Terrordåd under Ramadan-fredag

Denna andra fredag i den muslimska fastemånaden Ramadan rapporteras om tre terrordåd med eventuella kopplingar till Daesh/IS eller Al-Qaida.

Det började med en man halshöggs och flera skadades på en gasfabrik utanför Grenoble i Frankrike. Det ska ha varit minst två gärningsmän, som sade sig agera på uppdrag av IS. Det är högst tveksamt om det faktiskt är så, eftersom IS taktik är att utvidga sitt territorium, inte att utföra terrordåd långt bort därifrån. Däremot är det troligt att terroristerna inspirerats av IS, men kanske inte haft möjlighet att resa till Syrien och därför beslutat sig för att genomföra ett terrordåd i sitt hemland istället, då de ser alla "islams fiender" som en.

Därefter sprängde sig en självmordsbombare i en shiamuslimsk moské i Kuwait city under fredagsbönen. Minst 13 har dödats och 25 skadats. I detta fall har IS tagit på sig attacken, vilket är rimligare då Kuwait faktiskt gränsar till Irak, där IS som bekant har besatt ett stort territorium, och IS säkerligen har planer på att expandera in i angränsande länder. IS hatar alla shiamuslimer, som de beskriver som förkastare av den "rena läran". De har redan förra månaden tagit på sig två terrordåd mot shiamuslimska moskéer i Saudiarabien.

Till sist kom då attacken mot strandhotellet i Sousse i Tunisien där minst 27 personer dödats. Även här kan man tänka sig en faktisk koppling till IS, som ju redan etablerat sig runt staden Sirte i grannlandet Libyen, där inbördeskrig och allmänt kaotisk situation råder, vilket precis som i Syrien är ett perfekt underlag för IS. Nu ligger Sirte långt från Tunisien, men det är inte otänkbart att man inom IS kan ha tänkt ut en plan att även destabilisera Tunisien för att senare även kunna gå in där när man väl utvidgat sitt territorium i Libyen. Ett första steg skulle då kunna vara att skrämma bort alla turister, vilket skulle innebära ett svårt ekonomiskt avbräck för Tunisien.

IS har häromdagen manat sina anhängare att utöka attackerna mot sina motståndare under Ramadan. Detta ligger troligen bakom dagens tre terrordåd.

Samtidigt har IS gått till offensiv på flera ställen i norra Syrien, bland annat mot Kobane vid gränsen mot Turkiet. Även mot staden al-Hasakah har IS gått till attack och omkring 60 000 människor har tvingats fly. På kartan nedan ser ni det aktuella läget i Syrien och norra Irak. Al-Hasakah är den nedre av de två rosa fläckarna i nordöstra Syrien, Kobane ligger i västraste delen av den gula remsan i norra Syrien. (Källa Wikipedia)

IS område ser stort ut, men man ska ha i åtanke att större delen av det (utom framförallt längs floderna) är öken. Än så länge är motståndet alltför svagt för att kunna på allvar slå tillbaka in på IS territorium, men samtidigt har IS inte gjort några större landvinningar sedan offensiven i Irak första halvåret 2014.

Efter dagens terrordåd kan man fråga sig när vi kommer att få se det första IS-relaterade terrordådet på svensk mark. Det är känt att svensknorske Michael Skråmo, som rest ner till Syrien med familjen för att strida för IS, nyligen har uppmanat svenska IS-anhängare att begå terrordåd. Han hänvisar bland annat till "recept" från al-Qaidas tidning Inspire. Med tanke på att det finns en hel del radikaliserade islamister här och flera redan rest för att strida för IS är det inte otänkbart att någon eller några som inte har möjlighet att resa till Syrien tar Skråmos uppmaning på allvar och gör något här istället.

Fotnot: Ramadan infaller i år 18 juni till 16 juli.

Först mat - sen kläder

Som vi har sett har de stigande priserna på livsmedel blivit den utlösande faktorn bakom upplopp och demonstrationer i bland annat Egypten.

Men det finns fler av mänsklighetens basala behov som blir dyrare. Bomullspriset är på sin högsta nivå sedan amerikanska inbördeskriget för nästan 150 år sedan, och har stigit 25% bara sedan mitten av januari. Det beror på översvämningar i Pakistan och Australien. Men de asiatiska tygtillverkarna bidrar nu till prisökningarna genom att försöka köpa på sig bomull medan det går. Detta kommer såklart att ge betydligt dyrare kläder. Eller kanske sämre vinst för klädfirmor som H&M.

Nästa år kan dock bomullen bli billigare, då det ser ut att sås mycket bomull i USA - världens största bomullsexportör. Bedömare tror att det i år kan bli en ökning med 15% till den största bomullsarealen på fem år.

Ökade matpriser slår hårt mot världens fattiga, för mat kan ingen vara utan. De fattigas livskvalitet kan nu försämras ytterligare om kläderna blir mycket dyrare, även om det slår mer på marginalen. Höjda bränslepriser slår dock hårt mot många fattiga, som exempelvis är beroende av bensin- eller dieseldrivna pumpar för bevattning, vilket i sin tur kan slå mot den lokala livsmedelsproduktionen.

Vi kan dock vänta oss fler revolter och fortsatta protester i de höjda matprisernas spår. I Tunisien, där protestvågen började, har det varit nya oroligheter och revolutionen verkar ha stannat av och bidde bara en tummetott (även om man lyckade slänga ut diktatorn). I Jordanien har det varit protester, kungen bytt ut regeringen och gett instruktioner om "sanna politiska reformer". I Sudan var det demonstrationer häromdagen.

Annars kan situationen tänkas vara ganska "tacksam" för de som vill organisera massorna. Landet är i djup ekonomisk kris, vilket måna skyller på regeringen. I början av januari ströp regeringen alla subventioner, vilket gjorde att t ex priset på bensinen fördubblades.

I Jemen kräver demonstranter idag att president Ali Abdullah Saleh avgår. Läs vad bloggrannen "Livet efter oljan" skrev för ett år sedan om "Jemens olösliga problem" och "Jemens stora bekymmer".

Ett annat land som är en uppenbar kandidat för matpriskravaller är Pakistan, som jag skrev om i somras, med stor fattig befolkning, snabb befolkningstillväxt och beroende av livsmedelsimport. Hårt drabbat av översvämningarna i somras. Ovanpå det har Pakistan cirka 110 kärnvapen. Bloggrannen Kvantitativt tar idag också upp Filippinerna, med sin växande befolkning och stora risimport.

Revolutionsrisk?

I förra veckan tittade jag på befolkningspyramiderna för Tunisien och Algeriet som en delorsak till varför det blev revolution i Tunisien just nu.

Den stora gruppen unga män, alltså 15-29 år, kombinerat med faktorerna stigande matpriser, hög arbetslöshet och en grym diktatur gav en krutdurk. Nu har diktatorn Ben Ali flytt landet, men vi får se hur det går. Blir det riktig demokrati eller bara en ny diktatur?

Jag läser också på Zero Hedge att Dow Jones Newswire verkar bekräfta att det försvunnit 1,5 ton guld från Tunisiens centralbank, vilket stämmer bra med ryktet att Ben Ali tog med sig så mycket guld när han flydde landet. Ben Ali har tydligen tagit sin tillflykt till ärkediktaturen Saudiarabien, som knappast lär lämna ut honom till Tunisien, utan tvärtom verkar välkomna honom. Med halvannat ton guld är han självklart välkommen.

Som jag påpekade i förra veckan domineras även Algeriet av åldersgruppen 15-29 år och även där har det varit oroligheter, som.dock inte ledde till någon revolution.

Det kan vara intressant att titta på hur åldersfördelningen ser ut även i övriga nordafrikanska länder. Vi börjar med diktaturen Marocko, även känt för sin ockupation av Västsahara. Marocko råkar också sitta på världens största fosfatreserver, varför EU-länderna gärna vill hålla sig väl med dem. Detta inkluderar även vår handelsminister Ewa Björling, som hälsade på där våren 2009.

Marocko har som synes också det en mycket större andel i åldersklassen 15-29 år än i de äldre. Med tanke på att BNP per capita bara är 4773 dollar där, alltså ungefär hälften av den i Tunisien, finns en stark risk för uppror även här, bara övriga faktorer stämmer och den rätta tändande gnistan kommer. Men arbetslösheten i Marocko är förhållandevis låga 9% och det verkar gå ganska bra för landets ekonomi. Alltså låg risk just nu, som jag bedömer det vid en snabb anblick.

För Libyen ser befolkningspyramiden ut på liknande sätt, förutom att det är många fler barn. Även Libyen är som bekant en diktatur under Muammar al-Gaddafi, men landet har en BNP per capita (PPP) på 14878 dollar, alltså i nivå med Chile eller Ryssland. För tillfället låg revolutionsrisk trots befolkningspyramidens utseende, bedömer jag. Två orosmoln finns dock. Hög arbetslöshet samt ekonomins beroende av oljeexporter. Sjunker oljepriset igen får det svåra effekter på ekonomin för oljeexporterande länder.

Jag återkommer med fler intressanta länder.


Läs även Kildén och Åsman om Tunisiens revolution, och ny regering i Tunis.

[Andra bloggar om tunisien, revolution, kravaller, demografi, marocko, libyen]

Arga unga män i Maghreb

Idag kan man läsa om upplopp i Tunisien.

Oroligheterna, de värsta på årtionden, har utlösts av brist på mat och jobb. Landets officiella arbetslöshetssiffra är 14 procent, men bland nyutexaminerade är siffran omkring den dubbla.

Och bara för några dagar sedan var det kravaller i grannlandet Algeriet.

Arbetslösheten i Tunisien anges som en delförklaring, men den är inte värre än i vissa EU-länder. 2009 var den enligt Eurostat i Spanien 18%, Lettland 17%, Estland 14%, Litauen 14%. För ungdomar (under 25 år) ännu värre - Spanien 38%, Lettland 34%, Litauen 29%, Estland 28%. Så varför inga kravaller i dessa länder?

En annan delförklaring kan sökas i hur rika länderna är. Tittar man på BNP (PPP) per capita, så ligger Spanien på 29651 USD/capita, Lettland 14330, Litauen 16997 och Estland på 18274 USD/capita. Tunisierna däremot får nöja sig med 9488 USD/capita och algerierna med 7103 USD/capita. Låg inkomst per capita brukar betyda att en större andel av pengarna går till mat. Då får högre matpriser större genomslag. Fast BNP per capita ger inte heller hela sanningen, då exempelvis Ukraina bara har 6665 USD/capita.

Räcker inte ekonomin till får man titta på demografin för att hitta den sista delförklaringen. Nedan ser ni befolkningspyramiderna för Tunisien och Algeriet.

 

Här ser man att andelen "unga män" (15-29 år) är stor i dessa två länder. Från 30 år och uppåt smalnar befolkningspyramiderna av snabbt. Och det är arga unga män som ställer till upplopp. Så här ser det inte ut i exempelvis Spanien.

Här ligger befolkningens tyngdpunkt i åldersklassen "familjefäder" (30-44 år). Familjefäder kan också bli arga, men de brukar inte ställa till kravaller. Även de baltiska ländernas och Ukrainas befolkningspyramider är mer balanserade (för den vuxna delen av befolkningen), om än inte lika topptunga som Spaniens.

 

 

Åldersklasserna 20-24 och 25-29 är ganska stora i Baltikum och Ukraina, men inte alls i samma proportioner som i Algeriet och Tunisien. De uppvägs av en förhållandevis stor andel av befolkningen i den mer sansade åldersgruppen 30+. Som synes är befolkningspyramidernas baser i dessa länder mycket smala, så mängden potentiella upprorsmän kommer framöver att minska snabbt. Dock kommer den smala basen att ställa till andra problem framöver, men det är en annan historia - här handlar det om mängden arga unga män.
Lärdomen av detta är att om ett land har en stor andel män i kategorin 15-29 år i förhållande till 30+ ska man vara försiktig och se till att hålla dem lugna genom exempelvis jobb. Blir det problem i ekonomin är risken stor för upplopp om landet har en sådan demografi. Studerar man uppror och revolutioner genom historien så har en förutsättning oftast varit en stor andel av befolkningen i åldersklassen "arga unga män".