Huvud-skuldra-formation på gång på Stockholmsbörsen?

Ser man på Stockholmsbörsens utveckling de senaste åren noterar man att det ser ut att kunna vara en stor huvud-skuldra-formation på gång, med nacklinje runt 1250 på OMXS30, se diagrammet nedan.

Om OMXS30 skulle bryta under senaste lokala bottnen vid 1250 kan vi isåfall enligt gängse teknisk analys se fram emot en nedgång på några hundra punkter eller annorlunda uttryckt några tiotal procent.

Om det skulle vara så som jag säger här pågår just nu uppbyggnaden av den högra skuldran i formationen. Notera att med tanke på hur lång den vänstra skuldran är kan det ta ytterligare några månader av skvalpande index innan genombrottet neråt sker.

Observera att denna formation bara är bekräftad om OMXS30 bryter under 1250. Det kan alltid hända något annat, men om signalen kommer bör man vara beredd på kraftig nedgång.

Vi har för övrigt redan i augusti förra året fått ett så kallat dödskors, då 50-dagars glidande medelvärde bröt ner genom 200-dagars glidande medelvärde (se diagrammet nedan), så att vi nu ser ytterligare nedgångar och därmed en bekräftelse av huvud-skuldra-formationen verkar inte osannolikt.

Börsfrossa!

I morse förväntades det bli en återhämtning på börserna efter gårdagens fall, men den återhämtningen blev bara kortvarig - straxt efter klockan 11 hade åter gårdagens lägstanivå spräckts på Stockholmsbörsen. Som lägst har Stockholmsbörsen idag varit ner 12,5 procent från toppen för en månad sedan och det är ännu inte säkert att den aktuella nedgångsfasen är över.

Diverse spåmän uttalar sig nu och tycker till om hur långt ner det kan gå, om det snart är köpläge och så vidare. DI:s börskrönikör säger att det kan gå ner lite till, men ger samtidigt rådet att behålla de aktier man har. Hur sjutton kan man stå för ett sånt korkat uttalande? Idag är det så enkelt att sälja och köpa aktier via dator och Internet. Om det ska gå ner en bit till så kan man köpa tillbaka billigare. Hittills i denna nedgång har varje (tillfällig) botten följts av en ny lägre (tillfällig) botten någon dag senare.

Varken Expressen eller Aftonbladet har dock börsfallet högt i sitt nyhetsflöde - när de skriker om "börsraset - så ska du göra nu" kan man börja fundera på om vi sett bottnen. Fortfarande toppar ebola skräpblaskornas hemsidors nyhetsflöde.

Ekonomimedia är självklart mer på hugget och DI försöker att förklara varför börsen faller. Att det handlar om att euroländerna är på väg in i sin tredje recession på sex år är säkerligen en viktig faktor, men det finns mycket annat också. En av de viktigaste orsakerna till börsraset är troligen att USA:s centralbank Federal Reserve är på väg att trappa ner och avsluta sitt tillgångsköpsprogram. Det finns förstås också oro för hur Japans ekonomi ska klara sig och inte minst en oro för Kinas enorma kreditbubbla - båda saker jag skrivit om här för ett bra tag sedan.

SvD skrev igår lite råd om hur man ska göra med sitt sparande i denna börsoro. De vanliga misstänkta intervjuas. Günther Mårder, numera sparekonom på Nordnet säger:

Det viktigaste i dessa stunder är att behålla lugnet. Risken finns annars att man säljer på botten för att sedan köpa tillbaka när börsen stigit rejält

Visst kan det vara bra att ha en viss tajming i sina aktieförsäljningar, men det är nog läge att fundera på att sälja av hela skiten på den upprekyl som kommer förr eller senare. Som bloggrannen Cornucopia påpekar är nämligen den svenska börsen nära ett dödskors, det vill säga att 50 dagars glidande medelvärde bryter ner genom 200 dagars. En tämligen säker säljsignal som pekar mot att en större nedgång är förestående (ja, större än de 12,5 procent vi sett hittills). Om inget sensationellt inträffar får vi denna säljsignal inom någon vecka. Storbritanniens, Tysklands och Frankrikes börser uppvisar redan dödskors och världens börser brukar som bekant följas åt. Och uppsidan på börsen får i dagsläget anses vara högst begränsad. Det är värt att avstå från några procents uppgång för att slippa en för besparingarna förödande nedgång på tiotals procent.

Även Claes Hemberg, sparekonom på Avanza Bank, intervjuas och han tycker att man för längre placeringar idag bör välja högräntefonder. Ett högst tveksamt råd. Hög ränta betyder hög risk, vilken "riskstämpel" som än sätts av fondvärderare - det är först i en kris som högräntefondernas verkliga avkastningspotential kommer att testas på allvar. Det är inte värt ynka fem procents potentiell avkastning att satsa i högräntefonder.

Som vanligt avslutar både Hemberg och Mårder med att "den som sparar på lång sikt bör sitta still i båten". Fortfarande förblindade av tesen om att aktier alltid är bäst i längden, trots nu 14 års sidledes bergochdalbana. Den exceptionellt starka perioden 1980-2000 sitter fortfarande kvar i medvetandet hos finansanalytikerna. Hur exceptionell denna period var syns i det avkastningsdiagram för börsen 1920-2008 som jag gjorde för några år sedan.

Månadsskifteseffekten synad

Cornucopia skrev i morse om "månadsskifteseffekten" eller "kalendereffekten", det vill säga att börsen har en tendens att gå upp runt månadsskiftena. Trejdingidén när man utnyttjar denna effekt är att köpa ett representativt urval av aktier, en indexfond eller annat finansiellt instrument som ger positiv exponering mot börsen. Köpen sker några dagar före månadsskiftet, varefter man säljer några dagar senare. Resten av tiden ligger man likvid. Upprepa detta varje månadsskifte och du blir rikare än den som bara följer börsindex. Fördelen med handelsstrategin är att den är så enkel.

Cornucopia talar inte om vilka dagar man ska köpa respektive sälja, utan hänvisar till en bok som man kan köpa för runt 500 kronor. Med lite kunskaper i kalkylprogrammet Excel och indexdata från börsen kan man dock lätt räkna ut saken själv. Sagt och gjort - här får ni helt gratis min analys av månadsskifteseffekten.

Nedan ser ni ett diagram för tidsperioden 2007-07-16 till 2013-10-30, med olika strategier inritade så man kan jämföra dem. Den första siffran anger vilken dag man köper, den andra vilken man säljer. -1 betyder månadens sista handelsdag, -2 näst sista och så vidare. 1 betyder månadens första handelsdag, 2 dess andra dag, och så vidare. Kurvan "alla" är indexet omxs30 som jämförelse. Alla kurvor normerade till att börja på 100.

Bästa strategin för denna period har alltså varit att köpa på månadens femte sista handelsdag och sälja på följande månads första handelsdag. Den som konsekvent följt detta har dubblat sina pengar sedan juli 2007, medan den som legat i en indexfond efter en spännande bergochdalbana bara nästan har fått tillbaka de satsade pengarna.
Även om man "missar" med någon dag har man fått hyfsad avkastning. Att köpa på fyra handelsdagar innan månadsskifte och sälja på andra eller tredje handelsdagen i nästa månad har ändå gett runt 80 procents vinst.

Men nu börjar jag undra lite över detaljerna. Denna period började med en kraftig börsnedgång och har därefter präglats av en längre uppgång. Notera hur den som investerat enligt månadsskifteseffekten gjorde en mycket bra vinst i slutet av 2008, precis i slutet av den kraftiga nedgången. Därefter tycks kurvorna ha följt index ganska väl, även om det är svårt att avgöra hur väl av diagrammet ovan. Därför delar jag in i två tidsperioder: nedgången juli 2007 till december 2008, samt uppgången januari 2009 till nu. Först tittar vi på nedgången.

Här har den som trejdat enligt strategin -5/1 gjort en bra vinst, särskilt med tanke på att kreti och pleti gjort en stor förlust. Allra bäst under denna period var strategierna -5/2 och -4/2, näst bäst var -5/3 och -4/3, och -5/1 och -4/1 kommer bara på tredjeplats. Alla sex dessa ganska lika strategier var dock bra och vi tittar här bara på en endaste börsnedgång. Man bör ha lite mer statistiskt underlag för att kunna välja bästa strategin. Men som sagt så är även en "ganska bra" månadsskiftesstrategi bättre än att dras ner i djupet av sin indexfond. Man behöver inte alltid vara bäst - det räcker att vara bättre än de flesta andra.

Diagrammet nedan visar uppgångsfasen.

Under denna fas är en månadsskiftesstrategi faktiskt sämre än en indexfond. Den stora vinsten med strategin gör man alltså i börsnedgångar, vilket vi också ser tydligt för den kortare börsnedgången sommaren 2011 i diagrammet ovan. Att strategin -5/1 ändå klarar sig så bra mot indexet visar att det är så att största delen av uppgångsdagarna ligger runt månadsskiftet.

Det är alltså tydligt att det finns en månadsskifteseffekt och att den går att utnyttja. Enstaka månadsskiften kan dock gå med förlust, så strategin kräver lite tid för att gå med vinst.

Eftersom strategin ger bäst utdelning i samband med längre börsnedgångar kan man tänka sig att kombinera den med någon form av indikator på börsens långsiktiga riktning, t.ex. hur 50 respektive 200 dagars glidande medelvärde förhåller sig till varandra (och om vi fått dödskors eller himmelskors). I nedgång så använder man t.ex. strategin -5/2, i uppgång följer man index.

Jag tittar i mina exempel bara på slutkurserna för respektive dag. Eventuellt kan man förbättra strategin genom att t.ex. köpa på någon lokal botten under dagen eller sälja på någon lokal topp under dagen. Andra möjligheter är att undersöka om vissa månadsskiften är annorlunda mot andra, t.ex. om någon månad är särskilt dålig eller bra. Exempelvis gissar jag att kvartalsskiften är annorlunda. Självklart kan man också se på en längre tidsperiod för att få bättre statistiskt underlag. Idag orkar jag dock inte det.

Kom emellertid ihåg att historiken aldrig är en garanti för hur framtiden kommer att se ut, även om det kan ge en antydan. Var och en ansvarar för sina egna investeringar och sin egen spekulation.

Så, nu behöver ni inte köpa en bok för en femhundring, men ni får gärna ge en slant om ni tyckte denna artikel var bra, vilket också kan uppmuntra mig till att komma igång med att skriva regelbundet igen. Gåvor ges genom att klicka på knappen "Donate" i högerspalten.

Tillägg: Lite ofrivillig ironi är det kanske att Cornucopia och jag uppmärksammar månadsskifteseffekten just vid ett månadsskifte där vi istället ser ut att få en rejäl nedgång. 

En titt på börsen

Sedan mitten av november har världens högfrekvenshandelsplatser aktiebörser präglats av stigande kurser, som är en fortsättning av den någorlunda stigande trend som har rått sedan slutet av 2011, då Europeiska centralbankens (ECB) chef Mario Draghi bestämde sig för att sätta punkt för eurokrisen och bromsa det häftiga börsfallet i juli-augusti 2011 genom den extraordinära åtgärden att tillföra likviditet till finansmarknaderna genom LTRO och flera senare utspel. Upptrenden börjar dock bli lite gammal och vi närmar oss intressanta nivåer, nämligen den långa trendlinjen som förbinder topparna från mars 2000, juli 2007 och början av 2011. Denna trendlinje befinner sig just nu någonstans runt 1143 för Stockholmsbörsens OMXS30-index. (I fredags stängde OMXS30 på 1137.)

Förutom det rent TA-mässiga kan vi konstatera att de aktuella aktievärderingarna generellt sett inte ser ut att prisa in den lågkonjunktur som vi verkar vara på väg in i. Det känns därför inte orimligt att börsen skulle kunna vända ner till den nedre trendlinjen som förbinder bottnarna från 2002 och 2008, särskilt med tanke på att det senaste dryga årets uppgång mer sett ut som en bergochdalbana än en beslutsam uppgång. I slutet av 2011 lyckades ECB hejda börsernas nedgång omkring halvvägs ner till den nedre trendlinjen - frågan är om centralbankerna kan lyckas igen. En sådan nedgång går förstås inte på särskilt kort tid, utan man kan jämföra med nedgången 2007-2008, som tog halvtannat år att spela ut.

För mer detaljerad daglig teknisk analys av börserna rekommenderar jag bloggrannen Winning Trading, som i morse bland annat skrev:

Nu blir det spännande att se om köparna har har det självförtroende som krävs för att utmana toppen från juli 2011 vid 1142. Kursen är på kort sikt överköpt och ni som följt mig ett tag vet att jag inte ”tror på nyheter” som anledningar till hållbara uppgångar, snarare tvärtom.
[...]
Vi ska fortsätta att befinna oss bland köparna men för tillfället är tajmingen för entré den sämsta tänkbara. I samband med den stundande rekylen ska vi bevaka händelseförloppet kring utbrottsnivån 1119 eller den senaste bottnen vid 1099. Även om ”lösningen” för det amerikanska budgetstupet tolkas positivt av många har jag tidigare skrivit att det är stor risk för en tydlig topp strax efter beskedet och den ståndpunkten har jag fortfarande. Det blir intrssant att se om vi får en ny botten mellan den 10 och den 18 och i så fall vilken nivå den hamnar på då det ger oss en viktig pusselbit för den fortsatta navigeringen.

En intressant sak att titta på vad gäller börsen är volatiliten inom dagen. Nedan ser ni den i ett diagram sedan april 2000, beräknad som (dagshögsta - dagslägsta) / öppningskurs.

Den senaste tiden har volatiliteten inom dagen varit väldigt låg - misstänkt låg. Inga marknadsaktörer verkar se några framtida problem, eller? Centralbankerna i EU, USA och Japan kommer väl att pumpa in "pengar" (egentligen krediter) i finansmarknaderna in absurdum och med alltmer drastiska åtgärder, eller? Så vi kan bortse från att den reala ekonomin inte känns särskilt sprudlande, eller?

ZeroHedge påpekade nyligen att aktieterminshandlarna i USA överväger mer åt att börserna ska fortsätta stiga än vad de gjort någon gång under de senaste sex åren. Dessutom är belåningen (margin debt) åter tillbaks på en nivå vi senast såg våren 2008. Spekulanterna satsar alltså "allt" på att börserna ska stiga, dessutom med belåning. När optimismen blir för stark ska man se upp.

En sak som tyder på problem är att Baselkommittén igår beslutade att skjuta på de hårdare likviditetskraven för bankerna. På kort sikt gynnar det banksektorns aktiekurser, men på längre sikt visar det att bankerna (troligen framförallt de europeiska) inte klarar av att hålla en rimlig likviditetsbuffert och därmed är farligt känsliga för störningar på de finansiella marknaderna. EU-kommissionen välkomnade dumdristigt nog Baselkommitténs beslut, men de borde tänka efter vad de egentligen önskar sig. Vill de ha stabila banker, eller banker som med jämna mellanrum måste "räddas"? Be careful what you wish for.

Börsläget januari 2012

Det var ett tag sedan jag kommenterade börsen, så det är nog dags nu efter de senaste månadernas upprekyl. Diagrammet nedan visar hur Stockholmsbörsen har gått sedan i somras. Jag har ritat dit lite färgglada linjer ovanför för att förtydliga de stora dragen.

Under högsommaren fick vi en långsam nedgång (orange linje), följd av en börskrasch (röd linje) i slutet av sommaren efter "dödskorset" i juli. Därefter följde en period av mycket snabba svängningar i en långsammare nedåtgående trend (orange linje) fram till slutet av september. Totalt föll Stockholmsbörsen cirka 25 procent från början av sommaren.

I slutet av september drabbades marknaden av börsfnatt och en uppgång på cirka 24 procent på bara en månad (blå linje). Därefter vidtog åter en nedgångsfas, men inte lika kraftig som sommarens (orange linje). I slutet av november var det åter dags för en snabb uppgång (blå linje), som dock inte blev varken lika hög eller lång som den under oktober. Efter en tids långsam kräftgång gick börsen åter upp i ett "Santa Claus rally" som troligen pågår ännu.

Det som man kan notera är att den första delen av upprekylen (under oktober) inte var lika snabb som nedgången i somras. Den följdes också av en nedgång som var nästan lika lång och hög som uppgången - ett klart svaghetstecken. Den andra delen av upprekylen (från slutet av november) var till att börja med snabb, men det blev inte långvarigt. Den senaste tiden har börsen segat sig uppåt, vilket tyder på att marknaden tappat sitt momentum uppåt. Börsen har visserligen nått en aning högre än toppen från slutet av oktober, men det ser segt ut. Det behövs troligen inte mer än en större nedgångsdag på grund av någon skrämselhicka från eurozonen för att skapa rädsla bland spekulanterna och vända upptrenden. Vi har dock ännu inte fått någon bekräftelse på att upprekylen skulle vara över. När det kommer vet vi inte exakt - det kan ha varit igår, eller det kan vara om två veckor.

En sammanfattning av de senaste sju månadernas börs är att kraschen i somras följdes av en mer utdragen upprekyl som inte längre uppvisar någon särskild kraft. Det kan hända att det finns lite kvar att ge på uppsidan, men troligtvis inte särskilt mycket. Man ska dock aldrig vara för självsäker vad gäller börsen, utan skulle OMXS30-index mot förmodan stiga över 1060 stärks köparsidan av spekulanterna i sin tro och vi kan få en ännu längre uppgång.

Mer om börsens utveckling i närtid kan ni läsa dagligen hos bloggrannen Winning Trading, som igår morse skrev att "Trots spänningar är det inget som bekräftar en nedgång". Bloggrannen Cornucopia brukar också kommentera börsen betydligt oftare än jag och skrev igår en sammanställning av hur det ser ut med dödskorsen på världens börser.

Om man ser på lite längre sikt på Stockholmsbörsen så man får med hela Finanskrisen ser det ut som i diagrammet nedan.

Här ser man det tydliga trendbrott neråt som kom i somras och de senaste månadernas uppgång framstår just som en upprekyl i en påbörjad nertrend. Den tillfälliga botten som vi fick i augusti ser inte ut på samma sätt som den mer långsiktiga botten vi fick runt årsskiftet 2008-2009 (inringad) - en bottning på börsen är en process, inte en händelse.

Jag gillar också att titta på riktigt lång sikt, se diagrammet nedan över den bergochdalbana som börsen gjort sedan 1999.

Med rött har jag ritat in de begränsningslinjer som börsen hållit sig inom under de senaste tretton årens sicksack. Jag har ringat in den förhållandevis kraftiga nedgång som var sommaren 2006, men som följdes av en ytterligare uppgång på ett år. Utvecklingen sedan i somras har vissa likheter, men i lite större skala. Det skulle alltså möjligen kunna röra sig om en "lurifaxnedgång" och att det vi nu ser är början på en rejäl uppgång. Det finns dock en fundamental skillnad - sommaren 2006 fanns ingen kris - idag befinner vi oss i ett läge där skuldkrisnyheter kommer hela tiden. En tydlig signal om att något större var på gång var också att vi i början av 2011 fick en topp, men att efterföljande topp under våren inte nådde upp till samma nivå (gröna streck ovan). Något liknande skedde sommaren och hösten 2007 - se de gröna strecken där.

Vi ska inte heller glömma bort att fundamenta vad gäller världsekonomin suger. Det globala skuldberget är på intet sätt ur världen utan kreditbubblan blir bara alltmer bräcklig. Igår såg jag följande notis i Metro:

"Får vi bara en normal lågkonjunktur, då är det fortsatt stor uppsida kvar på börsen."
Esbjörn Lundevall, analyschef för aktier på SEB, om Stockholmsbörsens flygande start på året.

Problemet är bara att detta inte är en "normal" lågkonjunktur. Det finns olika slags lågkonjunkturer. De "normala" som varit under efterkrigstiden har varit efterfrågedrivna, men den vi ser nu är kreditdriven, likt den på 1930-talet. Sådana lågkonjunkturer tar mycket längre tid att ta sig ur. 5-10 år brukar det ta att återhämta sig efter en kreditbubbla (jämför Sverige i början på 1990-talet) och med tanke på att den nuvarande kreditbubblan är global finns risken att det denna gång blir ännu svårare.

Börsfnatt?

Stockholmsbörsens omxs30-index steg idag med smått makalösa 6,22 procent av ren glädje över att Grekland återigen verkar vara "räddat".

Kurserna steg redan i morgonhandeln, men farten tilltog när den grekiska finansministern Evangelos Venizelos förklarade att Grekland kommer att få det nödlån som landet behöver för att undvika konkurs.
- Utbetalningen kommer att ske och den kommer att ske i tid, sade Venizelos enligt nyhetsbyrån Reuters.
Venizelos sade också att beslut om ytterligare nedskärningar, som krävs för att mer nödlån ska betalas ut, väntas fattas i oktober. Det mesta tyder också på att de tveksamma ledamöterna från regeringspartiet Pasok har rättat in sig i ledet och kommer att rösta för besparingsförslagen.
Venizelos räknar med godkänt för en ny omstridd fastighetsskatt i parlamentet, där Pasok har en knapp majoritet. Det minskar risken för fördjupad skuldkris och bankkris i Europa.

Största vinnarna på börserna idag var i Sverige liksom i övriga Europa bankerna.

Så här kraftiga börsuppgångar är inte sunda, utan förekommer i princip bara i samband med kraftiga nedgångar. Senast Stockholmsbörsens omxs30-index steg så här mycket eller mer på en dag var 2010-05-10, då den steg 6,43 procent efter att dessförinnan ha fallit 10,8 procent under några dagar på greklandsoro. Innan dess får vi gå tillbaks till hösten 2008 för att finna några lika kraftiga uppgångar under en dag.

• 2008-12-08 +9,53%
• 2008-11-24 +10,37%
• 2008-11-04 +6,86%
• 2008-10-13 +8,49%
• 2008-09-19 +8,98%

Dessförinnan skedde det senast under den stora nedgången 2002.

• 2002-10-15 +6,96%
• 2002-10-11 +6,40%
• 2002-07-29 +9,24%

Dagens starka börsuppgång är alltså inte ett tecken på att börserna nått botten och vänt uppåt igen, utan snarare en varningssignal för att allt inte står rätt till, vilket ger stark volatilitet (stora svängningar). Just i sådana här lägen kan börsuppgångar späs på av att många blankare tvingas täcka sina positioner genom att köpa tillbaks aktier. Den blankare som läser bloggrannen Winning Trading bör dock inte ha drabbats alltför hårt, utan senast i måndags morse ha täckt sina korta positioner mot börsen efter fredagens vändningssignal. Flockmentaliteten på börserna närmast garanterar att tekniska köp-, sälj- och vändningssignaler faktiskt får väntad effekt när hela fårskocken springer åt samma håll.

Det kan vara nyttigt att då och då se på ett längre perspektiv på börsen.

De senaste tolv årens börs kan sammanfattas som sidledes bergochdalbana. Vi kan notera att sedan år 2000 har topparna blivit lägre. Fortsätter mönstret som förut inom de begränsningslinjer jag ritat in kan vi förvänta oss en nedgång till den nedre linjen runt 650, alltså minus 30 procent från nuvarande nivå. Tidsperspektivet för detta skulle då vara ungefär ett halvår.

Zoomar vi in på år 2011 (klicka på diagrammet för att förstora) ser vi att de senaste dagarnas uppgång inte ut som ett trendbrott, eftersom det går för snabbt. Fundamenta i världsekonomin inger ju inte heller särskilt stort förtroende. För att jag ska tro på en uppstuds som varar längre än några dagar vill jag dock först se omxs30-index passera senaste toppen runt 939 och för ännu längre uppgång de två föregående topparna på 966-969. Innan dess ser jag mest augusti-september 2011 som en stökig konsolideringsfas.

P.S. Missa inte dagens snackis - Alessio Rastani som säger en mängd obehagliga sanningar om finansmarknaderna på BBC News. Se klippet hos Effekt, Cornucopia eller Musik @ Centrifugen. Några intressanta citat:

• "The governments don't rule the world, Goldman Sachs rules the world"
• "In less than twelve months the savings of millions of people is gonna vanish, and this is just the beginning"
• "Be prepared and act now"

Telegraph och Forbes har grävt lite mer i vem denne Alessio Rastani egentligen är.

Dödskors på S&P 500

Igår fick vi ett så kallat "dödskors" på USA:s mest bevakade börsindex S&P 500. Detta trots att börserna gick upp efter Googles bud på Motorola. Det är även ett "äkta" dödskors då 200-dagars glidande medelvärde nu också pekar svagt neråt.

Att agera på starka tekniska säljsignaler såsom dödskors är smart. Gjorde man det hösten 2007 slapp man en hel del förluster.

Dödskors på den svenska börsen fick vi redan i mitten av juli och vi vet hur det gått sedan dess...

Det är nu som SvD:s Daniel Kederstedt uttrycker det 100 procent säkert att USA går in i en ny recession.

Ett exempel på hur illa ställt det är i USA är att National Association of Homebuilders (NAHB) och Wells Fargo igår kom med senaste indexet över förtroendet bland USA:s husbyggarföretag. För augusti var siffran oförändrat 15. Det kan tyckas bra att siffran var oförändrad, men man ska komma ihåg att det behövs en siffra över 50 för att innebära att byggföretagen ser ljust på framtidsutsikterna. Siffran 15 betyder alltså att det ser mycket illa ut för byggföretagen.

I förra veckan kunde vi läsa att delstaten Kaliforniens skatteintäkter i juli var 10 procent under budget, vilket tyder på att ekonomin där försämras snabbare än väntat.

Federal Reserves räntebesked i förra veckan var inte heller något positivt. Att man håller näranollränta fram till mitten av 2013 bekräftar att USA är på väg in i recession.

Förrförra veckan kom också en intressant nyhet om konsumentkrediterna i USA, som oväntat ökade kraftigt med 15,53 miljarder dollar i juni, vilket var tre gånger så mycket som de 5,08 miljarder de ökade med i maj. Detta var den största enmånadsökningen sedan augusti 2007. Kreditkortsskulderna ökade 5,21 miljarder dollar i juni, vilket var den största ökningen sedan mars 2008. Ökningen av krediterna verkar motsägelsefull mot bakgrund av att konsumenternas spenderande enligt statistik från NBER minskade i juli för första gången på nästan två år. Det verkar alltså som om ökningen av konsumentkrediterna var ett utslag av desperat pengabehov för att exempelvis betala räkningar. Liknande mönster har man kunnat se i USA precis i starten av de tre senaste recessionerna.

Fundamenta bekräftar alltså den tekniska analysen av USA:s börsindex. Som jag skrev någon gång i somras så prisar inte världens aktiebörser in en global depression.

Vi minns skuldtakstjafset i USA och en dellösning på amerikanska statens budgetproblem vore att höja skatterna för de rikaste, något som Warren Buffet föreslår idag.

"Vi superrika får stora skattelättnader medan de fattiga slåss för oss i Afghanistan", skriver finansmannen i New York Times.

Dödskors på OMXS30

Idag fick vi bekräftelse på ett så kallat dödskors på Stockholmsbörsens OMXS30-index. I och med att 50-dagars glidande medelvärde nu har stängt under 200-dagars glidande medelvärde två handelsdagar i rad får man anse att dödskorset är bekräftat. Dessutom lutar nu 200-dagars glidande medelvärde aningen neråt...

Som ni ser ligger den gula linjen strax under den gröna längst till höger i diagrammet.

Senast vi fick ett dödskors på svenska börsen var hösten 2007. Den som sålde av sina aktier då var nog rätt tacksam ett år senare.

Att ta fasta på detta med dödskors är en klok investeringsstrategi. Man ska alltså i princip inte ligga långsiktigt i aktier efter ett dödskors. Bloggrannarna Cornucopia och Makrofjanten har utrett detta mer.

Om signalen är riktig, så betyder det alltså nedförsbacke ett tag på börsen. Även fundamenta i form av skuldkriser och dylikt talar för det. Därmed inte sagt att det inte kan komma rejäla uppstudsar under nedresans gång.

Tillägg: Läs Winning Tradings och Cornucopias analyser av börsindexen idag. Det ser ut som om vi kan få en uppstuds redan runt 1050.

TA på vädret

Med anledning av att våren de senaste dagarna tagit en paus tänkte jag att det kunde vara kul att se om en teknisk analys av temperaturen kunde tillföra något vad gäller prognosticeringen av kommande väder. Särskilt aktuellt blir detta för mina grönsaksodlingar. Igår kändes det som om hela Ishavet hade kommit och hälsat på, men Aftonbladet säger nu att värmen ska komma tillbaka till helgen.

Temperaturdata har jag fått från temperatur.nu, en suverän vädersajt som drivs av Linköpingsbon Erik Freiholtz. I diagrammet nedan ser ni dygnsmedeltemperaturen från en privat väderstation i Stockholmsförorten Enskede samt 20, 50 och 200 dagars glidande medelvärden.

Först lite historik. I början av oktober fick vi ett så kallat dödskors, då 50-dagars medelvärde bröt ner genom 200-dagars. Mycket riktigt var detta en säljsignal för temperaturen, som fortsatte neråt i flera månader till bottenpunkten i december, då köparna kom in med full kraft och åter drev upp temperaturen.

Jag har också med ljusblått ritat in en fallande trendkanal som temperaturen höll sig inom under september-december. I början av januari bröt sig dock temperaturen upp ur den fallande kanalen och strax därefter bröt också 20-dagars medelvärde upp genom 50-dagars.

Därefter vidtog för temperaturen en konsolideringsfas fram till mitten av mars, då temperaturen gjorde ett nytt försök till utbrott uppåt. En första försmak av vad som skulle komma fick vi då 20-dagars medelvärde återigen bröt upp genom 50-dagars. Efter en kort rekyl under slutet av mars studsade temperaturkurvan på 50-dagars medelvärde och vi fick en kraftig uppgång, som bekräftades av ett så kallat himmelskors i början av april, då 50-dagars medelvärde bröt upp genom 200-dagars. Vilken köpsignal! Våren var här!

Nu etablerades istället en stigande trendkanal, som jag ritat in med lila streck. Under påskhelgen slog temperaturen i taket på denna trendkanal och studsade ner, inte bara genom golvet i trendkanalen, utan även genom 50-dagars medelvärde. Efter den kraftiga stigningen var väl helt enkelt temperaturen överköpt...

Så till prognosen. Är detta ett trendbrott vi har sett de senaste dagarna, eller bara en kraftig nedrekyl? Om dygnsmedeltemperaturen raskt återvänder över 50-dagars medelvärde och golvet i trendkanalen får vi se utbrottet som en falsk säljsignal och alla odlare kan fortsätta vårbruket som vanligt efter denna tillfälliga rekyl. Skulle däremot temperaturen fortsätta att hålla sig låg och 20-dagars medelvärde bryter ner genom 50-dagars får vi anse att trenden vänt och att vi kanske är på väg mot en fimbulvinter. Ett annat alternativ är att vi åter går in i en konsolideringsperiod för temperaturen. 200-dagars glidande medelvärde ligger ganska platt runt nollan och det är kanske där striden kommer att stå mellan säljarna (kylan) och köparna (värmen). Börjar detta medelvärde peka uppåt kan vi nog se fram emot en rejäl hausse för temperaturen.

P.S. Läs också Cornucopias tekniska analys idag av svenska bostadspriser. Jag gjorde en mer långsiktig teknisk analys av bostadspriserna redan i juli förra året.

TA på bostadspriser

Idag kan man läsa att en större andel hushåll nu tror på stigande bostadspriser. Andelen har ökat till 49 procent i juli, jämfört med 47 procent i juni. Allt enligt SEB:s boprisindikator.

Samtidigt kan man läsa att en mäklare i Stockholm säger att priserna på bostadsrätter i Stockholms innerstad fallit med 10-15 procent sedan toppen i februari. Villapriserna i Stockholmsområdet har dock inte sjunkit lika mycket.

Bostadsrätter i Stockholms innerstad får väl med tanke på de absurda prisnivåerna anses vara den mest bubbliga delen av den svenska bostadsbubblan. Att de sjunker får därför ses som en indikator på att en allmän prisnedgång kan vara påbörjad. Vi ska dock inte glömma att denna nedgång ännu inte är bekräftad av Mäklarstatistik, som visar på en nedgång på bara en procent från februari till maj vad gäller bostadsrätter i Stockholms innerstad.

Det spekuleras i att nedgången kan orsakas av det tandlösa bolånetak som Finansinspektionen slutgiltigt presenterade förra veckan, och som jag kommenterade då.

För att försöka få fler ledtrådar om vart bopriserna är på väg har jag roat mig med att göra lite teknisk analys (TA) på bostadspriserna. En av de simplaste formerna av TA är att titta på när olika glidande medelvärden korsar varandra. Bloggrannen Cornucopia beskrev nyss en liknande modell vad gäller aktiemarknaden. I mitt fall tittar jag på småhuspriser kvartalsvis, vilket är vad man får ut från Statistiska Centralbyrån (SCB). På SCB:s hemsida finns än så länge bara statistik fram till första kvartalet 2010, och kvartalsvis statistik finns bara bak till 1986. I diagrammet nedan har jag ritat in fem (röd linje) och tjugo perioders (gul linje) glidande medelvärden. Observera att jag inte tittar på inflationsjusterade priser som jag brukar, utan på de nominella priserna.

Klicka på diagrammet för att förstora det

Här ser vi att småhuspriserna gav en köpsignal i början av 1997, då fem perioders glidande medelvärde korsade tjugo perioders glidande medelvärde. Sedan dess har vi inte fått någon säljsignal.

Lite mer avancerade TA-metoder är MACD och RSI. I diagrammet nedan ser ni hur de ser ut från andra kvartalet 1994 och framåt. Beräkningsmetoderna för dessa indikatorer gör att de inte går att få fram förrän en bit in i dataserien.

Klicka på diagrammet för att förstora det

MACD gav köpsignal tredje kvartalet 1997, då MACD passerade EMA9(MACD), vilket också bekräftade den köpsignal som getts av fem och tjugo perioders glidande medelvärden. Första kvartalet 2009 gav MACD en säljsignal, då MACD bröt ned genom EMA9(MACD). Denna säljsignal får dock mest ses som en varningssignal, då den inte bekräftats av de glidande medelvärdena.

RSI var tredje och fjärde kvartalet 2007 uppe så högt som 99, vilket var en indikator om att den svenska bostadsmarknaden var nästan så överköpt som den kunde vara (maximum för RSI är per definition 100). Därefter vände RSI ned för att studsa upp igen från andra kvartalet 2009. RSI har dock inte nått upp lika högt som i slutet av 2007, vilket också bekräftar att denna sista uppgång på den svenska bostadsmarknaden inte är att lita på. Vi har alltså en så kallad divergens mellan RSI och priserna - högre priser än förra toppen, men lägre RSI.

En enkel teknisk analys av svenska småhuspriser verkar alltså indikera att vi är någonstans nära toppen på marknaden. Återstår att invänta bekräftelse från de glidande medelvärdena, men två av tre tekniska indikatorer pekar alltså mot nedgång. Jag får säkert anledning att återkomma i frågan.

Tillägg 15:13:
Den som gick på den tekniska köpsignalen och köpte sig en bostad 1997 gjorde som ni säkert alla vet en lysande affär. Jag själv hoppade på tåget lite sent och köpte min nuvarande bostadsrätt i slutet av 2001. Sedan dess har dess marknadsvärde mer än fördubblats. Nu är det ju lite svårt att tajma bostadsköp och -försäljningar, då de beror på så många andra fundamentala faktorer här i livet - jobb, studier, giftermål, barn. Därför kommer jag inte att sälja min lägenhet och ta hem vinsten. Men hade jag varit singel och inte behövt ta hänsyn till en familj, med allt vad det innebär av barnens skola, sambons jobb och sånt, så hade läget varit annorlunda.

[Läs även andra bloggares åsikter om bostadsbubbla, bostadspriser, bostadsrätter, teknisk analys, sverige]