Stomp och Totril inte får användas efter vintern. Förbudet är ett EU-direktiv, men alla länder utom Sverige har fått dispens att använda medlen tills alternativ finns.

Kemikalieinspektionen ger inte fortsatt dispens för användning av dessa herbicider och lökodlarna sliter sitt hår i förtvivlan och förutser slutet för svensk lök. Att båda preparaten är miljöpåverkande tycks inte påverka lökodlarna. Även den svenska odlingen av purjolök, morot, palsternacka och bruna bönor är tydligen beroende av dessa ogräsmedel.

Mest kritiskt är det för lök- och purjolöksodlingen där ersättningsmedel saknas. Det enda alternativet är handhackning och ett ökat antal arbetstimmar.

Ännu ett argument för att köpa ekologiskt odlade grönsaker, där odlingen inte riskerar att drabbas av att ett kemiskt preparat visar sig vara farligt och förbjuds. Förresten är väl alla kemiska preparat som används i giftjordbruket mer eller mindre giftiga. Det är bara att man inte har upptäckt alla riskerna ännu. Visst kostar det mer med ekologiskt odlat, men det är bättre än att köpa importerade grönsaker som man inte riktigt vet vad de besprutats med.

Nu är ju förbudet mot de två herbiciderna problematiskt, då det ger orättvis konkurrens inom EU.

I resten av EU får herbiciderna användas i minst två år till, vilket innebär att lök besprutad med Totril kan fortsätta importeras till Sverige. Göran Wilén tror att frågan kommer att tas på allvar först när det drabbar stora producenter utomlands, först då kommer kemiföretagen att bli intresserade av att ta fram ersättningspreparat.

Därför har en centerpartistisk riksdagsledamot från Kalmar län uppmanat miljöminister Andreas Carlgren att gå emot EU-direktivet, vilket skulle kunna bli ett intressant prejudikat.

Den svenska odlingen kommer att konkurreras ut samtidigt som miljöpåverkan riskerar att gå på export, skriver Anders Åkesson.

- Denna import kan då antas komma från länder och odlare med en, jämfört med Sverige, långt större användning av växtskyddsmedel.

Det är ett knivigt val mellan två onda ting. Lösningen är som sagt giftfri odling. Vi konsumenter har tillvants till billig mat, men det är kortsiktigt att tro att förutsättningen för den billiga maten - giftjordbruket - ska kunna fortgå i längden, då det är beroende av tillgång till ändliga resurser såsom råolja.

Jag kommer nog att satsa på att odla mer lök själv nästa år. Handrensad och giftfri. Gratis motion på köpet. Om man startar från sättlök tillhör lök förresten de mer lättodlade grödorna. Potatis är ju också lätt att odla själv, men som bloggrannen Ylven skriver - potatis finns ju att köpa på Ica, eller hur? Vi behöver framöver öka vår livsmedelssäkerhet och beredskap mot störningar i försörjningskedjorna genom att fler odlar själva (utan att drabbas av knepiga direktiv om otillåtna frön).

Apropå allt detta läste jag också att de öländska bruna bönorna nu fått EU-skydd som SGB, skyddad geografisk beteckning. Synd att det inte kommer att bli någon mer odling då, utan ogräsgifterna.

Fast vi kan ju lösa två problem på en gång genom att sätta ett gäng arbetslösa på att rensa ogräs i grönsaksodlingarna, istället för att de ska sitta och förslöas och ha tråkigt i sina hem.

[Andra bloggar om bönor, odling, ekologisk odling, jordbruk, bekämpningsmedel, miljö, grönsaker]

Den fröodlade mångfaldens problem

Bilden till höger: Oaxacan Green Dent Corn

I kritikstormen mot "FRÖ-lagen", alltså Jordbruksverkets orimliga förslag till föreskrifter för ovanliga grönsaksfröer, har det även framkommit synpunkter att man borde byta fröer med varandra. Det har till och med startats upp en sida med namnet bytafroer.se. Nu är ju fröbyte mellan amatörer inget nytt fenomen. Redan i mitten av 1980-talet gick jag med i Föreningen Sesam, vars hela idé handlar just om fröbyte.

Föreningen Sesam är en ideell förening som genom praktiskt arbete verkar för att bevara den mångfald som finns bland köksträdgårdens och åkerns växter.

Föreningen vänder sig i första hand till hängivna odlare som är nyfikna på ovanliga eller gamla köksväxtsorter och andra nyttoväxter och som bevara dessa i odling.

Det centrala i verksamheten är att medlemmarna fröodlar dessa sorter. Egen fröodling är ett säkert sätt att bevara gamla favoriter även om de försvinner ur handeln.

Tittar man i Sesams senaste årsbok med alla medlemmarnas fröerbjudanden ser man dock ett problem. Det finns bara sex sorter av gurkor, en sort av pumpa, en sort av sommarsquash, två sorter av vintersquash, men 77 sorter av tomater. Det finns 39 sorter av bryt- och vaxbönor, 48 sorter av kokbönor, 70 sorter av ärter, men bara fyra sorter av majs och bara tre sorter av kål. Detta beror på att vissa grönsaksarter är enklare att fröodla än andra. Det är faktiskt så att för vissa arter är det svårt för andra än proffs att fröodla.

Bilden till höger: Miniature Rainbow Popcorn

Våra grönsaksväxter kan nämligen delas in i olika kategorier, till exempel självbefruktare och korsbefruktare, eller ettåriga och tvååriga.

Ettåriga självbefruktare är lätta att fröodla, t.ex. tomater, bönor och ärter. De flesta av våra sädesslag är också självbefruktare - vete, havre, korn, dinkel och hirs. Här räcker det i princip med några plantor för att hålla sorten i odling. Det finns ingen större risk för oönskade korsningar.

Korsbefruktare är svårare att fröodla, då de är promiskuösa och korsar sig med grannplantor av samma art. Resultatet blir ofta korsningar som inte är bra och som framförallt inte har de egenskaper som gör föräldrasorterna odlingsvärda. Om man korsar brysselkål med blomkål blir resultatet oftast plantor som är varken eller, och som är odugliga som grönsaker. Därför är det svårt att fröodla korsbefruktare, eftersom de måste hållas på tillräckligt avstånd från andra blommande plantor av samma art. Exempel på ettåriga korsbefruktare är majs, gurka, squash och pumpa samt sädesslaget råg. Visserligen kan man med olika trick som att sätta påsar över blommorna lyckas hålla sorterna åtskilda, men för de flesta korsbefruktare finns i längden också problemet med inavelsdepression. Man måste fröodla tillräckligt många plantor av dessa arter för att de inte ska drabbas av problem, ofta ett par hundra plantor. Ett par hundra plantor har ingen normal fritidsodlare plats för i sin trädgård, som dessutom måste ligga på tillräckligt avstånd från andra fröodlingar för att undvika korsningsrisker.

Ettåriga växter, som sätter frön redan första året, är lätta att fröodla. Tvååriga växter sätter frö först andra året och måste därför övervintras på något sätt. Vissa växter, såsom svartrot och palsternacka, kan helt enkelt övervintras i jorden på växtplatsen och är därför lätta att fröodla (förutom korsningsrisken). Andra växter kräver frostfri övervintring, exempelvis morötter och kål. För odlare som jag som bor i lägenhet finns ingen möjlighet att övervintra plantor.

Av dessa orsaker måste vi fritidsodlare som vill ha ovanliga grönsakssorter ha tillgång till fröfirmor som säljer frön av dem. Det måste alltså finnas professionella odlare som uppförökar sorter av tvååriga eller korsbefruktande grönsaker, samt fröfirmor som dessa fröodlare kan sälja till. Därför är de små fröfirmorna viktiga, och deras överlevnad får inte hotas av ett byråkratiskt Jordbruksverk eller korkade EU-direktiv.

Bilden till höger (klicka för att förstora)
En del av mina kokbönor från i år:
Borlotto di Vigevano Nano, Jacob's Cattle, Svensk vit, Hutterite Soup Bean, Orca/YinYang, Äkta tranbär, Kidney, Stella, svarta bönor, Rödhakeägg, Silute, Hungarian Butter, Sunset.
Av dessa sorter är det bara Vigevano Nano och Stella som finns med bland EU:s standardsorter. Bönor är dock som sagt lätta att fröodla själv.

Fler reaktioner på FRÖ-lagen har tillkommit sedan i onsdags.

• DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs
• Ledare i Sundsvalls tidning
• Program i Sveriges Radio i fredags
• Sanna Rayman på SvD:s ledarsida idag

Förutom Facebook-gruppen "Biologisk Mångfald åsidosatt av Jordbruksverket" har det också tillkommit ett Facebook-event "Försvara det fria fröet" som pågår till årets slut och redan samlat ihop över 1800 deltagare, samt en Facebook-sida "Låt inte Jordbruksverket utrota vår biologiska mångfald". Med tanke på medlemsantalet verkar eventet vara mest lyckat.

[Läs även andra bloggares åsikter om byråkrati, ekologisk odling, frö-lagen, jordbruk, jordbruksverket, odling, fröodling]

Jordbruksverket "förtydligar" om FRÖ-lagen

Idag har Jordbruksverket tydligen sett sig tvingade att svara offentligt på de senaste dagarnas proteststorm mot "FRÖ-lagen", alltså Jordbruksverkets orimliga förslag till föreskrifter för ovanliga grönsaksfröer.

Förtydligande om nya regler för amatörsorter av köksväxter
Jordbruksverket har den senaste veckan få ta emot många upprörda och engagerade synpunkter på förslaget om hur EU-direktivet för bevarandesorter och amatörsorter för köksväxter ska införlivas i Sverige. De nya reglerna börjar gälla i alla medlemsstater vid årsskiftet. Syftet med direktivet är att främja den odlade mångfalden genom att göra det lättare att sälja frösorter till hobbyodlare inom hela EU.

Vi förstår att de nya reglerna väcker oro för att mindre vanliga frösorter inom småskalig– och amatörodling kommer att försvinna. I några olika bloggar och tidningar har avgifter för registreringen nämnts, uppgifter som saknar faktagrund. Vi vill gärna ge ett förtydligande om detta.

När det gäller avgiften för att registrera en amatörsort så är den inte fastställd. Jordbruksverkets förslag är att det tas ut endast en registreringsavgift, men summan är ännu inte beslutad. För de närbesläktade bevarandesorterna är kostnaden 3000 kronor och det finns ingen årlig avgift. När nu kostnader för registrering av amatörsorter ska beslutas tittar vi närmast på kostnaderna för bevarandesorter.

Med de nya reglerna, som innebär att frösorterna ska registreras och beskrivas, kommer en godkänd frösort att kunna säljas inom hela EU. Det gör det lättare för små fröfirmor att importera och sälja frön från andra länder.

Jordbruksverkets förslag har varit ute på remiss under några veckor och det har kommit in många synpunkter. Efter den senaste tidens upprörda diskussion har det kommit in ett par hundra remissvar från allmänheten, förutom remissvaren från fröfirmor, odlarföreningar, myndigheter och organisationer.

Jordbruksverket kommer nu att ta del av remissvaren och besluta om de nya reglerna den 25 november.

EU-direktivet för bevarande- och amatörsorter för köksväxter ska utvärderas 2013.

Ett par hundra remissvar - starkt jobbat odlarkamrater!


Tyvärr är "förtydligandet" delvis ett förvillande. Därför har jag idag skickat följande till Jordbruksverket.

Komplettering till mitt remissvar till Dnr 22-9337/10 med anledning av Jordbruksverkets förtydligande idag:
"Syftet med direktivet är att främja den odlade mångfalden genom att göra det lättare att sälja frösorter till hobbyodlare inom hela EU."

EU-direktivet 2009/145/EU har förvisso detta som syfte, då det utgör ett undantag till direktivet 2002/55/EG om saluföring av utsäde av köksväxter, som förbjuder försäljning av grönsaksfröer av annat än EU:s registrerade standardsorter. Verkligheten är dock som ni säkert vet en annan, då det i Sverige funnits ett undantag i många år, som givit fröfirmorna möjlighet att sälja udda grönsaksfröer ändå, utan annat än en registrering av sorten. Nu ska det läggas på administrativa byråkratiska processer för varje frösort som ska registreras, plus en registreringsavgift.

Jag förordar därför att Jordbruksverket i god EU-anda ser genom fingrarna med den administrativa biten för fröfirmornas del, vilket era kolleger i stora EU-länder såsom Italien, Frankrike, Spanien plägar göra med EU-direktiv. Detta skulle säkerligen även innebära en besparing i Jordbruksverkets budget, som kan användas till viktigare ändamål än att försvåra för husbehovsodlarnas fröleverantörer.

Jag föreslår liksom tidigare att registreringsavgiften för amatörsorter och även bevarandesorter sätts till ett lågt belopp av mer symbolisk karaktär. En avgift på 3000 kronor utgör tillsammans med arbetet för sortbeskrivning med mera en engångskostnad som mycket väl kan knäcka flera små fröfirmor. Det krävs därför en längre tid med övergångsregler. Jag läste att era kolleger i Storbritannien satt tre års övergångstid, och ni borde kunna vara lika generösa.

"Med de nya reglerna, som innebär att frösorterna ska registreras och beskrivas, kommer en godkänd frösort att kunna säljas inom hela EU. Det gör det lättare för små fröfirmor att importera och sälja frön från andra länder."

Detta är sant för sorter som är registrerade inom EU, men vi behöver sorter som är anpassade för vårt nordliga klimat. Dessa finns ofta i länder utanför EU men med liknande odlingsförhållanden, såsom Kanada eller Ryssland.

Vänliga hälsningar

Xxxxxx Xxxxxxx
Husbehovsodlare av grönsaker

Sedan igår har jag också hittat en hel del ytterligare protester mot FRÖ-lagen.

• Brachyura
• Brachyuras remissvar
• Barbros fotoblogg
• akkomp
• akkomps remissvar
• TomeLotta
• Fundera grönt
• Robert Damberg
• Supermiljöbloggen
• Lindas trädgård
• Mias trädgård
• Med fingrarna i jorden
• Hannu på Kinnekulle
• Anna Hovenmark
• U&W [you and we] Blogg
• Peppar & pumpa
• Badlands Hyena (rolig)
• Musik @ Centrifugen har fått ett svar från Jordbruksverket med mycket "nyspråk".
• Cornucopia fortsätter också att skriva om FRÖ-lagen

Även fler svenska media verkar ha vaknat efter Jordbruksverkets svar.

• ATL
• FoodMonitor

Åtminstone en riksdagsledamot har också reagerat. Ur ATL:s artikel:

Riksdagsledamot Tina Ehn (MP) skräder inte orden.
- Jordbruksverkets nya förslag om krav på registrering och avgifter för köksväxter som inte finns på EU:s sortlista är makalöst dumt. Det lägger kostnader och orimlig administration på småföretagare och amatörodlare och utgör på sikt ett hot mot den biologiska mångfalden, säger Tina Ehn i ett uttalande.

Tina Ehn har också skrivit en interpellation till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Min fråga är om ministern avser att vidta några åtgärder för att de så kallade bevarande och amatörsorter av köksväxter, inte ska riskera att försvinna från marknaden, på grund av föreslagna krav på registrering och begränsningar?

Bra! Mer sånt!

Jag har hittills inte funnit en enda sida som berömmer förslaget eller ens tycker att det är hyfsat (undantaget Jordbruksverket själva, förstås). Kan den begåvade läsekretsen snoka upp någon?

Det tycks mig som om Jordbruksverket och EU har förlorat ännu mer legitimitet i och med detta idiotförslag. När remisstiden gått ut idag får inte kampen ta slut, utan vi fritidsodlare måste fortsätta att göra våra röster hörda för att få landsbygdsministern (f.d. jordbruksministern) att ta upp detta på EU-nivå och få ett bättre EU-direktiv för amatör- och bevarandesorter än det nuvarande. En demonstration med grepar i nävarna utanför Jordbruksdepartementet kanske vore på sin plats?

Att det blev bloggstorm mot Jordbruksverket syns förresten tydligt hos knuff.se.

Avslutningsvis ännu mer oavsiktlig ironi: 2010 är det internationella året för biologisk mångfald.

[Andra bloggar om byråkrati, ekologisk odling, frö-lagen, jordbruk, jordbruksverket, odling]

Stoppa FRÖ-lagen

Nu har vi fått åtminstone en dagstidning på vår sida också i kampen mot Jordbruksverkets orimliga förslag till föreskrifter för ovanliga grönsaksfröer. Expressens Johannes Forssberg skriver på ledarplats "Stoppa FRÖ-lagen".

Trädgårdsodlarna får nöja sig med det torftiga sortiment som tillhandahålls av en handfull utsädesimperier. Vi får tråkigare tomater på tallriken och smaklösare sallad. Samtidigt förlorar vi genetisk back-up, som skulle vara värdefull om något hände med våra i dag vanligaste grönsaker.

Jag kommer hädanefter att haka på Forssbergs fyndiga beteckning "FRÖ-lagen".

Sedan igår har ett antal blogginlägg och remissvar tillkommit i ämnet.

• Remissvar från Centrum för biologisk mångfald vid SLU
• Cornucopias remissvar
• Alliansfritt Sverige
• Hemliga morsan instruerar i hur man ska skriva remissvar, men e-postadressen är fel, ska vara jordbruksverket@jordbruksverket.se. Det är inte för sent ännu. Remisstiden går ut imorgon.
• Matälskaren
• Ylven
• Ekoplantan
• Musik @ Centrifugen

På forumet Alternativ.nu finns också en diskussion. Ett bra citat därifrån.

Reglerna har smått absurda konsekvenser. Jag kan gå in i matbutiken och köpa ett kilo bönor. Däremot får samma bönor om de kallas frön bara säljas i småförpackningar under förutsättning att sorten har registrerats.

Ännu fler reaktioner skrev jag om igår (del 1 och del 2) och i förrgår skrev jag mitt remissvar. Tre av de bästa remissvaren jag hittills läst är följande tre.

• FOBO
• Impecta
• Motvallsbloggen

En av de bästa sammanfattningarna av problemen med förslaget står Runåbergs för.

För den som vill fortsätta att följa utvecklingen kan Facebook-gruppen vara av intresse.

Ett stort problem är att det redan finns ett EU-direktiv om det hela, som ska vara implementerat i alla medlemsländer senast 31 december i år. Jordbruksverket har därmed inte särskilt mycket manöverutrymme. Man kunde dock önska sig att de skulle göra en så liberal tolkning som möjligt av detta idiotiska EU-direktiv.

Kampen mot FRÖ-lagen är dock inte över i och med att remissprocessen avslutas. Då måste vi börja påverka vår jordbruksminister Eskil Erlandsson så att han tar upp frågan på EU-nivå och kanske kan få till ett nytt direktiv. Här skadar det inte heller att söka samarbeten över gränserna med ilskna grönsaksodlare i andra EU-länder.

Lite ironiskt är det att landsbygdsministern i fredags deltog i en konferens i Haag i Holland. "Konferensen syftar till att lyfta fram problematiken med en framtida tryggad livsmedelsförsörjning, samtidigt som vi står inför klimatförändringar som kommer skapa nya förutsättningar för världens länder." EU-direktivet om grönsaksfröerna är ett steg i motsatt riktning.

Ännu mer ironiskt är att Erlandssons partikollega miljöminister Andreas Carlgren för drygt en vecka sedan var på ett FN-möte i Nagoya, där ett avtal om biologisk mångfald skrevs. Den ena handen vet inte vad den andra gör, tydligen. Biologisk mångfald går bra att värna om, bara den inte hotar de stora utsädesföretagens oligopol.

[Andra bloggar om byråkrati, ekologisk odling, jordbruk, jordbruksverket, odling, frö-lagen]

Ännu fler reaktioner på Jordbruksverkets förslag

Nu hittade jag fler blogginlägg om Jordbruksverkets förslag till nya regler för ovanliga grönsaksfröer som jag skrev om tidigare.

• Isobel Hadley-Kamptz på "Resan mot det nya matlandet" (Tack Åsa för tipset)
• Herr Kobras iakttagelser
• Gubbfans Grumliga Grubblerier
• Cornucopia
• Motvallsbloggen (läsvärt!)
• Världens smaker: reloaded
• interiktigtklok
• aspiebloggen
• Haspets lilla blommiga

Och ett remissvar till:

• Rara växter

Rara växter säger en bra sak:

Dessa regleringar står i bjärt kontrast mot hur Jordbruksverket agerar på djurssidan när det gäller bevarandet av lantraser, där ges ekonomiska bidrag till både djurägare och föreningar. Hur kan avgifter när det gäller grönsaksfrö lösa samma problem som bidrag gör när det gäller lantraser?

Mitt förslag på svar: Det löser inga problem för de ovanliga fröerna, men det förbättrar läget (oligopolet) för de stora internationella utsädesfirmorna.

En artikel från Dagens Handel:

• Kris för fröhandeln i vår

Och så en ny hemsida som Cornucopia tipsar om.

• Byta fröer

Apropå "Byta fröer" vill jag påminna om att det redan finns en förening just för fröbyte, nämligen Föreningen Sesam, som har funnits åtminstone sedan 1980-talet. Deras årliga frökatalog (tryckt på äkta papper) är en guldgruva för ovanliga frösorter, alla fröodlade av medlemmarna själva. För dem som själva vill prova på att fröodla kan jag rekommendera Fröodling.se.

En annan förening värd att uppmärksamma i sammanhanget är föreningen Allkorn, som är inriktade på bevarande av ovanliga och äldre sorter av våra sädesslag.

Jag avslutar dagen med en favoritbild i repris. Lite sortmångfald av pumpor och vintersquash från min odlingslott.

Av de sex sorterna på bilden finns hälften inte med i EU:s standardsortlista: Golden Hubbard (längst upp till vänster), Gold Nugget (de minsta längst upp), Yellow Crookneck (de knottriga utomjordingarna). Ska jag bli tvungen att säga hejdå till dem?

[Andra bloggare om byråkrati, ekologisk odling, jordbruk, jordbruksverket, odling]

Fler reaktioner på Jordbruksverkets nya regler för grönsaksfröer

Nu börjar det bli lite fart på nätaktiviteten runt Jordbruksverkets förslag till Föreskrift om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter som jag skrev remissvar på igår. Förutom de länkar som jag tog med efter remissvaret igår har idag följande tillkommit.

Remissvar och öppna brev

• Öppet brev från Viveka Ljungström, chefredaktör Allt om Trädgård
• FOBO (mycket läsvärt!)
• ASPO Sverige
• Gittos mat
• Nymnchen

Bloggar och andra kommentarer

• Kunskapsbloggen (Nationalencyklopedin)
• Skånska skafferiet
• Öhmans mat & vin
• Chockad och orolig
• Mias trädgård

FOBO kritiserar med rätta det hastiga remissförfarandet.

Vid telefonsamtal med Eva Dahlberg i april 2010 lovade hon att förslaget till föreskrift skulle komma ut före sommaren. Detta tolkade vi som maj eller juni. Istället har förslaget först kommit i mitten av oktober och svaren krävs in redan den 5 november, det vill säga en remisstid på cirka tre veckor.

Nu har remisstiden förlängts till 10 november, men det är ändå kort och framförallt sent och dålig information. Jag kan tillägga att jag prenumererar på nyheter från Jordbruksverket via e-post just för att kunna reagera på sådana här tokigheter från dem, men det har inte kommit något meddelande via denna nyhetsprenumeration om att förslaget nu var ute på remiss.

Särskilt allvarliga blir ju konsekvenserna för fröfirmorna av det försenade regelförslaget. 2011 års frösortiment är nämligen redan till största delen planerat, beställt, fröodlat och på gång att packas. Därför måste det finnas övergångsregler. Jag läste någonstans att Storbritannien gett sina fröfirmor tre år i övergångstid. Detsamma borde rimligtvis kunna tillämpas i Sverige.

Det ser ut att vara bloggbävning på gång (se skärmdump från knuff.se nedan). Nu väntar vi bara på att de politiska bloggarna ska få upp ögonen för detta. Åtminstone Miljöpartiet borde ju ta tag i frågan! Kom igen nu!

Jag återkommer i frågan!

[Andra bloggar om byråkrati, jordbruk, miljö, ekologisk odling, odling, jordbruksverket]

Blott Sverige svenska bönor har

Svensk djurhållning är idag till stor del beroende av import av soja som foder. Vi importerar årligen cirka 250 000 ton sojaprodukter, varav mesta delen går till foder. Det mesta importeras från Sydamerika och USA. Detta är inte hållbart i ett längre perspektiv och det är därför dags att se över vilka alternativ som finns. Det som talar emot sojaimporten är förutom de långa transporterna att sojaodlingen i Amerika har mycket stor miljöpåverkan.

För några år sedan har man börjat nya försök med svensk sojaodling - en idé som kom från Charlotte Lagerberg Fogelberg vid Centrum för uthålligt lantbruk (CUL) vid SLU och Fredrik Fogelberg vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI). Lite om resultaten kan man läsa i en artikel på FOBO:s hemsida av Fredrik Fogelberg och en artikel i ATL.

Redan på 1940- och 1950-talen gjorde man försök med sojaodling i Sverige. Sven Holmberg i Fiskeby utanför Norrköping tog fram flera sorter, varav Fiskeby V var den bästa. Denna sort cirkulerar fortfarande i liten skala bland svenska odlare och kan t.ex. köpas från fröfirman Impecta. Jag har själv odlat den i liten skala med hyfsat resultat. Grundproblemet med sojaodling på våra breddgrader är att de flesta sorter luras av våra långa sommardagar och inte sätter frön. De svenska sorterna är särskilt framtagna för att inte luras av daglängden och dessutom hinna ge skörd under vår korta odlingssäsong.

På 1970-talet gjordes större försök med svensk sojaodling, men dessa slog inte väl ut och därför har det funnits en negativ inställning till svensk sojaodling. 2005 kom dock som sagt idéerna tillbaka och man började också prova kanadensiska sorter. Provodlingar i Skåne och på Öland gav lovande resultat. Nu återstår dock en lång process om det ska bli någon svensk sojaodling i kommersiell skala. Intressantast borde väl sojan vara för ekologisk produktion, då ekologiska lantbrukare i dagsläget inte får använda sig av importerad soja som djurfoder. Då borde inhemsk eller till och med egenodlad soja kunna vara beaktansvärda alternativ trots det högre pris som svenskodlad soja skulle betinga. En förutsättning är dock också att svenskodlad soja ger bra lönsamhet som djurfoder jämfört med de baljväxter som idag används i svensk ekologisk djuruppfödning, t.ex. ärter eller åkerbönor.

Fredrik Fogelberg är även aktiv inom försöksodling av andra bönor. Idag kan man i de flesta svenska livsmedelsaffärer finna ett stort sortiment av kokbönor, både torra och kokta på burk, men så gott som allt är importerat, trots att många sorter går lika bra som bruna bönor att odla i Sverige. Jag har själv odlat flera sorter med gott resultat, t.ex. röda kidneybönor, borlottibönor och yinyangbönor. Här handlar det inte om kreatursfoder utan om kokbönor som människoföda. Även här kan förstås inte svensk bönodling konkurrera med den importerade ifråga om pris, men ekologisk odling eller närodlat kan vara argument som ger svenskodlade bönor en konkurrensfördel. Här kan Svenskt Sigills initiativ till klimatmärkning av mat vara intressant ur ett perspektiv med närodlad mat. Hälsokostmarknaden borde också vara intressant för svenskodlade bönor, åtminstone i liten skala. Mer om JTI:s försök med svensk bönodling kan man läsa i en kort sammanfattning på webbsajten eller så kan man ladda ner hela broschyren på tolv sidor.

Dessa försök med svensk bönodling är i mitt tycke mycket intressanta och viktiga. Hela vårt system för matproduktion är som det ser ut idag inte hållbart i ett längre perspektiv, och det är hög tid att vi gör något åt det innan det är för sent.

Kemikaliejordbruket utarmar jorden

I en debattartikel i SvD idag har några förespråkare för ekologiska brukningsmetoder tagit sig samman och bemöter den debattartikel som ett antal forskare vid SLU skrev om de "tveksamma" vinsterna med ekologisk produktion. Bloggrannen Cornucopia har redan skrivit en mycket bra kommentar till den artikeln när den kom.

De som har skrivit dagens debattartikel är två lantbruksforskare samt tre representanter för FGL (Föreningen för global livsmedelsförsörjning på ekologisk grund).

Det är bra att det skrivs om det här. Det behövs en debatt som påvisar att större delen av vårt jordbruk inte är hållbart.

Vi måste försörja allt fler och samtidigt spara på ändliga resurser som fossil energi, bördig jord och mineraltillgångar, däribland de minskande fosforförråden.

Det man kunde ha önskat sig av artikeln är dock att den även på ett tydligare sätt kunde ta upp problemet med att konventionell odling förstör matjorden.

För någon vecka sedan skrev Johanna Björklund, forskare vid Centrum för uthålligt lantbruk på SLU, ett annat svar på kemikalieförespråkarnas artikel, som i mitt tycke var bättre. Hon säger bland annat följande.

Det ekologiska lantbruket utgår från att jordens fossila resurser är begränsade och att vi behöver utveckla lösningar som ger en hög produktion med lokala förnybara resurser. Det är inte mer dogmatiskt än att utgå från en oändlig tillgång på ändliga resurser och att vi i den rika delen av världen har rätt till en oproportionerligt stor mängd.

Dagens lantbruk har bidragit till stora globala miljöproblem, till exempel en minskad biologisk mångfald, övergödda hav och jorderosion. Att tro att mer av samma typ av lantbruk ska lösa problemen är möjligen något dogmatiskt.

Kemikaliejordbruket är ju beroende av ändliga resurser i form av framförallt fosfat för konstgödsel. Om vi ska ha någon chans i framtiden måste jordbruket ställa om. Och vi måste påbörja omställningen redan nu, eftersom det tar tid att göra det.

Idag får dock även ännu en förespråkare för det fossila jordbruket ett debattinlägg publicerat i SvD, nämligen Folke Vestervall från Helsingborg. Han får det till att ekologiskt lantbruk ger större koldioxidutsläpp per t.ex. producerat ton vete. Det ställer jag mig undrande till, eftersom jag undrar hur man då definierar systemgränserna. Vilka koldioxidutsläpp räknar man med och vilka utelämnar man ur kalkylen? Jag skulle vilja läsa några av dessa studier och se hur de sätter systemgränserna. Koldioxidutsläpp motsvarar ju i princip förbrukning av fossila bränslen, så beräkningarna skulle vara intressanta även ur ett peak-oil-perspektiv.

I och för sig finns det säkert sätt på vilka man kan förbättra den ekologiska odlingen så att den inte ger lika mycket utsläpp av gödningsämnen och förbrukning av fossila bränslen. Här behövs forskning, och jag hoppas att det nu inte har blivit en hård skiljelinje mellan två läger bland Sveriges lantbruksforskare, utan att de faktiskt kan försöka tillföra varandras forskning vettiga synpunkter istället för att ägna sig åt offentlig pajkastning.

Vad gäller ekologisk odling så säger bloggaren Farenheit1961 att ekologisk odling ger större skördar i tropikerna, samt att bönder i tredje världen tjänar betydligt mer på det, eftersom de slipper kostnaderna för konstgödsel. Detta har jag också fått bekräftat från en vän som studerat på SLU och som är insatt i detta ämne.

Jag behöver dock kolla runt lite efter olika forskningsrapporter för att få lite mer på fötterna i min argumentation. Dock kan man konstatera att förespråkarna av ett jordbruk baserat på konstgödsel och giftspridning antingen inte är medvetna om peak oil eller också befinner sig i förnekelse.

För den som är intresserad av jordbrukets framtid kan jag rekommendera Gunnar Lindstedts bok Svart jord.

Tillägg 2009-07-28: Läs även Cornucopias kommentarer i ämnet.

Läs andra svenska bloggar om jordbruk, konstgödsel, odlingsmark, råvaror, fosfat, miljö, ekologisk odling