Humangödsel nu i butik

I ATL och DN kunde man i förra veckan läsa om att mänsklig avföring nu säljs i butiker i Nordkorea på grund av den akuta bristen på konstgödsel i landet. En försmak av framtiden?

Konstgödsel består huvudsakligen av tre komponenter - kväve, fosfor och kalium (N, P och K). Kvävedelen (ammonium eller nitrat) framställs genom en energikrävande syntesprocess, som i dagsläget oftast drivs av den ändliga råvaran fossilgas, även om det i princip skulle vara möjligt, om än dyrare, att köra processen med el. Kväve kan också fixeras av baljväxter (bönor, ärter, m.fl.) vilket man brukar göra i ekologiskt jordbruk.

Värre är det med fosfor och kalium, som kommer från gruvor och är ändliga råvaror så som de används i konstgödsel idag. Värst är det med tillgången på fosfat. Till råga på allt är fosfatproduktionen i världen koncentrerad till ett fåtal länder. De tre största producenterna är Kina, USA och Marocko, med cirka en fjärdedel av världsproduktionen var.

I World phosphate institutes rapport för 2006 kan man läsa att världens ekonomiskt utvinningsbara fosfatreserver är 12,5 miljarder ton, varav cirka 75% finns i Marocko och det ockuperade Västsahara. Vidare kan man läsa att den totala fosfatproduktionen år 2006 var 168 miljoner ton. Enkel matematik ger att med denna utvinningstakt räcker fosfatmalmerna bara i 74 år. Nu är det som bekant med alla ändliga råvaror inte så enkelt, utan utvinningstakten faller istället gradvis. Frågan är bara när världen når "peak phosphorus" och utvinningstakten alltså börjar minska. I rapporten står också följande intressanta faktum.

Furthermore, average P₂O₅ content of phospahte rocks is drastically declining as high-grade rock becomes a scarce resource.

Vi känner igen detta från andra ändliga råvaror. De bästa malmerna utvinns först, alltså de med högst koncentration av den önskade råvaran. Sedan går man gradvis över på alltmer utspädda malmer, som kostar mer pengar och mer energi att utvinna.

Detta med fosfat är något som allt fler börjar tala om. Läs exempelvis en artikel om peak phosphorus i tidskriften Foreign Policy från april 2010. En intressant avhandling kom från Linköpings universitet i våras. Dana Cordell har skrivit om "The Story of Phosphorus: Sustainability implications of global phosphorus scarcity for food security". Jag har inte hunnit läsa denna avhandling ännu.

En lösning på fosforproblemet är att sluta fosforkretsloppet. Så som jordbruket idag bedrivs går fosfat från gruvorna till åkrarna och med maten till våra hem, för att sedan spolas ner i toan, alltså i en linje istället för ett kretslopp. Här finns mycket att göra, och det handlar inte om att vi har något val. Vi måste sluta fosforkretsloppet om vi vill överleva på sikt.

Så humangödsel kommer troligen att bli eftertraktat framöver. Nordkorea ger oss i detta falla bara en försmak av framtiden. Eller som Science-fiction-författaren William Gibson sade "The future is already here - it's just not very evenly distributed". Framtiden är redan här - den är bara inte särskilt jämnt fördelad.

Humangödsel kan man förresten läsa om i en av de mest intressanta böcker jag läst "The Retreat of the Elephants: An Environmental History of China" av Mark Elvin. I det förindustriella Kina var humangödsel en mycket viktig handelsvara, som man gärna betalade för och som transporterades ut från den tidens miljonstäder till de kringliggande fälten.

[Andra bloggar om fosfat, konstgödsel, jordbruk, råvaror]