Mer om regeringens politik

Jag har redan kritiserat Anders Borgs i mitt tycke alltför optimistiska BNP-prognos i vårproppen. Jag är inte ensam i denna kritik - flera tunga ekonomer sågar också Borgs prognos.

Nu tänkte jag övergå till lite annat tyckande kring regeringens politik.

Till att börja med undrar jag vad sjutton de har tänkt sig med försvarsministerposten. Sverige har nu gått 20 dygn utan försvarsminister efter Tolgfors' "planerade" avgång. Ska det vara så svårt att hitta en tillräckligt försvarsintresserad och kunnig allianspolitiker? Jag baxnar också över att försvaret föreslås upphandla logistiken från privata aktörer. Hursomhelst kan vi konstatera att svensk försvarspolitik präglas av devisen "mycket skrik för lite ull". Det satsas enligt budgeten 45,6 miljarder kronor på försvaret i år, men vad får vi för det? En försvarsorganisation som inte fungerar särskilt bra i fredstid (t.ex. det katastrofala PRIO-systemet och centrallagret) och säkerligen skulle kollapsa i skarpt läge. Ska vi ha ett icke-fungerande försvar kan vi väl ha det på allvar - lägg ner fler bitar och överför resurserna till exempelvis polisen, hemvärnet och MSB. Eller så reformerar man vårt försvar i grunden, så att det blir fungerande och vi får något för de skattepengar vi satsar på det.

Plötsligt har konsumentminister Birgitta Ohlsson (fp) upptäckt att det finns många överskuldsatta i Sverige och vidtar därför kraftåtgärden att tillsätta en utredning "för att ta fram en åtgärdsinriktad strategi för att motverka överskuldsättning" som ska vara klar hösten 2013. Vilken dådkraft! Jag kan redan nu föreslå ett antal verksamma åtgärder: förbjud ockerräntor (t.ex. mer än 10 procentenheter över reporäntan), kraftig skärpning av reglerna för reklam för låneprodukter, en regel för hur mycket finansinstitut får låna ut till en person i förhållande till dennes årsinkomst samt liknande regel för räntan, statsfinansierad saklig reklam/information på bästa plats om faran med att ta lån. Eftersom regeringen verkar tycka om konkurrensutsatta offentliga upphandlingar så kan jag härmed erbjuda mig att göra utredningen klar på halva tiden mot den tid som minister Ohlsson förväntar sig - alltså halva kostnaden! P.S. Jag har F-skattsedel.

Supermiljöbloggen och Naturskyddsföreningen påpekar att regeringen sänker de statliga anslagen till miljö och naturvård med över en miljard kronor de kommande åren. Det tycker jag inte heller låter bra. Fortfarande behöver vi exempelvis skydda stora arealer naturskog.

Apropå regeringen och miljöfrågor noterade jag att ministrarna Borg och Hatt nyligen föreslog en kvotplikt för att dubbla inblandningen av etanol i bensin och ökar Fame-halten i diesel med 50 procent. Detta i en värld som redan har problem med livsmedelsförsörjningen och en miljard människor inte får tag på tillräckligt med mat. Biobränslen från åkrarna är inte rätt svar, då de i vilket fall som helst aldrig kan stå för mer än några procent av vår förbrukning av flytande bränslen och som sagt även påverkar livsmedelsproduktionen. Om biobränslen ska tas till bör de komma från skogen. Bloggaren Svensson påpekar också att

När det gäller bilismens utsläpp så kan man får ner dem effektivast genom att minska bilismen. Det kan i Sverige göras genom satsningar på utbyggnad av kollektivtrafiken, genom att införa trängselavgifter och ta bort reseavdrag för att nämna några vettiga åtgärder. Det är mycket bättre än stora satsningar på etanol.

En självklarhet egentligen.

På miljö- och transportområdet noterar jag också att alltiallominister Borg överdriver siffrorna om järnvägssatsningen, när de framtida anslagen för investeringar i tågtrafik i själva verket blir lägre. Och då är det redan dåligt ställt med järnvägssatsningarna i Sverige:

Sverige satsar långt under EU-snittet på drift och underhåll av järnvägarna i relation till bruttonationalprodukten (BNP), minst av alla EU-länderna på reinvesteringar, näst minst i förhållande till antalet tågresor och allra minst i förhållande till banlängden.

Vårpropositionen verkar vara ganska ouppskattad i många läger. Fyra ledarskribenter, två till höger och två till vänster, fick frågor om budgeten och ingen av dem verkar tycka om den. Ord som "räddhågsen och visionslös", "torftig" och "passiv" används om Borg och vårbudgeten.

Jag läser idag också att inkomstskillnaderna i Sverige fortsätter att öka - detta enligt ingen mindre än regeringen, som därmed ger sig själv dåligt betyg i detta avseende.

En förklaring till de ökade inkomstskillnaderna är att det framför allt de som redan har högre inkomster som har fått störst inkomstökningar.

Om befolkningen delas upp i tio inkomstgrupper har samtliga utom tiondelen med lägst disponibel inkomst fått det bättre. Ju mer en grupp tjänade i utgångsläget desto mer har deras inkomster ökat.

Det blir som jag har skrivit förut så att vi får en allt större polarisering mellan "haves" och "have-nots". Arbetslösa - de som fortfarande har jobb. Sjukskrivna - friska. Pensionärer - yrkesarbetande. Låntagare - sparare.

Det verkar helt enkelt som om regeringen Reinfeldt har passerat sitt bäst före-datum.

Inte konstigt att Socialdemokraterna växer i opinionsundersökningarna. I Sifos senaste undersökning ökade de från 33,7 till 36,8 procent.

Socialdemokraterna har plockat väljare från alla läger och från sofflocken.

Fast vi får väl se hur det går när Löfven till slut måste ge sig ut och presentera ett alternativ till Alliansens politik. Kommer han att leva upp till förväntningarna?

Den tystnad som partiledaren Stefan Löfven har kritiserats för har snarare spelat socialdemokraterna i händerna, tror professor Sören Holmberg.

Landet ojämlik

SvD hade i söndags en artikel om de stora klyftorna mellan rika och fattiga i USA.

De rika har de senaste årtionden blivit mycket rikare i USA, medan de fattigare delarna av befolkningen inte alls hängt med i denna utveckling. Framförallt så har den rikaste procenten av befolkningen nästan fyrfaldigat sin inkomst, vilket Sudden Debt skrev om nyligen.

Kongressens budgetkontor har även gjort en studie där man på omslaget ser följande diagram över andel av de totala inkomsterna som tillfaller olika inkomstgrupper. Även där framgår det att de rikaste kapat åt sig en större del av kakan, även om det i detta diagram bara handlar om de rikaste 20 procenten.

Några tidigare artiklar från min blogg om hur illa det är ställt i USA:

• Amerikaner sparar på läkemedel
• Fortfarande risigt för USA
• Hurra vad det går bra för USA

Nytt rekord för matkuponger i USA

I februari ökade återigen antalet amerikaner som får så kallade matkuponger, även om ökningen nu tycks ha planat ut och bara är marginell. 14,3% av befolkningen, eller 44,2 miljoner människor får nu matkuponger!

I förra veckan kunde man också läsa om USA:s rekordstora bidragsberoende.

Socialbidrag, matkuponger, arbetslöshets- och sjukförsäkring och andra typer av offentliga stödprogram stod för 18,3 procent av amerikanernas inkomster under 2010. Det visar en kartläggning som USA:s största dagstidning USA Today har gjort.

Det är den högsta nivån som någonsin uppmätts. Under åren 1980-2000 låg andelen ganska stabilt kring 12,5 procent.

Som jag skrev i februari går det inte så bra för USA.

ZeroHedge har en annan vinkling, då de noterar att förutom de rekordhöga bidragssiffrorna så är det på samhällsstegens övre sida så att bara 400 av USA:s skattebetalare stod för 10 procent av alla kapitalinkomster år 2007. Snacka om ojämlik inkomstfördelning.

We are currently going through old issues of Pravda to see if the Communist empire ever achieved this kind of social disparity between the nomenklatura and the proletariat (it didn't).

Återhämtning på låtsas

Idag kom nyheten att Storbritanniens BNP "oväntat" föll under fjärde kvartalet 2010. Analytikerna hade väntat sig att BNP skulle stiga med 0,5 procent jämfört med kvartalet innan, men istället föll BNP med 0,5 procent.

Framför allt var det kollapsen i byggsektorn som bidrog till den negativa BNP-siffra. Men även det myckna snöandet pressar.

Byggproduktionen sjönk 3,3 procent. Det var ingen överraskning att det skulle komma förr eller senare, utan bara en fråga om hur länge det skulle dröja innan verkligheten kom ikapp illusionen. Storbritannien måste igenom ett stålbad efter sprucken bostadsbubbla och förstatligade banker. Statsfinanserna mår inte bra, medan resten av ekonomin hackar hjälpligt framåt. Att just byggbranschen skulle sjunka ihop var väntat, då det blir så efter en bostadsbubbla. Finns sedan ingen efterfrågeökning vare sig från näringslivet eller det offentliga går det som det går.

Storbritannien är på väg mot den värsta av situationer. Inflationen är alldeles för hög vilket talar för en höjning av den rekordlåga styrräntan på 0,5 procent. Samtidigt visar färska siffror idag att brittisk ekonomi krympte under 2010 års sista kvartal. Ett skruvstäd är en bra liknelse.

Ja, om man mäter inflationen med KPI blir det så. Andra länder, exempelvis snabbväxande Kina, driver upp priserna på den globala råvarumarknaden. Storbritannien importerar "inflation". Bank of England får svårt att hålla sitt inflationsmål mätt med KPI och tvingas höja räntan. En ekonomisk modell från 1990-talet har slutat fungera. Min spaning blir att man kan tvingas ändra definitionen av centralbankens mål, inte bara i Storbritannien. Läs mer om Storbritannien hos Cornucopia.

Min andra spaning för dagen är att vi under året lär få se fler obehagliga "överraskningar" av detta slag. Vissa länder kommer kanske till och med att glida tillbaks i recession.

Idag presenterade Internationella valutafonden (IMF) sin nya prognos för 2011. Den kallas fortfarande "tillväxtprognos" eftersom tillväxt är den rådande världsreligionen. IMF tror att global BNP ökar 4,4 procent i år, men väldigt ojämnt fördelat. För Kina och Indien tror man på saftiga 9,6 respektive 8,4 procent.

I kontrast mot den ekonomiska återhämtning som nu sägs ha tagit fäste kan man titta lite på den hårda verkligheten för många.

Trots kraftig ekonomisk återhämtning i många länder var arbetslösheten 2010 oförändrad mot året innan, säger FN:s internationella arbetsorganisation ILO. Runt 205 miljoner människor saknade jobb förra året.

Under 2011 beräknar ILO att arbetslösheten uppgår till 6,1 procent, eller 203 miljoner.

Det är framför allt i industriländerna som arbetslösheten stigit sedan 2007. Länder som Brasilien och Thailand har färre arbetslösa i dag än före krisen.

Ingen större ljusning under 2011, och ojämnt fördelat även här. För det första är världen indelad i länder där arbetslösheten sjunker och sådana där den stiger eller ligger kvar på hög nivå. För det andra blir det i länderna med hög arbetslöshet en stor skillnad mellan alla som har jobb och alla som inte har det. För många upplevs därför "den ekonomiska återhämtningen" inte som en sådan, utan situationen är lika illa som förut eller värre. Min tredje spaning är att vi tyvärr lär få se större klyftor mellan "de som har" och "de som inte har". För det ser inte ut att bli några större politiska förändringar som kommer att utjämna detta.

Kinesisk bubbla?

Idag skriver DN om den kinesiska draken.

Utvecklingen har rusat fram. Sedan Kina inledde sin reformpolitik 1979 har landets Ekonomi stått för världshistoriens kraftigaste omvandling med en tillväxt på nära 10 procent om året. I dag är Kina den viktigaste marknaden för många svenska företag. Samtidigt håller Kina nere priserna på världsmarknaden genom att pumpa ut billiga produkter och öka konkurrensen.

Frågan är dock hur länge en årlig tillväxt på 10% är hållbar. Kina är tätt sammanlänkat med övriga världsekonomin. USAmerikanerna har köpt billiga varor från Kina och därmed sitter kineserna på en enorm mängd amerikanska statsobligationer. Även Europa är viktigt, såsom varande Kinas största exportmarknad, så Kina går och köper exempelvis grekiska statsobligationer. Varken USA:s eller Europas ekonomier eller valutor får kollapsa, utan de måste fortsätta att köpa "lagom" mycket från Kina för att hålla igång exporten. Men hur länge kan situationen fortgå?

Kina har inte bara problem med sin sammanlänkning med omvärlden, utan även en hel del interna problem. DN listar inflation och fattigdom som de största hoten. Matpriserna har stigit kraftigt, vilket som vanligt slår hårdast mot de fattiga, då en större andel av deras inkomst går till mat. För det finns många fattiga.

Inkomstskillnaderna är höga och större än i exempelvis Sverige.

Och alla delar av landet har inte hängt med på tåget.

- Ett grundläggande problem för Kina är hur man ska skapa tillväxt i den västra delen av landet. Skillnaderna i välstånd har ökat, säger Anders Johansson.

De ökande bostadspriserna i Kina nämns lite i förbigående i artikeln. Men de är en viktig bit. För Kina har en växande fastighetsbubbla. Läs t.ex. vad Göran Leijonhufvud skriver om den. Kinesiska staten har fullt sjå med att försöka bromsa bankernas utlåning, vilket inte är lätt i en ekonomi som växte med rasande 10,3 procent 2010 och beräknas "bromsa in" till "bara" 8,7 procent i år. När den kinesiska fastighetsbubblan väl spricker blir det säkert stora ekonomiska fyrverkerier.

Kina har också stora problem med miljöförstöring. Det kommer en ständigt nya rapporter om stora och små miljöproblem. Det senaste är att stora områden i norra Kina har problem med vattenbrist efter flera månaders torka.

Peking har inte fått ordentligt regn på över tre månader. Kinesiska medier rapporterar att man inte upplevt något motsvarande på 40 år. Enligt forskarna beror torkan på klimatuppvärmningen och på att vattenanvändningen har ökat. Vattenkonsumtionen har ökat i synnerhet i Pekingregionen.

Matpriserna kan drivas upp ytterligare då torkan även hotar skördar i Kina.

Ett mindre miljöproblem (om än allvarligt för de drabbade) är det som drabbat Kinas silkesodlare.

Silk ties and handkerchiefs are forecast to rise in price after the cost of silk jumped to its highest level in at least 15 years as rapid industrialisation in China, the world's largest supplier, robs the sector of valuable farmland. The price of silk cocoons [...] has doubled since the start of 2009

Mer allvarligt i sammanhanget är att jordbruksmark förstörs i så rask takt i Kina. Det gäller både genom att den bebyggs med byggnader och kommunikationer och genom att den försvinner genom erosion och ökenspridning.

Det är egentligen bara en fråga om vilket av alla hot som först sticker hål på den kinesiska bubblan. Och när det vänder neråt i Kina, glöm inte det som nämns i den första artikeln - att för många svenska företag är idag Kina den viktigaste marknaden.

[Andra bloggar om kina, bubbla, inkomstklyftor, inflation, tillväxt, miljö, torka, livsmedel, silke]

Inkomstklyftor föregår större kriser

Jag hittade just ett intressant inlägg på bloggen Ekonomikommentarer, nämligen "Stora klyftor kan utlösa ekonomiska kriser". Mina mer högerinriktade läsare kommer kanske att sätta kaffet i halsen, men det hela bottnar faktiskt i en rapport från amerikanska kongressens "Joint Economic Committee" med titeln "Income Inequality and the Great Recession". Framförallt följande diagram är mycket intressant. (Klicka för att förstora.)

Det visar att inkomstojämlikheten verkar nå sin topp just före större ekonomiska kriser. 1928 stod de rikaste 10% av amerikanerna för närmare 50% av de totala inkomsterna, och likadant var det 2007.

Inkomstklyftorna i USA har stigit dramatiskt de senaste trettio åren, och förvandlat landet till ett av de mest ojämlika i världen vad gäller inkomster. Rapportförfattarna framkastar teorin att stora inkomstklyftor kan destabilisera ekonomin. De säger också att stagnerande inkomster för medelklassen i USA ledde till att dessa behövde ta allt större lån för att kunna fortsätta sin livsstil, vilket ledde till den kreditbubbla som nyss spruckit.

Man kan då fråga sig varför stora inkomstklyftor skulle leda till problem i ekonomin. En teori som jag sett framföras är att de ökande inkomsterna för de rikare leder till större andel improduktiva investeringar - lyxbåtar, lyxhus o.s.v. Det låter ju inte helt osannolikt. Fler rika innebär också att det lönar sig att starta företag som riktar sig mot de rikas konsumtion, exempelvis lyxhotell och "finare" båtklubbar. Även dessa kan ses som improduktiva investeringar om man så vill.

Men att stora delar av befolkningen tvingas skuldsätta sig för att behålla sin levnadsstandard är troligen det värsta problemet för ekonomin i stort. Det är inte en slump att diagrammet över kreditbubblan i USA ser ut att stämma bra i tiden med diagrammet över inkomstojämlikhet. (Klicka för att förstora.)

Som jag noterade häromdagen har detta diagram numera en liten krok nedåt för 2010.

I sammanhanget är också den video "Debunking Money" som Musik@Centrifugen tipsar om idag intressant. Många av de rikaste är de som befunnit sig i vänstra halvan av hans diagram, alltså med kopplingar till banker och finans, som sugit ut pengar från vanligt folk.

Kopplingar till ämnet har också den läsvärda artikel som Andreas Cervenka skrivit för SvD / E24 om "En bank utan lån kan aldrig krascha". Artikeln behandlar "Limited purpose banking".

[Läs även andra bloggares åsikter om jämlikhet, inkomstklyftor, usa, pengar, banker, lån, kreditbubbla]