Sydkoreas största containerfraktrederi Hanjin begärdes igår i konkurs och idag godkände en domstol ansökan. Hanjin är världens sjunde största containerfraktrederi med omkring tre procent av den globala marknaden.
Eftersom detta är den största konkursen någonsin i rederibranschen vet man inte riktigt vilka effekter det kommer att få, eftersom det inte finns något jämförbart fall. Dessutom är det omkring trettio år sedan en stor containerfraktfirma senast gick i konkurs.
En effekt av konkursen är att hamnar inte vill ta emot Hanjins fartyg och dessa därför tvingas vänta ute till havs med sina containrar fyllda av varor. Fartyg från Hanjin som ligger i hamnar har i flera fall beslagtagits som säkerhet för obetalda avgifter. Containrar som skulle lastas hålls också kvar av hamnar som säkerhet, ifall de råkar ägas av Hanjin, vilket även det kan drabba flera frakter.
På grund av den enorma storleken på denna konkurs räknar man med att handläggningen kommer att ta veckor eller till och med månader och under tiden kommer många fartyg och laster troligen att befinna sig i ett slags limbo. Under tiden är världshandeln på väg in i sin mest aktiva period, som löper från nu fram till julen.
Många företag har varor som befinner sig i containrar på Hanjins skepp och kan därför bli utan leveranser de behöver.
Hanjin har förutom de fartyg de själva äger även hyrt ett stort antal, och företagen som äger dem kommer att problem med att få tillbaks dem då de kan vara beslagtagna som säkerhet, och de lär knappast heller kunna få hyran betald.
Många av Hanjins containrar är också beslagtagna och företagen som äger varorna i containern kan få betala dyrt för att lösa ut dem, och dessutom kan de drabbas av andra kostnader på grund av försenad leverans.
Och så var det frågan hur besättningen på de aktuella fartygen kommer att agera när de förstår att de troligen inte kommer att få betalt.
Andra rederier tar såklart chansen och erbjuder sig att frakta varor istället, men det hjälper föga för de fartyg och laster som för tillfället är beslagtagna eller inte kan gå i hamn. Det kan också hända att de företag som hyrt ut fartyg till Hanjin går in och tar hand om fartygen själva, men det gäller bara en del av de drabbade fartygen.
Hanjins konkurs är bara det extremaste fallet av hur illa det står till för containerrederierna. Sedan 2014 har mängden containerfrakter stått still, samtidigt som nya skepp har levererats.
Förutom containerfrakt har Hanjin även fartyg för bulkfrakt, samt tretton containerterminaler. Även där kan man såklart förvänta sig problem och störningar.
Många frågar sig nu hur Sydkoreas regering kunde låta Hanjin gå i konkurs under så okontrollerade former.
Visar inlägg med etikett sjöfart. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjöfart. Visa alla inlägg
2016-09-01
2015-02-10
Baltic Dry på bottennotering
Baltic Dry Index är ett index över kostnaden för bulkfrakt av torrvaror (t.ex. järnmalm, kol eller spannmål). Dessa varor är råvaror till industrier och indexet ger därmed en tidig indikation på hur det står till i den globala ekonomin genom att visa efterfrågan på råvaror. Detta index påverkas förstås också av tillgången på fraktfartyg, men tillgångssidan för frakter är förhållandevis oelastisk då det tar runt två år att bygga ett fartyg. Indexet har också fördelen att det är mycket svårt att manipulera eller spekulera i, då man helt enkelt inte bokar frakter om man inte vill ha torrvaror levererade.
Redan i somras uppmärksammade jag att Baltic Dry Index föll kraftigt och igår nådde det nivån 554, vilket är den tidigare historiska bottennoteringen från 1986. Baltic Dry Index har fallit 47 av de senaste 51 dagarna och har fallit över 60 procent de senaste tre månaderna. Dessförinnan hade Baltic Dry gått upp under hösten efter ett kraftigt fall i somras.
Självklart är detta katastrofalt för rederibranschen och skeppsvarven, men hur är dess värde som indikator för världsekonomin i stort? Kan det finnas något samband med att Kina bromsar in och dess import i januari föll 20 procent jämfört med förra året. Troligen ja. Vissa bedömare pekar på att oljepriset mer än halverats, vilket såklart minskar den största rörliga kostnaden för rederierna, nämligen bränslet. Andra bedömare anser att man inte ska bry sig om Baltic Dry Index eftersom det för tillfället mer speglar tillgången i form av att det byggts för många fraktfartyg av överoptimistiska rederier mer än det speglar en minskad efterfrågan på bulkfrakter.
Dock är längden på den nuvarande nedgången och att den är så (procentuellt) stor något som talar för att det inte bara handlar om överkapacitet, utan även minskad efterfrågan. Mer sansade bedömningar kan man få från rederibranschens nyheter, där exempelvis Hellenic Shipping News påpekar att Kinas kolimport minskade 10 procent 2014, i motsats till en ökning med 16 procent året innan.
Att ökad kapacitet också spelar in är dock tydligt av att rederierna beställde tre gånger så många bulkfraktfartyg år 2013 som de gjorde året innan på grund av bland annat förväntningar om ökad efterfrågan på kol från Kina. Dessa fartyg blir färdiga i år och man kan bara önska rederierna lycka till med deras nya skepp.
Ett annat slående faktum vad gäller Baltic Dry Index är att det föll hela sommaren 2008, vilket förebådade den globala recession som satte in den hösten. Det känns ju inte helt osannolikt att det skulle kunna vara en liknande situation nu, särskilt med tanke på alla andra indikationer som dyker upp på att allt inte är helt positivt i världsekonomin.
Redan i somras uppmärksammade jag att Baltic Dry Index föll kraftigt och igår nådde det nivån 554, vilket är den tidigare historiska bottennoteringen från 1986. Baltic Dry Index har fallit 47 av de senaste 51 dagarna och har fallit över 60 procent de senaste tre månaderna. Dessförinnan hade Baltic Dry gått upp under hösten efter ett kraftigt fall i somras.
Självklart är detta katastrofalt för rederibranschen och skeppsvarven, men hur är dess värde som indikator för världsekonomin i stort? Kan det finnas något samband med att Kina bromsar in och dess import i januari föll 20 procent jämfört med förra året. Troligen ja. Vissa bedömare pekar på att oljepriset mer än halverats, vilket såklart minskar den största rörliga kostnaden för rederierna, nämligen bränslet. Andra bedömare anser att man inte ska bry sig om Baltic Dry Index eftersom det för tillfället mer speglar tillgången i form av att det byggts för många fraktfartyg av överoptimistiska rederier mer än det speglar en minskad efterfrågan på bulkfrakter.
Dock är längden på den nuvarande nedgången och att den är så (procentuellt) stor något som talar för att det inte bara handlar om överkapacitet, utan även minskad efterfrågan. Mer sansade bedömningar kan man få från rederibranschens nyheter, där exempelvis Hellenic Shipping News påpekar att Kinas kolimport minskade 10 procent 2014, i motsats till en ökning med 16 procent året innan.
Att ökad kapacitet också spelar in är dock tydligt av att rederierna beställde tre gånger så många bulkfraktfartyg år 2013 som de gjorde året innan på grund av bland annat förväntningar om ökad efterfrågan på kol från Kina. Dessa fartyg blir färdiga i år och man kan bara önska rederierna lycka till med deras nya skepp.
Ett annat slående faktum vad gäller Baltic Dry Index är att det föll hela sommaren 2008, vilket förebådade den globala recession som satte in den hösten. Det känns ju inte helt osannolikt att det skulle kunna vara en liknande situation nu, särskilt med tanke på alla andra indikationer som dyker upp på att allt inte är helt positivt i världsekonomin.
2014-07-23
Baltic Dry ner i botten igen
Baltic Dry Index är ett index över kostnaden för bulkfrakt av torrvaror (t.ex. järnmalm, kol eller spannmål). Dessa varor är råvaror till industrier och indexet ger därmed en tidig indikation på hur det står till i den globala ekonomin genom att visa efterfrågan på råvaror. Detta index påverkas förstås också av tillgången på fraktfartyg, men tillgångssidan för frakter är förhållandevis oelastisk då det tar runt två år att bygga ett fartyg. Indexet har också fördelen att det är mycket svårt att manipulera eller spekulera i, då man helt enkelt inte bokar frakter om man inte vill ha torrvaror levererade.
ZeroHedge uppmärksammar att Baltic Dry Index sjunker igen och nu gått in i den sämsta julimånaden sedan 1986.
En viss återhämtning skedde 2009-2010. Därefter sjönk indexet igen för att nå en bottennivå 2012. Sedan har det skett en viss svagare återhämtning under 2013, men indexet är i år alltså åter på väg mot bottennivåer.
För det första indikerar det väl att det inte är någon höjdare att investera i rederier, då det uppenbarligen finns en stor överkapacitet. För det andra indikerar det att återhämtningen i den globala ekonomin har varit tämligen lam sedan finanskrisen.
Aktiemarknaderna har dock som bekant ignorerat denna lama återhämtning, då de blåsts upp till rekordnivåer av den lösa penningpolitik som de stora centralbankerna bedrivit de senaste åren. Den verklighet som avspeglas i Baltic Dry Index är dock en annan. När ska denna verklighet komma ikapp?
Läs även Cornucopia om att SEB anser att den globala återhämtningen nu är över.
ZeroHedge uppmärksammar att Baltic Dry Index sjunker igen och nu gått in i den sämsta julimånaden sedan 1986.
För det första indikerar det väl att det inte är någon höjdare att investera i rederier, då det uppenbarligen finns en stor överkapacitet. För det andra indikerar det att återhämtningen i den globala ekonomin har varit tämligen lam sedan finanskrisen.
Aktiemarknaderna har dock som bekant ignorerat denna lama återhämtning, då de blåsts upp till rekordnivåer av den lösa penningpolitik som de stora centralbankerna bedrivit de senaste åren. Den verklighet som avspeglas i Baltic Dry Index är dock en annan. När ska denna verklighet komma ikapp?
Läs även Cornucopia om att SEB anser att den globala återhämtningen nu är över.
2014-02-05
Emerging markets smittar
Engelskans "emerging markets" brukar på svenska kallas för "tillväxtmarknader", fast jag tycker inte det är en bra översättning. En mer korrekt översättning skulle vara "nytillkomna marknader" eller "nytillkommande marknader", eller kanske "framkommande marknader" (kan någon hitta på en bättre översättning?). Det handlar nämligen inte bara om tillväxt. Vissa "emerging markets", till exempel Turkiet, har inte haft särskilt hög BNP-tillväxt det senaste året. "Emerging" handlar snarare om att de är på väg att komma fram och utvecklas.
De länder som brukar räknas som "emerging markets" sammanfattas ibland med olika akronymer, t.ex. BRIC (Brasilien, Ryssland, Indien, China) eller MIKT (Mexiko, Indonesien, sydKorea, Turkiet) eller BEM (Big Emerging Markets - Brasilien, Kina, Egypten, Indien, Indonesien, Mexiko, Filippinerna, Polen, Ryssland, Sydafrika, Sydkorea, Turkiet).
Det är "emerging markets" som enligt många ligger bakom den senaste tidens skakningar på finansmarknaderna. Jag har nyligen skrivit om Sydafrika, Turkiet och Argentina. Kina och dess enorma kreditbubbla har jag också hållit ett öga på då och då de senaste åren.
Det har varit stora valutarörelser för många "emerging markets" och även andra problem. Detta kan ge smittoeffekter på övriga världen. Den asiatiska finanskrisen 1997-98 och den ryska finanskrisen 1998 gav starka smittoeffekter på övriga världsekonomin och hedgefonden LTCM gick under med buller och bång. Idag är sammankopplingen i världsekonomin mycket starkare än 1998, både vad gäller handelsflöden och kapitalinvesteringar. Därför förväntar jag mig en kraftig effekt av en kris för "emerging markets".
Några intressanta saker i sammanhanget är till exempel europeiska bankers exponering mot "tillväxtmarknader" - mer än 3000 miljarder dollar. Det gäller framförallt spanska BBVA och Santander, österrikiska Erste Bank, belgiska KBC, brittiska Standard Chartered och italienska UniCredit. De svenska bankerna Swedbank, SEB och Nordea har också en viss exponering.
Även Ryssland har drabbats av oron och ställde igår in en auktion på statsobligationer för andra gången. De säger att auktionen ställdes in på grund av tillståndet på finansmarknaderna - läs alltför hög förväntad ränta.
JPMorgan påpekar att Argentina den senaste tiden har haft en kraftigt ökad osäkerhet vad gäller valutareservens storlek, vilket ökar osäkerheten bland alla som har finansiella transaktioner med landet.
Många investerare har fått kalla fötter och bara den senaste veckan tog de ut mer än 6 miljarder dollar ur tillväxtmarknadsfonder. Jag noterar även att svenska sparare dumpat rysslandsfonder.
Baltic Dry Index, en indikator på bulkfraktkostnader, har fallit med 50 procent sedan slutet av december. Detta tyder på en minskad efterfrågan på frakter och brukar ses som en tidig indikator på nedgång i världsekonomin.
Som lök på laxen så sänkte kreditvärderaren S&P Puerto Ricos kreditbetyg till "junk" igår. Det kan innebära skakningar på USA:s kreditmarknader för stater och kommuner, förutom den marknadsbävning som "emerging markets" kan orsaka. Jag har tidigare kallat Puerto Rico för "USA:s Grekland".
Jag återkommer med mer om "emerging markets".
De länder som brukar räknas som "emerging markets" sammanfattas ibland med olika akronymer, t.ex. BRIC (Brasilien, Ryssland, Indien, China) eller MIKT (Mexiko, Indonesien, sydKorea, Turkiet) eller BEM (Big Emerging Markets - Brasilien, Kina, Egypten, Indien, Indonesien, Mexiko, Filippinerna, Polen, Ryssland, Sydafrika, Sydkorea, Turkiet).
Det är "emerging markets" som enligt många ligger bakom den senaste tidens skakningar på finansmarknaderna. Jag har nyligen skrivit om Sydafrika, Turkiet och Argentina. Kina och dess enorma kreditbubbla har jag också hållit ett öga på då och då de senaste åren.
Det har varit stora valutarörelser för många "emerging markets" och även andra problem. Detta kan ge smittoeffekter på övriga världen. Den asiatiska finanskrisen 1997-98 och den ryska finanskrisen 1998 gav starka smittoeffekter på övriga världsekonomin och hedgefonden LTCM gick under med buller och bång. Idag är sammankopplingen i världsekonomin mycket starkare än 1998, både vad gäller handelsflöden och kapitalinvesteringar. Därför förväntar jag mig en kraftig effekt av en kris för "emerging markets".
Några intressanta saker i sammanhanget är till exempel europeiska bankers exponering mot "tillväxtmarknader" - mer än 3000 miljarder dollar. Det gäller framförallt spanska BBVA och Santander, österrikiska Erste Bank, belgiska KBC, brittiska Standard Chartered och italienska UniCredit. De svenska bankerna Swedbank, SEB och Nordea har också en viss exponering.
Även Ryssland har drabbats av oron och ställde igår in en auktion på statsobligationer för andra gången. De säger att auktionen ställdes in på grund av tillståndet på finansmarknaderna - läs alltför hög förväntad ränta.
JPMorgan påpekar att Argentina den senaste tiden har haft en kraftigt ökad osäkerhet vad gäller valutareservens storlek, vilket ökar osäkerheten bland alla som har finansiella transaktioner med landet.
Många investerare har fått kalla fötter och bara den senaste veckan tog de ut mer än 6 miljarder dollar ur tillväxtmarknadsfonder. Jag noterar även att svenska sparare dumpat rysslandsfonder.
Baltic Dry Index, en indikator på bulkfraktkostnader, har fallit med 50 procent sedan slutet av december. Detta tyder på en minskad efterfrågan på frakter och brukar ses som en tidig indikator på nedgång i världsekonomin.
Som lök på laxen så sänkte kreditvärderaren S&P Puerto Ricos kreditbetyg till "junk" igår. Det kan innebära skakningar på USA:s kreditmarknader för stater och kommuner, förutom den marknadsbävning som "emerging markets" kan orsaka. Jag har tidigare kallat Puerto Rico för "USA:s Grekland".
Jag återkommer med mer om "emerging markets".
2012-12-03
Pulsådern Mississippi kan stängas
Mississippi är tack vare slussar navigerbar ända upp till Minneapolis, med ett djup av 2,7 meter i övre delen av loppet. Floden har varit USA:s viktigaste transportled för spannmål sedan innan ångbåtarnas tid. Pråmar på Mississippi skeppar omkring 60 procent av USA:s spannmålsexport ner till New Orleans vid Mexikanska golfen. På Mississippi skeppas även 22 procent av USA:s olja och 20 procent av kolet. Uppströms går viktiga frakter av bland annat konstgödsel till jordbruksområdena.
Men nu ser det ut som om den stora floden inom någon vecka kommer att få för lågt vattenstånd på den 290 kilometer långa mellersta sträckan, från St. Louis, där Missouri flödar samman med Mississippi, ner till Cairo (i Illinois), där Ohio-floden ansluter. Denna del av Mississippi är nu bara omkring 100 meter bred, mot normalt 300 meter. Floden är 5-7 meter grundare än normalt och bara 4 meter djup på många ställen. Om vattenståndet sjunker ytterligare, ner till 2,7 meter kommer klippor på två ställen att allvarligt försvåra eller till och med omöjliggöra för de stora pråmarna att passera. När detta kommer att ske beror på vem som gör beräkningarna, men någon gång från 9 till 11 december sker det troligen och sedan kan pråmtrafiken komma att vara stoppad i omkring två månader.
Om vattenståndet blir för lågt skulle pråmarna på floden kunna minska mängden last och därmed djupgåendet, men det ger förstås dyrare transporter och mindre kapacitet, samt även en osäkerhet om hur djupgående de kan vara för att undvika att fastna.
Mississippi och dess största bifloder (från Wikipedia)
För att upprätthålla pråmtrafiken släpper man nu ut extra vatten ur reservoarer i övre delen av Mississippi, i Minnesota och Iowa. Trots detta kan den mellersta sträckan komma att stängas. Det handlar enligt en intervjuad inte längre om hantering av vattenflödet, eftersom den långvariga torkan har gjort att det inte längre finns tillräckligt med vatten att arbeta med. Det skulle också gå att släppa ut mer vatten i Missouri-floden, men det kan ge problem med för låga vattennivåer längs den floden och storstäderna där såsom Kansas City och St. Louis. Man funderar även på att spränga bort de två värsta klipporna som kan blockera sjöfarten.
Detta händer just som årets spannmålsskörd är redo att skeppas ut. Transportföretagen letar nu febrilt efter alternativa transportmöjligheter för de många ton spannmål som ska exporteras, men de betydligt högre transportkostnaderna på lastbil eller järnväg gör att många kan välja att inte frakta alls under de två månader som flodtrafiken kan vara stängd. De kan helt enkelt sitta med spannmålen i lager tills floden öppnas för pråmtrafik igen.
En stängning av flodtrafiken skulle orsaka flera miljarder dollar i ekonomiska förluster och problem med leveranser av bland annat vägsalt och framförallt konstgödsel till vårens sådd. Leveranserna kan bli försenade och brister kan uppstå. Jordbruket försöker nu att snabba på leveranserna av konstgödsel innan flodtrafiken stängs av, eftersom gödselbrist skulle kunna äventyra nästa års skörd.
De ekonomiska effekterna kan röra sig om mer än 20 000 jobb om flodtrafiken stängs i två månader. Mer än 2,3 miljarder dollar i jordbruksprodukter, 1,8 miljarder dollar i kemikalier och 1,3 miljarder dollar av oljeprodukter fraktas normalt på Mississippi i december och januari.
Om stora delar av USA:s spannmålsexport skulle stoppas i två månader skulle det förstås ge ett uppåttryck på de globala livsmedelspriserna. Vi vet av erfarenheten från den "arabiska våren" att detta skulle ge ökad politisk oro i många importländer, dock med några månaders fördröjning. Men livsmedelspriserna har redan länge varit så höga att de ändå kan ge politisk oro. En stängning av mellersta Mississippi förvärrar dock situationen.
Våren 2011 var det istället stora översvämningar i Mississippi, som var några av de största och skadande någonsin. Vädret svänger snabbt och häftigt.
2012-04-26
EU:s Iranembargo ökar risktagningen
Bloggrannen Cruel Crude uppmärksammade nyligen att EU:s oljesanktioner mot Iran kan leda till problem för Japan, Kina, Indien och Sydkorea att importera olja från Iran, då embargot även gäller försäkring av oljelaster från Iran. Inte bara det, utan det gäller även återförsäkring av dessa oljelaster.
En kvaddad supertanker full med olja innebär en enorm katastrof och en typisk försäkring täcker skadekostnader upp till en miljard dollar. Sådana kostnader kan få försäkringsbolag ta utan att riskera sin egen överlevnad och därför blir återförsäkring nödvändig. Problemet är att det även finns få återförsäkringsbolag som är tillräckligt stora för att ta en sådan kostnad. Världens två överlägset största återförsäkrare är tyska Munich Re med 236 miljarder euro i tillgångar och ett eget kapital på 23 miljarder euro, samt schweiziska Swiss Re med 228 miljarder dollar i tillgångar och 27 miljarder dollar i eget kapital. En skada på en miljard dollar är visserligen kännbar men ändå hanterbar för dessa två bjässar. Swiss Re är baserat i EU:s lydstat Schweiz och på grund av EES-avtalet blir även de bundna av sanktionerna.
Ser vi på övriga stora återförsäkrare så har tyska Hannover Re 50 miljarder euro i tillgångar och 5,6 miljarder euro i eget kapital, amerikanska General Re 38 miljarder dollar i tillgångar, franska SCOR 29 miljarder euro i tillgångar och 4,4 miljarder dollar i eget kapital. Även engelska Lloyd's återförsäkringsdel och amerikanska Reinsurance Group of America är nästan lika stora. För återförsäkringsbolag i den storleksordningen ser det dock inte ut att vara möjligt att teckna en supertankerförsäkring utan att själva återförsäkra sig. Det finns inga andra återförsäkringsbolag i världen som är tillräckligt stora för att själva klara så stora försäkringar som en supertanker innebär, då en skadeutbetalning på en miljard dollar skulle slå bort en alltför stor del av bolagens egna kapital. I slutändan måste alltså Munich Re eller Swiss Re vara inblandade för de flesta oljetransporter. Även om flera återförsäkringsbolag skulle vara inblandade tillsammans, så är det först när man kommer ner till runt nummer tio på listan som man hittar återförsäkringsbolag baserade utanför EU, Schweiz eller USA, och då är det inte särskilt stora bolag. Den absolut största delen av de största återförsäkringsbolagen finns i EU eller Schweiz. Endast 5 procent av världens supertankrar är inte beroende av europeiska försäkringsbolag.
Detta har lett till att de rederier som skeppar olja från Iran till Japan, Kina och Indien nu har bett sina regeringar att ställa upp med försäkringsgarantier för oljelasterna. Regeringarna funderar på saken och verkar inte helt ovilliga. Oljan måste de trots allt få på något vis, annars slår det hårt mot deras ekonomier.
I måndags kunde man läsa att indiska oljerederier kommer att fortsätta att skeppa iransk olja även om de bara kommer att få begränsad försäkringstäckning. Indiens rederier har bett staten att ställa upp med 50 miljoner dollar i försäkring per oljelast, vilket alltså bara täcker en bråkdel av kostnaden för värsta tänkbara olycka med en supertanker. De indiska rederierna tar alltså nu på grund av EU-sanktionerna en mycket större risk. En bieffekt som EU-eliten säkerligen inte hade räknat med.
Vad gäller Japan så ser det istället ut som om de kommer att begränsa så att bara en supertanker i taget från Iran blir försäkrad. Det innebär att de hinner med runt tre skeppslaster per månad, jämfört med omkring 10 per månad förra året. Hur stort försäkringsbeloppet blir framgår inte.
Hur det ser ut för Kina och Sydkorea har jag ännu inte läst, men sammantaget ser det alltså ut som om det kan bli minskade försäkringsbelopp för oljelaster från Iran. Därmed blir troligtvis oljetransporterna dyrare för de asiatiska länderna, eftersom rederierna säkerligen på något sätt vill kompensera sig för den ökade finansiella risk de tar.
Vad detta visar är också att det globala systemet är så intrikat sammanvävt att en förändring någonstans ofta får effekter på områden som man inte alls hade tänkt sig.
En kvaddad supertanker full med olja innebär en enorm katastrof och en typisk försäkring täcker skadekostnader upp till en miljard dollar. Sådana kostnader kan få försäkringsbolag ta utan att riskera sin egen överlevnad och därför blir återförsäkring nödvändig. Problemet är att det även finns få återförsäkringsbolag som är tillräckligt stora för att ta en sådan kostnad. Världens två överlägset största återförsäkrare är tyska Munich Re med 236 miljarder euro i tillgångar och ett eget kapital på 23 miljarder euro, samt schweiziska Swiss Re med 228 miljarder dollar i tillgångar och 27 miljarder dollar i eget kapital. En skada på en miljard dollar är visserligen kännbar men ändå hanterbar för dessa två bjässar. Swiss Re är baserat i EU:s lydstat Schweiz och på grund av EES-avtalet blir även de bundna av sanktionerna.
Ser vi på övriga stora återförsäkrare så har tyska Hannover Re 50 miljarder euro i tillgångar och 5,6 miljarder euro i eget kapital, amerikanska General Re 38 miljarder dollar i tillgångar, franska SCOR 29 miljarder euro i tillgångar och 4,4 miljarder dollar i eget kapital. Även engelska Lloyd's återförsäkringsdel och amerikanska Reinsurance Group of America är nästan lika stora. För återförsäkringsbolag i den storleksordningen ser det dock inte ut att vara möjligt att teckna en supertankerförsäkring utan att själva återförsäkra sig. Det finns inga andra återförsäkringsbolag i världen som är tillräckligt stora för att själva klara så stora försäkringar som en supertanker innebär, då en skadeutbetalning på en miljard dollar skulle slå bort en alltför stor del av bolagens egna kapital. I slutändan måste alltså Munich Re eller Swiss Re vara inblandade för de flesta oljetransporter. Även om flera återförsäkringsbolag skulle vara inblandade tillsammans, så är det först när man kommer ner till runt nummer tio på listan som man hittar återförsäkringsbolag baserade utanför EU, Schweiz eller USA, och då är det inte särskilt stora bolag. Den absolut största delen av de största återförsäkringsbolagen finns i EU eller Schweiz. Endast 5 procent av världens supertankrar är inte beroende av europeiska försäkringsbolag.
Detta har lett till att de rederier som skeppar olja från Iran till Japan, Kina och Indien nu har bett sina regeringar att ställa upp med försäkringsgarantier för oljelasterna. Regeringarna funderar på saken och verkar inte helt ovilliga. Oljan måste de trots allt få på något vis, annars slår det hårt mot deras ekonomier.
I måndags kunde man läsa att indiska oljerederier kommer att fortsätta att skeppa iransk olja även om de bara kommer att få begränsad försäkringstäckning. Indiens rederier har bett staten att ställa upp med 50 miljoner dollar i försäkring per oljelast, vilket alltså bara täcker en bråkdel av kostnaden för värsta tänkbara olycka med en supertanker. De indiska rederierna tar alltså nu på grund av EU-sanktionerna en mycket större risk. En bieffekt som EU-eliten säkerligen inte hade räknat med.
Vad gäller Japan så ser det istället ut som om de kommer att begränsa så att bara en supertanker i taget från Iran blir försäkrad. Det innebär att de hinner med runt tre skeppslaster per månad, jämfört med omkring 10 per månad förra året. Hur stort försäkringsbeloppet blir framgår inte.
Hur det ser ut för Kina och Sydkorea har jag ännu inte läst, men sammantaget ser det alltså ut som om det kan bli minskade försäkringsbelopp för oljelaster från Iran. Därmed blir troligtvis oljetransporterna dyrare för de asiatiska länderna, eftersom rederierna säkerligen på något sätt vill kompensera sig för den ökade finansiella risk de tar.
Vad detta visar är också att det globala systemet är så intrikat sammanvävt att en förändring någonstans ofta får effekter på områden som man inte alls hade tänkt sig.
2012-02-07
Bulkfraktpris i fritt fall
Prisindexet för bulkfrakt Baltic Dry Index föll igår till under lägstanivån från december 2008! Noteringen blev 647.
Behöver vi ett tydligare tecken på att en global recession är på gång?
Även om det nu inte skulle vara ett tecken på en global recession (många betvivlar Baltic Dry som ledande indikator, även om inte jag gör det) så är det en indikator på en garanterad allvarlig kris för fraktsjöfartsbranschen. Med dagens prisnivåer går troligen många frakter med förlust eller åtminstone obefintlig vinst.
Behöver vi ett tydligare tecken på att en global recession är på gång?
Även om det nu inte skulle vara ett tecken på en global recession (många betvivlar Baltic Dry som ledande indikator, även om inte jag gör det) så är det en indikator på en garanterad allvarlig kris för fraktsjöfartsbranschen. Med dagens prisnivåer går troligen många frakter med förlust eller åtminstone obefintlig vinst.
2012-01-31
Bad News
En hel del dåliga nyheter dråsade in idag för alla som tror att faran för världsekonomin skulle vara över. Det var inte bara dåliga nyheter från ett håll, utan från många.
Spänn fast säkerhetsbältena...
- Greklands premiärminister Papademos kallar till krismöte eftersom skuldförhandlingarna inte verkar gå så bra.
- Arbetslösheten i EU är hög. Särskilt i Spanien med 22,9 procent (!) och mer än varannan ungdom arbetslös!! Spanien må ha lägre statsskuld än de övriga BIGPIS-länderna, men har istället ett arbetslöshetsproblem som är katastrofalt.
- Räntan på portugisiska statsobligationer har stigit kraftigt de senaste dagarna (även om den sjönk en aning idag) och ligger på statsbankruttsnivå. Nästa "Grekland".
- Hushållens konfidensindikator i USA sjönk.
- Chicagos inköpschefsindex var betydligt lägre än väntat, vilket visar att den senaste tidens ganska positiva siffror från USA kanske var en tillfällig effekt, som bloggrannen Makrofjanten påtalade i början av januari.
- Bostadspriserna i USA fortsatte att falla enligt senaste Case-Shiller-data till den lägsta nivån sedan 2003. Med undantag för april 2011 har priserna fallit igen under ett och ett halvt år nu. Alla som trodde att "the bottom is nådd" hade alltså rejält fel. Monumentala bostadsbubblor ger monumentala prisfall efteråt.
- Kaliforniens finanschef varnar för att delstaten kommer att få en likviditetskris inom en månad om inget görs. Hallå där! Ska USA få sig ett eget Grekland?
- Bostadspriserna i Shanghai har fallit kraftigt - måhända en tillfällig effekt av det kinesiska nyåret, men betydligt sämre än för nyårsveckan förra året. Kinas fastighetsbubbla verkar vara på väg att blåsas ur på allvar.
- Hotet i Persiska viken fortsätter med att USA skickar dit ett tredje hangarfartyg. Iran har dock bestämt sig för att skjuta upp beslutet om att stoppa oljeleveranser till EU, men det är fortfarande en högst aktuell fråga - deras Majlis (parlament) ska enligt planen få ett förslag att besluta om nu på fredag.
- På den positiva sidan noterar jag dock att protesterna mot de indragna bensinsubventionerna i Nigeria verkar ha lugnat ner sig, vilket åtminstone gör att vi i alla fall inte ännu riskerar en spik i oljepriset på grund av det.
- I norra Nigeria fortsätter dock islamistsekten Boko Haram sina våldsdåd, men där produceras ingen olja, så det blir än så länge bara ett internt problem för Nigeria.
- På den positiva sidan noterar jag också att Sverige hade ett stort överskott i statsfinanserna 2011 - det är bra att staten har sparat i ladorna inför den kris som nu kommer.
- Det värsta spar jag till sist - Baltic Dry Index har fallit kraftigt den senaste tiden, vilket indikerar global recession, då det alltså är kraftig minskad efterfrågan på fartygsfrakter av bulkråvaror såsom kol och malm. Den senaste månaden har indexet mer än halverats och är nu nere nära bottennivån från december 2008. Och det beror inte på något plötsligt stort tillskott av fraktfartyg, utan helt enkelt på vikande efterfrågan.
2011-07-12
Mycket som händer
Det är mycket som hänt de senaste dagarna. Redan i början av juni skrev jag att vi troligen sett en viktig vändpunkt och början på det finansiella slutspelet. Det kommer allt fler bekräftelser på att så är fallet. Skuldkrisen har blommat ut för fullt och Italien är i fokus. Jonas Sjöstedt skriver om att eurokrisen är på väg mot eurokatastrof.
Det hela börjar påminna mig om situationen sommaren och hösten 2007, när jag skrev mina första blogginlägg.
Här hemma i Sverige har vi troligen sett början av vändningen neråt på bostadsmarknaden. Bloggrannen Cornucopia har blivit intervjuad av E24 och fått säga att lägenhetspriserna ska ner 50-60% med flera intressanta saker som han har skrivit länge på sin blogg. Jag tror dock att jag var före Cornucopia med att peka ut den svenska bostadsbubblan hösten 2007 med prisdiagram. Det är lätt att se en bubbla men oerhört svårt att förutsäga när den spricker. Jag trodde den svenska bostadsbubblan skulle spricka redan då, men den blåstes upp igen efter finanskrisen och har nu nått sanslösa proportioner. Att bolånen har fått växa till sig ännu mer gör hela nersidan betydligt värre. Cornucopia talar i intervjun om prisfall på 30% på villor. Jag tänker sticka ut hakan ännu längre och tror att efter den topp vi troligen sett för reala (inflationsjusterade) bostadspriser kommer de reala småhuspriserna att falla åtminstone ner till 1990-talets botten, vilket ger en genomsnittlig nedgång på 65% i riket och 70% i Storstockholm. Självklart kommer detta att ta ett antal år, för bostadsbubblor spricker inte lika snabbt som aktiebubblor, utan genomgår istället ett slags pyspunka. Eftersom jag talar om reala bostadspriser kan prisnedgången ske på olika sätt. Antingen sjunker priserna, eller också holkar inflationen ur dem. Men eftersom sprickande bostadsbubblor till sin natur är deflationsdrivande fenomen tror jag att vi till största delen kommer att få se fallande priser.
Apropå bostadsbubblan kommer Mäklarsamfundet idag med ett smått sensationellt utspel när de säger att det borde införas amorteringskrav på bomarknaden. När fan blir gammal blir hon religiös?
Den första stora konkursen i detaljhandeln har kommit med Onoff. De anställda på Onoff är chockade, men det är föga förvånande att ett förlustbolag i en bransch med knivskarp konkurrens och dålig lönsamhet kastar in handduken. Konkurrenten Elgiganten är däremot inte förvånade. Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren han hoppas och tror att ett antal av Onoffs butiker tas över av bolagets konkurrenter. Ytterst tveksamt anser jag, då det finns en överetablering i branschen och det behöver försvinna ett antal elektroniktempel för att komma ner till en rimligare nivå.
Elektronikhandeln lär inte vara den enda sektorn inom detaljhandeln som drabbas, även om den är först ut. Cornucopia skriver:
Apropå belånade fastighetsbolag kan man idag läsa om Hemfosa som leder det konsortium som köper bil-Saabs fabriksfastigheter och att de har skyhög belåning.
Idag meddelade SCB att inflationstakten (mätt med KPI) sjönk till 3,1 procent i juni, vilket var lägre än väntade 3,3 procent. Priserna sjönk 0,2 procent från maj till juni, när marknaden förväntade sig oförändrade. En månad gör ingen trend, men detta är värt att hålla koll på.
Priserna på bulkfrakter har aldrig återhämtat sig efter den kraftiga nedgången 2008, även om de först studsade upp en bit. Sedan förra sommaren har de gått mest neråt igen. Inte bra för sjöfraktsföretagen, inte bra för dem som lånat ut till dem.
Det hela börjar påminna mig om situationen sommaren och hösten 2007, när jag skrev mina första blogginlägg.
Här hemma i Sverige har vi troligen sett början av vändningen neråt på bostadsmarknaden. Bloggrannen Cornucopia har blivit intervjuad av E24 och fått säga att lägenhetspriserna ska ner 50-60% med flera intressanta saker som han har skrivit länge på sin blogg. Jag tror dock att jag var före Cornucopia med att peka ut den svenska bostadsbubblan hösten 2007 med prisdiagram. Det är lätt att se en bubbla men oerhört svårt att förutsäga när den spricker. Jag trodde den svenska bostadsbubblan skulle spricka redan då, men den blåstes upp igen efter finanskrisen och har nu nått sanslösa proportioner. Att bolånen har fått växa till sig ännu mer gör hela nersidan betydligt värre. Cornucopia talar i intervjun om prisfall på 30% på villor. Jag tänker sticka ut hakan ännu längre och tror att efter den topp vi troligen sett för reala (inflationsjusterade) bostadspriser kommer de reala småhuspriserna att falla åtminstone ner till 1990-talets botten, vilket ger en genomsnittlig nedgång på 65% i riket och 70% i Storstockholm. Självklart kommer detta att ta ett antal år, för bostadsbubblor spricker inte lika snabbt som aktiebubblor, utan genomgår istället ett slags pyspunka. Eftersom jag talar om reala bostadspriser kan prisnedgången ske på olika sätt. Antingen sjunker priserna, eller också holkar inflationen ur dem. Men eftersom sprickande bostadsbubblor till sin natur är deflationsdrivande fenomen tror jag att vi till största delen kommer att få se fallande priser.
Apropå bostadsbubblan kommer Mäklarsamfundet idag med ett smått sensationellt utspel när de säger att det borde införas amorteringskrav på bomarknaden. När fan blir gammal blir hon religiös?
Den första stora konkursen i detaljhandeln har kommit med Onoff. De anställda på Onoff är chockade, men det är föga förvånande att ett förlustbolag i en bransch med knivskarp konkurrens och dålig lönsamhet kastar in handduken. Konkurrenten Elgiganten är däremot inte förvånade. Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren han hoppas och tror att ett antal av Onoffs butiker tas över av bolagets konkurrenter. Ytterst tveksamt anser jag, då det finns en överetablering i branschen och det behöver försvinna ett antal elektroniktempel för att komma ner till en rimligare nivå.
Elektronikhandeln lär inte vara den enda sektorn inom detaljhandeln som drabbas, även om den är först ut. Cornucopia skriver:
Hemelektronik är för övrigt inte den enda sektorn där det finns en olönsam överetablering. I bostadsbubblans spår kommer antagligen även relaterade heminredings- och möbelkedjor att stå på tur när konsumtionsutrymmet sviker.Elektronikkedjorna sitter på stora skulder och frågan är nu vem som lånat ut till dem. Inte bara dem, utan framförallt vem som lånat ut till alla fastighetsbolag som sitter med stora köpcentrum. Även där lär vi få se en utslagning framöver.
Apropå belånade fastighetsbolag kan man idag läsa om Hemfosa som leder det konsortium som köper bil-Saabs fabriksfastigheter och att de har skyhög belåning.
Bolaget hade vid årsskiftet ett eget kapital på 195 miljoner kronor och tillgångar på 9,8 miljarder kronor, vilket gör andelen eget kapital till 2 procent, skriver Di.Bra att vi vet att våra pensionspengar sitter tryggt! Läs Stockmans resonemang kring affären.
Av de långfristiga skulderna kommer drygt 6,1 miljarder från kreditinstitut. 2,1 miljarder är lån från ägare, i första hand pensionsförvaltare.
Bland ägarna finns Alecta, Fjärde AP-fonden, Folksam, Sampo, Kåpan Pension och Ikano samt Hemfosas ledning.
Idag meddelade SCB att inflationstakten (mätt med KPI) sjönk till 3,1 procent i juni, vilket var lägre än väntade 3,3 procent. Priserna sjönk 0,2 procent från maj till juni, när marknaden förväntade sig oförändrade. En månad gör ingen trend, men detta är värt att hålla koll på.
Till den totala nedgången i KPI bidrog prissänkningar på kläder och skor med 0,2 procentenheter (-3,9 procent), medan lägre priser på livsmedel, el och drivmedel bidrog med 0,1 procentenheter vardera.Även Storbritannien sjönk inflationen oväntat med 0,1 procent i juni.
Nedgången motverkades av högre räntekostnader för egnahemsägarna, transporttjänster och paketresor som samtliga bidrog uppåt med 0,1 procentenheter.
Det är första gången sedan 2003 som inflationen minskar i juni. Inflationstakten på årsbasis föll till 4,2 procent, jämfört med 4,5 procent i maj. Analytikerna hade förväntat sig att siffran skulle ligga kvar på oförändrade 4,5 procent, enligt Reuters.Idag varnade Moody's för överkapacitet i sjöfarten.
Efterfrågan på sjöfrakt väntas vara stabil under 2011. Men för shipping-industrin väntar hård prispress till följd av överkapacitet i sektorn, varnar Moody's Investors Service i en rapport på tisdagen. ”Läget för sjöfartsnäringen kommer troligen förvärras under de kommande 12-18 månaderna”, skriver Moody's. Särskilt hårt drabbas redare med bulkfartyg för torrvaror, men fraktpriser för olja väntas också falla.Nedan ser ni ett diagram över Baltic Dry Index, världens mest bevakade prisindex för bulkfrakter av torrvaror.
2011-01-31
Egypten - snar lösning nödvändig
Från Egypten rapporteras idag att demonstrationerna fortsätter. Det är nu svårare för omvärlden att följa vad som egentligen händer i landet, då Al Jazeera igår fick sitt kontor i Kairo stängt av myndigheterna. Dessutom har idag sex av Al Jazeeras journalister gripits av militären i Kairo. De har släppts, men deras utrustning är fortfarande beslagtagen. Trots det torde Al Jazeeras blogg vara en av de bästa nyhetskällorna. De har fortfarande två journalister i frihet i Kairo, personalen talar arabiska och de har allehanda kontakter.
Oberoende av vilken den politiska slutlösningen i Egypten blir - en förnyad diktatur eller något slags demokrati - så brådskar det nu för landet att nå stabilitet.
Bankerna i Egypten är fortfarande stängda. Men bankerna måste snart öppna, då det blivit svårt att få tag i kontanter (Egypten är ett kontantbaserat samhälle). Priserna på mat, bränsle med mera stiger och det är redan brist på mat. Risken är överhängande att mer pengar flyter ut ur landet när bankerna öppnar. Investerare har redan fört hundratals miljoner dollar från landet den senaste veckan.
Laglöshet verkar breda ut sig i landet och vi läser om plundrade hem och medborgargarden som försöker upprätthålla ordningen. Polisen är fullt upptagen med att övervaka demonstrationer. Tusentals fångar har rymt från fängelser vilket inte precis torde minska brottsligheten.
De stigande matpriserna i världen är en av de utlösande faktorerna bakom protesterna i Egypten (förutom hård diktatur, ung befolkning, låg medelinkomst samt exemplet från Tunisien). Matpriserna har stigit kraftigt i år efter att extremt väder förstört stor del av spannmålsskördarna i bl.a. Australien, Ryssland och Pakistan. Dessutom leder den snabba ekonomiska återhämtningen i flera asiatiska länder till att befolkningarna där åter har råd att äta mer kött, vilket också driver upp spannmålspriserna. Egypten importerar omkring hälften av sitt vete och är oftast världens största spannmålsimportör.
Om Egypten inte inom några veckor återfår någon form av stabilitet riskerar landet att inte längre kunna importera den spannmål som behövs. För import kräver någon form av garanti för betalningen, oftast remburser (letters of credit på engelska), vilka jag senast nämnde hösten 2008. Annars sker inga frakter till landet ifråga. Då återstår bara nödhjälp - klarar det internationella samfundet att skicka nödhjälp i form av spannmål i den omfattning som krävs för att föda halva Egyptens befolkning på nästan 80 miljoner?
Skräckscenariot är ett Egypten där stora delar av befolkningen går hungriga. Jag drar citatet igen "Any society is just nine missed meals away from anarchy". Varje samhälle är bara nio missade måltider från anarki. Tre dagar utan mat alltså.
Även om vi får en snabb lösning på regeringsfrågan i Egypten, antingen genom militärdiktatur i ny form eller genom något slags frö till demokrati, så återstår landets långsiktiga finansieringsproblem. Stora valutautflöden kan driva ner landets valuta så att det blir ännu dyrare att importera nödvändiga livsmedel. Egypten har redan problem med hög prisinflation (11,9% för 2009 och 12,8% för 2010).
Enligt CIA World Factbook importerade Egypten 2010 för 46,5 miljarder dollar, men exporterade bara för 25,3 miljarder, vilket ger ett underskott på runt 20 miljarder. Detta täcks upp av turismen (11,6 miljarder dollar) och andra tjänsteintäkter (t.ex. avgifter för Suezkanalen 5 miljarder dollar). Faller turismen och delar av exporten ihop dröjer det inte länge förrän den egyptiska centralbankens 35 miljarder i reserver tagit slut.
Bloggrannen Kvantitativt skrev häromdagen om Egyptens olja och befolkning. Befolkningen har växt från 16,5 miljoner år 1939 till 20 miljoner i början av 1950-talet och nu 79 miljoner. Samtidigt har Egyptens oljeproduktion legat runt samma nivå sedan mitten av 1980-talet. Därför är oljeexporten och med den intäkterna snart över. Därefter kommer Egypten att behöva importera sin olja, vilket kommer att anstränga ekonomin ytterligare. Det enda positiva i sammanhanget är att gasexporten ser ut att öka något.
Statsfinanserna är ansträngda då man subventionerar livsmedel och drivmedel i ett försök att hålla befolkningen lugn. Förra året var budgetunderskottet runt 8% av BNP och statsskulden ligger runt 65% av BNP.
Ett nytt egyptiskt styre måste alltså få ordning på detta, särskilt ifall valutan faller i värde. Men det blir en omöjlig ekvation, då de flesta vägar till budgetbalans också ger folkligt missnöje. Ökade skatter eller minskade subventioner är otänkbart. Militären utgör en stor del av statens utgifter, men att dra ner på militärutgifterna lär bli svårt utan att riskera militärkupp. Återstår då bara att öka avgiften för Suezkanalen, vilket dock kan leda till att fler transportföretag gör kalkylen att det blir billigare att köra omvägen runt Godahoppsudden, med minskad trafik i kanalen som följd.
Positivt för stabiliteten i Egypten ser dock oppositionens enighet ut att vara. Muslimska brödraskapet stödjer Mohamed ElBaradei som oppositionens huvudrepresentant.
Men om oppositionen övertar makten efter Mubarak, hur kommer landets förhållande till USA och Israel att bli? Kanske Suezkanalen kommer att hållas öppen för lasttrafik, men kommer man att tillåta amerikanska örlogsfartyg att fortsätta ta genvägen mellan Medelhavet och Indiska oceanen? Cornucopia nämnde också i lördags att Egyptens gräns mot Gazaremsan nu är öppen. Det finns alltså en potential för förändringar i den globala och regionala maktbalansen.
Visserligen sägs trafiken i Suezkanalen inte ha påverkats av oroligheterna, men ett problem finns. Fartyg som passerar kanalen kan tydligen inte fylla på med mat och vatten på grund av brist på personal och förnödenheter. Två av Egyptens större städer ligger vid kanalen - Suez och Ismailia - och det var i Suez de första dödsfallen inträffade i tisdags och det var där som den första byggnaden brändes ner - polisstationen.
Enligt denna artikel från Reuters ser det ut att finnas ett stort folkligt missnöje i Suez med att inkomsterna från kanalen går de flesta av stadens invånare förbi.
Inte konstigt att världens finansmarknader drabbats av oro över Egypten.
Slutligen en karta över Egyptens centrala del, där man ser att det bara är drygt tio mil från Kairo till Suez.
Observera också hur isolerat Sharm-el-Sheikh (Sharm ash Shaykh på kartan) ligger på ökenhalvön Sinais sydspets. Helt beroende av transporter av livsmedel från andra platser.
[Andra bloggar om egypten, revolution, demonstration, diktatur, livsmedel, olja, gas, statsfinanser, transporter, sjöfart]
Oberoende av vilken den politiska slutlösningen i Egypten blir - en förnyad diktatur eller något slags demokrati - så brådskar det nu för landet att nå stabilitet.
Bankerna i Egypten är fortfarande stängda. Men bankerna måste snart öppna, då det blivit svårt att få tag i kontanter (Egypten är ett kontantbaserat samhälle). Priserna på mat, bränsle med mera stiger och det är redan brist på mat. Risken är överhängande att mer pengar flyter ut ur landet när bankerna öppnar. Investerare har redan fört hundratals miljoner dollar från landet den senaste veckan.
Laglöshet verkar breda ut sig i landet och vi läser om plundrade hem och medborgargarden som försöker upprätthålla ordningen. Polisen är fullt upptagen med att övervaka demonstrationer. Tusentals fångar har rymt från fängelser vilket inte precis torde minska brottsligheten.
De stigande matpriserna i världen är en av de utlösande faktorerna bakom protesterna i Egypten (förutom hård diktatur, ung befolkning, låg medelinkomst samt exemplet från Tunisien). Matpriserna har stigit kraftigt i år efter att extremt väder förstört stor del av spannmålsskördarna i bl.a. Australien, Ryssland och Pakistan. Dessutom leder den snabba ekonomiska återhämtningen i flera asiatiska länder till att befolkningarna där åter har råd att äta mer kött, vilket också driver upp spannmålspriserna. Egypten importerar omkring hälften av sitt vete och är oftast världens största spannmålsimportör.
Om Egypten inte inom några veckor återfår någon form av stabilitet riskerar landet att inte längre kunna importera den spannmål som behövs. För import kräver någon form av garanti för betalningen, oftast remburser (letters of credit på engelska), vilka jag senast nämnde hösten 2008. Annars sker inga frakter till landet ifråga. Då återstår bara nödhjälp - klarar det internationella samfundet att skicka nödhjälp i form av spannmål i den omfattning som krävs för att föda halva Egyptens befolkning på nästan 80 miljoner?
Skräckscenariot är ett Egypten där stora delar av befolkningen går hungriga. Jag drar citatet igen "Any society is just nine missed meals away from anarchy". Varje samhälle är bara nio missade måltider från anarki. Tre dagar utan mat alltså.
Även om vi får en snabb lösning på regeringsfrågan i Egypten, antingen genom militärdiktatur i ny form eller genom något slags frö till demokrati, så återstår landets långsiktiga finansieringsproblem. Stora valutautflöden kan driva ner landets valuta så att det blir ännu dyrare att importera nödvändiga livsmedel. Egypten har redan problem med hög prisinflation (11,9% för 2009 och 12,8% för 2010).
Enligt CIA World Factbook importerade Egypten 2010 för 46,5 miljarder dollar, men exporterade bara för 25,3 miljarder, vilket ger ett underskott på runt 20 miljarder. Detta täcks upp av turismen (11,6 miljarder dollar) och andra tjänsteintäkter (t.ex. avgifter för Suezkanalen 5 miljarder dollar). Faller turismen och delar av exporten ihop dröjer det inte länge förrän den egyptiska centralbankens 35 miljarder i reserver tagit slut.
Bloggrannen Kvantitativt skrev häromdagen om Egyptens olja och befolkning. Befolkningen har växt från 16,5 miljoner år 1939 till 20 miljoner i början av 1950-talet och nu 79 miljoner. Samtidigt har Egyptens oljeproduktion legat runt samma nivå sedan mitten av 1980-talet. Därför är oljeexporten och med den intäkterna snart över. Därefter kommer Egypten att behöva importera sin olja, vilket kommer att anstränga ekonomin ytterligare. Det enda positiva i sammanhanget är att gasexporten ser ut att öka något.
Statsfinanserna är ansträngda då man subventionerar livsmedel och drivmedel i ett försök att hålla befolkningen lugn. Förra året var budgetunderskottet runt 8% av BNP och statsskulden ligger runt 65% av BNP.
Ett nytt egyptiskt styre måste alltså få ordning på detta, särskilt ifall valutan faller i värde. Men det blir en omöjlig ekvation, då de flesta vägar till budgetbalans också ger folkligt missnöje. Ökade skatter eller minskade subventioner är otänkbart. Militären utgör en stor del av statens utgifter, men att dra ner på militärutgifterna lär bli svårt utan att riskera militärkupp. Återstår då bara att öka avgiften för Suezkanalen, vilket dock kan leda till att fler transportföretag gör kalkylen att det blir billigare att köra omvägen runt Godahoppsudden, med minskad trafik i kanalen som följd.
Positivt för stabiliteten i Egypten ser dock oppositionens enighet ut att vara. Muslimska brödraskapet stödjer Mohamed ElBaradei som oppositionens huvudrepresentant.
Men om oppositionen övertar makten efter Mubarak, hur kommer landets förhållande till USA och Israel att bli? Kanske Suezkanalen kommer att hållas öppen för lasttrafik, men kommer man att tillåta amerikanska örlogsfartyg att fortsätta ta genvägen mellan Medelhavet och Indiska oceanen? Cornucopia nämnde också i lördags att Egyptens gräns mot Gazaremsan nu är öppen. Det finns alltså en potential för förändringar i den globala och regionala maktbalansen.
Visserligen sägs trafiken i Suezkanalen inte ha påverkats av oroligheterna, men ett problem finns. Fartyg som passerar kanalen kan tydligen inte fylla på med mat och vatten på grund av brist på personal och förnödenheter. Två av Egyptens större städer ligger vid kanalen - Suez och Ismailia - och det var i Suez de första dödsfallen inträffade i tisdags och det var där som den första byggnaden brändes ner - polisstationen.
Enligt denna artikel från Reuters ser det ut att finnas ett stort folkligt missnöje i Suez med att inkomsterna från kanalen går de flesta av stadens invånare förbi.
Inte konstigt att världens finansmarknader drabbats av oro över Egypten.
Slutligen en karta över Egyptens centrala del, där man ser att det bara är drygt tio mil från Kairo till Suez.
Observera också hur isolerat Sharm-el-Sheikh (Sharm ash Shaykh på kartan) ligger på ökenhalvön Sinais sydspets. Helt beroende av transporter av livsmedel från andra platser.
[Andra bloggar om egypten, revolution, demonstration, diktatur, livsmedel, olja, gas, statsfinanser, transporter, sjöfart]
2010-07-03
Fraktraterna faller snabbt igen...
Baltic Dry Index (BDI) är en av världens mest följda indikatorer på hur det står till med den globala ekonomin. Det är ett index som visar hur mycket det kostar att frakta råvaror med fartyg. BDI är en så kallad ledande indikator som tidigt visar vart ekonomin är på väg. För bulkråvaror (malmer och dylikt) är basen i den ekonomiska aktiviteten.
Zero Hedge uppmärksammar idag att BDI den senaste månaden fallit tillbaka till nära sin lägsta nivå på ett år. Det rör sig också om det brantaste fallet sedan hösten 2008.
Sommaren 2008 var BDI uppe på rekordnivåer över 10000, för att sedan raskt kollapsa ner mot 1000-nivån. Under 2009 skedde så en viss återhämtning, men som synes har den mattats av betänkligt under 2010. Detta tyder på att de "gröna skotten" i världsekonomin ser ut att vissna.
Så den återhämtning i ekonomin som Riksbanken ser när de höjde räntan häromdagen riskerar att bli av övergående slag.
Igår kom också senaste jobbstatistiken från USA, som visar att det blev färre nya jobb än väntat inom privata sektorn. Visserligen ser den officiella arbetslöshetssiffran i USA ut att falla till 9,5%, men det är en illusion som beror på att deltagandet i arbetskraften minskar. Många har alltså gett upp jobbsökandet helt och står inte längre till arbetsmarknadens förfogande.
Samtidigt minskar industriordrarna i USA snabbare än väntat.
Alla dessa siffror bekräftar att vi med största sannolikhet står inför en dubbeldipp i den globala ekonomin.
[Andra bloggar om sjöfart, transporter, arbetslöshet, usa, industriproduktion]
Zero Hedge uppmärksammar idag att BDI den senaste månaden fallit tillbaka till nära sin lägsta nivå på ett år. Det rör sig också om det brantaste fallet sedan hösten 2008.
Sommaren 2008 var BDI uppe på rekordnivåer över 10000, för att sedan raskt kollapsa ner mot 1000-nivån. Under 2009 skedde så en viss återhämtning, men som synes har den mattats av betänkligt under 2010. Detta tyder på att de "gröna skotten" i världsekonomin ser ut att vissna.Så den återhämtning i ekonomin som Riksbanken ser när de höjde räntan häromdagen riskerar att bli av övergående slag.
Igår kom också senaste jobbstatistiken från USA, som visar att det blev färre nya jobb än väntat inom privata sektorn. Visserligen ser den officiella arbetslöshetssiffran i USA ut att falla till 9,5%, men det är en illusion som beror på att deltagandet i arbetskraften minskar. Många har alltså gett upp jobbsökandet helt och står inte längre till arbetsmarknadens förfogande.
Samtidigt minskar industriordrarna i USA snabbare än väntat.
Alla dessa siffror bekräftar att vi med största sannolikhet står inför en dubbeldipp i den globala ekonomin.
[Andra bloggar om sjöfart, transporter, arbetslöshet, usa, industriproduktion]
2010-03-05
El Niño och klimatet
Den hårda vintern i Europa och östra USA har fått många klimatförändringsförnekare att brista ut i hånfulla kommentarer. Vad många glömmer är dock att vädret alltid varierar från år till år. I år råkar vara ett år då vi drabbats av en ovanligt bister vinter, men de senaste vintrarna innan denna har varit ovanligt milda, och bara för några år sedan hade vi en sensationell vinter som i princip var snöfri i Stockholm. Minns ni den? Jag minns de milda vintrarna tydligt. För det första för att sonen klagade bittert över att han aldrig fick tillfälle att använda sina nyköpta skidor (han jublar dock i år). För det andra för att de gjorde att mördarsniglarna övervintrade i mängder som aldrig förut och sedan glatt käkade i sig en massa grönsaker i trädgården. Principen är alltså att en sträng vinter inte motsäger klimatförändringarna. Tittar man globalt så har januari och februari inte heller varit ovanligt kalla, utan bara lokalt. Alaska och Kanada har t.ex. haft ovanligt höga medeltemperaturer.
En faktor som har stor betydelse för vädret över hela jorden är svängningen mellan så kallad "El Niño" och dess motsats "La Niña". Läs mer om det på SMHI:s hemsida. 1998, rekordåret för den globala medeltemperaturen, föregicks av den troligen kraftigaste El Niñon i modern tid år 1997. År 2007-2008 har vi haft motsatsen, alltså La Niña, vilket sänker medeltemperaturen. Men 2009-2010 har det globala vädret präglats av effekterna av El Niño. Det är därför vi har fått en sådan nederbördsrik vinter här. Det är också därför som monsunen blev försenad i Indien, med svåra effekter för deras jordbruk. Världens meteorologer räknar på grund av El Niño-effekten med att 2010 kan bli ett rekordår för den globala medeltemperaturen. Det ska bli intressant att se om klimatförändringsförnekarna sätter hånskrattet i halsen. Om inte i år så kanske 2011, beroende på hur den nuvarande El Niño utvecklar sig.
Vad gäller klimatförändringarna så tar John Michael Greer upp en intressant sak i sin senaste bloggartikel när han påpekar att effekten av växthusgaserna för gemene man inte kommer att märkas av mest som global uppvärmning utan genom extremare väder. Det är Thomas Friedman som lanserar begreppet "global weirding", vilket kanske bättre beskriver klimatförändringen än "global warming". Att vi får se mer extremt väder stämmer väl med t.ex. de stora översvämningar som drabbade Indien när monsunregnen väl kom förra året. John Michael Greer påpekar att det kanske vore mer pedagogiskt för dem som varnar för klimatförändringar att tala om att riskerna för extremt väder som orsakar stora skador är den stora risken med våra utsläpp av växthusgaser, istället för att tala om risken för att den globala medeltemperaturen ökar tre grader, vilket är en siffra som vanligt folk inte kan relatera till. "Tre grader varmare vore väl bara skönt" skulle då ersättas av "jag vill inte ha fler snöstormar, översvämningar och värmeböljor".
Apropå årets vinter måste jag säga att den präglas av rätt mycket klantighet här i Sverige. Senaste exemplet är alla fartyg som fastnat i isen på Östersjön, samtidigt som vår starkaste isbrytare Oden är uthyrd och befinner sig på forskningsresa i Antarktis. Vad tänker man på? Isbrytarna är väl framförallt till för att användas i svenska farvatten under vintermånaderna. Då ska man inte skicka iväg dem under den tiden!
[Andra bloggar om klimat, vinter, sjöfart]
En faktor som har stor betydelse för vädret över hela jorden är svängningen mellan så kallad "El Niño" och dess motsats "La Niña". Läs mer om det på SMHI:s hemsida. 1998, rekordåret för den globala medeltemperaturen, föregicks av den troligen kraftigaste El Niñon i modern tid år 1997. År 2007-2008 har vi haft motsatsen, alltså La Niña, vilket sänker medeltemperaturen. Men 2009-2010 har det globala vädret präglats av effekterna av El Niño. Det är därför vi har fått en sådan nederbördsrik vinter här. Det är också därför som monsunen blev försenad i Indien, med svåra effekter för deras jordbruk. Världens meteorologer räknar på grund av El Niño-effekten med att 2010 kan bli ett rekordår för den globala medeltemperaturen. Det ska bli intressant att se om klimatförändringsförnekarna sätter hånskrattet i halsen. Om inte i år så kanske 2011, beroende på hur den nuvarande El Niño utvecklar sig.
Vad gäller klimatförändringarna så tar John Michael Greer upp en intressant sak i sin senaste bloggartikel när han påpekar att effekten av växthusgaserna för gemene man inte kommer att märkas av mest som global uppvärmning utan genom extremare väder. Det är Thomas Friedman som lanserar begreppet "global weirding", vilket kanske bättre beskriver klimatförändringen än "global warming". Att vi får se mer extremt väder stämmer väl med t.ex. de stora översvämningar som drabbade Indien när monsunregnen väl kom förra året. John Michael Greer påpekar att det kanske vore mer pedagogiskt för dem som varnar för klimatförändringar att tala om att riskerna för extremt väder som orsakar stora skador är den stora risken med våra utsläpp av växthusgaser, istället för att tala om risken för att den globala medeltemperaturen ökar tre grader, vilket är en siffra som vanligt folk inte kan relatera till. "Tre grader varmare vore väl bara skönt" skulle då ersättas av "jag vill inte ha fler snöstormar, översvämningar och värmeböljor".
Apropå årets vinter måste jag säga att den präglas av rätt mycket klantighet här i Sverige. Senaste exemplet är alla fartyg som fastnat i isen på Östersjön, samtidigt som vår starkaste isbrytare Oden är uthyrd och befinner sig på forskningsresa i Antarktis. Vad tänker man på? Isbrytarna är väl framförallt till för att användas i svenska farvatten under vintermånaderna. Då ska man inte skicka iväg dem under den tiden!
[Andra bloggar om klimat, vinter, sjöfart]
2009-08-27
Fraktraterna sjunker tillbaka
Torrfraktindexet Baltic Dry Index har sedan början av juni fallit tillbaka igen, efter att ha stigit under våren.
Förvisso är fallet inte lika dramatiskt som det från juni-november 2008, då fraktraterna kollapsade totalt, men det kan ändå ge en antydan om att de gröna skotten i världsekonomin inte är så livaktiga som man kunde hoppas. Baltic Dry Index har nu fallit över 40% på knappt tre månader, vilket tyder på att efterfrågan på torrfrakter har avtagit. Detta kan ses som en tidig ekonomisk indikator, då de råvaror vars fraktpriser indexet visar utgör basen för produktionen. Malm blir till exempel till stål, som i sin tur används för industriprodukter. Lägre fraktpris betyder lägre efterfrågan på frakter.
Det går såklart inte särskilt bra för rederierna i dessa tider, då det finns en stor överkapacitet efter fraktboomen 2003-2008.
Oljelagring
Intressant att notera i rederisammanhang är också att det just nu lagras en massa råolja på olika håll i världen på jättestora oljetankfartyg, en trend som jag uppmärksammade redan i januari. Det rör sig nu om runt 50 supertankrar fulla med råolja som lagras i hopp om fortsatt stigande priser. När man slutar med denna oljelagring kommer marknaden för oljetransporter att prispressas ytterligare med den ökade kapaciteten.
Frågan är var gränsen går för att investerarna ska börja sälja av sin råolja. Hittills har oljeprisets faktiska utveckling överträffat vad oljefutures visade i januari och därmed givit goda vinster till oljelagrarna. Råoljepriset har fördubblats sedan årets början (se diagrammet nedan), men om uppgången ser ut att klinga av kan vi få se utförsäljningar av dessa oljelager. Det kan också ske om oljepriset går upp tillräckligt mycket, då investerarna i så fall tar hem sina vinster.
En sådan utförsäljning av lagrad olja kan också förstärka en kommande prisnedgång i oljan, så att den blir kraftigare än vad den annars skulle ha blivit. Som det ser ut nu visar oljefutures på Nymex på nästan inga förväntningar om prisökningar under det närmsta halvåret, så det finns risk att oljepriset nu faller tillbaka.
Förvisso är fallet inte lika dramatiskt som det från juni-november 2008, då fraktraterna kollapsade totalt, men det kan ändå ge en antydan om att de gröna skotten i världsekonomin inte är så livaktiga som man kunde hoppas. Baltic Dry Index har nu fallit över 40% på knappt tre månader, vilket tyder på att efterfrågan på torrfrakter har avtagit. Detta kan ses som en tidig ekonomisk indikator, då de råvaror vars fraktpriser indexet visar utgör basen för produktionen. Malm blir till exempel till stål, som i sin tur används för industriprodukter. Lägre fraktpris betyder lägre efterfrågan på frakter.Det går såklart inte särskilt bra för rederierna i dessa tider, då det finns en stor överkapacitet efter fraktboomen 2003-2008.
Oljelagring
Intressant att notera i rederisammanhang är också att det just nu lagras en massa råolja på olika håll i världen på jättestora oljetankfartyg, en trend som jag uppmärksammade redan i januari. Det rör sig nu om runt 50 supertankrar fulla med råolja som lagras i hopp om fortsatt stigande priser. När man slutar med denna oljelagring kommer marknaden för oljetransporter att prispressas ytterligare med den ökade kapaciteten.
Frågan är var gränsen går för att investerarna ska börja sälja av sin råolja. Hittills har oljeprisets faktiska utveckling överträffat vad oljefutures visade i januari och därmed givit goda vinster till oljelagrarna. Råoljepriset har fördubblats sedan årets början (se diagrammet nedan), men om uppgången ser ut att klinga av kan vi få se utförsäljningar av dessa oljelager. Det kan också ske om oljepriset går upp tillräckligt mycket, då investerarna i så fall tar hem sina vinster.
En sådan utförsäljning av lagrad olja kan också förstärka en kommande prisnedgång i oljan, så att den blir kraftigare än vad den annars skulle ha blivit. Som det ser ut nu visar oljefutures på Nymex på nästan inga förväntningar om prisökningar under det närmsta halvåret, så det finns risk att oljepriset nu faller tillbaka.
2008-11-18
Pirater kapar jättetanker
DN rapporterar idag att den saudiarabiska oljetankern "Sirius Star" har kapats av pirater mellan Tanzania och Madagaskar. Nu ligger den för ankar utanför Harardhere i Somalia. Det måste nog räknas som ett av de mest spektakulära piratdåden i historien - det största skepp som någonsin kapats av pirater. Forbes/Reuters har lite mer fakta om fartyget:
Det är ju i sig ingen match för ett gäng beväpnade pirater att kapa en oljetanker med bara 25 mans besättning, när den tuffar fram i sin makliga takt, nästan utan styrförmåga. Det som är intressant här är att avståndet från Harardhere, där piraterna är baserade, till platsen där tankern kapades är över 1200 km. Därmed hjälper det föga att ta längre omvägar runt Somalias notoriskt sjörövarfyllda farvatten. Vad som måste till är tydligen stärkt bevakning av sjöfarten. Kanske blir handelsfartygen tvungna att gå i konvojer med militär eskort i detta område.
Det kan tilläggas att det ukrainska fartyget lastat med stridsvagnar och annan militärutrustning som kapades 25 september fortfarande ligger kvar utanför Somalias kust. Idag rapporteras även att ett fartyg från Hong Kong lastat med 36000 ton vete har kapats utanför Jemen.
Dessa kapningar och deras efterverkningar betyder troligen ytterligare fördyringar och problem för världshandeln.
- En av världens största och nyaste oljetankrar, sjösatt i Korea i mars i år
- Ägs av statliga oljejätten Saudi Aramcos rederigren
- 318 000 dödviktston, 330 meter lång, lastar upp till 2 miljoner fat olja
- 25 mans besättning
- Nypris cirka 140 miljoner dollar
Det är ju i sig ingen match för ett gäng beväpnade pirater att kapa en oljetanker med bara 25 mans besättning, när den tuffar fram i sin makliga takt, nästan utan styrförmåga. Det som är intressant här är att avståndet från Harardhere, där piraterna är baserade, till platsen där tankern kapades är över 1200 km. Därmed hjälper det föga att ta längre omvägar runt Somalias notoriskt sjörövarfyllda farvatten. Vad som måste till är tydligen stärkt bevakning av sjöfarten. Kanske blir handelsfartygen tvungna att gå i konvojer med militär eskort i detta område.Det kan tilläggas att det ukrainska fartyget lastat med stridsvagnar och annan militärutrustning som kapades 25 september fortfarande ligger kvar utanför Somalias kust. Idag rapporteras även att ett fartyg från Hong Kong lastat med 36000 ton vete har kapats utanför Jemen.
Dessa kapningar och deras efterverkningar betyder troligen ytterligare fördyringar och problem för världshandeln.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
