Snabb titt på valutor, guld och silver

Riksbankens senaste reporäntesänkning gjorde att kronan försvagades, men inte särskilt mycket, faktiskt, som ni kan se av diagrammet nedan.
Förändringen mot euron var marginell jämfört med den stora förändringen från i höstas. Jag har även tagit med 50 och 200 dagars glidande medelvärden och enligt dem är vi fortfarande i en försvagningstrend för kronan (alltså uppåt i diagrammet) eftersom 50-dagars medelvärdet fortsätter att hålla sig över 200 dagars medelvärde. Men trenden för kronan mot euron känns just nu något osäker. Mot dollarn däremot har vi ett trendbrott, då 50-dagars glidande medelvärde brutit ner genom 200-dagars glidande medelvärde, som synes nedan.
Den svagare dollarn bekräftas också rent generellt genom att titta på US-dollarindexet, som visar dollarns värde gentemot en representativ korg av valutor.
Det ser inte särskilt ljust ut för dollarn, alltså. Det verkar som om vi såg dess topp runt början av mars i år. Den försvagade dollarn kan ha flera orsaker. Förutom förtroendet för valutan i sig så kan det till exempel bero på att amerikanerna åter har börjat att investera utomlands, efter att under andra halvåret 2008 ha tagit hem stora delar av sina utländska investeringar och satt dem i amerikanska statspapper.

När vi ändå tittar på lite diagram kan vi titta på hur det gått för ädelmetallerna. I svenska kronor per gram, som vanligt, vilket är mest relevant för oss svenskar.
Guldet har legat ganska stilla sedan början av mars, till skillnad mot förra året, då det gick ner något.

Jag upptäckte just att jag råkat byta färgerna på 50 och 200 dagars medelvärden i valutadiagrammen jämfört med ädelmetallerna, men jag orkar inte göra om diagrammen. För guld och silver är alltså 50 dagars medelvärde grönt och ligger som synes fortfarande över 200 dagars medelvärde (rött) både för guld och silver.
Silverpriset ligger också kvar på ungefär samma nivå som i början av mars, även om det svajat mer än guldet, vilket det brukar göra.

Vi kommer troligen att få se en viss nedgång i guld och silver någon månad till, men sedan borde vi få se prisökningar igen. Jag tycker dock inte att man huvudlöst ska investera alla sina besparingar i guld och silver. Trots allt är det pappersvalutor som gäller här i världen. Riskspridning är alltid bra också. Jag har sett lite olika rekommendationer, men större andelen av besparingarna på ett säkert konto (exempelvis Riksgäldsspar) och en viss andel i guld och silver får väl anses vara bra i dagens läge, även om Riksgäldsspar idag ger usel ränta. Sen kan den som vill också ha t.ex. 10-20% av besparingarna i mer spekulativa investeringar, exempelvis utvalda aktier, eller varför inte fonden Xact Bear om man tror på börsnedgång. Men i dagens läge prioriterar jag säkerhet framför avkastning vad gäller mina surt förvärvade sparpengar.

Ni kanske tror att jag är en rik man, när jag sitter här och analyserar ekonomin, men det är tyvärr inte så. Jag är notoriskt usel på att pricka in upp- och nedgångar på olika finansiella marknader, så jag avhåller mig för det mesta och överlåter det till dem som har talang för trejding. Jag har istället prioriterat långsiktigt, d.v.s. att vara skuldfri med en viss sparad buffert, men rik är jag absolut inte. Som tur är har jag dock ett jobb som är hyfsat välbetalt, så att jag till och med kan spara en slant varje månad. Som det ser ut just nu verkar mitt jobb inte heller vara i fara. Värre är det för min sambo, som nyss blivit arbetslös. Därför lever vi trots allt sparsamt.

Apropå sparande läste jag att pantbankerna har glada dagar. Pantbanken Sverige ökade sitt resultat med 30% första halvåret och ökade utlåningen med 24%. De gör därmed sitt bästa resultat någonsin. Se där en bransch som går bra i kristider! Andelen icke inlösta varor har också ökat, vilket inte är oväntat i dessa tider, men för en pantbank förorsakar obetalda lån inga kreditförluster.

Olika slags råvaror och resurser

För att en mänsklig ekonomi ska snurra krävs användning av olika råvaror och resurser. Även de enklaste ekonomierna - jägar- och samlarsamhällena - är beroende av råvaror och resurser. Vårt moderna industrisamhälle använder förstås en oerhörd mängd olika råvaror och resurser som vi är beroende av för att ekonomin ska fungera. Att förstå skillnaderna mellan de olika sorterna av råvaror och resurser är grundläggande för att förstå hur ekonomin fungerar och kan komma att förändras. Jag har sammanställt denna artikel för att kunna ha den som referens i kommande bloggartiklar.

För det första måste man skilja på råvaror, t.ex. järn, olja, trä, vete, samt resurser, t.ex. odlingsmark och solstrålning.

Råvaror kan delas in i olika kategorier. Det finns råvaror som är ändliga i ett mänskligt perspektiv, eftersom de skapas genom geologiska processer som tar tiotals eller hundratals miljoner år. Exempel på ändliga råvaror är olja, kol, järn, koppar och fosfat. Sedan finns det råvaror som ständigt förnyas i en sådan takt att det är märkbart i ett mänskligt perspektiv. Exempel på detta är trä, halm, vete, fisk och kogödsel.

De ändliga råvarorna har vissa grundläggande drag gemensamt. De finns koncentrerade i olika fyndigheter, t.ex. oljefält eller malmfält. Dessa fyndigheter är för de flesta råvaror inte särskilt jämnt fördelade över världen, utan vissa länder sitter på enorma fyndigheter, medan andra är helt utan. Jämför t.ex. Sverige och Norge, där Norge har jättelika oljetillgångar, medan Sverige troligen inte har några som är värda att utvinna. Sverige har istället enorma järnmalmsfält. Fyndigheter av ändliga råvaror finns också av varierande kvalité. Den första råoljan som mänskligheten använde sipprade upp ur marken av sig själv. När man började utvinna råolja i större skala för runt 150 år sedan behövde man bara borra ett hål och låta oljan spruta upp av sig själv. För de oljefynd som görs idag krävs oftast betydligt större insatser av energi för att få fram någon olja.

Koppar är ett annat exempel. Den första koppar som mänskligheten använde var troligen de sällsynta klumpar av ren koppar som finns utspridda här och var. Därefter kom någon på hur man kunde utvinna koppar ur malm. Till att börja med användes förstås de mest lättillgängliga och koncentrerade malmerna, men efterhand som de tog slut har man gått över till mer utspädda malmer. I dagens koppargruvor kan koncentrationen vara under en procent. För att utvinna koppar ur så utspädda malmer krävs förstås stora mängder energi.

Ett annat gemensamt drag för ändliga råvaror är att de har en historisk produktionskurva som efterhand ökar (om än ibland i vågor) för att någon gång nå en global produktionstopp och sedan efterhand minska (även detta kan ske i vågor). Se exemplet till höger för hur oljans produktionskurva kan komma att se ut (klicka på diagrammet för att förstora det). Det tar alltså inte tvärstopp, som en kran som slutar rinna, utan det blir en gradvis minskning av utvinningstakten, som en kran som stängs sakta. När denna produktionstopp kommer att inträffa är olika för olika råvaror.

De ändliga råvarorna kan också delas in i två underkategorier - återvinningsbara och icke återvinningsbara. När man har bränt upp ett fat med olja finns ingen möjlighet att få tillbaks det. Däremot kan man återvinna järn ur skrotade bilar, om än med insats av energi. Om det är lönsamt dikteras förstås av världsmarknadspriset på järn kontra hur mycket energi som åtgår för återvinningen.

För återvinningbara ändliga råvaror är således inte endast den globala utvinningstakten intressant för tillgången, utan även återvinningstakten, som i sin tur är beroende av en mängd faktorer, framförallt energiåtgång samt priset på energi.

För icke återvinningsbara ändliga råvaror styr den globala utvinningstakten helt tillgången. De flesta icke återvinningsbara råvarorna är energiråvaror, t.ex. kol, olja, gas och uran.

Ett gränsfall för återvinningsbarhet utgör råvaran fosfat, en av basråvarorna för konstgödsel. Vissa länder i världen, t.ex. Marocko, har stora fosfatfyndigheter, som bryts och sedan till största delen blir till konstgödsel som sprids på världens åkrar. En del av fosfatet lakas ur och hamnar i vattendragen och till slut i havet. Delar av fosfatet cirkulerar dock i ett kretslopp genom växtrester och djuravföring. Här skulle man kunna göra mycket för att återvinna mer av denna råvara. Fosfat kan dock idag i princip behandlas som en icke återvinningsbar ändlig råvara, eftersom en viss andel hela tiden läcker ut. Dagens jordbruk kräver stora insatser av fosfat, mycket mer än vad som återvinns.

All utvinning av ändliga råvaror är förknippad med miljöproblem av olika grad, t.ex. luft- och vattenföroreningar, eller stora sår i naturen efter gruvdrift. Detta kan i många fall minska mängden tillgängliga förnyelsebara råvaror.

De förnyelsebara råvarorna verkar ses som oändliga av somliga, men det är såklart inte sant. Tillgången begränsas här av tillgängliga resurser, främst solljus, vatten, mark och näring. Man kan i längden inte ta ut mer av en förnyelsebar råvara än vad som återbildas per år. Ett praktexempel är fisk, där större delen av jordens fiskbestånd är utfiskade i olika grad. Uttag av förnyelsebara råvaror måste därför alltid hålla sig inom gränserna och i många fall krävs även åtgärder för att säkra återväxten, t.ex. skogsplantering. Det är också viktigt att se till att de resurser som krävs för produktionen inte förstörs.

Förnyelsebara råvaror kan användas antingen som råmaterial (t.ex. trävirke) eller som energiråvaror (t.ex. ved).

För att komplicera bilden av råvarorna kan vissa råvaror ersätta andra. Exempelvis kan många saker tillverkas av både järn och aluminium. Detta kan även ske tvärs över kategorigränserna. Olja, som huvudsakligen är en energiråvara, kan användas som råvara för att producera plast, som man kan göra en stekspade av. Men en stekspade kan också tillverkas av stål och trä. Vissa ändliga råvaror kan när brist uppstår ersättas av andra råvaror, dock med stora energiinsatser. Exempelvis är grus en ändlig råvara, men genom att krossa berg, som finns i överflöd, slipper vi att göra slut på våra grusåsar. Men, som sagt, det kräver en massa energi.

Vissa råvaror kan också ha olika förutsättningar i olika delar av världen. I större delen av Sverige kan man se sötvatten som en förnyelsebar råvara, eftersom det regnar såpass mycket här. I Saudiarabien däremot finns visserligen stora vattenreservoarer djupt under marken i vissa delar, men de fylls på så långsamt att de ur ett mänskligt perspektiv måste anses som ändliga resurser. Återstår då alternativet att utvinna sötvatten ur saltvatten, vilket kräver stora insatser av energi. I Saudiarabiens fall handlar det såklart om energi från ändliga råvaror - gas och olja.

Salt är också lite speciell som råvara. Dels finns här och var i världen stora underjordiska saltgruvor, t.ex. i Tyskland och Polen. Bergsalt är alltså en ändlig råvara. I andra delar av världen, t.ex. runt Medelhavet, lönar det sig istället att utvinna salt ur havsvattnet med hjälp av solens värme i stora saliner. Där är havssalt en förnyelsebar råvara, eftersom havet fylls på med salt mycket snabbare än mänsklighetens utvinningstakt.

Resurser är ett vitt begrepp och inkluderar odlingsmark, betesmark, skogsmark, fiskevatten, solstrålning och vind. Här skulle man kunna göra en uppdelning mellan markresurser (inklusive vattendrag och hav), energiresurser och ekosystemtjänster.

Markresurser måste vårdas för att man ska kunna dra nytta av dem. Odlingsmark har t.ex. överst ett matjordslager som i princip är en förutsättning för att man ska kunna odla där. Ett stort problem i många delar av världen är förlusten av matjord. Värst är det troligen i vissa tropiska länder, men även i länder som USA kan erosion ställa till med grav försämring av resursen odlingsmark. Även om det inte alltid är så allvarligt som på den här bilden, så sker i stora delar av världens kornbod USA en ständig gradvis förlust av matjord som på sikt hotar jordbruksproduktionen. Om man misshandlar odlingsmarken försämras alltså denna resurs. Men det går faktiskt också att förbättra jorden genom att använda vettiga odlingsmetoder, även om det tar tid.

Ett exempel på en förstörd markresurs är Östersjön. Våra utsläpp har förorenat detta innanhav så att stora delar av fiskbestånden inte längre förökar sig lika bra som förr och många fiskar har så höga gifthalter att de inte rekommenderas som föda till gravida kvinnor. Ovanpå detta så har vi också överutnyttjat den förnyelsebara råvaran fisk som produceras i denna markresurs.

Energiresurser är av olika slag - sol, vind, vågor och fallhöjd i vattendrag. För att kunna använda dessa resurser krävs någon form av anläggning som tillvaratar energin, t.ex. ett vindkraftverk. Oftast inkräktar dessa anläggningar på markresursens produktivitet. Kraftverksdammar är ett bra exempel, som förstör skogsmark, odlingsmark och fiskevatten.

Förutsättningen för att kunna använda de flödande energiresurserna är förutom att man bygger en anläggning för att tillvarata resursen (ett kraftverk) också att man underhåller anläggningen, samt att man har någon form av infrastruktur omkring, t.ex. en elledning från ett kraftverk. Bygget och underhållet av kraftverket och infrastrukturen kräver råvaror, som oftast är ändliga, om än i viss mån återvinningsbara. Det kräver också energi.

Även möjligheten till utvinning av energiresurser kan förstöras av mänsklig påverkan. Exempelvis kan kalhuggning av skogar och åtföljande erosion störa flödena i vattendrag, vilket försämrar möjligheten till att utnyttja vattenkraft.

Ekosystemtjänster är en form av resurser som inkluderar allt nyttigt som naturen producerar som vi ofta tar för givet. Världens växters produktion av syre som gör att vi kan andas får väl anses vara den viktigaste ekosystemtjänsten. En annan viktig ekosystemtjänst är bins och andra insekters pollinering av blommor. Hur värdefull denna tjänst är framgår tydligt om man betänker alternativet att t.ex. gå runt och handpollinera en äppelodling. Även ekosystemtjänster kan förstöras på olika sätt av mänsklig påverkan. Exempelvis har utdikningen av stora våtmarker gjort att den naturliga rening av vattnet som utförs där har slutat fungera.

Som du kanske har märkt dyker ordet energi upp ofta i denna text. För att kunna utvinna råvaror och utnyttja resurser krävs alltid energi. Det är därför de ändliga energiråvarorna (olja, kol, gas) är så viktiga och i ekonomiska sammanhang måste särbehandlas från övriga råvaror, vilket tyvärr ofta inte görs. De påverkar nämligen priset på alla andra råvaror. Dessutom så är det så att förhållandet mellan produktion, konsumtion och pris inte fungerar på samma sätt. För en vanlig ändlig råvara som koppar kommer en högre efterfrågan att leda till att det blir lönsamt att bryta mer utspädda malmer. Detta kan i princip fortsätta in absurdum, bara efterfrågan är tillräckligt hög för att motivera det högre priset som mer utspädda malmer ger p.g.a. det större energibehovet. Ta exemplet guld, som det ibland lönar sig att utvinna vid koncentrationer på endast 0,5 miljondelar. För de ändliga energiråvarorna är istället EROEI viktig, alltså "Energy Returned On Energy Invested". En EROEI på 25 innebär t.ex. att man får ut 25 joule energi för varje joule som går åt till att utvinna energiråvaran. Om kvalitén på fyndigheten blir för låg går det åt lika mycket energi för utvinningen som man i slutändan får ut. Då har man en EROEI på 1 och då lönar det sig inte längre att försöka utvinna energiråvaran. Därmed kan priset bli hur högt som helst, men det kommer i alla fall inte att löna sig att utvinna mer av energiråvaran.

Dessutom är de ändliga energiråvarorna speciella genom att de har så koncentrerad energi. Energiresurserna såsom sol, vind och vatten är mycket mer utspädda. Jag berörde ämnet lite grann i artikeln "Energiersättning - ett räkneexempel". För vissa användningsområden är också de ändliga energiråvarorna oerhört viktiga, t.ex. för transporter. Detta p.g.a. att de är så koncentrerade och därmed portabla. Extremfallet är flyget, som inte skulle vara möjligt utan råoljebaserat flygbränsle. Visst skulle man troligen kunna framställa flygbränsle av biobränsle, men isåfall i så liten skala att det är försumbart.

Har jag glömt något? Tror inte det. Då är det dags för en sammanfattning.

• Råvaror
  • Ändliga råvaror
    • Återvinningsbara ändliga råvaror (t.ex. järn, koppar, aluminium)
    • Icke återvinningsbara ändliga råvaror (t.ex. olja, kol, gas, fosfat)
  • Förnyelsebara råvaror (t.ex. trä, halm, fisk)
• Resurser
  • Markresurser (t.ex. odlingsmark, skogsmark, fiskevatten)
  • Energiresurser (t.ex. solstrålning, vind, fallhöjd i vattendrag)
  • Ekosystemtjänster (t.ex. pollinering, vattenrening)

Riskbanken fortsätter sitt farliga experiment

Det har väl vid det här laget inte undgått någon att Riksbanken den 2 juli sänkte sin reporänta ytterligare ett steg från 0,5 till 0,25 procent. Eftersom jag varit borta har jag dock inte hunnit kommentera det, men vad jag sade i mitt inlägg "En farlig väg" från 6 maj gäller fortfarande.

I protokollet från senaste direktionsmötet på Riksbanken sägs det att "Läget på de finansiella marknaderna är fortfarande inte fullt normalt". Det får väl anses vara en kraftig underdrift. Med tanke på att enda orsaken att många finansiella marknader överhuvudtaget fungerar är massiv stöttning från världens centralbanker, kan man knappast anse att läget är ens tillnärmelsevis normalt.

Vidare läser jag i protokollet

Förste vice riksbankschef Svante Öberg instämde i den bild av den internationella utvecklingen som redovisas i utkastet till penningpolitisk rapport. Det vi går igenom nu är en global finanskris följd av en ovanligt djup lågkonjunktur. I många länder kommer det att ta lång tid att nå upp till samma produktionsnivå som innan krisen startade. Det beror främst på att tillgångspriser har sjunkit kraftigt och att både privata och offentliga aktörer kommer att behöva anpassa sina balansräkningar till lägre förmögenheter och inkomster.

De första meningarna kan jag helt hålla med om - äntligen har Riksbanken förstått vad som hänt. Vad gäller balansräkningen kanske Riksbanken borde börja med att anpassa storleken på sin egen. Och om man nu påpekar detta om balansräkningarna, varför uppmuntrar man då mer utlåning så att balansräkningarna kan utökas istället?

Även Barbro Wickman-Parak säger saker som är värda att kommentera:

Wickman-Parak riktade då speciell uppmärksamhet mot USA och bostadsmarknaden med de olika tecken på stabilisering som kunde utläsas där. Hon ville inte upprepa sina argument men konstaterade att anpassningen fortsatt. Wickman-Paraks bedömning var att bostadsinvesteringarna om något kvartal kommer att ge ett betydande bidrag till tillväxten.

Jaså? Vilken värld lever Barbro i? I USA har man de senaste åren byggt bostäder för åtminstone ett decennium framåt. Att tro att bostadssektorn snart ska driva USAs tillväxt igen är naivt. När en bubbla väl har spräckts dröjer det lång tid innan den bransch som bubblan blåsts upp i blir intressant för tillväxt igen. Jag tror Barbro behöver läsa på lite historia om tidigare bubblor.

Wickman-Parak avslutade med att redogöra för sin sammantagna bedömning. Tillväxten i omvärlden börjar vända uppåt i slutet av innevarande år och under loppet av 2010 blir den starkare än i huvudscenariot. Det är inte en optimistisk prognos utan en prognos med en ganska modest uppgång.

Även här tror jag att Barbro är ute och cyklar. Jag vill påminna om en sak jag skrev tidigare i år:

Som Reinhart och Rogoff visar i sin omtalade forskningsrapport "The Aftermath of Financial Crises" är finanskriser utdragna händelser. I de kriser de studerade så sjönk reala huspriser i genomsnitt under sex år och aktiebörserna under tre och ett halvt år. Arbetslösheten steg i genomsnitt med sju procentenheter under fyra år och produktionen med över nio procentenheter under två år. Dessutom formligen exploderar statsskulden, till stor del på grund av fallande skatteinkomster. Med tanke på att den kris vi nu befinner oss i verkar vara av det kraftigare slaget och dessutom är global, så antar jag att dess tidsspann blir längre än de genomsnittstider som Reinhart och Rogoff kommit fram till.

Man får väl anta att alla ledamöterna i Riksbankens direktion har läst denna forskningsrapport. Men i alla fall Barbro Wickman-Parak verkar inte ha tagit till sig dess innehåll.

Lars E. O. Svensson säger följande:

Det är i alla fall möjligt att dra slutsatsen att en styrränta på noll procent inte behöver innebära några problem att tala om, särskilt med tanke på erfarenheterna från Japan, där styrräntan varit 0 och nu ligger på 0,1 procent

Jaså, har det inte varit några nämnvärda problem i den japanska ekonomin, månntro? Följande diagram över den japanska börsens Nikkei-index från 1985 och framåt tillägnar jag särskilt Lars E. O. Svensson (klicka för att förstora)
Dessutom har nollräntan i Japan förorsakat problem på annat håll, genom den så kallade "carry trade" som spekulanter har ägnat sig åt, där de lånat pengar i Japan till löjligt låg ränta för att sedan köpa högavkastande tillgångar i andra länder. Detta har bidragit till att blåsa upp hela den finansiella bubbla som nu spruckit.

Vidare säger Lars E. O. Svensson:

När det gäller riskerna för att penningpolitiken blir fel så är dessa risker som sagt asymmetriska. Den stora risken är att penningpolitiken blir för kontraktiv, eftersom detta är svårt att korrigera i efterhand.

Detta är i mitt tycke helt absurt! Lars E. O. Svensson anser uppenbarligen inte att finansiellt bubbelblåsande med hjälp av expansiv penningpolitik medför några större risker. Därmed sällar han sig till samma skola som Fed-cheferna Greenspan och Bernanke som anser att bubblor inte är farliga, utan kan korrigeras i efterhand. Hur farliga bubblor är illustreras ju övertydligt av vad som hänt det senaste året. Vid bubblans spräckande är det vanligt folk som du och jag som får betala priset. Detta uttalande bekräftar bilden av Lars E. O. Svensson som Sveriges farligaste makthavare.

Den kris vi upplever idag, som ibland liknas vid den svenska krisen på 1990-talet, är på sätt och vis en tvärtomkris. Då chockhöjde Riksbanken räntan - nu chocksänker man istället. Frågan är vilket av dessa två diametralt motsatta experiment som får värst bieffekter i slutändan.

Riksbanken vill uppenbarligen pumpa ut mer lån genom bankerna, bland annat genom att sänka sin inlåningsränta till -0,25%. Bankerna får alltså betala för att hålla reserver hos Riksbanken och ska därmed göras mer villiga att låna ut pengarna mot ränta istället. Frågan är nu vart dessa lån kommer att gå. Det kan nämligen inte Riksbanken styra. Kommer de att gå till att pumpa upp bostadspriserna? Kommer de att skapa några jobb? Kommer de att gå till råvaruspekulation? Ingen vet säkert. Och kommer verkligen bankerna att nappa på betet och låna ut mer? Ingen vet det heller. Facit får vi som vanligt om några månader.

Avslutningsvis kommer här en uppdatering av hur Riksbankens balansräkning har utvecklats - ännu en indikator för krisläget (klicka på diagrammen för att förstora).


Som synes har balansräkningen blåsts upp ytterligare något de senaste veckorna. Det ser här inte alls ut som om krisen skulle vara över. Som jag sade ovan så är enda orsaken att flera finansiella marknader överhuvudtaget fungerar att världens centralbanker stöttar upp dem massivt. Därav den uppsvällda balansräkningen. I våras såg det ut som om Riksbankens balansräkning var på väg att sjunka ihop så sakteliga, men nu har den tagit ytterligare ett steg uppåt, vilket tyder på att det behövs mer stöd till bankerna.

Bankerna, ja. Jag återkommer till dem i ett annat inlägg.

Ökande trend i USAs bankdöd

Nu är den ökande trend som jag anade i juni bekräftad vad gäller FDICs bankstängningar i USA.
Hittills har vi bara klarat av tre av fem fredagar i juli och redan har fler banker stängts än någon annan månad så långt bak som listan på FDICs hemsida sträcker sig (oktober 2000). För den som inte vet, så sker bankstängningarna alltid på fredagar. Hittills i år har 57 banker stängts. Var är de berömda "gröna skotten" i den amerikanska ekonomin? Inte hos bankerna, i alla fall. Bankstängningarna är en av de indikatorer jag följer för att se hur krisen utvecklar sig. Denna indikator visar alltså ännu inte på någon botten.

Det växer...

Jag har varit ute och rensat en massa ogräs på odlingslotten idag och skördat lite grönsaker. Broccoli, gul squash och sallad.
Läckert är det att äta nyskördade grönsaker vars smak slår det man köper på ICA med hästlängder. Mina plantor av squash, pumpa och gurkor har tyvärr blivit lite försenade i växten p.g.a. den hemska köldperioden i början av juni, men nu börjar det komma. Den första squashen äter jag stekt i tunna skivor. Mums. Den gula kom först i år och snart kan jag också skörda min "Genovese", en ljusgrön sort som man gärna kan skörda mycket späd inklusive blomman och steka hel. Sen i augusti brukar man istället få problemet vad man ska göra med all squash, eftersom plantorna är så oerhört produktiva. Tre-fyra plantor brukar då räcka till att försörja både den egna familjen samt grannar och vänner med squash.

Tomatplantorna tyckte inte heller om köldperioden i juni, men börjar ta sig ordentligt nu. Lök och kål växte däremot bra hela tiden. Nedan ser ni lite rödlök som det är dags att börja skörda färsk nu - man äter både löken och bladen. Huvuddelen av lökarna får dock mogna helt och torka, så att jag har hela vinterbehovet tillgodosett. Från nu fram till mars räknar jag med att inte köpa någon lök.
Som synes behövs det lite ogräsrensning här. I förgrunden kan man också se några blad av purjolök sticka upp. Jag brukar sätta tomhylsorna från toapappers- och hushållspappersrullar runt dem för att de ska få långa fina vita stammar.
Den tidiga rödkålen "Kalibos" (s.k. spetskål) kan jag rekommendera. Växer snabbt och ger delikata huvuden som man hackar upp och äter som råkost, eller wokar om man vill. Ni kan se det begynnande huvudet i mitten av plantan. Om några veckor borde det vara klart. Som tur är verkar det inte vara särskilt många larver av kålfjäril och rovfjäril i år, som vill käka i sig av kålplantorna. Man får inspektera plantorna ofta och plocka bort eventuella larver som börjar smaska. Ofta kryper de på undersidan av bladen. Innan huvudkålen är klar får man äta broccoli och grönkål.
Här är det dags att börja skörda grönkål! Man plockar av underifrån så många blad som man vill ha och hackar upp dem och gör grönkålssoppa. Eller så wokar man de hackade bladen tillsammans med purjolök eller lagar långkål. Om man inte plockar för hårt växer plantan vidare i toppen och kan skördas långt in på vintern.

Så till mina mer experimentella odlingar. Som jag har berättat förut så odlar jag också sädesslag i liten skala, för att barnen ska få se hur det går till. Nedan ser ni några ax av havre. Svarthavre är det - en gammal sort som jag odlar för att bevara den biologiska mångfalden.
Och så lite vårvete (de långsmala axen till vänster) samt kamutvete (de borstförsedda axen till höger).
Till slut gör jag en kulturgärning genom att odla midsommarråg.
Denna gamla rågsort sås runt midsommar, klipps eller betas av på hösten och växer sommaren därefter till nästan två meters höjd. Ståtligt värre blir det när rågen vajar i vinden. Råg är också bra för att bli av med ogräsen. Den lär vara en så kallad allelopatisk växt, som utsöndrar ämnen som hämmar andra växter. Och mycket riktigt noterar jag i min lilla rågodling att det inte är många ogräs där jämfört med omgivande jord.

Peak-oil-anpassning av Kolmården

Både Cornucopia och Efter Oljan anser att Kolmårdens djurpark ligger risigt till efter peak oil eftersom den är så bilcentrerad och högre bränslepriser kommer att göra det orimligt för de flesta att ta sig dit.

Men... med en liten anpassning kan man fixa smarta kommunikationer till Kolmårdens djurpark. Titta på kartan till höger. Den sneda svarta linjen i överkant är järnvägen Nyköping-Norrköping med trafik direkt från Stockholm. Den heldragna röda linjen är en del av den gamla järnvägsbanken till den på 1930-talet nedlagda smalspårsbanan Stavsjö järnväg, som numera är bilväg, men där man lätt skulle kunna lägga nytt spår. Den streckade röda linjen är min idé till ungefärlig vidare dragning av järnvägen, med hänsyn tagen till höjdkurvorna. Det skulle bli omkring fem och en halv kilometer järnväg. Inte alltför dyrt eller komplicerat att anlägga. Vid korsningen med stambanan finns resterna av Stavsjö station kvar, så där skulle man lätt kunna bygga en perrong och eventuellt ett mötesspår. Den lilla sidobanan till Kolmården kan elektrifieras och trafikeras med t.ex. spårvagnar eller också gör man den mer turistiskt attraktiv genom att trafikera den med ånglok. Vill man ha kvar bilvägen kan man lägga gaturäls (à la spårvagn) istället för vignolräls (vanlig järnvägsräls).

Det vore ju synd att slösa bort de investeringar som genom åren gjorts i denna fina djurpark. Alla som anklagar mig för att vara för pessimistisk - se nu att jag kan "tänka positivt" också.

Iakttagelser från Italien

Om ni undrar varför det varit glest med bloggartiklar de senaste veckorna så beror det på att jag varit iväg på semester med endast begränsad Internetåtkomst.

Förutom att semestra har jag även passat på att läsa lokala (italienska) papperstidningar, se på tevenyheterna och pratat lite med folk jag träffat för att bilda mig en uppfattning om hur krisen upplevs i Italien.

G8 och Pellejönsen
Självklart var det i italienska media i början av juli ett enormt fokus kring G8-mötet i L'Aquila. Berlusconi skämde ut sig lite då och då, bland annat genom att avbryta och/eller ignorera journalister som ställde kritiska frågor, vilket uppmärksammades särskilt på förstasidesplats av La Repubblica, Italiens näst största tidning efter Corriere della Sera. Pajasen Berlusconi passade även på att sola sig ordentligt i glansen av alla de samlade världsledarna och verkar finnas på nästan varenda bild från mötet där Barack Obama är med. Det märks också att mannen har erfarenhet från underhållningsbranschen - han var en tid i början av sin karriär smörsångare på kryssningsfartyg i Medelhavet. Brittiska Telegraph har gjort en lista över några av de viktigaste världsledare som Berlusconi har förolämpat på olika sätt. Media verkar ha ett slags hatkärlek till "asfalthuvet" Berlusconi. Han slänger ur sig plumpa kommentarer och dåliga skämt och gör "practical jokes" nästan dagligen - härligt att rapportera om! Fast det är sällan de når utlandet. De flesta rapporteras bara av italienska media.

Tankvagnsolyckan i Viareggio i Toscana fick självklart också stor uppmärksamhet. Två tankvagnar med flytande gas spårade ur och exploderade och förvandlade omgivningen till ett brinnande inferno med många döda och brännskadade. Denna olycka visar vad som händer när underhållet av infrastrukturen blir eftersatt - i detta fall verkar olyckan ha berott på rostiga och spruckna hjulaxlar.

Italiens ekonomiska problem
Italien hade svåra problem med stagnerande ekonomi redan innan finanskrisen slog till, vilket framförallt har känts av hos gemene man. Vanligt folk i Italien har i flera år haft problem med att få privatekonomin att gå ihop. Finanskrisen har nu gjort det oerhört svårt för små och medelstora företag i Italien att få lån. Detta leder i sin tur till att mängder av företag tvingas stänga. Det talas om 30 företag per dag som går omkull. Här ska man inte glömma att det i Italien finns betydligt större andel småföretag än i t.ex. Sverige. Problemen att få lån har fått en målande benämning - "asfissia finanziaria" - finansiell kvävning. Företagarorganisationerna protesterar och försöker få bankerna att ge mer lån till rimligare räntor. Men direktören för den italienska bankföreningen Abi, Giuseppe Zadra, kontrar i en intervju i Corriere della Sera:

Varför är alla övertygade om att bankerna måste hålla de priser som deras kunder önskar? Och att de måste låna ut pengar till alla som ber om det? Problemet är att man fortfarande tror att kreditinstitituten måste uppföra sig som en del av den offentliga administrationen. Att de ska fungera som vårdcentraler. Men så är det inte, de är företag som alla är olika varandra, och kunden måste vänja sig vid att välja det som har det utbud som passar bäst.

Företagen har i dagsläget allvarliga problem och efterfrågar ofta finansiering inte för att investera, utan för att restrukturera sina skulder och skjuta upp återbetalningarna. Bankerna ger lån men måste vara uppmärksamma så att de inte ger lån till såna som inte uppvisar tillräcklig sannolikhet att kunna återbetala dem.

Jag återkommer med fler iakttagelser imorgon!