2009-08-01

Räntor i ett historiskt perspektiv

Apropå det jag skrev igår om bolåneräntor tänkte jag titta på räntor ur ett lite längre historiskt perspektiv. Riksbanken har på sin hemsida räntestatistik långt bak, om man letar lite. Så här har ränteläget i Sverige sett ut från 1860 fram till nu:
Detta är den riskfria räntan, alltså statspapper eller Riksbanken. Den ränta som en bolåntagare eller ett företag får betala är självklart högre. Hur stort riskpåslaget blir beror på långivarens bedömning. Den riskfria räntan ger i alla fall en bild av hur ränteläget generellt har varit. Nedan kan ni också se ett diagram över den korta räntan med ett medelvärde inritat.
Det historiska medelvärdet för den riskfria korta räntan har alltså varit drygt fem procent. En tendens som jag kan se i diagrammet är att svängningarna runt medelvärdet blivit allt kraftigare med tiden. Troligen hänger det ihop med den allt snabbare takten i samhällsekonomins utveckling. Under 1920-talet sjönk räntan och höll sig sedan på en låg nivå från 1934 till 1955. Därefter började räntan att stiga i allt brantare takt, tills det blev två extrema toppar 1985 och 1992. Samhället reagerade på detta och man ändrade penningpolitiken och drev istället som en reaktion ner räntorna kraftigt, så att vi från 1997 och framåt har legat på historiskt sett låga räntenivåer, ända tills man nått dagens extrema situation. Det är typiskt att när någon ekonomisk parameter avviker kraftigt från sitt historiska medelvärde så blir det när den återgår en överreaktion åt andra hållet. Så den extrema lågräntesituation vi nu ser är den sista fasen i reaktionen på den extremt höga ränta som rådde ungefär från 1980 till 1995.

Frågan är förstås vad som händer nu. En sak är klar - vi ligger i alla fall väldigt nära botten, så på sikt har räntan inte någon annanstans att ta vägen än uppåt. Vi befinner oss också i ett extremläge, så risken finns att vi får en överreaktion åt andra hållet. Frågan är hur länge Riksbanken klarar att hålla kvar näranollräntan och vilka faktorer som skulle kunna vända räntebanan. Kraftig prisinflation är ju en uppenbar kandidat. Fast när kommer det i så fall?

4 kommentarer:

  1. Hej.

    Intressant statistik. Men det är ett allvarligt fel där. Den valuta vi hade för 70 år sedan hade inte några likheter med dagens. När en valuta övergår från att vara direkt växlingsbar mot en viss mängd guld eller silver till att vara en fiat-valuta så är de inte möjligt att jämföra längre.

    När en valuta är knuten mot guldet så kommer inflation och deflation ta ut varandra till stor del och räntan kommer inte att uppföra sig som under en fiat-valuta.

    Gör gärna om samma analys utifrån den valuta vi har idag. Jag vet inte om det mest rättvisa är att utgå ifrån 1973 när Bretton Woods 2 infördes i världen, eller om kanske något annat årtal är mer rättvist. Jag tror du kommer att få ett mycket högre snittvärde på riksbankens ränta då.

    /Kent

    SvaraRadera
  2. Hej Kent!
    Tack för synpunkten. Nu har jag gjort ett nytt diagram här med 1968-2009 som du kan titta på.

    SvaraRadera
  3. Det som hände i början på 1900-talet var att Riskbanken fick monopol på sedelutgivning. Det är med största sannolikhet orsaken till de ökade svängningarna.

    Sedan är diagrammet missvisande eftersom det (väl?) visar den nominella räntan och inte realräntan.

    SvaraRadera
  4. Skulle vara på sin plats att uppdatera grafen med de senaste tio åren. Har försökt hitta statistiken på Riksbankens sida utan att lyckas. Den kanske har tagits bort? Tror du att du kan hitta den Flute?

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.