Sudden Debt påpekar idag att mängden utestående kreditswappar (CDS) har sjunkit från över 60 biljoner dollar i slutet av 2007 till "bara" drygt 30 biljoner dollar sommaren 2009.
Tyvärr kommer statistiken från ISDA och BIS bara halvårsvis och med viss fördröjning, så vi vet ännu inte hur det ser ut för slutet av 2009. Riskaptiten har ju generellt tilltagit på finansmarknaderna under 2009, så trenden kan ha vänt. Hursomhelst verkar de värsta excesserna på CDS-marknaderna ha rensats ut av marknaden själv, även om det är en lång bit kvar. Exemplen från AIG och Lehman hösten 2008 förskräcker nog finansaktörerna, så man har blivit mer försiktig med att spekulera i, ställa ut eller hedga med kreditswappar.
Varför är detta då intressant? Jo, mängden CDS:er 2007-2008 var betydligt större än världens totala årliga BNP och många, bland annat jag, oroade sig över att en krasch på CDS-marknaden skulle kunna välta hela det globala finansiella systemet. Men även om mängden nu halverats är den fortfarande oroväckande stor.
För den som inte vet vad en CDS är kan man läsa en kort beskrivning på svenska Wikipedia eller en längre beskrivning på engelska Wikipedia.
Igår skrev jag om hur Greklands premiärminister Papandreou skyllde en del av Greklands problem på CDS-marknaderna och jag tyckte det bara var att leta en yttre fiende att skylla på. Men regleringar behövs även om EU blivit lite väl partiska i sammanhanget. Igår sade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso att handeln med CDS:er ska granskas av kommissionen. Välbehövligt, men lite sent påtänkt. CDS-marknaden borde, liksom många andra finansiella excesser, ha tyglats redan för många år sedan. Framförallt behöver swapmarknaderna komma ut i ljuset och handlas på marknadsplatser med insyn. Idag vet ingen riktigt vem som har satsat för eller emot vad. Nu får vi bara en mycket suddig bild en gång i halvåret.
Till sist ska vi inte glömma att CDS:er inte ens utgör tio procent av den totala mängden utestående finansiella derivat globalt. Största delen är ränteswappar med över 400 biljoner dollar. De finansiella derivaten utgör en del av den globala kreditbubblan.
[Andra bloggar om cds, kreditswappar, derivat]
2010-03-10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men ge dig! Vad totala underliggande belopp för CDS marknaden ligger på är fullständigt ointressant. Det som spelar roll är nettoexponeringen. Det ska för övrigt tilläggas att derivatmarknaden påverkades extremt lite av Lehman och AIG.
SvaraRaderaGör om gör rätt!
Anonym 2010-03-10 14.32:
SvaraRaderaVisst säger totala underliggande beloppet inte allt, men man kan jämföra dem för att få en uppfattning om hur marknaden utvecklas, vilket var vitsen med detta inlägg.
Nettoexponeringen är ju ok att räkna på, så länge motparterna kan betala. Problemet dyker upp om t.ex. BankA har utfärdat CDSer, som de hedgar genom att köpa motsvarande CDSer av FörsB. BankA:s nettoexponering är därmed teoretiskt 0, men om FörsB konkar sitter BankA med stor nettoexponering.
Vad vi inte vet är hur alla kontrakt på CDS-marknaden går kors och tvärs. Förhoppningsvis går många att netta ut vid ett "event", men hur många vet vi inte.
Som man ser av diagrammet hade CDS-marknaden börjat krympa redan långt innan Lehman, men händelserna hösten 2008 bör ha bekräftat för många aktörer att det var klokt att dra ner på CDS-risken. CDS-marknaden har ju därefter fortsatt att krympa.
AIG var ju "tvunget" att räddas pga att de var en sån central motpart.
Men visst, just själva Lehman och AIG hade ingen direkt effekt, utan bekräftade bara en redan påbörjad trend.