Venezuela kan inte längre trycka pengar!

Häromdagen skrev jag om Venezuela och landets elransonering.

Nu läser jag om den senaste absurda utvecklingen i landet vars inflationstakt förra året var 275 procent och i år beräknas bli 720 procent. De har inte längre råd att trycka pengar!

Detta beror på att de envisas med att inte ha sedlar i större valörer än 100 bolivar. Den officiella kursen är cirka 10 bolivar per USA-dollar och till den kursen skulle största sedelvalören motsvara en tiodollarssedel (cirka 81 kronor). Problemet är bara att valutakursen på svarta marknaden är över 1000 bolivar per dollar. Då motsvarar den högsta sedelvalören cirka 81 öre! Även om prisnivån i Venezuela inte är samma som i Sverige får man inte mycket för knappt en krona.

Denna låga högsta sedelvalör gör att man tvingas trycka enorma mängder sedlar. Sedan ett tag har dock Venezuelas eget sedeltryckeri slut på material för sedeltryckning, på grund av de importrestriktioner som råder. Därför har Venezuela beställt sedlar från tryckerier i utlandet, men har nu svårigheter att lägga beställningar eftersom de har varit opålitliga vad gäller att betala räkningarna i tid.

Venezuela hamnar nu därför i ett intressant läge. De har mycket hög inflation, men har inte tillräckligt med kontanter. Detta bara för att regeringen låtsas att man inte har särskilt hög inflation och vägrar trycka sedlar i rimliga valörer. Slut på kontanter brukar bara inträffa vid slutstadiet av hyperinflation, inte vid ett såpass tidigt stadium i inflationsspiralen som Venezuela nu är i. Vad som kommer att hända kan vi därför bara spekulera i. Kommer det att påskynda landets kollaps eller bromsa in den?

Sårbarhet: Bank-ID central nod

Under en timme på förmiddagen idag låg Bank-ID nere, vilket leder till en mängd effekter. Man kan inte logga in på sin bank för att göra betalningar, man kan inte logga in på Försäkringskassan eller Skatteverket, och man kan inte använda betalningstjänsten Swish.

Vi får alltså bekräftat att Bank-ID är en kritisk central nod i vårt samhälle, och dessutom att deras system är såpass illa konfigurerat att det kan ligga nere under en timme. Det tycks som systemansvariga för Bank-ID måste läsa på lite om begrepp såsom redundans och failover.

Allt fler använder numera inte kontanter ens för att låna/betala småskulder till vänner, utan "swishar" över pengar till varandra, men nu när vi dessutom har fått nya fräscha sedlar kan det verkligen vara läge att fundera på hur mycket kontanter man har på sig för att åtminstone använda i nödfall. Jag anser att en femhundring är lagom - då kan man ta en taxi och köpa lite mat.

Nu drabbas jag inte alls av dagens störning, då jag för det första mest använder kontanter för att betala, och för det andra inte längre kan använda Bank-ID eftersom min dator är för gammal. Och nej, jag kan inte heller använda "mobilt Bank-ID" eller Swish eftersom det inte finns någon sådan app till min knapptelefon. Jag behöver bara lugnt se på när folk runt omkring mig ojar sig.

Kontantlöst Danmark? Och Sverige?

Jag läser att Danmark är på väg att släppa kravet att ta emot kontanter, vilket skulle föra dem ännu ett steg på vägen mot att bli ett kontantlöst samhälle.

Finansrådet, en lobbygrupp från den danska finansbranschen, säger att förändringen skulle befria butiker från kostnaderna för säkerhet och bördan av att handha mynt och sedlar.

Notera vilka det är som driver på utvecklingen: Finansbranschen. Det är också de som tjänar på att folk betalar med kort eller mobillösning istället för med kontanter.

Nu finns vad jag vet inget lagkrav på att svenska butiker, restauranger och andra företag ska ta emot kontanter som betalning, så Sverige befinner sig i princip redan på det stadium dit Danmark är på väg. Dock har jag hittills inte råkat ut för någon butik eller restaurang som inte tar kontanter, även om jag hört talas om att det ska finnas åtminstone någon restaurang som inte tar kontanter.

Apropå kontanter är den undersökning intressant som DN refererade i mars.

Nu visar en undersökning att 84 procent av svenskarna anser att det är det är bankernas uppgift att sörja för att kontanthanteringen fungerar i samhället fungerar. Bara 8 procent svarar nej på frågan anser du att en bank för tillhandahålla kontanter (insättning och uttag av kontanter)?

Enligt undersökningen, gjord av YouGov på uppdrag av Forex, anser nära 70 procent av de tillfrågade att det blir ett problem om tillgängligheten av kontanter minskar.

Notera dock även här att det kan finnas särintressen representerade i att det är Forex (som har mycket kontanthantering) som givit uppdraget att utföra undersökningen. YouGov är inte heller kända för att vara de mest pålitliga vad gäller undersökningsresultat. Icke desto mindre är det intressant att det är ett överväldigande ja till att banker bör fortsätta med kontanthantering.

Jag noterar också att bankerna kan vara på väg att höja kortavgifterna, framförallt för köp för mindre belopp. Vi får se hur det blir med det. Hursomhelst skulle det säkerligen vara positivt då fler isåfall skulle använda kontanter för mindre betalnignar.

För att läsa mer om kampen mellan kontanterna och bankerna (som vill ha kontantlöst) kan du gå till Kontantupproret. Ett tips är också att "gilla" Kontantupprorets Facebook-sida för att få nyheter om kontanterna.

Tillägg: Läs även om Småföretagarnas riksförbunds undersökning om medlemmarnas problem med kontanter. Sju av tio småföretagare skulle inte kunna ta betalt utan kontanter. Varannan småföretagare är orolig för hur dagskassan förvaras mellan insättningarna. 85 procent av deras kunder vill också kunna betala kontant. Om kontanterna försvann helt svarar var femte företagare att de då helt enkelt skulle tvingas lägga ner sin verksamhet.

Utvald skara ska diskutera kontanthantering

I övermorgon torsdag 19 mars klockan 9-12 ska Riksdagens Finansutskott hålla en öppen utfrågning om kontanthanteringen i samhället. Denna ska kunna följas via Riksdagens webbteve. Det kan bli intressant, men troligen kommer mest floskler att avhandlas.

Så här ser talarlistan ut (med mina kommentarer):

• Christina Rehnberg, näringslivsenheten, Länsstyrelsen i Dalarna - hon kan förhoppningsvis tillföra lite synpunkter på de problem som bankernas indragna kontanthantering orsakar i glesbygden. Hon är även nationell samordnare för länsstyrelsernas betaltjänstuppdrag
• Sten Selander, avdelningschef, Post- och telestyrelsen - han har framförallt kunskaper om betaltjänster. Vet inte vilken syn han har på just kontanter, men han verkar tala en del om sårbarhet i det han skrivit tidigare
• Annika Wallenskog, biträdande chefekonom, Sveriges kommuner och landsting - ingen aning om vad hon kommer att tillföra debatten. En sökning ger inga relevanta träffar.
• Öivind Neiman, VD, Sparbankernas riksförbund - verkar att döma av denna artikel vara en stark motståndare till kontanter
• Leif Trogen, avdelningschef, Bankföreningen - som företrädare för Bankföreningen är han stark motståndare till kontanter - bankerna tjänar ju på att vi betalar med kort
• Bengt Nilervall, betalansvarig, Svensk Handel - har nyligen uttalat att "det är väldigt olyckligt att bankerna har gått så hårt fram med att stänga ner kontor som hanterar kontanter"
• Cecilia Skingsley, vice riksbankschef, Riksbanken - f.d. Swedbank. Helt inne i systemet. Kommer säkert att prata sig varm om "kontantfritt"
• Per Bolund, finansmarknads- och konsumentminister (MP) - det är lite oklart var han står i denna fråga. Han har tillsatt en utredning, verkar förstå att kontantlöst medför problem, men försöker hitta "lösningar" som inte involverar bankerna

Framförallt kan man notera att Björn Eriksson, f.d. rikspolischef och landshövding som nyligen startat Kontantupproret och skrivit en vitbok om kontanter, inte är inbjuden, något som han också påpekar själv: "Kanske anser mig vara en alltför besvärlig person". Björn Eriksson är den offentliga person som tydligast stått upp till kontanternas försvar. Han tänker dock gå till utfrågningen som åhörare och "hotar" med att begära ordet. Ett tips till eventuella journalister som tänker bevaka utfrågningen är att intervjua Björn Eriksson efteråt.

Finansutskottets ordförande Fredrik Olovsson (s) kommer med ovanligt tydliga besked till kontanternas fördel "Det är klart att man ska kunna handla utan att vara beroende av kort" och "Kontanter är ett betalningsmedel och det är det ett statligt ansvar att se till att kontanter är tillgängliga". Om det sedan kommer något praktiskt ur detta återstår att se.

Finansminister Bolund (mp) är dock som sagt mer oklar. Senast så hoppas han på att butikerna kan ta över när bankerna inte längre hanterar kontanter. Han verkar tassa väldigt försiktigt runt frågan och akta sig noga för att stöta sig med bankerna. Han säger dock att man kan byta bank om man inte är nöjd med kontanthanteringen, vilket underförstått betyder att byta till Handelsbanken.

För övrigt noterar jag att kortbetalningen i måndags slutade att fungera för Swedbanks kunder.

Banken hade problem med både hemsidan, internetbanken, telefonbanken och korttransaktioner, både i uttagsmaskiner och vid kortköp. Det är inte första gången banken har haft driftstörningar, och gissningsvis ej heller den sista. Störningarna avhjälptes under morgonen.

Fortfarande kontantlös?

Om du fortfarande tillhör dem som går omkring utan kontanter på fickan kanske du bör tänka om efter gårdagens teknikhaveri hos Swedbank, där kort, automater, mobilbank, internetbank, kort sagt hela verksamheten, avstannade under sex timmar. Detta på grund av en "rutinmässig uppdatering" av datorsystemet som slog fel.

- Vi har inte haft ett så stor avbrott tidigare, säger bankens presschef, Anna Sundblad.

Där ljuger hon! I november 2010 hade Swedbank ett jättehaveri under 8 timmar, som visserligen den gången berodde på ett elfel, inte på programvaruuppdatering, men som slog ut inloggning, räkningsbetalning, bankomater och kort, alltså ungefär som gårdagens avbrott, men två timmar längre. Var gårdagskvällens händelse så utmanande för förtroendet att Swedbanks presschef ser sig tvungen att ta till en lögn?

- Sannolikheten för att något sådant här sker är, enligt vår bedömning, väldigt låg, säger Sundblad.

Det var inte så osannolikt trots allt - det har ju ändå inträffat. Två flertimmarshaverier har inträffat inom tre och ett halvt år, visserligen med olika orsaker, men de blottar kortsamhällets skörhet, som SvD:s Neurath skriver. Bankerna prioriterar vinsterna över ett robust betalningssystem och Finansinspektionen verkar inte kräva något annat.

Bankerna har allt att vinna på att pengar, tillgångar och skulder, förpassas till den digitala världen. Det är betydligt mer lönsamt. Själva kortavgiften på omkring 200 kronor per år från kunderna är bara en del av inkomstflödet. Varje gång du drar ditt kort tjänar banken lite pengar, och knaprar från handelns omsättning. Av de 80 öre per kortköp, som de flesta handlare får betala för varje korttransaktion, går merparten till den kortutgivande banken.
I Sverige görs omkring 2 miljarder korttransaktioner årligen. Det blir alltså ett stort bidrag till bankvinsterna. Men den riktiga drömmen är att fler kunder handlar med kreditkort, som ger ännu högre intäkter till banken.

Som jag har skrivit förut så är det inte alls osannolikt att systemen står still, utan tvärtom något man får räkna med att det händer då och då.

Jag har arbetat stora delar av mitt yrkesliv med verksamhetskritiska datasystem och jag vet av egen erfarenhet att förr eller senare händer i alla system det där "omöjliga" som gör att hela systemet går ner, hur mycket säkerhetsåtgärder och redundans man än byggt in. [...] Jag har varit med om att datasystem som inte "får" stå still gör det i över ett dygn.

Så visst kan det vara praktiskt med plastkort att betala med, men som jag skrivit tidigare ska man vara beredd på att det inte funkar och ha en reserv i form av kontanter. Om kortbetalningssystemet inte skulle fungera bör man alltid ha kontanter för några dagars matinköp liggande hemma. Ännu bättre är förstås att ha ett beredskapslager av mat som räcker i en vecka (Civilförsvarsförbundets rekommendation). Då klarar man även andra störningar. Men någon tusenlapp i kontanter är ändå bra att ha hemma.

Man kan också fundera över hur mycket kontanter man minst bör ha på fickan. Tillräckligt för att kunna ta taxi hem är mitt förslag. Eller tillräckligt mycket för att kunna ta taxi till sjukhuset, betala patientavgiften där och även köpa en måltid där. Välj det som är störst av dessa belopp.

För att man ska kunna använda sina kontanter i en situation där kortsystemet är ur funktion behövs dock att möjligheten finns att betala med kontanter. Om tillräckligt få köp sker med kontanter finns risken att exempelvis en butiksinnehavare kommer att slopa möjligheten att använda kontanter. Därför måste tillräckligt många använda kontanter även i vanliga fall. Jag använder till stor del kontanter när jag gör mina vardagsinköp och försöker att fördela så att jag betalar med kontanter på olika ställen.

Förutom att det kontantlösa samhället har många dåliga sidor så ställer det till problem för många.

Det kontantlösa samhället har inte heller särskilt många år på nacken - ser vi på mängden sedlar och mynt utgivna av Riksbanken är det först sedan 2007 som den minskat och som vi ser den riktigt starka trenden mot mindre kontantanvändning. Det är också bara några år sedan som det kom kontantlösa bankkontor, men det har gått snabbt. I Sverige fanns år 2009 inga kontantlösa bankkontor. År 2010 var det 179 kontantlösa av de då 1 833 bankkontoren. 2011 var antalet 560. Vid slutet av 2012 var 756 av Sveriges 1 839 bankkontor kontantlösa. Ett stort experiment - undrar hur länge det kommer att fortgå...

Skuldfri men inte rik

SvD har en lista över sex karaktärsdrag hos skuldfria människor och jag känner igen mig. Själv är jag skuldfri (men inte "rik" utan har bara en rimligt stor buffert sparad).

För det första att ha koll på vart pengarna går. Jag sparar alla kvitton och sammanställer dem tillsammans med räkningsbetalningarna. Jag summerar utgifterna efter kategorier. På så sätt ser jag om någon post är ovanligt stor en viss månad och kan fundera på orsaken.

Att leva på mindre än vad jag får in är jag inte helt konsekvent med, men under större delen av mitt liv har det varit så. Jag ser ingen orsak att ägna mig åt excesser vad gäller att spendera.

Impulsköp gör jag nästan aldrig. Undantaget är om jag i matvaruaffären får syn på något väldigt gott. Annars köper jag bara det som jag planerar. Ska jag gå och handla kläder eller dylikt har jag en lista på vad jag ska köpa och köper inget annat.

Jag använder också kontanter så mycket som möjligt, då det ger en bättre känsla för att pengarna går åt.

Nu räcker förstås inte de punkter jag räknat upp för att hålla sig skuldfri, men jag tror att de är en hjälp.

Kontantlöst problem för många

Som jag skrivit förut så skapar det alltmer kontantlösa samhället problem för många.

Ett exempel är min morbror på 75+ år som bor i en mindre stad. Där har hans bank Nordea sedan ett tag slopat kontanthanteringen. Min morbror klarar inte av att själv ta ut pengar ur en bankomat - han har inga problem att komma ihåg koden, men att följa instruktioner på en skärm för att ta ut pengar orsakar en stress hos honom som gör att han inte klarar detta. Som tur var fanns det en bankomat i anslutning till bankkontoret och den snälla personalen kunde hjälpa honom att ta ut pengar. Nyligen har dock denna bankomat tagits bort och han kan därför inte längre ta ut pengar utan att någon släkting kommer och hjälper honom att ta ut i någon av ortens övriga uttagsautomater. Kontanter behöver han förstås för att kunna handla mat - han klarar inte heller av att betala med kort i kassan, då även det blir en stressituation. Hans räkningar är inget problem, då de alla går via autogiro.

När jag fick höra om detta häromdagen blev jag förbannad och ringde till Nordea och frågade hur de hade tänkt att lösa problemet. Deras svar var att de inte hade någon lösning! Tack och adjö! Jag ringde därefter till Handelsbankens lokala kontor och de sade att visst har de kontanthanteringen kvar, men att de "inte kan bli hela ortens kontantbank". Jag hoppas dock att min morbror kan bli kund där ändå. Forex har ännu inget kontor på orten.

Detta exempel visar bara en av alla orimliga situationer som uppstår genom kontantlösheten. Ska min morbror, som ändå klarar mycket av vardagen själv, behöva sättas på institution bara för att han inte kan ta ut pengar? Då drabbas samhället troligen av extra kostnader och hans livskvalitet försämras. Bankerna externaliserar på detta sätt kostnaderna för den slopade kontanthanteringen! Det är dags att någon tar bankerna i luggen och reglerar kontanthanteringen på något sätt.

En glädjande nyhet i mörkret vad gäller kontanthanteringen är dock den som Cornucopia uppmärksammar, nämligen att kammarrätten i Sundsvall i en dom nyligen slagit fast att patientavgifter i Jämtlands län får betalas med kontanter och att landstinget inte får slopa kontanthanteringen i sjukvården.

"Ett landsting ska erbjuda god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Med ett sådant krav torde något utrymme för ett landsting att ställa som villkor för vård att patienten betalar sin vårdavgift på ett visst sätt inte finnas"

Landstingets ekonomichef tror att det borde räcka med ett ställe där man kan betala kontant, men det är högst tveksamt om det är tillräckligt för att uppfylla domens villkor. Ska någon som uppsöker Hälsocentralen i Sveg behöva åka 187 kilometer till Östersund för att betala? Knappast rimligt! Snarare krävs nog att alla vårdinrättningar har möjlighet till kontantbetalning.

Frågan är nu hur övriga landsting som tagit bort kontantbetalning i patientkassan (t.ex. Östergötland) kommer att förhålla sig till denna dom. Kommer de att ändra sig? Som Cornucopia påpekar kan det bli så att landstingen ignorerar kammarrättens dom om det inte blir några påföljder för dem.

Sen är det ju förstås också så att krav på att sjukvården ska ta emot kontanter kan bli meningslösa när det blir allt svårare att få ut kontanter från bankerna.

Bilrådgivare?

Jag läser idag att Swedbank ska sluta med kontanthanteringen på kontoret vid Östermalmstorg. Kunderna uppmanas att bli ”kontantsmarta”.

"Därför har vi bestämt oss för att prioritera det vi tycker är viktigast – att ge dig och våra andra kunder bra rådgivning i små och stora ekonomiska frågor … Det betyder att vi kommer att lägga mer tid på att träffa dig och mindre tid på att hantera kontanter"

"Rådgivning", jo jag tackar! Finansbranschen är de enda som kallar sina säljare för "rådgivare". Vad skulle folk tycka om bilförsäljarna kallades för "bilrådgivare"? Bankens råd kan vara bra för dig, men du kan vara säker på att de är bra för banken! Inte konstigt att "vi" (banken) tycker att rådgivarna är viktigast.

Som jag har skrivit förut så är kontantlöst inte bra av en mängd orsaker. Bankerna vill driva över oss till att använda deras betaltjänster istället för kontanter. Orsaken är förstås att de tjänar pengar på alla transaktioner, bland annat kortköpen. Lagen om betaltjänster från 2010 förbjuder dessutom handlarna att ta ut en avgift för kortköp och att inte tillåta kortbetalning under ett visst belopp. Staten (eller snarare EU) och kapitalet i skön förening.

Jag är numera "kontantsmart" på mitt eget vis och använder kontanter i största möjliga utsträckning. Detta för att kontanter ska kunna finnas kvar som betalningsmedel.

Den enda gång jag lyssnat på bankens "rådgivare" var 1999, då jag satte pengar i den fond min bank föreslog (en av deras egna såklart), som gav betydligt sämre avkastning än vad jag hade fått om jag tänkt lite själv och gjort enkel grundläggande research innan jag investerade pengarna.

Kontantlöst inte bra

I förra veckan kunde vi läsa om hur allt färre bankkontor hanterar kontanter. Det finns nu fler kontantlösa bankkontor än kontor med kontanter. Bara Handelsbanken är motvalls och har som mål att alla kontor ska ha kontanter.

Det är för övrigt intressant hur bankerna har lyckats få igenom sitt språkbruk med "kontantfria" istället för "kontantlösa". "Kontantlösa banker" och "kontantlöst samhälle" ger en känsla av att något saknas, medan "kontantfria banker" och "kontantfritt samhälle" ger en känsla av att man befriat sig från något onödigt.

Den minskade kontanthanteringen avspeglar sig även i mängden sedlar och mynt i cirkulation, som sedan 2007 har minskat med omkring 10 procent, efter att tidigare ha ökat i en takt som ser ut att någorlunda ha följt inflationen. Det ser alltså ut att vara sedan 2007 som vi ser den riktigt starka trenden mot mindre kontantanvändning.

Kontantlöst låter kanske bra i teorin, med minskad rånrisk och andra argument, men i praktiken finns många problem. Ett av dem är att det kontantlösa samhället är fullständigt beroende av en fungerande elektronisk infrastruktur för betalningar. Detta visade sig särskilt tydligt idag när Nordeas tjänster idag under två timmar på eftermiddagen inte fungerade på grund av tekniska problem. Det gällde hela det elektroniska betalningssystemet med bankomater, kortbetalningar och nätbank hos Sveriges största bank. Liknande stopp har inträffat flera gånger tidigare i år, framförallt nära månadsskiften då många använder systemen för att betala räkningar. Visserligen har det varit "relativt störningsfritt" under hösten, men kombinationen av månadsslut och mellandagsrea blev tydligen för mycket för systemet.

De som drabbas av dagens stopp hos Nordea är dels butiker som inte kan sälja varor, dels alla som skjutit upp sina inköp till mellandagsrean för att de inte anser sig ha råd att handla till fullt pris. Sedan kan förstås de drabbas som hade tänkt att mata in sina räkningar för betalning inför en resa.

Det är många system som måste fungera felfritt för att ett kontantlöst samhälle ska fungera. Ett strömavbrott någonstans i kedjan stoppar betalningar, men å andra sidan stoppar troligen strömavbrott även de flesta kontantbetalningar, då de allra flesta butiker idag har elektroniska kassasystem. Men även utan strömavbrott är det elektroniska betalsystemet sårbart. Tekniska system, framförallt de som baseras på någon form av datorer, fallerar förr eller senare. Jag vet, för jag har jobbat med utveckling av programsystem större delen av mitt liv.

Skatteverkets krav på kassaregister skapar för övrigt också en större sårbarhet i samhällets betalsystem genom att i princip kräva elektroniska kassaregister. Företag med försäljning inklusive moms under fyra prisbasbelopp (176 000 kr) per år är undantagna.

Slopad kontanthantering blir också ett problem för mindre företag i mindre kommuner.

”Många småföretag överväger att flytta eller lägga ned sin verksamhet i vår kommun”, säger Per Almström, kommunchef i Perstorp.

Detta sedan Perstorps enda bank Swedbank slutat med kontanthantering. Storbankernas motvilja mot kontanthantering ger förstås ett guldläge för uppstickare inom kontanthantering såsom Forex Bank. Efterfrågan på nyetablering finns framförallt på mindre orter och bara i år har Forex öppnat nästan 20 nya bankkontor.

Ett annat problem med kontantlöst är att många människor i samhället inte har något bankkonto eller betalkort. Det gäller till stor del svaga grupper, t.ex. hemlösa, utlandsstudenter, låginkomsttagare och personer från andra länder. Även många unga människor saknar bankkonto eller betalkort.

Flera landsting har numera slopat kontantbetalning i sjukvården, och "Patienterna erbjuds istället att betala med kort eller få en faktura för betalning i efterhand". Detta drabbar dem som av olika orsaker inte har något kort att betala med. För att kunna betala sin faktura kontant måste de betala en extra avgift hos de ställen som erbjuder kontant betalning av fakturor, som blir ett slags straffavgift för redan svaga grupper. I och med att dessa grupper redan är svaga har de också svårt att göra sin röst hörd och den kortbetalande majoriteten kan utan problem köra över dem.

Visserligen har man enligt svensk lag rätt att öppna ett konto i en bank. I Bankrörelselagens 2 kapitel står:

1 § En bank är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten.

Vad denna allmänt hållna formulering innebär förtydligas av Finansinspektionen i författningen FFFS 2001:8 "Allmänna råd om inlåningskonton och tillhörande banktjänster".

Inlåningsskyldigheten

2 § En bank är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten enligt 2 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617). Det kan finnas undantag från denna skyldighet t.ex. vid lagliga hinder, tidigare misskötsel eller ohederlighet gentemot banken.
Enbart den omständigheten att en kund har fått en s.k. betalningsanmärkning bör inte utgöra tillräcklig grund för banken att neka kunden inlåningskonto.

Tilläggstjänster

3 § För att på ett effektivt sätt kunna sköta uttag av kontanter, överföringar och betalningar bör kontohavaren ges möjlighet att koppla tilläggstjänster till ett inlåningskonto, om det inte finns skäl mot detta.

De mest utsatta grupperna, t.ex. hemlösa, har ingen chans att få något bankkonto, än mindre betalkort, då de kan nekas detta på grund av "tidigare misskötsel". Hur många hemlösa skulle klara av att ha ett kort förvarat på betryggande sätt? Även vad gäller mindre utsatta grupper så behövs i många fall en utbildningsinsats för att få dem att förstå att de behöver bankkonto och kort. Vem gör den insatsen och hjälper dem när de går till banken? Ingen såvitt jag kan se, i alla fall inte i den omfattning som skulle behövas.

Rättigheten att öppna bankkonto begränsas också i många fall av bankernas avgifter. Endast några banker har helt avgiftsfria konton, åtminstone om man vill ha tillgång till betalkort och/eller internetbank. Detta vet de flesta inte om, utan går bara till första bästa bank.

En intressant sak vad gäller att betala med kort är att det är de stora bolagen Visa och Mastercard som bestämmer villkoren. De kan till exempel bestämma att stoppa en skräckfilmsförsäljare. De svenska bankerna måste följa kortbolagens villkor. Med tanke på att de båda är baserade i USA är det inte otänkbart att de hittar på andra kategorier av varor och tjänster som de anser är moraliskt dåliga.

Bankerna och många andra aktörer (t.ex. Finansförbundet) förespråkar en större övergång till kontantlösa transaktioner och brer på om kontanternas förment dåliga sidor, ibland med förvrängda fakta. Nordea skriver t.ex. på fullaste allvar att "Kontanter har en stor påverkan på miljön och är en grogrund för kriminalitet". Jag skulle vilja veta vilka belägg Nordea har för detta med att kontanter "är en grogrund för kriminalitet". Kriminalitet lär vi nog ha även i ett kontantlöst samhälle, då den har helt andra grundorsaker, exempelvis snedfördelning av inkomster och tillgångar inom samhället. Men vi får gratulera våra banker till ett framgångsrikt lobbyarbete, så att de kan ta en större procent i avgifter på samhällets penningtransaktioner.

Nordea och Finansförbundet går vidare med att skriva om de utsläpp som värdetransporterna orsakar och att hanteringen av sedlar och mynt kostar samhället cirka 11 miljarder per år. Vad de talar tyst om är kostnaderna för kortbetalningar. De är förstås inte heller gratis. Butikerna måste köpa eller hyra kortterminaler, samt betala avgifter för kortköp. Kortinnehavarna betalar också i de flesta fall en årsavgift för förmånen att kunna betala med kort. Infrastruktur måste byggas upp för att ta hand om elektroniska betalningar. Har någon räknat på vad korthanteringen och elektroniska betalningar egentligen kostar? Vilket betalsystem vi än har blir det kostnader för transaktionerna.

Själv använder jag mest kontanter när jag betalar, bland annat för att jag anser att kontanter som betalsystem måste finnas kvar. Det känns också bättre att betala med riktiga pengar, inte med siffror på bankkonton. Mitt bankutdrag blir också mycket lättare att läsa efter att jag frångått kortbetalning.

Panaxia illustrerar systemviktighet

Panaxias konkurs var sannerligen en "grå svan" - en enstaka händelse med stora bieffekter som få tycks ha förutsett. (Inte en "svart svan" då det borde ha varit uppenbart redan i våras att allt inte stod rätt till i bolaget, när tidigare vd:n och tidigare administrativa chefen häktades misstänkta för grova bokföringsbrott.)

Hur mycket pengar som saknas är ännu oklart, men det rör sig om minst 100 miljoner kronor och kanske uppåt en halv miljard. I nästa vecka kan troligen konkursförvaltaren berätta hur mycket pengar som saknas. Panaxia har den senaste tiden (frågan är hur länge) drivits i form av klassiskt ponzibedrägeri, där man använt kundernas pengar till verksamheten och hela tiden rullat underskottet till kunderna framför sig, ända tills det den 5 september gick för långt och konkursen var ett faktum. Det handlar helt enkelt om grov förskingring.

Förutom flera stora kedjor som drabbats (bland annat Apoteket, Seven-Eleven, Forex, Pressbyrån, Rusta, Mekonomen) så har troligen många mindre butiker och mackar drabbats. Det har talats om hur många mindre handlare kan gå omkull även om jag ännu inte läst om några faktiska konkurser. Skulle det bli några bensinstationer som går i kk så kan det kanske få vidare bieffekter genom att det på vissa håll kan bli långt till närmsta bensinmack.

Svensk handel krävde idag att staten rycker in och tillfälligt tar över Panaxias verksamhet när de stänger ner företaget på tisdag - Panaxia hade omkring en femtedel av den svenska marknaden för kontanthantering. Det verkar nämligen dröja ett tag innan konkurrenterna Loomis och Nokas har fått upp tillräcklig kapacitet för att ta över Panaxias kunder - de tvingas just nu säga nej till nya kunder. Risken finns förstås att handlare kan bli rånade, antingen i affären eller på väg till banken. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ska enligt uppgift ha tagit upp saken idag, men jag hittar inget på deras hemsida om det.

Vi får se hur det går med det befarade bankomatstoppet, när Kontanten (som med 650 bankomater har nästan en femtedel av den svenska marknaden) inte får pengar levererade till sina automater. Det talas om några dagar och upp till två veckor som det kan bli tomt i deras bankomater. Men det kanske blir falskt alarm och inga problem. Det vet vi inte förrän vi får facit nästa vecka. Nu har de flesta svenskar som tur är två betalsystem att välja på i de flesta butiker - antingen med kontanter eller med kort.

Det som Panaxia-gate visar är hur ett företag kan vara systemviktigt (eller systemkritiskt) i dagens komplexa och sammankopplade samhälle. När det plötsligt och oväntat faller bort blir effekterna svåröverskådliga och vitt förgrenade. Ju färre företag det finns inom en viss sektor, desto viktigare blir vart och ett av dem. Tyvärr verkar samhället i stort gå mot allt större koncentration i de flesta sektorer. De flesta företag har kritiska beroenden av många andra som de i många fall troligen inte reflekterar över under normala förhållanden. Det kan dock vara värt besväret att tänka igenom vilka kritiska beroenden man har och åtminstone göra upp en grov nödplan i förväg (som man förhoppningsvis slipper tillämpa). Som butiksinnehavare kan man gå till banken själv med dagskassan, men det ger förstås en ökad rånrisk. Kanske kan man minska rånrisken genom att gå till banken i flera omgångar under dagen, vilket visserligen ger merarbete, men kanske är värt besväret.

Panaxias konkurs drabbar förresten även AIK fotboll som förlorar en stor sponsor. AIK fotboll överlever säkerligen, men blir kanske tvungna att ställa in flera aktiviteter i brist på pengar.

Vi får se hur Panaxia-gate utvecklar sig och om det blir andra effekter som vi ännu inte kan förutse.

Swedbanks datorhaveri belyser riskerna

Igår var det ett jättelikt datorhaveri hos Swedbank, vilket förutom att man inte kunde logga in och betala räkningar också ledde till att Swedbanks kunder inte kunde ta ut pengar i bankomater eller betala med kort. Systemet var nere från klockan 15 till klockan 23. Bloggrannen Musik@Centrifugen tycker att det var ett bra genrep inför vad som kan komma framöver.

I april skrev jag så här.

Man kan ju fråga sig hur det skulle fungera vid ett strömavbrott i ett kontantlöst samhälle. Eller om en grävmaskin råkar klippa av dataledningar. Eller varför inte att betalsystemet bryter samman p.g.a. datafel. Vårt nuvarande betalsystem är tillräckligt sårbart som det är utan att behöva öka på kortanvändningen.

Och i september skrev jag följande med anledning av att polisens telefonnummer slagits ut av datorstrul.

Tänk tanken att något liknande skulle drabba kortbetalningssystemet. Även det är beroende av ett antal datorservrar.

Nu drabbade det inte hela kortbetalningssystemet, utan "bara" en av de större bankerna. Förhoppningsvis kan denna händelse bli en nyttig väckarklocka för alla som förespråkar ett kontantfritt samhälle. Jag har arbetat stora delar av mitt yrkesliv med verksamhetskritiska datasystem och jag vet av egen erfarenhet att förr eller senare händer i alla system det där "omöjliga" som gör att hela systemet går ner, hur mycket säkerhetsåtgärder och redundans man än byggt in. Jag kan intyga att det är väldigt svettigt att då sitta i en position med del i ansvaret för att systemet fungerar, med chef och kund flåsande i nacken. Jag har varit med om att datasystem som inte "får" stå still gör det i över ett dygn. I efterhand kan man se det som ett bra tillfälle att öva på de manuella reservrutinerna.

Mina erfarenheter gör att jag inte litar på några komplexa system. Därför rekommenderade jag följande enkla beredskap.

För den händelse att kortbetalningssystemet inte skulle fungera bör man alltid ha kontanter för några dagars matinköp liggande hemma. Ju längre kortsystemet fungerar någorlunda felfritt, desto mer invaggas "fårket" i den falska tryggheten av chipförsett kort. Ty förr eller senare kommer den dagen när systemet av någon anledning tar semester ett par dagar. Inga tekniska system är ofelbara.

Man kan också fundera över hur mycket kontanter man minst bör ha på fickan. Tillräckligt för att kunna ta taxi hem är mitt förslag. Eller tillräckligt mycket för att kunna ta taxi till sjukhuset, betala patientavgiften där och även köpa en måltid där. Välj det som är störst av dessa belopp. För just den dagen du verkligen akut behöver ta den där taxin kan du ge dig på att betalkortsystemet väljer att strejka, enligt lagen om alltings djävlighet.

Förhoppningsvis kommer det aktuella Swedbank-haveriet att leda till att de ser över sina rutiner, men grundproblemet kvarstår att det handlar om ett komplext datasystem, där man inte kan förutse alla möjliga felkällor. Så förr eller senare kommer liknande haverier åter att drabba våra betalningssystem och då är det viktigt att det finns reservrutiner, alltså i detta fall sedlar och mynt.

Vi ska inte heller glömma att det aktuella haveriet inte hade en extern orsak. Den dagen någon bestämmer sig för och lyckas med en hackerattack på en bank, hur går det då?

Det vore också bra om privatpersoner såg över hur mycket kontanter de har tillgängliga, men att döma av såna här exempel tycks "fårket" inte se några risker med de komplexa systemen. Kommentaren blir bara att sånt här inte får hända. Men som sagt - det kommer att hända fler gånger.

[Andra bloggar om betalkort, kontanter, banker, beredskap, infrastruktur]

Kortstrul

Jag fick en kommentar på mitt inlägg häromdagen om det sårbara betalsystemet med kort som tipsade om en bra blogg. Bloggen heter "Tankar om kortfällan - en blogg om riskerna med kortköp" (kortstrul.wordpress.com). Den var så bra att jag rekommenderar er att följa den.

[Andra bloggar om betalkort, kontanter]

Sårbart betalsystem

Jag läser idag att Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg inte utesluter möjligheten att förbjuda pengar i butiker för att få stopp på butiksrånen.

Det finns bättre sätt att få stopp på butiksrånen. Se till att polisens resurser fördelas till att bekämpa rånen och om nuvarande resurser inte räcker, så öka på dem. Skaffa bättre kontanthanteringssystem, t.ex. Cashguard.

Man kan ju fråga sig hur det skulle fungera vid ett strömavbrott i ett kontantlöst samhälle. Eller om en grävmaskin råkar klippa av dataledningar. Eller varför inte att betalsystemet bryter samman p.g.a. datafel. Vårt nuvarande betalsystem är tillräckligt sårbart som det är utan att behöva öka på kortanvändningen.

Sedan dyker det ju upp integritetsproblem. Ska alla mina betalningar vara spårbara? Ska min fru kunna se allihop på mitt kontoutdrag?

Och vad händer om mitt betalkort blir stulet? Vad gör jag medan jag väntar på ett nytt om jag inte kan använda kontanter?

Tillägg 23:03: Sen har vi den juridiska sidan. Svenska kronor som sedlar och mynt är lagligt betalningsmedel i Sverige och en butik kan såvitt jag förstår inte vägra att ta emot dem. Jakob Heidbrink på Juridikbloggen bekräftar mina misstankar.

Kronor i form av sedlar och mynt är lagligt betalningsmedel [...] Att något är lagligt betalningsmedel innebär veterligen att den som vill betala en skuld har rätt att erbjuda och att den som har en fordran har skyldighet att ta emot svenska kronor i sedlar och mynt.

Andra bloggar som skriver om detta: Henrik Alexandersson, Stefan Karlsson, Ipse Cogita, Gester med ord, Lakes lakonismer.

[Andra bloggar om kontanter, betalkort]