(Diagrammet kommer från ZeroHedge)
Om du inte vet hur ojämlikt USA är föreslår jag att du tittar på följande informationsvideo.
Visar inlägg med etikett jämlikhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jämlikhet. Visa alla inlägg
2013-09-19
Amerikanerna har råd med mindre bilkörning
Nedanstående diagram är slående. Det visar hur mycket bensin medianhushållet i USA skulle ha råd att köpa om de lade hela sin inkomst på det. Inte undra på att USAmerikanerna varit tvungna att låna pengar för att upprätthålla sin livsstil.
Bidragande faktorer är dels det högre oljepriset, dels minskad per capita-inkomst, och troligen även den ökade ojämlikheten, där de rika fått allt större del av inkomsterna.
(Diagrammet kommer från ZeroHedge)
Om du inte vet hur ojämlikt USA är föreslår jag att du tittar på följande informationsvideo.
(Diagrammet kommer från ZeroHedge)
Om du inte vet hur ojämlikt USA är föreslår jag att du tittar på följande informationsvideo.
2011-11-27
Två intressanta videor
Zero Hedge tipsar om en mycket intressant intervju med ekonomen Steve Keen på BBC News Hardtalk. Jag har skrivit om Steve Keen förut. Här talar han om skuldkrisen.
Hans radikala lösning är i princip att skriva av skulderna, bankrutta bankerna, tillfälligt förstatliga det finansiella systemet och börja om igen. Några intressanta citat:
En annan intressant video tipsar Vidsynt om. Det är epidemiologen Richard Wilkinson som berättar om hur ekonomisk ojämlikhet skadar samhällen.
Hans radikala lösning är i princip att skriva av skulderna, bankrutta bankerna, tillfälligt förstatliga det finansiella systemet och börja om igen. Några intressanta citat:
- Tror du verkligen att vi är på väg mot ännu en stor depression?Han föreslår att staten "trycker" en massa pengar som delas ut till alla, men med villkoret att det i första hand ska gå till att betala av individernas lån. Detta kommer att minska skuldbördan, men utan att försätta bankerna i konkurs.
- Vi är redan i en, och samma sak gällde under den förra stora depressionen, att folk inte förstod att det var en förrän den var över.
"man kan få väldigt väldigt dåliga sociala effekter av en kris som denna"
"Jag är emot kapitalism som parasiterar på sig själv, vilket händer när vi låter finanssektorn ta över och skapa mycket mer skulder än vi behöver."
"Ekonomiinstitutionerna [på universiteten] var källan till dessa dåliga tankar."
"Vi måste ändra den politiska maktbalansen nu, eftersom i grunden så har finanssektorn, världens kreditorer, dominerat politiskt och definitivt satt den politiska agendan för de senaste 20-30 åren."
"Hushållen tog inte de dåliga besluten, de dåliga besluten togs av bankerna som lånade ut."
En annan intressant video tipsar Vidsynt om. Det är epidemiologen Richard Wilkinson som berättar om hur ekonomisk ojämlikhet skadar samhällen.
2011-11-07
Landet ojämlik
SvD hade i söndags en artikel om de stora klyftorna mellan rika och fattiga i USA.
De rika har de senaste årtionden blivit mycket rikare i USA, medan de fattigare delarna av befolkningen inte alls hängt med i denna utveckling. Framförallt så har den rikaste procenten av befolkningen nästan fyrfaldigat sin inkomst, vilket Sudden Debt skrev om nyligen.
Kongressens budgetkontor har även gjort en studie där man på omslaget ser följande diagram över andel av de totala inkomsterna som tillfaller olika inkomstgrupper. Även där framgår det att de rikaste kapat åt sig en större del av kakan, även om det i detta diagram bara handlar om de rikaste 20 procenten.
Några tidigare artiklar från min blogg om hur illa det är ställt i USA:
De rika har de senaste årtionden blivit mycket rikare i USA, medan de fattigare delarna av befolkningen inte alls hängt med i denna utveckling. Framförallt så har den rikaste procenten av befolkningen nästan fyrfaldigat sin inkomst, vilket Sudden Debt skrev om nyligen.
2011-03-08
Genusperspektiv
Med anledning av att idag är Internationella kvinnodagen tänkte jag ta upp lite genusperspektiv här på bloggen i form av en saga som jag har hittat på och berättat för mina barn. En liten illustration av det könsrollstänkande som genomsyrar alla aspekter av våra liv.
Prins Björnbär
Det var en gång för länge sedan en drottning och en kung som bodde i ett vackert slott. Varje dag sade de till varann:
- Tänk, om vi ändå kunde få ett barn!
Fast de fick till sin stora sorg inget barn. Men så en dag när kungen badade hoppade en padda upp ur vattnet och sade till honom:
- Din önskan ska bli uppfylld - nästa år kommer du att få en son.
Och paddan fick rätt. Kungen fick en son, som var så vacker att drottningen blev utom sig av glädje och ställde till med en stor fest. Hon bjöd inte bara in adelskvinnor och granndrottningar utan även trollkarlarna, för att de skulle välsigna barnet. Det fanns fyra trollkarlar i hennes rike, men hon var slarvig och bjöd bara in tre av dem. Det blev i alla fall en ståtlig fest, där prinsen fick namnet Björn, och de tre trollkarlarna skänkte underbara gåvor till prinsen. Den gula trollkarlen sade "han ska bli den fagraste gossen av alla", den gröna trollkarlen sade "han ska få den ljuvligaste sångrösten" och den röda trollkarlen sade "han ska bli den styvaste ryttaren av alla", och så svängde de sina trollspön och gav den späde prinsen sina magiska gåvor.
Men plötsligen dök den fjärde trollkarlen upp oinbjuden på festen.
- Varför har inte jag blivit bjuden? Skrek den blå trollkarlen och uttalade sedan sin förbannelse.
- När prins Björn fyller arton år kommer han att sticka sig på en spade och falla död ner.
Drottningen blev förskräckt och beordrade sina soldater att jaga iväg den onde trollkarlen, som flög iväg i ett moln av blå rök. Därefter frågade drottningen och kungen de tre goda trollkarlarna om de inte kunde lösa den förbannelse som den blå trollkarlen satt på prinsen. De svarade att de tyvärr inte kunde utplåna förbannelsen utan bara mildra den, så de sade:
- När prins Björn fyller arton år kommer han inte att dö utan bara att sova djupt i hundra år.
Drottningen ville skydda sitt älskade barn, så därför befallde hon att alla spadar i hela riket skulle förstöras. Drottningens amazoner gick runt och samlade in alla spadar, som sedan smiddes om till grepar.
Den unge prins Björn växte upp och åren gick. Han blev precis som trollkarlarna sagt den fagraste gosse man någonsin skådat, han hade den ljuvligaste sångröst och vad gäller att rida var ingen så styv som han. Alla som såg honom älskade honom. Drottningen och kungen kände sig trygga och glada nu när de visste att alla spadar hade förstörts.
Den dagen han fyllde arton år tog prins Björn sig en promenad i slottsträdgården. I det bortersta hörnet fick han syn på en blåklädd gammal gubbe som stod och grävde i ett trädgårdsland.
- Goddag, farbror, sade prinsen, står du här och gräver?
- Ja, svarade gubben, och tungt är det för en gammal man som jag. Du som är ung och stark skulle kanske kunna hjälpa mig?
- Visst kan jag det, sade prinsen glatt.
- Tack så mycket, svarade gubben.
- Men vilken konstig grep du har, sade prins Björn, den ser ut som en sked istället för en gaffel!
Prins Björn hade ju aldrig sett en spade i hela sitt liv, eftersom drottningen befallt att alla skulle förstöras. Därför tog han spaden utan att misstänka något och satte igång att hjälpa gubben att gräva upp trädgårdslandet. Men knappt hade han satt igång att gräva, så stack han sig i foten med spaden.
- Å, jag känner mig plötsligt så trött, sade prins Björn, jag tror jag måste gå och lägga mig.
Den gamle gubben skrockade för sig själv och smög sig raskt iväg - som ni förstår var det den blå trollkarlen som var förklädd.
Prins Björn gick in i ett skjul i trädgården, lade sig ner på en bänk där och somnade djupt. Då kom de tre goda trollkarlarna och förtrollade hela slottet så att alla somnade. Drottningen och kungen somnade på sina troner och hela hovet med dem. En hund höll på att jaga en katt, men båda somnade mitt på borggården. Soldaterna somnade på sina poster, flugorna somnade och ramlade ner på golvet, hästarna somnade i stallet. Elden i spisen blev stilla. Kokerskan skulle just ge köksflickan en örfil, men båda somnade.
Runt omkring sottet växte sedan ett stort björnbärssnår upp. För varje år blev det allt högre och till sist syntes inget av slottet, inte ens det högsta tornet.
I drottningariket berättade man sagan om den sköne sovande prins Björn, som med tiden kom att kallas prins Björnbär efter det jättelika björnbärssnår som omgav det sovande slottet. Ibland kom prinsessor eller unga amazoner som försökte tränga igenom björnbärssnåret och komma in till slottet, men det var omöjligt eftersom snåret var så tätt och dessutom förtrollat.
Efter många år kom slutligen en prinsessa ridande till riket och hon hörde en gammal gumma berätta om det ogenomträngliga björnbärssnåret och slottet och den vackre prinsen som låg och sov innanför. Trots att den gamla gumman avrådde henne gav sig prinsessan av till björnbärssnåret för att ta sig in och se den fagre prinsen.
Just den dagen hade faktiskt de hundra åren just gått och förtrollningen bröts så att drottningadottern kunde hugga sig fram genom snåret med sitt svärd.
Vid slottets port såg hon vakterna sitta och sova, i stallet låg hästarna, på borggården sov hundar och katter. I stora salen satt drottningen och kungen och slumrade på sina troner. Prinsessan gick ut på slottets baksida och ut i köksträdgården. Slutligen kom hon till det skjul där prins Björnbär låg och sov.
Han låg där och var så fager, att prinsessan inte kunde ta blicken ifrån honom. Hon böjde sig ner och gav honom en kyss. Så snart hon hade gjort det slog den sovande prinsen upp ögonen. De såg på varandra och det var kärlek vid första ögonkastet.
Hela slottet vaknade nu också. Drottningen och kungen vaknade till på sina troner och hela hovet med dem. Hunden vaknade upp och fortsatte att jaga katten. Vaktposterna vaknade, flugorna surrade vidare, hästarna reste sig upp i stallet. Elden i spisen började spraka igen. Kokerskan gav köksflickan en örfil så hon skrek.
Så ställdes det till en stor fest, som också blev bröllopsfest för prins Björnbär och prinsessan som brutit förtrollningen. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
(Fritt efter bröderna Grimm)
Prins Björnbär
Det var en gång för länge sedan en drottning och en kung som bodde i ett vackert slott. Varje dag sade de till varann:
- Tänk, om vi ändå kunde få ett barn!
Fast de fick till sin stora sorg inget barn. Men så en dag när kungen badade hoppade en padda upp ur vattnet och sade till honom:
- Din önskan ska bli uppfylld - nästa år kommer du att få en son.
Och paddan fick rätt. Kungen fick en son, som var så vacker att drottningen blev utom sig av glädje och ställde till med en stor fest. Hon bjöd inte bara in adelskvinnor och granndrottningar utan även trollkarlarna, för att de skulle välsigna barnet. Det fanns fyra trollkarlar i hennes rike, men hon var slarvig och bjöd bara in tre av dem. Det blev i alla fall en ståtlig fest, där prinsen fick namnet Björn, och de tre trollkarlarna skänkte underbara gåvor till prinsen. Den gula trollkarlen sade "han ska bli den fagraste gossen av alla", den gröna trollkarlen sade "han ska få den ljuvligaste sångrösten" och den röda trollkarlen sade "han ska bli den styvaste ryttaren av alla", och så svängde de sina trollspön och gav den späde prinsen sina magiska gåvor.
Men plötsligen dök den fjärde trollkarlen upp oinbjuden på festen.
- Varför har inte jag blivit bjuden? Skrek den blå trollkarlen och uttalade sedan sin förbannelse.
- När prins Björn fyller arton år kommer han att sticka sig på en spade och falla död ner.
Drottningen blev förskräckt och beordrade sina soldater att jaga iväg den onde trollkarlen, som flög iväg i ett moln av blå rök. Därefter frågade drottningen och kungen de tre goda trollkarlarna om de inte kunde lösa den förbannelse som den blå trollkarlen satt på prinsen. De svarade att de tyvärr inte kunde utplåna förbannelsen utan bara mildra den, så de sade:
- När prins Björn fyller arton år kommer han inte att dö utan bara att sova djupt i hundra år.
Drottningen ville skydda sitt älskade barn, så därför befallde hon att alla spadar i hela riket skulle förstöras. Drottningens amazoner gick runt och samlade in alla spadar, som sedan smiddes om till grepar.
Den unge prins Björn växte upp och åren gick. Han blev precis som trollkarlarna sagt den fagraste gosse man någonsin skådat, han hade den ljuvligaste sångröst och vad gäller att rida var ingen så styv som han. Alla som såg honom älskade honom. Drottningen och kungen kände sig trygga och glada nu när de visste att alla spadar hade förstörts.
Den dagen han fyllde arton år tog prins Björn sig en promenad i slottsträdgården. I det bortersta hörnet fick han syn på en blåklädd gammal gubbe som stod och grävde i ett trädgårdsland.
- Goddag, farbror, sade prinsen, står du här och gräver?
- Ja, svarade gubben, och tungt är det för en gammal man som jag. Du som är ung och stark skulle kanske kunna hjälpa mig?
- Visst kan jag det, sade prinsen glatt.
- Tack så mycket, svarade gubben.
- Men vilken konstig grep du har, sade prins Björn, den ser ut som en sked istället för en gaffel!
Prins Björn hade ju aldrig sett en spade i hela sitt liv, eftersom drottningen befallt att alla skulle förstöras. Därför tog han spaden utan att misstänka något och satte igång att hjälpa gubben att gräva upp trädgårdslandet. Men knappt hade han satt igång att gräva, så stack han sig i foten med spaden.
- Å, jag känner mig plötsligt så trött, sade prins Björn, jag tror jag måste gå och lägga mig.
Den gamle gubben skrockade för sig själv och smög sig raskt iväg - som ni förstår var det den blå trollkarlen som var förklädd.
Prins Björn gick in i ett skjul i trädgården, lade sig ner på en bänk där och somnade djupt. Då kom de tre goda trollkarlarna och förtrollade hela slottet så att alla somnade. Drottningen och kungen somnade på sina troner och hela hovet med dem. En hund höll på att jaga en katt, men båda somnade mitt på borggården. Soldaterna somnade på sina poster, flugorna somnade och ramlade ner på golvet, hästarna somnade i stallet. Elden i spisen blev stilla. Kokerskan skulle just ge köksflickan en örfil, men båda somnade.
Runt omkring sottet växte sedan ett stort björnbärssnår upp. För varje år blev det allt högre och till sist syntes inget av slottet, inte ens det högsta tornet.
I drottningariket berättade man sagan om den sköne sovande prins Björn, som med tiden kom att kallas prins Björnbär efter det jättelika björnbärssnår som omgav det sovande slottet. Ibland kom prinsessor eller unga amazoner som försökte tränga igenom björnbärssnåret och komma in till slottet, men det var omöjligt eftersom snåret var så tätt och dessutom förtrollat.
Efter många år kom slutligen en prinsessa ridande till riket och hon hörde en gammal gumma berätta om det ogenomträngliga björnbärssnåret och slottet och den vackre prinsen som låg och sov innanför. Trots att den gamla gumman avrådde henne gav sig prinsessan av till björnbärssnåret för att ta sig in och se den fagre prinsen.
Just den dagen hade faktiskt de hundra åren just gått och förtrollningen bröts så att drottningadottern kunde hugga sig fram genom snåret med sitt svärd.
Vid slottets port såg hon vakterna sitta och sova, i stallet låg hästarna, på borggården sov hundar och katter. I stora salen satt drottningen och kungen och slumrade på sina troner. Prinsessan gick ut på slottets baksida och ut i köksträdgården. Slutligen kom hon till det skjul där prins Björnbär låg och sov.
Han låg där och var så fager, att prinsessan inte kunde ta blicken ifrån honom. Hon böjde sig ner och gav honom en kyss. Så snart hon hade gjort det slog den sovande prinsen upp ögonen. De såg på varandra och det var kärlek vid första ögonkastet.
Hela slottet vaknade nu också. Drottningen och kungen vaknade till på sina troner och hela hovet med dem. Hunden vaknade upp och fortsatte att jaga katten. Vaktposterna vaknade, flugorna surrade vidare, hästarna reste sig upp i stallet. Elden i spisen började spraka igen. Kokerskan gav köksflickan en örfil så hon skrek.
Så ställdes det till en stor fest, som också blev bröllopsfest för prins Björnbär och prinsessan som brutit förtrollningen. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.
(Fritt efter bröderna Grimm)
2010-10-10
Inkomstklyftor föregår större kriser
Jag hittade just ett intressant inlägg på bloggen Ekonomikommentarer, nämligen "Stora klyftor kan utlösa ekonomiska kriser". Mina mer högerinriktade läsare kommer kanske att sätta kaffet i halsen, men det hela bottnar faktiskt i en rapport från amerikanska kongressens "Joint Economic Committee" med titeln "Income Inequality and the Great Recession". Framförallt följande diagram är mycket intressant. (Klicka för att förstora.)
Det visar att inkomstojämlikheten verkar nå sin topp just före större ekonomiska kriser. 1928 stod de rikaste 10% av amerikanerna för närmare 50% av de totala inkomsterna, och likadant var det 2007.
Inkomstklyftorna i USA har stigit dramatiskt de senaste trettio åren, och förvandlat landet till ett av de mest ojämlika i världen vad gäller inkomster. Rapportförfattarna framkastar teorin att stora inkomstklyftor kan destabilisera ekonomin. De säger också att stagnerande inkomster för medelklassen i USA ledde till att dessa behövde ta allt större lån för att kunna fortsätta sin livsstil, vilket ledde till den kreditbubbla som nyss spruckit.
Man kan då fråga sig varför stora inkomstklyftor skulle leda till problem i ekonomin. En teori som jag sett framföras är att de ökande inkomsterna för de rikare leder till större andel improduktiva investeringar - lyxbåtar, lyxhus o.s.v. Det låter ju inte helt osannolikt. Fler rika innebär också att det lönar sig att starta företag som riktar sig mot de rikas konsumtion, exempelvis lyxhotell och "finare" båtklubbar. Även dessa kan ses som improduktiva investeringar om man så vill.
Men att stora delar av befolkningen tvingas skuldsätta sig för att behålla sin levnadsstandard är troligen det värsta problemet för ekonomin i stort. Det är inte en slump att diagrammet över kreditbubblan i USA ser ut att stämma bra i tiden med diagrammet över inkomstojämlikhet. (Klicka för att förstora.)
Som jag noterade häromdagen har detta diagram numera en liten krok nedåt för 2010.
I sammanhanget är också den video "Debunking Money" som Musik@Centrifugen tipsar om idag intressant. Många av de rikaste är de som befunnit sig i vänstra halvan av hans diagram, alltså med kopplingar till banker och finans, som sugit ut pengar från vanligt folk.
Kopplingar till ämnet har också den läsvärda artikel som Andreas Cervenka skrivit för SvD / E24 om "En bank utan lån kan aldrig krascha". Artikeln behandlar "Limited purpose banking".
[Läs även andra bloggares åsikter om jämlikhet, inkomstklyftor, usa, pengar, banker, lån, kreditbubbla]
Inkomstklyftorna i USA har stigit dramatiskt de senaste trettio åren, och förvandlat landet till ett av de mest ojämlika i världen vad gäller inkomster. Rapportförfattarna framkastar teorin att stora inkomstklyftor kan destabilisera ekonomin. De säger också att stagnerande inkomster för medelklassen i USA ledde till att dessa behövde ta allt större lån för att kunna fortsätta sin livsstil, vilket ledde till den kreditbubbla som nyss spruckit.
Man kan då fråga sig varför stora inkomstklyftor skulle leda till problem i ekonomin. En teori som jag sett framföras är att de ökande inkomsterna för de rikare leder till större andel improduktiva investeringar - lyxbåtar, lyxhus o.s.v. Det låter ju inte helt osannolikt. Fler rika innebär också att det lönar sig att starta företag som riktar sig mot de rikas konsumtion, exempelvis lyxhotell och "finare" båtklubbar. Även dessa kan ses som improduktiva investeringar om man så vill.
Men att stora delar av befolkningen tvingas skuldsätta sig för att behålla sin levnadsstandard är troligen det värsta problemet för ekonomin i stort. Det är inte en slump att diagrammet över kreditbubblan i USA ser ut att stämma bra i tiden med diagrammet över inkomstojämlikhet. (Klicka för att förstora.)
I sammanhanget är också den video "Debunking Money" som Musik@Centrifugen tipsar om idag intressant. Många av de rikaste är de som befunnit sig i vänstra halvan av hans diagram, alltså med kopplingar till banker och finans, som sugit ut pengar från vanligt folk.
Kopplingar till ämnet har också den läsvärda artikel som Andreas Cervenka skrivit för SvD / E24 om "En bank utan lån kan aldrig krascha". Artikeln behandlar "Limited purpose banking".
[Läs även andra bloggares åsikter om jämlikhet, inkomstklyftor, usa, pengar, banker, lån, kreditbubbla]
2010-06-19
Så otidsenligt
När jag ser bilderna från dagens bröllopskortege slår det mig att all denna pompa och ståt är så oerhört otidsenlig. Varför alla dessa människor uppklädda i mer eller mindre antika uniformer, bara för att vår tronföljerska ska gifta sig? Det hela ter sig smått absurt i vår moderna värld. Kontrasten mellan de antika uniformerna och formationsflygningen med 18 Gripen-flygplan är också härlig. Men det kanske är bättre att "försvaret" lägger pengar på prinsessbröllop än på underliga reklamkampanjer.
Jag förstår inte heller varför vi skattebetalare ska betala en massa för detta ståhej. Som Lars Ohly påpekade på Newsmill igår har kungen klart tillräckligt med pengar att bekosta sin egen dotters bröllop, och skattepengarna skulle kunna användas till betydligt bättre ändamål. All heder också till Lars Ohly för att han som ende inbjuden partiledare tackade nej till bröllopet. I den artikel han då skrev uttrycker han kritiken mot monarkin väl.
Däremot ser jag av gästlistan för bröllopet att den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Alice Åström är på festen. Konstigt.
Annars kan man av gästlistan förstå att titlar är viktiga i detta sammanhang. De flesta gäster har en titel, även om den är "förskollärare" eller "fru". Även detta mycket otidsenligt.
Ännu mer otidsenligt framstår hela megabröllopet, när stödet för monarkin och kungafamiljen faller stadigt. Av opinionsundersökningen framgår också att förutom (som väntat) hos vänsterpartisympatisörerna, så är monarkimotståndarna i majoritet även bland Miljöpartiets väljare. Här borde språkrören Wetterstrand och Eriksson inte gå på bröllopet utan istället lyssna lite på sina väljare och vad partiet skriver officiellt om monarki.
[Andra bloggar om kungahuset, republik, jämlikhet, demokrati, politik, victoria, bröllop, daniel]
Jag förstår inte heller varför vi skattebetalare ska betala en massa för detta ståhej. Som Lars Ohly påpekade på Newsmill igår har kungen klart tillräckligt med pengar att bekosta sin egen dotters bröllop, och skattepengarna skulle kunna användas till betydligt bättre ändamål. All heder också till Lars Ohly för att han som ende inbjuden partiledare tackade nej till bröllopet. I den artikel han då skrev uttrycker han kritiken mot monarkin väl.
För mig är det ytterst märkligt att tjänsten som Sveriges statschef fortfarande ärvs. I en demokrati ska inte offentliga tjänster kunna ärvas. Det är en rest ifrån en förlegad människosyn där familj och börd avgjorde en människas ställning i samhället. En kvinna eller mans ursprung säger heller inget om hennes eller hans kompetens för en tjänst.För den som vill veta mer om varför Sverige borde bli republik rekommenderar jag som vanligt Republikanska föreningen.
Ur ett demokratiskt perspektiv bör statschefen tillsättas genom val och hämtas ur befolkningen som helhet. Statschefen ska kunna heta Persson, Nilsson eller Obama i efternamn, som alla andra svenskar.
Dessutom tycker jag att det är konstigt att kungen enligt grundlagen har rättigheter och skyldigheter som inga andra svenskar har. Vår kung får inte åtalas om han bryter mot lagen. Han får inte heller tro på vad han vill. Våra prinsessor och prinsar får inte gifta sig med vem de vill utan att regeringen godkänner det. Dessa rättigheter och skyldigheter som endast gäller kungen och kungafamiljen strider emot principen om alla människors lika värde. Det är också helt orimligt att skattebetalarna ska vara med och betala för legaliserandet av deras förhållande.
Däremot ser jag av gästlistan för bröllopet att den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Alice Åström är på festen. Konstigt.
Annars kan man av gästlistan förstå att titlar är viktiga i detta sammanhang. De flesta gäster har en titel, även om den är "förskollärare" eller "fru". Även detta mycket otidsenligt.
Ännu mer otidsenligt framstår hela megabröllopet, när stödet för monarkin och kungafamiljen faller stadigt. Av opinionsundersökningen framgår också att förutom (som väntat) hos vänsterpartisympatisörerna, så är monarkimotståndarna i majoritet även bland Miljöpartiets väljare. Här borde språkrören Wetterstrand och Eriksson inte gå på bröllopet utan istället lyssna lite på sina väljare och vad partiet skriver officiellt om monarki.
Monarki går inte ihop med demokrati eftersom rollen som statchef går i arv inom en och samma släkt. Statschefen ska tillsättas på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet.Nå, jag hoppas att all uppmärksamhet runt prinsessbröllopet nu bidrar till att den svenska monarkin synas närmare och att vi därmed kan komma några steg närmare republik.
Det är fel att kungahuset får ett apanage på över hundra miljoner kroner varje år, att monarken får öppna riksmötet varje år och sitta ordförande i utrikesnämnden.
[Andra bloggar om kungahuset, republik, jämlikhet, demokrati, politik, victoria, bröllop, daniel]
2010-06-08
Varför ska idrottseliten gynnas?
Idag har DN en intervju med Vänsterpartiets ledare Lars Ohly som gör mig riktigt förbannad. Först talar han så trevligt om jämlikhet.
Sen kommer det som gör mig arg.
Vad gäller idrotten - vad är så bra med elitidrotten? Den gör att folk bänkar sig i tevesoffan för att sitta still och titta på idrott istället för att idrotta själva, med alla de dyrbara välfärdssjukdomar som följer på stillasittande. Satsa istället på bredd i idrotten, så att folk börjar röra på sig. Hellre korpfotboll än elitfotboll! Elitidrott leder också till vansinniga felsatsningar som alltför många, stora och dyra arenor. Men det ska tydligen vara skådespel för folket...
[Andra bloggar om politik, idrott, skatter, jämlikhet, vänsterpartiet, lars ohly]
– Ett mer jämlikt samhälle skapar bättre förhållanden för alla, förklarar han när bullret lagt sig. Problemet i dag är inte att det inte går att bli rik, utan i stället att den rikedom som uppstår ofta uppstår på andras bekostnad och försvårar jämlikheten.Visst, jag håller med Ohly om att ett jämlikt samhälle är bra. Men vilken rikedom uppstår "på andras bekostnad"? Det mest solklara exemplet jag kan tänka mig är lotterier och andra spel, där några miljonärer skapas mot att alla andra deltagare betalar en "frivillig skatt". Men vill Ohly ta bort spel och lotterier? Nej, det har jag aldrig hört.
Sen kommer det som gör mig arg.
Det finns dock ett område där Lars Ohly tycker att det är bra att gynna den mest högavlönade eliten. Det gäller fotboll.Varför ända in i alla glödheta ska vi gynna just elitidrottare skattemässigt? När de är "klara" med sin karriär får de väl ta ett vanligt jobb som vanligt folk. Varför ska just elitidrottare kunna leva resten av sitt liv på kanske tio års arbete, när inte vanligt folk har den förmånen? Elitidrottare som skattefrälse motsäger ju det som Ohly nyss så fint sagt om jämlikhet. Hur ska jag kunna tro på Ohlys tal om jämlikhet när han kommer med så korkade ojämlihetsökande förslag?
– Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. [...] Det är en konkurrenssituation och det gäller inkomster under kort tid. Då anser jag att Sverige i likhet med Danmark och Norge ska sänka skatterna för dessa fotbollsspelare.
Vad gäller idrotten - vad är så bra med elitidrotten? Den gör att folk bänkar sig i tevesoffan för att sitta still och titta på idrott istället för att idrotta själva, med alla de dyrbara välfärdssjukdomar som följer på stillasittande. Satsa istället på bredd i idrotten, så att folk börjar röra på sig. Hellre korpfotboll än elitfotboll! Elitidrott leder också till vansinniga felsatsningar som alltför många, stora och dyra arenor. Men det ska tydligen vara skådespel för folket...
[Andra bloggar om politik, idrott, skatter, jämlikhet, vänsterpartiet, lars ohly]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
