Kineser spekulerar i råvaror!

Kina befinner sig just nu i något slags slutspel i sin gigantiska kreditbubbla (som jag skrev om förra året). Denna kreditbubbla har kraftigt destabiliserande effekter på alla marknader som är beroende av krediter, ty en stor del av krediterna används för spekulation. Först fastigheter, aktier och företagsobligationer och nu senast råvaror.

Förra året såg vi en kraftig börsbubbla i Kina, när plötsligt massor av aktiehandelskonton öppnades, börsen raskt steg till svindlande höjder, för att därefter snabbt krascha. Shanghaibörsen steg på ett år med 152 procent (!) och har därefter fallit 43 procent! Ett eko av den större kinesiska börsbubblan med efterföljande krasch 2006-2008.

Nu är bubblan istället i råvaror och halvfabrikat, såsom armeringsjärn och bomull. Sedan början av året har terminspriset på armeringsjärn stigit med nästan 50 procent. Detta avspeglar förvisso en ökad efterfrågan - spotpriset på armeringsjärn i Kina har ökat med 57 procent och efterfrågan överstiger just nu tillgången. Det som dock får en att baxna är handelsvolymerna. I torsdags handlades terminskontrakt på armeringsjärn för över 223 miljoner ton armeringsjärn, vilket är mer än Kinas årsproduktion! Handeln i terminskontrakt på armeringsjärn var i torsdags totalt för 47 miljarder dollar, vilket kan jämföras med torsdagens totala handelsvolym i aktier på Shanghaibörsen, som var cirka 32 miljarder dollar.

Hur absurt stora handelsvolymerna är kan man också förstå genom att jämföra med råvarubörsernas omsättning i USA. I Kina handlades på en dag bomullskontrakt för 15 miljarder dollar (mot 0,5 miljarder dagligen i februari). På USA:s råvarubörs handlas dagligen bomullskontrakt för omkring 0,6 miljarder dollar. Sockerkontrakt handlades för 14 miljarder dollar på en dag i Kina, medan daglig omsättning för sockerbetskontrakt i USA brukar ligga runt 0,85 miljarder dollar.

Rekordstor kredittillväxt ligger bakom

Bakom all denna spekulation ligger som vanligt en kraftig kredittillväxt, vilket Doug Noland tar upp i veckans Credit Bubble Bulletin. Sedan 2007 har de kinesiska bankernas tillgångar (alltså de krediter de gett ut) ökat från 7 biljoner dollar till över 30 biljoner. Den årliga tillväxten i kreditsystemet har också ökat från 0,9 biljoner dollar 2007 till 2,35 biljoner dollar 2015. Första kvartalet i år växte Kinas krediter med 1 biljon dollar, så årets totalsiffra lär bli minst 3 biljoner dollar.

För att sätta siffrorna i perspektiv så hade som jag skrev för drygt två år sedan Kinas banker under de gångna fem åren växt med lika mycket som totala storleken av USA:s banker. Då hade Kinas banker 24 biljoner dollar i tillgångar, mot USA:s bankers 15 biljoner dollar.

Historien bakom detta är upprepade försök från Kinas centralbank att först dämpa kredittillväxten när en spekulationsbubbla är uppenbar, för att därefter åter blåsa upp krediterna för att dämpa de negativa följdeffekterna när bubblan kraschar. Först försökte man dämpa kredittillväxten för att bromsa fastighetsbubblan, vilket fick till följd att ekonomin saktade in. Därefter släppte centralbanken på tyglarna, vilket ledde in i Kinas börsbubbla 2014-2015. När börsbubblan sprack spektakulärt satte centralbanken in ännu kraftigare kreditåtgärder.

Sammanfattningsvis kan Kinas kreditbubbla karakteriseras som världshistoriens största.

Följande är från drygt ett år sedan.

"I mitten av 2014 hade Kinas totala skulder nått 282 procent av BNP, vilket är betydligt högre än genomsnittet för framväxande ekonomier och högre än vissa avancerade ekonomier såsom Australien, USA, Tyskland och Kanada. Den kinesiska ekonomin har dragit på sig 20,8 biljoner dollar i nya skulder sedan 2007, vilket är mer än en tredjedel av den globala skuldtillväxten. Kina har nu en av de högsta nivåerna på [icke-finansiella] företags skulder i världen med 125 procent av BNP."

Sedan dess har krediterna ökat ännu mer. En gissning är att Kinas totala skulder (inklusive finansiella företag) nu ligger på 346 procent av årlig BNP.

I slutet av september 2015 låg Kinas skulder (exklusive finansiella företag) enligt BIS på 249 procent av årlig BNP, vilket är nästan lika högt som för Eurozonen.

Till slut kommer hela den kinesiska kreditbubblan att spricka, men det ser ut som om centralbanken lyckas hålla den vid liv ett tag till. Frågan är bara hur länge. Och vilka destabiliserande bieffekter kommer de ständiga allt större kredituppblåsningarna att få? Det har flera gånger sett ut som om den slutgiltiga smällen skulle komma, men varje gång har det visat sig vara falskt alarm.

Kinas börskrasch stoppar tillfälligt

I slutet av maj skrev jag om hur Kinas börs var på väg mot nya svindlande höjder. Den resan uppåt bröts dock 15 juni, när Shanghai-börsen började sin nedgång. Hittills har Shanghai-börsen fallit 28 procent sedan toppen.

Detta kvalificerar helt klart som en börskrasch. Mer detaljerat över den senaste tiden ser ni i diagrammet nedan.

Kinesiska centralbanken har vid flera tillfällen försökt att stoppa nedgången på olika vis, vilket syns som tillfälliga uppstudsar i diagrammet ovan. Senaste uppstudsen i måndags (efter att regeringen beviljat pengar till China Securities Finance Corp för att möjliggöra mer belåning av aktier) blev ytterst kortvarig. Det blev en uppgång på nästan åtta procent, för att sedan åter gå ned, även om det ser ut som om Shanghai-börsen nu tillfälligt bromsat upp i fallet.

Nu senast har man enligt utsagor från journalister förbjudit media att använda vissa uttryck såsom "aktiekatastrofen" och "rädda marknaden", men det lär nog inte hjälpa särskilt mycket när alla kinesiska investerare vill ut samtidigt.

En analytiker i Hongkong förklarar varför kinesiska staten är så desperat att försöka stoppa börskraschen.

"De styrande politikerna förstår att på grund av lånehävstången i systemet skapar börsnedgångar ringar på vattnet som kan skada den bredare ekonomin, så allt detta handlar om att förhindra spridningen av panik som skulle kunna utlösa en systemisk kris."

Vi får se hur det går, men hittills har Kinesiska centralbanken och andra ansvariga myndigheter hanterat hela börsbubblan ytterst klantigt. Bara att de tillåtit den att växa så snabbt visar att de tappat kontrollen, och deras tafatta försök att bromsa nedgången visar också på inkompetens. Därför är jag inte optimistisk inför fortsättningen vad gäller Shanghai-börsen.

Man ska när man ser på Shanghai-börsen vara medveten om att aktierna där har en gräns för daglig nedgång på tio procent, vilket dock som ni ser inte har hindrat börsen från att falla vidare nästa dag. En vidare krasch lär alltså utspela sig under flera dagar.

Tillägg 2015-07-08: Ja, det var ju högst tillfälligt som börskraschen stoppade. Idag sjönk Shanghai Composite Index ytterligare sex procent.

Kinas börser mot nya svindlande höjder

För några veckor sedan tittade jag lite på vad som håller på att hända på Kinas börser.

mängden lån för aktiehandel har mer än trefaldigats det senaste året. Mängden krediter för aktiehandel ligger nu på 8,2 procent av de tillgängliga aktiernas värde, vilket är bland de högsta nivåer som noterats på någon av världens aktiermarknader de senaste decennierna.

Då hade Shanghai Composite Index stigit till runt 4400 - mer än en fördubbling på ett år. Men vansinnet har fortsatt och nu är indexet uppe nära 5000. Diagrammet nedan visar utvecklingen från 2005 fram till nu, för att ge ett längre perspektiv på den galenskap som nu utspelar sig.

Notera hur ökningen den senaste tiden liknar vad som skedde 2006-2007. Notera även vad som skedde därefter. Hösten 2007 sade en känd investerare när han såg diagrammet över Shanghai-börsen "whatever that graph shows, I want to short it". Detsamma skulle han nog säga om han såg vad som hänt den senaste tiden, de senaste åren inzoomade nedan.

Ännu syns dock inget slut på den maniska uppgången på Kinas börser, men det kommer förr eller senare. Den våg uppåt som nu utspelar sig skulle jag gissa är den sista, men den kan pågå ett tag till. Notera särskilt att varje ny våg uppåt är brantare än den föregående.

Kinas börs WTF?

ZeroHedge presenterar dagens WTF-diagram, nämligen antal aktiehandelskonton som öppnas varje vecka i Kina:

Det är som synes omåttligt populärt och slår nu alla rekord. Mer än 10 miljoner nya aktiehandelskonton har öppnats sedan årsskiftet. Den senaste veckan öppnades nästan dubbelt så många aktiehandelskonton som veckan innan! Bidragande kan i och för sig vara att varje person nu tillåts ha mer än ett konto, vilket är en nyhet sedan en vecka.

Hur många "vanliga kineser" ska lockas in i bubblan innan den brister? Sex procent av investerarna anges vara analfabeter och två tredjedelar av dem sägs ha lämnat skolan vid 15 års ålder eller tidigare.

Nedan ser ni Shanghai-börsens index de senaste tre åren.

Inget slut ännu på den senaste (uppenbara) bubblan. Shanghai- och Shenzhen-börserna har fördubblats i värde sedan i somras. Detta samtidigt som Kinas BNP-utsikter inte sett så dåliga ut de senaste 25 åren och ekonomin visar många tecken på att sakta in. Kinas aktier värderas nu mer än dubbelt så högt i förhållande till vinsterna som USA:s aktier under dotcom-bubblans topp.

Och mängden lån för aktiehandel har mer än trefaldigats det senaste året. Mängden krediter för aktiehandel ligger nu på 8,2 procent av de tillgängliga aktiernas värde, vilket är bland de högsta nivåer som noterats på någon av världens aktiermarknader de senaste decennierna.

Hur länge kan galenskapen fortgå? Inte så länge till, tror jag.

Fracking Bust

USA:s utvinning av skifferolja befinner sig som ni troligen vet i kris på grund av att oljepriset fallit så kraftigt. Detta syns tydligt i antalet aktiva borriggar i USA, se diagrammet nedan.

Det går åt mycket fler borriggar vid utvinning av skifferolja än vid utvinning av konventionell olja, på grund av att varje borrhål ger mycket mindre olja och man därför måste borra många fler hål. Ökningen av antalet borriggar i USA har sedan 2009 varit spektakulär, men den efterföljande kraschen i antalet borriggar ser ut att bli ännu mer spektakulär.

Kraschen för skifferoljebolagen kommer självklart att få återverkningar på USA:s ekonomi, bland annat i form av ökad arbetslöshet och obligationer som tappar i värde. Hur stora de blir är oklart, men vi kan i alla fall konstatera att USA:s bostadsbubbla var betydligt större (i dollar och anställda räknat) än skifferoljebubblan, så efterverkningarna av den senare lär inte bli lika stora. Därmed inte sagt att det inte kommer att bli smärtsamt för de drabbade.

Mer kris för USA:s skifferolja

Igår hade Bloomberg en artikel som talar klarspråk om hur USA:s centralbank Federal Reserves näranollränta skapat en bubbla i skifferoljeproducenterna.

Sedan början av 2010 har energiföretag i USA tagit upp 550 miljarder dollar i obligationer och lån, vilket de kunnat göra tack vare att Federal Reserve tryckt ner ränteläget inte bara med näranollränta utan även genom kvantitativa lättnader. Därutöver tillkommer såklart alla pengar som tagits in i nyemissioner. De nedtryckta räntorna har uppmuntrat investerare att satsa pengar i obligationer med hög avkastning. Hög avkastning innebär som bekant hög risk och CreditSights förutser nu att så många som åtta procent av skräpobligationerna i energibranschen kommer att drabbas av inställda betalningar nästa år.

Det senaste halvåret har dock låneräntorna för energibolag stigit snabbt - räntan på skräpobligationer har stigit från 5,7 procent i juni till 9,5 procent nu, vilket är den högsta nivån på över fem år. Detta orsakas förstås av oljeprisets snabba fall. Den amerikanska WTI-oljan har fallit omkring 45 procent i pris sedan toppen i juni.

De högre räntorna och det lägre oljepriset gör som jag påtalat förut att oljebolagen inte längre satsar lika mycket på nya borrningar. Därför tar de inte heller några nya lån och minst tre energiföretag har redan i år skjutit upp planerade obligationsutgivningar på grund av det högre ränteläget.

Att skifferoljebolagen stoppat borrningarna är också uppenbart för den som uppmärksammade nyheten i förra veckan att antalet borrningstillstånd fallit med 40 procent från oktober till november. Om några månader kan vi därför räkna med att även antalet borriggar minskar kraftigt i USA, vilket i sin tur drabbar de företag som hyr ut dessa.

Eftersom skifferoljebrunnars produktion faller tämligen snabbt kommer också de stoppade borrningarna att inom kanske ett år leda till lägre oljeproduktion i USA.

Investeringar i skräpobligationer som skulle ge hög avkastning visar sig nu vara surdegar. De som investerade i Energy XXI, som fått in över 2 miljarder dollar på obligationer de senaste åren har till exempel fått se värdet på sina obligationer sjunka med 40 procent sedan september i år.

Många av företagen i USA:s skifferoljebubbla har också negativa kassaflöden. Exempelvis spenderar Midstates Petroleum 1,15 dollar på borrning för varje dollar de tjänar på att sälja olja och gas. Deras obligationer har halverats i värde sedan början av september.

Vi som har varit med ett tag känner igen fenomenen med negativa kassaflöden, nyemissioner och företag som lever på lån från IT-bubblan runt år 2000. Ett skräckexempel i dagens skifferoljebubbla är Sanchez Energy, som aldrig har haft ett positivt kassaflöde - även detta känns som ett eko från IT-bubblan.

Den riktigt allvarliga likviditetskrisen för energiföretagen kommer troligen i mars eller april, när bankerna räknar om hur mycket de får låna på sina kreditlinor baserat på värdet av deras oljereserver. Detta förstås förutsatt att oljeprisets trend inte plötsligt, hastigt och oväntat vänder uppåt.

Krisen för USA:s skifferolja drabbar inte bara inom landet. Även Australiensiska Red Fork Energy har drivits till konkurs på grund av sina satsningar i amerikansk skifferolja och skiffergas.

Skifferoljan bekräftas allt mer som en nu sprucken bubbla och det är tydligt att denna bubbla har blåsts upp av USA:s evigt bubbelblåsande centralbank Federal Reserve.

Kinas börsindex stiger kraftigt

Bloggrannen Jojje Ohlsson uppmärksammar på sin blogg In Beijing att Shanghai-börsen stigit med 20 procent de senaste tio handelsdagarna och med drygt 30 procent sedan i juni. Mer detaljerat skriver han om detta på Finansliv. Även Kinas näst största börs i Shenzhen har stigit starkt.

Även handelsvolymen har ökat kraftigt. "Under gårdagen var handeln på Shanghaibörsen 85 procent större än snittet de senaste 30 dagarna, och under årets gång har volymen ökat med 37 procent jämfört med i fjol". Handelsvolymen på Kinas börser har för övrigt alltid varit låg av flera orsaker, bland annat att kineserna placerat i fastigheter istället.

Den ökade volymen nu beror enligt Jojje Ohlsson på en rusning av privatsparare till börsen - bara den senaste veckan har 370 000 privatpersoner öppnat nya aktiekonton. Att privata sparare just nu flockas till aktiebörsen beror dels på att fastighetsmarknaden har stannat av, dels att den kinesiska centralbanken injicerat pengar i ekonomin och sänkt räntan. Jag tycker också att det verkar finnas ett visst mått av flockbeteende bakom detta. Den ökade handelsvolymen ligger troligen bakom även kursstegringarna, då fler aktörer ska jaga samma mängd aktier. Det finns nämligen inte några fundamenta bakom uppgången - Kinas ekonomiska tillväxt har den senaste tiden börjat mattas av och det finns inga högre vinster i företagen som skulle motivera kursuppgångarna.

I diagrammet nedan ser ni Shanghai Composite Index sedan 2009.

Notera att detta börsindex inte gjort något liknande sedan just 2009, då det åter steg efter urblåsningen av den gigantiska kinesiska börsbubbla som sprack 2007.

Ännu en spännande liten bubbla som dyker upp i den globala finansvärlden! Frågan är hur långt den kan gå innan den spricker. Troligen längre än vad någon sansad bedömare kan ana.

USA:s bostadsbubbla sedd från kreditsidan

Vi har väl alla vid det här laget sett diagrammen över hur USA:s bostadsbubbla såg ut - hur de reala bostadspriserna ökade fram till 2006 för att sedan sjunka. Egentligen är dock bostadsbubblor så som jag ser det följdeffekter av kreditbubblor, i detta fall en bubbla för hushållskrediterna. Därför är det intressant att se på hur det ser ut "från andra sidan", alltså kreditsidan. I diagrammet nedan ser ni mängden bolån i förhållande till årlig BNP för åren 1951-2014.

Bolånen i förhållande till BNP har en viss tidsförskjutning i förhållande till bostadspriserna - det var inte förrän i början av 2009 som de började sjunka. En tänkbar förklaring är att det var först hösten 2008 och den akuta finanskrisen som gjorde att de sedan 2006 sjunkande bostadspriserna fick genomslag även på bolånen.

Notera att detta är en lång tidsserie - den visar hur bolånen i USA växt som andel av BNP från 14,5 procent år 1951 till 73,5 procent i början av 2009 för att därefter gå igenom den största minskningen sedan tidsseriens början till nu omkring 54 procent av BNP. Det är ett exempel på den typiska bubbeldynamiken - i detta fall en bubbla i krediter för bostadsändamål som i några steg blåses upp, med en avslutande manisk fas (i detta fall 00-talet), för att därefter sjunka ihop när bubblan nått en ohållbar nivå. Eftersom det rör sig om bolån rör sig bubblan över en lång tid, då bostadsköp görs mer sällan än exempelvis köp av aktier eller tulpanlökar.

Det är generellt svårt att säga hur lång den sista maniska fasen i en bubbla kommer att bli och när den kommer att avslutas. Som ni ser i diagrammet ovan är det först en bit in på nedförsbacken som det verkligen bekräftas att bubblan spruckit.


Nu är bolånen inte den enda delen av hushållens krediter, utan det finns även konsumtionskrediter, som utgör en mindre andel av BNP. Dessa ser ni i diagrammet nedan. Observera att skalan här är annorlunda - data för konsumtionskrediterna finns endast från 1980.

Konsumentkrediterna i USA har åter ökat sedan 2010. Är även detta en bubbla? Jag vet inte, men ja kanske. Det ser dock inte riktigt ut som om det funnes en sista manisk fas, om det inte är så att vi på grund av tidsskalan inte ser det - det skulle kunna vara så att den maniska fasen är från 1993 och att vi sedan början av 00-talet ser den vacklande toppen. Det verkar som om det för varje kategori av krediter finns en gräns för hur stor andel av ekonomin de kan utgöra innan de blir ett problem. För bolånen låg denna gräns i USA på drygt 70 procent av BNP. För konsumentkrediter ligger gränsen rimligtvis lägre.

Så nu ska vi se på USA:s statsskuld (egentligen offentliga sektorns totala skuldsättning, varav statsskulden utgör absolut största delen). Hos FRED finns data från 1966 och framåt, se diagrammet nedan.

Här ser vi en uppenbart manisk fas från 2008 och framåt, som dock verkar ha börjat vackla nu när statsskulden nått över 100 procent av årlig BNP. Kommer vi att få se USA:s statsskuld falla? Isåfall när? Och hur? Vilka effekter får detta på världsekonomin (tips: inte bra).

Ingen bubbla?

Hos ZeroHedge ser jag följande diagram från John Hussman över USA-börsens utveckling (S&P 500) de senaste 20 åren.

Det noteras även att USA-börsens volatilitet är bland den lägsta sedan 2006.

I förra veckan skrev jag

Det ser ut som om det varit längre uppgångar på cirka fem år, följda av större nedgångar. Den senaste uppgången har nu hållit på i drygt fem år, så tiden för nedgång är mogen.

Det finns uppenbarligen fler som noterat samma sak som jag.

De flesta av världens aktiebörser är ganska väl korrelerade och "följer husse" USA. Även för Stockholmsbörsen börjar det bli farligt höga nivåer, även om vi inte har kommit tillbaks till rekordnivån från it-bubblans år 2000. Ännu ser vi dock inte några tecken på att den nuvarande uppgången skulle vara bruten, men det är läge för den investeringsintresserade att vara på sin vakt för tecken på en ny nedgångsfas.

Det är ju inte precis brist på orosmoln här i världen.

Doug Noland definierar "bubbla"

Jag har tidigare diskuterat hur en finansiell bubbla ska definieras och föreslog då följande definition:

En kreditbubbla inträffar när mängden krediter till en viss sektor inom samhället (t.ex. hushållen) ökar så mycket att denna sektor i längden inte längre kan betala räntor och amorteringar på skulderna.

Orsaken till kreditbubblan är att villkoren för kreditgivning förslappats på ett eller flera sätt, t.ex. extremt låga räntor, amorteringsfrihet eller låga krav på kontantinsats. När kreditvillkoren sedan skärps spricker kreditbubblan.

Engelska Wikipedia har följande definition av fastighetsbubbla (min översättning):

Den karakteriseras av snabba ökningar i värderingen av fastigheter såsom bostäder, tills de når ohållbara nivåer i förhållande till inkomster och andra ekonomiska faktorer, följt av en minskning av prisnivåerna.

Svenska Wikipedia har följande definition av Finansbubbla:

En finansbubbla eller finansiell bubbla är en situation när det pris som personer betalar för finansiella tillgångar, till exempel aktier eller fastigheter, överstiger det reella värdet på tillgången ifråga, d.v.s. det värde som tillgången har om man ser till de inkomster som tillgången realistiskt sett kan generera.

Doug Noland skriver sedan många år veckobrevet Credit Bubble Bulletin som förutom en läsvärd analys av någon aktuell aspekt av den globala kreditbubblan också innehåller en bra sammanfattning av veckans ekonomiska och finansiella händelser. I senaste Credit Bubble Bulletin definierar Doug Noland "bubbla" så här (min översättning):

En bubbla är en självförstärkande - men oundvikligen ohållbar - inflation (pris och/eller kvantitet) driven av monetär expansion förenat med signifikanta destabiliserande missuppfattningar och distorsioner.

Doug Noland har dock reservationen att "de olika formerna av bubblor och komplex bubbelanalys kan inte reduceras till ett par meningar" och förklarar vidare:

För att tillägga lite analytiskt djup till min definition är det viktigt att notera att monetär inflation vanligen är en expansion av Krediter. Bubblor drivs vanligen av en alltför beredvillig monetär miljö, även om kreditexcesser mycket väl kan vara begränsade till en viss sektor (t.ex. telekomkrediter 1999). Dessa krediter kan vara statliga, till företag, till hushåll eller marknadsbaserade. Sannolikt är den monetära expansionen kopplad till rask tillväxt i den finansiella sektorns balansräkningar och riskförmedling. Monetära excesser kan vara riktade mot specifika tillgångslag, såsom bolån (MBS) eller tillgångskrediter (t.ex. repo, "carry trade", lån till aktieköp). Spekulation med hävstång spelar typiskt en kritisk roll. De senaste åren har vi emellertid bevittnat hur snabbt "penningskapande" från centralbanker (balansräkningstillväxt) också kan bli en del i att blåsa upp tillgångsbubblor.

Eftersom Doug Noland har analyserat kreditbubblor under så lång tid anser jag att hans definition är särskilt intressant.

Definitionen kan appliceras på den svenska bostadsmarknaden. Vi har sett en stark inflation av bostadspriserna. Denna är självförstärkande, exempelvis eftersom den bygger på att man ser att det "fungerar" för andra att köpa bostäder till allt högre priser och därför kan man tänka sig att göra det själv. Denna bubbla är driven av monetär expansion i form av krediter till hushållen (bolån). En mängd missuppfattningar florerar, till exempel att "bostadspriserna går alltid upp". Vi ser också distorsioner i ekonomin - till exempel att folk "tvingas" att köpa bostad, fastän de kanske egentligen inte skulle vilja det. Bankerna har som bekant varit mycket beredvilliga när det gäller att ge bolån till hushållen.

De svenska bostadsköparna ägnar sig även åt spekulation, fast inte på det sätt som man vanligen menar, alltså att köpa och sälja för snabba vinster. Folk köper bostad för mångmiljonbelopp för att "det är lugnt, för bostäder i Stockholm kommer alltid att behålla sitt värde". Detta kallar jag för spekulation. Även att anta att räntan kommer att förbli låg är spekulation. Även att anta att den ekonomiska situationen kommer att vara fortsatt gynnsam är spekulation.

Skifte till högre nivå på bostadspriserna?

Före detta ledamoten av Riksbankens direktion Lars E.O. Svensson fortsätter sina skriverier om svenska bostadspriser och hushållskrediter på Ekonomistas (är han heltidsanställd där numera?). I det senaste inlägget argumenterar han emot den syn som framförs av Nouriel Roubini (känd som Dr. Doom) och Robert Shiller (en av årets två ekonomipristagare) att Sverige skulle ha en husprisbubbla. Svensson tittar där på bostadspriser nominellt, realt och i förhållande till disponibel inkomst. Dock visar han liksom förut bara utvecklingen för bostadspriserna sedan 2005, vilket jag skrivit om tidigare. Den stora uppgången i bostadspriser skedde ju före denna tid, se diagrammet nedan.

Jag påpekade detta i en kommentar till Svenssons inlägg:

Det är fortfarande så att du ser på bostadspriser bara från 2005 och framåt och därmed inte visar den period då de steg som snabbast. Tyvärr finns ju före 2005 inte lika detaljerade bostadspriser tillgängliga genom ValueGuard, men det finns priser via SCB. Att de nu stiger långsammare och sjunkit något i förhållande till disponibel inkomst skulle kunna tyda på att bostadsmarknaden drabbats av ”pyspunka”.

Svensson svarar:

Min poäng är att bostadspriserna tycks ha någorlunda stabiliserats i förhållande till disponibel inkomst från 2007. Min hypotes är att vi fått ett skift till en högre nivå på bostadspriserna fram till ungefär 2007, på grund av de fundamentala omständigheter som förklarar uppgången, men att vi framöver sannolikt kommer att se en långsmmare utveckling, i takt med disponibel inkomst – utom i regioner där nyproduktionen inte håller takten med inflyttningen.

Svenssons svar är intressant, eftersom han anser att bostadspriserna skulle ha "fått ett skift till en högre nivå". Detta liknar det som sagts i många andra ekonomiska sammanhang i historien, att några priser skulle ha nått en högre nivå baserat på någon form av fundamenta. Dessa uttalanden har sedan visat sig kvalificera för att få "äta upp sin hatt". Ett ökänt exempel är en av de sämsta ekonomiska förutsägelserna i världshistorien, nämligen när Irving Fisher 1929 tre dagar före den kända börskraschen sade att "stock prices have reached what looks like a permanently high plateau" (aktiekurserna har nått vad som ser ut som en permanent hög platå). Jag gissar att även Lars E.O. Svensson kommer att få äta upp sitt uttalande.

Notera hur uppgången i de svenska bostadspriserna ganska väl följer den klassiska marknadsbubblans anatomi.

Tillägg: Läs också vad Lars Pålsson Syll skriver om Shiller och Roubini.

Japansk börsbubbla?

Den japanska centralbanken under nytillträdde Haruhiko Kuroda och den nya regeringen under Shinzo Abe håller som bekant på med ett intressant valutaexperiment där målet är att driva upp inflationen (mätt som prisinflationen i kärn-KPI) till 2 procent från dagens deflationsartade takt. De tror nämligen att detta ska få igång den japanska ekonomin.

Hittills syns inga som helst tecken på att de skulle ha lyckats driva upp kärn-KPI, som i mars fortsatte sitt fall med en nedgång på 0,5 procent. Vad man däremot har lyckats med att inflatera är dock den japanska börsen, där Nikkei225-indexet stigit med imponerande 70 procent sedan oktober 2012.

Sådana här plötsliga "paraboliska" uppgångar brukar leda till bakslag när det inte finns någon substans bakom dem, vilket man kan se av exempelvis Bitcoins uppgång och fall nyligen. Det är nämligen inte så att Japans ekonomi plötsligt blivit bättre i grunden, utan det är bara centralbanken som satt igång att pytsa ut "pengar" (skapade som skulder). De grundläggande problemen för Japan kvarstår och orsakas av den obevekliga demografin med åldrande befolkning och minskande andel och antal i förvärvsarbetande ålder.

En lite liknande uppgång som nu hade den japanska börsen under 2005, men den efterföljande urblåsningen startade inte förrän sommaren 2007. Historien brukar dock inte upprepa sig exakt, så den nuvarande börsuppgången kan mycket väl följas av en Bitcoin-liknande krasch. Den nuvarande uppgången skiljer sig från den 2005, som kom efter en paus på halvtannat år från en uppgång 2003. Nu kommer istället börsuppgången som en "blixt från klar himmel" efter tre och ett halvt års sidledes rörelse.

Jag måste förstås påminna om att den japanska yenen också försvagats kraftigt sedan oktober 2012, men denna försvagning kan endast förklara omkring 27 procent av börsuppgången på 70 procent. Men centralbankschefen Kuroda anser förstås inte att det föreligger någon bubbla på den japanska börsen. Nej, det är förstås helt normalt och fullständigt ofarligt att börsen stiger 70 procent på sju månader, utan att de underliggande företagens utsikter principiellt förbättrats.

Centralbankschefen Kuroda hade också räknat med att hans åtgärder skulle sänka marknadsräntorna på japanska statsobligationer, men istället har de stigit. Detta är illa både för japanska statens finanser samt för japanska banker och pensionsfonder, som sitter på stora mängder japanska statspapper. Och framförallt har experimentet lett till en oerhörd volatilitet för japanska statsobligationer, där handeln har stoppats vid flera tillfällen på grund av för stora kursrörelser.

Säga vad man vill om Kuroda, men det är i alla fall spännande att följa hans experiment!

Bitcoins framtid?

"Whatever that chart shows, I want to short it!"

(US-dollar per bitcoin)

Bitcoin har redan gjort en mindre parabolisk uppgång 2011 med efterföljande krasch. Den senaste tidens uppgång är ännu mer vansinnig (1400 procent på mindre än ett år) och kommer med största sannolikhet att följas av en ännu större krasch i Bitcoins värde. Därmed inte sagt att Bitcoins värde kan komma att öka en bra bit till innan kraschen.

Bitcoin haussas upp av många, bland annat Sveriges egen piratpartist Rick Falkvinge, som skriver med närmast religiösa undertoner om hur han tror att Bitcoin kommer att förändra vårt samhälle på fullständigt orealistiska vis. Till hans fördel ska dock nämnas att han även påpekar svagheter med Bitcoin, t.ex. att en överväldigande andel av transaktionerna mellan Bitcoin och övriga valutor går via den japanska sajten MtGox.

Bloggrannen ASPO Sverige skriver lite om Bitcoins svagheter.

Bitcoin har säkert fördelar, men den förutsätter att du har en fungerande förbindelse med Internet. Det är inget vi kan ta för givet framöver. Idag kapitalkontroller, imorgon informationskontroller. Kapitalkontroller medför självklart en mängd negativa konsekvenser, men när kostnaden för att inte införa dem bedöms vara större, så införs de ändå, t.ex. på Cypern. Detsamma gäller begränsningar i informationsflödet via Internet. Att stänga ner hela eller delar av Internettrafiken skulle vara katastrofalt för stora delar av näringslivet i många länder, men när staten bedömer att dess kostnad för att inte stänga ner informationsflödet genom Internet är för stor, så kommer den att göra det. Än så länge har det handlat om länder som Egypten och Iran som stängt ner Internettrafiken, eller Kina som censurerar trafiken, men det kommer troligen att hända även i en del EU-länder framöver. Exempelvis Ungerns politiker skulle säkerligen inte vara främmande för detta. Och det är just för personer i politiskt instabila länder som en alternativ valuta som Bitcoin har störst lockelse som alternativ.

Det andra är att ha råd med en Internetförbindelse. Allt färre greker kommer exempelvis att ha råd med det. Vad blir då deras Bitcoins värda? I teorin kan de vara värdefulla, men om de inte kan komma åt dem?

Tillägg: Läs även "On the Money-ness of Bitcoins" av Nikolay Gertchev från Ludwig von Mises-institutet. Och även SvD varnar för Bitcoin.

Kinas byggbubbla når toppen?

InBeijing tipsar om att kinesiska byggbolaget BSB planerar att i den sydkinesiska staden Changsha bygga världens högsta skyskrapa. Sky City One skulle med sina 838 meter skulle slå Burj Khalifa i Dubai (828 meter). Bygget planeras börja i november i år och ska vara klart på rekordtiden tre månader! Burj Khalifa tog över fem år att bygga. Är det då möjligt på tre månader? Kanske, för BSB byggde nyligen en 30-våningars skyskrapa på bara 15 dagar (se denna film) och de har tidigare byggt ett 15-våningarshus på 6 dagar.

Rekordstora skyskrapsbyggen har historiskt ofta sammanfallit med toppar i konjunkturcykeln (enligt Skyscraper Index), så vi kan ana vad som väntar Kina. Just allt det rekordartade runt Sky City One bådar illa.

Att Kina har en fastighets- och byggbubbla illustreras också tydligt av följande diagram över cementförbrukning i förhållande till BNP som ZeroHedge hittat.

Det finns två länder som sticker ut rejält i diagrammet - Kina och Saudiarabien. I Saudiarabien kanske vi kan hitta en delförklaring i den snabbt växande befolkningen, men Kina har som bekant ettbarnspolitik.

Ansiktsbok

Facebooks börsintroduktion i fredags markerar som jag ser det den slutgiltiga excessen i aktiespekulation. Börsvärdet på drygt 100 miljarder dollar i fredags gjorde det till den största börsintroduktionen i USA:s historia.

Introduktionskursen var satt till 38 dollar och aktien steg som högst till 42 dollar i fredags, för att sluta dagen på 38,27. Igår föll dock Facebook-aktien som en sten redan i öppningen och slutade måndagen på 34,03 - en nedgång på hela 11 procent från i fredags! Detta trots att dagen präglades av stigande börs i USA, där börsindexet S&P 500 steg med 1,6 procent, Nasdaq-börsen med 1,5 procent, Google med 2,3 procent, Apple med 5,8 procent och Microsoft med 1,6 procent. Men marknaden gillade alltså inte Facebook, som totalt fallit med 19 procent sedan högsta kursen i fredags, vilket får anses som att aktiekursen faktiskt kraschat.

ZeroHedge tipsar om en bunt mycket "intressanta" siffror om Facebook.

Trenderna ser inte särskilt bra ut. Antalet nya användare ökar inte längre lika snabbt och inte heller antalet aktiva användare. Senaste kvartalet föll inkomsterna.

Värderingen får anses vara löjligt hög. Hur ska Facebook någonsin kunna uppnå ens en bråkdel av den avkastning som aktiekursen implicerar? Man har redan smått otroliga nästan en sjundedel av jordens befolkning som användare, vilket mycket optimistiskt räknat bara skulle kunna öka till högst det dubbla. Man har lovat att det kommer att vara gratis. Vad ska man tjäna pengar på? Reklam? Vem ska betala all denna ytterligare reklam? Tilläggstjänster? Vill användarna verkligen betala för dem och isåfall hur mycket (lite)? Jag vill i alla fall inte betala.

Det ser för övrigt ut som om det redan nästa vecka kommer att vara möjligt att blanka Facebook.

Ska tillägga att jag tycker mycket om Facebook som företeelse, men företagets värdering och affärsplaner verkar oerhört tveksamma.

Kinas fastighetsbubbla och dess bieffekter

Allt fler talar nu om hur den kinesiska fastighetsbubblan har spruckit. Jag undrade redan i januari i år hur länge den den kinesiska bubblan kunde fortsätta. Nu ser vi ut att ha fått svaret, nämligen att den just har spruckit.

I november ökade det totala värdet av bostadsförsäljningar med 12 procent, vilket dock bara är en uppstuds efter nedgången på hela 25 procent i oktober. December månads officiella bostadsstatistik för Kina visar (även om den troligen i viss mån är manipulerad) för nybyggda bostadshus ganska små minskningar månadsvis och fortfarande en viss prisökning på årsbasis. Det är dock trots det intressant att den visar att bostadspriserna nu sjunker på månadsbasis i hela 49 av de 70 städer som ingår, mot bara 34 av städerna i förra månadens statistik. Priserna stiger också i de flesta städer i en betydligt långsammare årstakt än inflationen, som i november höll en årstakt på 4,2 procent. Även inflationstakten i Kina har förresten saktat av från 6,5 procent i juli.

Penningmängden M2 ökade i november i en årstakt av 12,7 procent (mot 12,9 procent månaden innan). Totala mängden banklån ökade 15,6 procent i årstakt (mot 15,9 procent månaden innan). Kinas fastighetsbubbla är som alla andra bubblor kreditdriven, men en kreditmättnad tycks nu ha inträtt, då fortfarande kraftigt ökande krediter inte längre förmår driva upp fastighetspriserna. Bostadspriserna har stigit snabbt sedan marknaden släpptes fri för 13 år sedan - i städerna har bostadspriserna stigit i genomsnitt 155 procent och i Shanghai har priserna fyrfaldigats de senaste tio åren.

Att Kinas bostadspriser stannat av beror delvis på att staten "dragit i handbromsen" på lånevillkoren då man blivit rädd för de överhettningseffekter som bostadsbubblan ger. De flesta verkar tro att ett prisfall på runt 50 procent är rimligt. Idag ligger bostadspriserna runt 13 gånger den genomsnittliga årsinkomsten - en rimlig högsta nivå är runt 6 gånger årsinkomsten.

Flera byggbolag har tvingats sänka priserna för att få sina nybyggda bostäder sålda, vilket ibland har lett till protester från arga köpare som köpt innan prissänkningarna och nu ser en värdeminskning på 20 procent.

Fallande fastighetspriser ger många bieffekter på Kinas ekonomi. Som allting i Kina händer saker i stor skala. Det finns ungefär 290 miljoner kinesiska stadsbor som äger sin bostad.

En effekt är förstås att bankernas säkerhet för lånen urholkas, en effekt som dock mildras av att kravet på kontantinsats är hela 30 procent. Kontantinsatsen är dock ofta hopskramlad av köparnas föräldrar och ibland delvis lånad på den inofficiella lånemarknaden.

En annan viktig effekt är att kinesiska provinser är beroende av markförsäljning för att hålla igång sin ekonomi. Ungefär en tredjedel av provinsernas inkomster beräknas ha kommit från markförsäljning. Det ska tilläggas att markpriserna som betalas i många fall har varit absurt höga. Nu när byggboomen klingat av har omkring 30 procent av inkomsterna av markförsäljning fallit bort. Dessa inkomster utgör i sin tur grunden för de vidlyftiga lån som provinserna tagit. Många provinser har tvingats ställa in eller senarelägga markauktioner. Lånen har provinserna tagit för att bygga vägar, reningsverk, tunnelbanor och annan infrastruktur. Torkar dessa krediter upp drabbas alltså även det offentliga byggandet. Kinesiska provinser har enligt lagen inte fått ta lån direkt, men har satt upp bolag som i sin tur tagit lånen. Enligt Kinas revisionsverk finns det mer än 6500 sådana bolag (andra säger mer än 10000) med en total skuld på runt 1,7 biljoner dollar (24 procent av BNP) och bedömare räknar med att stora delar av dessa skulder aldrig kommer att betalas tillbaka, då en tredjedel av bolagen inte har tillräckligt kassaflöde för att kunna betala på lånen. På försök låter nu staten provinserna i viss mån ge ut egna obligationer.

De kinesiska provinsernas kommande skuldkris är kanske värre för landets banker än övriga lån. Tvingas staten rycka in och staga upp banksystemet så drabbar det hela världen, då Kina kommer att behöva sina pengar internt och inte kan köpa lika mycket europeiska och amerikanska statsobligationer. För att få en uppfattning om hur stort problem som Kinas banker kan utgöra för landet så är den totala storleken för de största bankernas tillgångar runt 139 procent av BNP, vilket inte är jättemycket jämfört med många europeiska länder, men det kan ändå bli kännbart, särskilt som Kinas BNP per capita är mycket lägre.

Fastigheter står enligt IMF för 12 procent av Kinas BNP, men då har man inte räknat med andra sektorer som gynnats av byggandet såsom råmaterial, möbler och vitvaror, så totalt blir det kanske 20 procent. Bara bostadsbyggandet stod för runt 6 procent av Kinas BNP 2010.

Efter bostadsbubblan med köpebostäderna satsar nu kinesiska staten på ett "mångmiljonprogram" för att bygga en massa billiga hyresbostäder; 10 miljoner lägenheter skulle byggas 2011. För de finansinstitut som lånar ut till dessa gäller inte de begränsningar som staten satt på bankerna för hur mycket de får låna ut till provinserna. Dessa billiga hyresbostäder kommer att vara cirka 40 kvadratmeter stora.

Eftersom den kinesiska staten nu har infört begränsningar på bankernas utlåning har det dykt upp en vildvuxen flora av lån vid sidan av det officiella systemet. Mycket av den utlåning som nu sker i Kina går inte till de ändamål som lånet officiellt avser, utan lånas vidare till mycket höga räntor (ofta runt 20 procent eller mer) till småföretag och hushåll. Hur stor denna svarta kreditmarknad är vet ingen. Man kan undra vad som kommer att hända här till slut - när låntagarna inte kan betala tillbaka - vad händer då med långivarna som i sin tur lånat "vitt"? En orsak att det blivit populärt att låna ut pengar på svarta marknaden är att bankkonton i Kina ger så låg ränta att de inte håller takten med inflationen. Kinesernas förtroende för aktier har också försvunnit efter de senaste årens våldsamma bergochdalbana på Shanghaibörsen.

Eftersom investeringar utanför landet i princip är förbjudna för de flesta kineser, har de låga räntorna och bristen på förtroende för aktier gjort att just fastigheter har blivit en attraktiv sektor för investeringar, då Kina sedan sektorn släpptes fri på 1990-talet ännu inte upplevt någon prisnedgång för fastigheter. En viktig ingrediens i Kinas bostadsbubbla har varit alla som har köpt lägenheter på ren spekulation. Se exempelvis en artikel från maj 2010 om 25-åriga Yu Xinpei, en före detta servitris som nu flippar lägenheter i Shanghai. 2009 köpte och sålde hon ett femtontal lägenheter.

Många fastighetsspekulanter i Kina har köpt upp mängder av bostäder utan att ens bry sig om att de ska vara bebodda, bara för att de förväntar sig högre priser framöver - uppskattningarna varierar mellan 10 och 65 miljoner tomma spekulationsbostäder totalt. Det kan vara en del av förklaringen till de stora områdena med tomma bostäder. Spekulationen har i sin tur drivit på bostadspriserna för riktiga bostadsköpare. I flera av artiklarna jag länkar till nämns exempel på unga par som betalar 10 gånger sin årsinkomst eller mer för en bostad och skrapat ihop till kontantinsatsen från besparingar, föräldrars besparingar och lån från den svarta kreditmarknaden.

Ett nytt uttryck har skapats i kinesiskan, nämligen fángnú, som betyder "husslav". Detta används om alla de kineser som lägger en alltför stor del av sin inkomst på sina bolån. En motsvarighet till våra svenska BLT (bolånetorskar).

Eftersom det krävs en stor kontantinsats riskerar många som lagt den för ännu inte färdigbyggda bostäder att förlora pengarna om projektet inte byggs klart nu när byggsektorn och priserna ser ut att falla ihop. Det finns flera exempel på byggprojekt där arbetet saktat ner eller avstannat, förutom alla där man ger rabatter på 30 till 50 procent. Som upplagt för många miljoner ilskna kineser. Hur ska regimen klara balansgången mellan alltför höga bostadspriser och social oro?

Enligt icke officiella källor har priserna fallit betydligt snabbare än vad den officiella statistiken säger. Fastighetsmäklaren Homelink säger att priserna på nya bostäder i Beijing föll med 35 procent bara i november. Fastighetsmäklaren Centaline uppskattar att byggföretagen har 22 månaders "lager" av osålda bostäder i Beijing och 21 månaders "lager" i Shanghai.

Den spruckna kinesiska fastighetsbubblan påverkar nu också Kinas ekonomi i stort. Stålproduktionen, där efterfrågan till stor del kommit från byggbranschen, har fallit 15 procent sedan juni och nästan en tredjedel av de kinesiska ståltillverkarna förlorar nu pengar. Den kinesiska radion rapporterar att hälften av alla fastighetsmäklare i Shenzhen (mellan Guangzhou och Hongkong) har slagit igen. Enligt Centaline har över 100 misslyckade markauktioner hållits bara den senaste månaden och inkomsterna från markförsäljning har fallit med 15 procent i Beijing i år och med 30 procent i landet som helhet. Provinsernas fallande inkomster från markförsäljning minskar deras möjligheter att starta nya byggprojekt för infrastruktur, vilket också påverkar byggbranschen negativt.

Den spruckna kinesiska bubblan kan bli en viktig negativ faktor för världsekonomin under 2012, med påverkan på exempelvis järngruvor i Australien och Brasilien, koppargruvor i Chile, timmerproducenter i Kanada och Ryssland. Även efterfrågan på anläggningsmaskiner från exempelvis amerikanska Caterpillar och japanska Komatsu lär minska. Det finns även många svenska företag som satsat på den kinesiska marknaden och dessa kan drabbas hårt, exempelvis Volvo. Stål och järnmalm producerar vi som bekant också en hel del av i Sverige och då Kinas bostadssektor förbrukar nästan 15 procent av världsproduktionen kan det bli mycket kännbara prisnedgångar.

Ännu syns dock inte den spruckna kinesiska fastighetsbubblan särskilt mycket i deras BNP, eftersom byggandet trots allt till stor del har fortsatt, men det är nog bara en tidsfråga innan det syns.

President Hu Jintao talade i sitt nyårstal om "att genomföra ekonomiska strukturförändringar och prioritera att förbättra människors välmående". "Vi kommer att fortsätta att balansera förhållandena mellan stabil och relativt snabb ekonomisk tillväxt, strukturförändringar och inflation. Det globala beroendet fördjupas samtidigt som instabiliteten och osäkerheten i världsekonomins återhämtning ökar"

Kinas centralbankschef Zhou Xiaochuan sade i sitt nyårstal att Kina kommer att bedriva en "klok" (prudent) penningpolitik under 2012 och se till att policyn är stabil.
Han sade att centralbanken, PBOC, kommer att fördjupa finansiella reformer, accelerera utvecklingen på finansmarknaderna och stärka och förbättra valutapolitiken.

2008-2009 lyckades Kina dra sig ur den globala krisen genom enorma investeringar i infrastruktur och genom att spä på sin egen kreditbubbla, men det är högst tveksamt om man även denna gång kommer att lyckas krångla sig ur på det viset, eftersom Kina nu är en delorsak bakom krisen.

Förresten ser det även i Hongkong ut att vara en nedgång för fastighetsmarknaden, både vad gäller priser och antalet bostadsaffärer.

Kanadas bostadsbubbla

Stefan Karlsson tipsade i oktober om en artikel av Mike Brock om den kanadensiska bostadsbubblan - i många avseenden lik den svenska, då den ännu inte spruckit. Brock skriver om den vanliga kanadensiska myten om att landet är ett undantag, då deras banker är sundare och utlåningen är mycket striktare - Brock anser att detta är helt fel. Känner vi inte igen det resonemanget från Sverige? Svenska banker är sunda och utlåningen strikt, sägs det, men det talas nu ändå om att bankerna kan behöva bättre buffert för bolånen. Kanadas banker har enligt Brock sämre kapitalbuffertar än flera av sina kollegor i Europa och USA.

In absolute terms — actual liquid capital — Canadians banks are less capitalized than many of their European and American counterparts. In fact, all big five Canadian banks, using the American and European method of capital ratio measurement, rank in the bottom ten of the biggest 50 banks in the world. Even the embattled French bank, Société Général, has a better absolute capital ratio than BMO, TD, CIBC, RBC and Scotiabank.

Om bostadspriserna i Kanada sjunker lika mycket som de har gjort i USA anser Brock att landets banker skulle vara sämre rustade att klara förlusterna än exempelvis amerikanska Citigroup.

Kanadensarna har den högsta kvoten av skulder till inkomster i OECD (155 procent) och den är högre än i USA vid toppen av deras bostadsbubbla. Detta leder honom till att ifrågasätta de underliggande antagandena för att påstå att Kanadas banksystem är sunt. En skillnad är dock att Kanada är ett exportland, men det är samtidigt en svaghet, då en global ekonomisk nedgång drabbar ekonomin hårt.

Mot slutet av artikeln kommer Brock med det intressanta påpekandet att

Om man har levt i en bubbla så här länge, börjar man tro att det sätt på vilket den ekonomiska aktiviteten ser ut i bubblan är det normala. Och sedan fokuserar beslutsfattarna på att återupprätta dessa villkor, vilket endast blåser upp bubblan igen och fortsätter att få den att växa över tiden.

Detta var precis vad våra svenska beslutsfattare lyckades med i slutet av 2008, då man blåste upp de svenska hushållens skuldbubbla till nya höjder. Denna "normalitetens bubbelpsykologi" är också vad som överhuvudtaget driver dagens beslutsfattare runt om i världen när de försöker återuppliva ekonomin.

Kanada kan alltså vara på väg mot en ekonomisk hårdlandning i bostadsbubblans spår.

Nyheter om Kanadas bostadsbubbla kan man läsa på Canada's Housing Bubble, bland annat att hushållens skulder i Kanada är på rekordnivåer.

The ratio of debt to personal disposable income hit a high of 152.98 per cent in the third quarter from 150.57 per cent in the prior three months, Statscan said Tuesday.

Byggbubbla och bostadsbubbla - dagens dumheter

Idag kan man läsa i SvD om hur runt 73 miljarder kronor ur statsbudgeten ska användas till olika infrastrukturprojekt för att hjälpa byggbolagen i deras kommande kris. Byggbranschen har levt gott på bieffekterna av den svenska bostadsbubblan och jag anser att vi även har en byggprisbubbla. Varför ska dessa byggbolag som expanderat både i storlek och i det pris de tar ut inte behöva rätta sig efter förändrade marknadsförhållanden och sänka priser och även dra in i övrigt? Konjunkturen växlar som bekant (även mellan olika branscher) och byggbranschen har nog haft sin höjdpunkt för den här gången, liksom bankerna. Det finns ingen orsak för staten att stötta upp branscher som dragit på sig för stor kostym.

Jag ställer mig också tveksam till flera av infrastrukturprojekten, särskilt Förbifart Stockholm, där jag frågar mig varför man ska bygga en väg för minskad trafik. För vad ska driva alla dessa bilar som beräknas använda förbifarten?

Vi kan också läsa om att enligt SBAB:s boprisprognos, byggd på en enkät med cirka 300 fastighetsmäklare i de tre storstadsområdena, så väntas priserna i Stockholm och Malmö falla.

- Bostadsrättspriserna i Stor-Stockholm brukar ses som en ledande indikator på bostadsmarknaden. Prognosen om fortsatt fallande bostadsrättspriser i Stor-Stockholm är därför illavarslande, säger Tomas Pousette chefsekonom på SBAB Bank.

Illavarslande för vem, herr Pousette? Priserna behöver sjunka tillbaks rejält så att unga människor åter har råd att köpa sig en bostad utan att bli skuldslavar för livet. Herr Pousette kanske anser att sjunkande bostadspriser är illavarslande för hans eget säkerligen mycket välbetalda jobb som spåman på SBAB.

Paraboliskt?

Guldpriset i dollar år 1975-2011.

När en finansiell tillgång rör sig i en sådan här typ av kurva som guldet år 2000-2011, som pekar uppåt som en parabel (med allt snabbare ökningstakt) så brukar det betyda att en topp är relativt nära. Jämför t.ex. hur guldet uppförde sig i början av kurvan ovan, ungefär 1976-1981. En parabolisk prisökning, för att sedan halveras på något år.

Guld går inte att äta, ger ingen ränta och den industriella användningen är bara en bråkdel av den årliga utvinningen. Enda orsaken att äga investeringsguld är som värdebevarare mot inflation. På lång sikt är det säkert bra, men på kort sikt ser det ut som om vi snart kommer att få se guldpriset falla ihop som en misslyckad sufflé.

Guldsmycken är en lite annan sak än investeringsguld, då de är vackra och alltså fyller en funktion. Vid en ekonomisk nedgång kommer dock väldigt många att tvingas prioritera andra inköp än just guld. Därmed faller efterfrågan både på smyckeguld och investeringsguld och med efterfrågan faller även priset.

För investeringsguld finns också i tider av kraftiga kriser en stor risk att staten på något sätt begränsar privatpersoners ägande. Ett milt exempel från de senaste dagarna är att Österrike har begränsat mängden guld som privatpersoner kan köpa vid ett och samma tillfälle. Ett mer brutalt exempel är hur USA på 1930-talet förbjöd privatpersoner att inneha investeringsguld och tvångsinlöste allt privat investeringsguld mot pappersdollar.

Den typ av kurva som guldet ovan uppvisar liknar exempelvis den för Shanghai-börsen hösten 2007, då en känd investerare utbrast "whatever that curve shows, I want to short it!" - "vad den där kurvan än visar vill jag blanka det!" Mycket riktigt sjönk Shanghaibörsen sedan ihop, se nedan.

Det är förstås svårt att pricka in den exakta toppen - guldet kan mycket väl fortsätta till 2500 eller 3000 dollar per uns innan vändningen neråt kommer - sådana här paraboliska uppgångar har en tendens att överdriva. Men när man ser en nedgång som är lika kraftig som den föregående sista uppgångsbiten, följd av en svagare upprekyl, kan man börja fundera på om det inte skett en vändning, se exempelvis toppen på Shanghai-börsen ovan. Ett annat klassiskt exempel är Ericsson-aktien runt år 2000.

Alla "goldbugs" kommer förstås att skrika högt nu över att jag "svär i kyrkan" genom att påstå att guldpriset är i en bubbla och kommer att falla ihop. De "vet" att "det är annorlunda denna gång" - staterna kommer att "trycka pengar" tills pengarna blir värdelösa och guldet skjuter vidare mot 5000 eller 10000 dollar per uns (och så vidare ad infinitum). Hur kan man vara så säker på att centralbankerna faktiskt kommer att göra så? Vissa valutor kan säkert komma att misshandlas på det viset, men inga av de stora världsvalutorna uppvisar ännu några sådana tecken.

Vi kan också titta på oljepriset.

Den paraboliska uppgången fram till sommaren 2008 följdes av en saftig priskrasch från 147 till 33 dollar per fat. Nu har oljepriset återhämtat sig rejält sedan december 2008 och den sista biten av kurvan (fram till i våras) är ånyo närmast parabolisk till sin karaktär. Notera också att prisuppgången för oljan aldrig orkade upp till toppnivån från sommaren 2008. Dags för ny oljepriskrasch? Men det är väl att svära i peak-oil-kyrkan...

Noterat: USA, Kina, Indien

I fredags visade sig senaste inköpschefsindexet i USA ha stigit till 55,3 i juni från 53,5 i maj, vilket var första gången på fyra månader som indexet steg. Dessutom förväntades indexsiffran ha sjunkit till 51,8. Den oväntat höga siffran spädde på den redan optimistiska tonen på finansmarknaderna efter Greklands "räddning".

Frågan om USA:s budgettak har ännu inte lösts, utan istället resulterat i en massa politisk strid mellan bland andra Vita huset och kommande presidentkandidater.

Är det inte till och med bättre om USA går i konkurs? undrar Ron Paul. Och att centralbankschefen Ben Bernanke, som har specialstuderat Den stora depressionen, menar att den kris som USA precis har stiftat bekantskap med skulle blekna i jämförelse med den som väntar om inte taket höjs, är inget som Michele Bachmann ger mycket för. I stället pekar hon på att effekterna i det närmaste blev noll då skuldtaket rent formellt slogs i redan i mitten av maj. Att den situationen löstes genom en rad bokföringsknep och gav ärendet respit är inget som hon tycks bry sig om. Och hennes åsikter spelar roll, Michele Bachmann är populär.

Det så kallade Misery Index (summan av inflationen och arbetslösheten) har nått sin högsta nivå sedan 1983. Ser man historiskt så var dock Misery index betydligt högre på 1970-talet, men som jag påpekat förut så är arbetslöshetssiffrorna manipulerade. Den sanna siffran är snarare antalet med jobb som andel av den vuxna befolkningen. Jag ska försöka återkomma med en justerad beräkning av Misery index utifrån detta. Misery Index verkar för övrigt de senaste åren korrelera hyfsat mot de två siffror för USA som jag påpekade i mars att de såg ut att korrelera bra - statsskulden och antalet människor som får "matkuponger".

Inte konstigt att finansminister Anders Borg säger att "en dimma" lagt sig över återhämtningen och förutom Grekland även hänvisar till utvecklingen i USA.

För att övergå till Kina, så släppte nyligen SocGen en rapport om byggbubblan där.

The report argues that the exponential growth of real estate and infrastructure spending in China is unsustainable and a painful adjustment will occur sooner or later, although SocGen acknowledges that it is impossible to predict when the slowdown or correction will occur.

På den positiva sidan för Kina får vi väga in att det inte verkar som om de omtalade spökstäderna var så allvarliga. En journalist har rest runt i några av dessa och hennes foton visar välfyllda stadsdelar på ställen där Google Maps tidigare visat tomma gator. "Spökstäderna" verkar alltså åtminstone delvis handla om att det tagit längre tid än beräknat innan folk flyttat in.

Värre för Kina är de lokala myndigheternas skulder. Moody's påtalade igår att

Den offentliga skuldnivån i Kina är kanske 3 400 miljarder kronor större än vad den ser ut i räkenskaperna, om man tittar närmare på lokala myndigheters redovisning, enligt kreditvärderaren Moody's. Den dolda jätteskulden kan om tillväxten avtar ge stora kreditförluster och då bli ett allvarligt problem för kinesiska banker, varnar Moody's, som flaggar för att det kan bli sänkta kreditbetyg för berörda banker om inte problemet åtgärdas.

I förra veckan kunde man läsa att Kina för första gången genomfört en revision av de lokala myndigheternas skulder och funnit skulder på 1,7 biljoner dollar vid slutet av förra året. De varnade för risker för återbetalningen, inklusive ett beroende av att sälja mark. I en rapport i början av juni skrev UBS att de lokala myndigheternas skulder kan uppgå till 30 procent av Kinas BNP och kan generera omkring 400 miljarder i dåliga lån. En ekonom på Credit Suisse säger att detta är den största "tidsinställda bomben" i Kinas ekonomi.

Samtidigt försöker den kinesiska centralbanken att kyla ner den snabbväxande ekonomin och det inflationstryck den skapar genom att höja bankernas reservkrav.

Sedan oktober i fjol har centralbanken höjt reservkraven på bankerna nio gånger. Den senaste höjningen, som träder i kraft nästa vecka, är på 0,5 procentenheter till 21,5 procent.

Övergår vi till nästa BRIC-land Indien, så höjde centralbanken räntan för två veckor sedan, vilket var tionde gången sedan början av 2010. Detta var också för att stävja inflationen.

Man kunde också nyligen läsa att Indien planerar att bygga ut sin kärnkraft till 20000 MW år 2020 och hela 60000 MW år 2032, mot mindre än 5000 MW idag. 30 nya reaktorer vill de bygga. Idag lider Indien av en elbrist på runt 12 procent under dygnets elintensivaste tid, vilket skapar problem med elavbrott i stora delar av landet.