Rossi duperar åter fysikerna

Så är då den italienske proffsbluffaren Andrea Rossi i ropet igen på grund av en ny mätning som gjorts av en svensk forskargrupp på hans så kallade E-cat. Jag skrev om Rossi för drygt tre år sedan och även om hans tidigare historia av spektakulära bluffar.

Rossis främste vapendragare i Sverige, Ny Tekniks Mats Lewan, är inte sen att skriva en artikel i sagda tidning om de senaste mätresultaten. Till Lewans fördel ska dock sägas att han tar upp en del kritik i artikeln.

Den nya rapporten är finansierad av Kungliga Vetenskapsakademien och av Elforsk (elbranschens forskningsorgan) och finns att läsa på deras hemsida. Rapporten är författad av Giuseppe Levi, Evelyn Foschi, Bo Höistad, Roland Pettersson, Lars Tegnér och Hanno Essén, som också är de som genomfört försöket, alltså alla forskare som gjort tidigare mätningar på Rossis apparatur. Inget oberoende forskarlag alltså. Rossi vet att välja vilka som får kontrollera hans apparatur.

Det nya försöket pågick i 32 dagar och det påstås i rapporten att det frigjordes så stor mängd energi att det inte kan förklaras med annat än en kärnfysikalisk process.

Rapporten är ännu ej granskad. Den har skickats in till Arxiv.org, men denna sajt för förhandspublicering av ännu ej granskade vetenskapliga artiklar har valt att ännu inte publicera rapporten. Redan här börjar varningsklockor att ringa. Rapporten sägs också vara skickad till en vetenskaplig fysiktidskrift. Den lär inte publiceras där med tanke på dess uppenbara brister.

Så visar de nya mätningarna på att Rossi uppfunnit någon form av apparat och process för att få energi ur LENR (low energy nuclear reactions)? Nej, fortfarande är det uppenbart när man börjar syna detaljerna att Rossi åter duperat forskarna. Det hade varit högst intressant att vid försöket inte bara ha med fysiker utan även en skicklig trollkarl som fick komma med sina kommentarer, för det är inom detta område som Rossi är skicklig.

Forskarna har använt sina egna mätinstrument både för den el som går in i systemet, samt en värmekamera för att mäta uteffekten. Och forskarna "medverkade både vid påfyllning av bränsle och då reaktorn öppnades efter avslutat försök, varvid de själva fick ta ett prov av bränslet".

Men... notera följande skrivning i rapporten: "Rossi later intervened to switch off the dummy, and in the following subsequent operations on the E-Cat: charge insertion, reactor startup, reactor shutdown and powder charge extraction". Det krävs inte mycket träning i den klassiska typ av fingerfärdighet som trollkarlar använder för att kunna lura forskarna.

Det resultat som omedelbart visar att något fusk är involverat är det som Stephan Pomp påpekar, nämligen isotopsammansättningen i den "aska" som analyserades efter försöket (se sidorna 28-29 i rapporten). Denna "aska" bestod nämligen till omkring 99 procent av nickelisotopen ⁶²Ni, medan det "bränsle" som laddades i E-cat bestod av den för nickel naturliga isotopblandningen 68% ⁵⁸Ni, 26% ⁶⁰Ni, 1% ⁶¹Ni, 4% ⁶²Ni och 1% ⁶⁴Ni. Antingen lyckades Rossi kalibrera mängden "bränsle" så exakt att allt "eldades upp", eller så har han helt enkelt bytt ut så att den "aska" som testades inte härrör från det "bränsle" som laddades in i E-cat. Som sagt krävs endast grundläggande fingerfärdighet för detta. Och ja, det går att köpa "isotopsorterat" nickel som består till runt 99% av en viss isotop. Det är förstås dyrt (runt 20000 dollar per gram), men det är det ju värt för Rossi ifall han genom detta försök och rapporten lyckas locka till sig fler investerare.

Detta är Rossis fatala misstag som avslöjar bluffen. Hade han sett till att "askan" innehöll till exempel 50% ⁶²Ni så hade det fortfarande kunnat vara trovärdigt, men 99% är som sagt för bra för att vara sant. Hur de fysiker som utfört försöket kunnat missa något så uppenbart är för mig såsom glad amatör med något tiotal högskolepoäng i fysik helt ofattbart. Det är också värt att notera att allt ⁶⁴Ni också försvunnit från "bränslet". Har denna isotop genomgått en motsatt process och avgett alla sina neutroner?

Det är också helt osannolikt att en apparat såsom Rossis skulle kunna ge samma uteffekt under hela körningstiden, eftersom koncentrationen av "bränsle" hela tiden minskar. Visst skulle det kunna vara möjligt till en viss gräns, men när koncentrationen av "bränsle" börjar gå ner mot några procent så skulle det i en verklig apparat noteras en avtagande uteffekt. I det aktuella försöket upprätthölls dock samma uteffekt ända till slutet.

Man kan också konstatera att om det hela inte vore en bluff så skulle Rossi ha uppfunnit ett billigt sätt att producera ⁶²Ni, vilket med tanke på prislappen om 20000 dollar per gram skulle vara en mycket mer lönsam tillämpning av E-cat än att använda den som energikälla! Som energikälla är nämligen E-cat ganska dålig. Beräknat COP-värde (Coefficient of Performance) är enligt rapporten 3,2-3,6, vilket är sämre än det COP-värde på 5 som en luftvärmepump ger. Det COP-värde på 3,2-3,6 som anges i rapporten är för övrigt betydligt lägre än COP-värdet på 6 som Rossi hittills skrutit med.

Så hur har Rossi lyckats lura forskarna vad gäller effekt in kontra effekt ut? Trots att forskarna har använt egna mätinstrument som Rossi inte fått röra? Troligen genom att manipulera den trefasspänning som apparatens värmekälla matas med. Läs kommentarerna av signaturen GoatGuy på denna artikel om försöket för att förstå hur man kan trixa med trefasel för att lura mätinstrument.

Nu kan man fråga sig varför Rossi envisas med att köra sin uppvärmning på trefas, när det skulle vara lika enkelt att få den ineffekt på 800-900 W han behöver genom enfas. En vanlig vattenkokare som många av er säkert har i köket ger till exempel en effekt på över 2000 W på enfas. Svaret är förstås att med trefas kan han manipulera växelströmsmatningen så att han kan fuska. Enfas är mycket enklare att mäta än trefras. (Rossi säger att hans apparat endast fungerar med växelström, så likström, som är enklast att mäta, är inget alternativ.)

Man kan även fråga sig varför Rossi envisas med att hålla innehållet i sin apparat hemligt. Om det verkligen skulle fungera och han skulle offentliggöra konstruktionen skulle han garanterat få ett nobelpris i fysik och bli superkändis samt få diverse andra pengar kastade över sig. Betydligt mer ära, berömmelse och pengar än vad han får med nuvarande taktik.

Vi kan alltså konstatera att Rossi är smart och skicklig på att manipulera investerare och utvalda kontrollanter, samt ganska händig vad gäller grundläggande fysik och el. Rossi är så skicklig att Elforsks vd Magnus Olofsson säger att de nu går vidare med forskning om LENR efter att även han ha duperats av Rossis trixande.

Läs även Cornucopias debunkning av första omgångens experiment.

Fusk, bedrägeri, olagligheter eller oegentligheter i bostadsbubblor

Gemensamt för de senaste årens bostadsbubblor i olika länder är vad jag kan se att det någonstans förekommit fusk, bedrägeri, olagligheter eller oegentligheter. I USA var exempelvis "subprime" en stor underliggande orsak, alltså att låntagare med alltför dålig betalningsförmåga beviljades alltför stora lån, vilket i sin tur gjorde att de kunde vara med och buda upp priserna på bostäder.

Nu har vi fått exponerat för oss en underliggande orsak till den monumentalt stora svenska bostadsrättsbubblan, nämligen den alltför låga avskrivningstakten i många föreningar och de därmed sammanhängande progressiva avskrivningsplanerna. I fredags meddelade Bokföringsnämnden nämligen (trots byggbolagens lobbyverksamhet) att progressiv avskrivning är olagligt vad gäller bostadsrättsfastigheter.

BFN:s regelverk innebär att den avskrivningsmetod som tillämpas ska bäst återspegla hur en tillgång förbrukas. Varken tidigare eller nuvarande normgivning från BFN ger stöd för att progressiva avskrivningar är den metod som generellt bör tillämpas för avskrivning av byggnader i bostadsrättsföreningar.

BFN har i dag diskuterat progressiva avskrivningar. Nämnden har beslutat att ge kansliet i uppdrag att ta fram ett underlag för nämndens ställningstagande i frågan den 28 april 2014.

Därmed har ett stort antal bostadsrättsföreningar alltså begått bokföringsbrott. Som jag har påpekat så förekommer progressiva avskrivningsplaner inte bara i nybyggda bostadsrättsföreningar, utan även i många av de ombildningar från hyresrätter som förekommit i Stockholm de senaste åren. Jag hittade vid min stickprovsundersökning även en bostadsrättsförening från 1950-talet som lyckats fiffla om sin avskrivningsplan till att bli progressiv, troligen i samband med den stora investering som gjordes för några år sedan i ett stambyte. Det finns säkert fler sådana exempel om man börjar leta.

Revisionsfirmorna som godkänt denna bokföring med progressiva avskrivningar har då också ägnat sig åt oegentligheter, då de inte borde ha godkänt den. Det torde röra sig om stora delar av den svenska revisorsbranschen. Dags för storstädning hos revisorerna, inklusive Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), som nu får "göra en pudel" efter att i slutet av februari ha backat angående avskrivningsreglerna.

Byggbolagen har genom olika sorters fusk (byggfusk samt orealistiska ekonomiska planer) försökt att driva upp försäljningspriserna för nybyggda bostadsrätter så långt som möjligt, samtidigt som man försökt hålla ner kostnaderna. Detta är något som den som inte går med skygglappar på har förstått sedan länge.

Frågan är hur det ligger till med bostadsrättsföreningar som inte har progressiv avskrivning, men däremot orimligt lång avskrivningstid, till exempel 300 år. Detta borde inte som jag ser det vara principiellt olagligt, däremot kan det nog anses som rent bedrägeri, även om det inte finns någon lagparagraf att tillämpa på det. Eventuellt bryter det dock mot någon annan bokföringsregel som jag inte känner till. Nu är jag inte expert på området, även om jag efter att på 1990-talet ha varit kassör och sedan ordförande i en bostadsrättsförening med över 100 lägenheter har goda kunskaper om hur bostadsrättsföreningars ekonomi fungerar. Frågan är om bostadsrättsföreningar som nu drabbas av krav på att ta bort de progressiva avskrivningsplanerna istället kommer att tillämpa rak avskrivning på orimligt lång tid (120-300 år) för att mildra effekten på månadsavgiften. Jag gissar att det kan komma att bli en vanlig "lösning", men verkligheten kommer förr eller senare att komma ikapp i form av byggnader som slits och behöver dyra reparationer.

Och hur ligger det till med Boverket, vars intygsgivare har godkänt de olagliga eller bedrägliga ekonomiska planerna? Behöver de kanske entlediga ett stort antal intygsgivare från sina poster? De intygsgivare som har godkänt dessa ekonomiska planer har inte skött sina jobb på det sätt som de borde. Det kanske till och med rör sig om trolöshet mot huvudman?

Som SvD:s Torbjörn Isacson skriver så är den svenska bobranschen fallfärdig. Bostadsrättspriserna har en mycket lång fallhöjd. Frågan är nu om prisfallet påbörjas före eller efter höstens riksdagsval.

Många bostadsrättsföreningar sitter redan nu och gör årets ekonomiska redovisning. Kommer de skärpta avskrivningsreglerna att tillämpas redan nu? Isåfall väntar kraftigt höjda avgifter redan i år i många föreningar. Om inte annat kan det bli tuffa debatter på årsstämmorna i många bostadsrättsföreningar och berättigad ilska från föreningarnas medlemmar. Jag är glad att jag i dagsläget inte äger någon bostadsrätt.

Priserna på småhus borde inte påverkas direkt av situationen för bostadsrätterna, men även de kommer troligen på sikt att dras med nedåt i ett allmänt prisfall på fastigheter i Sverige, liksom även bostadsrätter med sunda avskrivningsplaner kan komma att i viss mån dras med i ett allmänt prisfall, även om de självklart inte kommer att sjunka i pris lika mycket som de osunda föreningarnas lägenheter. Till att börja med kan det dock bli så att bostadsrätter med sunda avskrivningsplaner kan komma att fortsätta att öka i pris, i alla fall i förhållande till de osunda.

Läs även vad Cornucopia skrivit i frågan.

Progressiv avskrivning finns även i ombildningar

Diskussionen om de progressiva avskrivningarna i många bostadsrättsföreningar tar sig ständigt nya vändningar. Det hela började på tisdag kväll i förra veckan när SvD uppmärksammade revisorsförening FAR:s nya riktlinjer för avskrivningar i bostadsrättsföreningar, som inte längre skulle få tillämpa progressiv avskrivning, utan istället måste använda en rak avskrivningsplan. Efter några dagars rabalder backade så FAR i fredags då dess generalsekreterare Dan Brännström gick ut och sade att "frågan har sprängkraft" och istället lämnade över ansvaret för ett eventuellt beslut till Bokföringsnämnden. Det löser dock ingenting - progressiva avskrivningar lurar fortfarande bostadsrättsköparna lika mycket och man har bara sopat problemet under mattan.

Varför blev det så plötsligt rabalder i förra veckan? Som jag påpekade var det ju FAR:s syn på avskrivningarna redan känd sedan oktober 2013, eller till och med december 2011. Uppenbarligen är det ingen som håller koll på dessa frågor hos byggare och bostadsrättsorganisationer. Eller så skulle FAR ha varit tydligare och gjort kortfattade förståeliga massutskick till berörda parter.

Så tar idag Erik Davidsson från Borevision (Sveriges största revisionsfirma för bostadsrättsföreningar) och kallar avskrivningsfusket för bedrägeri. Skönt att även mer officiella personer vågar kalla saker vid deras rätta namn, inte bara obskyra bloggare. Erik Davidsson talar om "ett omfattande missbruk av progressiva avskrivningar" och att "trots att landets bostadsrättsföreningar har ett värde som halva Stockholmsbörsen har FAR inte varit intresserat". Han spekulerar även i hur det uppstått: "Det var nog så att när byggherrarna fick svårt att sälja sina objekt vid finanskrisen 2008, började många tillämpa en mer aggressivt progressiv avskrivning för att sänka månadsavgifterna." Fast jag har sett hårresande exempel i flera föreningars ekonomiska planer redan 2001 när jag skulle köpa bostadsrätt och uppmärksammade även fenomenet här på bloggen 2008. Men kanske har det blivit ännu värre efter finanskrisen 2008.

Idag skriver SvD:s Patricia Hedelius om att bostadsminister Stefan Attefall inte svarar angående avskrivningarna, en fråga som i allra högsta grad berör hans ansvarsområde. Jag tror personligen att Attefall har fått stora skälvan och inte vågar svara av rädsla för att göra bort sig. Först måste han nog få en rejäl genomgång av sina medhjälpare på departementet för att kunna komma med ett vettigt svar. Enligt Wikipedia har Attefall en fil kand i statskunskap och nationalekonomi, men han verkar ha ägnat större delen av sitt yrkesliv åt politiska poster. Med tanke på hans tidigare uttalanden i bostadsfrågor känns det som om han fått sin ministerpost mer på politiska meriter än på kunskap om bostadsmarknaden.

Hedelius påpekar att avskrivningarna i många bostadsrättsföreningar "strider mot gällande redovisningsprinciper".

Det är också värt att påpeka att om Skanskas egna revisorer godkänt lika fria tolkningar av avskrivningar i bolagets årsredovisning som byggbolaget säljer sin nyproduktion på hade ”ekonomisk bluff” varit en allt för tam rubrik.

Så trots att FAR backar kommer troligen förändrade avskrivningsregler att bli verklighet ganska snart. Beslutet kommer att tas av Bokföringsnämnden, men Hedelius tror att det kommer att skjutas upp till efter valet i höst, eftersom "ingen vill hålla i bilan". Frågan är dock om man lyckas skjuta upp beslutet så länge med tanke på den debatt som blossat upp. För den sittande regeringen Borg Reinfeldt är detta med avskrivningsreglerna en högst ovälkommen nyhet. En sprucken bostadsbubbla är det sista de vill ha innan valet. Kan de skjuta upp det obehagliga och lämna det i knät på nästa regering, som enligt opinionsundersökningarna ser ut att komma att ledas av Socialdemokraterna under Löfven, skulle de slippa en massa obehag.

Hedelius skriver om 50 000 nyproducerade lägenheter som kommer att få chockhöjda avgifter, men vad jag kan se så tillämpas progressiv avskrivning även många av de bostadsrättsföreningar som skapats de senaste åren genom ombildning av hyresrätter. I förra veckan gjorde jag en stickprovsundersökning på Hemnets karta över Stockholms förorter. Här har ni resultatet - jag hänger dock inte ut föreningarna med namn.

• BRF 1: Bildad och byggd 2002. Rak avskrivning av byggnader på 300 år!
• BRF 2: Bildad och byggd 2001. Avskrivning av byggnader 0,5% per år = 200 år
• BRF 3: Bildad och byggd 2007. Progressiv 80-årig avskrivning, f n 0,55% per år
• BRF 4: Bildad och byggd 2001. Progressiv 80-årig avskrivning, f n 0,5% per år
• BRF 5: Bildad och byggd 1943. Avskrivning byggnader 1,25% per år = 80 år
• BRF 6: Bildad och byggd 2001. Progressiv 100-årig avskrivning, f n 0,1% (!) per år
• BRF 7: Bildad och byggd på 1950-talet. Progressiv avskrivning, f n 0,25% per år
• BRF 8: Bildad och byggd 1952. Avskrivning byggnader 2% per år = 50 år.
• BRF 9: Bildad 2003, byggd 1947. Avskrivning progressiv 100-årig, f n 0,7% per år.

Som ni ser har jag bara hittat en förening som är resultatet av en ombildning och den har progressiv avskrivning, om än inte av värsta sorten. Jag är övertygad om att det gäller för flera av de senaste årens ombildningar. Säkerligen finns det fler ombildningar i innerstan, men jag gjorde min stickprovsundersökning på förorterna.

Inte förvånande så tillämpar alla de nybyggda föreningarna jag hittade orimliga avskrivningsplaner. Mest spännande tycker jag är den som har en rak avskrivning på 300 år - som om ett hus byggt på Carl XII:s tid skulle vara färdigavskrivet i år!

Det mest häpnadsväckande fyndet är dock föreningen från 1950-talet som på något vis har lyckats fiffla om sin avskrivningsplan till att bli progressiv. Jag gissar att det gjordes i samband med det stambyte som genomfördes för några år sedan. Det rör sig inte om någon liten förening utan en stor förening med flera hundra lägenheter.

Ingen nyhet med avskrivningsreglerna

De "nya" avskrivningsregler som SvD med flera skriver om idag visar sig vid en närmare granskning inte vara så nya. Redan i oktober förra året skrev Föreningen auktoriserade revisorer (FAR) en mycket informativ artikel om detta i tidningen Balans.

Bostadsrättsföreningar och andra fastighetsföretag som tillämpar progressiv avskrivningsmetod behöver justera sina tillämpade avskrivningsmetoder senast 2014. Det anser FAR:s policygrupp för redovisning. Bakgrunden är de nya redovisningsregler från Bokföringsnämnden (BFN) som ska följas av de flesta icke-noterade aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Det gäller Bokföringsnämndens regelverk för årsredovisningar, där sista delen publicerades i december 2012.

I och med införandet av de allmänna råden K3 och K2 är det FAR:s bedömning att förutsättningarna ändras för att tillämpa progressiva avskrivningar på byggnader. I K3 nämns inte progressiva avskrivningar över huvud taget. FAR utesluter inte att det i sällsynta fall kan finnas tillgångar där progressiv avskrivning är lämplig mot bakgrund av den överordnade principen i K3, att avskrivningarna ska återspegla förväntad förbrukning av tillgångens framtida ekonomiska fördelar. Det är dock FAR:s uppfattning att detta inte kan gälla för byggnader.

Ord och inga visor!

När vi ändå ser på historiken, så ser jag att FAR redan i december 2011 (!) gjorde ett uttalande i frågan om "avskrivningsmetoder som skjuter kostnader på framtiden", nämligen "RedU 12 Avskrivning av byggnad vid tillämpning av årsredovisningslagen". Saken har alltså varit känd länge, bara det att de flesta aktörer har valt att låtsas som om det regnar, ända tills nu, då det plötsligt blåses upp till förstasidesstoff när någon journalist i vanliga riksmedia upptäcker vad de nya reglerna innebär.

Särskilt roliga att läsa är bortförklaringarna från Magnus Lambertsson, säljchef för Skanska Nya Hem.

"Men ingen visste om det här innan FAR la om sin policy i höstas."

Jo, det framgick som jag nämnde ovan redan av FAR:s uttalande i december 2011. Nu är kanske inte FAR:s uttalanden det mest spännande att läsa (om man inte är revisor), men någon borde ju hålla koll på dem från exempelvis byggbolagens sida, åtminstone deras revisorer!

"Nu tittar man tillsammans på hur man ska redovisa framgent. Det här är rätt svårt att förstå för gemene man."

Nej, det är inte särskilt svårt att förstå! De flesta som förstår vad avskrivningar är lär förstå hur man genom detta redovisningsförfarande skjuter oundvikliga kostnader på framtiden.

"För alla kostnadskalkyler och ekonomiska planer som vi har gjort, har det funnits oberoende intygsgivare som har granskat och tyckt att det är okej. Det finns också revisorer från de stora byråerna som har reviderat alla de här kalkylerna och boksluten, utan synpunkter på upplägget tills den här diskussionen dök upp i fjol."

Grund för stämningar, med tanke på att de nya reglerna alltså varit kända länge?

"Skanska har absolut inte varit ensamt om detta, och vi har hållit på med det länge... Det är alltså tiotusentals nya bostadsrätter som skrivs av så här."

Visst, fler kålsupare. Bra dock att de erkänner omfattningen av det.

"Även Skanskas ekonomer tycker att det är klurigt när kunderna frågar. Så det är svårt, absolut."

Isåfall måste jag ifrågasätta kompetensen hos Skanskas ekonomer. Jag, som inte har någon ekonomutbildning, lyckas utan svårighet förstå detta och till och med förklara det för andra.

Diagrammen ovan visar bara exempel på hur det skulle kunna se ut. Jag är övertygad om att det finns värre exempel i verkligheten!

Kalldusch: BRF:er måste använda RIMLIGA avskrivningar

Idag kom en verklig kalldusch för Sveriges bostadsrättsmarknad. Som många påpekat länge, bland annat Cornucopia och jag, så har många bostadsrättsföreningar alltför låga avskrivningstakter. Första gången jag uppmärksammade detta var när jag 2001 (långt innan jag startade min blogg) skulle köpa en bostadsrätt och såg att flera föreningar hade avskrivnings- och amorteringstakter på drygt 300 år - som om ett hus byggt i början av 1700-talet skulle vara avskrivet först nu. Det som är nytt för mig i dagens nyhetsflöde är att detta är en konsekvent princip som tillämpats av många bostadsrättsföreningar, nämligen så kallad progressiv avskrivning. Att många sköt de nödvändiga avskrivningarna (och amorteringarna) på framtiden var uppenbart för mig - jag insåg att BRF:erna skulle behöva höja avskrivningstakten i framtiden, men inte att det var en konsekvent princip. Det är alltså inget nytt fenomen, som SvD skriver, utan jag såg det som sagt redan 2001 och skrev om det på bloggen redan 2008. FAR:s beslut borde alltså inte vara någon överraskning för någon, utan bara en nödvändig anpassning från fantasisiffror till rimlig avskrivningstakt.

Nu får säkerligen många bostadsrättsföreningar stora skälvan när revisorsorganisationen FAR från och med i år plötsligt ställer nya krav, där progressiv avskrivning inte längre tillåts. Ännu värre torde reaktionen bli hos byggföretagen, som använder dessa glädjekalkyler för att minimera amorteringen på föreningens lån och därmed sänka månadsavgifterna på de nya bostadsrätter man avser att sälja. Höjd månadsavgift betyder lägre marknadsvärde, eftersom det påverkar kalkylen av månadskostnaden negativt - månadsavgiften snor utrymme från den del av månadskostnaden som kunde ha använts till att betala räntor (och eventuellt amorteringar) på bostadsrättsinnehavarens eget lån.

Frågan är om det nu kommer att dyka upp en våg av stämningar från bostadsrättsföreningar mot de byggföretag med flera som sålt på dem de orealistiska ekonomiska planerna. Jag vet inte om det finns några lagliga möjligheter för någon att stämma någon annan - det får någon juridiskt kunnig reda ut. I vissa fall borde det dock finnas juridiska möjligheter att stämma någon. Det är många som är inblandade här - bostadsrättsinnehavaren, bostadsrättsföreningen, banker, byggbolag, Boverket, revisorer.

Det är FAR som tar initiativet till denna ändring, men statliga Bokföringsnämnden verkar tycka att det är sunt. Det är troligen inte heller något som går att förhandla bort. Det handlar nämligen om något som står i Årsredovisningslagen, som i sin tur styrs av ett EU-direktiv.

Vilka kommer nu att drabbas? För det första kommer många bostadsrättsföreningar att tvingas höja sina avgifter eller visa upp en förlust för 2014 och även kommande år. Att gå med förlust är såklart inte långsiktigt hållbart, så i förlängningen måste alla föreningar med orimligt låga avskrivningar höja avgifterna. Höjda avgifter leder som sagt till lägre bostadsrättspriser. Det gäller för övrigt inte bara nybyggda föreningar, utan även många föreningar med flera år på nacken.

För det andra kommer ett antal byggjättar att drabbas - Skanska, NCC, PEAB med flera, liksom Riksbyggen. Kalkylen för pågående bostadsrättsprojekt blir plötsligt helt annorlunda. Antingen sänker man priset (samtidigt som man höjer avgifterna) eller så lyckas man inte sälja de nybyggda bostadsrätterna. Ett annat alternativ är förstås att låta de nybyggda bostäderna blir hyresbostäder istället. Detta medför dock andra problem då bostadsrätter byggs med halva livslängden mot hyresrätter och därmed dubbla underhållskostnaden (läs Cornucopia samt Jonas Anund, doktorand på KTH).

Riksbyggen föredrar dock uppenbarligen att fortsätta leva i en fantasivärld.

Mårten Lilja, kommunikationschef på Riksbyggen, tycker att reglerna inte behöver tolkas på Fars sätt.

– Vi avser göra avskrivningar på det sätt som hittills gjorts. Vi tycker helt enkelt att det är rätt, säger han.

Riksbyggen har uppvaktat Far och Bokföringsnämnden i frågan. Lilja säger att en byggnad de första decennierna har ett ganska intakt värde, då omfattande renoveringar oftast inte behövs.

– De tillkommer längre fram i tiden. Då är det rimligt att avskrivningarna ökar längre fram.

Han säger att tolkningen riskerar att försvåra bostadsbyggandet.

– För det kommer, faktiskt i onödan, att öka boendekostnaden i framförallt nya hus.

Men professorn i fastighetsekonomi Stellan Lundström sågar Riksbyggens resonemang och påpekar att han larmade om avskrivningsfusket redan för 13 år sedan.

Avskrivningar på byggnadskapital, som ska spegla förbrukningen av byggnadskapitalet, borde vara degressiv eftersom förbrukningen i praktiken är störst i början.

Nu ligger dock avgörandet hos Bokföringsnämnden. Låt mig gissa att de kommer att utsättas för en intensiv lobbyverksamhet den närmaste tiden.

Som Cornucopia påpekar är avskrivningsfusket bara en del av bluffen i nya bostadsrättsföreningar.

De ekonomiska planerna innehåller också totalt orealistiska drifts-, uppvärmnings, och underhållskostnader, antaganden om evigt låga räntor mm. Därtill är det svårt att hitta erfarna och kompetenta personer till föreningarnas styrelser, då det är uppenbart att erfarna och kompetenta personer aldrig skulle köpa en lägenhet i dessa föreningar, och oavsett är en begränsad tillgång från början.

Han tar även upp ett exempel på vad det kan bli för effekter för en nybyggd BRF.

Mer om vidare effekter senare...

EU-banker behöver 8, nej 6, nej 5,5 procent i kapital

Nu ska det genomföras ännu ett intetsägande "stresstest" av de europeiska bankerna. Den europeiska banktillsynsmyndigheten EBA kommer att påbörja stresstestet i maj och presentera resultaten i slutet av oktober.

Kommer det måhända att hinna inträffa ett verkligt stresstest under tiden? Vi har den senaste tiden sett hur skakiga "tillväxtmarknader" har skapat osäkerhet på finansmarknaderna. Skulle denna marknadsbävning avta finns för de europeiska bankerna andra faror såsom t.ex. att inflationen i eurozonen är på väg mot noll efter att KPI bara steg med 0,7 procent mot 0,8 procent månaden före, vilket är mindre än hälften av ECB:s inflationsmål. Att prisinflationen blir långsammare och rentav är på väg mot deflation är en följdeffekt av den kreditdeflation som råder i euroområdet, där utlåningen till den privata sektorn (företag och hushåll) sjönk i december för tjugonde månaden i rad. Arbetslösheten är också fortsatt hög, vilket knappast driver på konsumtionen.

Nu har EBA och ECB bestämt sig för att det är en kärnprimärkapitalnivå på 5,5 procent som bankerna behöver klara vid stresstesterna. Detta är en sänkning från de 6 procent som det talades om för någon vecka sedan och betydligt lägre än de 8 procent som det talades om i oktober. Allt för att bankerna ska klara "testen".

I de stresstester som EBA genomförde 2011 tillämpades en nivå på 5 procent. Dessa stresstester får väl anses vara tämligen meningslösa eftersom två av bankerna som klarade testet, spanska Bankia och belgiska Dexia inom ett år därefter vände magen i vädret.

Årets stresstester lär vara lika menlösa som förra omgången och kan som sagt komma att förekommas av ett "skarpt stresstest".

Italien går mot kontrollsamhället

Läsaren G C tipsade mig om att Italien har infört något som kallas "Il Redditometro", alltså "Inkomstmätaren". De deklarerade inkomsterna ska sedan matchas mot förväntade utgifter för hushållet. Stämmer det för illa blir det närmare kontroll. Man har delat in hushållen i elva typer (ensamstående, enbarnsfamilj o.s.v.) och fem geografiska områden. Totalt alltså 55 olika genomsnittliga utgiftstyper.

Myndigheterna ska även kunna samköra en mängd information från bland annat fastighetsregister, bilregister och till och med bankerna för att se hur stora utgifter och inkomster ett hushåll har.

Självklart har "Inkomstmätaren" kritiserats från många håll för att vara ett alltför allvarligt intrång i människors personliga integritet. Det talas även om att den bryter mot konstitutionen. Skattemyndigheterna har fullt upp med att förklara sig och försöka tona ner saken.

Hursomhelst en skrämmande utveckling. Visst bör man försöka komma åt skattefusk, men ett kontrollsamhälle är inte heller bra. Det jag sett av italienska myndigheter skulle (om jag hade bott i Italien) inte heller ge mig särskilt mycket förtroende att låta dem få alltför mycket information om mig.

"Fratello grande vi guarda" - "Storebror ser er"

"Il Redditometro" föreslogs från början av Berlusconis regering 2010 och idén har tagits över av Montis regering. Det är nu val i Italien om två veckor, så Berlusconi försöker i valdebatten att distansera sig från "Inkomstmätaren" och säger att den blivit något annat än vad han tänkt sig.

I valdebatten försöker Berlusconi även använda skandalen runt Banca Monte dei Paschi di Siena, som jag nämnde nyligen. Det börjar se jämnt ut i opinionsmätningarna - kommer vi att få se "Burlesconi" återvända till makten i Italien? Jag tror inte finansmarknaderna skulle gilla det!

Argentina i utförsbacke

Jag läser idag att Argentina har fryst priserna i butikerna i ett försök att bromsa inflationen. En grupp som representerar två tredjedelar av varuhusen i landet har gått med på att frysa priserna i 60 dagar. Lär sig politiker aldrig något? "Inflation är alltid och överallt ett monetärt fenomen", som Milton Friedman sade. Enda sättet att bromsa inflationen är att inte låta penningmängden växa snabbare än ekonomin. Priskontroller hjälper inte, utan leder bara till obalanser och mygel.

Som av en händelse kom beskedet första vardagen efter att Internationella valutafonden (IMF) klandrat Argentina för dess felaktiga metoder för att beräkna BNP och inflation. De hotade med att Argentina kunde mista sin rösträtt i IMF, eller till och med uteslutas, om man inte åtgärdar metoderna inom åtta månader.

Den officiella prisinflationssiffran för Argentina var i fjol 10,8 procent, men en grupp ekonomer har kommit fram till att den verkliga siffran snarare är 25,6 procent, vilket är bland de högsta inflationstakterna i världen just nu. Nu ska det emellertid bli bot och bättring och Argentina ändrar sin metod för att beräkna BNP och inflation. Jag tror det när jag ser det.

President Cristina Fernandez de Kirchners regering verkar nu alltmer desperat. I början av förra året införde de begränsningar i valutaväxling och tvingade exportföretag att ta hem sina vinster till landet. I april och maj införde man fler begränsningar i hur argentinarna får använda sina betalkort utomlands och hur de får växla pengar. Minnet av kraschen 2001-2002 är fortfarande färskt hos landets invånare och de vill förstås undvika att se sina pengar hyperinflaterade igen.

Sedan slutet av 2008 har den argentinska peson gått kräftgång mot USA-dollarn och andra världsvalutor och totalt tappat 40 procent på drygt fyra år. Det ser inte ut att bli något slut på detta i närtid, utan takten ser snarast ut att ha ökat den senaste tiden.

Eftersom Argentina är en demokrati måste president Fernandez de Kirchner försöka blidka folket så att de röstar på hennes parti även i nästa val. Att frysa priserna torde även ha en viss positiv effekt där, åtminstone på kort sikt. En annan desperat åtgärd hon vidtagit var att Argentina i november sänkte rösträttsåldern från 18 till 16 år. Tydligen är tonåringar mer positivt inställda till henne och hon hoppas såklart att detta ska ge henne fler röster.

Efter att ha gjort statsbankrutt för drygt tio år sedan är Argentina fortfarande utelåst från de globala kreditmarknaderna. Tvister om dessa statsobligationer pågår fortfarande, då några hedgefonder driver saken i domstol i hopp om att få ut mer pengar för obligationer som de troligen köpte till vrakpriser. Argentina kallar dem för "gamfonder" (vulture funds) och har överklagat domstolsbeslutet att de måste betala ut pengar till hedgefonderna. Kreditvärderingsinstitutet Fitch anser att det är troligt att Argentina gör en ny statsbankrutt och ger dem ett rejält skräpbetyg. Jag ser det också som troligt att Argentina ånyo skulle ställa in betalningarna om den amerikanska appellationsdomstolen ger hedgefonderna rätt. Då vidtar förstås nytt kaos, men Argentinas regering måste väga det mot risken att fler obligationsinnehavare följer prejudikatet och även de börjar kräva mer pengar.

Statusen som internationell finansiell paria förstärktes också när Argentina i april i fjol förstatligade det spanskägda oljebolaget YPF, även om det säkert gav pluspoäng inrikes.

För att avleda befolkningens uppmärksamhet från de verkliga problemen började Argentina i höstas även att skärpa tonen mot Storbritannien om Falklandsöarna. Att detta förstås bara var tomma ord som de inte kan backa upp med militär styrka är såklart ointressant, då den egentliga mottagaren av retoriken var den egna befolkningen.

Argentina är nu som jag ser det ännu en olycka som bara väntar på att hända. Valutakontroller, fallande valuta, internationell finansiell paria, hög prisinflation och desperata åtgärder från regeringen. Vi får se hur priskontrollerna faller ut i verkligheten och vad nästa desperata steg blir.

Dags för smöruppror i skolorna?

Idag läser jag att smöret tas bort från många skolbespisningar i Stockholm och ersätts med lättmargarin!! Man tager sig för pannan!!

Bakgrunden är en lagändring där det numera i kapitel 10 av Skollagen står i §10 att "Eleverna ska utan kostnad [...] erbjudas näringsriktiga skolmåltider". Vad som anses "näringsriktigt" framgår av regeringens betänkande inför den nya skollagen.

Regeringen anser det inte möjligt att i lagen närmare föreskriva vad skolmåltiderna ska innehålla. Vid bedömningen av vad som är en näringsriktig måltid bör dock de svenska näringsrekommendationerna vara en utgångspunkt.

Med referensen till "de svenska näringsrekommendationerna" hamnar man hos Livsmedelsverket och exempelvis deras skrift "Bra mat i skolan", där det bland annat rekommenderas

• nyckelhålsmärkta mejerivaror
• mjuka matfetter – gärna nyckelhålsmärkta
• [...]
• lättmjölk och vatten

"Nyckelhålsmärkta mejerivaror" innebär t.ex. lättmjölk istället för standardmjölk eller mellanmjölk. "Mjuka matfetter" innebär margarin istället för smör. "Gärna nyckelhålsmärkta" innebär att urvalet begränsas till lättmargariner. Ett av problemen med dessa är att de har helt fel balans mellan fleromättade fettsyror av typerna omega-6 och omega-3. Becel 38% har ett förhållande omega-6 till omega-3 på 3,8:1, Alpro soya minarin är en riktig värsting, med ett förhållande omega-6 till omega-3 på hela 11:1 - definitivt onyttigt. Tyvärr buntar Livsmedelsverket ihop allt fleromättat fett i samma kategori. Även bland icke-lättmargariner är det oftast ganska mycket omega-6 i förhållande till omega-3. Milda har 4:1 och Becel Gold har 4,5:1. Omega-3-fetterna i vegetabiliskt margarin är dessutom inte av den riktigt nyttiga sorten med långa kedjor.

Hursomhelst ledde lagändringen till att utbildningssnämnden i Stockholm under ordföranden skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) den 19 april i år beslutade (se §17) att "utbildningsnämnden fastställer riktlinjer för måltider inom stadens kommunala grundskolor enligt bilaga 1". I denna bilaga sägs bland annat följande.

Av lagkommentar framgår att de svenska näringsrekommendationerna ska vara utgångspunkt och med hänvisning även till Livsmedelsverkets vägledande dokument.
[...]
Skolorna ska följa Livsmedelsverkets råd och rekommendationer om näringsinnehåll, livsmedelsval och serveringsfrekvenser.

Skolborgarrådet Lotta Edholm försöker efter kritikstormen att backa lite och skriver på sin blogg.

De tolkas av en del som att det inte längre är möjligt att servera smör och mellanmjölk. Det stämmer naturligtvis inte, precis som jag skrivit tidigare här på bloggen så handlar det om att minska mängden mättat fett i maten, vilket man kan göra samtidigt som man erbjuder barnen vanligt smör till smörgåsarna. Uppenbarligen behöver detta kommuniceras till Stockholms skolor, vilket nu också ska ske.

Jag har dock svårt att tolka beslutsbilagans "skolorna ska följa Livsmedelsverkets råd och rekommendationer om näringsinnehåll, livsmedelsval" som annat än att det ska vara lättmjölk och margarin, helst lättmargarin. Ta ansvar för dina beslut, Edholm! Men i och för sig tycker jag det är bra att Edholm backar så att Stockholms skolbarn kan få vettigt matfett, fast jag är inte riktigt nöjd förrän utbildningssnämnden river upp sitt beslut.

Göran Petersson, forskare i livsmedelsfrågor vid Chalmers menar att rekommendationen om lättmargarin är direkt hälsofarlig, med bland annat ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.

- De förlegade och felaktiga rekommendationerna leder till att man använder det allra värsta alternativet i skolor.

Hos DN kan man också läsa mer om Livsmedelsverkets ställningstaganden i fettfrågan.

Det finns flera problem med de påståendena. För det första går det inte att dra några säkra slutsatser om sambandet mellan fett i maten och hjärthälsa. I de största och mest välgjorda studierna finns knappast något stöd för att just mättat fett ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom.
För det andra kan man konstatera att de stora vetenskapliga studierna, som myndigheten bygger sina fettråd på, är gjorda på vuxna. Därför är det minst sagt anmärkningsvärt att Livsmedelsverket kan påstå att skolbarn som äter just nyckelhålsmärkt lättmargarin på sina mackor får bättre hjärthälsa.

Intressant är även DN:s chatt med Professor emerita Birgitta Strandvik som bland annat forskat inom pediatrik och näringslära.

Lisa: Vad är dåligt med smör?
Birgitta Strandvik: Ja, det undrar jag också. Inga av våra undersökningar på friska barn, både vid 4 och 8 år, talar för dålig inverkan.
[...]
Inte bara i Bayern är rekommendationerna annorlunda utan också i Frankrike. Därför talar man om den "franska paradoxen", dvs de har mindre fetma med rekommendationer av mycket mer mättat och enkelomättat fett.
[...]
Birgitta Strandvik: De studier som säger att mättat fett är farligt i kosten har nästan aldrig analyserat relationen mellan de viktiga omega-6 och omega-3 fettsyrorna. Gör man det förefaller ett skevt förhållande mellan dem (dvs mycket omega-6 och lite omega-3) farligare än mättat fett, vilket allt fler studier i världen visar.
[...]
Det finns visst koststudier på barn, men livsmedelsverket tycker inte om de resultat som framkommit i dessa studier, vilket måste bli slutsatsen eftersom de helt förtiger dem

Den där sista var en rejäl känga till Livsmedelsverket! Hur absurda Livsmedelsverkets rekommendationer är visas av att de måste skriva en särskild sida där de förklarar varför de rekommenderar lättmjölk och lättmargarin till barn. Men tydligen finns det alltför mycket prestige satsat i Livsmedelsverkets fettskrämda kostråd för att de ska kunna ändra dem.

Ett exempel på forskning om matfetter som ifrågasätter Livsmedelsverket är en artikel från 2007 i Läkartidningen. Sammanfattningen lyder så här:

Nya resultat från primärpreventiva interventionsstudier med långvarig sänkning av kostintag av såväl totalfett som mättat fett visar ingen signifikant effekt på risken att insjukna i cancer eller hjärt– kärlsjukdom. Fynden är i linje med en längre tids samlade observationsstudier.
Gällande kostrekommendationer för prevention och behandling av tex hjärt–kärlsjukdom säger enhälligt att befolkningen kraftigt bör sänka sitt intag av fett, framför allt intaget av mättat fett och transfetter.
Vi behöver nu en ny vetenskaplig debatt och strukturerade systematiska analyser av hela det publicerade underlaget för sambandet mellan fettintag och allvarliga sjukdomar som cancer och hjärtkärlsjukdom. Först då kan nya, vetenskapligt grundade rekommendationer utarbetas.

Varför överhuvudtaget ersätta naturprodukten smör med den kemiskt behandlade produkten margarin? Smör består av kärnad grädde. Margarin framställs genom att en blandning av vegetabiliska oljor omestras, bleks, deodoriseras, färgas och smaksätts. För att margarinet ska bli fast måste man antingen använda härdad olja eller också palmolja eller kokosfett. Efter alla larm om härdat fett verkar margarinfabrikanterna ha valt bort det till förmån för palmolja. Valet har förstås också underlättats av att palmolja från sydostasiatiska jätteplantager blivit så billig. För att undvika den negativa klang som palmolja har, då den ofta produceras på mark där regnskogen skövlats, så kallas den numera i innehållsförteckningen för "vegetabiliskt fett".

Eftersom många barn inte tycker om margarin gör det att de äter sina mackor utan pålägg, vilket gör att de inte blir ordentligt mätta. Jag känner igen fenomenet från att min son för något år sedan klagade över att de hade så äckligt smör i skolan. Det visade sig vid en kontroll vara margarin som skolan serverade och jag satte igång en protest. Dock bytte vi av andra skäl skola innan protesten hann få effekt.

Så vad kan man göra som upprörd förälder om man vill ha smör till sina barn?

För det första kan man såklart tala med matbespisningspersonal eller rektor, men mest effektivt är nog att göra en namninsamling bland föräldrarna. Då bör man påtala att man inte vill förbjuda margarin, utan att det ska finnas valmöjlighet för barnen. Det finns ju trots allt många barn som inte tål mejeriprodukter.

Sedan kan man ägna sig åt lite civil olydnad. Skicka varje dag med barnet en liten burk med smör att använda i skolan. Rent smör är här bättre än t.ex. Bregott, då det efter några timmar i rumstemperatur kommer att vara lagom mjukt, medan Bregott skulle bli för mjukt. Smöret lär orsaka avundsjuka hos många andra barn och kommer att ställa saken på sin spets och förhoppningsvis väcka även mindre uppmärksamma föräldrar till att reagera.

En annan variant är att hänvisa till att man av etiska skäl inte vill att ens barn äter margarin och hänvisa till oljepalmsplantager på skövlad regnskogsmark. Kan man begära vegetarisk mat av etiska skäl eller fläskköttsfri mat av religiösa skäl borde detta gå utmärkt. Sedan är det upp till skolan att fixa palmoljefritt matfett till barnet och det kan i dagens läge inte bli så mycket annat än smör (eller så kallat mjuksmör, t.ex. Bregott).

Lycka till med smörupproret!

P.S. Glöm inte att ekologiskt smör naturligt innehåller nyttiga omega-3-fettsyror genom det gräs som korna äter.

Panaxia illustrerar systemviktighet

Panaxias konkurs var sannerligen en "grå svan" - en enstaka händelse med stora bieffekter som få tycks ha förutsett. (Inte en "svart svan" då det borde ha varit uppenbart redan i våras att allt inte stod rätt till i bolaget, när tidigare vd:n och tidigare administrativa chefen häktades misstänkta för grova bokföringsbrott.)

Hur mycket pengar som saknas är ännu oklart, men det rör sig om minst 100 miljoner kronor och kanske uppåt en halv miljard. I nästa vecka kan troligen konkursförvaltaren berätta hur mycket pengar som saknas. Panaxia har den senaste tiden (frågan är hur länge) drivits i form av klassiskt ponzibedrägeri, där man använt kundernas pengar till verksamheten och hela tiden rullat underskottet till kunderna framför sig, ända tills det den 5 september gick för långt och konkursen var ett faktum. Det handlar helt enkelt om grov förskingring.

Förutom flera stora kedjor som drabbats (bland annat Apoteket, Seven-Eleven, Forex, Pressbyrån, Rusta, Mekonomen) så har troligen många mindre butiker och mackar drabbats. Det har talats om hur många mindre handlare kan gå omkull även om jag ännu inte läst om några faktiska konkurser. Skulle det bli några bensinstationer som går i kk så kan det kanske få vidare bieffekter genom att det på vissa håll kan bli långt till närmsta bensinmack.

Svensk handel krävde idag att staten rycker in och tillfälligt tar över Panaxias verksamhet när de stänger ner företaget på tisdag - Panaxia hade omkring en femtedel av den svenska marknaden för kontanthantering. Det verkar nämligen dröja ett tag innan konkurrenterna Loomis och Nokas har fått upp tillräcklig kapacitet för att ta över Panaxias kunder - de tvingas just nu säga nej till nya kunder. Risken finns förstås att handlare kan bli rånade, antingen i affären eller på väg till banken. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ska enligt uppgift ha tagit upp saken idag, men jag hittar inget på deras hemsida om det.

Vi får se hur det går med det befarade bankomatstoppet, när Kontanten (som med 650 bankomater har nästan en femtedel av den svenska marknaden) inte får pengar levererade till sina automater. Det talas om några dagar och upp till två veckor som det kan bli tomt i deras bankomater. Men det kanske blir falskt alarm och inga problem. Det vet vi inte förrän vi får facit nästa vecka. Nu har de flesta svenskar som tur är två betalsystem att välja på i de flesta butiker - antingen med kontanter eller med kort.

Det som Panaxia-gate visar är hur ett företag kan vara systemviktigt (eller systemkritiskt) i dagens komplexa och sammankopplade samhälle. När det plötsligt och oväntat faller bort blir effekterna svåröverskådliga och vitt förgrenade. Ju färre företag det finns inom en viss sektor, desto viktigare blir vart och ett av dem. Tyvärr verkar samhället i stort gå mot allt större koncentration i de flesta sektorer. De flesta företag har kritiska beroenden av många andra som de i många fall troligen inte reflekterar över under normala förhållanden. Det kan dock vara värt besväret att tänka igenom vilka kritiska beroenden man har och åtminstone göra upp en grov nödplan i förväg (som man förhoppningsvis slipper tillämpa). Som butiksinnehavare kan man gå till banken själv med dagskassan, men det ger förstås en ökad rånrisk. Kanske kan man minska rånrisken genom att gå till banken i flera omgångar under dagen, vilket visserligen ger merarbete, men kanske är värt besväret.

Panaxias konkurs drabbar förresten även AIK fotboll som förlorar en stor sponsor. AIK fotboll överlever säkerligen, men blir kanske tvungna att ställa in flera aktiviteter i brist på pengar.

Vi får se hur Panaxia-gate utvecklar sig och om det blir andra effekter som vi ännu inte kan förutse.

Avskeda henne på riktigt!

Näringsminister Annie Lööf (c) har idag gett Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet "sparken". Hon blir dock inte arbetslös, utan får jobba på regeringskansliet i tre år till "där hennes kunskaper och erfarenheter kommer tas till vara". Vilka "kunskaper och erfarenheter"? Kunskap och erfarenhet om skattefusk och vidlyftig representation? Jag antar att hon kommer att få behålla sin lön, som ligger i klassen mer än en miljon kronor per år. Skamligt! Staten kommer dock att spara in större delen av hennes vidlyftiga resekostnader - årskort på flyget 167 000 kronor per år och flygtaxi 48 642 kronor på två år. Dessutom lär staten spara in en hel del av Tillväxtverkets representationspengar.

Varför ska en parasit som Lugnet behandlas så generöst? Avskeda henne på riktigt och skicka henne till a-kassan, så hon kan få känna på hur vanligt folk har det! Hon kan också av arbetsförmedlingen få en obligatorisk kurs i att skriva CV! Kanske ett åtal för trolöshet mot huvudman och/eller skattebrott också vore på sin plats. Men den svenska nomenklaturan får väl inte behandlas så...

Mjäkigt, Annie Lööf!

Läs även Cornucopia om saken.

Senaste offret: Knight Capital

Det senaste offret i finanskrisens virrvarr är amerikanska högfrekvenshandlaren Knight Capital. I onsdags löpte deras handelsalgoritm amok och ägnade sig åt att köpa dyrt och sälja billigt i 45 minuter innan den stoppades. Uppskattningsvis förlorade Knight Capital 440 miljoner dollar, vilket är mer än tillräckligt för att försätta företaget på obestånd.

De lyckades sedan skaffa sig en tillfällig livlina av pengar så att de åtminstone klarade sig över dagen i fredags. Nu i helgen pågår intensiva förhandlingar om att ta in nytt kapital på 400 miljoner dollar. Det är i skrivande stund inte klart med nytt kapital, men USA:s största värdepappersmäklare TD Ameritrade har troligen ett egenintresse i att rädda Knight på grund av deras affärer med dem. Man får dock anta att villkoren för kapitaltillskottet lär vara drakoniska. Nu har inte Knight många timmar kvar att få ihop kapitalinjektionen, annars väntar konkurs imorgon.

En lärdom av händelsen är att man inte kan lita på datorprogram - fast det visste vi ju redan. Alla större mer komplexa datorsystem har en mängd små programmeringsfel i sig, som ibland kan få svåra konsekvenser. Oftast visar sig dessa fel inte förrän något speciellt fall inträffar, som exponerar felprogrammeringen. Jag vet, för jag har jobbat med programutveckling i många år, ofta med stora system.

Så man ska aldrig lämna en automatisk algoritm som sköter något kritiskt jobb obevakad. Hade Knight Capital bara avdelat en person till att titta till deras handelsalgoritm exempelvis var femte minut och se att den uppförde sig rimligt hade man kunnat minska sin förlust till hanterbar storlek.

Som det ser ut idag är det globala finanssystemet så oerhört stort och komplext att ingen kan ha överblick över det. En stor mängd aktörer sitter världen över och bevakar prisrörelser och gör snabba affärer. Stora mängder affärer görs också automatiskt och blixtsnabbt av datorer som är förprogrammerade att dra nytta av prisrörelserna. När det händer "oväntade" saker kan prisrörelserna lätt förstärkas av flockmentalitet. Systemet förefaller stabilt, men en tillräckligt stor rörelse någonstans kan putta över systemet till ett instabilt läge.

Ovanpå detta finns en mängd aktörer som ägnar sig åt att ta alldeles för stora risker eller ägna sig åt rent fusk. Ibland spricker dessa, såsom den amerikanska terminsmäklaren PFG Best, som i början av juli gick omkull och slarvade bort 1,5 miljarder kronor av kundernas pengar. Inte lika stort förstås som MF Global, som gick omkull i höstas och där det saknas 1,2 miljarder dollar.

En av de mest uppseendeväckande företeelserna när man studerar trender i världshistorien är hur finansbranschen har växt sig så enormt stor de senaste decennierna. Där är det dags för en stor sanering.

Tillväxt och parasitverk

Idag meddelade SCB att Sveriges ekonomi växte oväntat starkt under andra kvartalet i år. På ett år växte BNP med 2,3 procent (mot förväntade 0,8 procent). Detta är dock bara ett snabbestimat och kan komma att revideras ner, men även om det revideras ner något blir det ändå en stark BNP-tillväxt med tanke på situationen i omvärlden.

Intressant är att exporten ökar och då framför allt tjänsteexporten. Samtidigt minskade importen något. Det ser alltså ut som om Sverige fortfarande hävdar sig väl i den globala ekonomiska konkurrensen.

Detta lär dock knappast bero på ett av våra värsta parasitverk, nämligen Tillväxtverket, som enligt DN:s granskning har lagt sanslöst stora belopp på intern representation och konferenser. Nästan 25000 per anställd har de under två år lagt på "interna seminarier och representation" och 30000 per anställd på "intern utbildning och andra konferenser". Parasitverkets chef försvarar det hela, men jag gissar att hon sitter löst nu.
Parasitverket har redan innan DN:s granskning fått ett sparbeting på tio miljoner kronor, vilket är i samma storleksordning som den vidlyftiga internrepresentationen.

Kulturbloggen förvånas över att Parasitverkets chef tyckte att en middag på Grand Hotel för 1476 kronor per person var billigaste alternativet. Även jag kan enkelt komma på betydligt billigare sätt att ordna en middag för 220 personer i Stockholm.

Det som förvånar mig är att Riksrevisionsverket inte upptäckt och slagit ner på dessa excesser.

Hur mycket tillväxt skapas egentligen genom Tillväxtverket? De sitter och fördelar EU:s regionala bidrag och gör diverse satsningar för tillväxt och företagande, men hur stor andel av BNP-tillväxten är tack vare dem?

I ett längre perspektiv kan man undra varför vi ska ha ett Tillväxtverk, när vi istället borde inrätta ett Omställningsverk som ska ta hand om den omställning som vi av resursbegränsningar kommer att tvingas till.

På hemsidan skriver Tillväxtverket att

Som ett av världens rikaste länder har Sverige en potential för tillväxt i alla delar av landet. Likaså möjlighet att utveckla en hållbar tillväxt som tar hänsyn till att mänskliga resurser utvecklas och ekologiska värden bevaras.

Varför ska just vi, som är ett av världens rikaste länder, ha ekonomisk tillväxt? Har vi inte det redan tillräckligt bra? Skulle inte tillväxt istället behövas för jordens fattigare länder, så att de får mer dräglig levnadsstandard?

Lögnerna rullas upp i Spanien

Läget börjar se alltmer prekärt ut för Spanien och dess banker. Man har i flera år kört "pray and delay", en spansk variant på USA:s bankers "extend and pretend" från 2007-2008.

Krisbanken Bankia kommer nu att behöva en statlig insats på 23,5 miljarder euro, en ökning med 19 miljarder mot tidigare aviserade 4,5 miljarder euro. Bankia är en sammanslagning av sju "cajas" (sparbanker) och inte oväntat ledde sammanslagningen av sju vacklande mindre banker till en stor vacklande bank, som trots nyemission och börsintroduktion förra sommaren nu visar sig inte lyckas överleva utan statligt stöd. Bankia handelsstoppades i fredags och föll som en sten när den återöppnades för handel i måndags. Nu meddelas också att det inte bara är spanska regioner som "upptäcker" tidigare "okända" förluster, utan även Bankia reviderar resultatet för 2011 från att tidigare ha sagts vara en vinst på 41 miljoner euro till att nu vara en förlust på 3,3 miljarder euro efter en ny revision. Den tidigare årsrapporten ser alltså ut att ha varit en ren lögn.

Och Bankia är bara toppen på isberget. Enligt tidigare uttalanden av ekonomiministern skulle det räcka med 15 miljarder euro från staten för att rädda hela den spanska banksektorn, men bara Bankia kräver alltså (än så länge) 23,5 miljarder euro och insatta bedömare gissar att totalnotan landar på 50-60 miljarder euro. Den statliga Fonden för ordnad bankomstrukturering (FROB) har bara 5,3 miljarder euro kvar. Varifrån ska spanska staten få mera pengar? Räntan på tioåriga spanska statsobligationer slutade gårdagen på 6,45 procent, vilket är nära toppnivån från i höstas. Det blir dyrt att finansiera bankräddningen den vägen och det skulle även ge en statsskuld som snabbt går över i krisstorlek. Hur långt är Tyskland beredda att gå för att rädda euron? Spanske premiärministern Mariano Rajoy låtsas dock vara oberörd "There will not be any (outside) rescue for the Spanish banking system", säger han. Igår sade han även att "Vi låter varken någon region eller bank falla, för det kan inte hända... om det skulle hända faller landet".

Det lär inte heller komma någon räddande utländsk ängel och köpa upp ett antal miljarder i spanska statsobligationer, då utländska investerare nu minskar sina innehav av spanska statspapper. Bara från årsskiftet till april har andelen som innehas av utländska investerare minskat från 50 till 37 procent. Istället har spanska banker ökat sina innehav av statspapper, finansierat av nödhjälpspengar (LTRO) från Europeiska centralbanken (ECB). Därmed sitter de spanska bankerna och den spanska staten definitivt ihop i en omfamning till döds. Staten behöver bankerna för att köpa upp statspapper och bankerna behöver staten som räddare. Samtidigt har de spanska bankernas innehav av spanska statsobligationer minskat i värde, så de behöver därför ännu mer räddningspengar.

ECB har hittills stöttat de spanska bankerna med 316 miljarder euro i LTRO-lån på tre år, vilket motsvarar närmare en tredjedel av Spaniens BNP.

Nu är det inte bara bankerna som är problem i Spanien. Regionerna rullar ständigt ut nya meddelanden om hur de upptäcker glömda underskott eller hur de har kassakris. Senast var det Katalonien som behöver 13 miljarder euro inom en månad. Katalonien (med Barcelona som huvudstad) är dock ett lite speciellt fall, då det är en region som faktiskt på det stora hela går mindre illa än andra och står för 20 procent av Spaniens BNP. Katalonien är nettobidragsgivare till den spanska centrala statsbudgeten och deras kassakris nu beror på att centralstaten begär för mycket pengar av dem - skatteintäkterna har även där minskat på grund av recession.

Spaniens arbetslöshet är redan den högsta i EU och ser inte ut att minska, utan snarare öka ytterligare. Till och med normalt glättiga OECD spår ytterligare två år av recession och hög arbetslöshet i Spanien. Många varnar för vad man verkligen kan kalla för massarbetslöshet: 30 procent arbetslösa i Spanien nästa år! Den spanska detaljhandeln sjönk i april med 11,3 procent på årsbasis och industriproduktionen i mars med 7,5 procent. En ekonomi i fritt fall tycker jag det ser ut som och prognosen om att Spaniens BNP bara skulle falla med 1,9 procent i år verkar hopplöst långt från verkligheten. Bara från februari till mars föll industriproduktionen med 1,8 procent.

Bostadspriserna har redan fallit 30 procent sedan toppen år 2007 och Barclays anser att de behöver falla minst 20 procent till innan de kan stabiliseras. Det kommer såklart att leda till en förvärrad mardrömssituation för de spanska bankerna och staten. Det låter rimligt, med tanke på att på Irland har bostadspriserna fallit 50 procent från toppen. The Centre for European Policy Studies (CEPS) tror att de spanska bankerna kommer att behöva skriva ner lån på sammanlagt 270 miljarder euro, en summa som är så enorm (drygt en fjärdedel av årlig BNP) att en statlig bankräddning snabbt skulle driva upp statsskulden till över 110 procent av BNP i ett Irlandsliknande scenario, fast i mycket större skala.

Jag har tidigare nämnt att de spanska bankerna döljer stora delar av sina förluster, men verkligheten ser ut att vara på väg att komma ikapp även dessa lögner, eller "pray and delay". Många spanska banker undviker att sälja av fastigheter de blivit ägare till när lån inte kunnat betalas. Detta för att inte behöva marknadsvärdera fastigheterna och istället påstå att det inte finns någon marknad för dessa fastigheter som kan värdera dem.

Förutom till privatpersoner har de spanska bankerna också lånat ut stora summor till de numera till stor del zombifierade byggbolagen. Istället för att skriva ner dessa krediter så ger de nya lån när de gamla förfaller. Den spanska centralbanken tillåter dessa lån till konkursmässiga bolag att bokföras av bankerna som "friska" lån. Mer än hälften av Spaniens 67000 byggbolag anses idag vara "zombieföretag", som har sammanlagda skulder på 180 miljarder euro, som kan leda till omkring 104 miljarder euro i kreditförluster som ännu inte har erkänts.

Ett praktexempel är byggbolaget Metrovacesa, som har en börskurs på 38 cent per aktie, medan Santander, Spaniens största bank, värderar de 35 procent de äger i bolaget till 2,24 euro per aktie. Metrovacesa har idag i princip stillastående verksamhet.

Nu ser det ut som om världen håller på att syna de spanska korten och utvecklingen går snabbt.

Kändisekonomen "Dr Doom" Nouriel Roubini gissar att Spanien kommer att lämna euron inom tre år och till och med ekonomipristagaren Paul Krugman förutspår en spansk uttagsanstormning inom kort. Jag tycker också att detta verkar sannolikt. Framförallt ser det inte ut som om man kommer att lyckas göra sig av med kreditberget under ordnade former.

Senaste nyheten från Spaniens bankturbulens är att centralbankschefen Miguel Angel Fernandez Ordonez avgår en dryg månad innan hans mandattid på sex år går ut. Han skulle egentligen ha slutat 12 juli, men igår meddelades att han avgår redan 10 juni. Nu har den spanska regeringen bara två veckor på sig att utse en ersättare.

Saab blöder till döds?

Att Saab automobile håller på att blöda till döds har varit uppenbart länge. Redan i våras dök det upp en massa problem med att betala underleverantörerna och nu har inte augustilönen betalats ut, samtidigt som kronofogden verkar hälsa på dagligen. Vi väntar nu bara på att facken begär eländet i konkurs.

Gårdagens försenade rapport för första halvåret visar tydligt att det inte finns någon rimlig möjlighet att driva verksamheten vidare. Det sägs att man väntar på 245 miljoner euro från sina kinesiska partners, men å andra sidan gjorde Swedish Automobile (alltså Saab) under första halvåret 2011 en förlust på 201,5 miljoner euro. Pengarna från Kineserna skulle alltså bara räcka ett halvår och någon månad till - sedan behövs nya pengar. Betänker man samtidigt att omsättningen under första halvåret var 359 miljoner euro så framstår förlustsiffran som närmast osannolik. Man kan verkligen fråga sig om det inte gjorts något brottsligt när man driver ett företag på det viset, vilket också ser ut att kunna bli föremål för utredning.

SvD:s Jonas Fröberg ser inte särskilt positivt på möjligheten för Saab Automobile att komma tillbaka även om man mirakulöst skulle få in ny finansiering.

Den omedelbara konkursrisken avvärjs och lönerna kan betalas. Men den stora frågan om fabriken kan startas är en rysare - var och en av de 820 leverantörerna måste bevekas att godkänna avbetalningsplaner för skulder och rimliga betalningstider. Många leverantörer har också redan sparkat delar av sin personal.

Frågan som jag ser det nu är väl inte om Saab automobile kommer att överleva utan istället hur länge det dröjer innan konkursen är ett faktum.

Samtidigt kan man läsa att det inte bara är anställda i Saab och dess underleverantörer som riskerar att förlora jobben, utan med anledning av Postens och Nordeas neddragningar samt de senaste bistra konjunkturprognoserna ser SvD:s Leif Petersen en ökad risk för en ny varselvåg. Detta tycks bekräftas av de ökade varsel i detaljhandeln som bloggrannen Kvantitativt pekade ut igår.

Rossi bluffar om kall fusion

Igår kunde man återigen läsa i Ny Teknik om den italienske uppfinnaren Andrea Rossis så kallade "kalla fusion". Två svenska fysiker har nyligen medverkat vid ett nytt test av apparaten, den så kallade energikatalysatorn. De två fysikerna utesluter nu att det skulle kunna röra sig om kemiska reaktioner och säger att det måste vara någon form av kärnreaktion. Trots detta anser jag att jag med största säkerhet kan säga att Andrea Rossi bluffar, även om det är en mycket skickligt genomförd bluff då till och med två fysiker blivit lurade.

Så här beskriver Rossis vetenskaplige medhjälpare Focardi processen. "Vätet hettas upp till en viss temperatur med hjälp av en enkel resistor. När antändningstemperaturen har uppnåtts startar energiproduktionen - väteatomerna penetrerar in i nickelatomerna och omvandlar det till koppar".

Det finns alltför många saker som talar emot att det skulle kunna röra sig om "kall fusion".

Det skulle vara inget annat än en sensation inom fysiken ifall protoner kunde göra det som Rossi påstår. Protonerna måste ha tillräckligt med energi för att övervinna Coulomb-barriären för att komma tillräckligt nära nickelkärnan för att en kärnreaktion ska kunna ske. Då kommer någon kanske med invändningen att protonerna kan ta sig in genom något slags kvantfysisk tunneleffekt, men om protoner skulle kunna göra sådant skulle vår fysiska omvärld se helt annorlunda ut. Det hela faller alltså på sin orimlighet.

Denna typ av kärnreaktioner skulle även om de vore möjliga vid låg temperatur avge strålning - antingen neutroner eller gammastrålning. Den två centimeter tjocka skärm av bly som Rossi och Focardi använt är ingenting i sammanhanget. Alla i rummet skulle ändå dö och det skulle inte ens vara hälsosamt att vistas i samma byggnad.

Var är alla biprodukter? Koppar finns enligt utsago i det pulver som påstås vara resultatet av processen, men det borde också finnas åtminstone små föroreningar av en bunt andra nuklider - både radioaktiva och stabila.

Fusion ger bara nettoenergi vid reaktioner upp till järn och nickel. Alla tyngre atomkärnor (från koppar och uppåt) kräver att det tillförs energi för att de ska kunna bildas. Det är därför järn är ett så vanligt ämne, men alla tyngre ämnen är sällsynta. En fusionsreaktion nickel plus väte till koppar ger alltså inget energinetto. Hade det rört sig om en fusionsreaktion såsom aluminium till kisel eller kisel till fosfor hade den kunnat ge ett energinetto, men nu är utgångsmaterialet nickel, alltså är det kört. Tillägg: Denna invändning är felaktig, se annan artikel i Ny teknik. Det som jag skrev gäller endast neutroninfångning, inte protoninfångning som i exemplet.

Tillägg 2: Jag har nu kollat upp nuklidvikter och sönderfall och fortfarande kvarstår då mysteriet varför inte alla i rummet dog av gammastrålningen. ⁵⁸Ni plus proton ger den radioaktiva isotopen ⁵⁹Cu med en halveringstid på 81,5 sekunder, som i sin tur sönderfaller (med gammastrålning) till isotopen ⁵⁹Ni med en halveringstid på 76000 år. Varje steg till den stabila ⁶³Cu ger gammastrålning. Varför hittar man inte en massa otrevligt ⁵⁹Ni i "avfallet"?

Allt jag har skrivit ovan kan verifieras i grundläggande böcker om kärnfysik eller uppslagsböcker såsom Nationalencyklopedin. Mina fyra invändningar är dessutom inte de enda som kan göras. Alltså en väl genomförd bluff - till och med så bra att Cornucopia satt sig och gjort en tidsuppskattning för utbyggnad.

Vill man ha lite pikanta detaljer så kan det vara värt att veta att Andrea Rossi i slutet av 1970-talet kallades för "Schejken av Brianza", eftersom han då drev ett bolag för att omvandla sopor till olja. Idén var inte så dum - högt tryck och temperatur skulle depolymerisera soporna och ut skulle man få olja, gas och kol.

1977 uppfann och patenterade Rossi sin process och 1978 startades bolaget Petroldragon. 1979 ordnade Rossi många miljoner i finansiering från ett schweiziskt bolag för att bygga upp en anläggning. Under 1980-talet samlade företaget på sig 56000 ton sopor som de fått av företag som såg ett billigt sätt att bli av med sitt delvis starkt förorenade och miljöfarliga avfall. 1990 drog Lombardiets miljökommissionär in Petroldragons tillstånd för avfallshantering. Därefter vidtog diverse rättsliga efterspel, bland annat för kostnaderna för omhändertagande av det lagrade avfallet, för otillåten hantering av miljöfarligt avfall samt diverse skattebrott i samband med konkurs.

1995 fängslades Andrea Rossi för försök till skattefusk genom handel med guldtackor mellan Schweiz och Italien.

Skulle du köpa ett fusionskraftverk av den mannen?

Tillägg 2010-05-03: Jag råkade även hitta följande kritiska artikel från Vetenskap och folkbildning.

Argentina och inflationen

Argentina innehar (som jag nämnde i våras) för tillfället andraplatsen i världen vad gäller inflation, efter Venezuela. De officiella siffrorna säger 11 procents inflation senaste 12 månaderna, men ingen tror på dem, som sagt.

Dåvarande presidenten Néstor Kirchner bytte ut personalen på den nationella statistikmyndigheten i januari 2007 för att "förbättra funktionen", som han sade. Dåvarande centralbankschefen Martin Redrado sade istället att det skapade osäkerhet i den officiella statistiken. Utländska långivare kände nog detsamma, då räntorna på Argentinas statsobligationer började stiga.

25 procents inflation verkar ligga närmare verkligheten. Men sparkonton i argentinska banker ger bara 9-10 procents ränta, så för att inte förlora sina sparpengar ser argentinarna till att köpa kapitalvaror.

President Cristina Fernández de Kirchner har snott 4,7 miljarder US-dollar av centralbankens reserver för att återbetala utländska skulder och tänker nu sno ytterligare 7,5 miljarder dollar av centralbankens reserver för skuldbetalningar. Det är nästan 15 procent av centralbankens reserver på 51 miljarder dollar. Detta kommer troligen att spä på inflationen.

The plan, which has to be approved by Congress, will accelerate inflation next year as the central bank will print pesos to buy dollars to add to reserves, said former bank President Alfonso Prat-Gay.

De utländska fordringsägarna hålls förhållandevis nöjda, men den egna befolkningen drabbas av kraftig inflation. Ännu inte hyperinflation, men risken finns definitivt.

Visserligen växer den argentinska ekonomin just nu snabbt mätt med BNP (en ökning med 9 procent i år) men risken är stor att det blir bakslag när folks inkomster urholkas av de snabbt stigande priserna.

Hursomhelst är förtroendet för argentinska statsobligationer inte särskilt högt. Sedan "förbättringen" av statistikkontoret år 2007 har ränteskillnaden mellan Argentinas och USA:s statsobligationer ökat med 4,84 procentenheter till 6,77 procentenheter. Detta kan jämföras med grannlandet Brasilien, vars statsobligationer bara ökade sin ränteskillnad mot USA:s med 0,21 procentenheter under samma period. Brasilianska staten behöver bara betala 2,11 procentenheter högre ränta än USA för att låna pengar.

Frågan är var gränsen går till hyperinflation för Argentinas del. 25 procents årlig inflation är på gränsen till hanterbart. Med tanke på Argentinas historia av betalningsinställelser och perioder av hyperinflation kan de internationella investerarnas förtroende snabbt försvinna.

[Andra bloggar om argentina, inflation, fusk]

Under tiden i Sydamerika...

Medan världens ögon riktas mot Grekland och euron, så händer det faktiskt saker på annat håll också.

Argentinas inflation verkar åter springa iväg mer eller mindre okontrollerat och de tävlar nu med Venezuela om att vara världsetta i inflation efter att Zimbabwe plötsligt slutat med hyperinflationen och förlorat förstaplatsen (vilket jag berättade om i april förra året). Fast de officiella argentinska siffrorna säger att inflationen bara var 9,7% på årsbasis i mars. Men alla vet att det är fusk och att den verkliga siffran är runt 25%. Inflationsförväntningarna för det kommande året ligger enligt undersökningar på 30%. Imorgon publiceras de senaste officiella inflationsdata i Argentina. Låt oss se vad de säger. Verklig eller friserad verklighet? Argentina har ju bittra erfarenheter av hyperinflation, som 1989 slog i taket på över 5000%. Det är väl därför den nuvarande regeringen inte vill erkänna hur illa det är. Den höga inflationen bekräftas nu och späs på av att fackföreningarna kräver lönehöjningar på minst 25% för att kompensera.

Dåvarande presidenten Néstor Kirchner bytte ut personalen på den nationella statistikmyndigheten i januari 2007 för att "förbättra funktionen", som han sade. Dåvarande centralbankschefen Martin Redrado sade istället att det skapade osäkerhet i den officiella statistiken. Utländska långivare kände nog detsamma, då räntorna på Argentinas statsobligationer började stiga. “Anyone who’s playing Argentina knows that they’ve been fudging the data” säger en kommentator. Räntan på femåriga argentinska dollardenominerade statsobligationer ligger idag på över 12,5%. En situation som självklart inte kan hålla på hur länge som helst utan att Argentina ställer in betalningarna. Jämför Grekland, som även de fuskade med statistiken.

Nuvarande presidenten, som valdes i oktober 2007, heter Cristina Fernández de Kirchner och är Néstor Kirchners fru. Även detta med politikerfamiljerna påminner om Grekland. Argentinska staten går som jag nämnde i januari med underskott och de höga räntorna gör de statliga utgifterna för vägar, välfärdsprogram och transportsubventioner allt dyrare. Det måste snart till ett åtstramningsprogram här också.

Venezuela berättade jag också lite om i januari, då president Hugo Chávez devalverade men samtidigt stoppade prishöjningar med hjälp av militären. Dessutom införde han dubbla valutakurser beroende på varukategori. Experimentet var som väntat inte särskilt lyckat och Venezuela är för tillfället världsledande vad gäller inflation. KPI steg 5,2% från mars till april i år, vilket var mer än dubbelt så mycket som förväntat, och årstakten ligger nu på 31,9%. Här finns i alla fall inga misstankar om fusk med siffrorna. Chávez kan ju alltid skylla på illvilliga krämare och kapitalister som orsak till inflationen.

Venezuela blev tvungna att släppa på pristaken efter att det blivit brist på vissa matvaror. Till saken hör att landet är nettoimportör av livsmedel.

Dessutom lider nationen av en omfattande energikris till följd av torkan i Guridammen, som producerar 70 procent av landets elektricitet.

Energikris är smått ironiskt i ett land som är Sydamerikas största oljeproducent. President Chávez' popularitet börjar inte oväntat att svikta och han stöds numera endast av omkring 40 procent av väljarna. Det är kongressval i slutet av september. Det blir svårt för president Chávez att regera om han får kongressmajoriteten emot sig.

Så problemen fortsätter även för Sydamerikas krisländer. Argentina ser ut att gå mot sin andra betalningsinställelse på mindre än tio år (senast var 2001), eventuellt i kombination med hyperinflation. Venezuela går troligen mot politisk kris och eventuellt hyperinflation. När jag i januari skrev min spaning om statsbankrutt som tema för 2010 låg Argentina och Venezuela på plats två respektive tre, strax efter Ukraina och före Pakistan. Ännu har inget land ställt in betalningarna i år, men flera kandidater är nog nära. Vi får se vilket land som blir först.

Vad gäller Argentina och Venezuela kommer inget EU att ställa upp med räddningspaket, utan de får klara sig bäst de kan. Grekerna förstår nog inte hur bra de har det...

[Andra bloggar om argentina, venezuela, statsbankrutt, fusk, inflation, devalvering]

2200 sidor Lehman

Rapporten om Lehmans sista tid, som kom i torsdags, är ett nätt litet verk på 2200 sidor. Den uppenbara slutsatsen är att Lehmans ledning fuskade hejdlöst. Men även revisorerna (Ernst & Young) måste ha varit mutade eller inblandade på något sätt - hur kan de annars ha missat såna saker som har skett? Även tillsynsmyndigheterna SEC och Federal Reserve Bank of New York (FRBNY) måste medvetet ha blundat för vad som pågick, eller åtminstone ha underlåtit att undersöka saker närmare. Chef för FRBNY under denna tid var Timothy Geithner, numera finansminister under Barack Obama! Slutsats?

Brittiska kräver nu ytterligare information från revisionsbyrån Ernst & Young om deras inblandning i Lehman-härvan. Helt rätt - blotta misstanken om att en revisionsbyrå fuskar måste utredas.

En av fuskmetoderna som Lehmans ledning använde från slutet av 2007 fram till kraschen i september 2008 var s.k. Repo 105, som i princip innebar att man gömde undan en massa poster ur balansräkningen över kvartalsskiftena, för att kunna rapportera en sundare nettoskuldsättningsgrad i kvartalsrapporterna. Motparter i repo 105-affärerna var i första hand icke-amerikanska banker, framförallt Mizuho, Barclays, UBS, Mitsubishi och KBC. Zero Hedge undrar om det beror på att Lehman var rädda för sina konkurrenter i USA.

I svenska media rapporterade i fredags att Lehmans konkurrenter JP Morgan Chase och Citigroup bidrog till att stjälpta Lehman genom att skärpa villkoren för lånesäkerhet. Zero Hedge har dock en lite annan syn på det, nämligen att JP Morgan upptäckte att papper som Lehman lämnat som säkerhet i slutändan garanterades av Lehman själva och därför krävde annan riktig säkerhet. Vilken röra det verkar ha varit! Man kan också tillägga att JP Morgan och Citigroup knappast hade kunnat fälla Lehman Brothers om de inte hade varit i ohjälplig kris till att börja med.

P.S. Nej, jag har inte läst rapportens 2200 sidor själv, utan bara vad olika bloggar och nyhetsmedia skrivit om den.

[Andra bloggar om banker, federal reserve, fusk, revision, lehman]