USA: Högre bolåneräntor m.m.

USA:s centralbank Federal Reserve avslutade förra onsdagen (31 mars) sitt program gör att köpa upp bostadsobligationer, s.k. MBS (Mortgage Backed Securities) bestående av "paketerade" bolån. Fed köpte MBS för totalt 1,25 biljoner dollar och har därmed gett ett rejält stöd till USA:s bolåntagare genom att hålla bolåneräntorna nere indirekt på detta vis. Förra veckan frågade jag mig vad detta skulle leda till.

Hur kommer det att gå med räntorna på bolån i USA nu när stödköpen avslutas? Och kommer USA:s ekonomi att klara sig utan denna krycka?

Början av svaret har vi fått i veckan, även om svenska media tycks ha missat denna viktiga händelse i världsekonomin.

U.S. mortgage rates jumped to the highest level in almost eight months, increasing borrowing costs for buyers and signaling a threat to the housing market’s recovery as government efforts to spur demand end.

30-åriga bolåneräntor steg till 5,21% igår från 5,08% förra veckan, vilket är den högsta räntan sedan mitten av augusti och en bra bit högre än de rekordlåga 4,71% som noterades i december. Man kan nog förvänta sig att de amerikanska bolåneräntorna åtminstone stiger upp till medelvärdet för de senaste tio åren, som är 6,2%. "Hökarna" inom Federal Reserve skulle dessutom vilja sälja av dessa 1,25 biljoner i MBS, vilket skulle kunna driva upp bolåneräntorna ytterligare.

Jag fick en bunt med frågor på förra veckans artikel och några har jag besvarat ovan. Här följer lite fler svar. Feds köp av MBS är en annan sak än TARP, som var finansierat av amerikanska staten. Fed köpte MBS för "nytryckta" pengar. Genom stödprogrammet hoppades Fed att ge lägre bolåneräntor, vilket skulle underlätta för många amerikanska låntagare och långivare. Dels skulle det stimulera ekonomin genom att ge mer pengar över till konsumtion, vilket till stor del driver USA:s BNP, dels skulle det rädda långivarna från att gå under, dels skulle det stoppa prisfallet på bostadsmarknaden. Men en "krycka" för ekonomin var det - alltså ett konstgjort stöd. När kryckan försvinner stiger alltså bolåneräntorna (vilket vi redan sett) och det finns en stor risk att huspriserna åter faller, att finansbranschen får förnyade problem och att konsumtionen sjunker.

Apropå lån i USA kunde man i förrgår läsa att konsumentkrediterna i USA föll 11,5 miljarder dollar till 2448 biljoner i februari. Det motsvarar en årstakt på -5,6%. Analytikerna hade förväntat sig ett fall på endast 0,7 miljarder. Snabbast sjunker så kallad "revolving credit", alltså kreditkortsskulder och dylikt. Konsumentkrediterna ökade kraftigt i januari, men det var en engångsföreteelse (orsakad av statlig inblandning) i det senaste årets fallande trend.

"The pop last month didn't really reflect the consumer," said Kamaruddin. "It was really due to the federal government's holding of nonrevolving credit, since they were buying up more student loans from private lenders."

Det ser alltså fortfarande inte så ljust ut med ekonomins återhämtning i USA, vilket jag skrev om för drygt en månad sedan. Tillägg 10/4: Trots allt är det positivt att skulderna minskar i USA - återhämtningen får vänta.

Ännu en intressant indikator för hur det går för USA är de så kallade "food stamps", alltså statlig nödhjälp för att fattiga ska kunna åtminstone köpa sig mat. Dessa "matkuponger" är egentligen ett slags betalkort som laddats med en viss summa pengar och bara kan användas i livsmedelsaffärer. Detta kallas numera eufemistiskt "Supplemental Nutrition Assistance Program", förkortat SNAP. På jordbruksdepartementets SNAP-hemsida kan man läsa att i januari 2010 fick över 39 miljoner amerikaner "food stamps", en ökning med drygt 22% på ett år. Det handlar alltså om över 12% av befolkningen!
Som synes av diagrammet slår den nuvarande krisen i detta avseende tidigare kriser med råge, och kurvan visar ännu inga tecken på att vika neråt.

Allt fler delstater och kommuner i USA flaggar nu också för betalningsproblem. I veckan kom en varning för att Detroit är på väg mot konkurs om inget drastiskt görs. Ännu värre är det i Los Angeles, USA:s näst största stad med 3,8 miljoner invånare, där finanschefen nyss varnade för att kassan kommer att vara tom till 5 maj.

Samtidigt fortsätter bankerna att gå omkull i USA. På FDIC:s hemsida kan finansnördar följa dramat varje fredagkväll från cirka klockan 22 svensk tid och framåt.
Jag är ganska glad att jag inte bor i USA...

[Andra bloggar om usa, bolån, bolåneräntor, bostadspriser, federal reserve, kreditkort, fattiga, banker]

Konsumentkrediterna krymper rekordsnabbt i USA

Konsumentkrediter i USA sjönk under juli i en rekordhög takt. Enligt preliminära siffror från Federal Reserve sjönk de med 21,6 miljarder dollar, vilket motsvarar en årstakt på minus 10 procent. Samtidigt reviderades siffran för juni från en krympning på 10,3 miljarder till minus 15,5 miljarder dollar, så risken finns att även juli månads siffra kommer att revideras neråt. Detta var den sjätte månaden i rad med kontraktion i konsumentkrediterna, vilket är den längsta sammanhängande nedgången sedan 1991. Diagrammet nedan visar den månadsvisa förändringen.
Fram till sommaren 2008 ökade konsumentkrediterna stadigt i USA, men sedan dess har det övergått i en kraftig kontraktion, med bara enstaka månader på plus. Konsumentkrediterna inkluderar inte bolån, utan består av kreditkort och lån till exempelvis bilar.

Så länge konsumentkrediterna fortsätter att krympa i denna takt lär de amerikanska konsumenterna inte konsumera lika mycket, så förhoppningarna om att ekonomin ska återhämta sig måste hämta näring från något annat. Frågan är vad? Konsumenterna har tidigare stått för runt 70 procent av USA:s BNP. I längden är förstås denna utveckling mot minskad skuldbörda sund för amerikanerna, men i ett kortare perspektiv kommer den att lägga en kraftig hämsko på eventuell ekonomisk återhämtning.

Samtidigt fortsätter arbetslösheten att öka i USA, även om den inte ökar lika snabbt som förut. Den officiella siffran ligger nu på 9,7%, men det bredare arbetslöshetsmåttet U-6, som även inkluderar "marginally attached" och "discouraged" samt deltidsarbetande som vill ha mer jobb, ligger på 16,5%. Enligt den officiella statistiken ökade antalet arbetslösa med 216 000 personer i juli, men den siffran är justerad enligt den så kallade "Birth Death Model", som justerar med de nya företag man antar har startat. Tyvärr är dessa justeringssiffror nu i kristider lika relevanta som siffror från yttre rymden, eftersom de bygger på statistik sedan många år tillbaks. Justeringar har gjorts för t.ex. nyskapade företag inom hotellbranschen, som just nu är krympande i USA. Även om man bara tittar på den friserade siffran på minus 216 000 arbeten, så ska man komma ihåg att det krävs cirka 130 000 nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten.

I augusti skrev jag om långtidsarbetslösheten i USA. Andelen personer i arbete har sjunkit tillbaks till nivåer som man inte sett på 30 år. Många hittar heller inte något nytt jobb, och ramlar till slut ur arbetslöshetsunderstödet, även fast detta förlängts. Då har dessa stackare inga inkomster, utan får förlita sig till välgörenhet och matkuponger. Antalet "utförsäkrade" kommer att öka kraftigt under hösten om inget görs, vilket kan leda till svåra sociala problem - det rör sig om runt 1,5 miljoner som ramlar ur understödssystemet fram till årsskiftet. Men jag antar att president Obama av ren självbevarelsedrift kommer att ytterligare utöka tiden för arbetslöshetsunderstödet.

I mitten av augusti kunde man läsa att omkring 32% av alla belånade bostäder i USA har lån som överstiger bostadens värde. Det handlar om cirka 15 miljoner bostadslån. Ytterligare 2,5 miljoner bostadslån låg i riskzonen för att hamna "under vatten". Samtidigt fortsätter bostadsutmätningarna i hög takt och allt fler amerikaner ligger efter med lånebetalningarna. Kreditvärderingsinstitutet Fitch har också undersökt den så kallade "cure rate", alltså andelen bolåntagare som har legat efter med sina betalningar som efter ett tag kommer ikapp. De kom fram till att för kategorin "prime", alltså de "säkraste" låntagarna, har denna andel nu sjunkit till 6,6% från ett genomsnitt av 45% under åren 2000-2006. För de osäkrare lånekategorierna Alt-A och subprime är denna andel nu 4,3% respektive 5,3%. I USA är bolån (till skillnad från i Sverige) inte kopplade till personen, utan till fastigheten. Därmed finns möjligheten för dem som inte klarar av sina lånebetalningar att avsäga sig bostaden och lånet. Detta lockar såklart mer om bolånets värde överstiger fastighetens, och detta kan även förklara den låga "cure rate".

Sammantaget ser det trots allt tal om "gröna skott" inte särskilt ljust ut för USA:s ekonomi. Jag vill avslutningsvis påminna om två berömda citat från 1930.

"The spring of 1930 marks the end of a period of grave concern... American business is steadily coming back to a normal level of prosperity."
– Julius Barnes, head of Hoover's National Business Survey Conference, March 16, 1930

"While the crash only took place six months ago, I am convinced we have now passed through the worst - and with continued unity of effort we shall rapidly recover. There has been no significant bank or industrial failure. That danger, too, is safely behind us."
- President Herbert Hoover, May 1, 1930

Det tog ungefär ett årtionde plus ett världskrig för att åter få rätsida på USA:s ekonomi då. Och nu är den totala skuldnivån i USA drygt 40% högre än runt 1930.

Tvärtompolitik i Lettland ger problem

Medan många länder kommer med olika statliga stimulanspaket för ekonomin och centralbankerna sänker räntorna för att stimulera utlåningen så tvingas Lettland istället att göra kraftiga nedskärningar i statsbudgeten och deras centralbank måste försvara den fasta växelkursen mot euron. Allt för att få ytterligare nödlån från IMF och EU. Detta riskerar att bromsa den lettiska ekonomin ännu mer, eftersom även den statliga biten då krymper kraftigt. Robert Bergqvist på SEB uttrycker sina farhågor:

Man kan inte bromsa för mycket för då tar det död på ekonomin

Även Torbjörn Becker på Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan hyser farhågor:

- I ett läge då BNP faller så kraftig ändå önskar man att finanspolitiken kunde vara med och stötta ekonomin. I stället spär man på nedgången med kraftiga finanspolitiska nedskärningar samtidigt, säger han.

Torbjörn Becker pekar på att nu, när staten gör neddragningar samtidigt som företagen har problem, finns det inget som håller uppe efterfrågan i landet och folks inkomster.

Med de budgetnedskärningar som gjorts och som ska klubbas igenom av parlamentet nästa vecka hoppas premiärminister Valdis Dombrovskis att Lettland ska få mer nödlån. Frågan är om det är värt priset. En devalvering är förvisso ingen patentlösning, utan måste även åtföljas av åtgärder för att sanera ekonomin, men som det nu är utan devalvering blir processen utdragen och smärtsam. Risken finns att det lettiska folket får nog och det blir ytterligare social oro, som bara sänker landet ännu mer.

Det krävs en oerhört stark vändning uppåt i Lettland för att världen ska få tillbaks förtroendet för valutan. Till dess gör devalveringsrisken att utländska investerare drar öronen åt sig. Därmed blir devalveringen troligen förr eller senare en självuppfyllande profetia. För var ska den starka uppåtvändningen komma ifrån? Letterna har ju använt sina lånade pengar till att konsumera och spekulera istället för produktiva investeringar. Lettland är också det enda av de europeiska krisländer som fått lån från IMF som inte justerat sin valutakurs.

Omvärldens oro illustreras tydligt av nyheten om att kortbolaget Visa kräver säkerhet för att bankernas kort ska fortsätta fungera i landet. Därför måste nu Swedbank deponera 320 miljoner kronor och SEB 140 miljoner kronor som säkerhet. Tydligen gjorde Visa samma sak när Island kollapsade i höstas. I Lettland används betal- och kreditkort ganska mycket, vilket framgick av SVTs dokumentär "Bankfällan". Till och med en nioårig flicka hade ett kort att betala med. Visa varnar också för att det kan krävas säkerhet för kort även i Estland och Litauen om situationen där fortsätter att utvecklas negativt.

Igår publicerade Expressen en debattartikel av Dmitrijs Smirnovs, lektorn från universitetet i Ventspils som jag nämnde i slutet av förra året då han greps av lettiska säkerhetstjänsten för att han genom sina uttalanden påstods ha försökt förstöra Lettlands finansiella system. Han skräder inte orden.

Jag har dåliga nyheter för Sverige. Alla pengar som era banker investerat i Lettland kommer att förloras. Allt är bortslösat på importvaror eller spekulation. Inget har investerats i industrin eller jordbruket.

Smirnovs öde är ett typiskt exempel på att man "skjuter budbäraren" istället för att ta till sig de dåliga nyheter han kommer med. Han har inte gjort något annat än att säga att kejsaren inte har några kläder på sig.

Jag förutsåg den ekonomiska krisen i Lettland redan vid en konferens 2005. Jag sa då att den enorma tillväxten i Lettlands ekonomi var ett tecken på klassisk överhettning. Men andra ekonomer kallade mig för galning och sa att Lettland om sju år skulle ha nått samma välstånd som i Västeuropa.

I fjol stod det klart för mig att den lettiska ekonomin stod på randen till kollaps. I september gav jag två råd till läsarna i en lokaltidning: "Ha inga pengar på banken och ha inga lettiska lat". I en annan artikel sa jag att risken för bankkonkurser var överhängande - fortfarande var det ingen som trodde på mig.

Så kom kollapsen för Parex bank och Smirnovs greps senare av den lettiska säkerhetstjänsten och sattes i isoleringscell i två dygn.

Smirnovs har pekat ut elefanten i vardagsrummet i Lettland och nu pekar han ut den åt svenskarna också. Ska vi tro att han får rätt nu också?