Ohållbara globala finansmarknader

Lite intressant från veckans Credit Bubble Bulletin (min översättning):

Jag köpte aldrig den populära jämförelsen mellan 2008 och 1929 - och den relaterade uppfattningen att 2008 var "hundraårsflödet". Krisen 2008-2009 var till största delen en privat skuldkris kopplad till spräckandet av bubblan i bostadskrediter - inte olik tidigare upprepade globala kriser, utan bara större och något mer systemisk. Det var dock inte en djupt systemisk kris besläktad med efterspelet till 1929, vilket karakteriserades av en förtroendekris för banksystemet, marknaderna och finansbranschen i allmänhet, tillsammans med ett tappat förtroende för statens politik och institutioner. Men efter ett decennium av aldrig tidigare skådad expansion av statsskulder och centralbankskrediter har allt nu dukats upp för en mer systemisk 1929-liknande finansiell rubbning.

Intressant i sammanhanget är att chefen för USA:s centralbank, Janet Yellen, häromdagen sade angående nästa finanskris: "Jag hoppas att det inte blir under vår livstid och jag tror inte att det blir det". Ett uttalande som närmast är löjeväckande med tanke på de enorma ohållbara kreditberg som byggts upp sedan 2008.

Vidare från Credit Bubble Bulletin:

Det är ironiskt att Federal Reserve säger att banksystemet är botat och så väl kapitaliserat att bankerna nu kan öka utdelningar, aktieåterköp och förmodligen risktagande. Enligt konventionellt centralbankstänkande ger ett välkapitaliserat banksystem en stark buffert för att stoppa vindarna från en finanskris. Ordförande Yellen ser uppenbarligen på bankernas kapitalnivåer och extrapolerar detta till systemisk stabilitet. Men nästa kris lurar inte hos bankerna, utan på tillgångs- och derivatmarknaderna: för mycket hävstång och för mycket "pengar" som används till trendföljande handelsstrategier. För mycket hedgande, spekulation och hävstång genom derivat. Marknaderna präglas av missuppfattningar och förvrängningar på en storslagen skala.

Jämfört med 2008 så är de belånade spekulanterna och ETF-komplexet betydligt större och potentiellt farliga. Derivatmarknaderna är nuförtiden mycket mer sårbara för likviditetsfrågor och rubbningar. De globala marknaderna har aldrig dominerats så mycket av trendföljande strategier. Det är ett allvarligt problem att tillgångsmarknadernas avkastning - aktier, obligationer, företagskrediter, framväxande marknader, fastigheter etc - alla har blivit så starkt korrelerade. Det finns enorma sårbarheter förknippade med att olika marknader har blivit så synkroniserade globalt. Och i hela det stora spelet av groteskt uppblåsta globala finansiella instrument, tillgångs- och derivatmarknader, är storleken på det tillgängliga bankkapitalet trivialt.

Kineser spekulerar i råvaror!

Kina befinner sig just nu i något slags slutspel i sin gigantiska kreditbubbla (som jag skrev om förra året). Denna kreditbubbla har kraftigt destabiliserande effekter på alla marknader som är beroende av krediter, ty en stor del av krediterna används för spekulation. Först fastigheter, aktier och företagsobligationer och nu senast råvaror.

Förra året såg vi en kraftig börsbubbla i Kina, när plötsligt massor av aktiehandelskonton öppnades, börsen raskt steg till svindlande höjder, för att därefter snabbt krascha. Shanghaibörsen steg på ett år med 152 procent (!) och har därefter fallit 43 procent! Ett eko av den större kinesiska börsbubblan med efterföljande krasch 2006-2008.

Nu är bubblan istället i råvaror och halvfabrikat, såsom armeringsjärn och bomull. Sedan början av året har terminspriset på armeringsjärn stigit med nästan 50 procent. Detta avspeglar förvisso en ökad efterfrågan - spotpriset på armeringsjärn i Kina har ökat med 57 procent och efterfrågan överstiger just nu tillgången. Det som dock får en att baxna är handelsvolymerna. I torsdags handlades terminskontrakt på armeringsjärn för över 223 miljoner ton armeringsjärn, vilket är mer än Kinas årsproduktion! Handeln i terminskontrakt på armeringsjärn var i torsdags totalt för 47 miljarder dollar, vilket kan jämföras med torsdagens totala handelsvolym i aktier på Shanghaibörsen, som var cirka 32 miljarder dollar.

Hur absurt stora handelsvolymerna är kan man också förstå genom att jämföra med råvarubörsernas omsättning i USA. I Kina handlades på en dag bomullskontrakt för 15 miljarder dollar (mot 0,5 miljarder dagligen i februari). På USA:s råvarubörs handlas dagligen bomullskontrakt för omkring 0,6 miljarder dollar. Sockerkontrakt handlades för 14 miljarder dollar på en dag i Kina, medan daglig omsättning för sockerbetskontrakt i USA brukar ligga runt 0,85 miljarder dollar.

Rekordstor kredittillväxt ligger bakom

Bakom all denna spekulation ligger som vanligt en kraftig kredittillväxt, vilket Doug Noland tar upp i veckans Credit Bubble Bulletin. Sedan 2007 har de kinesiska bankernas tillgångar (alltså de krediter de gett ut) ökat från 7 biljoner dollar till över 30 biljoner. Den årliga tillväxten i kreditsystemet har också ökat från 0,9 biljoner dollar 2007 till 2,35 biljoner dollar 2015. Första kvartalet i år växte Kinas krediter med 1 biljon dollar, så årets totalsiffra lär bli minst 3 biljoner dollar.

För att sätta siffrorna i perspektiv så hade som jag skrev för drygt två år sedan Kinas banker under de gångna fem åren växt med lika mycket som totala storleken av USA:s banker. Då hade Kinas banker 24 biljoner dollar i tillgångar, mot USA:s bankers 15 biljoner dollar.

Historien bakom detta är upprepade försök från Kinas centralbank att först dämpa kredittillväxten när en spekulationsbubbla är uppenbar, för att därefter åter blåsa upp krediterna för att dämpa de negativa följdeffekterna när bubblan kraschar. Först försökte man dämpa kredittillväxten för att bromsa fastighetsbubblan, vilket fick till följd att ekonomin saktade in. Därefter släppte centralbanken på tyglarna, vilket ledde in i Kinas börsbubbla 2014-2015. När börsbubblan sprack spektakulärt satte centralbanken in ännu kraftigare kreditåtgärder.

Sammanfattningsvis kan Kinas kreditbubbla karakteriseras som världshistoriens största.

Följande är från drygt ett år sedan.

"I mitten av 2014 hade Kinas totala skulder nått 282 procent av BNP, vilket är betydligt högre än genomsnittet för framväxande ekonomier och högre än vissa avancerade ekonomier såsom Australien, USA, Tyskland och Kanada. Den kinesiska ekonomin har dragit på sig 20,8 biljoner dollar i nya skulder sedan 2007, vilket är mer än en tredjedel av den globala skuldtillväxten. Kina har nu en av de högsta nivåerna på [icke-finansiella] företags skulder i världen med 125 procent av BNP."

Sedan dess har krediterna ökat ännu mer. En gissning är att Kinas totala skulder (inklusive finansiella företag) nu ligger på 346 procent av årlig BNP.

I slutet av september 2015 låg Kinas skulder (exklusive finansiella företag) enligt BIS på 249 procent av årlig BNP, vilket är nästan lika högt som för Eurozonen.

Till slut kommer hela den kinesiska kreditbubblan att spricka, men det ser ut som om centralbanken lyckas hålla den vid liv ett tag till. Frågan är bara hur länge. Och vilka destabiliserande bieffekter kommer de ständiga allt större kredituppblåsningarna att få? Det har flera gånger sett ut som om den slutgiltiga smällen skulle komma, men varje gång har det visat sig vara falskt alarm.

Räntevansinne!

Idag bestämde sig då Riksbanken för att sänka sin styrränta till negativ (-0,1 procent). Dessutom ska de genomföra kvantitativa lättnader av symbolisk storlek genom att stödköpa statsobligationer för 10 miljarder kronor.

"Den svenska konjunkturen stärks men inflationen är för låg"

Det går trots att inflationen är låg bra för Sverige! Men Riksbanken är fullständigt fixerad vid ett inflationsmål som bygger på att bevaka en variabel (prisinflationen mätt med KPI) som inte längre är relevant för penningpolitiken. På grund av denna fixering genomför Riksbanken ett fullständigt vansinnigt penningpolitiskt experiment trots att Sverige inte upplever någon kris! Och detta experiment lär inte ha den effekt som Riksbanken hoppas på. Som Cornucopia påpekar:

"definitionen av idioti är att upprepa något och förvänta sig ett annat resultat än tidigare"

Har de räntesänkningar Riksbanken hittills genomfört drivit upp KPI-inflationen mot tvåprocentsmålet? Nej, KPI- och KPIF-inflationen ligger fortfarande kvar en bra bit under två procent och visar ingen som helst tendens till vändning uppåt! Detta tre år efter att Riksbanken påbörjade sin senaste sekvens av räntesänkningar! Har nollräntan i andra länder haft någon övertygande effekt på att driva upp KPI-inflationen mot ett tvåprocentsmål? Nej, det går inte att se något sådant samband i de länder som haft näranollränta! Ändå fortsätter Riksbanken med absurda räntesänkningar!

Vad gäller den deflation eller låga inflation vi nu ser samt valet av inflationsmått så skrev jag nyligen:

ingen "dålig" deflation. Priserna sjunker eller stiger väldigt lite, men våra löner fortsätter att stiga - reallönerna steg från 2012 till 2013 med 2,0 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän. Riksbanken och även dess belackare är dock uppenbarligen oroade över att just det inflationsmått man valt inte når upp till det godtyckligt valda mål man satt upp.
[...]
Kikar man på bostadspriser eller börsindex är det dock uppenbart var inflationen yttrat sig de senaste åren - det är bara det att dessa variabler inte finns med i Riksbankens försök att mäta inflationen. Någonstans är Riksbankens modeller och metoder uppenbarligen felaktiga

Cornucopia citerar idag Tractions VD Peter Stillström:

"Det är tydligt att många nationalekonomer bygger sina modeller på ofullständiga parametrar och därmed drar felaktiga slutsatser av verkligheten. De tror lite naivt att företagen kommer att investera mer om rådande låga räntor sänks ytterligare, vilket dock de flesta inser inte kommer ske i mätbar omfattning. Istället bidrar aktiviteterna till uppbyggnad av finansiella bubblor, ökad skuldsättning och stundom ett osunt konsumtionsbeteende."

De problem som negativ eller mycket låg ränta orsakar har jag redan beskrivit när jag skrev om Danmarks ränteproblem.

En låg styrränta driver ner bolåneräntorna och det kommer att blåsa upp den svenska bostadsbubblan ytterligare. All annan form av spekulation och konsumtion för lånade pengar blir också mer lönsam.

Låga räntor gör läget svettigt för livförsäkringsbolagen och deras traditionella pensionsförsäkringar.

"Livbolagen har fortsatt problem med att hålla garantierna de en gång ställde till spararna, eftersom ränteplaceringarna just nu ger så lite".

Vi kan också se fram emot negativ ränta på bankkonton, eller åtminstone höjda avgifter. I dagsläget säger storbankerna att de vill undvika negativ ränta på bankkonton, men SEB:s VD Annika Falkengren har tidigare inte varit främmande för tanken:

"Småspararna ska inte behöva oroa sig för att det blir lägre än noll. Men jag kan inte garantera det"

Christina Söderberg, sparekonom på jämförelsesajten Compricer och alltså inte jävig som de bankrepresentanter som tillfrågats, tror att det kommer att bli avgifter på ett par hundra kronor per år på bankkonton. Jag misstänker också det. Som jag tidigare har påpekat betalar de flesta redan idag en avgift för att kunna använda sina pengar och fler och högre avgifter lär tillkomma. Det handlar om långsam tillvänjning.

Förutom de skadliga effekter jag tagit upp ovan finns säkerligen andra effekter. SvD:s Sara L Bränström skriver:

"Faktum är att få vet hur det påverkar ekonomin i stort. Det räntelandskap som vi nu ser framför oss är nytt. Inte ens ekonomerna har svaren på vad det innebär."

Resultatet av experimentet med först näranollränta och sedan negativ ränta lär inte visa sig på en gång utan först efter ett tag, men en sak vi kan vara tämligen säkra på är att prisinflationen mätt med KPI inte kommer att komma upp till tvåprocentsmålet.

Mer kris för USA:s skifferolja

Igår hade Bloomberg en artikel som talar klarspråk om hur USA:s centralbank Federal Reserves näranollränta skapat en bubbla i skifferoljeproducenterna.

Sedan början av 2010 har energiföretag i USA tagit upp 550 miljarder dollar i obligationer och lån, vilket de kunnat göra tack vare att Federal Reserve tryckt ner ränteläget inte bara med näranollränta utan även genom kvantitativa lättnader. Därutöver tillkommer såklart alla pengar som tagits in i nyemissioner. De nedtryckta räntorna har uppmuntrat investerare att satsa pengar i obligationer med hög avkastning. Hög avkastning innebär som bekant hög risk och CreditSights förutser nu att så många som åtta procent av skräpobligationerna i energibranschen kommer att drabbas av inställda betalningar nästa år.

Det senaste halvåret har dock låneräntorna för energibolag stigit snabbt - räntan på skräpobligationer har stigit från 5,7 procent i juni till 9,5 procent nu, vilket är den högsta nivån på över fem år. Detta orsakas förstås av oljeprisets snabba fall. Den amerikanska WTI-oljan har fallit omkring 45 procent i pris sedan toppen i juni.

De högre räntorna och det lägre oljepriset gör som jag påtalat förut att oljebolagen inte längre satsar lika mycket på nya borrningar. Därför tar de inte heller några nya lån och minst tre energiföretag har redan i år skjutit upp planerade obligationsutgivningar på grund av det högre ränteläget.

Att skifferoljebolagen stoppat borrningarna är också uppenbart för den som uppmärksammade nyheten i förra veckan att antalet borrningstillstånd fallit med 40 procent från oktober till november. Om några månader kan vi därför räkna med att även antalet borriggar minskar kraftigt i USA, vilket i sin tur drabbar de företag som hyr ut dessa.

Eftersom skifferoljebrunnars produktion faller tämligen snabbt kommer också de stoppade borrningarna att inom kanske ett år leda till lägre oljeproduktion i USA.

Investeringar i skräpobligationer som skulle ge hög avkastning visar sig nu vara surdegar. De som investerade i Energy XXI, som fått in över 2 miljarder dollar på obligationer de senaste åren har till exempel fått se värdet på sina obligationer sjunka med 40 procent sedan september i år.

Många av företagen i USA:s skifferoljebubbla har också negativa kassaflöden. Exempelvis spenderar Midstates Petroleum 1,15 dollar på borrning för varje dollar de tjänar på att sälja olja och gas. Deras obligationer har halverats i värde sedan början av september.

Vi som har varit med ett tag känner igen fenomenen med negativa kassaflöden, nyemissioner och företag som lever på lån från IT-bubblan runt år 2000. Ett skräckexempel i dagens skifferoljebubbla är Sanchez Energy, som aldrig har haft ett positivt kassaflöde - även detta känns som ett eko från IT-bubblan.

Den riktigt allvarliga likviditetskrisen för energiföretagen kommer troligen i mars eller april, när bankerna räknar om hur mycket de får låna på sina kreditlinor baserat på värdet av deras oljereserver. Detta förstås förutsatt att oljeprisets trend inte plötsligt, hastigt och oväntat vänder uppåt.

Krisen för USA:s skifferolja drabbar inte bara inom landet. Även Australiensiska Red Fork Energy har drivits till konkurs på grund av sina satsningar i amerikansk skifferolja och skiffergas.

Skifferoljan bekräftas allt mer som en nu sprucken bubbla och det är tydligt att denna bubbla har blåsts upp av USA:s evigt bubbelblåsande centralbank Federal Reserve.

Puerto Rico

Puerto Rico har jag nämnt förut och kallat det för "USA:s Grekland". Denna lilla karibiska ö, som inte är en delstat utan en "commonwealth", har en årlig statsbudget på 9,6 miljarder dollar, men den puertoricanska staten och dess statliga företag och institut har samlat på sig hela 73 miljarder dollar i skulder, vilket är långt över gränsen för vad de kan förväntas kunna betala tillbaka, särskilt med tanke på att BNP per capita för öns 3,7 miljoner invånare är låga 23678 dollar per år (för hela USA drygt 53000 dollar). Svårigheterna att betala tillbaka leder förstås till höga räntor för Puerto Rico.

Till skillnad från kommuner såsom Detroit (som för nu över ett år sedan gjorde den största konkursen för en kommun i USA:s historia) kan inte Puerto Rico göra konkurs, då de legalt sett har samma status som en delstat. Det skulle dock kunna hända att de helt enkelt inte betalar tillbaka på sina skulder eller "omstrukturerar" dem. Eftersom den puertoricanska staten till en del är beroende av lånade pengar för att klara sina utgifter skulle inställda betalningar innebära att de när de stängs av från vidare lån tvingas göra drakoniska nedskärningar i statens utgifter och därmed även i de tjänster staten tillhandahåller.

Statliga företag i Puerto Rico kan genom en nyligen införd lag "omstrukturera" sina skuldobligationer. Värst ute verkar elbolaget PREPA vara med omkring 9 miljarder i skulder, där de redan fått anstånd med betalningen till slutet av juli på obligationer som löpte ut för några månader sedan.

Många amerikanska fonder har investerat i puertoricanska obligationer då de på papperet givit bra avkastning. Nu har dessa fonder förstått den gamla sanningen att hög ränta innebär hög risk.

En kategori av investerare har dock kastat sig in i Puerto Rico med hull och hår och än så länge med goda vinster. Det gäller investeringar i fastigheter, närmare bestämt hotell och lyxbostäder. Dessa investerare har drivit upp priserna till nivåer som senast sågs innan finanskrisen 2008. Deras förhoppning är förstås att turisterna ska fortsätta att komma i ökande antal (vilket de fortfarande gör), kanske till och med ännu mer ökande om Puerto Ricos ekonomiska kris driver ner kostnaderna där. Att antalet turister skulle kunna minska på grund av en global kris som kanske till och med utlösts av just Puerto Rico finns förstås inte på kartan.

Ännu ett exempel på den myriad av småbubblor som bygger upp den globala kreditbubblan.

Juncker vill äta kakan och ha den kvar

Plötsligt har eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker insett att euron har blivit för stark. I juli 2012 var kursen nere på 1,21 USD/EUR och idag ligger den på 1,33 USD/EUR, en förstärkning på runt 10 procent. Den starkare euron gör Tysklands eurozonens exportföretag mindre konkurrenskraftiga.

Juncker kan inte både äta kakan (bättre förtroende för euron och eurozonens statsobligationer) och ha den kvar (låg eurokurs). De globala finansmarknaderna är som jag skrivit förut korrelerade genom "risk on" och "risk off". "Risk on" innebär att marknaderna skiftar från upplevt säkra (tråkiga, lågavkastande) tillgångar till upplevt osäkra (spekulativa, potentiellt högavkastande) tillgångar, alltså säljer dollar och yen, köper aktier, säljer amerikanska statspapper, köper högavkastande obligationer (t.ex. spanska), köper råvaror, osv. "Risk off" är motsatsen. Den senaste tiden är det mest "risk on" som har gällt.

Men om Juncker nu önskar sig en svagare euro får han stå ut med bieffekterna av "risk off". Skulle euron falla mot dollarn kommer det också att innebära att aktiebörserna faller, att räntorna på PIIGS-ländernas statsobligationer skjuter i höjden, likviditetsproblem för europeiska banker. Knappast något som Juncker önskar sig.

Tomma ord från Juncker alltså, som knappast kan vara omedveten om ro-ro-korrelationerna.

Förtroendespel

Helgens Credit Bubble Bulletin är en intressant analys av läget på de globala finansmarknaderna, med jämförelser till vad som hände 2008. Här har jag översatt några godbitar.

[...] vi lever i en högt överskuldsatt värld som bara blir mer så för varje år. Vidare så är det globala systemet idag i en exceptionell högriskfas av snabb icke-produktiv skuldtillväxt tillsammans med historiskt stora finansiella och ekonomiska obalanser. Beslutsfattarna globalt är desperata att åter blåsa upp skulder och ekonomiska strukturer, i vad jag anser är både oförnuftigt och oundvikligen ödesbestämt att fallera.
[...]
Om vi tar ett steg tillbaka, gissar jag att vi inte borde vara alltför överraskade av den pågående europeiska/globala krisens utdragna natur. Efter att ha genomlevat allvaret i ett kaotiskt 2008 är de globala beslutsfattarna beslutsamma att reagera snabbare och mer kraftfullt. Särskilt i Europa har detta köpt tid och säkerställt att respektive dynamik av hausse och spräckande fortsätter.
[...]
Jag är övertygad - i själva verket verkar det i detta läge ganska uppenbart - att de globala beslutsfattarna har gjort en mycket problematisk situation värre. Det globala systemet skulle vara mindre sårbart idag om spekulativa marknader inte åter fixerat vid aggressiva åtgärder från beslutsfattarna.
[...]
Konsensussynen ger att Europa nu går förbi den värsta delen av sin kris. Statsskuldsauktioner har börjat löpa friktionsfritt. Spanien och Italien i synnerhet har givit ut enorma mängder skuld, så att de nu har tillfredsställt stora delar av sina lånebehov för 2012. Åtminstone på ytan verkar situationen att ha stabiliserats avsevärt under de senaste månaderna. Dessvärre anser jag att denna optimism har högst bräcklig underbyggnad.
[...]
Det finns bokstavligen tusentals hedgefonder som nuförtiden kämpar för överlevnad. De har inte råd att missa ett rally. Men de kan inte heller tåla betydande förluster. Allting hålls i ett kort koppel. Det finns också tusentals fondförvaltare i "vanliga" fonder och andra investerare som köper på styrka och säljer på svaghet. Det har blivit en högst spekulativ och orolig bakgrund. Under tiden har marknaderna handlats uppåt medan fundamenta har pekat neråt.
[...]
Nå, det håller på att utvecklas till ett förtroendespel. Men det är de där svaga hedgefonderna. Kommer de att hålla fast - eller kommer några att bestämma sig för att det kan vara bäst att vara den första i kön innan massan rusar mot utgången?

Desperata byggföretag

Allt fler tecken på desperation syns nu hos de svenska byggbolagen.

Bloggrannen Bostaden uppmärksammar en artikel i Sydsvenskan om hur byggbolagen lockar med subventionerat boende de första månaderna. Det kan exempelvis handla om att man som köpare av en nyproducerad lägenhet slipper månadsavgift den första tiden (ibland upp till 18 månader).

I artikeln ser man också hur lönsamheten för byggföretagen har minskat avsevärt det senaste året.

Ett annat tecken är de så kallade "visningsfester" som NCC ska ställa till med nästa helg i sina nybyggen och där man just nu ser reklamen överallt. Istället för att sänka priset på de nybyggda bostäderna lägger man pengar på visningsfest - det hamnar på marknadsföringskontot. Och så hoppas man på att man hittar några som vill skuldsätta sig över taknocken för att köpa bostäderna till orimliga priser.

Det kan bli intressant att granska de svenska byggföretagens årsredovisningar framöver.

Det ser ut som om vi har en byggprisbubbla i Sverige - byggpriserna har följt med bostadspriserna uppåt i en självförstärkande spiral. Nu har det blivit såpass dyrt att bygga nya bostäder att man uppenbarligen inte får dem sålda.

Det klagas också på att det byggs för lite i Sverige. En delförklaring kan vara att det blivit för dyrt att bygga. På så sätt finns ännu en återkopplingsmekanism mellan byggande och bostadspriser.

Relaterat tipsar Cornucopia om att SvD skriver om hur det fuskas med nyrenoverade lägenheter. Det finns alltså ett inslag av prisspekulation även bland svenska bostadsköpare - alla köper inte bara för att bo. Om utsikterna istället för stigande bostadspriser vore att bostadspriserna skulle halveras på några års sikt skulle nog många tveka om att lägga flera miljoner i lånade pengar på att köpa en bostad. Men fortfarande är den etablerade "sanningen" att bostäder alltid behåller sitt värde eller till och med stiger i pris på sikt.

Ansiktsbok

Facebooks börsintroduktion i fredags markerar som jag ser det den slutgiltiga excessen i aktiespekulation. Börsvärdet på drygt 100 miljarder dollar i fredags gjorde det till den största börsintroduktionen i USA:s historia.

Introduktionskursen var satt till 38 dollar och aktien steg som högst till 42 dollar i fredags, för att sluta dagen på 38,27. Igår föll dock Facebook-aktien som en sten redan i öppningen och slutade måndagen på 34,03 - en nedgång på hela 11 procent från i fredags! Detta trots att dagen präglades av stigande börs i USA, där börsindexet S&P 500 steg med 1,6 procent, Nasdaq-börsen med 1,5 procent, Google med 2,3 procent, Apple med 5,8 procent och Microsoft med 1,6 procent. Men marknaden gillade alltså inte Facebook, som totalt fallit med 19 procent sedan högsta kursen i fredags, vilket får anses som att aktiekursen faktiskt kraschat.

ZeroHedge tipsar om en bunt mycket "intressanta" siffror om Facebook.

Trenderna ser inte särskilt bra ut. Antalet nya användare ökar inte längre lika snabbt och inte heller antalet aktiva användare. Senaste kvartalet föll inkomsterna.

Värderingen får anses vara löjligt hög. Hur ska Facebook någonsin kunna uppnå ens en bråkdel av den avkastning som aktiekursen implicerar? Man har redan smått otroliga nästan en sjundedel av jordens befolkning som användare, vilket mycket optimistiskt räknat bara skulle kunna öka till högst det dubbla. Man har lovat att det kommer att vara gratis. Vad ska man tjäna pengar på? Reklam? Vem ska betala all denna ytterligare reklam? Tilläggstjänster? Vill användarna verkligen betala för dem och isåfall hur mycket (lite)? Jag vill i alla fall inte betala.

Det ser för övrigt ut som om det redan nästa vecka kommer att vara möjligt att blanka Facebook.

Ska tillägga att jag tycker mycket om Facebook som företeelse, men företagets värdering och affärsplaner verkar oerhört tveksamma.

Schweiziska nationalbanken testad

De globala finansmarknaderna har åter övergått i läget "Risk Off", vilket innebär att allt som upplevs som riskfyllt (aktier m.m.) säljs och spekulanterna istället köper upplevt trygga tillgångar (dollar m.m.). Vi har märkt detta exempelvis genom det kraftiga börsfallet i Sverige igår.

Det hela orsakas just nu bland annat av att spekulanterna oroar sig för Spaniens statsskuld och strejker där. "Det här påminner lite om Italien som satte skräck i marknaden förra sommaren, säger SEB:s analyschef." Spanska staten försökte häromdagen sälja lite nya statsobligationer, men auktionen gick inte särskilt bra. Det blev högre ränta än förväntat och man lyckades inte sälja så mycket obligationer som man hade hoppats på.

Detta skapar oro runt euron och investerarna flyr över till upplevt säkrare valutor. De gjorde också ett försök att fly till schweizerfrancen och i morse testades den botten som Schweiziska nationalbanken (SNB) satt upp på 1,20 CHF/EUR. SNB reagerade snabbt med att köpa utländska valuta och återställde därmed ordningen. De bekräftade därmed vad de sade i höstas - att de kommer att köpa "obegränsade" kvantiteter av andra valutor för att upprätthålla 1,20-gränsen, se bottenspetsen i diagrammet nedan.

Världens valutaspekulanter har nu fått en fantastisk möjlighet att sälja av schweizerfranc vid 1,20 mot euron - det är ju garanterat "säkert" då SNB kommer att intervenera vid denna nivå. Med hög belåning kan man säkert göra finfina affärer på bara minimala uppgångar och många valutahandlare kommer troligen att ta denna chans till "gratispengar". Det kommer att funka jättebra ända tills det inte funkar längre - den dag då SNB plötsligt ändrar sig och släpper sin spärr - då blir det istället en jättedålig affär. Eller om SNB bestämmer sig för att den "rätta" valutakursen istället är 1,15 CHF/EUR. Är SNB villiga att låta schweizerfrancen följa med euron hur djupt som helst? Slår eurokrisen till på allvar i Spanien och Portugal kan euron försvagas kraftigt. Jag gissar att vi får se en mycket "intressant" sommar och höst.

ZeroHedge kommenterar och säger bland annat "In other words, as we have been warning for weeks, the period of fake LTRO-induced calm is over, and the market is demanding more central planner liquid heroin." Nu börjar effekten av Europeiska centralbankens LTRO-utlåning klinga av och finansmarknaderna behöver ännu en "fix".

Risk On

Som jag skrev i förrgår så finns idag i princip bara två lägen på de globala finansmarknaderna: "risk off" och "risk on". Knappt hade jag hunnit skriva om "risk off" i förrgår, så växlade marknaderna tillbaks till "risk on" igen. Jag lade dock in en brasklapp.

Tills vi fått en bekräftelse av vändningen är det nog bäst att vara likvid - det kan fortfarande komma något spektakulärt utspel om den grekiska skuldkrisen som åter skickar över marknaderna i "risk on".

Och det tycks som om den grekiska skuldkrisen är "borta för stunden", så marknaderna jublade lite i förskott. Det handlar verkligen bara om "för stunden", då Grekland garanterat lär återkomma snart med stora svarta rubriker. Svenska media ignorerar dock till stor del i Evropejskaja Pravda-stil dagens dåliga greklandsnyheter, så dem får man leta hos exempelvis ZeroHedge. Fitch nedgraderar Grekland till "restricted default", alltså "partiell statsbankrutt". Greklands BNP-krympning reviderades ner för fjärde kvartalet 2011 till -7,5 procent (från tidigare uppskattningen -7,0 procent). Det grekiska skuldbytet innebär också att större delen av Greklands statsskuld kommer att innehas av EU:s skattebetalare genom ECB, EFSF och allt vad det heter. Fortfarande är Greklands statsskuld alldeles för stor för att de ska kunna klara sig. Dessutom är de grekiska bankerna konkursmässiga och måste få in nytt kapital, vilket den konkursmässiga grekiska staten antagligen måste stå för. Vi vet fortfarande inte heller hur det kommer att bli med effekterna av CAC (Collective Action Clauses) på de grekiska statsobligationerna, när även ovilliga långivare tvingas till nedskrivningar. Framförallt vet vi inte hur det kommer att gå med alla kreditswappar (CDS) på Greklands statsskuld.

Under eftermiddagen presenterades också de i vanlig ordning manipulerade jobbsiffrorna från USA, som idag överraskade åt det positiva hållet. Dock är allt inte är frid och fröjd på andra sidan Atlanten.

Man bör dock komma ihåg att det ännu är lång väg tillbaka till de nivåer som USA befann sig på innan recessionen 2007. Ännu saknas över 5 miljoner arbetstillfällen, den officiella arbetslöshetssiffran på 8,3 procent är vida över de mer normala 5 procenten och lönesituationen är ännu ett litet orosmoln. Några stora förbättringar syns inte där.

Dessutom kom siffror om USA:s handelsbalans, som var den sämsta sedan hösten 2008. Inte oväntat beror detta till största delen på det höga oljepriset, som dessutom idag åter närmar sig årets toppnivå.

Även här i Sverige leder det höga oljepriset till höga bensinpriser. En "straffskatt" på ekonomin, som vi betalar till oljeexporterande länder.

Frågan är nu bara vad som blir droppen som får bägaren att rinna över. Oljepriset, EU:s skuldkris, Kina, Japan, eller någon "svart svan"? Nästa "risk off" lär komma ganska snart igen.

Risk Off

De globala finansmarknaderna har denna vecka svängt över i läget "risk off", från att under någon månad ha hållit sig i läget "risk on". De globala finansmarknaderna är nämligen numera så synkroniserade och korrelerade att det i princip bara finns två lägen - "risk on" eller "risk off". "Risk on" innebär att marknaderna skiftar från upplevt säkra (tråkiga, lågavkastande) tillgångar till upplevt osäkra (spekulativa, potentiellt högavkastande) tillgångar, alltså säljer dollar och yen, köper aktier, säljer amerikanska statspapper, köper råvaror, osv. "Risk off" innebär förstås det motsatta skiftet.

Huruvida marknadsskiftet denna vecka kommer att vända till "risk on" snart igen är än så länge svårt att förutse, men det finns en risk att det är vändning till "risk off" på ett längre tidsperspektiv, då många finansmarknader nu får anses vara kraftigt överköpta och det behövs många positiva nyheter för att de förhoppningar som finns inbyggda i exempelvis aktiekurserna inte ska komma på skam. Tills vi fått en bekräftelse av vändningen är det nog bäst att vara likvid - det kan fortfarande komma något spektakulärt utspel om den grekiska skuldkrisen som åter skickar över marknaderna i "risk on".

Det rör sig om enorma kapitalrörelser på och mellan finansmarknaderna, med en stor potential att destabilisera. Vid "risk on" finns kredit och riskkapital förhållandevis lätt tillgängligt, vid "risk off" stryps plötsligt detta. En planerad nyemission av aktier kan lätt gå i stöpet om den genomförs vid fel tillfälle, liksom att utgivning av nya obligationer kan behöva ställas in. Politiker och andra styrande har små möjligheter att i det kortare perspektivet tippa över marknaden från "risk off" till "risk on", men på lite längre sikt gör man allt vad man kan genom att ge ut frikostiga krediter till (annars konkursmässiga) banker och stater. I höstas lyckades man och effekterna har hållit i sig fram tills nu. Under denna period av "risk on" ignoreras dåliga nyheter.

Stora vändningar till "risk off" påverkar också alla västvärldens pensionsfonder negativt, med alla de långsiktiga effekter som det får. Täta svängningar mellan "risk on" och "risk off" kan också vara förödande för många hedgefonder. Enligt AR Magazines undersökning gick 40 procent av hedgefonderna med förlust 2011 och i genomsnitt förlorade de stora hedgefonderna 0,47 procent i värde förra året.

Vad som har fått finansmarknaderna att just nu tippa över är lite oklart, men så mycket är klart att det har kommit en hel bunt med dåliga nyheter, även om en hel del i princip redan var känt, men kanske ignorerades i tron att det skulle lösa sig på något vis, eller inte var så farligt.

• Sänkta tillväxtutsikter i Kina rubbar förtroendet för att tillväxten i Mittens rikes ekonomi ska kunna dra världen igenom krisen. Nu uttalas även i mainstream-media en oro för Kinas ekonomiska utsikter. Jag har skrivit om Kinas fastighetsbubbla och dess bieffekter, så detta borde inte vara några nyheter för bloggens läsare, även om finansmarknaderna hickar till först nu.
• Även från BRIC- och tillväxtlandet Brasilien kommer siffror som visar på inbromsning. Vem kunde aaana att tillväxtländerna också skulle påverkas negativt i en världsekonomi som är mer sammanlänkad än någonsin?
• Det höga oljepriset inger oro för hur det ska påverka världsekonomin. Även detta har jag skrivit om flera gånger förut.
• Spaniens budgetunderskott blir större än tidigare förväntat, vilket får övriga euroländer att ilskna till. Spanien och framförallt dess banker sitter i knipa, vilket jag skrivit om nyligen.
• Grekland är som vanligt ett orosmoln, men det har det ju varit länge. Idag kom det klartecken från flera kreditorer för skuldnedskrivning, men bara för 39 procent av de privata lånen. Fortfarande osäkert, med andra ord.
• Från EU:s och eurozonens motor Tyskland rapporteras att orderingången för industrin "oväntat" föll i januari.
• Enda positiva euronyheten är väl att Italien faktiskt lyckats med statlig åtstramning och fått ner budgetunderskottet.
• Utsikterna för Japan är inte helt bra, med tanke på att de nu har stängt ner alla sina kärnreaktorer, vilket betyder elbrist och att de måste importera mer kostsamma fossila bränslen för elproduktion. Inga dåliga nyheter därifrån just nu, men risken är överhängande att det kommer snart - finanskändisen hedgefondsförvaltaren Hugh Hendry har gått kort Japan.

Nu är allt detta tämligen väntade händelser. Vi väntar bara på att det ska dyka upp någon "svart svan" (oväntad händelse med stora effekter) som kan utlösa en kraftigare "risk off". Apropå det läser jag hos Cornucopia att Nassim Nicholas Talebs bok "The Black Swan" nu finns på svenska. Jag antar att Cornucopia fått ett recensionsexemplar. Jag ser inget behov av att själv köpa boken, då jag redan läst den på engelska för några år sedan. Jag vill i alla fall meddela att jag gärna recenserar den svenska översättningen av boken här på Sveriges just nu fjärde mest lästa ekonomiblogg, om förlaget kan tänka sig att bevärdiga mig med ett recensionsexemplar. E-postadress till mig hittar man i högerspalten.

Schweiziskt valutavansinne med mera

Igår förmiddag hade den schweiziska centralbanken tröttnat på sin "övervärderade" valuta och bestämde sig för att sätta ett golv på 1,20 schweizerfranc per euro, kosta vad det kosta vill. De sade att de står beredda att köpa "obegränsade mängder" utländsk valuta för att hålla kursen nere.

Den schweiziska centralbanken tänker alltså fylla upp sin balansräkning med euro som de köper för schweizerfranc. Fullständigt vansinne. Nåja, dagens besked fick schweizerfrancens kurs mot euron att uppföra sig så här.

Kursen hoppade på cirka 45 sekunder från 1,12 till 1,21 - frågan är hur många valutahandlare och spekulanter som fick sig en rejäl käftsmäll. Tittar vi i ett längre perspektiv ser francen mot euron ut så här (sista dagen saknas i diagrammet).

Francen har sedan finanskrisens början 2007 stärkts mot euron och stärkningstakten har ökat. För någon vecka sedan var det nästan nere på 1 franc per euro, men studsade tillbaka. När francen så stärktes igen den senaste veckan kom alltså vansinnesåtgärden.

Det verkar ännu så länge inte som om några övriga centralbanker medverkar i valutainterventionen och frågan är hur länge schweizarna kommer att lyckas hålla sin valuta nertryckt. Risken finns dessutom att många kommer att spekulera i att de snart blir tvungna att släppa sitt "golv" på 1,20. Det känns tämligen riskfritt att köpa på sig schweizerfranc för lite drygt 0,83 euro styck (alltså 1 / 1,20) och sitta och vänta på att centralbanken ger upp. Risken för att schweizerfrancen plötsligt skulle försvagas mer mot euron får väl anses vara minimal. Så hur mycket motspekulation klarar schweiziska centralbanken av innan de ger upp? Och hur kommer den schweiziska centralbanken att må i längden?

- Det kommer att få en enorm påverkan på den egna balansräkningen. Det är faktiskt svårt att se hur de ska kunna upprätthålla den kursen utan medverkan från Europeiska centralbanken (ECB), säger Carl Hammer, valutastrateg på SEB, till TT.

I den "flykt till säkerhet" som nu präglar finansmarknaderna är inte längre schweizerfrancen lika attraktiv när den i princip peggats mot euron, så möjligheten finns att andra "säkra" valutor stärks, exempelvis den norska eller svenska kronan, japanska yenen eller kanadensiska dollarn.

En effekt av den schweiziska valutainterventionen var att guldet gick mot nya prisrekord.

Guldpriset har stigit med nästan 35 procent i år och flera bedömare tror att uppgångarna för den ädla metallen fortsätter.

Bloggrannen Cornucopia konstaterar att guldet har gått nästan dubbelt så bra som börsen hittills i år.

När centralbanker börjar ta till sådana här extrema åtgärder förstår man att någonting håller på att gå rejält snett i det globala finansiella systemet. Den schweiziska centralbanken ger genom gårdagens pressmeddelande en kraftig varningssignal!

Apropå krisen så kan man läsa att man kan spela hos spelbolag på vilket land som först lämnar eurosamarbetet. Grekland är såklart en lågoddsare och Tyskland är högoddsare.

ZeroHedge noterar att VD:n för Dexia, Belgiens största bank med tillgångar på 163 procent av BNP, just avgått. Jag har nämnt Dexia förut, då de räddades av belgiska staten och Federal Reserve 2008, men nu är i riskzonen igen bland annat på grund av stor utlåning till Grekland.

Från Italien rapporterades i måndags att demonstranter ockuperade Milanobörsen. Igår var det stora demonstrationer och strejker över hela landet mot regeringens förslag till sparpaket.

På flera platser hamnade demonstranter i bråk med polisen, brände flaggor samt kastade ägg och rökbomber mot bankkontor. [...] Strejken gjorde att många flygplan, tåg, bussar och färjor ställdes in eller försenades. Dessutom höll museum, gallerier och stora turistattraktioner stängt. Sjukhus och postkontor påverkades också. [...] Protesterna var dock inte lika omfattande som de varit i Spanien och Grekland.

Lycka till, Berlusconi! Demonstrationerna kan nog bli värre framöver - italienarna är inte kända för att härda ut i tysthet.

Idag kan också bli en spännande dag då den tyska konstitutionsdomstolen ska komma med sitt utslag om räddningspaketen för eurozonens krisländer.

Idag kommer också Riksbankens räntebesked klockan 9.30, där många har börjat tvivla på att de kommer att höja igen och många ifrågasätter Riksbankens bedömningar. Cornucopia gjorde en snabbenkät om vad Riksbankens räntebeslut blir. Det ser enligt den ut att bli en höjning, även om många också röstat på oförändrad ränta. Jag skulle vilja påminna om min egen ränteprognos från februari i år, som fortfarande gäller.

Däremot tror jag att Riksbanken kommer att fortsätta att höja räntan med 0,25 procentenheter vid vart och ett av de tre närmast kommande räntebesluten (20 april, 5 juli, 7 september). När det sen är solklart att nästa finanskris slagit till med full kraft och bankerna skriker högt kommer Riksbanken att tvingas paniksänka räntan mot nära noll igen. Detta är min gissning, men med stor osäkerhetsmarginal (plus minus två räntebesked), beroende på hur långt bort nästa finanspanik är. Jag vet att det är farligt att komma med prognoser, men att detta händer känner jag mig tämligen säker på. Frågan är bara när. Det finns alltför många obalanser i det globala finanssystemet som bara väntar på att blomma ut och utlösa fullskalig kris.

Vi får se om jag får helt rätt, eller om jag måste ta till osäkerhetsmarginalen på plus minus två räntebesked. Nästa räntebeslut ligger såpass långt fram som 27 oktober och då borde vi enligt min prognos få se en första räntesänkning, vilket inte känns helt orimligt så som det globala finansiella systemets hälsotillstånd ser ut.

Börskraschen, krediterna och datorerna

Nu kan vi definitivt tala om börskrasch då Stockholmsbörsens Omxs30-index fallit 21 procent från 1087 som högst förra måndagen till 860 som lägst idag, även om den framåt eftermiddagen repat sig rejält. I fredags var börsen nere på 901 som lägst, vilket "bara" var en nedgång på 17 procent från topp till botten - även det skulle av många klassificeras som krasch.

Börsraset både i Sverige och internationellt har nu pågått så pass lång tid att det börjar bli dags att tala om en krasch. En nedgång i storleksklassen 15 procent eller mer har bara inträffat ett dussintal gånger de senaste tjugofem åren.

E24:s Torbjörn Isacson tog häromdagen också upp hur högfrekvenshandel genom datorer gör denna börskrasch till ett experiment i en ny miljö.

Vi ser nu den första börskraschen i Sverige sedan de blixtsnabba datorstyrda affärerna började ta kommandot över aktiehandeln. Det gör att allting går ännu mycket snabbare än tidigare. [...] Men de senaste åren har framför allt datorstyrd högfrekvenshandel ökat sin andel av aktiehandeln. I USA beräknas fenomenet stå för merparten av aktiehandeln. I Sverige har det gått från att ha varit en tämligen marginell företeelse för några år sedan, till att uppskattningsvis stå för 20-30 procent av handeln.

Hur kommer de programmerade algoritmerna för högfrekvenshandeln att klara ett scenario som de hittills aldrig testats för? Håll i hatten!

Vad som ytterligare spär på volatiliteten är att mycket av den aktiva handeln görs av aktörer med belåning/hävstång. Denna belåning är den del av den globala kreditbubblan som växt fram under några decennier. Denna kreditbubbla är unik i världshistorien genom sin storlek, sin globala omfattning och sin tygellöshet. De senaste decenniernas i princip otyglade kreditexpansion har varit som ett paradis för spekulation med hävstång. Det funkar bra på uppsidan men på nersidan ger det en oerhörd volatilitet och ett instabilt finansiellt system. Kredittillväxten leder till högre tillgångspriser, tillgångar som i sin tur kan belånas i den stora kreditspiralen. När tillgångspriserna som nu sjunker har belåningen en starkt destabiliserande effekt.

Finanskrisen 2008 var förgörande för de flesta som spekulerade med hävstång. Tusentals hedgefonder fick stänga ner och tradingavdelningarna på flera banker drabbades också hårt. De extraordinära åtgärder som vidtogs av centralbanker och regeringar i samband med och efter krisen hjälpte inte särskilt den reala ekonomin, utan ledde istället till att finansbranschen åter blommade upp. Världens finansmarknader är idag mer spekulativa än någonsin förut. Vi ska därför förbereda oss på en period framöver som troligen kommer att bli den mest instabila i historien. Eftersom hävstångsspekulanterna inte bara ägnar sig åt att spekulera i stigande priser utan även i fallande (genom blankning) kommer vi troligen att få se inte bara en kraftig nedgång i de flesta tillgångspriser, utan en saftig bergochdalbana.

Ikväll kommer räntebesked från Federal Reserve och marknadsaktörerna väntar nu troligen på att det i samband med det ska annonseras eller åtminstone antydas något slags åtgärder för att liva upp de sura finansmarknaderna. Jag förväntar mig hursomhelst någon form av åtgärder från centralbanker och/eller politiker inom de närmsta veckorna. Däremot tror jag inte att dessa åtgärder kommer att få någon varaktig effekt. De kan ge en kraftig uppstuds, men sen kommer det att bära av neråt igen om någon månad. Jag förväntar mig åtgärderna eftersom våra pensionssystem idag är starkt kopplade till hur världens börser går och ingen politiker vill se pensionssystemen urholkas.

Andreas Cervenka på E24/SvD skriver idag:

Finanskrisen är inte tillbaka, den tog aldrig slut. Tre års försök av västvärldens politiker och centralbankschefer att lindra och gömma symptomen har misslyckats.

Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Och vidare:

För inte alltför länge sedan var det ett otänkbart scenario som bäst platsat i undergångsfilmer eller på dystopiska finansbloggar. Nu är det verklighet.

"Dystopiska finansbloggar" - är det jag och mina bloggrannar det? Jag säger som Cornucopia att jag inte är dystopisk, utan bara realistisk. Bättre att vara förberedd på elände som kommer än att det blir en obehaglig överraskning. Cervenka målar upp tre tänkbara framtidsscenarier.

1. Mer av samma. Fortsatta räddningspaket och kreditösande från centralbanker.
2. Alla går sin egen väg. Euron splittras. USA försöker inflatera bort sin statsskuld. Handelskrig, valutakrig, statskonkurser.
3. Ökat globalt samarbete. Världens stormakter enas i kloka åtgärder som räddar världen.

Scenario 3 ser jag som oerhört osannolikt. Som jag skrev i min kartskiss över finanskraschen kommer världens länder troligen att ha så fullt upp med sina egna problem att de inte kommer att ha möjlighet att bry sig särskilt mycket om omvärlden. Väljarna kommer också att kräva att man prioriterar det egna landet. Jag tror snarare att vi först kommer att få se ett försök med scenario 1, för att sedan när allt bryter ihop igen övergå i scenario 2.

De onda spekulanterna

De elaka finansvargarna har som vi alla sett under våren flockats runt de stackars PIIGS-ländernas boningar. De små söta grekiska, portugisiska och spanska griskultingarna har byggt sina statsfinansiella hus av lånad halm eller träbitar och när finansvargarna har blåst sina onda derivat och blankningar har husen vacklat betänkligt.
Därför är det som vi alla vet helt rätt att Bror-Duktig-kommissionen nu föreslår regler för finansvargarna så att dessa inte ska lyckas i sitt onda uppsåt att fälla de små piigs' hus.

För vi kan ju inte lägga skulden på de små piigsarna, för att de byggt ostadiga hus, eller för att de byggt sina hus av lånad halm. Nej, alla som kan sina sagoböcker vet att vargarna är de grymma och elaka.

Vissa röster har till och med höjts för att det skulle sättas in sanktioner mot de svin som skött sina husbyggen illa. Men något sådant vore förstås otänkbart i ett EU som värnar om alla smågrisars hälsa. Nej, låt dem fortsätta att bygga sina hus av lånade träbitar och halm. Så kan vi alla glatt stämma in i sången.

Ingen rädder för vargen här, derivat eller blankningar!
Vi är alla små piigsar vi, lånar som vi vill!

Slut på rapporteringen från sagolandet EU för denna gång.

Från svenska medias ankdamm kan noteras att Affärsvärlden talar om derivata i samband med EU-reglerna. Då kan jag upplysa om att derivata sedan länge är ett väldefinierat begrepp inom matematiken. Finansiella derivat däremot är något annat.

Läs även Cornucopia "Förbjud aktieköp för lånade pengar".

[Andra bloggar om derivat, grekland, eu, spekulation]

Klantig FI-stängning av HQ

Ingen har väl vid det här laget missat att HQ Bank tvångslikvideras. Jag råkade för en gångs skull titta lite på teve i lördags och noterade att till och med vanliga TV4-nyheterna hade Finansinspektionens stängning av HQ Bank på andra plats (efter den "viktigaste" nyheten - att Zlatan går till Milan).

HQ Bank har uppenbarligen varit klantiga, då någon eller några traders lyckats slarva bort så mycket pengar. Framförallt verkar ledningen ha varit klantiga, då de uppenbarligen haft dålig kontroll över sin trading. Ska man ägna sig åt sådana riskfyllda verksamheter ska man inte göra det för så stora summor att de riskerar att välta hela banken. Och man måste snabbt stoppa "surnade" värdepapper. Men ledningen verkar också ha varit okunniga om hur tradingen gick till, vilket leder mig till att påminna om att man aldrig ska handla i finansiella instrument man inte förstår sig på till fullo. Även om det är en underhuggare som sköter själva handeln och säger sig förstå instrumenten - underhuggaren måste också kunna förklara instrumenten för chefen. Ledningens kontroll har inte funkat trots att en styrelseledamot redan i maj varnade de övriga för att HQ Banks tradingportfölj var kraftigt övervärderad. All respekt åt henne för att hon lämnade styrelsen då varningen ignorerades.

Men förutom HQ Bank så har Finansinspektionen (FI) varit klantiga. För det första för att de inte lyckats se vad som var fel. FI ska ju hålla koll på banker och finansbolag, men har uppenbarligen fattat alldeles för sent att något var på tok i HQ Bank. En översyn av FI:s kontrollrutiner kanske vore på sin plats.

För det andra anser jag att FI skött själva stängningen på ett klantigt sätt. De borde ha lärt av hur kontrollmyndigheterna i USA gör när de stänger banker - de har nu erfarenhet av över 200 bankstängningar sedan finanskrisens början. Där brukar det gå till så att man redan på fredagkvällen när man lämnar beskedet om en stängd bank har klart med en köpare så att allt kan flyta på lugnt redan på måndag morgon. Finns ingen köpare övertar amerikanska bankgarantin FDIC. Så smidigt går det nu inte för HQ Banks stackars kunder. Avanzas Claes Hemberg tycker ungefär som jag.

- För spararnas skull är det ju en katastrof. De vill ju kunna använda sina pengar, och om de vill köpa aktier eller segelbåt är ju upp till dem. Men nu stoppas banken och det är allvarligt. En bank ska fungera - det är som motorvägar, järnvägar och flygtrafik.

Hemberg menar att beslutet inte kan motiveras med att man är rädd för en bankrusning, där sparare i panik tar ut pengar.

- Det är ingen ursäkt. Det viktiga är att öppna banken för då lugnar man folk och säger att det fungerar precis som vanligt. Du kan göra samma aktieaffärer, samma uttag. Det är då folk blir lugna. Det här stressar ju folk.

Nu måste istället en hastigt tillsatt likvidator leta köpare medan HQ Banks sparare sitter i knipa. Avanza har redan meddelat att man inte vill köpa och Carnegie får inte köpa. Bättring, FI! Hittade man nu ingen köpare borde Riksgälden ha satts som tillfällig ägare, liksom för Carnegie hösten 2008.

Bloggrannen Stockman har fler funderingar kring HQ och en fin liknelse.

Man kan likställa det med en korvkiosk på stans bästa adress som fått ett oanmält besök av kommunens miljö och hälsoskyddsinspektörer som funnit att hygienen i korvkiosken var gravt eftersatt till den milda grad att man inte kan få bedriva korvkiosk om det ser ut så. Då räcker det inte med att man efteråt kallar in en städfirma som gör det kliniskt rent i kiosken och lovar bot och bättring.

Läs även Svensson 1 2 samt Cornucopia 1 2.

P.S. Jag har inga pengar i HQ bank. Äger heller inga aktier i HQ. För att minimera risken för att jag plötsligt inte kan komma åt mina pengar har jag konton i två olika banker. Sambon har sina pengar i en tredje bank. För vi vill inte vänta upp till i värsta fall tre månader på statlig insättningsgaranti.

[Andra bloggar om hq, banker, finansinspektionen, spekulation, insättningsgarantin, riksgälden]

Papandreou letar yttre fiender

Greklands premiärminister Papandreou talade igår i Washington och talade om onda spekulanter. Det gäller att hitta yttre fiender för att avleda uppmärksamheten från det verkliga problemet. Greklands problem är självförvållade och är inte några spekulanters fel. Hade dessa "spekulanter" insett tidigare hur illa situationen var hade troligen Grekland straffats ut av finansmarknaderna långt tidigare, men man ljög ju i den officiella statistiken för att dölja hur illa det var.

"Europa och Amerika måste säga att 'nog är nog' till dessa spekulanter som enbart värdesätter omedelbar avkastning och med yttersta ignorans för konsekvenserna för det större ekonomiska systemet", sade han.

Dessa "spekulanter" är faktiskt ganska bra att ha. De tvingar länder att hålla ordning på sina statsfinanser.

Giorgos Papndreou sade att Grekland kan få svårt att genomföra sin besparingsplan om förbättringarna "äts upp av avskräckande räntenivåer".

Absolut. Men det är ingen rättighet att få låna till låg ränta. Marknaden sätter räntan om inga andra regeringar ger lån till förmånlig ränta under marknadsmässig nivå. Men varför ska övriga EU-länder göra det? Har man tagit sig vatten över huvudet med för stora lån finns två utvägar. Antingen kraftfulla sparpaket eller ställa in betalningarna.

Han beskrev vidare marknaden för Credit Default Swaps, CDS, som ett "gissel" som "spökar" för Grekland och andra länder. Han vill att EU och USA ska förstärka regleringarna för att begränsa dessa aktiviteter om inte "ett litet problem" ska leda till att ett redan bräckligt system faller samman.

Men det lär inte hjälpa Grekland om CDS-marknaden regleras. Fortfarande gäller det att hitta villiga långivare och de lär inte dyka upp bara för att CDS-marknaden regleras. Även om en reglering skulle behövas av andra skäl lär den inte leda till att riskpremierna i form av CDS:er minskar vad gäller Greklands statsskuld.

Många stora luftiga ord från en desperat premiärminister.

Jag ser också att Portugal kommit med saftiga sparplaner för att få ner budgetunderskottet, som var på 9,3% av BNP förra året. Varför har EU under så många år struntat i stabilitetspaktens krav på budgetunderskott under 3%? Problem försvinner inte för att man struntar i dem, de blir oftast värre istället.

[Andra bloggar om grekland, cds, spekulation, lån, statsbankrutt, statsskuld, budgetunderskott]

Dansk jordbrukskris

I skuggan av alla andra kriser pågår en jordbrukskris i grannlandet Danmark. Som de flesta andra delkriser i den globala krisen är den kopplad till krediter. Det har inte rapporterats mycket i svenska media om den danska jordbrukskrisen - endast tidningen Land har haft en bra bevakning av den. Tack förresten till "Jocke" för tipset!

Och det är ingen liten kris. 25% av de danska lantbrukarna kan bli tvungna att gå ifrån sina gårdar. Den plötsliga konjunkturnedgången åtföljd av fallande priser på jordbruksprodukter har skapat en akut kris då åtta miljarder i intäkter fallit bort. De danska lantbrukarna har varit relativt högt belånade. Under de goda åren har det fungerat, men när krisen slår till slår också lånehävstången tillbaka och gör situationen omöjlig. I november uppskattades det att 3500 danska jordbrukare kommer att sluta med sin verksamhet det närmaste året.

I år räknar man med att det blir många konkurser och tvångsförsäljningar bland danska bönder. Men det finns problem även här. Det handlas väldigt lite med dansk jordbruksmark just nu p.g.a. fallande priser, vilket gör det svårt att uppskatta värdet. Fler tvångsförsålda gårdar riskerar också att driva ner priserna ytterligare, vilket gör bankerna ovilliga att sälja.

Just nu undviker de danska bönderna tillfälligt konkurs genom att räntan är så låg och att bankerna inte vill ta nedskrivningar. Men 2009 var det det sämsta året på 10-15 år och det lär nog bli många konkurser i år.

Många danska lantbrukare är nu också tekniskt insolventa, d.v.s. skulderna överstiger värdet av tillgångarna (där jordbruksmarken är största delen). Detta orsakas av att priset på jordbruksmark fallit med 25 procent. Bankerna måste då granska gårdarnas balansräkningar och kanske skriva ner sina krediter - annars får de den danska finansinspektionen på sig.

Bankerna sitter med stora kreditförluster för danska lantbruk. Det kan röra sig om så mycket som 80 till 140 miljarder svenska kronor av de danska böndernas totala skulder på 490 miljarder svenska kronor. Tre danska banker vädjar därför till regeringen om hjälp till lantbrukarna.

Det visar sig nu också att det inte bara är hög belåning och sjunkande intäkter som skapat den danska jordbrukskrisen, utan att de danska lantbrukarna också ägnat sig åt värdepappersspekulation för lånade pengar.

Cirka 4.800 danska lantbrukare förlorade nästan 6 miljarder kronor på spekulation under 2008.

Det är alltså nästan lika mycket som de förlorat på sänkta priser under 2009. Bankerna tycker som vanligt inte att de haft någon skuld i det hela.

De tycker att lantbrukarnas egna rådgivningsorganisationer skulle upplyst om riskerna.

Jaha? Det var väl inte lantbrukarnas organisationer som gav lån och sålde värdepapper. Det var bankerna och därmed anser jag nog att de är de skyldiga.

Men grundproblemet i hela krisen är det danska lantbrukets dåliga lönsamhet. Den har tvingat de danska lantbrukarna att låna alltför mycket pengar för att få någon lönsamhet med stordriftsfördelar. Priserna på dansk jordbruksmark har stigit fram till krisen, i en ond cirkel av lån och prisstegringar, precis som alla andra fastighetsbubblor. Många lantbrukare har inte ansett sig kunna leva enbart på lantbruket, utan då istället försökt att komplettera inkomsterna genom spekulation i värdepapper. Men i längden har detta alltså inte varit särskilt lyckosamt för många.

Var annan dansk lantbrukare spekulerade i olika finansiella instrument under 2008, och en av tre förlorade pengar.

Och varför är det så dålig lönsamhet i lantbruket? Det gäller ju inte bara Danmark. Det är ett systemfel någonstans. Troligen måste konsumenterna lägga en större andel av sin inkomst på maten framöver om det ska bli någon produktion.

Så hur kommer framtiden att se ut i Danmark? Risken verkar finnas att konkurser och tvångsförsäljningar kommer att leda till ännu större lantbruksenheter. Detta i en tid när industrijordbruket snarast borde omvandlas åt andra hållet, mot mindre enheter. Problemen riskerar därmed att återkomma om några år igen.

Även företagen kring lantbruket drabbas såklart av krisen - för några veckor sedan rapporterades att

Danmarks näst största aktör på foder, spannmål och insatsvaror för lantbrukare, Aarhusegnens Andel, tvingades på måndagsmorgonen att ställa in betalningarna.

Även här ser det ut att bli mer koncentration och större enheter, då två konkurrenter vill ta över, även om det danska konkurrensverket är tveksamma. Även slakterierna verkar ha problem.

[Andra bloggar om danmark, jordbruk, kredit, kreditförlust, banker, spekulation]

Ökad riskutlåning i USA

Wall Street Journal rapporterar att de amerikanska storbankerna åter är i farten med att låna ut pengar till spekulation.

Banks are boosting their lending to hedge funds and private-equity firms to levels unseen since before the financial crisis, raising their risk levels and adding fuel to the buying power of key players across the stock, debt and buyout markets.

Banks and investment banks, including Citigroup Inc., Bank of America Corp., J.P. Morgan Chase & Co. and Morgan Stanley are offering levels of borrowing—known as leverage—that they haven't provided in more than two years, according to people familiar with the banks and funds.

[...]

While leverage injects risk into the financial system, borrowed money has always been an essential lubricant to both the economy and the Wall Street money-making machine.

By borrowing, hedge funds can amplify their bets on stocks, bonds and other securities. The leverage can boost gains if the wagers pay off but can prove costly if they sour.

Den sista meningen är viktig. Belåning är jättebra om marknaden är nådig mot din spekulation, men om marknaden går åt fel håll blir belåningen en belastning. Har du lånat tillräckligt mycket blir din belåning eventuellt en belastning för banken du lånat av också.

Kan du inte betala av ett lån på en miljon är det ditt problem.
Kan du inte betala av ett lån på en miljard är det bankens problem.
Kan du inte betala av ett lån på hundra miljarder är det statens problem.

Denna återgång till hög belåning för hedgefonder och andra spekulativa marknadsaktörer, kopplat med en kraftig uppgång för aktier och råvaror det senaste året, förstärker risken för Finanskrisen 2.0 under 2010.

Även detta inlägg får väl ses som en trendspaning inför året. Sån här stor belåning för spekulation har hittills i historien aldrig slutat lyckligt och lär inte göra det den här gången heller.

[Andra bloggar om finanskris, lån, hedgefonder, banker, spekulation]

Oljans jätte-contango

Underliga saker fortsätter att hända på oljemarknaderna. I förra veckan var oljelagren i Cushing, Oklahoma (leveranspunkten för NYMEX crude oil futures) de högsta sedan april 2004. De låg på 33 miljoner fat, vilket är nära den maximala lagerkapaciteten. Detta verkar bero på att oljepriserna för februarileverans nu sjunkit väldigt lågt ($34,18/fat som lägst i fredags, stängning på $36,51/fat). Däremot stod oljefutures för leverans i mars betydligt högre, $42,57 vid stängningen. Med ett pris som ligger $6 högre bara en månad längre fram lönar det sig alltså att lagra olja för leverans längre fram. Oljefutures på NYMEX ligger faktiskt ännu högre några månader framåt, se kurvan nedan (källa Nymex).
Till och med över $50/fat i juni-augusti i år. Många tar detta som en stark indikation på stigande oljepriser framöver och lagrar därför upp olja. Phibro, Citigroups råvaruhandelsavdelning, har t.ex. hyrt två oljetankrar för att lagra olja, liksom Shell och BP. I torsdags uppgavs även Morgan Stanley vara på jakt efter en supertanker för att lagra olja. Frontline Ltd, världens största supertankerägare, sade i onsdags att cirka 80 miljoner fat olja nu ligger lagrade till havs, vilket är den högsta siffran på 20 år.

Den stora frågan är nu om den prisutveckling som spås verkligen kommer att slå in. Det kostar drygt en dollar per fat och månad i bara lagringskostnader för oljan, och ovanpå det kommer sen kostnader för försäkring och ränta. Men om nu världsekonomin fortsätter sin nedkrympning och vi därmed får fortsatt minskad efterfrågan på olja, vad händer då? Eller om OPEC inte lyckas med sina produktionsminskningar? Bara det faktum att så många lagrar så mycket olja gör att det blir oerhört riskfyllt att vara med i prisspekulationerna. Om nu oljepriset inte stiger som förväntat kan vi få en panikutförsäljning och därmed en rejäl spik neråt i oljepriset om någon månad.

P.S. "Contango" innebär att futurepriset på en råvara är högre ju längre fram i tiden man går, som kurvan ovan. Motsatsen kallas "backwardation".