El Niño och klimatet

Den hårda vintern i Europa och östra USA har fått många klimatförändringsförnekare att brista ut i hånfulla kommentarer. Vad många glömmer är dock att vädret alltid varierar från år till år. I år råkar vara ett år då vi drabbats av en ovanligt bister vinter, men de senaste vintrarna innan denna har varit ovanligt milda, och bara för några år sedan hade vi en sensationell vinter som i princip var snöfri i Stockholm. Minns ni den? Jag minns de milda vintrarna tydligt. För det första för att sonen klagade bittert över att han aldrig fick tillfälle att använda sina nyköpta skidor (han jublar dock i år). För det andra för att de gjorde att mördarsniglarna övervintrade i mängder som aldrig förut och sedan glatt käkade i sig en massa grönsaker i trädgården. Principen är alltså att en sträng vinter inte motsäger klimatförändringarna. Tittar man globalt så har januari och februari inte heller varit ovanligt kalla, utan bara lokalt. Alaska och Kanada har t.ex. haft ovanligt höga medeltemperaturer.

En faktor som har stor betydelse för vädret över hela jorden är svängningen mellan så kallad "El Niño" och dess motsats "La Niña". Läs mer om det på SMHI:s hemsida. 1998, rekordåret för den globala medeltemperaturen, föregicks av den troligen kraftigaste El Niñon i modern tid år 1997. År 2007-2008 har vi haft motsatsen, alltså La Niña, vilket sänker medeltemperaturen. Men 2009-2010 har det globala vädret präglats av effekterna av El Niño. Det är därför vi har fått en sådan nederbördsrik vinter här. Det är också därför som monsunen blev försenad i Indien, med svåra effekter för deras jordbruk. Världens meteorologer räknar på grund av El Niño-effekten med att 2010 kan bli ett rekordår för den globala medeltemperaturen. Det ska bli intressant att se om klimatförändringsförnekarna sätter hånskrattet i halsen. Om inte i år så kanske 2011, beroende på hur den nuvarande El Niño utvecklar sig.

Vad gäller klimatförändringarna så tar John Michael Greer upp en intressant sak i sin senaste bloggartikel när han påpekar att effekten av växthusgaserna för gemene man inte kommer att märkas av mest som global uppvärmning utan genom extremare väder. Det är Thomas Friedman som lanserar begreppet "global weirding", vilket kanske bättre beskriver klimatförändringen än "global warming". Att vi får se mer extremt väder stämmer väl med t.ex. de stora översvämningar som drabbade Indien när monsunregnen väl kom förra året. John Michael Greer påpekar att det kanske vore mer pedagogiskt för dem som varnar för klimatförändringar att tala om att riskerna för extremt väder som orsakar stora skador är den stora risken med våra utsläpp av växthusgaser, istället för att tala om risken för att den globala medeltemperaturen ökar tre grader, vilket är en siffra som vanligt folk inte kan relatera till. "Tre grader varmare vore väl bara skönt" skulle då ersättas av "jag vill inte ha fler snöstormar, översvämningar och värmeböljor".

Apropå årets vinter måste jag säga att den präglas av rätt mycket klantighet här i Sverige. Senaste exemplet är alla fartyg som fastnat i isen på Östersjön, samtidigt som vår starkaste isbrytare Oden är uthyrd och befinner sig på forskningsresa i Antarktis. Vad tänker man på? Isbrytarna är väl framförallt till för att användas i svenska farvatten under vintermånaderna. Då ska man inte skicka iväg dem under den tiden!

[Andra bloggar om klimat, vinter, sjöfart]