Som läget ser ut nu för Sveriges och de globala finansmarknaderna har jag (och många med mig) svårt att tänka sig att vi skulle kunna få se ett uppåttryck på det svenska ränteläget. Fallande bostadspriser, som vi ju sett under hösten och lär få se mer av under 2018, lär snarast ge ett deflatoriskt tryck, vilket borde orsaka ett nedåttryck på räntorna i Sverige.
Därför tycker jag att det känns intressant att spekulera i ett tänkbart scenario för hur ränteläget i Sverige skulle kunna drivas uppåt. Därmed inte sagt att jag tycker att scenariot nedan känns troligt. Däremot kanske möjligt.
Låt oss anta att de svenska bostadspriserna fortsätter att sjunka under 2018 - något som inte känns helt orimligt. Med tanke på all panik som har spridits efter höstens lilla nedgång kan bostadspriserna mycket väl hamna i en självförstärkande nedåtspiral som håller i sig några år.
Eftersom stora delar av Sveriges ekonomi är beroende av bostäderna (och då framförallt köpebostäderna) kommer detta att drabba Sveriges ekonomi negativt. Bankerna kommer att gå sämre när färre vill låna mindre pengar till att köpa ny bostad. Byggbolagen kommer att drabbas av kraftigt minskad efterfrågan och felslagna mer eller mindre spekulativa byggprojekt. Hela det konsumtionsinriktade komplex som lever på inrednings- och renoveringstrenderna kommer att sjunka ihop som en felslagen sufflé - möbelaffärer, byggvaruhus m.fl. Även övrig konsumtion kommer att drabbas - vi vet att cirka 25 procent av prisökningar på bostäder tas ut som ökad konsumtion. Vid prisnedgångar torde för det första denna konsumtionseffekt försvinna och istället förbytas i en konsumtionsminskning av motsvarande omfattning. Med tanke på hur stor andel av BNP som utgörs av hushållens konsumtionsutgifter handlar det om ett BNP-sänke på drygt 2 procent.
Framförallt kommer vi att få se en negativ kreditimpuls för bolånen och till och med en minskning av hushållens lån till bostadsköp. Detta sänker konsumtionen och hänger förstås ihop med det som jag beskriver i förra stycket.
Dessa nedgångar i svensk ekonomi kommer att göra att utländska investerare drar tillbaks sina investeringar. Detta orsakar i sin tur att den svenska kronan faller mot övriga större valutor. Spekulanter kan också driva kronkursen vidare nedåt.
Den fallande svenska kronan kommer i sin tur att orsaka prisinflation på grund av ökade priser för importerade varor.
Nu kommer vi till en intressant bit av scenariot. Riksbanken siktar ju idag mot ett inflationsmål runt två procent årlig KPI-ökning. Får vi för hög prisinflation måste Riksbanken isåfall höja räntan för att följa sitt mål.
Game over.
Så känns detta som ett möjligt scenario? Om inte - var finns svagheterna i scenariot?
Visar inlägg med etikett konsumtion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett konsumtion. Visa alla inlägg
2015-01-04
Japan på väg in i väggen?
I november skrev jag om hur Japans "abenomi" ser ut att ha misslyckats. Detta med anledning av att Japan då åter gick in i recession. Jag tog då upp bland annat valutakursen, inflationen, bytesbalansen och statsskulden.
Shinzo Abe blev inte oväntat omvald vid nyvalet i december. Det betyder dock inte att hans finanspolitik är särskilt lyckad, utan snarare att det är brist på politiska alternativ. Nu försöker Abe att gå vidare genom att komma med ett stort stimulanspaket. Detta kommer säkerligen inte att få fart på Japans BNP-tillväxt annat än tillfälligt. Dessutom kommer det såklart att finansieras med lånade pengar och ytterligare öka på Japans groteskt stora statsskuld. Fast det är ju förstås en definitionsfråga vad som är lånefinansierade statliga utgifter.
Jag noterar för övrigt att japanska staten planerar att få in pengar inte bara genom att öka på statsskulden, utan även genom att sälja ut tillgångar. Nu handlar det om världens största bank Japan Post, som ska börsnoteras och alltså delvis säljas. Det kan blir en lika lyckad börsnotering som Telias.
Hursomhelst så har det nyligen kommit en hel del rejält dåliga data från Japan, som alla tyder på att landet slutligen kan vara på väg in i väggen.
För det första fortsätter den obevekliga demografiska utvecklingen och nativiteten sjönk 2014 till sin lägsta nivå någonsin, samtidigt som mortaliteten ökade till den högsta någonsin. Med 1 miljon födda och 1,27 miljoner döda krympte alltså Japans befolkning med 270 000 personer eller 0,2 procent. Detta samtidigt som antalet pensionärer fortsätter att öka och antalet i arbetsför ålder minskar. Detta är Japans ekonomiska grundproblem och inget de kan komma ur på ett lätt sätt (framförallt inte med hjälp av penningpolitik). Särskilt som de i princip vägrar invandring och knappt ens tar emot några flyktingar (hela 6 stycken beviljades asyl 2013).
Nästa dåliga nyhet var att de japanska hushållens sparande nu är negativt, d.v.s. att hushållen tar ut mer pengar än de sätter in. Detta för första gången sedan statistikens början 1955. Från att ha haft det högsta sparandet av alla OECD-länder (som högst var det 23 procent av inkomsten 1975) har nu alltså Japan sjunkit till negativt sparande. Orsaken är förstås den åldrande befolkningen - folk i arbetsför ålder sparar normalt pengar till sin pension, medan pensionärer tar ut pengar.
Samtidigt sjönk hushållens konsumtion med 2,5 procent på ett år från november 2013 till november 2014. Nedgången var förvisso inte lika stor som förväntat, men ändå sjunker konsumtionen och ger därmed inget bidrag till att dra igång Japans BNP. Även detta förklaras förstås i slutändan av att en åldrande befolkning inte konsumerar lika mycket.
Prisinflationen fortsätter att vara något högre än målet på en årstakt på 2 procent. I november var årstakten 2,7 procent.
Samtidigt faller reallönerna med 4,3 procent i årstakt, vilket är den snabbaste nedgången sedan 1998 (då vi såg Asienkraschen om ni minns den). Fallande reallöner är också en delförklaring till fallande sparande och sjunkande hushållskonsumtion.
I ett sista försök att hålla igång den statliga japanska skuldbubblan så säljer den statliga pensionsfonden GPIF en del av sitt innehav av statsobligationer till centralbanken Bank of Japan (BOJ). Samtidigt köper GPIF på sig aktier. Det kan inte gå annat än snett.
Men räntorna på japanska statsobligationer är fortfarande låga. Extremt låga. På alla löptider upp till två år är räntan negativ! Men med tanke på att japanska staten redan lägger 40 procent av sina utgifter på räntebetalningar så behövs inga stora räntehöjningar för att statsskuldsskeppet ska kapsejsa.
Japans bytesbalans ligger dock fortfarande på plus så skeppet kapsejsar inte ännu. Vi olyckskorpar får ge oss till tåls ytterligare ett tag, ehuru trenderna för Japan är obevekligt negativa.
Shinzo Abe blev inte oväntat omvald vid nyvalet i december. Det betyder dock inte att hans finanspolitik är särskilt lyckad, utan snarare att det är brist på politiska alternativ. Nu försöker Abe att gå vidare genom att komma med ett stort stimulanspaket. Detta kommer säkerligen inte att få fart på Japans BNP-tillväxt annat än tillfälligt. Dessutom kommer det såklart att finansieras med lånade pengar och ytterligare öka på Japans groteskt stora statsskuld. Fast det är ju förstås en definitionsfråga vad som är lånefinansierade statliga utgifter.
Enligt ekonomiminister Akira Amari kommer det att finansieras av skatteintäkter och icke använda medel, och det kommer inte att krävas ytterligare obligationsemissioner.Men japanska staten gör av med betydligt mer pengar än vad den får in i skatter. Att man sen lyckas passa in något nytt utgiftsprogram i de "ordinarie" obligationsemissionerna hjälper inte mot grundproblemet att staten förbrukar omkring dubbelt så mycket pengar som sina skatteinkomster, vilket är ohållbart i längden, men en situation som kan dras ut mycket länge innan den slutliga kraschen.
Jag noterar för övrigt att japanska staten planerar att få in pengar inte bara genom att öka på statsskulden, utan även genom att sälja ut tillgångar. Nu handlar det om världens största bank Japan Post, som ska börsnoteras och alltså delvis säljas. Det kan blir en lika lyckad börsnotering som Telias.
Hursomhelst så har det nyligen kommit en hel del rejält dåliga data från Japan, som alla tyder på att landet slutligen kan vara på väg in i väggen.
För det första fortsätter den obevekliga demografiska utvecklingen och nativiteten sjönk 2014 till sin lägsta nivå någonsin, samtidigt som mortaliteten ökade till den högsta någonsin. Med 1 miljon födda och 1,27 miljoner döda krympte alltså Japans befolkning med 270 000 personer eller 0,2 procent. Detta samtidigt som antalet pensionärer fortsätter att öka och antalet i arbetsför ålder minskar. Detta är Japans ekonomiska grundproblem och inget de kan komma ur på ett lätt sätt (framförallt inte med hjälp av penningpolitik). Särskilt som de i princip vägrar invandring och knappt ens tar emot några flyktingar (hela 6 stycken beviljades asyl 2013).
Nästa dåliga nyhet var att de japanska hushållens sparande nu är negativt, d.v.s. att hushållen tar ut mer pengar än de sätter in. Detta för första gången sedan statistikens början 1955. Från att ha haft det högsta sparandet av alla OECD-länder (som högst var det 23 procent av inkomsten 1975) har nu alltså Japan sjunkit till negativt sparande. Orsaken är förstås den åldrande befolkningen - folk i arbetsför ålder sparar normalt pengar till sin pension, medan pensionärer tar ut pengar.
Samtidigt sjönk hushållens konsumtion med 2,5 procent på ett år från november 2013 till november 2014. Nedgången var förvisso inte lika stor som förväntat, men ändå sjunker konsumtionen och ger därmed inget bidrag till att dra igång Japans BNP. Även detta förklaras förstås i slutändan av att en åldrande befolkning inte konsumerar lika mycket.
Prisinflationen fortsätter att vara något högre än målet på en årstakt på 2 procent. I november var årstakten 2,7 procent.
Samtidigt faller reallönerna med 4,3 procent i årstakt, vilket är den snabbaste nedgången sedan 1998 (då vi såg Asienkraschen om ni minns den). Fallande reallöner är också en delförklaring till fallande sparande och sjunkande hushållskonsumtion.
I ett sista försök att hålla igång den statliga japanska skuldbubblan så säljer den statliga pensionsfonden GPIF en del av sitt innehav av statsobligationer till centralbanken Bank of Japan (BOJ). Samtidigt köper GPIF på sig aktier. Det kan inte gå annat än snett.
Men räntorna på japanska statsobligationer är fortfarande låga. Extremt låga. På alla löptider upp till två år är räntan negativ! Men med tanke på att japanska staten redan lägger 40 procent av sina utgifter på räntebetalningar så behövs inga stora räntehöjningar för att statsskuldsskeppet ska kapsejsa.
Japans bytesbalans ligger dock fortfarande på plus så skeppet kapsejsar inte ännu. Vi olyckskorpar får ge oss till tåls ytterligare ett tag, ehuru trenderna för Japan är obevekligt negativa.
2014-12-29
Internetbank leder till påtvingad konsumtion
Hemma har jag en dator med Windows XP, som fortfarande fungerar utmärkt, trots att den har några år på nacken. Nu möts jag dock när jag ska logga in i Internetbanken av följande meddelande. Liknande meddelanden får man även hos övriga banker.
Jag kan fortfarande trots meddelandet logga in på min Internetbank, men det är väl bara en tidsfråga tills det inte fungerar längre. Då får jag väl övergå till den klassiska metoden att fylla i betalningsorder på papper och skicka in det. Måste nog gå till bankkontoret och fråga hur det fungerar nuförtiden.
Ännu värre är förstås att mitt BankID inte längre fungerar. Jag uppmanas att installera nytt BankID, men på BankID:s hemsida står det så här.
Ditt operativsystem Windows XP stöds inte längre av Microsoft. Därför skickar Microsoft inte längre några säkerhetsuppdateringar, vilket gör din dator sårbar för säkerhetsrisker och virus.Min dator uppfyller visserligen systemkraven för Windows 7 och Windows 8, men det är tveksamt om jag vill genomgå den trassliga process som en uppgradering verkar vara (dessutom avråder exempelvis PC World från att slösa tid och pengar på det), så enda rimliga alternativet är därför en ny dator. Vill man kunna använda sin Internetbank tvingas man alltså att köpa ny dator då och då. På detta sätt tvingar bankerna och Microsoft folk att köpa nytt! Påtvingad konsumtion!
På grund av detta har Handelsbankens support inte möjlighet att hjälpa kunder med Windows XP gällande tekniska problem vid inloggning.
Under en övergångsperiod kan du logga in med kortläsare utan sladd, men även denna möjlighet kommer att upphöra. För att även fortsättningsvis kunna använda våra tjänster behöver du uppgradera ditt operativsystem.
Jag kan fortfarande trots meddelandet logga in på min Internetbank, men det är väl bara en tidsfråga tills det inte fungerar längre. Då får jag väl övergå till den klassiska metoden att fylla i betalningsorder på papper och skicka in det. Måste nog gå till bankkontoret och fråga hur det fungerar nuförtiden.
Ännu värre är förstås att mitt BankID inte längre fungerar. Jag uppmanas att installera nytt BankID, men på BankID:s hemsida står det så här.
Ditt operativ Windows XP stöds inte. Microsoft har slutat med support för Windows XP, vilket bl.a. innebär att inga nya säkerhetsuppdateringar skickas ut. Av den anledningen stöds inte XP längre som plattform för BankID säkerhetsprogram. Vi rekommenderar därför att du uppdaterar till ett nyare operativsystem eller går över till att använda Mobilt BankID istället.Så var det med det. Jag kommer därför att återgå till papper i mina kontakter och korrespondens med Skatteverket och Försäkringskassan. Det var kul så länge det fungerade elektroniskt!
2014-10-03
Hurrom för herr Löfven!
O svenska folk! Hälsen eder nya regering! Idag månde vi alla jubla och glädjas, då vi efter en spänningsfylld valrörelse och rafflande regeringsförhandlingar nu kunna se resultatet av herr Löfvens idoga regeringssammansättningsarbete. Den regering som idag presenterats är i sanning en värdig efterträdare till den moderatalliansens ministersamling som nu må träda åt sidan efter åtta års väl förrättat värv.
Vår nye statsminister är en verklig man av folket med en bakgrund som skulle kunna inspirera självaste Dickens, men haver genom en gedigen karriär inom fackföreningen lyckats komma upp sig till rikets högsta ämbete. Huru underbar är ej denna framgångssaga?
Och vilken lysande samling ministrar haver han icke letat fram! Här haver uppenbarligen inte sparats någon möda på att genomsöka varje vrå av vårt rike i jakten på rödgröna ministerämnen. Jag kan här icke nämna alla dessa ministrar, utan får nöja mig med ett urval, ity att detta inlägg eljest skulle bliva alltför långt.
Miljöpartiet visar sig nu efter tjugotre riksdagsår hava växt upp och blivit ett riktigt parti som alla de andra, redo att taga ansvar för rikets styre och kompromissa bort de alltför utstickande krav som de hade. Till och med den heliga tillväxten är något som Miljöpartiet nu tycks ha anammat. Det enda som nu återstår i Miljöpartiets normaliseringsprocess är att ha en partiledare istället för två "språkrör". Om de likväl vilja hålla fast vid en man och en kvinna kunna de ju byta mellan fru Romson och unge herr Fridolin vartannat år.
Fru Romson kommer att axla ett tungt ministeransvar. Icke blott är hon miljöminister, utan tillika vice statsminister samt klimatminister. Huru betungande är det icke att ha ansvar ej endast för Sveriges miljö, utan även för hela jordens klimat!
Utrikesminister bliver en verklig veteran på utlandsområdet, nämligen fru Wallström med sin gedigna erfarenhet av Europeiska unionens maktkorridorer. Aldrig haver hon tvekat att försvara Europeiska unionens sanna väg framåt och släta ut de obehagliga gupp som tidvis dykt upp i form av exempelvis folkomröstningar där det enkla folket i sin brist på förståelse för unionens underbara mål röstat fel.
Unge herr Fridolin får passande nog posten såsom utbildningsminister. Emedan han i kraft av sin ålder torde hava skoltiden i förhållandevis färskt minne bör han kunna uträtta storverk för skolan. Redan hava vi hört det kraftfulla förslaget att göra gymnasiet obligatoriskt, till båtnad för alla de ungdomar som idag ej få tillfälle att tillgodogöra sig den ytterligare bildning som gymnasieskolan ger. Ack, jag kan riktigt se framför mig huru dessa olyckliga unga som idag icke hava förmånen att gå i gymnasiet nu skola drivas till höjder av kunskapstörst genom att sättas i ytterligare några år av skolgång.
Jag noterar även med glädje att vi nu för första gången fått en konsumentminister i form av herr Bolund. Våra nya regeringspartier hava uppenbarligen till fullo förstått vad som driver den heliga ekonomiska tillväxten i vårt land, nämligen konsumenterna. Att herr Bolund även tituleras finansmarknadsminister är även det mycket passande, då finansmarknaderna skapa förutsättningarna för konsumenternas ständigt ökande inköp genom att tillhandahålla krediter.
Till energiminister föll valet på herr Baylan, som trots att hans politiska erfarenhet mest varit såsom skolminister samt i utbildningsutskottet, säkerligen kommer att kunna tillföra nya perspektiv till den så viktiga energipolitiken. Redan hava vi sett huru Socialdemokraterna tyckas vara på god väg att få regeringskamraterna i Miljöpartiet att avstå från sitt vallöfte om nedstängning av två kärnkraftsreaktorer.
Förvåningen blev stor när till kulturminister utsågs en person med faktisk erfarenhet från kultursfären, nämligen fru Bah Kuhnke. Även här visar statsminister Löfven på oantastlig fingertoppskänsla i valet av ministrar. Fru Bah Kuhnke blev uppenbarligen så glad av förfrågan om ministerpost att hon skaffade partibok i Miljöpartiet för tre dagar sedan.
Jag måste tyvärr tillstå att jag aldrig förstått vad en inrikesminister gör, men på denna säkerligen ytterst viktiga post haver herr Ygeman placerats, som jag tidigare nämnt på denna blogg, då han så generöst skrev ett gästinlägg på en kommersiell blogg med det stolta namnet Klimatbloggen.
Bostadsminister bliver herr Kaplan, en värdig efterträdare till herr Attefall, även om jag ännu inte riktigt förstått vilka insatser herr Kaplan gjort på just bostadspolitikens område. Jag tror dock att han liksom herr Baylan och herr Attefall kan uträtta stordåd blott genom sin allmänna politiska kompetens. Herr Kaplan haver dock gjort ett oförglömligt avtryck i politiken då han i somras liknade de ungdomar som resa från Sverige för att delta såsom "jihadister" i Syriens inbördeskrig vid de frivilliga svenskar som deltogo i Finska vinterkriget.
Ny landsbygdsminister är herr Bucht. Det ser emellertid ut som om han icke får något eget landsbygdsdepartement att styra över, då detta nu skall införlivas i näringsdepartementet. Den nya regeringen fullbordar därmed den jordbrukspolitik som påbörjades av den föregående Reinfeldtska, som i sin vishet döpte om jordbruksdepartementet till landsbygdsdepartementet. Nu har den nya ännu visare regeringen fastslagit att jordbruket minsann är en näring som alla andra och därmed skall lyda under näringsdepartementet.
Slutligen nämner jag vår nya infrastrukturminister fru Johansson. Hon påstås hava attesterat tveksamma kvitton under sin tid i Göteborgs kommunalpolitik, men detta är säkerligen enbart elakt förtal, då vi vet att herr statsminister Löfven lovat att där icke skulle finnas några "lik i garderoben" i hans nya regering och han säkerligen nagelfarit varje enskild ministers bakgrund och då särskilt studerat bemälda garderob. Som infrastrukturminister får fru Johansson hursomhelst ansvar för ett av Sveriges viktigaste och mest tillväxtfrämjande infrastrukturprojekt, nämligen den så kallade Förbifart Stockholm. Vad gäller detta projekt så haver nu Miljöpartiet förmåtts att överge sitt oresonliga motstånd däremot och därmed bekräftat sin regeringsduglighet genom att inte tveka att överge tidigare viktiga politiska ställningstaganden för att i kompromissens namn få en maktens plats regeringen. Förbifartens belackare påstå bland annat att denna vägtunnel skulle bliva alltför dyr och att där finnas andra trafikinvesteringar som kunde giva större nytta för samma penningsumma. Varför skola vi dock begränsa oss så när det gäller infrastruktursatsningar? Vi kunna bygga såväl Förbifarten som de övriga motorvägarna! Och låt Förbifarten bliva det monument över svensk ingenjörskonst och stadsplanering som den förtjänar att bliva.
Vissa olyckskorpar kraxa redan om att denna förnämliga regering skulle kunna fällas redan nästa månad, men något sådant komma vi nog icke att se, emedan riksdagens ledamöter i det sverigedemokratiska lägret torde se till fosterlandets bästa (vilket av deras partinamn framgår att de sätta främst) och icke fälla den säkerligen välgenomtänkta budget som vår nya regering presenterar.
Låtom oss slutligen hurra för våra nya regeringspartier, proportionellt i förhållande till deras antal riksdagsmandat.
Ett fyrfaldigt leve för Socialdemokraterna!
Ett enfaldigt leve för Miljöpartiet!
Vår nye statsminister är en verklig man av folket med en bakgrund som skulle kunna inspirera självaste Dickens, men haver genom en gedigen karriär inom fackföreningen lyckats komma upp sig till rikets högsta ämbete. Huru underbar är ej denna framgångssaga?
Och vilken lysande samling ministrar haver han icke letat fram! Här haver uppenbarligen inte sparats någon möda på att genomsöka varje vrå av vårt rike i jakten på rödgröna ministerämnen. Jag kan här icke nämna alla dessa ministrar, utan får nöja mig med ett urval, ity att detta inlägg eljest skulle bliva alltför långt.
Miljöpartiet visar sig nu efter tjugotre riksdagsår hava växt upp och blivit ett riktigt parti som alla de andra, redo att taga ansvar för rikets styre och kompromissa bort de alltför utstickande krav som de hade. Till och med den heliga tillväxten är något som Miljöpartiet nu tycks ha anammat. Det enda som nu återstår i Miljöpartiets normaliseringsprocess är att ha en partiledare istället för två "språkrör". Om de likväl vilja hålla fast vid en man och en kvinna kunna de ju byta mellan fru Romson och unge herr Fridolin vartannat år.
Fru Romson kommer att axla ett tungt ministeransvar. Icke blott är hon miljöminister, utan tillika vice statsminister samt klimatminister. Huru betungande är det icke att ha ansvar ej endast för Sveriges miljö, utan även för hela jordens klimat!
Utrikesminister bliver en verklig veteran på utlandsområdet, nämligen fru Wallström med sin gedigna erfarenhet av Europeiska unionens maktkorridorer. Aldrig haver hon tvekat att försvara Europeiska unionens sanna väg framåt och släta ut de obehagliga gupp som tidvis dykt upp i form av exempelvis folkomröstningar där det enkla folket i sin brist på förståelse för unionens underbara mål röstat fel.
Unge herr Fridolin får passande nog posten såsom utbildningsminister. Emedan han i kraft av sin ålder torde hava skoltiden i förhållandevis färskt minne bör han kunna uträtta storverk för skolan. Redan hava vi hört det kraftfulla förslaget att göra gymnasiet obligatoriskt, till båtnad för alla de ungdomar som idag ej få tillfälle att tillgodogöra sig den ytterligare bildning som gymnasieskolan ger. Ack, jag kan riktigt se framför mig huru dessa olyckliga unga som idag icke hava förmånen att gå i gymnasiet nu skola drivas till höjder av kunskapstörst genom att sättas i ytterligare några år av skolgång.
Jag noterar även med glädje att vi nu för första gången fått en konsumentminister i form av herr Bolund. Våra nya regeringspartier hava uppenbarligen till fullo förstått vad som driver den heliga ekonomiska tillväxten i vårt land, nämligen konsumenterna. Att herr Bolund även tituleras finansmarknadsminister är även det mycket passande, då finansmarknaderna skapa förutsättningarna för konsumenternas ständigt ökande inköp genom att tillhandahålla krediter.
Till energiminister föll valet på herr Baylan, som trots att hans politiska erfarenhet mest varit såsom skolminister samt i utbildningsutskottet, säkerligen kommer att kunna tillföra nya perspektiv till den så viktiga energipolitiken. Redan hava vi sett huru Socialdemokraterna tyckas vara på god väg att få regeringskamraterna i Miljöpartiet att avstå från sitt vallöfte om nedstängning av två kärnkraftsreaktorer.
Förvåningen blev stor när till kulturminister utsågs en person med faktisk erfarenhet från kultursfären, nämligen fru Bah Kuhnke. Även här visar statsminister Löfven på oantastlig fingertoppskänsla i valet av ministrar. Fru Bah Kuhnke blev uppenbarligen så glad av förfrågan om ministerpost att hon skaffade partibok i Miljöpartiet för tre dagar sedan.
Jag måste tyvärr tillstå att jag aldrig förstått vad en inrikesminister gör, men på denna säkerligen ytterst viktiga post haver herr Ygeman placerats, som jag tidigare nämnt på denna blogg, då han så generöst skrev ett gästinlägg på en kommersiell blogg med det stolta namnet Klimatbloggen.
Bostadsminister bliver herr Kaplan, en värdig efterträdare till herr Attefall, även om jag ännu inte riktigt förstått vilka insatser herr Kaplan gjort på just bostadspolitikens område. Jag tror dock att han liksom herr Baylan och herr Attefall kan uträtta stordåd blott genom sin allmänna politiska kompetens. Herr Kaplan haver dock gjort ett oförglömligt avtryck i politiken då han i somras liknade de ungdomar som resa från Sverige för att delta såsom "jihadister" i Syriens inbördeskrig vid de frivilliga svenskar som deltogo i Finska vinterkriget.
Ny landsbygdsminister är herr Bucht. Det ser emellertid ut som om han icke får något eget landsbygdsdepartement att styra över, då detta nu skall införlivas i näringsdepartementet. Den nya regeringen fullbordar därmed den jordbrukspolitik som påbörjades av den föregående Reinfeldtska, som i sin vishet döpte om jordbruksdepartementet till landsbygdsdepartementet. Nu har den nya ännu visare regeringen fastslagit att jordbruket minsann är en näring som alla andra och därmed skall lyda under näringsdepartementet.
Slutligen nämner jag vår nya infrastrukturminister fru Johansson. Hon påstås hava attesterat tveksamma kvitton under sin tid i Göteborgs kommunalpolitik, men detta är säkerligen enbart elakt förtal, då vi vet att herr statsminister Löfven lovat att där icke skulle finnas några "lik i garderoben" i hans nya regering och han säkerligen nagelfarit varje enskild ministers bakgrund och då särskilt studerat bemälda garderob. Som infrastrukturminister får fru Johansson hursomhelst ansvar för ett av Sveriges viktigaste och mest tillväxtfrämjande infrastrukturprojekt, nämligen den så kallade Förbifart Stockholm. Vad gäller detta projekt så haver nu Miljöpartiet förmåtts att överge sitt oresonliga motstånd däremot och därmed bekräftat sin regeringsduglighet genom att inte tveka att överge tidigare viktiga politiska ställningstaganden för att i kompromissens namn få en maktens plats regeringen. Förbifartens belackare påstå bland annat att denna vägtunnel skulle bliva alltför dyr och att där finnas andra trafikinvesteringar som kunde giva större nytta för samma penningsumma. Varför skola vi dock begränsa oss så när det gäller infrastruktursatsningar? Vi kunna bygga såväl Förbifarten som de övriga motorvägarna! Och låt Förbifarten bliva det monument över svensk ingenjörskonst och stadsplanering som den förtjänar att bliva.
Vissa olyckskorpar kraxa redan om att denna förnämliga regering skulle kunna fällas redan nästa månad, men något sådant komma vi nog icke att se, emedan riksdagens ledamöter i det sverigedemokratiska lägret torde se till fosterlandets bästa (vilket av deras partinamn framgår att de sätta främst) och icke fälla den säkerligen välgenomtänkta budget som vår nya regering presenterar.
Låtom oss slutligen hurra för våra nya regeringspartier, proportionellt i förhållande till deras antal riksdagsmandat.
Ett fyrfaldigt leve för Socialdemokraterna!
Ett enfaldigt leve för Miljöpartiet!
2012-09-18
En smartfånesekt
Journalisten Amat Levin tipsar om ett videoklipp från öppningen av Apple Store i Täby när Ajfån 5 släpptes och tillägger "eller det läskigaste ni sett".
Jag får associationer till religiösa sekter. Detta exempel tar fram en av de mest absurda yttringarna i vårt samhälles sjuka konsumtionshysteri.
Jag får associationer till religiösa sekter. Detta exempel tar fram en av de mest absurda yttringarna i vårt samhälles sjuka konsumtionshysteri.
2012-08-27
Bostadsmarknaden och ekonomin
Via bloggaren Bostaden och en artikel hos SVT hittade jag till Riksbankens utredning om risker på
den svenska bostadsmarknaden där följande diagram finns om hur bostadsmarknaden påverkar makroekonomin.
Så att ni förstår hur allt hänger ihop. Där finns också bra förklaringar till diagrammet.
den svenska bostadsmarknaden där följande diagram finns om hur bostadsmarknaden påverkar makroekonomin.
Bostadsmarknaden i sig påverkas av reala, institutionella och finansiella faktorer, såsom den demografiska utvecklingen, skatter och kreditutbud. Penningpolitiken påverkar bostadsmarknaden främst genom att den får effekter på kostnaderna för hushållens bolån. Det som händer på bostadsmarknaden påverkar i sin tur makroekonomin, exempelvis sysselsättningen, BNP-utvecklingen och inflationen, via två kanaler som kan benämnas konsumtionskanalen och stabilitetskanalen.När Riksbanken förklarar det så bra behöver jag inte orda vidare om det själv.
Konsumtionskanalen
Förändringar i bostadspriser påverkar hushållens konsumtion på olika sätt. När bostadspriserna stiger, ökar hushållens förmögenhet. När hushållen på detta sätt blir rikare upplever de att utrymmet att konsumera ökar. Bostaden kan också fungera som säkerhet för lån, och om värdet på bostaden ökar kan det bli lättare för hushållen att låna och de kan låna till bättre villkor. Om bostadspriserna faller är mekanismerna förstås de motsatta – hushållens förmögenhet minskar och de får svårare att ta lån och villkoren för lånen försämras.
Om uppgångsfasen i huspriserna präglats av en alltför optimistisk bild av den
framtida utvecklingen kan det dessutom vara så att ett kraftigt fall i bostadspriserna
kan få hushållen att justera ner den nivå på skulderna som de i längden känner sig
bekväma med att hålla. Konsumtionen minskar därför inte bara på grund av att
bostäderna minskar i värde och hushållen får svårare att låna, utan också därför att
hushållen prioriterar att amortera ner sina skulder.
Stabilitetskanalen
Ett fall i bostadspriserna kan dock leda till större problem för makroekonomin än enbart ett bortfall i konsumtionen. Vid ett prisfall på bostadsmarknaden kan det uppstå en situation där hushållens bostadslån överstiger värdet på bostaden. Om detta sker samtidigt som hushållens förmåga att återbetala lånen kraftigt försämras, till exempel till följd av arbetslöshet, uppstår förluster i de kreditgivande instituten på det sätt som var fallet i många länder under den senaste finanskrisen. Om förlusterna är tillräckligt omfattande för att orsaka solvensproblem hos instituten finns en risk för att det finansiella systemets stabilitet hotas.
Det behöver dock inte gå så långt att det uppstår faktiska solvensproblem i
kreditinstituten för att det ska bli stabilitetsproblem. Det kan räcka med att institutens finansiärer, på grund av utvecklingen på bostadsmarknaden, ser en betydande osäkerhet kring sina placeringar för att de ska dra tillbaka sin finansiering. Om det sker kan resultatet bli en ansträngd likviditetssituation i hela det finansiella systemet. Även detta var något som inträffade på en del håll under den senaste finanskrisen.
Oavsett hur stabilitetsproblemen tar sig uttryck finns det en risk för att detta
leder till att kreditförsörjningen i ekonomin drabbas av utbuds- och prisstörningar
eller att det finansiella systemets funktionssätt hotas. I denna kanal är det alltså inte fråga om makroekonomiska störningar i form av en efterfrågechock utan snarare i
form av friktioner i utbudet av finansiella tjänster.
2011-12-28
Bolåneökningen minskar
Idag kom november månads finansmarknadsstatistik från SCB, som inte oväntat visade att ökningstakten för hushållens lån fortsätter att dämpas och nu bara ligger på 5,3 procent i årstakt, jämfört med 5,5 procent i oktober 2011 och hela 8,4 procent i november 2010.
Det är tydligt att vi verkar ha sett lånetillväxtens topp och efter en upprekyl andra halvåret 2009 så fortsätter hushållens lånetillväxt att dämpas stadigt. Som jag skrev i våras så känns den avmattade ökningstakten som en minskad BNP-stimulans från det efterfrågetillskott som hushållens lån ger. Tittar man på BNP-siffrorna bekräftas det, ser det ut som.
Hushållens bidrag till BNP-ökningen har krympt ihop det senaste kvartalet. Det som räddar Sveriges BNP-tillväxt just nu är nettoexporten, men blir det kris i omvärlden (t.ex. eurokris) så faller den faktorn också bort.
Den främsta effekten av den sjunkande lånetillväxten syns i bostadspriserna, som nu sjunker så sakteliga, vilket jag skrev om för två veckor sedan. Det krävs en hög tillväxttakt för bolånen för att hålla igång en ökning av bostadspriserna på de höga nivåer där vi ligger idag och denna lånetillväxt har vi alltså inte nu. Jag har svårt att se att det skulle kunna bli någon trendvändning uppåt vad gäller lånetillväxten och därmed kommer vi troligen att fortsätta med sjunkande bostadspriser. Det förtjänar åter att påpekas att bostadsbubblor inte spricker plötsligt, utan det blir snarare en pyspunka under flera år.
En uppgift som emotsäger det jag skrivit ovan är att detaljhandeln oväntat ökade i november. Frågan är om det var en tillfällig effekt.
Idag meddelade Nordea att de sänker sina bolåneräntor - dock inte tremånadersräntan. Det kan därför vara intressant att återigen se på hur bolåneräntorna sett ut historiskt. Swedbank har historiska data långt bak, så jag tar dem.
En sak som slår mig i detta diagram är att hösten 2005 till hösten 2008 var räntorna så oerhört sammanpressade. Från slutet av 2008 ökade så spridningen mellan olika löptider. Den mest intressanta utvecklingen på senare tid är att tremånadersräntan stigit snabbt och att bolåneräntorna därmed har tryckts samman igen. Hösten 2008 när Riksbanken sänkte reporäntan och Riksgälden köpte upp bostadsobligationer lyckades man åter trycka ner framförallt de korta bolåneräntorna. Frågan är om man lyckas med samma trick igen. Bolåneräntorna är ju beroende av bankernas finansieringsmöjligheter. Nedan kan ni se ett diagram över femårig och tremånaders bolåneränta tillsammans med reporäntan och interbankräntan tremånaders Stibor.
Avståndet mellan tremånaders bolåneränta och tremånaders Stibor är just nu tämligen normalt (eller något högt) för lågränteperioden från 1996 och framåt. Detta trots att många idag klagar på bankernas marginaler. Det som inte är normalt är att den femåriga bolåneräntan ligger så nära tremånaders. Frågan är på vilket sätt detta kommer att räta ut sig - om de långa bolåneräntorna stiger eller de korta sjunker. Det beror bland annat på finansvärldens förtroende för de svenska bankerna på kort och lång sikt.
P.S. Jag borde också ha lagt in räntan på femåriga bostadsobligationer i det sista diagrammet, då det är de som styr bolåneräntan. Jag återkommer till det.
Den främsta effekten av den sjunkande lånetillväxten syns i bostadspriserna, som nu sjunker så sakteliga, vilket jag skrev om för två veckor sedan. Det krävs en hög tillväxttakt för bolånen för att hålla igång en ökning av bostadspriserna på de höga nivåer där vi ligger idag och denna lånetillväxt har vi alltså inte nu. Jag har svårt att se att det skulle kunna bli någon trendvändning uppåt vad gäller lånetillväxten och därmed kommer vi troligen att fortsätta med sjunkande bostadspriser. Det förtjänar åter att påpekas att bostadsbubblor inte spricker plötsligt, utan det blir snarare en pyspunka under flera år.
En uppgift som emotsäger det jag skrivit ovan är att detaljhandeln oväntat ökade i november. Frågan är om det var en tillfällig effekt.
Idag meddelade Nordea att de sänker sina bolåneräntor - dock inte tremånadersräntan. Det kan därför vara intressant att återigen se på hur bolåneräntorna sett ut historiskt. Swedbank har historiska data långt bak, så jag tar dem.
P.S. Jag borde också ha lagt in räntan på femåriga bostadsobligationer i det sista diagrammet, då det är de som styr bolåneräntan. Jag återkommer till det.
2010-12-14
Bostadsspekulation
Bloggrannen Cornucopia skriver idag ungefär det som jag ville kommentera angående dagens artikel i SvD/E24 om paret som tog extra lån för att sätta in ett nytt kök i sin bostadsrätt och deras spännande resonemang. De ser boendet som en investering - men det handlar om boende, som har drifts- och underhållskostnader. Att de räknar med att värdet på lägenheten kommer att stiga visar att det egentligen rör sig om spekulation, inte investering. De tycker att det är "seriöst" med en bank som kräver att de amorterar 1% per år - alltså på 100 år! Det enda smarta de gjort var väl att sälja bilen, som de tydligen inte behöver längre efter flytten från Västerhaninge. Men läs mer hos Cornucopia - han har uttryckt det hela betydligt fylligare. Såna här artiklar är varningstecken på att allt inte står riktigt rätt till på den svenska bostadsmarknaden.
Artikeln om det bostadsspekulerande paret kom till apropå att SvD/E24 har en artikel om hur många använder bostaden som "bankomat", dvs utökar sina bolån för att bekosta annat än bostadsköp. Detta enligt Bengt Hansson, analytiker på Statens Bostadskreditnämnd, BKN, som brukar leverera i mitt tycke träffsäkra analyser av den uppblåsta svenska bostadsmarknaden.
Jag läser i DN också om en orsak till den bostadsbrist jag diskuterade i förra veckan. Det handlar om de höga skatter som kommer vid försäljning och som gör att det blir för dyrt att flytta till mindre bostad.
[Andra bloggar om amortering, bostadsbubbla, bostadspriser, ränteavdrag, konsumtion]
Artikeln om det bostadsspekulerande paret kom till apropå att SvD/E24 har en artikel om hur många använder bostaden som "bankomat", dvs utökar sina bolån för att bekosta annat än bostadsköp. Detta enligt Bengt Hansson, analytiker på Statens Bostadskreditnämnd, BKN, som brukar leverera i mitt tycke träffsäkra analyser av den uppblåsta svenska bostadsmarknaden.
Han konstaterar att man tidigare använde egna pengar, besparingar eller lön, till reparationer och underhåll. Men nu lånar hushållen.Även en fastighetsmäklare håller med.
I vissa fall har man en livsstil som inte betalas av den vanliga lönen. Den räcker helt enkelt inte för flera utlandsresor per år och nya bilar. Men har man en villa som stigit i pris kan man låna till detta.Man kan också ana detta om man tittar på diagrammet över bostadspriser kontra löner sedan 1975 som jag ritade upp förra veckan. Många uttrycker nu sin oro över bolånen.
Bengt Hansson på BKN är bekymrad över lånebeteendet och menar att med detta har vi fått en uppåtgående pris- och lånespiral. Han är övertygad om att situationen inte är hållbar i längden. Priserna kan inte gå upp för all framtid och någon gång tar det stopp för utökade lån.Det är svårt att inte själv bli förvillad av att bostadspriserna stigit till rekordnivåer . Min egen (obelånade) bostadsrätt har mer än fördubblat sitt marknadsvärde sedan vi köpte den för nio år sedan, även med hänsyn taget till inflationen. Visst vattnas det i munnen vid tanken på hur mycket pengar vi skulle kunna få ut om vi sålde den, men vi måste ha någonstans att bo med rimligt avstånd till jobbet för oss båda och vi vill inte rycka upp våra barn från skola och kompisar utan att ha goda skäl. Det är ju roligt att känna sig som miljonär, men man får inte låta detta förleda en till att spendera pengar som man inte har. Vi har ju inte realiserat någon vinst på vårt boende.
- Folk tror att priserna har stigit varaktigt och känner sig rika. Man lånar och betalar bara räntor. Man betalar inte av sina lån, utan utökar dem i stället. Det är ett spekulativt beteende, säger han.
Jag läser i DN också om en orsak till den bostadsbrist jag diskuterade i förra veckan. Det handlar om de höga skatter som kommer vid försäljning och som gör att det blir för dyrt att flytta till mindre bostad.
De höga flyttskatterna gör att många som egentligen vill flytta till ett mindre boende stannar kvar i stora hus. Allra dyrast blir det att flytta för invånare i Stockholmsområdet. Bostadsminister Stefan Attefall är öppen för att se över skatterna.Detta påverkar hela bostadsmarknaden.
Reavinstskatt, stämpelskatt, mäklararvode, pantbrev, lagfart. Även om en hus- eller bostadsrättsförsäljning ger en rejäl vinst kan skatter och avgifter äta upp det mesta, enligt Stockholms handelskammare.
– Vårt intryck är att många 30- och 40-talister bor kvar i stora hus på grund av att skatterna slår för hårt mot ekonomin om de flyttar, säger Sofia Linder, analytiker vid Stockholms handelskammares avdelning för regional näringspolitik.
- Det är inte synd om dem som är inlåsta, det stora problemet är att vi har en så trögrörlig bostadsmarknad. Om folk som sitter i stora bostäder flyttar får vi i gång rörligheten, säger Sofia Linder.Idag läser jag också på den moderate riksdagsledamoten Göran Petterssons blogg om att han anser att ränteavdragen borde reduceras för att "det ska löna sig bättre att arbeta än att låna". Ännu en politiker som vaknat upp till verkligheten. Men finns det inga politiker på politikens vänstersida som förstått detta? Läs också hos Folkkapitalism om "Konsumtionslån på huset ett varningstecken" och Björnbrum om "Stora och små samhällsfaror".
[Andra bloggar om amortering, bostadsbubbla, bostadspriser, ränteavdrag, konsumtion]
2010-11-02
Dagens tristaste kund...
Häromdagen stegade jag in i en Telia-butik för att köpa mig en ny teleplugg till min telefon. Så fort jag kom in insåg jag att fokus här inte låg på telefonsamtal i en vanlig väggansluten telefon, utan istället på allt roligt man kan göra med mobiltelefoner förutom att prata i dem. Färggranna montrar med mobiltelefoner av typen "mer skärm än knappar". En massa videomonitorer som spelade filmer om allt spännande man kan göra på sin mobiltelefon. Pekskärmar med stora runda vänliga rosalila "knappar" med texten "tryck här". När jag "tryckte här" översvämmades jag av information om allt fantastiskt man kan göra. Så fanns det en hel vägg full av "tillbehör", vilket visade sig vara olika färger och design på skal till mobiltelefoner - allt man skulle vilja ha för att kunna imponera på kompisarna. Inga av dessa "tillbehör" såg vid en hastig anblick ut att matcha min enkla men funktionella klädstil.
Till slut hittade jag i ett hörn ett litet ställ med skylten "fast telefoni", men där fanns inga banala saker som telepluggar eller kablar, utan bara designade telefoner, varav gissningsvis hälften hade trådlös lur. Jag såg mig därför tvungen att fråga någon i personalen om var de förvarade sina telepluggar. All personal verkade dock upptagen med att diskutera med varsin kund om vilket mobilabonnemang som var mest fördelaktigt för just den kunden - med fokus på surfmängd i gigabyte. Jag fick då syn på att det fanns något slags kölappssystem vid ingången och fick fram en lapp genom att peka på en stor rund vänlig rosalila "knapp" på pekskärmen.
Efter en viss väntetid ropade en entusiastisk försäljare upp mitt nummer och jag förklarade vad jag ville ha. Först såg han ut som om jag frågade om vägen till månen, men efter ett tag utbrast han "aha, du menar fast telefoni". Han såg plötsligt inte alls lika entusiastisk ut längre, men började leta i hyllan med skylten "fast telefoni" (i vilken han uppenbarligen aldrig hade tittat noggrannare). Efter att liksom jag ha konstaterat att telepluggar inte fanns i den hyllan gick han in på lagret för att leta. Efter ett tag kom han ut med en plugg av den typ jag ville ha. Den stackars säljaren såg ännu mer bedrövad ut då jag till på köpet ville betala mina 59 kronor kontant och rotade fram två tjugor, en tia, en femma och fyra enkronor i min plånbok. Jag överräckte pengarna med ett glatt leende och kommentaren "vad bra att jag hade jämna pengar". Säljaren svarade inte, utan tog bara emot pengarna, gav mig ett kvitto och önskade mig en trevlig fortsatt dag. Jag önskade honom detsamma och lämnade butiken, glad över att inte ha lockats att köpa på mig något onödigt i detta konsumismens minitempel.
Jag brukar karakterisera mig själv som "Svensk Handels mardrömskonsument". Jag är troligen också telefonförsäljarnas mardrömskund. Här är ett typiskt exempel på samtal.
[Andra bloggar om teve, konsumtion, detaljhandel]
Till slut hittade jag i ett hörn ett litet ställ med skylten "fast telefoni", men där fanns inga banala saker som telepluggar eller kablar, utan bara designade telefoner, varav gissningsvis hälften hade trådlös lur. Jag såg mig därför tvungen att fråga någon i personalen om var de förvarade sina telepluggar. All personal verkade dock upptagen med att diskutera med varsin kund om vilket mobilabonnemang som var mest fördelaktigt för just den kunden - med fokus på surfmängd i gigabyte. Jag fick då syn på att det fanns något slags kölappssystem vid ingången och fick fram en lapp genom att peka på en stor rund vänlig rosalila "knapp" på pekskärmen.
Efter en viss väntetid ropade en entusiastisk försäljare upp mitt nummer och jag förklarade vad jag ville ha. Först såg han ut som om jag frågade om vägen till månen, men efter ett tag utbrast han "aha, du menar fast telefoni". Han såg plötsligt inte alls lika entusiastisk ut längre, men började leta i hyllan med skylten "fast telefoni" (i vilken han uppenbarligen aldrig hade tittat noggrannare). Efter att liksom jag ha konstaterat att telepluggar inte fanns i den hyllan gick han in på lagret för att leta. Efter ett tag kom han ut med en plugg av den typ jag ville ha. Den stackars säljaren såg ännu mer bedrövad ut då jag till på köpet ville betala mina 59 kronor kontant och rotade fram två tjugor, en tia, en femma och fyra enkronor i min plånbok. Jag överräckte pengarna med ett glatt leende och kommentaren "vad bra att jag hade jämna pengar". Säljaren svarade inte, utan tog bara emot pengarna, gav mig ett kvitto och önskade mig en trevlig fortsatt dag. Jag önskade honom detsamma och lämnade butiken, glad över att inte ha lockats att köpa på mig något onödigt i detta konsumismens minitempel.
Jag brukar karakterisera mig själv som "Svensk Handels mardrömskonsument". Jag är troligen också telefonförsäljarnas mardrömskund. Här är ett typiskt exempel på samtal.
- Hej, det är Henrik.
- Hej, jag heter Karl Grinteborn och ringer från KomHem. Jag ville berätta att eftersom du bor i ett KomHem-hus kan vi nu erbjuda dig fyrtio kanaler!
- Vadå fyrtio kanaler?
- Ja, fyrtio kanaler!
- Vadå för kanaler?
- Alltså, fyrtio tevekanaler!
- Jaså, tevekanaler! Men varför det?
- Jamen, det är väl bra att kunna välja bland mycket fler kanaler?
- Men varför det?
- Ja, vill du inte kunna välja bland fler tevekanaler?
- Nej.
- Men det kan väl vara trevligt med lite variation till de vanliga tevekanalerna?
- Jamen jag tittar inte på teve.
- Men när du tittar på teve, vad tittar du på då?
- Jag tittar inte på teve.
- Men när du tittar, vad tittar du på då?
- Jag tittar aldrig på teve.
- Aldrig?
- Nej, aldrig
- Nehej... men du kanske vill börja titta?
- Varför det?
- Det finns ju mycket bra att titta på...
- Nej, för teve är fördummande.
- Det menar du väl inte... det finns ju en massa bra dokumentärer och sånt...
- Visst, men teve är passiviserande och beroendeframkallande.
- [Tystnad]
- Jaha, ja... Du får väl ha en bra dag i alla fall.
- Du också!
[Andra bloggar om teve, konsumtion, detaljhandel]
2009-12-29
Svenskarna, konsumtionen, lånen och Kronofogden
Läser idag att var tjugonde svensk över 16 år har en skuld hos Kronofogden. På ett år har skuldberget hos Kronofogden ökat med nio procent till 64 miljarder kronor. Intressant är att de största skuldökningarna skett hos medel- och höginkomsttagare. Som många har påpekat är skillnaden mellan en låginkomsttagare och en höginkomsttagare att man kan låna mer med hög inkomst. Blir man arbetslös eller långtidssjuk är dock inkomstbortfallet betydligt mer kännbart för höginkomsttagaren och det kan bli svårt att betala av de stora skulder man dragit på sig. Medianskulden hos Kronofogden ligger på 40 000 kronor, vilket kan ta många månader att betala av för en högt skuldsatt höginkomsttagare. Betalningsförmågan beror ju på vad som finns kvar efter att alla utgifter och räntor är betalda.
Intressant är dock att antalet med skulder hos Kronofogden minskat på ett år från 363 558 till 359 961 personer. Det tyder kanske på att åtminstone några har förstått att det är kris och inte läge att dra på sig för stora skulder, men att de som saknar krismedvetenhet dragit på sig ännu större skulder. Detta visar kanske också på en trend där vi framöver kommer att få se en stor klyfta mellan det ekonomiska läget för överbelånade och lågbelånade personer.
I samband med detta är den statistik som kom idag från Statistiska centralbyrån (SCB) och Handelns utredningsinstitut (HUI) intressant. Där redovisades detaljhandelns omsättning, som ökade i november med 5,8 procent jämfört med samma månad i fjol mätt i löpande priser och med 3,6 procent i fasta priser kalenderkorrigerat.
Idag kom också finansmarknadsstatistik från SCB, som visar att de monetära finansinstitutens utlåning till hushållen ökade med 9,0 procent i november jämfört med samma månad föregående år. En snabbare takt än förra månaden, då ökningstakten var 8,6 procent. En oroväckande trend. Tillväxttakten för hushållens bostadslån var hela 11 procent. Där syns ingen återhållsamhet från bankerna.
Totalt hade hushållen lån på 2311 miljarder kronor, varav bolån 1538 miljarder kronor. Det blir totalt 311 000 per person 18 år och äldre, varav 207 000 kronor i bolån. Dessa lån är såklart ojämnt fördelade över befolkningen, så även här blir klyftorna stora mellan höglånare och låglånare. Det vore intressant att utreda hur lånens fördelning mellan olika befolkningsgrupper ser ut.
Hushållens konsumtionslån var futtiga 150 miljarder kronor, men denna siffra säger inte hela sanningen. Möjligheten att låna billigt på bostaden ökar det tillgängliga konsumtionsutrymmet. De låga bolåneräntorna och medias glättiga bild av den ekonomiska återhämtningen gör också att de aningslösa svenskarna ser positivt på sin ekonomi och därmed utnyttjar denna ökning av konsumtionsutrymmet istället för att spara eller amortera. Det kommer att straffa sig i längden, när man sitter med sin stora fina teve och välfyllda garderob, men blir tvungen att leva på blodpudding och vitkål. För hur länge tror ni att denna höga konsumtion kan fortsätta? Man lånar pengar av sin framtid för att leva väl i nuet.
Samtidigt kan man notera att utlåning till företag minskade med 3,5 procent i november jämfört med samma månad föregående år. I oktober var förändringstakten -1,7 procent. En försämring således. Istället för att underlätta för trängda företag har Riksbankens penningpolitik i form av överdrivna räntesänkningar drivit upp bostadspriserna och konsumtionen. Det är en absurd värld vi lever i.
[Andra bloggar om kronofogden, lån, bolån, konsumtion, detaljhandel]
Intressant är dock att antalet med skulder hos Kronofogden minskat på ett år från 363 558 till 359 961 personer. Det tyder kanske på att åtminstone några har förstått att det är kris och inte läge att dra på sig för stora skulder, men att de som saknar krismedvetenhet dragit på sig ännu större skulder. Detta visar kanske också på en trend där vi framöver kommer att få se en stor klyfta mellan det ekonomiska läget för överbelånade och lågbelånade personer.
I samband med detta är den statistik som kom idag från Statistiska centralbyrån (SCB) och Handelns utredningsinstitut (HUI) intressant. Där redovisades detaljhandelns omsättning, som ökade i november med 5,8 procent jämfört med samma månad i fjol mätt i löpande priser och med 3,6 procent i fasta priser kalenderkorrigerat.
"Dessutom kan en stark julhandel medföra att 2009 till och med blir ett starkare år än 2008. Jämfört med i somras, då majoriteten av branscherna låg på minus, kommer sannolikt endast ett fåtal branscher att landa på minusutveckling när 2009 summeras"Här syns alltså ingen kris. Tydligen utnyttjar svenskarna till stor del det extra ekonomiska utrymme som det låga ränteläget ger till att konsumera. Hittills i år har detaljhandeln ökat med 2,6 procent i fasta priser kalenderkorrigerat och med 3,2 procent i löpande priser. Den stora frågan är nu hur 2010 kommer att se ut. HUI:s prognoser är optimistiska, men får vi som jag tror Finanskrisen version 2.0 blir det något helt annat.
Idag kom också finansmarknadsstatistik från SCB, som visar att de monetära finansinstitutens utlåning till hushållen ökade med 9,0 procent i november jämfört med samma månad föregående år. En snabbare takt än förra månaden, då ökningstakten var 8,6 procent. En oroväckande trend. Tillväxttakten för hushållens bostadslån var hela 11 procent. Där syns ingen återhållsamhet från bankerna.
Totalt hade hushållen lån på 2311 miljarder kronor, varav bolån 1538 miljarder kronor. Det blir totalt 311 000 per person 18 år och äldre, varav 207 000 kronor i bolån. Dessa lån är såklart ojämnt fördelade över befolkningen, så även här blir klyftorna stora mellan höglånare och låglånare. Det vore intressant att utreda hur lånens fördelning mellan olika befolkningsgrupper ser ut.
Hushållens konsumtionslån var futtiga 150 miljarder kronor, men denna siffra säger inte hela sanningen. Möjligheten att låna billigt på bostaden ökar det tillgängliga konsumtionsutrymmet. De låga bolåneräntorna och medias glättiga bild av den ekonomiska återhämtningen gör också att de aningslösa svenskarna ser positivt på sin ekonomi och därmed utnyttjar denna ökning av konsumtionsutrymmet istället för att spara eller amortera. Det kommer att straffa sig i längden, när man sitter med sin stora fina teve och välfyllda garderob, men blir tvungen att leva på blodpudding och vitkål. För hur länge tror ni att denna höga konsumtion kan fortsätta? Man lånar pengar av sin framtid för att leva väl i nuet.
Samtidigt kan man notera att utlåning till företag minskade med 3,5 procent i november jämfört med samma månad föregående år. I oktober var förändringstakten -1,7 procent. En försämring således. Istället för att underlätta för trängda företag har Riksbankens penningpolitik i form av överdrivna räntesänkningar drivit upp bostadspriserna och konsumtionen. Det är en absurd värld vi lever i.
[Andra bloggar om kronofogden, lån, bolån, konsumtion, detaljhandel]
2009-12-02
Krisens effekter i USA - Cash Is King
Jag har skrivit tidigare skrivit lite grann om situationen i USA, t.ex. följande inlägg.
Cash Is King
Apropå situationen i USA kunde man i måndags läsa att det noterats en smått sensationell omsvängning i amerikanernas betalningsvanor när de påbörjade sin julhandel i samband med den gångna Thanksgiving-helgen.
[Andra bloggares om arbetslöshet, usa, konsumtion]
- Många amerikaner ger upp arbetssökandet
- Konsumentkrediterna krymper rekordsnabbt i USA
- Långtidsarbetslösheten i USA
Cash Is King
Apropå situationen i USA kunde man i måndags läsa att det noterats en smått sensationell omsvängning i amerikanernas betalningsvanor när de påbörjade sin julhandel i samband med den gångna Thanksgiving-helgen.
Only 26 percent of people who shopped over the weekend said they used credit cards for their purchases, according to a poll conducted for Reuters by America's Research Group.Amerikanerna, som tidigare handlat det mesta på sina kreditkort, har alltså övergått till kontanter eller betalkort utan kredit. Det vi bevittnar i USA är ett totalt paradigmskifte vad gäller konsumtionsvanorna, alltihopa drivet av krisen.
"That's an amazing shift in consumers' habits," said Britt Beemer, founder of America's Research Group.
A total of 39 percent said they used cash, while the remaining shoppers used debit cards, the survey showed.
Consumers shunning credit cards is a bad sign for retailers, since people who buy gifts with a credit card tend to spend anywhere from 20 to 40 percent more on the gift, Beemer said.
[Andra bloggares om arbetslöshet, usa, konsumtion]
2009-09-09
Konsumentkrediterna krymper rekordsnabbt i USA
Konsumentkrediter i USA sjönk under juli i en rekordhög takt. Enligt preliminära siffror från Federal Reserve sjönk de med 21,6 miljarder dollar, vilket motsvarar en årstakt på minus 10 procent. Samtidigt reviderades siffran för juni från en krympning på 10,3 miljarder till minus 15,5 miljarder dollar, så risken finns att även juli månads siffra kommer att revideras neråt. Detta var den sjätte månaden i rad med kontraktion i konsumentkrediterna, vilket är den längsta sammanhängande nedgången sedan 1991. Diagrammet nedan visar den månadsvisa förändringen.
Fram till sommaren 2008 ökade konsumentkrediterna stadigt i USA, men sedan dess har det övergått i en kraftig kontraktion, med bara enstaka månader på plus. Konsumentkrediterna inkluderar inte bolån, utan består av kreditkort och lån till exempelvis bilar.
Så länge konsumentkrediterna fortsätter att krympa i denna takt lär de amerikanska konsumenterna inte konsumera lika mycket, så förhoppningarna om att ekonomin ska återhämta sig måste hämta näring från något annat. Frågan är vad? Konsumenterna har tidigare stått för runt 70 procent av USA:s BNP. I längden är förstås denna utveckling mot minskad skuldbörda sund för amerikanerna, men i ett kortare perspektiv kommer den att lägga en kraftig hämsko på eventuell ekonomisk återhämtning.
Samtidigt fortsätter arbetslösheten att öka i USA, även om den inte ökar lika snabbt som förut. Den officiella siffran ligger nu på 9,7%, men det bredare arbetslöshetsmåttet U-6, som även inkluderar "marginally attached" och "discouraged" samt deltidsarbetande som vill ha mer jobb, ligger på 16,5%. Enligt den officiella statistiken ökade antalet arbetslösa med 216 000 personer i juli, men den siffran är justerad enligt den så kallade "Birth Death Model", som justerar med de nya företag man antar har startat. Tyvärr är dessa justeringssiffror nu i kristider lika relevanta som siffror från yttre rymden, eftersom de bygger på statistik sedan många år tillbaks. Justeringar har gjorts för t.ex. nyskapade företag inom hotellbranschen, som just nu är krympande i USA. Även om man bara tittar på den friserade siffran på minus 216 000 arbeten, så ska man komma ihåg att det krävs cirka 130 000 nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten.
I augusti skrev jag om långtidsarbetslösheten i USA. Andelen personer i arbete har sjunkit tillbaks till nivåer som man inte sett på 30 år. Många hittar heller inte något nytt jobb, och ramlar till slut ur arbetslöshetsunderstödet, även fast detta förlängts. Då har dessa stackare inga inkomster, utan får förlita sig till välgörenhet och matkuponger. Antalet "utförsäkrade" kommer att öka kraftigt under hösten om inget görs, vilket kan leda till svåra sociala problem - det rör sig om runt 1,5 miljoner som ramlar ur understödssystemet fram till årsskiftet. Men jag antar att president Obama av ren självbevarelsedrift kommer att ytterligare utöka tiden för arbetslöshetsunderstödet.
I mitten av augusti kunde man läsa att omkring 32% av alla belånade bostäder i USA har lån som överstiger bostadens värde. Det handlar om cirka 15 miljoner bostadslån. Ytterligare 2,5 miljoner bostadslån låg i riskzonen för att hamna "under vatten". Samtidigt fortsätter bostadsutmätningarna i hög takt och allt fler amerikaner ligger efter med lånebetalningarna. Kreditvärderingsinstitutet Fitch har också undersökt den så kallade "cure rate", alltså andelen bolåntagare som har legat efter med sina betalningar som efter ett tag kommer ikapp. De kom fram till att för kategorin "prime", alltså de "säkraste" låntagarna, har denna andel nu sjunkit till 6,6% från ett genomsnitt av 45% under åren 2000-2006. För de osäkrare lånekategorierna Alt-A och subprime är denna andel nu 4,3% respektive 5,3%. I USA är bolån (till skillnad från i Sverige) inte kopplade till personen, utan till fastigheten. Därmed finns möjligheten för dem som inte klarar av sina lånebetalningar att avsäga sig bostaden och lånet. Detta lockar såklart mer om bolånets värde överstiger fastighetens, och detta kan även förklara den låga "cure rate".
Sammantaget ser det trots allt tal om "gröna skott" inte särskilt ljust ut för USA:s ekonomi. Jag vill avslutningsvis påminna om två berömda citat från 1930.
Fram till sommaren 2008 ökade konsumentkrediterna stadigt i USA, men sedan dess har det övergått i en kraftig kontraktion, med bara enstaka månader på plus. Konsumentkrediterna inkluderar inte bolån, utan består av kreditkort och lån till exempelvis bilar.Så länge konsumentkrediterna fortsätter att krympa i denna takt lär de amerikanska konsumenterna inte konsumera lika mycket, så förhoppningarna om att ekonomin ska återhämta sig måste hämta näring från något annat. Frågan är vad? Konsumenterna har tidigare stått för runt 70 procent av USA:s BNP. I längden är förstås denna utveckling mot minskad skuldbörda sund för amerikanerna, men i ett kortare perspektiv kommer den att lägga en kraftig hämsko på eventuell ekonomisk återhämtning.
Samtidigt fortsätter arbetslösheten att öka i USA, även om den inte ökar lika snabbt som förut. Den officiella siffran ligger nu på 9,7%, men det bredare arbetslöshetsmåttet U-6, som även inkluderar "marginally attached" och "discouraged" samt deltidsarbetande som vill ha mer jobb, ligger på 16,5%. Enligt den officiella statistiken ökade antalet arbetslösa med 216 000 personer i juli, men den siffran är justerad enligt den så kallade "Birth Death Model", som justerar med de nya företag man antar har startat. Tyvärr är dessa justeringssiffror nu i kristider lika relevanta som siffror från yttre rymden, eftersom de bygger på statistik sedan många år tillbaks. Justeringar har gjorts för t.ex. nyskapade företag inom hotellbranschen, som just nu är krympande i USA. Även om man bara tittar på den friserade siffran på minus 216 000 arbeten, så ska man komma ihåg att det krävs cirka 130 000 nya jobb i USA varje månad bara för att hålla takt med befolkningstillväxten.
I augusti skrev jag om långtidsarbetslösheten i USA. Andelen personer i arbete har sjunkit tillbaks till nivåer som man inte sett på 30 år. Många hittar heller inte något nytt jobb, och ramlar till slut ur arbetslöshetsunderstödet, även fast detta förlängts. Då har dessa stackare inga inkomster, utan får förlita sig till välgörenhet och matkuponger. Antalet "utförsäkrade" kommer att öka kraftigt under hösten om inget görs, vilket kan leda till svåra sociala problem - det rör sig om runt 1,5 miljoner som ramlar ur understödssystemet fram till årsskiftet. Men jag antar att president Obama av ren självbevarelsedrift kommer att ytterligare utöka tiden för arbetslöshetsunderstödet.
I mitten av augusti kunde man läsa att omkring 32% av alla belånade bostäder i USA har lån som överstiger bostadens värde. Det handlar om cirka 15 miljoner bostadslån. Ytterligare 2,5 miljoner bostadslån låg i riskzonen för att hamna "under vatten". Samtidigt fortsätter bostadsutmätningarna i hög takt och allt fler amerikaner ligger efter med lånebetalningarna. Kreditvärderingsinstitutet Fitch har också undersökt den så kallade "cure rate", alltså andelen bolåntagare som har legat efter med sina betalningar som efter ett tag kommer ikapp. De kom fram till att för kategorin "prime", alltså de "säkraste" låntagarna, har denna andel nu sjunkit till 6,6% från ett genomsnitt av 45% under åren 2000-2006. För de osäkrare lånekategorierna Alt-A och subprime är denna andel nu 4,3% respektive 5,3%. I USA är bolån (till skillnad från i Sverige) inte kopplade till personen, utan till fastigheten. Därmed finns möjligheten för dem som inte klarar av sina lånebetalningar att avsäga sig bostaden och lånet. Detta lockar såklart mer om bolånets värde överstiger fastighetens, och detta kan även förklara den låga "cure rate".
Sammantaget ser det trots allt tal om "gröna skott" inte särskilt ljust ut för USA:s ekonomi. Jag vill avslutningsvis påminna om två berömda citat från 1930.
"The spring of 1930 marks the end of a period of grave concern... American business is steadily coming back to a normal level of prosperity."Det tog ungefär ett årtionde plus ett världskrig för att åter få rätsida på USA:s ekonomi då. Och nu är den totala skuldnivån i USA drygt 40% högre än runt 1930.
– Julius Barnes, head of Hoover's National Business Survey Conference, March 16, 1930
"While the crash only took place six months ago, I am convinced we have now passed through the worst - and with continued unity of effort we shall rapidly recover. There has been no significant bank or industrial failure. That danger, too, is safely behind us."
- President Herbert Hoover, May 1, 1930
2009-09-08
Bopristro och skuldglädje
Lyssnen nu, o svenska folk! Det är med glädje jag ser att I haven återfått eder bopristro. Ty allt tal om bostadsbubbla eller att bostadspriserna skulle sjunka är irrläror. Nej, bostadspriserna skola fortsätta att stiga, så sant jag säger eder. Sjunkande bostadspriser äro endast något för svartsynta domedagsprofeter, som må sitta och ruttna i sina eländiga hålor. Beskåden huru våra förkunnare, som i våras kände tvivel i sin tro och kommo med mörka profetior, nu hava vänt åter till den sanna bopristron.
Den kris som i höstas drabbade vårt finansiella system var endast en prövning som I haven måst utstå på vägen mot den eviga rikedomens lyckliga land. Nu är sannerligen denna kris överstånden! Se, haver jag icke givit eder ett tecken, då aktiebörsen stigit till halvannan gång sitt värde sedan i våras? Se huru de gröna skotten växa i hela vår ekonomi. Aktiebörsen haver även denna vecka rivstartat på sin väg mot ständigt högre höjder. Vår älskade automobilfabrik Saab haver funnit villiga köpare som nu kunna föra denna nationalsymbol mot en ljus framtid av epoxy och lyx. De arbetslösas sorgliga skara ökar förvisso fortfarande, men ökningstakten haver nu avtagit och vi få med största visshet framöver se huru nya arbeten skapas överallt. Förtvivlen icke över att I måsten arbeta längre för att få eder pension, ty arbete skänker tillfredsställelse och giver oss möjlighet att fullgöra betalningarna på våra lån. Även konkurserna fortsätta sin ökning, men även här se vi ett grönt skott när takten planar ut.
Jag haver under sommaren med tillfredsställelse noterat den flit I haven ådagalagt i edra inköp i våra konsumtionstempel. Att vi nu under en ekonomisk prövningstid hava gjort inköp för större summor än förra sommaren, då någon kris ännu icke fanns i våra medvetanden, är i sanning ett gott tecken och ett skott så grönt som något. Och lyssnen nu icke på alla falsktungade sparivrare. Ty är det icke så att den som spar sina penningar icke haver lika mycket att förbruka på sin dagliga konsumtion? Nej, penningar skola icke läggas på hög - de skola användas fritt och utan att känna tvekan. Varje inköp driver hjulen i vår ekonomi framåt mot en glänsande framtid.
Oroen eder icke heller för att skulder skulle kunna vara en börda. Nej, glädjens istället åt huru bankerna i sin oändliga godhet dela ut lån så att vi kunna köpa bostäder till ständigt högre priser. Se, är det icke ett under? "Varde pengar" säger banken, och där bliver pengar när de giva ut ett lån! Deltagen med fröjd i den heliga budgivningen då en bostad är till försäljning, ty lånelöftet från banken är ett löfte om en ljusare framtid. Att vara skuldsatt är en glädje, då vi med förtröstan se huru räntorna hållas låga. Så kännen skuldglädje när i betänken huru rika I egentligen ären, då edra bostäder betinga så höga priser!
Ty räntan är låg. Och amorteringsfritt. Och tillväxt i evighet. Amen.
Den kris som i höstas drabbade vårt finansiella system var endast en prövning som I haven måst utstå på vägen mot den eviga rikedomens lyckliga land. Nu är sannerligen denna kris överstånden! Se, haver jag icke givit eder ett tecken, då aktiebörsen stigit till halvannan gång sitt värde sedan i våras? Se huru de gröna skotten växa i hela vår ekonomi. Aktiebörsen haver även denna vecka rivstartat på sin väg mot ständigt högre höjder. Vår älskade automobilfabrik Saab haver funnit villiga köpare som nu kunna föra denna nationalsymbol mot en ljus framtid av epoxy och lyx. De arbetslösas sorgliga skara ökar förvisso fortfarande, men ökningstakten haver nu avtagit och vi få med största visshet framöver se huru nya arbeten skapas överallt. Förtvivlen icke över att I måsten arbeta längre för att få eder pension, ty arbete skänker tillfredsställelse och giver oss möjlighet att fullgöra betalningarna på våra lån. Även konkurserna fortsätta sin ökning, men även här se vi ett grönt skott när takten planar ut.
Jag haver under sommaren med tillfredsställelse noterat den flit I haven ådagalagt i edra inköp i våra konsumtionstempel. Att vi nu under en ekonomisk prövningstid hava gjort inköp för större summor än förra sommaren, då någon kris ännu icke fanns i våra medvetanden, är i sanning ett gott tecken och ett skott så grönt som något. Och lyssnen nu icke på alla falsktungade sparivrare. Ty är det icke så att den som spar sina penningar icke haver lika mycket att förbruka på sin dagliga konsumtion? Nej, penningar skola icke läggas på hög - de skola användas fritt och utan att känna tvekan. Varje inköp driver hjulen i vår ekonomi framåt mot en glänsande framtid.
Oroen eder icke heller för att skulder skulle kunna vara en börda. Nej, glädjens istället åt huru bankerna i sin oändliga godhet dela ut lån så att vi kunna köpa bostäder till ständigt högre priser. Se, är det icke ett under? "Varde pengar" säger banken, och där bliver pengar när de giva ut ett lån! Deltagen med fröjd i den heliga budgivningen då en bostad är till försäljning, ty lånelöftet från banken är ett löfte om en ljusare framtid. Att vara skuldsatt är en glädje, då vi med förtröstan se huru räntorna hållas låga. Så kännen skuldglädje när i betänken huru rika I egentligen ären, då edra bostäder betinga så höga priser!
Ty räntan är låg. Och amorteringsfritt. Och tillväxt i evighet. Amen.
2009-08-01
USA:s BNP faller fjärde kvartalet i rad
Igår kom preliminära BNP-siffror för andra både för USA och Sverige. USA:s BNP föll mindre än väntat, men den krympte ändå med 1% omräknat till årstakt. Detta är ju preliminära siffror och de kommer säkert att revideras framöver. Hittills under denna kris har revideringarna mest varit neråt och mycket riktigt reviderades nu årets första kvartal ner från en årstakt på -5,5% till -6,4%. Att BNP krymper fyra kvartal i rad har inte hänt sedan mätningarna började år 1947. Men -1% för andra kvartalet är ju ändå bättre än -6,4% och skulle visa att BNP-krympningen är på väg att avta. Går man till källan och tittar på hur BNP:s olika komponenter bidragit till krympningen blir dock bilden lite annorlunda. I diagrammet ser ni de fyra huvudkomponenterna konsumtion (röd), investeringar (gul), nettoexport (grön) och statens utgifter (blå). Punkter under nollinjen innebär ett negativt bidrag till BNP-förändringen, punkter över nollinjen ett positivt bidrag. Jag har också ritat in en lodrät linje som markerar krisens början sommaren 2007.
Förändringen i konsumtionen gick ner under noll och konsumtionen föll därmed märkbart under andra kvartalet efter att ha varit svagt stigande under första kvartalet. Inte bra för den till stor del konsumentdrivna amerikanska ekonomin. Tittar man närmare på konsumtionssiffran ser man att den helt beror på fallande varukonsumtion, medan tjänstekonsumtionen var mer eller mindre konstant.
Bruttoinvesteringarna föll fortfarande, även om de inte föll så brutalt snabbt som under första kvartalet. Däremot föll de fortfarande i en raskare takt än någon gång de senaste fyra åren. Fallande investeringar är inte bra för någon ekonomi. Tittar man närmare ser man att alla former av investeringar föll utom datorer och transportfordon. Bostäder, maskiner, mjukvara, lokaler föll. Det enda positiva är möjligtvis att lagren sjunkit kraftigt de senaste kvartalen och att det därmed eventuellt finns ett behov av att fylla upp dem.
Nettoexporten ökade, vilket får anses som positivt. Visserligen föll exporten i en årstakt av 7%, men det kompenserades av att importen föll ännu snabbare - i en årstakt av 15,1%. Bra för USA, som därmed minskar sitt handelsunderskott, men inte bra för resten av världen.
Den andra posten som ökade var offentliga utgifter och investeringar, varav militären stod för den största delen av ökningen. Det låter inte särskilt sunt det heller, att det är staten som står för BNP-ökningen medan den privata sektorn krymper. Amerikanska staten lever också som bekant till stor del på lånade pengar.
Med andra ord så finns vissa positiva tecken, men också många negativa. Det är fortfarande alldeles för tidigt för att tala om en begynnande vändning i USA:s ekonomi.
Läs andra svenska bloggar om bnp, usa, krympning, konsumtion, investering
Förändringen i konsumtionen gick ner under noll och konsumtionen föll därmed märkbart under andra kvartalet efter att ha varit svagt stigande under första kvartalet. Inte bra för den till stor del konsumentdrivna amerikanska ekonomin. Tittar man närmare på konsumtionssiffran ser man att den helt beror på fallande varukonsumtion, medan tjänstekonsumtionen var mer eller mindre konstant.Bruttoinvesteringarna föll fortfarande, även om de inte föll så brutalt snabbt som under första kvartalet. Däremot föll de fortfarande i en raskare takt än någon gång de senaste fyra åren. Fallande investeringar är inte bra för någon ekonomi. Tittar man närmare ser man att alla former av investeringar föll utom datorer och transportfordon. Bostäder, maskiner, mjukvara, lokaler föll. Det enda positiva är möjligtvis att lagren sjunkit kraftigt de senaste kvartalen och att det därmed eventuellt finns ett behov av att fylla upp dem.
Nettoexporten ökade, vilket får anses som positivt. Visserligen föll exporten i en årstakt av 7%, men det kompenserades av att importen föll ännu snabbare - i en årstakt av 15,1%. Bra för USA, som därmed minskar sitt handelsunderskott, men inte bra för resten av världen.
Den andra posten som ökade var offentliga utgifter och investeringar, varav militären stod för den största delen av ökningen. Det låter inte särskilt sunt det heller, att det är staten som står för BNP-ökningen medan den privata sektorn krymper. Amerikanska staten lever också som bekant till stor del på lånade pengar.
Med andra ord så finns vissa positiva tecken, men också många negativa. Det är fortfarande alldeles för tidigt för att tala om en begynnande vändning i USA:s ekonomi.
Läs andra svenska bloggar om bnp, usa, krympning, konsumtion, investering
2009-07-27
Hur står det till i USA?
Visserligen har Kalifornien äntligen lyckats komma överens om sina budgetnedskärningar, men det ser bara ut som en tillfällig lösning. Om några månader eller ett år kommer Kalifornien att stå där med budgetkris igen. Bland annat sparar man pengar genom att skjuta fram sista löneutbetalningen för innevarande budgetår med några dagar så att den hamnar på nästa budgetår. Tala om att skjuta problemen på framtiden!
Kalifornien har inte bara problem med årets budget, utan man har också sopat pensionsproblemet under mattan. Den redan underfinansierade pensionsfonden för statsanställda Calpers gjorde en brakförlust förra året och tänker nu investera i sånt som ger högre avkastning för att kompensera för förlusterna. Fast högre avkastning betyder som bekant högre risk. Ska de spela bort mer pensionspengar i hopp om att få in de orimliga 7,75% avkastning som de kalkylerar med?
För första gången sedan 1950-talet minskar privatpersoners skuldsättning i USA. Den genomsnittliga lånesumman föll enligt Bloomberg till 128% av genomsnittsfamiljens årsinkomst efter skatt under första kvartalet i år från rekordet 133% ett år tidigare. Samtidigt steg sparkvoten till 6,9% i maj, den högsta sedan 1993. När amerikanerna betalar av på sina skulder och sparar mer så blir det såklart mindre pengar över till konsumtion, vilket ju drivit en betydande del av USAs ekonomi. Vi ska inte heller glömma att amerikanska privatpersoner har förlorat totalt cirka 15 biljoner dollar i förmögenhet sedan finanskrisens början. Det blir i genomsnitt 370 000 kronor per person.
Samtidigt är den officiella friserade arbetslöshetssiffran nästan 10 procent och ökande. Räknar man med även dem som står helt utanför arbetsmarknaden är siffran betydligt högre. Vad detta innebär för konsumtionen kan man förstå.
Alldeles för tidigt för att ropa hej för USA:s ekonomi tycker jag fortfarande.
Läs även andra svenska bloggar om kalifornien, budgetunderskott, usa, konsumtion, arbetslöshet, sparande
The package cuts spending by $15 billion, including $6 billion from schools and community colleges, $3 billion from universities and $1.2 billion from prisons. It also raises $4 billion, in part by accelerating personal and corporate income- tax withholding and increasing the amount withheld by 10 percent.Här ser man verkligen hur viktigt det är att staten går med överskott under de goda åren för att slippa såna här paniknedskärningar under lågkonjunktur.
Kalifornien har inte bara problem med årets budget, utan man har också sopat pensionsproblemet under mattan. Den redan underfinansierade pensionsfonden för statsanställda Calpers gjorde en brakförlust förra året och tänker nu investera i sånt som ger högre avkastning för att kompensera för förlusterna. Fast högre avkastning betyder som bekant högre risk. Ska de spela bort mer pensionspengar i hopp om att få in de orimliga 7,75% avkastning som de kalkylerar med?
För första gången sedan 1950-talet minskar privatpersoners skuldsättning i USA. Den genomsnittliga lånesumman föll enligt Bloomberg till 128% av genomsnittsfamiljens årsinkomst efter skatt under första kvartalet i år från rekordet 133% ett år tidigare. Samtidigt steg sparkvoten till 6,9% i maj, den högsta sedan 1993. När amerikanerna betalar av på sina skulder och sparar mer så blir det såklart mindre pengar över till konsumtion, vilket ju drivit en betydande del av USAs ekonomi. Vi ska inte heller glömma att amerikanska privatpersoner har förlorat totalt cirka 15 biljoner dollar i förmögenhet sedan finanskrisens början. Det blir i genomsnitt 370 000 kronor per person.
Samtidigt är den officiella friserade arbetslöshetssiffran nästan 10 procent och ökande. Räknar man med även dem som står helt utanför arbetsmarknaden är siffran betydligt högre. Vad detta innebär för konsumtionen kan man förstå.
"You are not going to buy a new pair of jeans if you don't have a job yet," Blake Jorgensen, chief financial officer of Levi Strauss & Co., said in a phone interview from San Francisco. The jeans maker reported a second-quarter loss of $4.13 million on July 14, compared with a year-earlier profit of $701,000.När Ben Bernanke blev utfrågad i kongressen sade han:
"It creates problems in the macro economy, because without consumer spending, the economy doesn’t grow as fast."Goldman Sachs' chefsekonom säger:
"If you look at various measures of debt in the system, they suggest what we're doing is getting started on this adjustment; we still have several years to go," Goldman's Hatzius said. "We're going to be at saving levels that are much, much higher than they were in 2006 and, in many cases, permanently."Detta tycker inte jag låter som en snabb återhämtning, utan snarare som en L-formad recession.
Alldeles för tidigt för att ropa hej för USA:s ekonomi tycker jag fortfarande.
Läs även andra svenska bloggar om kalifornien, budgetunderskott, usa, konsumtion, arbetslöshet, sparande
2009-03-03
Lägre ränta ger shoppingfest?
Idag läser jag till min förskräckelse att "Lägre räntor gör inte att svenskarna amorterar mer på sina bolån". Trots att alla ekonomirådgivare (inklusive mig själv) enträget tjatar om att man nu ska försöka bli av med så mycket lån som möjligt amorterar tydligen folk i gemen inte mer nu när de fått den möjligheten i present av Riksbanken. Istället går man tydligen ut och handlar för pengarna.
Räntorna må vara rekordlåga nu, men vi kommer säkert att få se betydligt högre räntor vad det lider. Dessutom hänger ju arbetslöshetsspöket över många. Om det blir konsumtionsfest nu gör det bara den fortsatta krisen ännu värre.
Jag blir mer och mer tveksam till vad Riksbanken egentligen bedriver för räntepolitik. Som det ser ut idag har deras toksänkning av styrräntan haft två allvarliga effekter - att den svenska kronans värde sjunkit ihop som en sufflé och att konsumtionsfesten för lånade pengar fortsätter. Risken är att vår Riksbank bara förvärrar krisen.
Räntorna må vara rekordlåga nu, men vi kommer säkert att få se betydligt högre räntor vad det lider. Dessutom hänger ju arbetslöshetsspöket över många. Om det blir konsumtionsfest nu gör det bara den fortsatta krisen ännu värre.
Jag blir mer och mer tveksam till vad Riksbanken egentligen bedriver för räntepolitik. Som det ser ut idag har deras toksänkning av styrräntan haft två allvarliga effekter - att den svenska kronans värde sjunkit ihop som en sufflé och att konsumtionsfesten för lånade pengar fortsätter. Risken är att vår Riksbank bara förvärrar krisen.
2008-12-14
Deflation och annat som pekar neråt
I tisdags rapporterades att konsumentpriserna sjönk med 0,8% från oktober till november i år. Fallande oljepriser och lägre räntor är tydligen en stor del av förklaringen. Jag förväntar mig att massiva mellandagsreor drar ner konsumentpriserna ytterligare framöver, liksom räntesänkningar och fördröjda effekter av fallande oljepriser. De som har följt min blogg vet att jag förutspår en dålig julhandel i år, och även varnat för deflation.
Det är många saker som pekar neråt just nu. I fredags rapporterade SCB att "Hushållens konsumtion utvecklades svagt under tredje kvartalet" - en eufemism för att den faktiskt minskade något jämfört med samma kvartal förra året. Och detta gäller alltså tredje kvartalet 2008. Fjärde kvartalet lär bli betydligt "svagare".
Och i onsdags rapporterade SCB att "Industriproduktionen minskade med 1,6 procent mellan september och oktober i år. Den bransch som stod för den största procentuella minskningen var motofordonsindustrin som minskade med 3,8 procent." Detta är väl också en trend som jag inte antar vänder särskilt snabbt, utan snarare förvärras. Intressant att notera här (som motvikt till allt negativt) är vilka branscher som ökat sin produktion rejält på årsbasis:
I tisdags kom också en riktig dräpare, nämligen Arbetsförmedlingens jobbprognos, som spår att sysselsättningen kommer att minska med 145 000 personer på två år och arbetslösheten stiger till 9 procent år 2010. "Vi är långt ifrån krisen från 90-talets början" säger prognoschefen Tord Strannefors. Själv tror jag dock att vi raskt är på väg dit och att det blir ännu värre, så tyvärr tror jag att denna prognos är lite för optimistisk. I prognosen räknar man t.ex. bara med att 10000 jobb ska försvinna från byggsektorn under 2009. Men i princip drar man riktiga slutsatser om många saker, t.ex. att de kommunala skatteunderlagen kommer att vika och att det därmed blir tufft även på den sidan av arbetsmarknaden.
Vidare så prognosticerade i onsdags kreditupplysningföretaget UC en ny konkursvåg bland svenska företag under 2009.
Apropå sjunkande priser så sade en av mina favoritbloggare, Mike Shedlock, nånting tänkvärt för drygt en vecka sen angående prisdeflation:
Det är många saker som pekar neråt just nu. I fredags rapporterade SCB att "Hushållens konsumtion utvecklades svagt under tredje kvartalet" - en eufemism för att den faktiskt minskade något jämfört med samma kvartal förra året. Och detta gäller alltså tredje kvartalet 2008. Fjärde kvartalet lär bli betydligt "svagare".
Och i onsdags rapporterade SCB att "Industriproduktionen minskade med 1,6 procent mellan september och oktober i år. Den bransch som stod för den största procentuella minskningen var motofordonsindustrin som minskade med 3,8 procent." Detta är väl också en trend som jag inte antar vänder särskilt snabbt, utan snarare förvärras. Intressant att notera här (som motvikt till allt negativt) är vilka branscher som ökat sin produktion rejält på årsbasis:
- Industri för energirelaterade insatsvaror (exkl E) +42,3%
- Ind f stenkolsprod, raff petroleumprod o kärnbränsle +40,1%
- Ind f precisions-, medicinska o optiska instr; ur +16,1%
- Kemisk industri +5,8%
I tisdags kom också en riktig dräpare, nämligen Arbetsförmedlingens jobbprognos, som spår att sysselsättningen kommer att minska med 145 000 personer på två år och arbetslösheten stiger till 9 procent år 2010. "Vi är långt ifrån krisen från 90-talets början" säger prognoschefen Tord Strannefors. Själv tror jag dock att vi raskt är på väg dit och att det blir ännu värre, så tyvärr tror jag att denna prognos är lite för optimistisk. I prognosen räknar man t.ex. bara med att 10000 jobb ska försvinna från byggsektorn under 2009. Men i princip drar man riktiga slutsatser om många saker, t.ex. att de kommunala skatteunderlagen kommer att vika och att det därmed blir tufft även på den sidan av arbetsmarknaden.
Vidare så prognosticerade i onsdags kreditupplysningföretaget UC en ny konkursvåg bland svenska företag under 2009.
"Antalet företagskonkurser har ökat dramatiskt under hösten. I november var ökningen 38 procentAlla företag som har någon form av lån (inklusive något så vanligt som checkkredit) måste idag se över sina möjligheter att få lån framöver och göra upp en "plan B" för vad man ska göra om lånemöjligheterna torkar upp. Jag tror inte att denna kreditkris kommer att gå över särskilt snabbt. Det kommer att ta år snarare än månader innan man kommer åter till att kreditmarknaderna löser upp sig. Och än så länge har vi inte nått botten, anser jag. Även om vi ser en tillfällig lättnad just nu och kanske några månader framöver finns det väldigt mycket skräp som måste sopas fram från under mattorna.
[...]
Höstens kraftiga uppgång innebär att helårets konkurstal ser ut att bli 11-12 procent högre än i fjol. UC räknar med en liknande ökning under 2009, om inte konjunkturen vänder tvärt uppåt."
Apropå sjunkande priser så sade en av mina favoritbloggare, Mike Shedlock, nånting tänkvärt för drygt en vecka sen angående prisdeflation:
"The fact of the matter is falling prices are a good thing. Imagine the effects if we were in this same recession with rising prices!"
2008-11-27
Oljeberoendet större än vad många tror
"Cornucopia?" är en blogg som för några veckor sedan hamnade på min "måste-följa-lista" då jag upptäckte den av en slump. Idag har han tagit upp ett ämne som jag också tänkt ta upp någon gång, nämligen att Sveriges oljeberoende är mycket större än vad våra politiker vill ge sken av. Läs den artikeln - den säger det som jag ville säga.
Visserligen kanske vår inhemska oljeförbrukning är förhållandevis låg, men vi importerar en stor del av vår konsumtion. Transporterna kräver olja, liksom produktionen, så vi importerar därmed en massa indirekt oljeförbrukning. Enda sättet att minska oljeberoendet är därför att minska konsumtionen. Förstår du nu varför politikerna inte vill tala om det i de här termerna?
Förutom vår prylkonsumtion så har Sverige även outsourcat några av de basala behoven. Människans basala behov är följande:
Visserligen kanske vår inhemska oljeförbrukning är förhållandevis låg, men vi importerar en stor del av vår konsumtion. Transporterna kräver olja, liksom produktionen, så vi importerar därmed en massa indirekt oljeförbrukning. Enda sättet att minska oljeberoendet är därför att minska konsumtionen. Förstår du nu varför politikerna inte vill tala om det i de här termerna?
Förutom vår prylkonsumtion så har Sverige även outsourcat några av de basala behoven. Människans basala behov är följande:
- Vatten - finns det gott om i Sverige - vi är lyckligt lottade.
- Mat - Sverige är i princip självförsörjande på livsmedel, om vi bara lägger om vår kost lite. Men... vårt jordbruk kräver en massa importerad olja och konstgödsel, liksom livsmedelstransporterna. För varje energienhet i maten räknar man med att det går åt tio energienheter olja.
- Hus - bostäder har vi gott om och byggjobbare likaså.
- Kläder och skor - i princip finns ingen kläd- och skoproduktion kvar i Sverige. Dessutom produceras nästan inga av råmaterialen i form av fibrer (bomull, ull m.m.) och läder i Sverige.
- Energi - visserligen producerar vi en massa vattenkraft och träflis, men all olja och uran importerar vi. Och för att producera träflis krävs olja.
2008-11-05
Personliga konkurser upp 40% i USA
Igår rapporterades att antalet personliga konkurser i USA ökade 40% i oktober jämfört med oktober förra året. De ökade också hela 20% i oktober jämfört med i september. 106000 amerikaner i personlig konkurs bara i oktober. Siffran för hela året väntas bli över en miljon. Ökningstakten är oerhörd, både årsvis och månadsvis. Ett solklart tecken på att många amerikaner befinner sig i ekonomisk knipa. De som går i personlig konkurs är ju bara toppen på isberget - de som råkat värst ut. Med den konkurslag som infördes i USA år 2005 är det svårare än förut att gå i personlig konkurs, så för alla som verkligen gör det finns det mängder som kämpar under svåra ekonomiska förhållanden.
Detta är också de högsta siffrorna sedan den nya hårdare konkurslagen infördes år 2005.
Detta är en siffra som tyder på att julhandeln i USA blir en katastrof i år och att privatkonsumtionen kommer att fortsätta att minska. Konsumtionen har ju stått för en mycket stor andel av den amerikanska ekonomin, så det drabbar hårt mot kärnan av systemet.
Detta är också de högsta siffrorna sedan den nya hårdare konkurslagen infördes år 2005.
Detta är en siffra som tyder på att julhandeln i USA blir en katastrof i år och att privatkonsumtionen kommer att fortsätta att minska. Konsumtionen har ju stått för en mycket stor andel av den amerikanska ekonomin, så det drabbar hårt mot kärnan av systemet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
