Slut på lågränteeran?

Så meddelade USA:s centralbank Federal Reserve idag att man höjer styrräntan med 0,25 procentenheter, precis som förväntat. Det är första gången sedan mitten av 2006 som man höjer styrräntan och framförallt första gången sedan styrräntan i december 2008 i samband med finanskrisen sänktes till nära noll. Sedan dessa har den legat i intervallet 0-0,25 procent.

Till synes motsägelsefullt stiger USA-börserna på beskedet (efter att initial ha fallit en liten bit) - normalt brukar ett högre ränteläge betyda att företagens vinstutsikter försämras och börserna därför faller. Istället tar aktiemarknadens aktörer beskedet som ett styrketecken för USA:s ekonomi.

Det vi ser idag skulle kunna vara ett historiskt skifte - se diagrammet nedan över Feds styrränta från 1954.

Notera hur räntan långsiktigt steg 1954-1981 för att därefter påbörja en lång (om än ojämn) nedgång.

Den stora frågan nu är om det vi ser verkligen är en trendvändning. Vi kan se på exemplet Japan, vars centralbank 2001 sänkte räntan till nära noll. 2006-2007 provade de att höja styrräntan en bit, men var 2008 tvungna att åter sänka räntan, se diagrammet nedan.

Det finns en risk att USA kommer att få liknande resultat - först några månaders försök att höja räntan i små steg och sedan när nästa finanskris slår till åter en sänkning till nära noll.

Men det kan som sagt också hända att det vi nu ser är början på en trendvändning. Mycket är osäkert i dagens finansiella system och många "konstiga" saker har hänt sedan finanskrisen 2008.

Vi får se framöver hur fortsättningen blir, men jag gissar dock att räntehöjningen blir en tillfällig trend och att Fed tvingas sänka räntan igen efter några månader när nästa recession eller finanskris slår till. Jag tror alltså inte att det är någon trendvändning vad gäller ränteläget annat än tillfälligt. Men skulle det visa sig att det faktiskt är slutet på lågränteeran vi ser så kommer världens finansiella system att hamna i en helt ny fas - en svårbedömd sådan.

Vad gäller valutan är dock reaktionen på räntebeskedet mer normal - höjd ränta ger starkare USA-dollar, även om det inte är några stora rörelser - valutamarknaden tycks ha väntat sig räntehöjningen och till stor del tagit ut den i förskott.

Omedelbara effekter av den höjda räntan är som sagt att dollarn blir dyrare. Detta leder i sin tur till att alla som har krediter i dollar får svårare att betala tillbaka dem. Det gäller exempelvis Brasilien, som har världens näst största dollarskuld. Överhuvudtaget kommer råvaruekonomier och "framväxande marknader" såsom Ryssland, Turkiet, Venezuela, Nigeria och Sydafrika att drabbas när dollarn blir starkare. Det i sin tur kan leda till nästa finanskris, som isåfall kan ta sin början i dessa länder.

Brasilien ligger redan risigt till, vilket jag skrev om för några månader sedan. BNP förväntas sjunka 3,7 procent i år och prognosen för nästa år ligger på en nedgång på 2,5 procent. Fitch har idag sänkt kreditvärderingen av Brasiliens statsskuld till skräpstatus. Det beror även på att landet dras med stora underskott i statsfinanserna - runt 7 procent av BNP - och därmed stigande statsskuld. Detta lär inte bli bättre när BNP sjunker.

Nollränta och felinvesteringar

Nu börjar det i spåren av låga räntor på nära noll eller till och med mindre än noll talas om att vi exempelvis ska avskaffa svenska statens överskottsmål för att kunna utnyttja det extremt låga ränteläget till att staten passar på att låna extra pengar för investeringar. SvD:s Per Lindvall är en av dem som propagerar för detta:

Även ledande politiker börjar ta till sig det faktum att sparande inte längre är en nyttoskapande dygd i rådande stressade ekonomiska klimat, utan att de har både ett ansvar och en unik möjlighet att till mycket låg kostnad investera för landets framtida välstånd.

Vi ska inte glömma att på det stora hela går det just nu bra för Sverige. Vilket "stressade ekonomiska klimat" avses här? Vår genomsnittliga levnadsstandard är rekordhög. Varför ska vi då ta till extraordinära åtgärder? Ska vi inte spara dem tills det är kris på riktigt?

Visserligen är investeringarna just nu låga, men det kanske säger något om verkligheten: Det är brist på attraktiva investeringsobjekt.

Staten föreslås då träda in och få igång en efterfrågan genom att göra mer investeringar för lånade pengar. Men hur ska man välja ut vad man ska investera i? Ska verkligen våra politiker besluta detta? Ska vi tro att de kommer att göra kloka investeringsval, eller finns det kanske en risk att de fastnar för projekt med stort symbolvärde men litet praktiskt värde? I det senare fallet kommer det att handla om mindre bra investeringar eller rena felinvesteringar. Som jag ser det är risken för detta överhängande.

Här ser vi faran med ett samhälle med alltför låga räntor - nära noll eller under noll. Faran är att det investeras i vettlösa saker bara för att räntan är så låg. Nu tror jag tyvärr att våra folkvalda kommer att sätta igång med ogenomtänkta investeringar den närmaste tiden - tecknen är alltför tydliga på att de har svalt betet. Låt oss bara hoppas att det inte blir alltför överdrivet.

Räntevansinne!

Idag bestämde sig då Riksbanken för att sänka sin styrränta till negativ (-0,1 procent). Dessutom ska de genomföra kvantitativa lättnader av symbolisk storlek genom att stödköpa statsobligationer för 10 miljarder kronor.

"Den svenska konjunkturen stärks men inflationen är för låg"

Det går trots att inflationen är låg bra för Sverige! Men Riksbanken är fullständigt fixerad vid ett inflationsmål som bygger på att bevaka en variabel (prisinflationen mätt med KPI) som inte längre är relevant för penningpolitiken. På grund av denna fixering genomför Riksbanken ett fullständigt vansinnigt penningpolitiskt experiment trots att Sverige inte upplever någon kris! Och detta experiment lär inte ha den effekt som Riksbanken hoppas på. Som Cornucopia påpekar:

"definitionen av idioti är att upprepa något och förvänta sig ett annat resultat än tidigare"

Har de räntesänkningar Riksbanken hittills genomfört drivit upp KPI-inflationen mot tvåprocentsmålet? Nej, KPI- och KPIF-inflationen ligger fortfarande kvar en bra bit under två procent och visar ingen som helst tendens till vändning uppåt! Detta tre år efter att Riksbanken påbörjade sin senaste sekvens av räntesänkningar! Har nollräntan i andra länder haft någon övertygande effekt på att driva upp KPI-inflationen mot ett tvåprocentsmål? Nej, det går inte att se något sådant samband i de länder som haft näranollränta! Ändå fortsätter Riksbanken med absurda räntesänkningar!

Vad gäller den deflation eller låga inflation vi nu ser samt valet av inflationsmått så skrev jag nyligen:

ingen "dålig" deflation. Priserna sjunker eller stiger väldigt lite, men våra löner fortsätter att stiga - reallönerna steg från 2012 till 2013 med 2,0 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän. Riksbanken och även dess belackare är dock uppenbarligen oroade över att just det inflationsmått man valt inte når upp till det godtyckligt valda mål man satt upp.
[...]
Kikar man på bostadspriser eller börsindex är det dock uppenbart var inflationen yttrat sig de senaste åren - det är bara det att dessa variabler inte finns med i Riksbankens försök att mäta inflationen. Någonstans är Riksbankens modeller och metoder uppenbarligen felaktiga

Cornucopia citerar idag Tractions VD Peter Stillström:

"Det är tydligt att många nationalekonomer bygger sina modeller på ofullständiga parametrar och därmed drar felaktiga slutsatser av verkligheten. De tror lite naivt att företagen kommer att investera mer om rådande låga räntor sänks ytterligare, vilket dock de flesta inser inte kommer ske i mätbar omfattning. Istället bidrar aktiviteterna till uppbyggnad av finansiella bubblor, ökad skuldsättning och stundom ett osunt konsumtionsbeteende."

De problem som negativ eller mycket låg ränta orsakar har jag redan beskrivit när jag skrev om Danmarks ränteproblem.

En låg styrränta driver ner bolåneräntorna och det kommer att blåsa upp den svenska bostadsbubblan ytterligare. All annan form av spekulation och konsumtion för lånade pengar blir också mer lönsam.

Låga räntor gör läget svettigt för livförsäkringsbolagen och deras traditionella pensionsförsäkringar.

"Livbolagen har fortsatt problem med att hålla garantierna de en gång ställde till spararna, eftersom ränteplaceringarna just nu ger så lite".

Vi kan också se fram emot negativ ränta på bankkonton, eller åtminstone höjda avgifter. I dagsläget säger storbankerna att de vill undvika negativ ränta på bankkonton, men SEB:s VD Annika Falkengren har tidigare inte varit främmande för tanken:

"Småspararna ska inte behöva oroa sig för att det blir lägre än noll. Men jag kan inte garantera det"

Christina Söderberg, sparekonom på jämförelsesajten Compricer och alltså inte jävig som de bankrepresentanter som tillfrågats, tror att det kommer att bli avgifter på ett par hundra kronor per år på bankkonton. Jag misstänker också det. Som jag tidigare har påpekat betalar de flesta redan idag en avgift för att kunna använda sina pengar och fler och högre avgifter lär tillkomma. Det handlar om långsam tillvänjning.

Förutom de skadliga effekter jag tagit upp ovan finns säkerligen andra effekter. SvD:s Sara L Bränström skriver:

"Faktum är att få vet hur det påverkar ekonomin i stort. Det räntelandskap som vi nu ser framför oss är nytt. Inte ens ekonomerna har svaren på vad det innebär."

Resultatet av experimentet med först näranollränta och sedan negativ ränta lär inte visa sig på en gång utan först efter ett tag, men en sak vi kan vara tämligen säkra på är att prisinflationen mätt med KPI inte kommer att komma upp till tvåprocentsmålet.

Deflation eller inflation?

Igår rapporterade SCB att prisinflationen mätt med KPI fortfarande är negativ. Däremot är prisinflationen mätt med KPIF (som räknar bort ränteförändringar) fortfarande svagt positiv, om än en bra bit under Riksbankens inflationsmål på 2 procent per år. I diagrammet nedan ser ni 12-månadersförändringen för KPI och KPIF, samt även Riksbankens reporänta.

Det finns uppenbarligen en väldigt stark underliggande trend av prisdeflation, eftersom Riksbanken har hållit på att sänka styrräntan sedan december 2011 och (pris)inflationstakten ändå fortsatt att sjunka.

Notera dock att som Cornucopia påpekar är det ingen "dålig" deflation. Priserna sjunker eller stiger väldigt lite, men våra löner fortsätter att stiga - reallönerna steg från 2012 till 2013 med 2,0 procent för arbetare och 2,8 procent för tjänstemän. Riksbanken och även dess belackare är dock uppenbarligen oroade över att just det inflationsmått man valt inte når upp till det godtyckligt valda mål man satt upp. Därför glunkas det nu från bland annat SEB om att Riksbanken kan komma att sänka sin reporänta från 0 till -0,1 procent vid nästa möte. Då blir verkligen Sverige ett föregångsland inom penningpolitiken! Negativ styrränta är nämligen "terra incognita" för penningpolitiken (även om vissa räntor blir negativa som följd av en styrränta på noll procent). De länder som nått ner till nollränta har försökt sig på kvantitativa lättnader istället för negativ styrränta. Det blir om Riksbanken följer stalltipsen intressant¹ att leva i ett penningpolitiskt experiment!

Kikar man på bostadspriser eller börsindex är det dock uppenbart var inflationen yttrat sig de senaste åren - det är bara det att dessa variabler inte finns med i Riksbankens försök att mäta inflationen. Någonstans är Riksbankens modeller och metoder uppenbarligen felaktiga, men jag är inte expert på penningpolitik och kan inte peka ut exakt var och inte heller presentera några genomtänkta alternativ.

Penningmängden fortsätter att växa - M1 för närvarande med en årstakt av 10,4 procent och M3 med en årstakt av 4,3 procent. M2, som är det penningmängdsmått jag anser vara "sannast" (M3 innehåller en del "dubbelräkning"), stiger med 5,4 procent i årstakt. Hushållens lån ökar med 5,9 procent i årstakt. Alla dessa siffror är på tillväxttakter som är snabbare än den årliga BNP-tillväxten som senast uppmättes till 2,1 procent. Det är alltså inte förvånande att vi då ser inflationseffekter någonstans, om än inte i konsumentpriserna utan istället i bostäder och aktier.

Med tanke på hur oljepriset har sjunkit (mer än halverats sedan i somras) borde det inte heller bli något större prisinflationstryck framöver, då de flesta handelsvaror och tjänster har oljebaserade bränslen i större delen av produktionskedjan. Det sjunkande oljepriset (i dollar räknat) motverkas dock delvis av att den svenska kronan tappat 26 procent i värde mot dollarn sedan i våras, men nettoeffekten ser dock fortfarande ut att vara prisdeflatorisk.

Ser man på kurvan för KPIF i diagrammet ovan ser det ut att vara en tämligen stabil nedtrend sedan 2008-2009. Detta tämligen oberoende av vad Riksbankens råkat sätta sin reporänta till. Det tycks mig alltså vara så att penningpolitiken i nuvarande form förlorat sin effekt. Dags att tänka "utanför garderoben"?

---

1. Förhoppningsvis inte "intressant" som i den kinesiska förbannelsen "may you live in interesting times"

Negativ ränta övervägs i Danmark

Jag skrev för någon månad sedan om hur tyska banken Skatbank inför negativ ränta på konton med stora tillgodohavanden. Nu kryper den negativa räntan närmre Sverige, då danska banker överväger negativ inlåningsränta.

Lågränteekonomin som skapats av centralbankerna skapar problem. Förutom negativ ränta är det även så att vid låga räntor så görs det många felinvesteringar. Verksamheter som egentligen inte skulle vara lönsamma blir det på grund av det låga ränteläget.

När kommer negativ ränta till Sverige?

Mer kris för USA:s skifferolja

Igår hade Bloomberg en artikel som talar klarspråk om hur USA:s centralbank Federal Reserves näranollränta skapat en bubbla i skifferoljeproducenterna.

Sedan början av 2010 har energiföretag i USA tagit upp 550 miljarder dollar i obligationer och lån, vilket de kunnat göra tack vare att Federal Reserve tryckt ner ränteläget inte bara med näranollränta utan även genom kvantitativa lättnader. Därutöver tillkommer såklart alla pengar som tagits in i nyemissioner. De nedtryckta räntorna har uppmuntrat investerare att satsa pengar i obligationer med hög avkastning. Hög avkastning innebär som bekant hög risk och CreditSights förutser nu att så många som åtta procent av skräpobligationerna i energibranschen kommer att drabbas av inställda betalningar nästa år.

Det senaste halvåret har dock låneräntorna för energibolag stigit snabbt - räntan på skräpobligationer har stigit från 5,7 procent i juni till 9,5 procent nu, vilket är den högsta nivån på över fem år. Detta orsakas förstås av oljeprisets snabba fall. Den amerikanska WTI-oljan har fallit omkring 45 procent i pris sedan toppen i juni.

De högre räntorna och det lägre oljepriset gör som jag påtalat förut att oljebolagen inte längre satsar lika mycket på nya borrningar. Därför tar de inte heller några nya lån och minst tre energiföretag har redan i år skjutit upp planerade obligationsutgivningar på grund av det högre ränteläget.

Att skifferoljebolagen stoppat borrningarna är också uppenbart för den som uppmärksammade nyheten i förra veckan att antalet borrningstillstånd fallit med 40 procent från oktober till november. Om några månader kan vi därför räkna med att även antalet borriggar minskar kraftigt i USA, vilket i sin tur drabbar de företag som hyr ut dessa.

Eftersom skifferoljebrunnars produktion faller tämligen snabbt kommer också de stoppade borrningarna att inom kanske ett år leda till lägre oljeproduktion i USA.

Investeringar i skräpobligationer som skulle ge hög avkastning visar sig nu vara surdegar. De som investerade i Energy XXI, som fått in över 2 miljarder dollar på obligationer de senaste åren har till exempel fått se värdet på sina obligationer sjunka med 40 procent sedan september i år.

Många av företagen i USA:s skifferoljebubbla har också negativa kassaflöden. Exempelvis spenderar Midstates Petroleum 1,15 dollar på borrning för varje dollar de tjänar på att sälja olja och gas. Deras obligationer har halverats i värde sedan början av september.

Vi som har varit med ett tag känner igen fenomenen med negativa kassaflöden, nyemissioner och företag som lever på lån från IT-bubblan runt år 2000. Ett skräckexempel i dagens skifferoljebubbla är Sanchez Energy, som aldrig har haft ett positivt kassaflöde - även detta känns som ett eko från IT-bubblan.

Den riktigt allvarliga likviditetskrisen för energiföretagen kommer troligen i mars eller april, när bankerna räknar om hur mycket de får låna på sina kreditlinor baserat på värdet av deras oljereserver. Detta förstås förutsatt att oljeprisets trend inte plötsligt, hastigt och oväntat vänder uppåt.

Krisen för USA:s skifferolja drabbar inte bara inom landet. Även Australiensiska Red Fork Energy har drivits till konkurs på grund av sina satsningar i amerikansk skifferolja och skiffergas.

Skifferoljan bekräftas allt mer som en nu sprucken bubbla och det är tydligt att denna bubbla har blåsts upp av USA:s evigt bubbelblåsande centralbank Federal Reserve.

Negativ ränta för stora belopp hos tysk bank

Nu ser vi ännu en effekt av näranollräntan som industriländerna har. Tyska banken Skatbank inför negativ ränta på -0,25 procent på konton med tillgodohavanden större än 500 000 euro! Banken säger att detta beror på Europeiska Centralbanken ECB:s räntepolitik.

Enligt portalen Verivox har vissa tyska företag redan sedan några veckor fått negativ ränta på sina konton, men nu drabbar det för första gången även privatpersoner med mycket pengar. Enligt Verivox är det inte uteslutet att andra banker följer efter.

Kan ni stava till d-e-f-l-a-t-i-o-n?

Snart hos en bank nära dig! Negativ sparränta!

Riksbanken vid vägs ände

Så har då Riksbanken till slut nått vägs ände vad gäller räntesänkningar när de idag sänkte reporäntan till 0,00 procent!! Detta eftersom vi inte har någon nämnvärd prisinflation i Sverige, utan en KPI-inflation som de senaste åren legat långt under Riksbankens inflationsmål på 2 procent per år. Riksbanken hoppas att deras sänkning av reporäntan ska driva upp inflationstakten, men som jag skrev för någon vecka sedan så syns inga tecken på trendvändning uppåt för inflationen trots att Riksbanken ägnat sig åt räntesänkningar i snart två år.

Räntesänkningen beror helt på alltför låg inflation i Sverige, inte att landet skulle befinna sig i någon dålig situation ekonomiskt. Riksbanken borde fundera på hur relevant det är att i dagens läge ha ett inflationsmål. Det var bra när Sverige var på väg ut ur högränteperioden på 1990-talet, men numera är inflationsmålet troligen mer skadligt än nyttigt för Sverige. Riksbanken borde för länge sedan ha funderat ut någon annan modell för hur reporäntan ska sättas.

Analytikerna hade räknat med en sänkning till 0,05 procent och detta är troligen också vad marknaderna prisade in. Därför blir det troligen inte 10 procent högre bostadspriser, som Cornucopia gissar med ett räkneexempel. Vi får se de närmaste dagarna om bankerna sänker sina bolåneräntor. SBAB:s Tor Borg tror på en sänkning på 0,10-0,20 procentenheter. Om Borgs prognos slår in kan vi få ytterligare några procent högre bostadspriser.

Skaran av bedömare som nu oroar sig för bostadsbubbla utökas nu allt mer - från att ha varit en marginell företeelse, där mitt första inlägg på bloggen i november 2007 var en av de tidiga varningarna, så börjar nu även etablerade ekonomikommentatorer att kalla vår svenska bostadsmarknad för överhettad. Senaste tillskottet i denna illustra skara av olyckskorpar är Handelsbankens chefekonom Jan Häggström.

- Det är uppenbart att vi har en överhettad bostadsmarknad. Min erfarenhet är att alla köpare bara tittar på månadskostnader och då får en lågt hållen ränta stor påverkan på priserna. Riksbanken underskattar den här problematiken, säger Jan Häggström.

Han framhåller att han tidigare inte hört till den skara som oroat sig för hushållens ökade skulder eller ansett att vi bygger upp en bostadsprisbubbla. Men nu ser han risker.

Enligt SCB:s finansmarknadsstatistik från igår fortsätter tillväxttakten för hushållskrediterna att öka. Tillväxttakten för bolån är nu 6 procent per år och för de totala hushållskrediterna 5,7 procent per år. Så länge de ökar snabbare än BNP har vi en i längden ohållbar situation.

SvD skriver att "När bostadspriserna stiger så driver dessa på skuldsättningen", men jag anser att det är tvärtom. Det är den ökande skuldsättningen som driver på bostadspriserna.

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) är överraskad Riksbankens räntebeslut och varnar för att det behövs "skyndsamma" åtgärder för att minska de svenska hushållens skuldsättning. Det låter ju bra, men det är många år för sent. Hade åtgärderna satts in för kanske femton år sedan hade vi aldrig hamnat i den prekära situation där vi är nu.

Vad gäller boräntor ska vi dock komma ihåg att den rörliga räntan var lägre än nu under hösten 2009. Enligt Swedbanks räntehistorik var tremånadersräntan på villalån då 1,55 procent mot nu 2,35 procent, och det är framförallt dessa korta räntor som drivit de svenska hushållens skuldsättning. Vi har dock nu haft en exceptionellt lång period med exceptionellt låga boräntor, vilket är vad som fortfarande driver på skulderna och priserna.

Bolåneräntor på längre bindningstider är dock betydligt lägre nu än vad de var 2009. Då låg 5-årsräntan på 4,15 procent mot nu 2,89 procent och 10-årsräntan på 4,95 procent mot nu 3,70 procent.

Vi vet av de senaste årens erfarenhet att lägre ränteläge framförallt blåser upp bostadspriserna. Företagen får kanske något bättre villkor, men det är marginellt. Alfa Lavals vd Lars Renström säger idag att dagens räntesänkning inte särskilt hjälper hans företag - det finns andra faktorer som är betydligt viktigare än en i sammanhanget marginell räntesänkning på 0,25 procentenheter.

Så hur ser framtiden ut? När vi nu nått vägs ände vad gäller räntesänkningar finns inte så mycket mer som kan driva upp bostadspriserna. Kommer vi att få ett boprisfall? Ja, men det är svårt att förutsäga exakt när. När fallet väl kommer blir det hårt och brutalt. Ju högre bostadspriserna och skuldsättningen drivs upp, desto värre blir baksmällan. Och även vi skuldfria kommer att drabbas när hela samhället drabbas.

Sista urladdningen för svenska bostadsbubblan?

Ni har säkert inte missat att Riksbanken idag sänkte styrräntan från 0,75 till 0,25 procent, vilket var mer än de väntade 0,25 procentenheterna. Nu finns alltså inte mycket marginal kvar för att sänka räntan. Räntesänkningen kom på grund av att vi under lång tid nu har haft en prisinflation (mätt med KPI) långt under Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Räntesänkningen till "krisnivå" kom trots att vi inte har någon kris i den svenska ekonomin, utan enbart på grund av den låga prisinflationen och de effekter den sägs ha. Sverige har därmed också sällat sig till de länder som har "näranollränta".

Inte oväntat försvagades kronan kraftigt, vilket i och för sig bara är en fortsättning av en trend med svagare krona som startat långt tidigare. Sommaren 2012 gick det som lägst 8,17 kronor på en euro (idag 9,29 kronor/euro). I mars i år gick det som lägst 6,33 kronor på en dollar (idag 6,82 kronor/dollar). De senaste nästan två åren har kronan rört sig i ett förhållandevis litet intervall på 6,30-6,80 kronor per dollar, men det ser idag ut att ha blivit ett utbrott ur detta intervall mot svagare krona. Det var emellertid inget jätteöverraskande som hände idag, då marknaderna via försvagad krona redan sedan ett bra tag ser ut att ha prisat in att Riksbanken skulle sänka räntan. Det som var mest överraskande var väl att detta hände så plötsligt. Å andra sidan har det dragit ut på tiden innan Riksbanken blev övertygad om att de skulle sänka räntan.

Förre vice riksbankschefen Lars EO Svensson, som länge argumenterat starkt för att Riksbanken borde sänka räntan, tycker förstås att dagens sänkning "kommer alldeles för sent", men "bättre sent än aldrig".

En effekt av räntesänkningen är förstås att bolåneräntorna går ner. Detta ger i sin tur nytt bränsle till den svenska bostadsbubblan, då man nu kan låna mer pengar till samma månadskostnad och för dessa pengar gå ännu högre i budgivningarna på bostäder.

Eftersom det är valår väljer oppositionen att lägga skulden för höga hushållsskulder och bostadspriser på sittande regering. Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson säger:

"Oavsett detta så vet vi att det som driver hushållens skuldsättning är de ökade bostadspriserna som det finns två orsaker till. Dels att regeringen har avskaffat fastighetsskatten utan att göra något åt ränteavdragen, dels att det byggs för lite."

Jag håller för det första inte med henne om orsak och verkan. Det är inte de ökade bostadspriserna som driver upp hushållens skuldsättning, utan det är tvärtom - möjligheten för hushållen att öka sina skulder gör att de kan buda upp bostadspriserna. Sedan har hon rätt i att den avskaffade fastighetsskatten är en faktor som drivit upp priserna, men det finns flera andra faktorer, där Socialdemokraterna själva inte heller går fria, då de varit med om att inrätta det statliga bolåneinstitutet SBAB som drivit på en osund utveckling på bolånemarknaden.

Nu går det inte att sänka Riksbankens styrränta särskilt mycket mer (som mest något tiotal räntepunkter) så vi lär relativt snart se en botten även för bolåneräntorna, även om de kan fortsätta att sjunka ett tag till efter denna Riksbankens med största sannolikhet sista signifikanta räntesänkning. Då återstår inte många faktorer som kan fortsätta att driva på de svenska bostadspriserna uppåt. Bostadspriserna kommer troligen att öka åtminstone under början av hösten, eftersom bostadsmarknaden inte kommer igång förrän då efter sommarens stiltje och det alltså är först då som räntesänkningen får effekt på bostadspriserna.

En annan faktor som kan driva bostadspriserna uppåt är att Bostadsrättslagen har ändrats från 1 juli, så att det inte länger krävs "beaktansvärda skäl" för andrahandsuthyrning, utan bara "skäl". Hur detta ska tolkas kommer vi att få se genom beslut från hyresnämnderna framöver, men det är i alla fall säkert att det blir lättare att hyra ut sin bostad i andra hand. Redan förra året underlättades andrahandsuthyrning genom en ny lag.

Tidigare har den svenska bostadsrättsmarknaden varit förskonad från den företeelse "buy to let" (köp för att hyra ut) som bidragit till bostadsbubblorna i många andra länder. Genom de lagändringar som gjorts har det dock blivit lättare att under vissa omständigheter köpa en lägenhet för uthyrning.

Räntesänkningen och underlättandet av andrahandsuthyrning kan som jag ser det alltså tillsammans leda till en sista urladdning uppåt för den svenska bostadsbubblan innan det är dags för fallet.

En intressant sak är för övrigt att bostadsrättsföreningar genom lagändringen från 1 juli får rätt att ta ut en avgift av den som hyr ut i andra hand, dock under förutsättning att stadgarna ändras. Jag undrar hur många föreningar som kommer att tillämpa detta. För vissa områden i Stockholms innerstad kan detta bli högst intressant för bostadsrättsföreningar som vill stävja andrahandsuthyrning.

Nå, vi kan konstatera att de svenska bostadspriserna fortsätter sin uppgång redan innan räntesänkning och lagändring. Även tillväxttakten för hushållens lån har de senaste två åren ökat något och ligger nu på en årstakt på 5,3 procent, alltså fortfarande en i längden ohållbart hög nivå.

Vi kan alltså efter dagens räntebeslut konstatera att hushållen fortfarande lånar för mycket, men att Riksbanken nu konstaterat att det inte är deras sak att stävja detta, eller åtminstone att inflationsmålet har högre prioritet. Vad gäller andra aktörer som skulle kunna göra något åt saken sätter jag inte mycket tilltro till att Finansinspektionen kommer att försöka dämpa bostadsprisökningarna, då de hittills under denna bostadsbubbla inte visat något som helst intresse för att göra allvarliga försök att stoppa denna farlig finansiella utveckling. Tvärtom producerar de med jämna mellanrum rapporter som kommer fram till att de svenska hushållens ökande skulder och de stigande bostadspriserna inte utgör några faror. "Det finns inget att se här, var goda gå vidare."

Lågräntefällan

ZIRP står för "Zero Interest Rate Policy", alltså nollräntepolitik, det som jag brukar kalla "näranollränta". Vad vi sett i världen de senaste åren är en historiskt unik situation - aldrig har så stor del av världens största ekonomier haft näranollränta. I USA ligger Fed Funds Rate på 0-0,25 procent, Bank of Japan har en styrränta på 0-0,1 procent, Bank of England har en styrränta på 0,5 procent, Swiss National Bank har en styrränta på 0-0,75 procent. Dessutom är räntan nere på rekordlåg nivå i euro-området - ECB:s styrränta ligger sedan Finanskrisen kvar på 1 procent. Sveriges Riksbank är inte långt efter - trots flera höjningar ligger reporäntan på låga 1,5 procent, vilket är en historiskt sett ytterst låg nivå.

När styrräntan sitter nära noll har USA och Storbritannien till slut tagit till så kallade kvantitativa lättnader i sina försök att genom penningpolitiken stimulera igång ekonomin. Dessa skrev jag om häromdagen. Det ser dock inte ut att gå så bra - det talas om att man skulle ha hamnat i det som keynesianska ekonomer kallar för en likviditetsfälla där man inte på något sätt genom penningpolitiken lyckas stimulera igång ekonomin så att den blir självgående. Huruvida det definitionsmässigt är en likviditetsfälla eller inte får dock ekonomerna diskutera. Jag konstaterar bara att de penningpolitiska åtgärderna inte ser ut att ha någon större effekt. I recessionen runt Finanskrisen försvann 8,8 miljoner jobb i USA, men i den så kallade "återhämtningen" som pågått i nästan två år har bara 1,3 miljoner nya jobb tillkommit, trots de sanslösa mängder pengar som östs in för att stimulera ekonomin.

Centralbankens styrränta styr (normalt) den korta "riskfria" räntan, alltså statsskuldsräntan. De längre räntorna kan trots det variera och är vanligtvis högre. Dessutom kan det vara stora räntespreadar mellan den "riskfria" statsskuldsräntan och marknadsräntor för exempelvis företagslån eller bolån. Vad har då näranollränta för effekt?

Schweiz har en statsskuld på högst måttliga 40 procent av BNP. Skulle centralbanken där höja styrräntan skulle det inte få någon farlig effekt på statsfinanserna. Orsaken att den schweiziska centralbanken håller sin styrränta så låg är att man vill hålla värdet på den egna valutan lågt. I tider av finansiell oro ses schweizerfranc av investerare som en relativt säker tillflyktsort, varför valutakursen pressas upp. Men samtidigt vill Schweiz inte att deras exportföretag ska drabbas av den ofördelaktiga valutakursen, så därför håller man näranollränta. I en värld med stigande råvarupriser skyddas också Schweiz' ekonomi i viss mån mot dessa av den starka valutan. Schweiz' ekonomi är dock i ganska gott skick och högre räntor skulle kanske ställa till vissa problem, men inget katastrofalt.

I länder med hög statsskuld (som andel av BNP) är situationen annorlunda. I Storbritannien med en statsskuld på över 76 procent av BNP skulle en höjning av styrräntan bli kännbar, liksom i USA med en statsskuld över 90 procent av BNP.

För Japan med en statsskuld på närmare 200 procent av BNP skulle högre statsskuldsräntor innebära katastrof. Räntan på tioåriga japanska statsobligationer ligger idag på 1,31 procent. Bara en höjning av statsskuldsräntan i Japan på en halv procentenhet tvärs över hela linjen skulle medföra snar statsbankrutt. Japans statsskuld är nämligen inte bara stor i förhållande till BNP, utan den är också stor i förhållande till statens inkomster. Japans statsskuld är cirka 20 gånger större än de årliga skatteinkomsterna! Enligt professor Ken Rogoff (som jag nämnt flera gånger förut) så går det en gräns vid en statsskuld runt 4,2 gånger större än statens inkomster, där situationen blir ohanterlig.

Japan är därför intvingat i näranollränta utan någon utväg. Den dagen då världen inte längre vill betala bara 1,31 procents ränta för statsobligationerna närmar sig - dagen har till och med fått namnet "X-day". I takt med att befolkningen blir allt äldre behöver de använda sina besparingar (i statsobligationer) till att leva på och säljer av dem, istället för att nettospara. Detsamma gäller pensionsfonderna. När X-day kommer så blir Japans centralbank tvungen att ta till kvantitativa lättnader och börja köpa statsobligationer, med valutafall som effekt, vilket i sin tur förvärrar räntetrycket, o.s.v. i en ond spiral.

Frågan är om inte USA och Storbritannien redan målat in sig i samma lågräntehörn. De ser sig redan tvungna att ta till kvantitativa lättnader, men det kommer nog att dröja ett tag tills de når sina respektive "X-dagar". De har inte heller samma demografiska problem som Japan.

Vad gäller Europeiska centralbankens styrränta för euroområdet är situationen något annorlunda. Även om Grekland och Irland har väldigt stora statsskulder så är det än så länge inget akut problem, då dessa redan har fått sina statsskulder "losskopplade" från den vanliga räntemarknaden genom euroländernas och ECB:s räddningsaktioner. I längden är dock situationen för dessa länder självklart ohållbar. Men vad händer med exempelvis Belgien (statsskuld nästan 100 procent av BNP) och Italien (statsskuld över 100 procent av BNP) om deras statsskuldsräntor stiger? Hur många fallerade euroländer kan räddas? ECB-chefen Trichet talade visserligen nyligen i "hökaktiga" ordalag som antydde räntehöjning, men hur kommer verkligheten att se ut?

USA, Japan, Storbritannien och euroland ser alltså alla ut att sitta fast i lågränteträsket.

I Sverige har vi en lite speciell situation. Vi har en statsskuld på bara runt 40 procent av BNP, men vi har ett starkt växande berg av bolån, som till stor del har rörlig ränta, som påverkas av Riksbankens styrränta. En fortsatt räntehöjning här skulle inte ställa till det direkt för statsfinanserna, men däremot för många hushåll. Även om inte hushållen skulle drabbas av betalningsproblem kan de i alla fall tvingas minska sin konsumtion och det kan också sänka bostadspriserna. Följdeffekterna med spräckt bostadsbubbla och allt vad det innebär kan bli en belastning för statsfinanserna. Därmed har vi kanske också redan målat in oss i lågräntehörnet.