Syrien och ISIS - förenklade förklaringar

Göran Greider skrev häromdagen i ETC att "Flyktingkatastrofen är ingen naturkatastrof". En enkel förklaring levereras:

"det är ingen tvekan om att IS snabba expansion och ofta chockerande militära effektivitet aldrig hade kommit till stånd utan den amerikanska invasionens ödeläggelse av det irakiska samhället.

När jag ibland nämner att den amerikanska invasionen och den irakiska statens och samhällets kollaps är huvudförklaringen till IS framgångar märker jag att människor stirrar förvånat på mig."

Flyktingkatastrofen är alltså enligt Greider en fördröjd följdeffekt av USA:s invasion av Irak år 2003. Detta är enligt mig en alltför förenklad och till stor del felaktig förklaring till flyktingströmmarna som nu kommer in genom sydöstra Europa.

Jag håller helt med Greider om att IS snabba expansion och nuvarande styrka möjliggjordes av att Irak var svagt och dess armé illa motiverad, vilket i sin tur berodde på USA:s invasion, som slog sönder landets maktstrukturer och öppnade för olika rebellgrupper och extremister. Utan att ha tagit nordvästra Irak med dess tillgångar (bland annat Mosuls centralbank samt en mängd militär materiel) skulle IS ha varit en betydligt svagare aktör.

Men folk skulle ha flytt från Syrien även om inte IS blivit så starka. De flesta flyr nämligen från inbördeskriget i sig (där många andra grupper deltar förutom IS) och framför allt från Bashar al-Assads regims hårdhänta nedklubbande av rebellerna, vilket sker utan hänsyn till civilbefolkningen. Det är alltså inte IS i sig och inte dess framfart i Irak som är orsaken till den stora mängden flyktingar från Syrien.

Inbördeskriget i Syrien beror i sin tur på den svåra torka som drabbade stora delar av landet 2006-2011. Torkan ledde i sin tur till att utfattigt folk från landsbygden strömmade in till städerna. Till slut blev det protester, som slogs ner brutalt av al-Assads regim, vilket i sin tur ledde vidare till inbördeskrig. Bakgrunden förklaras väl i denna serie på Upworthy. (Tack till S för att ha tipsat mig om den.) Serien slutar i att det troligen är av mänskligheten framkallade klimatförändringar som orsakat torkan i Syrien.

Men även klimatförändringarna är en alltför förenklad förklaring. Det finns fler faktorer bakom inbördeskriget.

Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna. Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994. 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.

Med alltför stor befolkning krävdes inte mycket klimatvariation för att tippa landet över kanten. Hade Syrien haft en mindre befolkning hade torkan inte gett lika stor effekt, då det isåfall hade funnits mer buffertkapacitet i området.

Vad som inte heller nämns i serien är att de globala matpriserna steg kraftigt 2006-2011, vilket troligen bidrog till den svåra situationen i Syrien - höga matpriser var den viktigaste faktorn bakom den så kallade "arabiska våren".

En annan orsak till inbördeskriget är förstås al-Assads hårdföra regim. Hur har den fått och kunnat behålla sin maktposition? Jo, genom stöd från Sovjetunionen och senare Ryssland.

Här har vi alltså de viktigaste bakomliggande orsakerna till den flyktingkris vi nu ser.

1. Torkan i Syrien 2006-2011
2. Syriens kraftiga befolkningstillväxt sedan 1960
3. Bashar al-Assads hårdföra regim uppbackad av Sovjet/Ryssland

Notera att varken IS eller USA är med på denna lista.

Det Syriska inbördeskriget har orsakat vad som troligen är den största flyktingmängden av alla nu pågående konflikter i världen. I mars i år beräknade Al-Jazeera att nästan 11 miljoner syrier, alltså nästan halva befolkningen, var på flykt inom eller utom landet. Totalt har över 4 miljoner människor flytt landet. Av dessa befinner sig 1,8 miljoner i Turkiet, 1,2 miljoner i Libanon och 0,6 miljoner i Jordanien. Grannländerna har alltså fått ta den absolut största flyktingvågen. Endast en rännil når Europa.

Så avslutar vi med en flygbild av flyktinglägret Zaatari i Jordanien, särskilt tillägnad alla som klagar på en "stor" flyktingförläggning i sitt närområde.

Tillägg: Cornucopia noterar att Ryssland nu åter aktivt stödjer al-Assads regim i Syrien, bland annat med rysk trupp med toppmodern utrustning.

Tillägg 2: Här finns mer om Rysslands inblandning med stridsplan och soldater i Syrien.

Kaliforniens torka: hårdare vattenrestriktioner

För en månad sedan skrev jag att Kaliforniens torka blir betydligt värre i år och hur vattenrestriktioner införts av delstatsregeringen. Läget nu ser inte bättre ut, utan förväntas bara förvärras under sommaren. Det framgår tydligt om man jämför senaste kartan över årets torksituation med hur det såg ut vid samma tid förra året.

98 procent av Kaliforniens yta befinner sig i torka och 47 procent i exceptionell torka. Så här såg det ut för ett år sedan:

Nu har delstaten infört ännu strängare restriktioner för vattenanvändningen. Enligt de nya reglerna måste varje kommun skära ner sin vattenanvändning med 36 procent jämfört med 2013. Dessa regler gäller inte jordbruket, som förbrukar omkring 80 procent av Kaliforniens vatten, men jordbruket drabbas ändå hårt, då de får sin vattentilldelning nedskuren kraftigt i alla fall. I vissa fall har jordbruk tvingats helt sluta ta vatten som de normalt tar från vattendrag.

Förra veckan beslöt en appellationsdomstol att den prissättning som San Juan Capistrano använde för att stimulera vattenbesparing var olaglig. Stadens vattenverk hade (liksom två tredjedelar av Kaliforniens vattenverk) en prissättning som gör vattnet stegvis dyrare ju mer man använder. Detta bryter mot en lag från 1996, som förbjuder avgifter på fastighetsägare som inte är proportionerliga mot individens andel av kostnaden för tjänsten. Beslutet förbjuder inte stegvis dyrare vatten avgifter i sig, men den kan leda till fler överklaganden och vattenverken lär syna sin prissättning för att säkerställa att den följer lagen. Frågan är då hur effektiv prissättningen kan bli för att Kalifornien ska spara på vatten. Stegvis högre priser är nämligen ett mycket effektivt sätt att spara vatten.

Extrem risk för skogsbränder
Inför sommaren är det oroande att minst 12,5 miljoner träd dött i Kaliforniens statliga skogar på grund av torkan. Forskare har funnit över 400 000 hektar med döda träd. Detta ökar kraftigt risken för stora skogsbränder. Förutom döda träd finns en massa annat bränsle i markerna i form av död vegetation. Normalt vid denna tid på året är skogarna gröna och frodiga efter vinterns nederbörd.

Den extrema risken för skogsbränder har tvingat Kaliforniens brandkårer att utöka sin personal, eftersom varje liten eld snabbt kan utvidgas till en stor brand.

Till situationens allvar bidrar även att man har hållit skogsbränderna i schack under det senaste århundradet, vilket tillsammans med skogsbruket har gjort att skogarna är betydligt tätare nu än för hundra år sedan. De tätare skogarna gör träden känsligare då de konkurrerar om begränsad vattentillgång.

De döda och döende träden är också känsligare för angrepp av barkborrar. Till detta bidrar också att träden är svagare på grund av tätare skogar.

Senast man såg så många döda träd var under 1970-talets torka, då uppskattningsvis 14 miljoner träd dog 1975-1979. Om dagens torka fortsätter kommer antalet döda träd att bli fler.

Vatten från oljeindustrin
Eftersom Kaliforniens jordbrukare desperat söker efter vatten, så har några tagit till att börja använda restvatten från oljefält för bevattning av grödor. Problemet är bara att ingen riktigt vet hur mycket olika kemikalier som finns i detta vatten och hur mycket av dessa som tas upp av grödorna. Jordbrukare säger att "alla kan känna lukten av petrokemikalierna i bevattningsvattnet", men de hoppas att det ska gå bra ändå.

Fler skadeinsekter
Värmen och torkan bidrar också till att det blir fler skadeinsekter och svampar som drabbar jordbruket. En effekt är också att insekter flyr från normalt grön men nu uttorkade naturområden till jordbruksområden, där de ställer till skador.

Det finns dock vissa positiva effekter av det varmare vädret. Flera jordbrukare har sått och planterat grödor flera veckor tidigare än normalt. Även grödor såsom jordgubbar kan skördas betydligt tidigare än normalt.

Fiskodlingar har drabbats hårt av vattenbrist, men även av varmare vatten, som många fiskarter inte tål. Vissa fiskodlingar har fått stänga ner helt.

Det är inte bara jordbruket som drabbas i Kalifornien, utan dess vilda djur drabbas också av torkan.

Torkan ger hälsoproblem
Torkan ger också smutsigare luft på grund av damm och bränder, vilket kan öka olika lungsjukdomar.

Det varmare klimatet ökar också förekomsten av sjukdomar som annars förekommer i varmare områden, såsom West Nile-feber.

Även Coccidioidomykos kan komma att öka.

Ökenstaden Las Vegas vatten

Jag skrev nyligen om Kaliforniens torka, som är värre i år än förra året, men det är inte bara Kalifornien som drabbats, utan även andra delar av sydvästra USA. I höstas nämnde jag Las Vegas, miljonstaden i öknen som får sitt vatten från Lake Mead och det är värt att upprepa vad jag skrev då.

Lake Mead vid Las Vegas, Nordamerikas största vattenmagasin, som däms upp av Hooverdammen, är nu på 39 procent av sin kapacitet, vilket är den lägsta nivån sedan den fylldes upp efter färdigställandet 1935. Uppströms därifrån ligger ett annat jättemagasin, Lake Powell som däms upp av Glen Canyon Dam, och den är nu nere på 51 procent av sin kapacitet.

Det råkar vara så att dessa enorma vattenmagasin skapades under vad som visade sig vara den våtaste perioden i området de senaste tusen åren. Detta visas av studier av årsringar på gamla träd, forskningsresultat som ännu inte fanns när jättedammarna byggdes i Coloradofloden.
Den senaste vintern var det gott om snö i Klippiga bergen och avrinningen låg på 96 procent av det historiska genomsnittet, men på grund av de föregående torkåren har alltså Lake Powell och Lake Mead bara kommit upp till de låga nivåerna 51 respektive 39 procent av kapaciteten. Så sent som i Oktober 2011 låg Lake Powell på 70 procent av kapaciteten. Även här krävs alltså vintrar med över genomsnittlig snömängd för att fylla på vattenmagasinen.

Det är inte bara södra Kalifornien som drabbas av minskad vattenmängd i Coloradofloden och dess dammar, utan även Arizona och Nevada med storstäder såsom Phoenix och Las Vegas.

Sydvästra USA har under de senaste århundradena haft en ovanligt nederbördsrik period historiskt sett, vilket har gjort att detta område kunnat blomstra. Om det nu återgår till historiskt sett mer normala nederbördsmängder förändras hela livsbetingelserna där. Det har funnits liknande nederbördsrika perioder även tidigare, då indiankulturer såsom Anasazi blomstrat för att sedan falla samman under den efterföljande torrperioden.

Nu uppmärksammar ZeroHedge att vattennivån i Lake Mead är ännu lägre än vid samma tid förra året, eftersom det inte kommit mer snö, utan snarare lika lite eller mindre. Följande diagram kommer från bloggen The Burning Platform.

Det pågår (stora och dyra) projekt för att pumpa upp vatten från djupare nivåer i Lake Mead, men det hjälper bara på några års sikt. På lång sikt måste nederbördsmängderna under vintern öka.
När vattennivån i Lake Mead når ner till 1075 fot över havet kommer delstaterna Nevada och Arizona att börja få vattenbrist. Det påstås ännu inte se ut som om det kommer att bli vattenbrist i år, men det finns den signifikant risk att det kan bli brist 2016 eller 2017. Fast såvitt jag kan se av diagrammet ovan (klicka på det för att förstora det) finns en överhängande risk att Lake Mead går under 1075 fot över havet redan i år.

Men alla dessa problem med vattenbrist löser sig säkerligen genom mer kreditdriven ekonomisk tillväxt.

Kaliforniens torka betydligt värre i år

Förra året drabbade torkan Kalifornien, men de värsta effekterna kommer inte förrän i år när torkan fortsätter. Så här har torksituationen sett ut i slutet av mars de senaste fem åren enligt National Drought Monitor.

Den gångna vintern (december-februari) har med stor marginal varit den varmaste som nånsin uppmätts i Kalifornien. I december föll visserligen en del nederbörd, men sedan dess har det varit knalt med den varan - nederbörden har varit långt under det normala för senvintern. Dessutom har det som sagt varit varmt - februari var rekordvarm - och denna värme har för det första smält bort den snö som föll i december och dessutom gjort att den lilla nederbörd som kommit har kommit som regn istället för snö. Detta regnvatten har sedan dunstat bort eller runnit bort. Den genomsnittliga höjden för fryspunkten i Kaliforniens berg har varit många hundra meter högre än vad den varit historiskt. Detta har lett till att snötäcket i Sierra Nevada, vars gradvisa smältning normalt förser Kalifornien med omkring en tredjedel av sitt vatten, nu är på rekordlåg nivå - 6 procent av genomsnittet. Förra året vid samma tid tangerades det tidigare rekordet från 1977 på 25 procent av genomsnittligt snödjup, men i år finns det alltså ännu mindre snö. Vattenmagasinen, som redan är på låga nivåer, lär alltså inte få mycket påfyllning i år - för det är under vintern som det kommer nederbörd i Kaliforniens medelhavsklimat. Snarare är det så att vi troligen redan nu ser årets maximala fyllnadsgrad för vattenmagasinen.

I slutet av mars var vattenmagasinen totalt bara fyllda till 46 procent av sin kapacitet, vilket är 61 procent av det historiska genomsnittet.
Denna rekordvarma vinter följer alltså efter 2014, som var det varmaste året i Kaliforniens historia - och torrt - under perioden oktober 2013 till september 2014 fick Kalifornien mindre än 60 procent av den normala nederbörden för en tolvmånadersperiod. 2014 var i Kalifornien ett av de torraste åren på flera årtionden och följde efter två torra år. I delstaten som helhet var den totala nederbörden lika stor eller under den lägsta treårsperioden sedan 1895.

Den nuvarande torkan har redan förra året av paleoklimatologerna utnämnts till Kaliforniens värsta på 1200 år!

För lite för sent
Häromdagen införde Kaliforniens guvernör Jerry Brown restriktioner för vattenanvändning, vilket är första gången i delstatens historia. De över 400 lokala vattenverken tvingas nu att minska vattenförbrukningen med 25 procent jämfört med 2013 års förbrukning. Hur det ska gå till är upp till varje vattenverk. Andra åtgärder är bland annat:

• Förbud mot annan trädgårdsbevattning än droppbevattning
• Krav på att golfbanor och kyrkogårdar minskar sin vattenförbrukning
• Krav på att jordbrukare rapporterar mer detaljer om sin vattenanvändning så att delstaten kan lista ut vart allt vatten tar vägen
• Ingen bevattning av gräset i mitten av gator

Städernas vattenförbrukning har legat ganska stilla i Kalifornien de senaste tjugo åren, trots att befolkningen har ökat. Detta beror på prissättning och vattenbesparande åtgärder såsom lågspolande toaletter.

Men det hade varit bra om man hade vidtagit kraftfulla åtgärder för att hantera vattentillgången långt tidigare. Som det nu är blir det för lite för sent.

Jordbruket
Det finns inga restriktioner för jordbruket, som förbrukar 80 procent av Kaliforniens vatten. Jordbruket kommer dock att drabbas (och har redan drabbats) av nedskärningar i vattentilldelningen i vilket fall som helst.

Förra året lät Kaliforniens jordbrukare 10 procent av de konstbevattnade åkrarna ligga i träda. I år kommer de att behöva lägga ännu mer land i träda på grund av vattenbrist.

Värst är det för trädgrödor såsom mandlar och fikon. När träden dött tar det flera år för odlingen att komma tillbaka om klimatet åter skulle bli fuktigare.

Kalifornien är som jag nämnde förra året USA:s största producent av många grönsaker och frukter - för många av dem ligger över 80 eller 90 procent av odlingen i Kalifornien.

Även djuruppfödningen drabbas. En djuruppfödare kan importera foder från andra delar av USA, men kostnaden blir då för hög, så det kan inte bli annat än en tillfällig lösning. När nu den extrema torkan varat så länge börjar allt fler djuruppfödare skära ner på sina hjordar. Kalifornien står idag bland annat för 21 procent av USA:s mjölkproduktion.

Hursomhelst kommer Kaliforniens vattenkris att framtvinga stora långsiktiga förändringar i delstatens jordbruk och dess inriktning.

Grundvattnet
Tidigare har grundvattnet i Kalifornien varit en reserv som man tagit till under torrare år, men nu pumpas det frenetiskt upp grundvatten överallt. På sina ställen förekommer sjunkande land och saltvatteninträngning, båda tecken på att man pumpar upp för mycket grundvatten.

Kalifornien är den enda delstaten i västra USA som inte begränsar hur mycket grundvatten markägare kan pumpa upp ur sina privata brunnar. Som jag nämnde i november så infördes en lag om grundvattnet, men det kommer att ta årtionden att faktiskt implementera denna lag, vilket också är för lite för sent.

Som sagt så var grundvattenbrunnar tidigare ett komplement till vattnet från vattenmagasinen, som i sin tur härrör från nederbörd i bergen, men nu har många jordbrukare inget annat vatten än grundvatten att tillgå. Vissa brunnar har redan torkat ut. Att borra nya, djupare brunnar är dock ingen lösning som är tillgänglig på lång sikt, eftersom väntelistan på brunnsborrning är runt två år. Dessutom kostar en enda brunn omkring en halv miljon dollar.

Det är självklart inte heller någon långsiktig lösning att förlita sig på grundvatten, då det med den takt det idag pumpas upp är att betrakta som en ändlig resurs.

En annan ovälkommen bieffekt av det myckna grundvattenpumpandet är att vattnet från många brunnar innehåller för höga halter av uran. Detta uran finns naturligt i marken, men löses nu ut i högre grad på grund av ökad bevattning.

Skogsbränder
Kalifornien har som jag nämnt medelhavsklimat, vilket betyder varma och torra somrar. Redan förra året hade man problem med skogsbränder och i år är risken stor att det blir värre. Det finns mycket bränsle i skogarna när det står kvar död växtlighet från de föregående årens torka och det behövs bara en tändande gnista.

Kaliforniens torka, grundvattnet och Coloradofloden

Kaliforniens exceptionella torka har jag skrivit om senast i augusti och det är nu dags för en liten uppdatering. Läget för torkan ser enligt US Drought Monitor ungefär lika illa ut som i augusti. Den stora frågan är förstås hur nederbörden kommer att se ut den kommande vintern. Den måste vara över genomsnittet framförallt i Sierra Nevada för att det ska göra någon skillnad för Kalifornien på längre sikt.

2014 var i Kalifornien ett av de torraste åren på flera årtionden och följde efter två torra år. I delstaten som helhet var den totala nederbörden lika stor eller under den lägsta treårsperioden sedan 1895. I maj i år var snötäcket i Kaliforniens berg endast 18 procent av det normala genomsnittet. I slutet av maj var Sierra Nevadas snötäcke nästan nere på noll. Därmed har inget smältvatten fyllt på delstatens vattenmagasin, som i augusti i de flesta fall var under 50 procent av sin kapacitet. Många vattenmagasin är också under 50 procent av sina historiska genomsnittliga fyllnadsgrader.

I brist på ytvatten har kalifornianerna pumpat upp alltmer grundvatten. Under torra år uppskattar Department of Water Resources att grundvatten står för nästan 60 procent av delstatens vattenförsörjning.

Det finns dock stora osäkerheter vad gäller Kaliforniens grundvatten. Kelly Redmond, chef för Western Regional Climate Center, säger att väldigt lite är för stora delar av delstaten känt om hur snabbt grundvattnet fylls på eller tappas ur. Kalifornien har i princip obefintliga regleringar av grundvattnet, så vilken jordägare som helst kan pumpa ut så mycket som den vill och har råd att borra brunnar för. Förutom att grundvattnet är oreglerat så finns det mycket dåliga register över brunnar och hur mycket de pumpar upp.

Trots de dåliga registren har forskare lyckats se att användningen av grundvatten har varit enorm och större än vad man tidigare trott. En rapport fann att grundvattennivåerna har minskat i nästan alla områden i delstaten sedan våren 2013 och ännu mer sedan våren 2010. Sedan våren 2008 har grundvattennivåerna varit på rekordlåga nivåer över nästan hela Kalifornien.

Värst är det i San Joaquin Valley i inlandet mellan San Francisco och Los Angeles, ett av USA:s mest produktiva jordbruksområden. Där har det pumpats upp så mycket vatten att landet har sjunkit metervis - på vissa ställen har landet i dalen sjunkit mer än 10 meter de senaste årtiondena!

Alla försök att reglera grundvattnet har tidigare stoppats av Kaliforniens starka jordbrukslobby. Nu har dock Kalifornien till slut alltför sent insett att man borde reglera grundvattnet i lag. I september stiftades därför en lag om detta. Problemet är bara att grundvattenplanerna inte behöver färdigställas förrän om fem till sju år, alltså runt 2020, och man har fram till 2040 på sig att implementera dessa planer. Om den nuvarande situation fortsätter kommer verkligheten att ha sprungit ifrån denna nya lag långt innan den får några effekter.

Överpumpningen av grundvattnet är alltså ett långsiktigt problem som kommer att förvärras oberoende av om Kaliforniens klimat återvänder till vad som varit normalt det senaste århundradet. Detta eftersom man pumpar upp grundvatten snabbare än vad det fylls på.

Förutom torkan och det sjunkande grundvattnet finns även ett annat stort orosmoln vad gäller Kaliforniens vattensituation. Stora delar av södra Kalifornien (bland annat mångmiljonstaden Los Angeles och jordbruksområdet Imperial Valley) får större delen av sitt vatten från Coloradofloden och där är vattennivåerna i de stora dammarna nu mycket låga efter att det varit torka även i dess avrinningsområde de senaste åren. Enligt US Drought Monitor har elva av de senaste fjorton åren varit torkår av varierande grad i sydvästra USA.

Lake Mead vid Las Vegas, Nordamerikas största vattenmagasin, som däms upp av Hooverdammen, är nu på 39 procent av sin kapacitet, vilket är den lägsta nivån sedan den fylldes upp efter färdigställandet 1935. Uppströms därifrån ligger ett annat jättemagasin, Lake Powell som däms upp av Glen Canyon Dam, och den är nu nere på 51 procent av sin kapacitet.

Det råkar vara så att dessa enorma vattenmagasin skapades under vad som visade sig vara den våtaste perioden i området de senaste tusen åren. Detta visas av studier av årsringar på gamla träd, forskningsresultat som ännu inte fanns när jättedammarna byggdes i Coloradofloden.
Den senaste vintern var det gott om snö i Klippiga bergen och avrinningen låg på 96 procent av det historiska genomsnittet, men på grund av de föregående torkåren har alltså Lake Powell och Lake Mead bara kommit upp till de låga nivåerna 51 respektive 39 procent av kapaciteten. Så sent som i Oktober 2011 låg Lake Powell på 70 procent av kapaciteten. Även här krävs alltså vintrar med över genomsnittlig snömängd för att fylla på vattenmagasinen.

Det är inte bara södra Kalifornien som drabbas av minskad vattenmängd i Coloradofloden och dess dammar, utan även Arizona och Nevada med storstäder såsom Phoenix och Las Vegas.

Sydvästra USA har under de senaste århundradena haft en ovanligt nederbördsrik period historiskt sett, vilket har gjort att detta område kunnat blomstra. Om det nu återgår till historiskt sett mer normala nederbördsmängder förändras hela livsbetingelserna där. Det har funnits liknande nederbördsrika perioder även tidigare, då indiankulturer såsom Anasazi blomstrat för att sedan falla samman under den efterföljande torrperioden.

Kaliforniens torka - nu skogsbränder

Kaliforniens exceptionella torka fortsätter och nu kommer skogsbränderna i stor skala - Aftonbladet skriver att "skogsbränderna i norra Kalifornien är de värsta i modern tid".

Den brand i Boles med 150 hektar som nämns är dock inte den största av de skogsbränder som rasar just nu. "King Fire" drabbat 4680 hektar, medan "Happy Camp Complex Fire" som började för över en månad sedan, nu drabbat 45790 hektar. Som jämförelse drabbade skogsbranden i Västmanland omkring 13800 hektar.

Torkan har också gjort att lantbrukare börjat pumpa upp mer grundvatten och borra djupare brunnar då de gamla sinar. Därför har delstaten nu börjat reglera pumpning av grundvatten för att hushålla med denna resurs.

Och ingen ljusning i sikte vad gäller nederbörd. Som sagt, livsvillkoren i Kalifornien kan komma att förändras drastiskt.

Kaliforniens exceptionella torka

Apropå "global weirding" och extremväder som jag skrev om igår så ser kartan över Kaliforniens torka nu ut så här:

Mörkrött är "exceptionell torka" och rött är "extrem torka" - dessa två kategorier täcker nu 82 procent av Kalifornien.

För ett år sedan såg det ut så här:

Även då var det torrt, men inte tillnärmelsevis lika illa som nu.

XKCD har utnyttjat Kaliforniens långsmala form till att sammanställa ett diagram över historien för Kaliforniens torksituation sedan US Drought Monitors början år 2000:

Här ser vi att det också var torka 2002-2004 och 2007-2009, men den nuvarande torkan slår dessa med bred marginal.

Den nuvarande torkan är troligen den värsta sedan organiserade vädermätningar började 1895. En avdelning av USA:s vädertjänst NOAA har sammanställt följande historiska torkindex för Kalifornien, som är en sammanvägning av nederbörd, temperatur och vindar (källa vox.com).

Den nuvarande torkan slår enligt denna det tidigare rekordet från 1958-59. Notera även att det för det första ser ut att vara en tydlig trend nedåt mot torrare väder, och för det andra ser ut att bli större svängningar.

I vox.coms artikel nämns också mätningar av årsringar på träd som antyder att den nuvarande torkan i Kalifornien är den värsta sedan 1580.

Det har också förekommit "megatorkor" i Kalifornien som var omkring 200 år långa, dels 850-1090, dels 1140-1320. Hur lång den nuvarande torkan kommer att bli återstår att se, men om vi antar att trenden i diagrammet ovan fortsätter så kan vi istället för en megatorka få se fortsatt stora svängningar i nederbörden.

Även om det kommer ett par våtare år i Kalifornien snart, så verkar risken överhängande för en ny svår torka några år därefter.

Livsvillkoren för USA:s folkrikaste delstat håller på att förändras och detta på ett svårförutsägbart sätt. Samhällsplanerarnas mardröm...

Dyrare mandel framöver

Torkan i Kalifornien drabbar många mandelodlare och Kalifornien är världens största odlingsområde för mandel. Vi lär därför se betydligt högre världsmarknadspriser för mandel framöver - dyrare semlor och marsipangodis alltså! Den globala efterfrågan på mandel har nämligen ökat kraftigt de senaste åren av olika orsaker.

Det förekommer siffror om att Kalifornien skulle stå för 80 procent av världens mandelproduktion, men vad jag kan se stämmer det inte, utan verkar vara propaganda från Kaliforniens mandelodlarförening. Tittar man hos FAOSTAT ser man nämligen att USA 2008 stod för 56 procent av världens mandelproduktion, vilket 2012 sjunkit till 37 procent. Nedan ser ni hur mandelodlingen i världen utvecklats sedan 1961.

Efter att Kaliforniens odling (som utgör över 90 procent av USA:s) gradvis ökat under flera decennier, verkar många kaliforniska jordbrukare under 2000-talet plötsligt ha sett mandlar som mycket lönsamma och odlingen utökades kraftigt. De senaste tre årens torka har dock varit katastrofala för mandelodlingen. Toppåret 2010 producerade USA 1413 800 ton mandel, men 2011 och 2012 nästan halverades produktionen. 2013 ökade produktionen en aning, men kom bara tillbaks till 2006 års nivå.
Jag gissar för övrigt att 2010 var året för "peak almonds" - det lär aldrig mer odlas så mycket mandel i världen som då.

Kaliforniens mandelodlare säljer fortfarande av 2013 års skörd - årets skörd kommer ju inte förrän i sommar, men odlarna kan komma att hålla igen på försäljningen redan nu för att vara förberedda på vattensituationens påverkan på årets skörd. Detta kan leda till högre priser på mandel redan i år.

Det är ännu för tidigt att med säkerhet sia om 2014 års skörd, men det mesta talar för att den lär bli betydligt lägre än förra året.

Nu är inte vattenbrist det enda orosmolnet för Kaliforniens mandelskörd. Delstatens mandelodling är nämligen beroende av att biodlare fraktar in mängder av bikupor för pollineringen och eftersom biodlarna i USA drabbats hårt av bidöden blir det brist på bin.

Vad gäller torkan i Kalifornien så har det inte bara varit rekordlite nederbörd denna vinter, utan det har även varit rekordvarmt. Denna vinter har för Kalifornien varit den varmaste sedan mätningarna började. Det varma vädret förvärrar torkans effekter. Det har också varit den nederbördsfattigaste vintern sedan mätningarnas början med bara 112 mm mot 292 mm förra vintern.

Som jag skrivit förut är Kaliforniens vattenproblem till stor del en fråga om felaktig prissättning av en knapp resurs. Regeringarna i Washington och Sacramento har förvärrat det hela genom att subventionera vatten till jordbrukare som konstbevattnar. Hade inte dessa subventioner funnits hade Kaliforniens jordbruk inriktat sig på andra grödor och odlingsmetoder som är mer vattenhushållande. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning.

En kuriös nyhet i sammanhanget är att desperata jordbrukare i Kalifornien nu vänder sig till slagrutemän i sina försök att få fram vatten till grödorna.

Torka i Brasilien ger dyrare soja

Under tiden media fokuserar på bland annat Ukraina pågår andra viktiga händelser i världen. Det är inte bara i Kalifornien det är torka, utan även i Brasilien. Svenska media rapporterar bara hur detta pressar upp kaffepriset, något som förstås är viktigt för koffeinistsvenskarna¹. Brasilien är världens största kaffeexportör och produktionsbortfallet i Brasiliens största kaffeodlingsdelstat kan bli så mycket som 30 procent. Detta har fått priset för arabicakaffe att stiga med 40 procent i år.

Värre både ur ett globalt perspektiv och även ett svenskt ankdammsperspektiv är förstås att torkan i Brasilien driver upp sojapriset. Importerad soja är en viktig del av fodret i svensk köttproduktion och Brasilien är världens största exportör av soja. Antingen blir köttet dyrare eller så blir marginalerna sämre för köttbönderna, med risken att fler slås ut. Detta gäller nu inte bara Sverige, utan även större delen av den rika världens köttproduktion.

Den aktuella torkan i Brasilien är den värsta på flera decennier och Brasiliens odlingsregioner har haft den torraste januarimånaden sedan 1954. De senaste 30 dagarna har odlingsregionerna bara fått 12 procent av normal nederbörd. Delar av Mato Grosso och Parana, de viktigaste regionerna för majs- och sojaodling, har fått mindre än 60 procent av normal nederbörd de senaste 90 dagarna. Januari var den varmaste sedan mätningarnas början i delar av landet, bland annat São Paulo.

Sojabönsodlingarna i södra Brasilien har börjat drabbas under de senaste tre-fyra veckorna på grund av ökande torka, vilket är signifikant eftersom februari är den huvudsakliga månaden för fyllnaden av baljorna. Denna vecka har prognosen för årets sojaskörd i Brasilien skurits ner från 88,8 till 87 miljoner ton.

Även sockerpriset har stigit på världsmarknaden, då torkan har drabbat de brasilianska sockerodlingarna - landet är även världens största sockerexportör.

Förutom jordbruket drabbar även torkan på andra sätt. Låga vattennivåer i kraftverksdammarna tvingar elbolagen att använda mer fossilkraft istället för billigare vattenkraft för att undvika strömavbrott och ransonering. Regeringen planerar att ta en del av den högre elkostnaden för att inte öka priserna till elkonsumenterna, vilket förstås försämrar den brasilianska statsbudgeten. Dessutom är det valår med presidentval i oktober, där sittande presidenten Dilma Rousseff hoppas bli omvald, men då måste spendera lite extra för att övertyga massorna.

Vattenransonering har införts i 142 städer med totalt 6 miljoner invånare och vissa kvarter får bara vatten var tredje dag. Enligt vattenbolagen är landets reservoarer, floder och åar de torraste på tjugo år. Även São Paulo-området med 20 miljoner invånare är drabbat, då dess största vattenförsörjningssystem går på bara 19 procent av kapaciteten då regnmängden i januari är den lägsta på 84 år. De övriga fem systemen går dock på normal nivå.

I nordöstra Brasilien är torkan den allvarligaste på minst 50 år och hundratusentals nötkreatur har dött. Där har torkan varat i två år och enligt beräkningar var detta i ekonomiska termer den fjärde värsta naturkatastrofen i världen förra året - till och med dyrare än torkan i västra USA. Tack vare Brasiliens statliga hjälpprogram drabbas dock inte området av svält, utan behövande familjer får pengar till vattenleveranser och till att köpa basmat. Vid tidigare torrperioder i området svalt tusentals ihjäl och ledde till massvandringar till sydöstra Brasiliens storstäder, men detta sker inte nu.

En fråga är om torkan kommer att drabba fotbolls-VM, ett megajippo som ska hållas i Brasilien i år.

---

1. Svenskarna är som bekant en av de största konsumenterna per person av kaffe av alla världens länder.

Uppdatering Kaliforniens torka

Jag skrev för någon vecka sedan om torkan i Kalifornien och en del av dess konsekvenser och visade även talande satellitfoton. Här kommer lite uppdatering om läget.

Torkperioderna i Kalifornien har blivit allt värre. Torkan 2007-2009 var värre än den 2001-2002 och den nuvarande torkan slår den föregående med hästlängder.

Förra året föll det rekordlite nederbörd i Kalifornien - den lägsta mängden sedan mätningarnas början för 119 år sedan. 75 procent av nederbörden faller normalt under november till mars, men denna vinter har det alltså fallit väldigt lite. Snötäcket i Sierra Nevada är endast på 12 procent av normal nivå. I slutet av januari var Kaliforniens 150 vattenreservoarer på omkring 65 procent av normal nivå. Bilden nedan visar en uttorkad vattenreservoar nära San Jose.

Torkan har än så länge framförallt drabbat jordbruket, en sektor som står för 45 miljarder av Kaliforniens bruttoregionalprodukt på 2000 miljarder dollar, alltså drygt 2 procent av delstatens ekonomi. Jordbruket står för 80 procent av Kaliforniens vattenförbrukning. Förutom att Kalifornien producerar nästan hälften av USA:s frukt, grönsaker och nötter är delstaten också landets största producent av mejerivaror och vin. För många grönsaker odlas som jag skrev 80 procent eller mer av USA:s totala odling i Kalifornien.

Boskapsuppfödare i Kalifornien har nu börjat slakta ut sina hjordar. Vissa försöker klara sig genom att köpa in hö från andra stater, men det blir dyrt och kan bara bli en tillfällig lösning.

För ettåriga grödor är det möjligt (om än förlustbringande) att lämna åkrar obeväxta i ett år, men det är värre för dem som har nöt- eller fruktodlingar. Där ställs odlarna inför valet mellan att hugga ner träden eller att låta dem försöka överleva på minimala vattenmängder med kraftigt minskad eller obefintlig skörd. De kan också välja mellan att spara det lilla vatten de har till de yngre träden och låta de äldre dö eller att sprida ut det mellan alla träd. Många odlare konstbevattnar nu grödor som normalt brukar klara sig på regn såsom vete och mandlar.

Vattenbristen gör att bedömare tror att omkring 200 000 hektar eller 6 procent av delstatens konstbevattnade areal kommer att lämnas obesådd i år. Vid den senaste torkan 2009 var det 109 000 hektar som inte odlades.

Vattenkraften, som står för 14 procent av delstatens elkraft, drabbas självklart också. Detta kan leda till högre elpriser och att man använder mer gaskraftverk, vilket i sin tur driver upp gaspriset, som i och för sig är lågt just nu i USA.

Eftersom vattennivåerna i reservoarerna är så låga har delstatens vattenmyndighet gjort något den aldrig gjort förut - den har beslutat att de lokala vattenmyndigheterna inte får ta något vatten från reservoarerna, utan får bara ta av sina lokala reservoarer. Detta har gjort att flera kommuner infört begränsningar i vattenanvändningen, till exempel förbud mot att tvätta bilar, fylla simbassänger och vattna gräsmattor dagtid. Detta vintertid - hur kommer det då att bli i sommar?

En del i Kaliforniens vattenproblem är att vattnet är underprissatt. De lokala vattenmyndigheterna håller priset lågt, vilket leder till att folk förbrukar vatten utan att tänka på kostnaden. Istället för att införa ransoneringar skulle man på ett mycket enklare vis kunna få till en minskad vattenförbrukning genom att höja priset på vatten kraftigt (dock med förbehållet att en rimlig miniminivå per hushåll hålls på en låg prisnivå), men något sådant kan man knappast förvänta sig från en halvsocialistisk ekonomi som USA. Hursomhelst kanske de tvingas att faktiskt sätta priset på vatten utifrån vad det faktiskt kostar. Eftersom 80 procent av vattnet går till konstbevattning i jordbruket skulle ett rejält högre vattenpris förstås få stora effekter på lönsamheten i odlingen, alternativt att det skulle höja priserna på slutprodukten.

Torkan i Kalifornien får många små effekter, som var för sig kanske inte är så stora, men sammantaget kan de få en märkbar effekt, särskilt om man tar med följdeffekter i beräkningen. Och om även 2014 fortsätter att vara ett torrt år i Kalifornien, hur kommer situationen då att vara 2015?

Kaliforniens torka i talande bilder

En läsare har tipsat om två bilder som illustrerar vidden av torkan i Kalifornien, som jag skrev om i fredags. Bilderna kommer från NASA och är satellitbilder över Kalifornien samt angränsande delar av Nevada, Arizona och Utah, tagna 18 januari 2013 respektive 18 januari 2014.

Januari 2013:

Januari 2014:

Notera för det första hur oerhört mycket mindre snö det är i Sierra Nevada, Kaskadbergen och kustbergen. Kalifornien får omkring en tredjedel av sitt vatten från smältvatten från snö i bergen. I år är det bara omkring 20 procent så mycket snö som normalt.

Notera för det andra hur brunt det är väster om Sierra Nevada - hela den centrala dalen, det stora jordbruksområdet som i januari 2013 till stor del var grönaktig av växande grödor, är nu till största delen brunt. Även kullarna utåt kusten från San Francisco och söderut är ganska bruna under en årstid när de borde vara gröna.

Media vaknar så smått om Kalifornien

Vanliga riksmedia har idag uppfattat att det råder katastroftorka i Kalifornien, men har inte riktigt fått konsekvenserna klart för sig, som jag skrev om igår. Det handlar om en av USA:s och världens viktigaste ekonomier, stor som ett större EU-land, som ser ut att komma lida av mycket allvarlig torka åtminstone året ut.

"65 procent av odlingsmarken är bevattnad. Normalt skulle jordbrukarna ha varit klara med vårsådden nu, men istället läggs marken i träda" skriver SR, men verkar inte veta att detta drabbar större delen av USA:s grönsaksproduktion samt en hel del av dess fruktodling.

Torkan i Kalifornien och grönsakerna

Detta skrivs inte heller om i svenska media, men är mycket allvarligt: Kalifornien har drabbats av den värsta torkan sedan mätningarna började 1840. På kartan nedan från US Drought Monitor kan ni se omfattningen.

Notera att det står L för "long-term" vad gäller torkan över i princip hela västra halvan av USA. Särskilt illa drabbat är som synes Kalifornien.

Torkan har lett till stora skogsbränder, vattenreservoarerna är på mycket låga nivåer och jordbruket har drabbats hårt. Förutom att det fallit väldigt lite regn i delstaten är det också ovanligt lite snö uppe i bergen (under 20 procent av det normala), vilket inte bådar gott för fortsättningen av året, då snöavsmältningen i bergen står för en stor del av flödena under sommarhalvåret. Det är under vintern som vattenreserverna ska byggas upp, men nu sker inte det. Meteorologerna säger att nederbördsbristen beror på en högtrycksrygg som envist ligger kvar utanför kusten sedan tretton månader och blockerar inkommande regnväder. Nederbörden är under 20 procent av det normala. Om inte vädermönstret ändras snart kan det bli så att konstbevattningen i Kalifornien i år bara får tillgång till 5 procent av den normala vattenmängden.

Torkan kommer också att öka användningen av det redan överutnyttjade grundvattnet. Kalifornien behöver mycket vatten. En åttondel av USA:s jordbruksproduktion kommer från delstaten och är till stor del beroende av konstbevattning - jordbruket använder omkring 80 procent av delstatens vatten. Där bor också 38,2 miljoner invånare. Befolkningen har ökat snabbt - 1930 bodde endast 5,6 miljoner där. Klarar Kalifornien i längden så många invånare? Kanske var 1800- och 1900-talen en sällsynt gynnsam period i delstatens klimathistoria och klimatet återgår nu kanske till ett torrare läge som kan vara i decennier.

Orten Willits i Mendocino county i norra delen av delstaten med 5000 invånare har infört vattenransonering, vilket ofta kan ske under sommaren, men är ytterst ovanligt under vinterhalvåret. Det lär bli fler orter som tvingas till vattenransonering framöver.

Nu drabbar Kaliforniens torka inte bara delstaten själv, utan indirekt även resten av USA, då produktionen av de flesta grönsaker och många frukter är extremt koncentrerad dit. USA kommer alltså troligen att drabbas av den dåliga sortens inflation då priserna på många matvaror kan stiga kraftigt (och redan har gjort det i många fall).

I Kalifornien odlas 99 procent av USA:s kronärtskockor, 44 procent av sparrisen, en femtedel av kålen, två tredjedelar av morötterna, hälften av paprikan, 89 procent av blomkålen, 94 procent av broccolin, 95 procent av sellerin, över 80 procent av salladen, 83 procent av den färska spenaten, en tredjedel av de färska tomaterna samt 95 procent av tomaterna för konserver.

Vad gäller frukt och nötter så står Kalifornien för 86 procent av USA:s citroner, en fjärdedel av apelsinerna, 90 procent av avocadon, 84 procent av persikorna, 88 procent av jordgubbarna, 97 procent av plommonen, samt över 90 procent av vindruvorna, mandlarna och valnötterna!

Det ser ut som om amerikanernas mathållning kan bli betydligt mindre variationsrik.

Här ser man hur stordrift och specialisering ger ett mycket sårbart samhälle. Hade produktionen av grönsaker och frukt varit mer jämnt fördelad över USA hade man inte fått lika stora problem om en del av landet drabbats av torka. Nu blir det istället så att odlingen av olika grödor koncentreras till de områden där det är absolut mest lönsamt. De flesta av de grönsaker och frukter jag räknat upp ovan kan odlas i stora delar av USA, men inte lika lönsamt som i Kalifornien (innan torkan). Konkurrensen och billiga transporter har därför gjort att grönsaks- och fruktodlare i övriga landet slagits ut.

En rimlig gissning är att hemodling av grönsaker och frukt kommer att öka starkt i popularitet i USA. Höga priser på dessa varor kommer att göra husbehovsodling betydligt mer attraktivt och när en allt större andel av befolkningen står utanför arbetsmarknaden finns också för många tid att lägga på trädgården. Presidenthustrun Michelle Obamas grönsaksodling i Vita Husets trädgård ligger verkligen i tiden.

Vilken påverkan en brist på grönsaker och frukt i USA kommer att få i resten av världen är svårt att sia om. Grannländerna Kanada och Mexiko kommer definitivt att drabbas. Men kommer amerikanska grossister även att köpa upp dem på andra marknader och flygfrakta dem till USA? Med höga priser i USA kan kalkylen bli lönsam. Isåfall drabbas även resten av världen av högre priser på frukt, grönt och nötter.

Pulsådern Mississippi kan stängas

Årets torka i USA drabbar inte bara jordbruket genom dåliga skördar. Som jag har nämnt tidigare ger torkan även problem med pråmtransporterna på USA:s viktigaste transportled, floden Mississippi.

Mississippi är tack vare slussar navigerbar ända upp till Minneapolis, med ett djup av 2,7 meter i övre delen av loppet. Floden har varit USA:s viktigaste transportled för spannmål sedan innan ångbåtarnas tid. Pråmar på Mississippi skeppar omkring 60 procent av USA:s spannmålsexport ner till New Orleans vid Mexikanska golfen. På Mississippi skeppas även 22 procent av USA:s olja och 20 procent av kolet. Uppströms går viktiga frakter av bland annat konstgödsel till jordbruksområdena.

Men nu ser det ut som om den stora floden inom någon vecka kommer att få för lågt vattenstånd på den 290 kilometer långa mellersta sträckan, från St. Louis, där Missouri flödar samman med Mississippi, ner till Cairo (i Illinois), där Ohio-floden ansluter. Denna del av Mississippi är nu bara omkring 100 meter bred, mot normalt 300 meter. Floden är 5-7 meter grundare än normalt och bara 4 meter djup på många ställen. Om vattenståndet sjunker ytterligare, ner till 2,7 meter kommer klippor på två ställen att allvarligt försvåra eller till och med omöjliggöra för de stora pråmarna att passera. När detta kommer att ske beror på vem som gör beräkningarna, men någon gång från 9 till 11 december sker det troligen och sedan kan pråmtrafiken komma att vara stoppad i omkring två månader.

Om vattenståndet blir för lågt skulle pråmarna på floden kunna minska mängden last och därmed djupgåendet, men det ger förstås dyrare transporter och mindre kapacitet, samt även en osäkerhet om hur djupgående de kan vara för att undvika att fastna.

Mississippi och dess största bifloder (från Wikipedia)

För att upprätthålla pråmtrafiken släpper man nu ut extra vatten ur reservoarer i övre delen av Mississippi, i Minnesota och Iowa. Trots detta kan den mellersta sträckan komma att stängas. Det handlar enligt en intervjuad inte längre om hantering av vattenflödet, eftersom den långvariga torkan har gjort att det inte längre finns tillräckligt med vatten att arbeta med. Det skulle också gå att släppa ut mer vatten i Missouri-floden, men det kan ge problem med för låga vattennivåer längs den floden och storstäderna där såsom Kansas City och St. Louis. Man funderar även på att spränga bort de två värsta klipporna som kan blockera sjöfarten.

Detta händer just som årets spannmålsskörd är redo att skeppas ut. Transportföretagen letar nu febrilt efter alternativa transportmöjligheter för de många ton spannmål som ska exporteras, men de betydligt högre transportkostnaderna på lastbil eller järnväg gör att många kan välja att inte frakta alls under de två månader som flodtrafiken kan vara stängd. De kan helt enkelt sitta med spannmålen i lager tills floden öppnas för pråmtrafik igen.

En stängning av flodtrafiken skulle orsaka flera miljarder dollar i ekonomiska förluster och problem med leveranser av bland annat vägsalt och framförallt konstgödsel till vårens sådd. Leveranserna kan bli försenade och brister kan uppstå. Jordbruket försöker nu att snabba på leveranserna av konstgödsel innan flodtrafiken stängs av, eftersom gödselbrist skulle kunna äventyra nästa års skörd.

De ekonomiska effekterna kan röra sig om mer än 20 000 jobb om flodtrafiken stängs i två månader. Mer än 2,3 miljarder dollar i jordbruksprodukter, 1,8 miljarder dollar i kemikalier och 1,3 miljarder dollar av oljeprodukter fraktas normalt på Mississippi i december och januari.

Om stora delar av USA:s spannmålsexport skulle stoppas i två månader skulle det förstås ge ett uppåttryck på de globala livsmedelspriserna. Vi vet av erfarenheten från den "arabiska våren" att detta skulle ge ökad politisk oro i många importländer, dock med några månaders fördröjning. Men livsmedelspriserna har redan länge varit så höga att de ändå kan ge politisk oro. En stängning av mellersta Mississippi förvärrar dock situationen.

Våren 2011 var det istället stora översvämningar i Mississippi, som var några av de största och skadande någonsin. Vädret svänger snabbt och häftigt.

Skördeläget globalt

Som jag skrev i fredags så påverkar extremväder i mycket hög grad jordbruket. Årets torka i bland annat USA, Ryssland, Indien och Italien har jag skrivit om tidigare. Torkan i USA fortsätter, fast områdena med extrem och exceptionell torka har flyttats längre västerut. Det regn som kommit i de delar som tidigare drabbats allvarligt har dock kommit alldeles för sent.

Även om media just nu tycks ha glömt bort torkan i USA, så kommer den att få allvarliga konsekvenser framöver. Inte bara jordbruket drabbas utan även energin. Dels genom höjda majspriser som ger höjda etanolpriser, dels genom att vattenbristen gör att många anläggningar för produktion av skiffergas och skifferolja fått stänga på grund av vattenbrist.

Majsskörden i USA förväntas trots den rekordstora sådda arealen i år bli nästan 13 procent lägre än förra året. Den svaga skörden har gjort att man förväntar sig att lantbrukarna i Argentina kommer att så extra mycket majs under årets säsong. Argentinas produktion blir skördeklar framåt våren, men kan inte kan kompensera för majsbortfallet i USA, då Argentinas majsskörd bara är runt 7 procent av USA:s och även en för Argentina stor ökning är alltså liten jämfört med bortfallet i USA.

Vad gäller sojabönor, så har även de drabbats av torkan i USA, men den senaste tidens regn verkar ha räddat en del av den torkdrabbade skörden. Skörden blir dock ändå betydligt lägre än förra året.

Priset på kött har just nu gått ner i USA, eftersom många boskapsuppfödare sålt av djur på grund av brist på foder och intorkat bete. När väl detta tillfälliga köttöverskott tagit slut lär det bli betydligt högre köttpriser. Förutom att cirka 40 procent av USA:s majsskörd går till etanolproduktion går runt 40 procent till kreatursfoder. Den dåliga majsskörden kommer inte bara att slå mot köttpriserna på sikt, utan även mot priserna på mejeriprodukter. Det kommer dock att dröja månader innan prishöjningarna slår igenom hela vägen till konsumenterna på alla livsmedel. En del av kostnaderna kan också djuruppfödarna tvingas ta.

Även nästa års skörd av höstvete i USA kan påverkas om torkan fortsätter och höstsådden får en dålig start.

Vad gäller Ryssland, så har de nu officiellt sänkt sin skördeprognos för spannmål till 70-75 miljoner ton från tidigare 75 miljoner ton (förra året blev det 94 miljoner ton). Samtidigt säger de att de inte kommer att införa några exportbegränsningar i och med att de kommer att använda sina spannmålslager. Årets spannmålsexport blir 10-14 miljoner ton, vilket bara är hälften av förra årets siffra. Samtidigt gissar USDA att Ryssland bara kommer att exportera 8 miljoner ton spannmål i år. Vi får se hur det blir i verkligheten. Egypten har nyligen garderat sig genom att köpa på sig stora mängder vete - försöker de köpa på sig ett lager inför kommande befarade exportstopp från bl.a. Ryssland?

Förutom spannmålsskörden är ett stort problem i USA att det blivit brist på hö efter torkan. Priset på hö har stigit till 180 dollar per ton, mot 115 dollar per ton vid samma tid förra året. Då var förra årets höpriser redan rekordhöga. Efterfrågan på hö drivs inte bara av att djuruppfödarna behöver vinterfoder, utan många behöver också komplettera foderstaten med hö redan nu, eftersom stora delar av betena är uttorkade. Men det kommer inte att finnas så mycket hö ute på marknaden, eftersom många behöver sitt hö till de egna djuren.

Jag läser också att högre priser på etanol gör att Europas största vetebaserade etanolfabrik är på väg att starta igen efter 15 månaders produktionsstopp.

Ensus fabrik utanför Middlesbrough i England är dubbelt så stor som Agroetanols i Norrköping och har en kapacitet på över 400 000 kubik liter [sic!] etanol, vilket kräver över en miljon ton spannmål [per år antar jag].

Fabrikschefen Peter Sopp säger att "Alla är jätteglada att det rör sig åt rätt håll igen och vi kan starta". Visst, deras anställda är nog glada, men knappast alla världens fattiga som kommer att drabbas av de höga livsmedelspriserna. FAO, IFAD och WFP varnar gemensamt för att en global matkris likt den 2007-2008 kan vara i antågande och kräver ett snabbt internationellt agerande. Bland annat kritiserar man just att det görs etanol av spannmål.

Läs även Carolina Neurath i SvD om hur bankerna tjänar på matbristen.

Här i Sverige rapporteras att årets spannmålsskörd väntas öka med 16 procent jämfört med fjolåret och med 10 procent i förhållande till genomsnittet de senaste fem åren. Vi får dock se hur det blir med kvalitén. Den senaste tidens regnande har ställt till det i vissa områden. Värst drabbade är odlare i Mälardalen, Västra Sverige och Norrbotten. De svenska spannmålsodlare som lyckas skörda kvalitetsvete i år kan dock glädjas åt höga världsmarknadspriser.

I fredags skrev jag att lantbrukare världen över behöver satsa på diversifiering av grödorna för att kompensera för extremväder. Detta gäller förstås också skogsbruket, där svenskt skogsbruk till största delen är beroende av några få trädarter. Jag läser att det görs försök med sibirisk lärk i Norrland, vilket kan vara ett steg på vägen. Sibirisk lärk är visserligen ingen naturlig del av den svenska floran, men det beror troligen mest på att den inte råkat vandra in hit efter den senaste istiden. Som jag ser det är det på flera vis bättre med lärk än med contortatall, som mest verkar ha planterats in i Sverige eftersom den är snabbväxande.

Jag noterar idag också att man har hittat allt fler fall av majsrotbaggar som är resistenta mot de gifter som finns i genmodifierad majs. Monsanto införde denna typ av majs 2003 och vi ser alltså redan efter nio år att naturen hunnit ikapp. Majsrotbagge (Diabrotica virgifera) är en av de svåraste skadeinsekterna på majs och den har nyligen även spridit sig till Europa, men ännu inte till Sverige.

Monsanto försöker lobba för att genmodifierade grödor skulle vara en lösning på världens problem med livsmedelsförsörjning, men som jag skrivit tidigare så håller GMO-grödorna inte löftena om högre skördar. Dessutom ser vi ännu inte hur det kommer att se ut för GMO på längre sikt, då det tar lite tid för skadedjur och ogräs att utveckla resistens. Som jag ser det används GMO på helt fel sätt. I sin nuvarande dominerande form gynnar det bara kemijättar som Monsanto.

Läs även bloggrannen Ylven, som refererar till en rapport att ekologisk mjölkproduktion ger mer omega-3-fetter i mejeriprodukterna.

Och läs Effekt om hur konspirationsteoretiker är överrepresenterade bland klimathotsförnekare och Cornucopia om försiktighetsprincipen, klimatförändringar och peak oil.

Förbered er på mer extremväder!

Jag skrev tidigare idag om hur den arktiska havsisen krymper snabbt och att det definitivt finns anledning att oroa sig för klimatet. Frågan är nu om vi som Cornucopia skriver blir kokta, stekta, inlagda eller rökta.

Det finns en del forskning runt hur vädret kan komma att förändras. En bra men ganska lång sammanfattning av kunskapsläget finns hos ThinkProgress.

Vårt väder i den tempererade zonen påverkas till stor del av jetströmmen, en kraftig, relativt smal luftström i atmosfären på omkring elva kilometers höjd, som bildas på gränsen mellan den kallare luften i polarregionerna och den varmare luften längre söderut. Polarfrontsjetströmmen rör sig i stora vågor (kallade Rossbyvågor) mellan omkring 40-60 grader nord. Se bild till höger från Wikipedia.

Det är dessa Rossbyvågor som avgör hur vädret blir på olika platser i den tempererade zonen. De delar som ligger söder om jetströmmen får generellt varmare väder, de som ligger norr om den får svalare väder, de som ligger i närheten av den får mycket nederbörd. Rossbyvågorna rör sig långsamt västerut, vilket gör att vädermönstren förflyttar sig och vi får omväxlande väder i den tempererade zonen.

När Arktis värms upp blir temperaturskillnaden mellan Arktis och omgivande trakter mindre. Vi får alltså en svagare temperaturgradient över det område där jetströmmen ligger. Särskilt uttalat blir detta under hösten och vintern, då en stor mängd värme som finns lagrad i Norra ishavet avges till atmosfären. Vid en svagare temperaturgradient blir det svagare vindar på höga höjder (se diagrammet till höger för 500 hPa-nivån, som ligger runt 5 km höjd). De svagare vindarna gör att Rossbyvågorna rör sig långsammare. Detta leder i sin tur till att vädermönstren ligger kvar längre tid - vi får längre värmeböljor, längre köldknäppar, längre torrperioder och längre perioder av nederbörd. Denna modell bekräftas också av observationerna - över de senaste decennierna är just detta vad som har hänt.

Vi måste alltså förbereda oss på kraftigare värmeböljor, bistrare köldknäppar, fler översvämningar, återkommande torka och större snöfall. Detta gäller oavsett vad man anser att klimatförändringarna beror på. Jag själv håller för troligt att förändringarna till stor del är orsakade av mänskliga utsläpp av CO₂, men även om man inte tror på detta så är det tydligt att förändringar sker.

Samhällets beredskap för mer extremt väder får väl milt uttryckt ses som mindre god. Det är bara att se hur lite mer snö eller kyla än normalt påverkar kollektivtrafiken i Stockholm. Till råga på allt har Sverige genom att avskaffa värnplikten och istället satsa på en yrkesarmé gjort sig av med en manskapsreserv som kunde rycka in vid extrema väderhändelser. Dessutom har vi byggt allt mer infrastruktur och ofta bostäder och andra fastigheter nära vattendrag.

Beredskapen inför mer extremväder innefattar såväl personlig beredskap som att försöka påverka politikerna att se till att samhället har en beredskap.

Extremväder påverkar också i mycket hög grad jordbruket. Årets torka i bland annat USA, Ryssland, Indien och Italien har jag skrivit om tidigare. Torkan i USA fortsätter, fast områdena med extrem och exceptionell torka har flyttats längre västerut. Det regn som kommit i de delar som tidigare drabbats allvarligt har dock kommit alldeles för sent.

Notera att större delen av de torkdrabbade områdena har ett L på sig, som står för långsiktig torka (mer än sex månader).

Så hur förbereder man jordbruket för mer extremväder? Ett svar tror jag är diversifiering. Det gäller att satsa på flera olika grödor, så att även om skörden av en blir dålig, så kompenseras det av andra grödor. I delar av USA kan det till exempel vara aktuellt att odla mer torktålig durra (engelska sorghum) istället för majs. I andra delar av världen kan det vara aktuellt att odla mer av grödor som tål mycket nederbörd, o.s.v.

Torka i Italien

Ovanpå Italiens statsfinansiella problem kommer denna sommar ett annat elände, nämligen en kraftig torka över större delen av landet. Runt en halv miljard euro beräknas skördeförlusterna på grund av årets torka än så länge ha kostat.

Skördarna av bland annat majs, frukt, tomater (mer än 20% bortfall), sockerbetor, solrosor och vin har drabbats. Även bete och vatten till kreatur saknas i mellersta Italien, bland annat i Toscana. Enligt Confagricoltura (Italiens LRF med inriktning mot större lantbruksföretag) kan det bli förluster av omkring en tredjedel av majsskörden och hälften av sojaskörden. Coldiretti (Italiens LRF med inriktning mot småbrukare) tycker att det är dags att deklarera de drabbade områden som naturkatastrofområden. Antagligen för att drabbade jordbrukare ska kunna få statsstöd.

Det varma och torra vädret orsakar också fler bränder - mer än dubbelt så många som förra året. Och vädret kommer inte att bli svalare - tvärtom så säger italienska vädertjänsten att nästa vecka ska bli ännu varmare. Man väntar 39 grader i Bologna, Florens och Rom, 38 grader i Neapel och i sydligaste Italien över 40 grader med 43-44 grader som högst.

Torkan i Italien kommer ovanpå tidigare rapporter om torka från Indien, USA, Ryssland och Ukraina.

Majs, torka, etanol och bensinpriser

Häromdagen bad amerikanska boskapsuppfödare miljömyndigheten EPA att tillfälligt upphäva eller sänka kravet på inblandning av minst 9 procent etanol i bensinen i USA. Detta eftersom torka drabbat majsodlingen i USA. 40 procent av USA:s majsskörd går till etanoltillverkning. Igår stämde även VD:n för Cargill in i detta. Cargill är ett av världens största företag inom livsmedel och utsäde. Han säger att om det bara är boskapsuppfödare eller livsmedelindustrin som får dra ner på majsanvändningen slår det ojämnt och han tycker att även etanoltillverkarna måste dra ner på majsanvändningen.

Den dyrare majsen leder till dyrare etanol, vilket även slår mot bensinpriserna. I juli steg bensinpriset i USA med 5,1 procent, vilket är den största månadsökningen på mer än tolv år. Dyrare etanol bidrog med omkring en fjärdedel av denna prisökning.

Att göra etanol av majs är troligen bara lönsamt med de subventioner som ges av staten, eftersom energinettot är såpass lågt eller till och med negativt för vissa områden. Nu visar en rapport inte oväntat att etanolproduktionen leder till dyrare foder – utan att minska oljeberoendet. Därför kräver nu flera amerikanska lantbrukarorganisationer att lagen om förnybara bränslen ändras så att det inte krävs etanolinblandning.

Dessutom ger högre livsmedelspriser som bekant att det blir politiska oroligheter i många länder, som vi såg för halvtannat år sedan i Nordafrika.

USA har alltså genom sin stora användning av majs till etanol skapat stora problem både inom och utanför landet och de lär snart få överge detta vansinnesprojekt.

Indien: strömavbrott och torka

Idag drabbades Indien av världshistoriens största strömavbrott sett till antalet drabbade människor. 670 miljoner personer (mer än halva landets befolkning) var utan el efter att elnäten i norra, nordöstra och östra Indien stängde ner. Igår måndag var det också ett strömavbrott (som "bara" påverkade en fjärdedel av befolkningen) i elnätet i norra Indien. Trassligt blir det när mångmiljonstäder som Calcutta och New Delhi blir utan el till kontor, industrier, tunnelbanor, tåg och trafikljus.

Elavbrotten skylls på att flera delstater använder mer el än tillåtet, men elbristen i Indien är inget nytt fenomen. Indiens ekonomi har växt snabbt och med den elförbrukningen, men elnätens kapacitet och kraftverkskapaciteten har inte växt i samma takt. Elpriserna hålls för låga för att det ska vara lönsamt att investera i mer kraftverk och elnät i den omfattning som behövs. Delstaterna vill inte höja elpriserna för mycket, kanske för att de vill stimulera det lokala näringslivet med billig el, kanske för att inte väcka protester mot dyr el.

Det finns helt enkelt ett gap på 8-9 procent mellan tillgången och efterfrågan på elmarknaden i Indien, vilket dagligen orsakar mindre strömavbrott i exempelvis New Delhi. Detta drabbar alla näringar som på något sätt är beroende av el. Indien har stora ambitioner som spelare i världsekonomin, men det är tveksamt hur de kan leva upp till dem med de kroniska elproblemen.

Samtidigt saknar 30-40 procent av indierna anslutning till elnätet.

Ett stort elavbrott i Indien slår dock inte så hårt som det skulle göra i exempelvis Sverige, då indierna är vana vid strömavbrott titt som tätt och har anpassat sig genom att många företag har egna generatorer för reservkraft.

De senaste två dagarnas strömavbrott kan delvis bero på de svaga monsunregnen denna säsong - 22 procent mindre regn än normalt. Detta har dels lett till högre temperaturer, vilket ger större elförbrukning för luftkonditionering och fläktar, dels har det lett till att man har pumpat upp mer grundvatten med elpumpar för att vattna torra åkrar. De låga regnmängderna har också gjort att vattennivån är mycket låg i många dammar för vattenkraftverk, vilket i sin tur minskar elproduktionen därifrån. Vattenkraft står för omkring en femtedel av Indiens elproduktion och vattenkraftsmagasinen är just nu bara fyllda till 24 procent, vilket är omkring hälften av nivån vid denna tid förra året.

För övrigt genereras hälften av Indiens elektricetet genom kolkraft och de har även en hel del kärnkraft.

De svaga monsunregnen har lett till att Indien nu upplever sin tredje torka på tio år. Under monsunsäsongen juni till september faller normalt omkring 75 procent av årsnederbörden.

Indiska staten försöker nu att hjälpa drabbade jordbrukare med bland annat dieselsubventioner och subventioner på utsäde.

Torkan i Indien kommer ytterst olägligt då det redan är problem med spannmålsskörden i bland annat USA, vilket redan drivit upp världsmarknadspriserna. Det blir dyr matimport för Indien, samt mer import än förra året. Det lär i sin tur leda till högre prisinflation i Indien, vilket gör det svårare för centralbanken att sänka räntan.

Rekordvarmt första halvår på norra halvklotet

Amerikanska vädertjänsten NOAA släppte nyligen siffrorna för temperatur och nederbörd globalt under juni samt hela första halvåret 2012. Det var globalt den fjärde varmaste junimånaden sedan seriens början år 1880, med en en global medeltemperatur 0,63°C över medelvärdet för 1900-talet. Den varmaste juni hittills inföll 2010.

För norra halvklotet var det den varmaste junimånaden sedan seriens början, med en temperatur 1,30°C över medelvärdet. Södra halvklotet hade bara sin tjugonde varmaste junimånad.

Den globala landtemperaturen i juni var också den varmaste sedan seriens början, 1,07°C över medelvärdet. Juni 2012 slog alltså två rekord.

Maj 2012 var också en varm månad.

Årets maj var hade den näst högsta globala medeltemperaturen för månaden (endast slagen av maj 2010) sedan mätningarna började. Högsta medeltemperaturen på norra halvklotet samt högsta land-medeltemperaturen för månaden maj.

Globalt var första halvåret 2012 var det elfte varmaste sedan seriens början, 0,52°C över 1900-talets medelvärde.

Tittar man på datatabellerna är det tydligt att vi befinner oss i en uppvärmd period. De kallaste första halvåren för 133-årsperioden inträffade runt 1900, medan de varmaste åren för januari-juni var under 1990- och 2000-talen.

Landet värms inte oväntat upp mer än havet.

Temperaturstatistiken talar sitt tydliga språk - jorden har blivit varmare de senaste hundra åren. Detta yttrar sig framförallt som "global weirding", alltså fler extrema väderhändelser. Återförsäkringsbolaget Munich Re visar att väderrelaterade naturkatastrofer är i en starkt ökande trend.

Klimatförändringarna kostar alltså redan stora belopp och blir en belastning på världsekonomin. Detta är något som vi tvingas att leva med och ta med i beräkningarna, för även om vi mot förmodan skulle stoppa alla utsläpp av växthusgaser idag, så kommer halterna i atmosfären att vara fortsatt höga under decennier framöver.

Det är inte bara värmen som varit onormal under juni 2012, utan även nederbörden, vilket som jag skrev igår gett stora problem med spannmålsskördarna på grund av torka.

Större delen av USA har som synes ett stort nederbördsunderskott, vilket även varit fallet tidigare i år. Nordvästra Europa har dock haft regnigare (och kallare) än normalt.