Levande landsbygd?

Cornucopia tar idag upp att Skatteverket vill höja gränsen för jordbruksfastighet från två till fyra hektar. Skatteverket följer därmed efter Jordbruksverket, som höjer gränsen för stöd till fyra hektar. Jordbruksverkets ursäkt är att det ska bli enklare stöd och mer pengar till landsbygdsutveckling. Med Jordbruksverkets modell kommer jordbruken att fortsätta att utvecklas mot allt större enheter. Vill vi ha en levande landsbygd i Sverige och inte avfolkningsbygder utan befolkningsunderlag för t.ex. kommunal service måste det istället bli enklare för småföretag att etablera sig på landsbygden. Som Cornucopia påpekar finns det flera typer av jordbruksverksamhet som är lönsamma på mindre än fyra hektar.

Till saken hör att det finns t ex grönsaksodlare som kan försörja sig på mindre än fyra hektar friland, och rent av även ha säsongsanställda, men nu skall de inte längre få bedriva näringsverksamhet, om de inte köper till mark eller arrenderar upp sig. Har man växthus kan man försörja många anställda på mindre än fyra hektar, men det skall nu Skatteverket sätta stopp för. Det är rent av så att majoriteten av de kommersiella växthusen nog kommer in under fyra hektar (fortfarande rejält stort växthus), men råkar de även ha en bostad på fastigheten så skall de nu klassas om till småhusfastighet.

Dessutom går det att driva ett mindre jordbruk som deltidssyssla och ha annat jobb vid sidan av. Detta kommer att försvåras om gränsen höjs till fyra hektar.

Fyrahektarsregeln försvaras glatt med att de jordbruk som är för små kan lösa problemet genom att köpa till mer mark. Jaså, men om man redan tycker att man har ett lagom stort jordbruk? Dessutom har nog de flesta mindre jordägare inte sparpengar för att köpa till mer mark till dagens priser, utan måste låna pengar för att kunna göra det. Därmed premieras åter den låneekonomi som har orsakat så stora problem. Förutsättningen för att kunna köpa till mer mark är ju också att det finns lämplig mark tillgänglig. Den får inte ligga för långt bort och typen av mark måste passa in i jordbruksföretagets verksamhet. Det måste också vara en lagom stor markbit - det kostar att avstycka. Och så måste marken vara till salu.

Skatteverkets och Jordbruksverkets nya regler är inget annat än diskriminering. Sådana här undre gränser för ett företags storlek finns inte inom andra branscher. En verkstad eller affär får vara hur liten som helst och man kan ändå driva den som t.ex. enskild firma. Så varför skulle man inte få göra det med ett jordbruk? Affären eller verkstaden kan vara inhyst i samma fastighet som innehavarens bostad och ändå vara avdragsgill, så länge som man har tydliga gränser för vad som är företagets lokaler och vad som är bostad. Men för en jordbruksfastighet gäller inte detta. Står det ett bostadshus på marken och fastighetens areal är för liten klassas den som småhustomt. River du bostadshuset så är det åter en jordbruksfastighet (kanske). Absurt, som skatteregler ofta är!

Framtiden för landsbygden är inte storskalighet. Ökande bränslepriser i oljetoppens spår kommer att tvinga fram mer användande av arbetskraft i jordbruket istället för bränsletörstiga och dyra maskiner. Om vi i framtiden inte vill ha en landsbygd som mest består av storjordbruk med anställda lantarbetare, utan istället många fristående självägande jordbruk, så måste vi istället uppmuntra små jordbruksenheter.

Den som även i framtiden vill ha en levande landsbygd kan lämpligen skriva till Jordbruksdepartementet och jordbruksminister Eskil Erlandsson och tala om varför man tycker att höjningen av gränsen för jordbruksfastighet till fyra hektar är en dålig idé.

Läs andra bloggar om jordbruk, byråkrati