Räntevansinne!

Idag bestämde sig då Riksbanken för att sänka sin styrränta till negativ (-0,1 procent). Dessutom ska de genomföra kvantitativa lättnader av symbolisk storlek genom att stödköpa statsobligationer för 10 miljarder kronor.

"Den svenska konjunkturen stärks men inflationen är för låg"

Det går trots att inflationen är låg bra för Sverige! Men Riksbanken är fullständigt fixerad vid ett inflationsmål som bygger på att bevaka en variabel (prisinflationen mätt med KPI) som inte längre är relevant för penningpolitiken. På grund av denna fixering genomför Riksbanken ett fullständigt vansinnigt penningpolitiskt experiment trots att Sverige inte upplever någon kris! Och detta experiment lär inte ha den effekt som Riksbanken hoppas på. Som Cornucopia påpekar:

"definitionen av idioti är att upprepa något och förvänta sig ett annat resultat än tidigare"

Har de räntesänkningar Riksbanken hittills genomfört drivit upp KPI-inflationen mot tvåprocentsmålet? Nej, KPI- och KPIF-inflationen ligger fortfarande kvar en bra bit under två procent och visar ingen som helst tendens till vändning uppåt! Detta tre år efter att Riksbanken påbörjade sin senaste sekvens av räntesänkningar! Har nollräntan i andra länder haft någon övertygande effekt på att driva upp KPI-inflationen mot ett tvåprocentsmål? Nej, det går inte att se något sådant samband i de länder som haft näranollränta! Ändå fortsätter Riksbanken med absurda räntesänkningar!

Vad gäller den deflation eller låga inflation vi nu ser samt valet av inflationsmått så skrev jag nyligen:

ingen "dålig" deflation. Priserna sjunker eller stiger väldigt lite, men våra löner fortsätter att stiga - reallönerna steg från 2012 till 2013 med 2,0 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän. Riksbanken och även dess belackare är dock uppenbarligen oroade över att just det inflationsmått man valt inte når upp till det godtyckligt valda mål man satt upp.
[...]
Kikar man på bostadspriser eller börsindex är det dock uppenbart var inflationen yttrat sig de senaste åren - det är bara det att dessa variabler inte finns med i Riksbankens försök att mäta inflationen. Någonstans är Riksbankens modeller och metoder uppenbarligen felaktiga

Cornucopia citerar idag Tractions VD Peter Stillström:

"Det är tydligt att många nationalekonomer bygger sina modeller på ofullständiga parametrar och därmed drar felaktiga slutsatser av verkligheten. De tror lite naivt att företagen kommer att investera mer om rådande låga räntor sänks ytterligare, vilket dock de flesta inser inte kommer ske i mätbar omfattning. Istället bidrar aktiviteterna till uppbyggnad av finansiella bubblor, ökad skuldsättning och stundom ett osunt konsumtionsbeteende."

De problem som negativ eller mycket låg ränta orsakar har jag redan beskrivit när jag skrev om Danmarks ränteproblem.

En låg styrränta driver ner bolåneräntorna och det kommer att blåsa upp den svenska bostadsbubblan ytterligare. All annan form av spekulation och konsumtion för lånade pengar blir också mer lönsam.

Låga räntor gör läget svettigt för livförsäkringsbolagen och deras traditionella pensionsförsäkringar.

"Livbolagen har fortsatt problem med att hålla garantierna de en gång ställde till spararna, eftersom ränteplaceringarna just nu ger så lite".

Vi kan också se fram emot negativ ränta på bankkonton, eller åtminstone höjda avgifter. I dagsläget säger storbankerna att de vill undvika negativ ränta på bankkonton, men SEB:s VD Annika Falkengren har tidigare inte varit främmande för tanken:

"Småspararna ska inte behöva oroa sig för att det blir lägre än noll. Men jag kan inte garantera det"

Christina Söderberg, sparekonom på jämförelsesajten Compricer och alltså inte jävig som de bankrepresentanter som tillfrågats, tror att det kommer att bli avgifter på ett par hundra kronor per år på bankkonton. Jag misstänker också det. Som jag tidigare har påpekat betalar de flesta redan idag en avgift för att kunna använda sina pengar och fler och högre avgifter lär tillkomma. Det handlar om långsam tillvänjning.

Förutom de skadliga effekter jag tagit upp ovan finns säkerligen andra effekter. SvD:s Sara L Bränström skriver:

"Faktum är att få vet hur det påverkar ekonomin i stort. Det räntelandskap som vi nu ser framför oss är nytt. Inte ens ekonomerna har svaren på vad det innebär."

Resultatet av experimentet med först näranollränta och sedan negativ ränta lär inte visa sig på en gång utan först efter ett tag, men en sak vi kan vara tämligen säkra på är att prisinflationen mätt med KPI inte kommer att komma upp till tvåprocentsmålet.

Berglins om bankerna

Häromdagen tog Jan och Maria Berglin upp ämnet sviniga banker i sin skämtteckning. De har en del väldigt bra poänger. Läs!

Också i SvD kunde man i måndags läsa när Carolina Neurath beskrev att "du betalar för att vara bankkund".

Men det räcker inte med att tjäna på att ge noll procents ränta. Kunden ska dessutom betala för att få ha sina konton hos de flesta banker, om man nu vill kunna göra betalningar också. Avgiften varierar. Den ligger till exempel på 25 kronor per månad hos SEB och dras direkt från kontot. Medan det hos Swedbank kostar 39 kronor* att bli kund, eller så kallad nyckelkund som gör att man kan använda bankens tjänster.

Apropå det skrev jag för ett år sedan hur jag bytte bank på grund av avgifterna. Och apropå den bank jag lämnade kunde man igår läsa att Citigroup uppmanar Danske Bank att sälja av sin verksamhet i Sverige och Norge. De har enligt artikeln tappat 100 000 kunder under förra året.

Det går dåligt för Danske Bank

Jag läser idag att Danske Bank sparkar ett fyrtiotal anställda i Sverige. Det är ingen överraskning att de måste spara in - banken har tappat 40000 kunder under första halvåret 2013 och ytterligare 54000 kunder under tredje kvartalet. En del av dessa borde vara i Sverige. Jag var en av dem, då jag i våras bytte bank eftersom Danske Bank höjde sina avgifter. När jag gick in på banken för att avsluta mitt konto såg den stackars bankanställda inte särskilt glad ut.

Att de har tappat så många kunder torde hänga samman med att Danske Banks avgiftshöjning i början av året skapade en proteststorm i Danmark. I Sverige är Danske Bank förhållandevis små, så det blev inte samma rabalder här.

Nu är det så att Danske Bank är Danmarks överlägset största bank. De är farligt stora i förhållande till Danmarks ekonomi - när jag tittade på detta i augusti 2011 hade de tillgångar på 186 procent av Danmarks årliga BNP. Förvisso har de även verksamhet i andra länder, men allra största delen av verksamheten är i Danmark. Jämfört med Nordea, som då hade tillgångar på 170 procent av Sveriges BNP, är Danske Banks verksamhet betydligt mer koncentrerad till hemlandet. Nordea står på mer lika ben i vart och ett av de nordiska länderna.

Nu har jag bytt bank!

Jag skrev i januari om hur Danske Banks höjda avgifter hade skapat en proteststorm i Danmark. Jag var då lite orolig för att de skulle höja avgifterna även i Sverige, eftersom jag hade konto där. Danske Direkt hade 0 kronor i avgift för kort + internetbank, vilket jag tyckte var bra. Men inte oväntat bestämde sig Danske Bank för att höja avgifterna även i Sverige från och med 1 april. Det skulle inte vara någon stor avgift (30 kronor i månaden) men av princip anser jag inte att jag ska behöva betala för att kunna ha tillgång till mina pengar. Hursomhelst finns det billigare alternativ och 30 kronor per månad skulle jag kunna använda för att t.ex. ge till mina barn i höjd veckopeng.

Jag bestämde mig därför för att byta bank. Handelsbanken framstod som ett attraktivt alternativ, då de har 0 kronor i avgift för ett konto med internetbank samt Handelsbanken Frikort. Problemet är dock att Handelsbankens Frikort är ett Maestro-kort och jag skulle vilja ha ett Visa eller Mastercard för att kunna använda utomlands och framförallt när jag ska hyra bil (jag äger ingen bil utan hyr bil när jag behöver det - "car as a service"). Efter viss efterforskning kom jag på att OKQ8 har avgiftsfritt Visa-kort. En snabb koll visade att detta var mycket förmånligt. Förutom att OKQ8 inte har någon avgift på sitt kort får man även ränta på tillgodohavande på kortkontot! Dessutom är OKQ8 bank kooperativ och man kan få återbäring istället för att bekosta utdelning till bankens ägare.

Min lösning för att slippa bankavgifter (Handelsbanken + OKQ8) krävde alltså lite tankemöda (men inte så mycket). Den visar att nischbanker såsom OKQ8 bank troligen går en ljusare framtid till mötes än de gamla bankdinosaurierna. Kolla upp vad du betalar för avgifter idag! Vilka tjänster behöver du egentligen hos en bank? Kan du vara "otrogen" med en nischbank och därmed spara in avgifter?

Jag läser förresten att Danske Bank krymper på privatkundssidan i Danmark - på de tio veckorna sedan årsskiftet har andelen sjunkit från 29,7 till 27,5 procent, vilket beror på höjda avgifter, stängda kontor och förlorat förtroende. Nordea verkar ha snott en stor del av de danska bankbytarna. Nu är det enligt Danske Bank mest småkunder det handlar om, men vi ska inte glömma att Danske Bank är jättestor i förhållande till Danmarks BNP. Det är bland världens större banker bara Schweiz som har sådana som är större i förhållande till landets BNP.

Bankavgifter i Danmark skapar proteststorm

Danske Bank meddelade i fredags efter stängning att de kommer att ta ut en avgift om 25 danska kronor per månad av dem som inte har tillräckligt stort engagemang hos banken. Detta gäller enbart kunder i Danmark. I engagemanget räknas lån och kontoinnehav. Detta har inte oväntat lett till en proteststorm på bland annat bankens Facebook-sida och den danska regeringen tar upp frågan. Nästan hälften av bankens kunder i Danmark kommer att drabbas av avgift.

Kommer detta att leda till en massflykt från banken? Det ska bli intressant att se hur detta utvecklas.

I takt med att allt fler transaktioner sker kontantlöst får bankerna allt mer kontroll över våra pengar. De kan därför införa avgifter. Som jag skrev i december finns en mängd problem med det alltmer kontantlösa samhället. Ett av problemen är rätten att kunna ha ett bankkonto. Om det är avgift på kontot inskränks denna rätt.

Även i Sverige får man se upp så att man inte betalar avgifter i onödan. Ironiskt nog så har jag konto hos Danske Banks svenska filial och betalar där inga avgifter för att ha tillgång till det grundläggande, alltså betalkort/bankomatkort och internetbetalning, vilket jag självklart har tyckt är bra. De flesta svenska banker tar dock en avgift för dessa grundläggande tjänster. Avgifterna har sakta men säkert smugits på oss under många år. Hos Danske Banks svenska filial får man för övrigt se upp så att man inte har ett Danske Plus-konto, där man betalar 540 kronor per år i avgift, istället för ett Danske Direkt-konto, som inte har någon avgift. När Danske Bank införde detta (för omkring tio år sedan tror jag) omvandlade de automatiskt alla befintliga konton till Danske Plus (med avgift). Man var tvungen att själv be om att få byta kontotyp för att slippa avgiften. Hur många bytte? Hur många göder istället banken?

Intressant i sammanhanget är att inlåning (alltså att hushåll och företag har pengar på bankkonton) är betydligt billigare för banken än upplåning (genom t.ex. bostadsobligationer), framförallt då stora delar av inlåningen sker till obefintlig eller låg ränta. När ska bankerna börja måna om sin inlåning?

Hur förbättra fröhandeln?

Här kommer andra delen av det som Johnny på Runåbergs fröer skrivit om fröhandelns problem med påträngande byråkrati från EU och Jordbruksverket. Första delen hade titeln "Kniven på strupen" och beskriver nuläget. Idag handlar det istället om hur man skulle kunna göra saker bättre.

Några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Stickprov
Tillsynet borde köpa fröer som vilken kund som helst och testa grobarheten och odla utvalda arter eller sorter för att bekräfta sortäktheten. Resultaten är offentliga. Även uppgifter och märkning på påsarna ska uppmärksammas. Det är mycket som ska stå på en påse frö och det börjar bli många som säljer frö via nätet nu.
De företag som slarvar med frökvalitén blir uppmärksammade och om de inte bättrar sig vill ingen köpa frö av dem längre.
Men kravet på sista förbrukningsdag på fröpåsarna borde tas bort. Det är helt vilseledande och visar inte alls hur länge fröet är grobart. Vissa arter tappar sin grobarhet efter ett år eller två, medan andra kan hålla i årtionden. Ändå ska det stämplas bäst före två år framåt. Det hela är en eftergift till förpackningsindustrin som packar stora mängder frö.

Småförpackningar
Kontrollen av fröer som endast säljs i småförpackningar, främst till fritidsodlare, bör undantas från de strikta reglerna som gäller för frö till yrkesodlingen. Både vad det gäller kravet på registrering i någon av EU:s sortlistor, den stora officiella och de mycket mindre amatör- och bevarandesortlistorna, eller vad gäller införsel/importanmälan och dyrbar kontroll av den. Kontrollavgifterna överstiger många gånger värdet på fröpartiet!!
För konsumenternas valfrihet måste också dessa udda fröer få finnas. Dom skadar ingen, gläder många och utgör en minimal bråkdel av utsädesmarknaden.
Småförpackningar är enligt EU-direktiven t.ex max. 500 gram morotsfrö i en påse, 100 g sallat eller 5 kg bönor för sorter som är godkända på den officiella sortlistan. För s.k. amatör- och bevarandesorter gäller för morot 25 g, sallat 5-25 g beroende på art och böna 250g.

Ekonomi
Egentligen är ju det enda vettiga att de som får nytta av tjänsten, också betalar för den. Alltså konsumenterna. Och de som är tillsatta att tjäna dem, förväntas göra sitt yttersta för att infria förväntningarna. Bevara mångfalden och verka för ett hållbart leverne.
Om nu skatter ska omvandlas till avgifter för att det låter så mycket bättre i mångas öron, då bör eventuella avgifter för fröhandeln baseras på omsättningen i företaget, inte på antalet kontroller. Detta är en extra skatt/avgift som i slutändan den omhuldade konsumenten får betala. Eller handla utomlands, där fröna är billigare.
Jordbruksverkets Tillsynsenhet för köksväxtfrö får se upp så att de inte sågar av den gren de själva sitter på.

Journaler
Varje fröföretag håller koll på hur mycket som säljs. Vilka sorter, partier och mängder som köps in och hur många påsar som säljes. Och varje företag har sitt eget system för att göra detta så smidigt som möjligt.
Kravet på att journaler över varje frö ska föras enligt förordningarna för att kunna säkra spårbarheten, med alla de uppgifter som krävs, är helt orimliga och onödiga. Vem tjänar alla dessa mängder med listor från alla fröfirmor, om inte främst dom som jobbar med dem?
Åtminstone borde fröer som endast säljs i småförpackningar vara undantagna från den överdrivna journalföringen. De flesta fröer i dessa påtvingade journaler är ju redan sålda, sådda och skördade innan Tillsynet är klar med sin kontroll.

Kniven på strupen för fröhandeln

Johnny från Runåbergs fröer skrev följande för några veckor som en reaktion på Jordbruksverkets orimliga avgifter för kontroll av fröpartier och jag tyckte det var så bra att jag frågade om jag fick publicera det här på bloggen. Här följer alltså ett gästinlägg från Johnny.

Kniven på strupen
Utvalda kommentarer och åsikter.
eller
Nu får det va nog. Nån måtta får det va.

Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu (sedan augusti 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredsställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av misskött ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.
Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.

Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt.

Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?
Frökvalitén är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.

Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.

Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben.
Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan…där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.

De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. Det här är ju värre än narkotika. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.
Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.
Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.

Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden kommer inte att vara nådig.
Vem tjänar på denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.
Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.

Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.

De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på för närvarande 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.
Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn? Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.

Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.
Det är allt en konstig värld vi lever i.
Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?
För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på tillsynet hos SJV.

Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt.

Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta hänsynslösa sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.
Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?

Med hopp om en ljusare framtid.

Johnny/Runåbergs fröer

---

Den som vill läsa mer kan även läsa vad Lindbloms fröer skrivit om detta. Jag kommer även att återkomma med del två från Johnny, där han skriver om några alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandelns bästa.

Som jag nämnde för två veckor sedan kom det i januari ett viktigt förhandsavgörande från EU-domstolen om att direktivet för köksväxtfröer bryter mot vissa av EU:s grundlagar. I alla fall något positivt. Fortfarande dock ingen reaktion från Jordbruksverket.

Passa på att köpa årets grönsaksfröer från små svenska fröfirmor så att vi får ha dem kvar.

• Runåbergs fröer
• Impecta
• Jennys frön och sånt
• Örtagården
• Rara växter
• Lindbloms frö
• Olssons frö

Nelson, Erlandsson och avgifterna

Jag skrev igår om hur Jordbruksverket åter kommit med ett förslag om kontrollavgifter som riskerar att sänka de mindre svenska fröfirmorna. Största fröfirman Nelson Garden (med över 50 procent av marknaden) kommer inte att drabbas då de har sin fröpackning i Lettland.

Jordbruksverkets förslag om höjda avgifter för kontrollen av fröpartier har sin grund i Avgiftsförordning (SFS 1992:191) som ändrades i våras genom SFS 2011:216. Jag har nedan markerat de relevanta bitarna med fetstil.

5 § En myndighet får bestämma storleken på andra avgifter än de som avses i 4 § endast efter särskilt bemyndigande från regeringen.

Om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat, ska avgifter beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning).

För avgifter som tas ut enligt 4 § första stycket 1--9 får myndigheten själv, upp till full kostnadstäckning, besluta om storleken på avgifterna om inte regeringen har föreskrivit något annat. Förordning (2011:216).

[...]

25 a § En myndighet som får disponera inkomster från en avgiftsbelagd verksamhet ska balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning.

Om det ackumulerade överskottet uppgår till mer än 10 procent av den avgiftsbelagda verksamhetens omsättning under räkenskapsåret, ska myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur hela överskottet ska disponeras.

Har det uppkommit ett underskott i en avgiftsbelagd verksamhet som inte täcks av ett balanserat överskott från tidigare räkenskapsår, ska myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur underskottet ska täckas. Förordning (2011:216).

Jordbruksverket måste alltså se till att få full kostnadstäckning för sina kontroller och då de dessutom har ett ackumulerat underskott från tidigare år måste de nu höja avgifterna rejält. Eftersom största fröfirman Nelson har sin packning i Lettland får de en orättvis konkurrensfördel som de mindre firmorna inte kan skaffa sig, då de genom sin mindre storlek inte har ekonomisk möjlighet att lägga ut packningen i ett annat EU-land. Just det ackumulerade underskottet från tidigare år slår extra hårt, då det enligt ändringen i våras (signerad av finansmarknadsminister Peter Norman) måste täckas.

Det finns dock en möjlig enkel utväg, där landsbygdsminister Eskil Erlandsson sitter på nyckeln. I 5 § sägs nämligen att avgifterna ska ha full kostnadstäckning "om regeringen inte i anslutning till bemyndigandet har föreskrivit något annat". Erlandsson kan alltså (kanske behöver han fråga finansminister Anders Borg om lov) ändra i föreskrifterna för Jordbruksverket så att de inte behöver ha full kostnadstäckning för just frökontrollen. I statsbudgetsammanhang rör det sig om struntsummor, kanske högst en miljon kronor sammanlagt, vilket även är en liten summa om man ser till hela Jordbruksverkets mångmiljardbudget. För en pytteliten summa i statsbudgeten kan man alltså se till att konkurrensen inte snedvrids till småföretagens nackdel. Alternativet är att de små fröföretagen läggs ner, vilket knappast kan vara landsbygdsminister Eskil Erlandssons vilja, när han säger att "Vi ska ta tillvara människors engagemang och företagsamhet och se till att hela landet tillåts växa och spira". Landsbygdsministern har nu chansen att ta hem goodwill-poäng - kommer han att gripa detta tillfälle?

Vad gäller Jordbruksverket kan man fundera på om deras kontroller verkligen behöver kosta så mycket som de gör idag. Behöver de vara så nitiska i sin kontroll? Magnus Redin skrev i en kommentar på mitt förra inlägg så här.

Hur skulle man kunna skära i andra änden? Vad kan göras för att minska kostnaderna för att driva jordbruksverket och deras kontroll?
Det är rätt typiskt att en alltför dyr verksamhet med tillgång till en obegränsad inkomstkälla löser lönsamhetsproblem genom att öka intäkterna istället för att effektivisera verksamheten.
EU:s krav kan väsentligen lösas genom egenkontroll och ett register som är tillgängligt över nätet. Ett sådant system skulle inte kosta några stora pengar.

Som Lindbloms frö påpekar så är kostnaderna för kontrollen väsentligt mycket lägre i övriga EU-länder, bara 5-15 procent av de föreslagna svenska kostnaderna. Dags att rensa lite i den svenska byråkratin! Enligt Lindbloms frö beror det ackumulerade underskottet hos Jordbruksverkets frötillsyn på följande.

1. Interna problem, efter att Jordbruksverket tog över frötillsynen från det nedlagda Statens Utsädeskontroll.
2. Sedan 2007 har inkomsterna varit lägre än budgeterat. En stor orsak är att det största svenska företaget (>50% av totala omsättningen i Sverige) 2006 flyttade sin fröpackning från Sverige (bara detta) och därefter bara rakt av slapp svensk frötillsyn och avgifter. Avgifterna höjdes då för de andra företagen, men det var inte tillräckligt.

Ska de andra fröfirmorna behöva betala för Jordbruksverkets klantighet och att frötillsynen har för stor kostym efter Nelsons flytt?

Vad kan man själv göra då? För det första kan man skriva till chefen för Växtkontrollenheten på Jordbruksverket, Tony P Nilsson och till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

För det andra kan man undvika att köpa fröer från Nelson Garden och istället gynna de små fröfirmorna, som i mitt tycke dessutom ofta har bättre sorter än Nelson. Här följer en lista över små fröfirmor som säljer via postorder - komplettera gärna om jag missat någon.

• Runåbergs fröer
• Impecta
• Jennys frön och sånt
• Örtagården
• Rara växter
• Lindbloms frö
• Olssons frö

Jag noterar för övrigt att Nelson Garden är GuldSponsor för Naturskyddsföreningen - kanske dags för  Naturskyddsföreningen att tala med sin sponsor?



Några bloggar till förutom Cornucopia har nu uppmärksammat frågan:

• Supermiljöbloggen
• Hannu på Kinnekulle
• Nisse i Torpet

På Allt om trädgårds forum finns två diskussionstrådar om saken (ett två).

Vi väntar nu bara på att fler tidningar än Allt om trädgård ska uppmärksamma frågan om vår frömångfald.

Jordbruksverket klantar till det igen!

Återigen har Jordbruksverket bevisat sin inkompetens. Som Cornucopia påtalar så vill man nu trefaldiga avgiften för den obligatoriska kontrollen av importerade fröpartier, vilket kommer att slå ut små fröfirmor. Detta har inget med den så kallade FRÖ-lagen från förra året att göra, utan handlar istället om en ny förordning, med grund i att regeringen har beslutat att alla statliga verk ska ta in sin egen kostnad för kontroller i form av avgifter. Detta har sedan Jordbruksverket tolkat på sitt eget vis och gjort ett par rejäla blundrar på vägen.

• För det första har man bara skickat remissen till en enda fröfirma, nämligen Sveriges största (Nelson Garden med över 50 procent av marknaden). Remissen verkar inte heller ha gått till olika organisationer, exempelvis Fritidsodlingens riksorganisation (FOR).
• För det andra har man inte informerat om de nya reglerna på Jordbruksverkets nyhetssida och därmed inte heller på mejlutskicken. Jag prenumererar på dessa mejlutskick just för att kunna fånga upp såna här tokigheter, men precis som i samband med FRÖ-lagen kommer inte de viktigaste nyheterna med i mejlutskicken.

Jordbruksverket bör alltså se över sina rutiner rejält. I detta fall gäller det Kontrollavdelningen med avdelningschef Mari Andersson och dess underavdelning Växtkontrollenheten med chefen Tony P Nilsson, som måste se över sina rutiner både för remissförfarande och information. Förslagets blotta konstruktion vittnar om antingen inkompetens eller korruption. Jag skulle gissa på inkompetens - en oförmåga att analysera konsekvenserna. Regelrådet har också kritiserat den aktuella föreskriften SJVFS 2011:30 för bristfällig konsekvensutredning. Även om det bara är fråga om inkompetens bör det vara på sin plats med en utredning både om eventuellt jäv och korruption vad gäller ärendets hantering.

Även Jordbruksverket som helhet verkar behöva se över sina rutiner både för remissförfarande och information, då liknande misstag gjordes kring hanteringen av FRÖ-lagen förra året. Här anser jag att det är Generaldirektör Mats Persson och kanske Planeringschef Anna Olsson som är ansvariga, då jag inte hittar någon informationsansvarig på verket. Kanske chefen för Internrevisionsenheten, Ann-Katrin Harringer, också borde ta tag i saken.

Vad gäller själva frågan om avgifterna skriver Cornucopia så här:

Exempelvis skall egenföretagaren Lindbloms Frö nu betala 150 000:- SEK i avgift istället för tidigare 50 000:- SEK, utan att få något extra ut av det alls. Även enskilda firman Runåbergs fröer kommer antagligen drabbas lika hårt. Företaget Impecta konstaterar att avgifterna blir högre än vad de betalar för fröerna.

Har de slumpmässiga inspektionerna helt plötsligt blivit 3x så dyra? Man får många inspektionstimmar för 150 000:- SEK. Med en timpenning på 1000:- i timmen borde varje fröpackare bli inspekterad 150 timmar om året, nästan en hel månad heltid. Eller föreligger det någon form av korruption från agroindustrin här som har lobbat/mutat in det hela för att slå ut alla små konkurrenter?

Nelson Garden har sin fröpackning outsourcad till Lettland och går därmed helt runt de svenska reglerna. Jordbruksverkets kostnader för kontrollenheten måste därmed bäras av alla de mindre fröfirmorna om Jordbruksverket ska få täckning för kostnaderna genom avgifter. Nelson, som "råkade" vara enda remissinstans, är säkert bara glada över eliminerad konkurrens.

Nu börjar reaktionerna komma så smått. Lena Israelsson skriver i Allt om trädgård:

Leif Lindblom vid Lindbloms Frö i Kivik är förbannad och chockad. Han har skrivit ett öppet brev till jordbruksministern Eskil Erlandsson, där han hotar med att lägga ner verksamheten. Tidigare betalade han 50 000 per år för den stickprovskontroll av importerade köksväxtfrön som jordbruksverkets växtskyddsenhet utför. Nu ska han punga ut med 150 000 kronor per år. Det kan inte hans företag bära. [...]
Veronica Gårdestig vid Impecta Frö:
– Kontrollavgifterna för ett parti blir högre än vad vi betalar för fröna. Hur vi ska lösa det vet vi inte just nu. Vi kan ju inte ta ut ännu högre priser på fröpåsarna. Nej, vi måste ta strid mot avgifterna.
Beslutet om chockhöjningen har fattats vid jordbruksverkets växtkontrollenhet. Tony Nilsson är chef här. Han har haft några tuffa dagar med stenhård kritik från framför allt fröhandlare. Men också inom jordbruksverket får han mothugg.
– Vi kommer att snabbutreda det här, säger han nu och beklagar samtidigt att remissförfarandet inte gick korrekt till.

FOBO (Förbundet organisk-biologisk odling) har tagit upp frågan i ett pressmeddelande.

Nu väntar vi på att fler ska vakna. Alla ni odlingsintresserade som har egna bloggar och läser det här, skriv om det så det blir bloggstorm som förra året! Alla ni andra, sprid detta till era odlarkompisar, via mejl eller Facebook. Alla journalister som brukar läsa denna blogg - skriv om det (eller prata om det om ni råkar jobba för teve eller radio). Politiker - ta upp det, särskilt i Riksdagen. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson behöver ställas mot väggen om detta.

Själv har jag haft fullt upp med min flytt och därmed inte haft tid för detta, även om jag har noterat det tack vare Facebook-gruppen, men nu när jag så smått börjat komma i ordning i den nya bostaden ska det bli andra bullar av. Jag hoppas att vi kan ställa till en lika stor storm som runt FRÖ-lagen förra året. Jag kommer att driva på detta med denna blogg som bas - den är bland Sveriges största inom kategorierna Ekonomi, företagande och juridik samt Miljö med för tillfället cirka 6600 besökare per vecka (och dessutom en av de mest länkade bloggarna inom dessa områden). Tillsammans kan vi (frökonsumenter och fröfirmor) få Jordbruksverket att backa - avgiften för fröregistrering blev de tvingade att sänka från 3000 kronor till 800 kronor.

Närmast kommer jag att formulera ett öppet brev till Jordbruksverket och landsbygdsministern. Jag återkommer med det här på bloggen. Under tiden kan ni läsa vad Lindbloms frö skrivit om de nya reglerna. Bland annat konstaterar han att den svenska avgiften är 5-15 gånger högre än i övriga EU - vill vi ha några små fröföretag kvar här? Här några som jag tycker viktiga klipp från det han skriver.

Detta är det värsta som inträffat i fröbranschen i Sverige någonsin
Slår ut både sortiment och ekonomi för små/halvstora företag.
Men gynnar starkt några få stora i fröindustrin.
Man avgiftsbestraffar små fröföretag, som står för mångfald och alternativ.
[...]
De nya avgifterna genomfördes de facto med hjälp av något som bara kan kallas remissbedrägeri, då endast en remissinstans fick yttra sig från fröhandelns sida. Ingen annan fröhandlare fick någon kännedom om det som var på gång,
till dess den färdiga föreskriften kom på pränt. Denne ende var egentligen diskvalificerad (jäv) att yttra sig i detta, då man inte är kontrollerad i Sverige.
[...]
Vi kommer att kräva att Föreskriften rivs upp och att en konsekvensutredning utförs. Och att vi får en ordentlig ursäkt.
Personligen menar jag att det även bör bli konsekvenser bland ansvariga inom Jordbruksverket.
[...]
I Danmark finns inte dessa avgifter. I Holland betalar ett företag avgifter som är 10% av de föreslagna svenska. I Finland görs endast groningskontroll av det frö som bjuds ut på hobbymarknaden. Ingen speciell avgift för detta.
[...]
Företagen har noll möjlighet att påverka vad som görs eller hur. Då företagen är tvingade att betala allt, behöver myndigheten inte göra det minsta för att minska sina omkostnader.
[...]
De små enskilda firmorna Lindbloms Frö och Runåbergs Fröer kommer nu att betala mer i dessa avgifter än i vanlig inkomstskatt.

Dags att byta bank?

Jag läser att igår var "Bank Transfer Day" i USA. Det är en rörelse som uppmanar folk att flytta sina bankaffärer från de stora kommersiella bankerna till lokala icke-vinstdrivande Credit Unions (ungefär som sparbanker).

Det hela började efter att Bank of America ville ta ut en avgift på 5 dollar på betalkort. Folk skulle alltså behöva betala för att komma åt sina pengar. BoA har sedermera dragit tillbaka förslaget efter den proteststorm som blev, men trots det är folk arga på storbankerna och en driftig tjej drog alltså igång detta med Bank Transfer Day. Nu verkar inte folk ha lämnat storbankerna i stora skaror just igår, men Credit Union National Association sade i torsdags att sedan BoA meddelade om sin avgift på betalkort har Credit Unions fått 650 000 nya medlemmar, mot 80 000 en vanlig månad, samt dessutom 5,4 miljarder dollar i insättningar.

Nu har ju USA över 300 miljoner invånare, så 650 000 som lämnar storbankerna är säkert ingen katastrof för dem, men det är ändå förvånansvärt många.

Svenska JAK medlemsbank försöker haka på med att utlysa Bankbytardagen Sverige, men eftersom inga stora media nappat på det så lär det inte märkas särskilt mycket. Jag skrev förresten förra året om banker utan vinstintresse.

Här i Sverige har det ju stormat rejält kring Nordea i veckan efter nyheten om VD Christian Clausens snuskigt stora förmåner i form av t.ex. en lägenhet på 250 kvadratmeter. Både kunder och anställda är ilskna. Att Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos går ut och försvarar det hela och säger att han gärna ger VD:n mer pengar gör knappast saken bättre. Det visar bara hur bankernas nomenklatura lever i sin egen värld, väl avskild från vanligt folk. Till råga på allt så har Nordea ett absurt högt avkastningskrav på 15 procent!

Även jag är ilsken, eftersom jag är Nordeakund genom att ha ett plusgirokonto, som jag behöver för min firma. Jag letade efter alternativ, men bankgiro verkar kosta minst 250 kronor per år mot 144 för plusgiro. Jag minimerar dock mitt gynnande av Nordea genom att hålla minimalt med pengar stående på plusgirokontot, som ju förresten inte heller ger någon ränta.

Som privatkund kan det verkligen vara värt besväret att kolla upp vad man betalar för sina banktjänster och eventuellt byta bank. Jag antar i listan nedan att man behöver ha ett betalkort och möjlighet till internetbetalning för räkningar. Var också på din vakt - avgifterna ändras ständigt.

• Swedbank tar visserligen inte ut någon avgift för privatkonto, men betalkort till kontot kostar 195-250 kronor per år och internetbetalning 155 kronor per år. Det är alltså svårt att komma undan billigare än 350 kronor per år i avgift.
• Nordea tar ut 144 kronor per år för betalningar och 288 kronor per år för betalkort, så där måste man alltså göda banken med 432 kronor per år i avgifter.
• SEB tar ut 120 kronor per år för internetbetalningar och 180-250 kronor per år för betalkort, alltså totalt minst 300 kronor per år i avgift.
• Handelsbanken tar ut 195-250 kronor i avgift på betalkort, men har också något som kallas "frikort", som är utan avgift men bara kan användas i Handelsbankens bankomater. Handelsbanken ser inte ut att ta ut någon avgift för internetbetalningar.
• Danske Bank har kontotypen Danske Direkt där man får både betalkort (MasterCard) och tillgång till internetbetalning utan avgift. 0 kronor per år, alltså. Men akta så du inte råkar välja kontotypen Danske Plus, där du göder banken med 540 kronor per år utan att få någon oumbärlig extra nytta för pengarna.
• Även Skandiabanken har konto utan avgifter för kort och internetbetalningar. Totalt 0 kronor per år.
• Hos Länsförsäkringar bank kostar kortet 225 kronor per år, men internetbetalning är gratis.

Nu orkar jag inte gå igenom alla svenska banker, men listan ovan visar att kostnaden för bastjänsterna bankkonto, betalkort och internetbetalning varierar såpass mycket som mellan 0 och 432 kronor per år. Värt att kolla, alltså! De bästa jag hittat är Danske Bank och Skandiabanken, som är gratis. Vill man sen ha sitt sparkapital någonstans ska man titta på räntan istället, men det är ett kapitel för sig. Här handlar det bara om konto för lön och betalningar.

Vet någon av läsarna om det finns någon mer bank som inte har avgift för betalkort och internetbetalning?

Tillägg 2014-01-15: Notera att detta skrevs i november 2011 och flera förändringar har skett av villkoren hos svenska banker. Kolla hur det ser ut just nu innan du byter bank!