Italienska banker i epicentrum

Så var Brexit-paniken över. Den blev inte särskilt lång vad gäller världens aktiebörser - två dagar av nedgångar följt av en kraftig uppstuds.

Men...

Brexit satte sökarljuset på Europas banker, även kallade "fragila avdelningen".

De italienska bankaktierna har inte återhämtat sig efter fallet efter Brexit-omröstningen, utan ligger kvar runt samma nivå som botten i början av veckan. UniCredit har fallit 30 procent, Intesa SanPaolo har fallit 25 procent och Banca Monte dei Paschi di Siena har fallit 29 procent sedan innan omröstningen. Sedan början av året har de italienska bankerna tappat mer än hälften av sitt börsvärde.

Skillnaden är slående mot exempelvis USA:s eller Sveriges banker, vars aktier har återhämtat större delen av fallet efter Brexit-omröstningen.

De italienska bankerna sitter på stora mängder dåliga lån (runt en femtedel av lånen eller 360 miljarder euro) och lider av dålig lönsamhet. Värst drabbade är Banco Popolare, Credito Valtellinese och Banca Popolare di Vicenza med runt en tredjedel dåliga lån och Banca dell'Emilia Romagna med runt en fjärdedel dåliga lån. Dessa (förhållandevis) mindre banker kommer att drabbas först och värst. För Monte dei Paschi di Siena (tredje största banken) är också nästan en fjärdedel av lånen dåliga och för de två största bankerna UniCredit och Intesa SanPaolo är omkring 20 procent av lånen dåliga.

EU-kommissionen har gett Italien tillstånd att använda statliga garantier på upp till 150 miljarder euro för att ge likviditetsstöd till sina banker. EU-kommissionen förväntar sig dock inte att stödet kommer att behövas. Nähä, varför ska det då finnas överhuvudtaget?

Italienska staten planerar också kapitalinjektioner på upp till 40 miljarder euro i landets banker. Det är dock tveksamt om de kan genomföra det, då det bryter mot EU:s nya strikta regler om bankräddningar, som föreskriver att man först ska göra en så kallad "bail-in", där innehavare av obligationer i banken och i sista hand konton med mer än 100 000 euro ska tas först vid en bankräddning.

Och hur ska ett land med en statsskuld på närmare 140 procent av årlig BNP klara av att rädda sina banker? Det enkla svaret är att det inte kommer att klara av det. Italien är som Grekland, fast många gånger större med omkring en tiondel av EU:s BNP.

Nu är det inte bara de italienska bankerna som är orosmoln. Många har länge påpekat att tyska bankjätten Deutsche Bank är världens mest systemkritiska bank på grund av dess många kopplingar till andra storbanker. Nu säger även IMF det: "Bland G-SIB (globalt systemviktiga banker) verkar Deutsche Bank vara den viktigaste nettobidragaren till systemrisker, följd av HSBC och Credit Suisse". En stor del i risken med Deutsche Bank är dess enormt stora exponering mot finansiella derivat - omkring en tredjedel av bankens tillgångar. Endast omkring en fjärdedel av tillgångarna är utlåning.

Bloggrannarna "Olja för blåbär" har idag skrivit om Deutsche Bank med utgångspunkt i Mike Shedlocks artikel om banken.

Deutsche Banks aktie har fallit cirka 22 procent sedan innan Brexit-omröstningen och har inte heller återhämtat sig sedan i måndags. Deutsche Bank värderas nu till endast 25 procent av det värde banken hade enligt årsredovisningen i slutet av 2015. Varför detta? Det tyder på att finansmarknaderna värderar Deutsche Bank som en gigantisk risk.

Och hur stor exponering har Deutsche Bank mot de italienska bankerna?

Så jag ser följande scenario:

1. Några mindre italienska banker faller
2. De större italienska bankerna får svåra problem
3. Italienska staten får statsskuldskris
4. Deutsche Bank krisar

ECB kan snart inte köpa fler obligationer

Med nuvarande regler för Europeiska centralbankens (ECB) obligationsköp, så kallade kvantitativa lättnader (QE), kommer ECB snart att få slut på statsobligationer som de kan köpa. Därmed kommer QE-programmet inte att kunna fortsätta hur länge som helst - Bloombergs artikel sätter tidsgränsen vid mars 2017.

För det första finns en regel att köpen av statsobligationer ska vara fördelade enligt euroländernas storlek mätt med BNP. Därmed blir det en övervikt för statsobligationer från eurozonens största ekonomi Tyskland.

För det andra finns det en regel att ECB inte får köpa statsobligationer med lägre ränta än -0,4 procent. Alla tyska statsobligationer upp till och med fem års löptid har för närvarande lägre ränta än -0,4 procent. Eftersom så stora delar av de tyska statsobligationerna har lägre ränta begränsar det hur mycket tyska statsobligationer som ECB kan köpa. Dessutom driver ECB:s obligationsköp ner räntorna (vilket i och för sig är meningen), vilket gör att allt färre statsobligationer kan köpas med nuvarande regler.

ECB kommer säkerligen att ändra sina regler om behov uppstår. Genom hela eurokrisen har ett genomgående tema varit att regler som ställts upp för att förhindra finansiell lössläppthet har ändrats efter hand, trots att EU:s makthavare ständigt försäkrat att det är otänkbart att reglerna skulle brytas.

Apropå centralbanker så träffas världens centralbankschefer nu i helgen efter Brexit-omröstningen hos Bank for International Settlements (BIS) för sitt årliga möte.

Dåliga EU-nyheter igen

Så verkar det åter vara dags för en period av dåliga nyheter efter den senaste tidens EU-fori över att "det värsta är över" för eurozonen.

Som jag skrev häromdagen så befinner sig nu eurozonen i kreditdeflation och eftersom mer än 90 procent av pengarna idag skapas som krediter och motsvarande banktillgodohavanden kommer kreditdeflationen helt enkelt att leda till mindre pengar i omlopp, alltså penningmängdsdeflation. Detta har förstås varit så i vissa länder ett tag nu, t.ex. Grekland, Portugal, Irland och Spanien. Detta har ändå kunnat kompenseras av att eurozonen som helhet fortfarande haft kredittillväxt tack vare de starkare länderna, framförallt Tyskland. De starka länderna har kunnat hjälpa de svaga med diverse räddningspaket, men hur bra kommer detta att gå nu?

Från euroländerna kom de senaste dagarna kommit en mängd nyheter som visar att optimismen varit obefogad. Från Grekland läser vi att strejksäsongen (som numera varar större delen av året) nu kommit igång på allvar med generalstrejk igår och tårgas mot demonstranter på Syntagma-torget. Journalisterna deltog inte i generalstrejken, utan hade sin egen sympatistrejk dagen innan, för att sedan kunna rapportera från gårdagens demonstrationer.

I Italien är det som bekant parlamentsval söndag-måndag och osäkerheten är stor om hurpass livskraftig regering detta kommer att kunna frambringa. Till råga på allt har de italienska politikerna hamnat i medieskugga på grund av påvens avgång.

Igår kom även dystra siffror för industrins omsättning i Italien, som i fjol sjönk 4,3 procent mot 2011. Industriordrarna sjönk med 9,8 procent, vilket visar att framtiden inte är ljusare utan snarare mörkare. Denna farhåga stärks av att industriordrarna sjönk ännu mer i december - ett fall på 15,3 procent gentemot december 2011. Även industrins omsättning sjönk snabbare i årets slut än i dess början - 6,3 procent för december mot 4,3 procent för året som helhet. Byggsektorn föll med 14 procent jämfört med året innan, vilket är det största fallet sedan statistikens början 1995.

Från Italien rapporterades häromdagen också att bankernas lån till den privata sektorn (hushåll och företag) minskade rekordmycket i januari enligt bankföreningen ABI. Lånen sjönk med 2,5 procent från december till januari - ännu ett tecken på den kreditdeflation jag talat om. ABI ser också behov av att revidera sin prognos för årets BNP-krympning till det sämre. ABI påtalar också att andelen dåliga lån fortsätter att öka, från 2,7 procent av banklånen i december 2011 till 3,3 procent i december 2012.

Från Spanien läste jag häromdagen att de haft den näst största konkursen sedan krisens början. Det gäller fastighetsbolaget Reyal Urbis. Man väntar sig nu fler konkurser, då bankerna blivit mer försiktiga med att förlänga lån.

"Många lån sattes om för ett eller två år sedan, med förhoppningen att saker skulle bli bättre, men det har inte varit fallet och det finns nu mer realism om situationen. Varför skulle man idag ge ett nytt lån?"

Spanien har ju också roat sig med att sanera sina banker genom att flytta över delar av deras dåliga lån till sin "bad bank" Sareb. Emellertid återstår en hel del att göra där. Frågan är också hur mycket statliga pengar (i förlängningen EU-pengar) som kommer att behöva pytsas in i Sareb framöver.

Från eurozonens motor Tyskland läser jag idag att inköpschefsindex var 50,1 i februari (en liten uppgång från 49,8 i januari), vilket var något lägre än väntat och dessutom balanserar precis på gränsen till negativt (under 50 betyder krympning). Just inköpschefsindex är intressant att titta på då det är en av de mest framåtblickande ekonomiska indikatorerna.

För eurozonen som helhet sjönk inköpschefsindex till 47,3 i februari, från 48,6 i januari, vilket också var betydligt lägre än väntat. Särskilt svagt var det för Frankrike, där industrins inköpschefsindex visserligen steg till 43,6 i februari från 42,9 föregående månad, men där siffrorna visar på en krympande fransk ekonomi. Nästa krisland? Frankrike har förhoppningar om nolltillväxt i år, vilket ändå skulle ge ett budgetunderskott på 3,6 procent, vilket är större än EU:s gräns på 3 procent av BNP. Med en ekonomi som istället ser ut att krympa blir det troligen ännu värre.

Det värsta testet kommer nu

ECB-chefen Mario Draghi 22 januari 2013:
"De mörkaste molnen över euroområdet har avlägsnat sig."

Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble december 2012:
"Jag tror att det värsta är över"
"Det finns flera ljus vid horisonten"

Verkligheten 14 februari 2013:
BNP föll mer än väntat i eurozonen som helhet under fjärde kvartalet 2012 och eftersom det var andra kvartalet i rad så är nu eurozonen officiellt i recession. Eurozonens BNP föll med 0,6 procent jämfört med kvartalet innan, vilket var mer än väntade 0,4 procent. Jämfört med samma kvartal 2011 föll BNP med 0,9 procent, mer än väntade 0,7 procent.

Värst var väl att även de stora euroländerna Tyskland och Frankrike drabbades av större BNP-fall än väntat, 0,6 respektive 0,3 procent jämfört med kvartalet innan. De flesta bedömare räknar emellertid med att det nu inte blir två kvartal i rad med sjunkande BNP för Tyskland, utan att ekonomin ska repa sig innevarande kvartal. Kanske Tyskland håller ut, men det ser inte bra ut för eurozonen som helhet. Dock var exporten en av de bitar av BNP som drabbades hårdast i Tyskland, vilket inte är bra för den exportberoende tyska ekonomin.

För Frankrike reviderades dessutom första och andra kvartalet 2012 ner till en krympning på 0,1 procent var, så landet var alltså i en svag recession då.

Även för Italien gick det sämre än väntat - 0,9 procents krympning jämfört med kvartalet innan och en nedgång på 2,7 procent jämfört med samma kvartal 2011. Italiens ekonomi har nu krympt sex kvartal i rad, vilket ger en längre recession än 2008-2009, om än inte lika stark. Inför valet 24-25 februari lovar alla de tre huvudkonkurrenterna skattesänkningar för att försöka sparka igång Italiens ekonomi.

Den största krympningen noterades från Portugal med minus 1,8 procent. Spaniens BNP krympte 0,7 procent.

I eurozonen var det endast Estlands och Slovakiens ekonomier som växte. Vi har ännu inte fått siffror för Irland, Grekland, Luxemburg, Malta och Slovenien, men dessa länder är små.

Det är nu det verkliga testet för eurozonen och dess räddningsinsatser kommer. Tidigare har det åtminstone funnits tillväxt i eurozonens starka länder och räddningarna av Grekland, Irland och Portugal har kunnat genomföras, men hur ska det gå när även Tysklands och Frankrikes ekonomi börjar hacka? Orkar de då hjälpa skuldkrisdrabbade länder? Dessutom blir det väl förr eller senare tvunget med något slags räddning av Spanien. Jag tror att Draghi och Schäuble har varit alldeles för snabba med att blåsa faran över.

Tittar vi utanför eurozonen så krympte Storbritanniens BNP med 0,3 procent sista kvartalet 2012, och nu börjar oron för fortsatt nedgång och recession.

Ser vi längre bort, så sjönk Japans bruttonationalprodukt med 0,1 procent under fjärde kvartalet jämfört med föregående kvartal och 0,4 procent i beräknad årstakt. Eftersom BNP tredje kvartalet sjönk med 1,0 procent är alltså nu även Japan officiellt i recession. Det blir nog svårt för Abes regering att få till den inflation de önskar sig.

Inför 2013

Här kommer lite tankar om viktiga faktorer som kommer att påverka världens utveckling under 2013. Förutom dessa faktorer finns alltid risken att det dyker upp någon "svart svan" som ställer till saker.

• Vi har ett oljepris som ligger runt 110 dollar per fat (Brent), vilket blir som en straffskatt på alla oljeimporterande länder, d.v.s. större delen av världsekonomin. (Men självklart jättebra för oljeexportörer som Norge, Ryssland och Saudiarabien.) Genomsnittspriset under helåret är ett av de högsta (inflationsjusterat) som vi sett någonsin och på ungefär samma nivå som 2011.
• Skulle oljepriset däremot gå ner alltför mycket får många oljeexportörer problem med ekonomin. Detta skulle kunna ske om en kraftig nedgång i världsekonomin (delvis orsakad av högt oljepris) gör att efterfrågan på olja sjunker.
• Norges oljeproduktion lär fortsätta att sjunka med omkring 6 procent per år. I vårt västra grannland kanske inte en kraftig nedgång i oljepriset kommer att ge så stora problem med statsfinanserna, men det kan komma att spräcka den norska bostadsbubblan, som troligen är en av de mest uppblåsta i världen.
• 
  Vi har 2012 haft en dålig spannmålsskörd i flera av världens största producenter. Livsmedelspriserna på världsmarknaden är därför höga - visserligen inte riktigt lika höga som 2011, men mycket högre än 2009 och 2010. Detta ger en ökad risk för social oro i fattiga länder med stor livsmedelsimport (vilket gäller de flesta fattiga länder). För 2012/2013 förutspår FAO en lägre global spannmålsproduktion än för 2011/2012. Hur kommer det att se ut för 2013/2014? Lagren är fortfarande på låga nivåer, så det finns små reserver att ta av vid missväxt.
• Vi har fortfarande en global kreditbubbla av proportioner som aldrig förr skådats i historien. Det är inte bara i EU, Japan och USA som skulderna är alltför stora, det finns också en överhängande risk att Kina drabbas av baksmälla efter sin alltför starka kredittillväxt. Vilken av dessa bubblor kommer att spricka först? Vilken av dem det än blir kommer det att sätta igång ytterligare kaos i den finansiella delen av världsekonomin.
• EU-cirkusen lär fortsätta, med återkommande "räddningar" för Grekland och Spanien, samtidigt som situationen i dessa länder urartar allt mer. Hur kommer det att gå i Grekland? Tar nynazisterna över, blir det något annat folkligt missnöje som ger en revolt, eller blir det militärkupp? Vilka åtgärder kommer EU-eliten att vidta för att försöka hålla ihop den vittrande unionen? Kommer några länder (t.ex. Storbritannien) att säga ifrån på allvar när de anser att de fått nog? Storbritanniens politiker överväger faktiskt på allvar en folkomröstning om EU-medlemskapet.
• Förutom att det blir allt svårare att hålla ihop EU självt, så pågår sönderfall inom vissa länder. Den spanska regionen Katalonien har bestämt sig för folkomröstning om oberoende 2014, vilket den spanska regimen under Rajoy såklart motsätter sig och säger bestämt att en sådan folkomröstning skulle vara emot Spaniens konstitution. Från Storbritannien ser vi mer fredliga tongångar, då premiärminister Cameron och ledaren för skotska nationalistpartiet Alex Salmond kommit överens om att hålla en folkomröstning om skotskt oberoende år 2014. Just nu ser det inte ut att finnas majoritet för oberoende, men om ekonomin utvecklas i negativ riktning kan en opinionssvängning komma att ge de brittiska politikerna deras livs överraskning.
• Under hösten blir det förbundsdagsval i Tyskland och risken finns att Merkels koalition CDU/CSU kommer att slängas ut och ersättas av en rödgrön allians. Detta skulle såklart påverka EU:s framtid. Om Merkel åker ut skulle båda EU:s axelmakter Tyskland och Frankrike styras av regeringar till vänster om mitten och skulle då lättare kunna samarbeta, fast troligen i annan riktning än under "Merkozy". Sitter Merkel kvar finns risken för att den politiska klyftan vidgas mellan Tyskland och Frankrike. Att det är valår gör att Merkel i sin EU-politik kommer att tvingas balansera mellan att hålla ihop ett allt mer spretigt EU och att hålla sig väl med de tyska väljarna.
• Här i Sverige kommer vi troligen att få se större skillnader mellan befolkningsgrupper, då lönerna förväntas öka (för dem som har stabila jobb), medan arbetslösheten förväntas öka. Bostadspriserna kommer knappast att budas upp ytterligare under sådana förhållanden. När slår den svenska skuldfällan igen?
• På klimatfronten vet vi att isvolymen och isens utbredning i Arktis var rekordsmå under slutet av sommaren. (Detta uppvägs inte av att isutbredningen i Antarktis var rekordstor.) Det kanske inte blir nytt rekord 2013, men det lär i alla fall fortsätta med liten havsisutbredning i Arktis, eftersom så mycket av den fleråriga isen försvunnit. Vi har haft ett stökigt väderår med extrem torka i bland annat USA, men ett av de regnigaste åren i modern tid i Sverige. Exakt hur vädret kommer att bli under 2013 vet vi inte, men vi kan vara ganska säkra på att det blir extrema väderhändelser av olika slag. Detta bland annat eftersom högre temperaturer i Arktis gör att de stora Rossbyvågorna rör sig långsammare.
• Mellanöstern ska vi inte heller glömma. Där kommer troligen al-Assad-regimen i Syrien slutligen att falla. Hur det sen går för landet står skrivet i stjärnorna. Detta kommer självklart att starkt påverka kringliggande länder som Israel, Libanon och Turkiet.
• I Saudiarabien blir kung Abdullah bara allt äldre (han fyller 88 i år) och kan trilla av pinn när som helst. Blir det några förändringar i landets politik efter hans frånfälle?
• Iran är försvagat av sanktionerna och där kan regimen behöva hantera folkligt missnöje. Israel hotar förstås fortfarande med att bomba deras kärnanläggningar, men jag gissar att det fortfarande bara stannar vid ett tomt hot. USA lär inte ge sig in i något krig mot Iran.

Ni mina kära läsare får gärna fylla på med sånt som ni tycker att jag glömt bort.Det är alltid svårt att göra förutsägelser om vad som kommer att hända, men de punkter jag har radat upp ger en "karta" att utgå ifrån för att bedöma årets händelser. Försöker man att göra alltför exakta förutsägelser har man ofta lika stor chans att pricka rätt som en chimpans som kastar pil.

Gott nytt år allihopa!

Industriproduktionen faller brett

De senaste dagarna har det kommit dåliga nyheter om industriproduktionen i Europa.

Bland de värsta är förstås Grekland, där industriproduktionen sjönk med rekordstora 7,3 procent från september 2011 till september 2012. Att den ökade med 2,2 procent från augusti till september förklaras av att semestern var slut för de greker som ännu inte är arbetslösa.

Spanien ligger inte långt efter med en nedgång på 7 procent på årsbasis. Den sedvanliga ökningen efter semestern från augusti till september var den lägsta som registrerats under de senaste fem åren.

I Italien sjönk industriproduktionen i september med 4,8 procent jämfört med förra året och med 1,5 procent jämfört med augusti (som var semestermånad). Detta var dock ungefär som analytikernas förväntningar.

Även i Frankrike sjönk industriproduktionen i september, med 2,1 procent jämfört med förra året och med 2,7 procent jämfört med augusti. Frankrikes centralbank väntar sig nu en krympning av Frankrikes BNP med 0,1 procent under fjärde kvartalet, och med en krympning på 0,1 procent även för tredje kvartalet skulle det innebära officiell recession i Frankrike. Detta har inte regeringen Hollande räknat med. Deras prognoser talar istället om en svag tillväxt. Hollande tvingas troligen lägga om sitt politiska program för Frankrike p.g.a. detta, då det borde ge mindre skatteintäkter.

För att övergå till Tyskland, så sjönk industriproduktionen där med 1,8 procent i september jämfört med augusti, och med 1,2 procent jämfört med föregående år, vilket var betydligt under analytikernas förväntningar.

Även Storbritanniens industriproduktion sjönk 1,7 procent i september, jämfört med föregående månad. Jämfört med samma månad föregående år minskade produktionen med 2,6 procent. Även detta var mycket sämre än analytikernas gissningar.

Därför ser vi att den stora nedgången för svensk industriproduktionen i september är en del av en mer utbredd europeisk trend. Sveriges industriproduktion sjönk i september med 4,1 procent jämfört med augusti (korrigerat för säsongseffekter). Analytikerna förväntade sig en nedgång med enbart 1,0 procent. Jämfört med september 2011 var minskningen 5,0 procent (kalenderkorrigerat). Enligt SCB så är nedgången "den största sedan januari 2009, bortsett från en tillfällig produktionsstörning i februari tidigare i år". Nu var nedgången i Sverige betydligt större än den i Tyskland - ett land vi gillar att jämföra oss med - och kan snarare jämföras med Italien.

Sammanfattningsvis ser det alltså ut som om även de delar av Europa som ännu inte drabbats nu är på väg in i recession. Hur går det då med alla räddningspaket, som bygger på prognoser om att framtida tillväxt ska dra krisekonomierna ur träsket?

Tittar vi däremot österut ser vi att Kinas industriproduktion ökade 9,6 procent under oktober, jämfört med samma månad föregående år - även om man ska ta kinesisk statistik med en nypa salt. De europeiska länderna kom med sina industriproduktionssiffror för september i veckan, medan Kina lyckade med konststycket att bara drygt en vecka efter månadens slut komma med siffrorna för oktober. Den kinesiska statistikmyndigheten kanske kan lära de europeiska hur man får fram statistiken så snabbt...

Mer EU!

Idag är en spännande dag för oss som följer EU-cirkusen. Tyska författningsdomstolen i Karlsruhe beslutade om räddningsfonden ESM:s konstitutionalitet, det är parlamentsval i Nederländerna, regeringsförhandlingar om åtstramningar i Grekland och inte minst kom ett tal i EU-parlamentet av EU-kommissionens kejsare ordförande Durão Barroso. Som extra grädde på moset ska Äpple lansera sin nya smartfåne ikväll, som enligt rykten inte kommer att heta Ajfån som de tidigare varianterna.

José Manuel Durão Barrosos tal idag handlade om hur EU måste göras till mer union och få mer integration. Det har tidigare varit uppenbart att detta är vad EU-kommissionen sedan länge arbetat för, men nu säger man det alltså rakt ut. Durão Barroso vill skapa en "bankunion och en skatteunion, och i längden en federation" samt en "utökad politisk union". Han passar också på att slänga in "mer demokrati" för formens skull. Denna fördjupning kommer såklart att kräva ett nytt EU-fördrag.

Att ytterligare fördjupa EU-samarbetet nu när tillfälle ges av en kris ligger helt i linje med vad EU-kommissionens dåvarande ordförande Romano Prodi sade i en intervju för Financial Times i december 2001.

"I am sure the euro will oblige us to introduce a new set of economic policy instruments. It is politically impossible to propose that now. But some day there will be a crisis and new instruments will be created."

Nu griper alltså Prodis efterträdare Barroso detta tillfälle att tillsammans med sina kumpaner EU-ordföranden Herman Van Rompuy, ECB-chefen Mario Draghi och Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker snickra på ett förslag om mer centraliserad makt till EU.

Frågan är dock om man kommer att lyckas få ihop något som kan godkännas av ett alltmer splittrat EU eller ens bara eurozonens länder. Ett första förslag ska vara klart inför EU-parlamentsvalet 2014, och sedan vidtar förhandling om innehållet i en ny grundlag. Sedan ska detta fördrag godkännas av alla länder, något som tagit längre tid för de senaste fördragen. Ett genomförande ligger alltså många år framåt i tiden.

Under tiden fortsätter EU-imperiet att vittra sönder.

Just nu tas de ledande EU-politikernas tid till stor del upp av ständiga möten för att försöka bringa reda i den kaotiska situationen framförallt i euroområdet. Hur länge kan det fortsätta så? Istället för att fortsätta arbetet med att konsolidera och utvidga EU tvingas politikerna att ägna sig åt ständiga brandkårsutryckningar för att hålla ihop Imperiet.

"Lösningen" på de problem som EU orsakar är i alla fall enligt dess styre mer EU. Vad jag vill se är istället mindre EU, där fler frågor beslutas på nationell nivå istället för centralt hos ett makthungrigt EU.

Morgonens andra huvudnummer var den tyska författningsdomstolens godkännande av krisfonden ESM, om än med vissa villkor. Men ESM blir inte lika kraftfull som från början utlovats. Från början hade det talats om utlåningskapital på 500 miljarder euro. Tysklands bidrag begränsas av författningsdomstolen till 190 miljarder euro. Grekland, Cypern, Portugal och Irland kan inte vara med och bidra. Italien och Spanien kommer knappast att kunna göra det heller. Då återstår (förutom Tyskland) Frankrike, Nederländerna, Belgien, Österrike, Finland och några mindre länder. Därmed blir troligen ESM:s kapacitet mindre än utlovat.

Det är inte bara Europeiska unionen som krakelerar, utan även enskilda länder i den. I går kväll demonstrerade åtminstone en och en halv miljon katalaner mot nedskärningar och för ett självständigt Katalonien. Imponerande uppslutning, med tanke på att Katalonien har sammanlagt sju miljoner invånare.

Katalanerna vill i första hand ha ett utökat självstyre inom Spanien i linje med det som Baskien har. Steget till att bli ett eget självständigt land är ännu inte aktuellt. Gårdagens massiva demonstration kan få regionens katalansk-nationalistiske president Arthur Mas att kalla till nyval i hopp om att vinna fler väljare och stärka sin position gentemot centralregeringen i Madrid.

Men från Madrid ryter premiärminister Mariano Rajoy att katalanska politiker gör felprioriteringar genom att utnyttja den spanska krisen för att ställa krav på självstyre.

Rajoy upprepade också sitt tidigare mantra om att Spanien kommer att nå målet för budgetunderskottet, att man nog inte kommer att söka nödhjälp från ECB och att om man mot förmodan skulle begära hjälp så ska EU och ECB minsann inte få bestämma hur Spanien ska styra sina statsfinanser som villkor för hjälpen. Tomma tunnor skramlar mest. Erfarenheten från närmare tre års eurokris visar också att först förnekar man allt, för att till slut en halv sekund innan bilan ska falla begära nåd och hjälp.

NIRP-klubben

ZeroHedge konstaterar att det nu finns hela 12 större länder där räntan på tvååriga statsobligationer ligger under 1 procent. Fyra av dessa är nu med i NIRP-klubben (Negative-Interest-Rate-Policy) där räntan på tvååriga statsobligationer är negativ. Schweiz (-0,4%), Danmark (-0,3%), Tyskland (-0,04%) och Nederländerna (-0,0007%) är alltså länder där staten får betalt för att låna pengar. Utöver dessa fyra extremfall har Kanada, Sverige, USA, Storbritannien, Japan, Frankrike, Österrike och Finland alla räntor på tvååriga statsobligationer under 1 procent. Räntan på tvååriga finska statsobligationer var också kortvarigt nere under noll idag.

Räntan på svenska tvååriga statsobligationer ligger runt 0,8 procent, vilket är lägre än inflationstakten enligt KPI, som i juni var 1,0 procent (KPIF-inflationen var 0,9 procent). Svenska staten får alltså också i praktiken betalt för att låna.

Denna absurda situation med rekordlåga räntor för vissa och rekordhöga räntor för andra illustrerar vilken enorm obalans det finns i världsekonomin. Ovanligt många investerare vill placera sina pengar så säkert som möjligt, vilket driver ner räntorna på de statsobligationer som upplevs som "säkra". Just de stora och ökande obalanserna ökar risken för en global finanskrasch liknande den som Feasta beskriver.

Viktiga val i år

Det är val i år i flera viktiga länder. Greklands val har jag redan skrivit utförligt om - det blir 29 april eller 6 maj.

Ett viktigt EU-land är Frankrike som har första omgången av presidentvalet 22 april och andra omgången 6 maj. Utgången av detta val kan komma att påverka de tysk-franska relationerna, som är centrala för EU, eurozonen och skuldkrisen.

I Tyskland hålls det delstatsval, dels i den folkrikaste delstaten Nordrhein-Westfalen 13 maj och innan dess i Schleswig-Holstein 6 maj. Där kan förbundskansler Merkel få känna av vad tyska folket tycker om den politik som hon bedrivit vad gäller skuldkrisen.

I höst är det presidentval i USA. Kommer Obama att lyckas hålla sig kvar, eller får de en republikansk president? Varför förresten så mycket om valet i USA i media, men så lite om valen i EU-länderna?

Även Mexiko håller val i år - det blir presidentval och parlamentsval 1 juli. Med sjunkande oljeproduktion har Mexiko på sikt stora problem med statsfinanserna. Dessutom pågår ständigt strider mellan de olika knarkkartellerna, och polisen har mer eller mindre tappat kontrollen i många delar. Vilka mexikanska politiker är köpta och av vilken kartell?

S&P varnar AAA-euroländerna!

Kreditvärderingsinstitutet Standard and Poor’s varnade idag eurozonens medlemsländer med AAA-betyg för att deras toppbetyg kan komma att sänkas på grund av den ökande ekonomiska och politiska turbulensen i euro-området. Det gäller Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Österrike, Finland och Luxemburg, som sätts på "creditwatch negative", vilket innebär 50 procents risk för nedgradering inom 90 dagar. En nedgradering skulle såklart stjälpa alla försök till att "lösa" skuldkrisen i Europa. Frågan är hur länge tyskarna härdar ut innan de tar sin fallskärm och hoppar ut ur euron.

På den positiva sidan noterar jag att Belgien ser ut att få en regering efter 18 månader av politisk kris, vilket slagit Iraks rekord med bred marginal. Det är smått symboliskt att Belgiens huvudstad Bryssel också är säte för EU-kommissionen.

Jag läser också att

En av världens största leverantörer av handelsplattformar för valutor, ICAP, har byggt upp en ny plattform för att kunna handla den grekiska valutan, drachmer. Bolaget förbereder sig för att Grekland kan vara på väg ut ur eurosamarbetet

Ingen nyhet att man väntar sig ett grekiskt euroutträde, men bra att allt fler förbereder sig så att det kan gå så smidigt som möjligt när det väl händer.

Merkozy kastar sten i glashus

Efter ett möte idag föreslår Tysklands förbundskansler Merkel och Frankrikes president Sarkozy ändringar i EU-fördraget för att kunna straffa länder som bryter mot EU:s budgetregler. Det låter ju bra, men det är faktiskt som Gunnar Hökmark påpekar redan så att det finns straffmöjligheter, så någon fördragsändring behövs inte. Problemet är att man aldrig tillämpat dessa regler. Se på diagrammet nedan över statsskuld och budgetunderskott för Merkozystan 1998-2010.

Tyskland har under fem av de tretton åren haft budgetunderskott större än de föreskrivna tre procenten av BNP och Frankrike har haft det under sex av dessa år. Frankrikes statsskuld har legat över 60 procent av BNP sedan 2003 och Tysklands har gjort det sedan 2002. Tyskland har bara under tre av de tretton åren haft överskott i statsfinanserna, Frankrike har aldrig haft det.

Ska nu Tyskland och Frankrike föregå med gott exempel? Då måste de för det första strama åt statsfinanserna så att man hamnar inom underskottsgränsen tre procent. För Tyskland ser det inte omöjligt ut, men för Frankrike som hade ett underskott på sju procent 2010 lär det bli svårt att genomföra utan att utlösa en andra stormning av Bastiljen. För att uppfylla villkoret om statsskuldens storlek krävs det dessutom ännu hårdare åtstramningar för att under flera år ha plus i statsfinanserna.

Så, Frau Merkel och Monsieur Sarkozy, kasta inte sten när ni sitter i glashus!

Sarkozy sade idag också att han vill att den permanenta krisfonden ESM ska sjösättas redan 2012. Frågan är hur han hade tänkt sig det rent praktiskt, då marknaden redan idag köpstrejkar vad gäller den "tillfälliga" räddningsfonden EFSF:s obligationer.

Den Hälsosamme Ekonomisten uppmärksammar att socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm ryter till mot Birgitta Ohlsson (FP) och Tommy Waidelich (S) i en debattartikel på SVT.

Det som förenar Ohlsson och Waidelich är att bägge förespråkar en politik där mer makt och mer regleringar förs över till Europanivån samt att en europeisk federation som konsekvens av detta kommer bli den yttersta resultatet. En politik har ett svagt stöd hos svenska väljare i allmänhet och i Tommy Waidelichs fall, ett mycket svagt stöd inom socialdemokratin i synnerhet.

Vidare skriver han om euro-obligationer.

För, vad är Euro-obligationen? Det är i praktiken ett finansiellt massförstörelsevapen med samma svåröverskådliga grundkonstruktion som de kritiserade amerikanska bolåneobligationerna.

Fler lån buntas ihop och styckas upp för att säljas vidare som generella obligationer på finansmarknaden. De bakomliggande säkerheterna, de olika staternas betalningsvilja och betalningsförmåga, döljs effektivt på detta sätt samtidigt som ett delstatsval i något av medlemsländerna helt utan förvarning kan förändra marknadsvärderingen av den sammantagna obligationen.

Om de amerikanska bolåneobligationerna var massförstörelsevapen i kiloton- format så är det som ligger på regeringschefernas bord något helt annat. Vi talar då om megaton.

Vår inhemska eurodebatt försiggår också på annat håll. Jonas Sjöstedt har skrivit en replik till Göran Färm.

Eurokrisen har flera olika orsaker. Hög skuldsättning i flera länder har bidragit till krisen. En oreglerad finanskapitalism med banker som tar enorma risker är an avgörande faktor i många länder. Jag delar inte Färms uppfattning att EU gör tillräckligt för att reglera bankerna. Tvärtom har viljan att rädda bankerna med stora tillskott av skattepengar i krisen och avreglering på finansområdet varit två grundpelare i EU:s politik. Men det går inte att bortse från att Euron i sig en av krisens huvudorsaker och nu gör det snudd på omöjligt för länder att ta sig ur krisen. Göran Färm, liksom många andra dogmatiska Euroanhängare, blundar för grundläggande ekonomiska fakta.

Euron påtvingar länder med helt olika ekonomiska förutsättningar samma penningpolitik. Först ledde det till kraftiga räntesänkningar i flera länder vilket ledde till lånebubblor, spekulation och stora prisökningar. Nu sitter samma länder fast i ett skruvstäd av usel konkurrenskraft, skulder och bankkris. Det har ett direkt samband med Euroräntan. Inte heller nu kan länderna anpassa ränta eller växelkurs till sin egen ekonomi. Med Euron sitter de fast i krisen.

Vad gäller eurons problem råder faktiskt konsensus mellan vettiga bedömare både från vänster och från höger. Jag måste återigen rekommendera Den Hälsosamme Ekonomistens utförliga förklaring av hur euron orsakat statsskuldsproblemen.

Tillägg: förtydligat diagram.

Euroräntorna stiger vidare

För drygt en vecka sedan tittade jag på utvecklingen för ränteläget för euroländerna. Då såg det ut som i diagrammet nedan. Jag har plockat bort Grekland (tioårig på 28%) och Portugal (tioårig på 11%), som ligger på "konkursnivåer", för att lättare kunna jämföra de länder som har lägre räntelägen.

Nu i fredags såg det istället ut som i nästa diagram.

För Irland har räntorna på korta löptider åter stigit och indikerar tappat förtroende från marknaden. Italien har numera en lätt inverterad räntekurva (lägre ränta på långa löptider), vilket antyder förtroendebrist. Landet har nu passerat möjligheten att finansiera sig utan räddningspaket. För Spanien har räntorna stigit något den senaste veckan, men räntekurvan är ännu inte över "katastrofgränsen" 7 procent och ännu inte inverterad. Den nya regeringen måste dock snarast ta till kraftfulla åtgärder för att vända trenden.

Belgien har klättrat snabbast i diagrammet och är på god väg att komma ikapp Spanien. Hur ska landet utan regering få ihop pengar till sitt underskott i statsbudgeten och samtidigt rädda problembanken Dexia?

Österrike och Frankrike har inte uppvisat några större förändringar, men är värda att hålla koll på med tanke på deras exponeringar mot Öst- och Centraleuropa (bl.a. Ungern) respektive BIGPIS-länderna.

Mest anmärkningsvärt är att även räntorna på tyska statspapper stigit och de nu är på samma nivå som Storbritannien. Tyskland har som jag skrev i våras också en stor statsskuld på över 80 procent av BNP (2010) och ska de dessutom behöva "rädda" eurozonens svagare länder hamnar de själva i knipa. Skulle räntorna på tyska statspapper fortsätta att stiga blir läget mycket allvarligt, då de är en av få "trygga hamnar" vad gäller europeiska obligationer. Risken är stor att Tyskland då helt enkelt stoppar alla räddningar av övriga euroländer och bara ser till sitt eget bästa. Vi har redan hört invändningar mot räddningspaketen från tyskt håll. Avklippta räddningspaket skulle förstås innebära en europeisk bankkrasch, men tyskarna måste här väga nyttan av att slippa detta mot faran med att deras räntor skenar iväg. För skenar de tyska räntorna iväg lär det i sig krascha bankerna.

För svensk del känns det skönt att våra statspappersräntor ligger lågt och inte visar tecken på att röra sig uppåt. De låga räntorna visar också att vi knappast kan förvänta oss någon hög inflation i Sverige de närmaste åren, utan snarare deflation.

Fler nedskrivna prognoser

Idag kom här i Sverige Teknikföretagens konjunkturbarometer för tredje kvartalet som visar att orderingången på exportmarknaden och särskilt på hemmamarknaden pekar nedåt, vilket gäller för samtliga delbranscher och grupper av leverantörer. Detta bekräftar vad vi läst tidigare, exempelvis från SILF:s inköpschefindex som föll i augusti. Vi får säkert se ännu mer sänkta prognoser för Sveriges ekonomi.

Från Japan rapporteras att bruttonationalprodukten under andra kvartalet minskade i en årstakt av 2,1 procent, vilket var betydligt mer än den mer positiva preliminära siffran på bara 1,3 procents minskning.

Idag varnar IMF-chefen Christine Lagarde återigen för att den globala ekonomin "dämpas".

Mest intressant av den senaste tidens prognoser tycker jag är OECD-prognosen som kom igår, som innebär en rejäl sänkning jämfört med tidigare. För några av världens största ekonomier ser prognosen ut så här (med av mig uppdaterade siffror för Japans och Italiens andra kvartal).

	Kv 2	Kv 3	Kv 4
USA	+1,0%	+1,1%	+0,4%
Japan	-2,1%	+4,1%	0,0%
Tyskland	+0,5%	+2,6%	-1,4%
Italien	+0,8%	-0,1%	+0,1%
Storbritannien	+0,7%	+0,4%	+0,3%
Frankrike	0,0%	+0,9%	+0,4%
Kanada	-0,4%	+1,0%	+1,9%

Det ser överlag ut att vara försämrade utsikter, framförallt för fjärde kvartalet som uppvisar krympning i viktiga Tyskland. Jag tror att det blir ytterligare nedrevideringar. Jag har svårt att se varför Japan och Tyskland plötsligt skulle hoppa uppåt sådär under tredje kvartalet.

Kanada kanske fortsätter att växa ett tag till, men den dåliga siffran för andra kvartalet bådar inte gott, även om det sägs bero på engångseffekter. Jag tvekar om fortsatt tillväxt där.

Framförallt i vändningar brukar prognosmakarna missa rejält och bli tvungna att revidera rejält och det kommer troligen att bli så även denna gång.

Rättning: tabellen blev fel vid första försöket, nu rättad..

Tema torka: EU

Vi fortsätter på temat torka från förra veckan och förflyttar oss till EU. Jag skrev redan i början av maj om problemen för den europeiska spannmålen. Detta har de senaste veckorna bekräftats av fler rapporter från bland annat Frankrike.

Frankrikes jordbruksindustri har drabbats hårt av de senaste veckornas torra och heta väder. Den uppmätta torkan är den värsta för säsongen på 50 år, och riskerar att slå hårt mot produktionen av både vete och majs. [...] Våren 2011 är den torraste i Frankrike sedan 1959 [...] Frankrike är Europas största veteproducent, och nu riskerar den tidiga värmeböljan att skada den franska skörden [...] Hittills har lantbrukare med djurhållning drabbats hårdast, då torkan slagit mot tillgången på bete och hö.

Problemen gäller alltså inte bara spannmål, utan även animaliska produkter, både genom sämre tillgång på bete och hö samt genom högre priser på foderspannmål. EU:s spannmålsskörd har reviderats ner.

Arvalis reviderar ner den franska skörden en andra gång. Denna gång landar resultatet på -10% jämfört med förra året. Även EUs totala skörd skrivs ner.

Förutom att torkan ger högre matpriser blir den också ett allvarligt hot mot många franska bönders ekonomi och de vill nu ha årets jordbruksstöd utbetalda i förskott.

Även Tyskland har drabbats av problem med torka. Där har även rapsodlingarna drabbats av knoppar som faller av efter blomning. Högre priser även på matolja, alltså.

Det kan också bli problem för öltillverkarna då priset på korn gått upp och det redan är ont om maltkorn av hög kvalitet.

Några ljuspunkter finns dock. Ukraina häver exportstoppet för spannmål.

Enligt officiella beräkningar kan Ukraina exportera cirka 1,9 miljoner ton vete och 2,35 miljoner ton majs.

Idag kom även beskedet att Ryssland häver exportstoppet på spannmål från 1 juli, vilket var väntat.

ProZerno, en oberoende analysfirma, tror att årets skörd landar på 90 miljoner ton, vilket är en bra skörd. Förra året blev den cirka 61 miljoner ton. SovEcon är mer försiktiga och tror på 80-85 miljoner ton.

Eftersom vi i år har svängt över i ett annat läge än förra året vad gäller de stora vädermönstren ser det osannolikt ut att förra årets extrema torka i Ryssland kommer att återuppstå. I år är det alltså andra områden som drabbas.

I Sverige ser det än så länge ut att bli en bra skörd.

Förra årets spannmålsskörd på 4,3 miljoner ton var den lägsta på fyra på år och nästan 20 procent lägre än året innan. I år blir den totala skörden troligen bättre eftersom den odlade arealen är större och grödorna ser bättre ut.

– Den prognos vi har nu är en ökning på drygt tio procent. Men nu har vi lite orosmoln med torka på vissa håll som vi inte riktigt vet var det blir av, säger Magnus Johansson på Lantmännen Lantbruk.

Prognosen dras ner av en förväntat sämre oljeväxtskörd på grund av utvintring i södra Sverige. Förra året uppgick skörden av raps och rybs till 279 600 ton vilket var sex procent mindre än 2009 och i år är oljeväxtarealen mindre än förra året.

Även här alltså en faktor för dyrare matolja, åtminstone i Sverige (eller Europa).

Problem för vetet i Europa

Häromdagen skrev jag om problemen för veteodlingarna i år i bland annat Kina och Texas. Världens största veteproducenter är (i fallande ordning) Kina, Indien, USA, Ryssland, Frankrike, Kanada, Tyskland, Ukraina, Australien och Pakistan, så det är intressant att se vad som sker i dessa länder i år.

Nu visar det sig att även Frankrike, Tyskland, Polen och England har haft problem med årets veteodlingar p.g.a. vårtorka. England har haft den varmaste aprilmånaden på 352 år och fick under april bara 20 procent av normal nederbörd efter en marsmånad som var den torraste på 50 år. EU:s största veteproducent Frankrike har haft sin näst varmaste aprilmånad sedan 1900 och en av de torraste på över 50 år.

EU producerar en femtedel av världens vete. Om torkan i Europa fortsätter i tio dagar till sägs det nu att vetesituationen i EU blir "katastrofal". I gengäld verkar det som om området runt Svarta havet (Ukraina med flera) få en hyfsad skörd i år.

Världens spannmålslager är redan låga efter förra året - lagren har sjunkit från 198 miljoner ton i maj förra året till 183 miljoner ton i år. Som jämförelse är den globala vetekonsumtion cirka 661 miljoner ton.

“The world needs a bumper crop in all grains from the U.S. and from Europe and from Canada or we are in trouble,” Dennis Gartman, an economist and author of The Gartman Letter, said today by e-mail. “The winter wheat crop here is in trouble, and the spring wheat crop in the Dakotas and the Canadian prairies may be very badly delayed and therefore in jeopardy.”

Världens största veteexportörer var 2009 USA, Ryssland, Kanada, Australien, Ukraina, Argentina, Kazakhstan, Turkiet, Kina och Indien. Som motvikt till de dåliga nyheterna från EU läser jag att Kazakhstan beräknas öka sin veteskörd från 8,7 till 14,5 miljoner ton i år, vilket skulle öka exporten från 2 till 5 miljoner ton. Även Kanada ökar sin veteareal kraftigt i år och där ser det ut att gå någorlunda bra än så länge, även om sådden är något försenad. I Ryssland går det också bra för vetet än så länge och den sena våren verkar främst ha drabbat kornsådden. Även Ukraina kommer att öka sin veteskörd i år och exporten beräknas bli 19-20 miljoner ton mot bara 13,5 miljoner ton förra året.

Hur årets globala spannmålssituation kommer att se ut är alltså högst osäkert. Den skulle dock kunna bli oerhört mycket säkrare om man stoppade vansinnet med att göra etanol av spannmål. Christian Azar med flera har en debattartikel i GP idag om just biobränslena.

Det är dags att dra i bromsen och fasa ut de stora subventionerna till de biodrivmedel som varken står sig miljö- eller kostnadsmässigt, framförallt etanol från spannmål och raps. Det är inte roligt att tvingas konstatera att somliga alternativ inte håller måttet, men det är nödvändigt, skriver bland andra Christian Azar, professor på Chalmers.

Hänt i veckan 10-17 april, del 3

Intressanta saker jag läst i veckan, men inte hunnit kommentera.
Se även del 1 och del 2.

USA

• "Fondjätten Pimco, uttalat oroad över USA:s budgethantering, har ökat andelen värdepapper med kort löptid i portföljen och samtidigt börjat blanka USA-obligationer, visar en mars-rapport."

BIGPISS-länderna

• Irland: "Thousands of struggling homeowners were last night offered the hope of having part of their mortgage debt written off. Nationalised bank AIB said it was considering using some of its latest €13.3bn taxpayers' bailout to write off the debt of struggling borrowers."
• "Kreditvärderingsföretaget Moody's sänker överraskande Irlands kreditbetyg med två steg till BAA3 och varnar för ytterligare sänkningar. Beskedet har gett upphov till en ny våg av ränteoro i eurozonen. Moody's förklarar det sänkta betyget med att tillväxtutsikterna för Irland har försämrats. Kreditvärderaren tror att tillväxten i år stannar på 0,4 procent och att 2012 års tillväxt i Irland stannar på 1,5 procent. Någon överhängande risk för att Irland ska behöva göra skuldnedskrivningar, som slår mot banker och fonder med irländska statsobligationer i portföljen, ser inte Moody's för närvarande. Irlands statsskuld som andel av BNP väntas i sin tur toppa på 120 procent, enligt Moody's huvudscenario."
• "Euroländernas finansiella stöd till krisens Portugal, via stödfonden EFSF, riskerar att stoppas i Finlands parlament. Frågan splittrar i princip opinionen i två lika delar inför valet den 17 april, enligt Martti Salmi, rådgivare på Finlands finansdepartement."
• "Ända sen finanskrisen slog till har regeringen Merkel förespråkat sparsamhet, men trots det har den tyska staten ökat sin skuld rejält de senaste åren. [...] Därmed har statsskulden höjts med runt en tredjedel sen Angela Merkel kom till makten 2005. Jämför man med 1990, då de tyska staterna återförenades, ser läget ännu värre ut. [...] En fyrdubbling på 20 år. [...] Enligt EU:s regler får statsskulden inte vara större än 60 procent än BNP. För Tyskland steg skuldbördan från 73,5 procent 2009, till 83,2 procent av BNP 2010."
• "Frankrike har börjat blockera alla tåg från Italien som transporterar afrikanska migranter, enligt italiensk gränspolis. Den italienska regeringen protesterar och kallar tilltaget "illegitimt och i tydlig strid med allmänna europeiska principer"."
• Räntan på tvååriga grekiska statsobligationer steg till hela 18,5 procent i fredags och tioåriga till 13,8 procent.

Östeuropa

• 11 april: "Minst elva personer dödades och ett hundratal skadades vid en explosion i tunnelbanan i Vitrysslands huvudstad Minsk i dag. Myndigheterna tror att det var ett terrordåd."
• 14 april: "Totalt fem personer har nu gripits för inblandning i sprängdådet i tunnelbanan i Minsk i måndags då tolv personer dödades och över 150 skadades"

Norden

• "Sjeføkonom Knut Anton Mork refser oljepengebruken. - Pengene skulle jo gå til andre ting enn å betale mennesker for ikke å arbeide, mener han. - Oljepengene har i for stor grad gått til ulike trygde- og pensjonsytelser, mens investeringer er blitt skadelidende og skattenivået har forblitt høyt. [...] - Tross oljefondet vil omfanget av statens ytelser neppe kunne opprettholdes når olje- og gassvirksomheten går mot slutten om 15 til 20 år. Norsk økonomi som helhet må regne med store og kanskje smertelige omstillinger, skriver Mork. [...] - I stedet for å finansiere produktive investeringer har oljepengene gått til løpende konsum og redusert arbeidsinnsats, skriver Mork."
• "När 86 procent av rösterna har räknats i Finland har Samlingspartiet 20,1 procent av rösterna. Sannfinländarna har 19,2 och Socialdemokraterna är nästan uppe i samma nivå med 19,1 procent. Centerpartiet har som fjärde största parti 15,9."

Tillväxt och konjunktur

• "Internationella valutafonden (IMF) sänker sina tillväxtprognoser för både USA och Japan. I en färsk konjunkturrapport riktar IMF hård kritik mot trovärdigheten i de båda ländernas strategier för att sänka sina budgetunderskott. Däremot har IMF höjt prognosen för Tysklands tillväxt. [...] IMF varnar också för att en oljeprischock (på grund av tilltagande oroligheter i oljestaterna) kan försämra konjunkturen rejält.
• "The IMF has released its 2011 Global Financial Stability Report [..] A number of banks in Europe—including nearly all banks in Greece, Ireland, Portugal, many of the small and mid-size Spanish cajas, and some German Landesbanken—have lost cost-effective access to term funding markets. As a result they have turned in varying degrees to repo markets and the ECB for refinancing. But there is still a risk that, in the event of further negative news, a greater number of institutions could face difficulties in rolling over their wholesale funding.

Bostadsbubbla och fastighetsbubbla

• "Det finns risk att floden av billiga krediter över det finansiella systemet har drivit fram tillgångsbubblor, inte minst inom fastighetssektorn. Det visar en omfattande undersökning av Danske Bank. ”Man får lite ont i magen”, säger bankens chefekonom, Roger Josefsson."
• "Konsekvenserna av en sprucken bostadsbubbla är så förödande för ekonomin i form av ökad arbetslöshet, på både kort och lång sikt, att politikerna bör vidta åtgärder även om risken för en sådan bubbla antas vara liten. Det säger Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton i en intervju med Nyhetsbyrån Direkt."
• "Den senaste prisstatistiken från Mäklarstatistik visar att priserna på bostadsrätter i Sverige gått upp med 3 procent den senaste tremånadersperioden, men villapriserna har legat still. [...] – Räntehöjningarna och bolånetaket har börjat märkas och kanske förändrat flyttmönstren. Man väljer att bo kvar i förorten framför att satsa på en dyrare bostadsrätt i centrum."
• "Det senaste året har många hushåll fått ökade kostnader. Nödvändiga utgifter som högre hyra eller högre ränteutgifter har stigit med mer än det gångna årets måttliga löneökningar. Även uppvärmning, hushållsel och bensin har blivit dyrare."
• E24:s Andreas Cervenka skrev i fredags

  Om en bank inte kan betala sina fordringsägare hamnar räkningen hos Anders Borg. Detta gigantiska borgensåtagande följer Sverige som en mörk skugga och får plötsligt den synliga statsskulden på 1 065 miljarder att se ut som felräkningspengar.
  De fyra storbankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbankens samlade balansomslutning (skulder och tillgångar) var vid utgången av förra året 11 284 miljarder. Det kan jämföras med Sveriges BNP på 3260 miljarder. Det räcker med att en av dessa banker hamnar i stora svårigheter för att Sverige kan pensionera pratet om tigerekonomi. Irlands statsskuld före krisen var 25 procent av BNP, nu är den på väg mot 120 procent.
  I Europa är det bara Schweiz, Storbritannien och Nederländerna som har en större banksektor i förhållande till ekonomins storlek än Sverige, där siffran är drygt 400 procent av BNP.

Saab Automobile

• 12 april: "Produktionsstoppet på Saab Automobile i Trollhättan leder nu till att ansträngda underleverantörer tvingas dra ned. Inhyrd personal från bemanningsföretag har redan fått sluta och varsel och uppsägningar av egen personal planeras på flera håll"
• "I verkligheten är problemen för Saab Automobile långt från över, även om man klarar sig fram till i höst. Allt Saab har i dag är skulder som drar räntor och ska amorteras. Det nya kapital man hoppas kunna skaffa kommer att gå till att betala de löpande utgifterna; räntor, amorteringar, löner och insatsvaror. Det eventuella överskott Saab kan skapa måste gå till att utveckla kommande bilmodeller"
• "Regeringen gav positivt besked till försäljning av Saabs fabrik som ger 30 miljoner euro. Men bara om Vladimir Antonov klarar Riksgäldens granskning – därefter ska även EIB godkänna upplägget."

Investeringar

• "In an attempt to understand the relatively new but wildly popular Exchange Traded Funds (ETFs), Dr. Bogan did extensive research into the structures used by ETF operators, with a special focus on the potential risks that might arise should they be faced with large and sudden liquidations. Given that there are about 2,000 ETFs in existence, with assets totaling over $1 trillion, we thought it appropriate to find out what Dr. Bogan has learned in his research.
  [...]
  The Flash Crash on May 6 [2010]
  [...]
  That's quite worrisome; it tells you that in a crisis environment ETFs don't behave the way financial logic suggests they ought to, which suggests to me that the theory is incomplete. People haven’t really looked closely enough at what the unintended consequences of ETF issuance and redemption mechanics are, and what the realities are in stressful market conditions."

Jordbruk och skogsbruk

• "I fredags offentliggjorde Skogsstyrelsen ett skrämmande resultat. Skogsstyrelsen, den myndighet som är satt att tolka lagen, har bedömt att 37 % av avverkningarna inte ens når upp till den lägsta kravnivån på miljöhänsyn – vilket i princip betyder att följa skogsvårdslagen! [...] Den dystra statistiken visar en nedåtgående trend när det gäller att nå upp till lagens krav på miljöhänsyn. Under avverkningsperioden 1998-2001 nådde inte 23 % upp till nivån, förra årets polytax visade på en siffra på 33%, enligt den reviderade polytaxen som släpptes i fredags, och slutligen årets polytax där siffran har sjunkit till det makalöst låga 37%!"

Skoj

• Vi som vill ha Christer Pettersson på tvåhundralappen!

Finsk kontra svensk bostadsbubbla

Bostadsbubblan börjar bli riktigt het som ämne. Idag börjar SvD en artikelserie om nordiska bostadsbubblor och inleder med Finland. Även där har priserna stigit kraftigt, om än inte lika mycket eller till samma höjder som i Sverige. Bostadsfrågor ligger i Finland under Statens miljöförvaltning och på deras hemsida kan man hitta följande diagram över reala bostadspriser i Finland.

Koko maa = hela landet, pääkaupunkiseutu = huvudstadsområdet.
Vi ser att de reala priserna ungefär dubblats sedan mitten av 1990-talet. Inte konstigt att barnfamiljer upplever det som dyrt.

Vi kan ta och jämföra med motsvarande diagram för Sverige, där jag även tagit med reallönen.

Här har de reala bostadspriserna snarare trefaldigats sedan mitten av 1990-talet. Inte så konstigt att de upplevs som dyra.

Bloggen Kvantitativt gör idag också en jämförelse mellan den finska och den svenska bostadsbubblan. H@n tar upp skillnaden i hur slapp eller restriktiv kreditgivningen varit. Tidigare har Kvantitativt också jämfört Sverige och Tyskland.

Intressant att se är hur Tyskland som också är en mycket stark ekonomi inte har haft en lika stark utveckling på huspriser som Sverige, priserna har till och med fallit med några procent. Vad beror det på då kan man undra? Enligt chefsekonomen så borde väl ökat välstånd också betyda högre priser i Tyskland eller? Nej riktigt så enkelt är det inte. Villkoren för bostadslån i Tyskland är mycket hårdare än i Sverige. Det krävs betydligt högre kontantinsats och det har aldrig funnits amorteringsfria lån.

Problemet för Sverige är att när priserna stiger så lägger den typiska familjen mer och mer av sin inkomst på bostaden. Det är bättre för landet och för medborgarna om bostadspriserna hålls låga eftersom mer kapital kan användas för konsumtion eller investeringar. De enda som tjänar pengar på högre bostadspriser i det långa loppet är de svenska bankerna.

Även i Finland råder det liksom i Sverige delade meningar huruvida det är en bostadsbubbla eller inte, som framgår av artikeln "Experts Disagree over Fears of Finnish Housing Bubble" i Helsinki Times.

Vill man läsa något från Finland som liknar det jag skriver om den svenska bostadsbubblan finns housingfinland.blogspot.com, vilken som tur är (för mig) skrivs på engelska. Där kan man bland annat läsa "Housing Price Monitor - 2011 Historical Turn?" och se följande diagram över hur hushållens skuldsättning har utvecklats i Finland, vilket är vad som driver bostadsbubblor.

En intressant sak att notera vad gäller Finland kontra Sverige är (som jag påpekade i december) att finländarna har mindre bostadsyta per person (knappt 39 kvadratmeter) än svenskarna (47 kvadratmeter). Ändå är bostäderna dyrare i Sverige och priserna har ökat snabbare än i Finland. Jag ser detta som bekräftelse på att det i en situation som i Norden med förhållandevis stor bostadsyta per person inte längre är tillgången på bostäder som är den viktigaste faktorn för prissättningen, utan tillgången till krediter.

Läs även det jag skrev i augusti om skandinaviska bostadsbubblor (Sverige, Norge, Danmark) för att få en försmak av vad SvD kommer att skriva om de närmsta dagarna.

P.S. Tyvärr kan jag inte finna data för finska bostadspriser och konsumentprisindex hos Statistikcentralen Finland. Det verkar bara finnas för registrerade användare och dessutom bara från 2001. Om någon läsare har data eller vet var jag kan få tag på dem får ni gärna höra av er, så kan jag få in siffrorna i ett diagram och jämföra med övriga nordiska länder.

[Andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser, sverige, finland, hushållskrediter, tyskland]

Statsobligationerna säger "ingen inflation"

Igår nämnde jag att marknaderna för statsobligationer inte visar några tecken på inflation, utan snarare pekar mot deflation. Här kommer lite diagram att titta på. Vi börjar med USA.

Som ni ser har räntorna på amerikanska statsobligationer befunnit sig i en sjunkande trend sedan början av april. Inga inflationstecken här inte. Vi kan också titta på inflationsskyddade amerikanska statsobligationer, s.k. TIPS.

Inte mycket inflationstecken här heller. Räntan på femåriga inflationsskyddade amerikanska statsobligationer föll i förrgår till och med till -0,06%! Ja, negativ ränta! Investerarna betalar alltså ränta för att ha pengarna stående i femåriga TIPS! Fortfarande någon som tror på kraftig inflation de närmsta fem åren?

Vi kan titta på Tyskland istället. Tioåriga tyska bunds brukar användas som jämförelse för övriga europeiska statsobligationer.

Inte många inflationstecken där heller. Räntan ser ut att fortsätta i den fallande trend som rått sedan årsskiftet.

På liknande sätt ser det ut i Sverige.

Ser inte ut att vara några större inflationsförväntningar här heller. Svagt fallande räntor sedan årsskiftet. Eventuellt kan man tycka att det har gått i en sidledes vågrörelse sedan maj.

[Andra bloggar om statsobligationer, ränta, usa, tyskland, sverige, deflation, ]

Protektionism, valutor och retorik

Tyskland har kritiserats av Frankrike för att satsa för mycket på export på bekostnad av övriga EU-länders ekonomier. På liknande sätt har Kina kritiserats av USA för att de håller yuanen för lågt värderad och därför har handelsöverskott med USA.

Men det är varken Tysklands eller Kinas fel att de har effektivare industri än t.ex. USA, Storbritannien eller Spanien. Nej, felet måste man leta efter i de länder som håller sig med stora handelsunderskott. Men det är inte populärt att lösa problemet genom att effektivisera den egna ekonomin, ty det är smärtsamt. För politikerna är det enklast att införa tullar av något slag som riktar sig mot ens favorithandelsfiende. Ett problem är dock att det finns en orsak till handelsunderskottet, nämligen att befolkningen vill köpa konsumtionsvarorna från det andra landet. Blir varorna dyrare kan folket bli sura.

Det är lätt för t.ex. USA eller EU att sätta upp tullmurar mot Kina (även om effekterna blir allvarliga) men inom EU? Frankrike skulle nu säkert egentligen vilja ha en tullmur mot Tyskland, men de kan inte. Detta kommer de närmaste åren att bli en svår prövning för den Europeiska unionen. Eftersom euroländerna också sitter fast i samma valuta och med samma styrränta kan de interna spänningarna bli ännu större. Hur det kommer att gå? Mycket svårt att förutsäga, men jag anar att det kan bli kaotiskt. Retoriken lär i alla fall till att börja med bli betydligt mer högljudd från båda sidor. Vi kan få se mycket stormiga EU-möten.

Att dessa saker kommer upp till ytan nu i kristider är inte så underligt. Under de år som världsekonomin gick bra och vi hade kraftig tillväxt brydde man sig inte särskilt mycket om dessa frågor, men nu måste politikerna ge sig ut och leta syndabockar. Under "de goda åren" såg vi öppnare världshandel med färre restriktioner och pålagor, samt frihandelsområden som EU. Nu kommer troligen trenden att gå i motsatt riktning, mot mer protektionism. Retoriken antyder i alla fall det. WTO kan gå mot att bli en fullständigt marginaliserad institution.

Blir det ingen omvärdering av yuanen hotar USA med 25% strafftullar på kinesiska varor. Men skulle USA:s handelsunderskott förbättras av en strafftull på kinesiska varor? Kanske tillfälligt, men sen skulle man istället börja köpa billiga varor från andra låglöneländer och fortsätta med sitt handelsunderskott. Strafftullarnas effekt skulle alltså vara att gynna Vietnam, Filippinerna, Mexiko, Indonesien m.fl. på bekostnad av Kina. Men risken finns alltså att USA inför strafftullar för att blidka den inhemska opinionen. Sådana strafftullar skulle troligen ganska snabbt slå tillbaks på USA:s egen ekonomi genom att vara inflationsdrivande.

Det talas mycket om Kinas gigantiska innehav av amerikanska statspapper och hur de skulle kunna "straffa" USA genom att dumpa dessa. Problemet är att de därmed också skulle begå ekonomiskt självmord, eftersom de dels skulle sänka ekonomin för sin främsta handelspartner, och dels skulle förstöra värdet på sin valutareserv. Kina och USA är som två siamesiska tvillingar som sitter ihop. De tycker egentligen inte om varandra, men de är dömda att hålla ihop intill döden.

Jag skrev igår om dollarns styrka/svaghet och inflation/deflation och tog upp Japans historia sedan 1990 som exempel på vart USA kan vara på väg, alltså deflation och starkare dollar. Det finns dock en viktig skillnad mellan Japan och USA, nämligen att Japan hela tiden haft handelsöverskott medan USA har handelsunderskott. Skulle protektionisterna lyckas driva på inflationen genom strafftullar finns en möjlighet att det skulle kunna driva in USA i inflation istället. Det är som alla skeenden i ekonomin just nu svårt att gissa vad som kommer att hända. Men jag lutar ändå fortfarande åt deflationshållet för USA de närmsta åren. Det ska mycket till för att övervinna deflationskrafterna som nu finns där.

Tips: Läs John Mauldins senaste Frontline Thoughts som tar upp liknande ämnen. Läs även Ambrose Evans-Pritchard om "Angela Merkel defies IMF and France as anger rises over export surplus" och "Has Germany just killed the dream of a European superstate?".

[Andra bloggar om protektionism, tullar, usa, kina, tyskland, eu, handelsunderskott]

Efter krisen?

Jag noterar idag på Riksbankens hemsida att vice riksbankschef Lars Nyberg ska hålla ett tal idag klockan 14 med titeln "Efter krisen". Någon mer än jag som uppfattar titeln som oavsiktligt ironisk? Finanskrisen 2.0 verkar vara på gång, denna gång med Grekland i ledningen.

E24 håller sig som vanligt på framkanten av nyheterna och intervjuade igår ekonomiprofessorn, EMU-utredaren och EMU-förespråkaren Lars Calmfors om Greklands situation. Han anser intressant nog att man ska låta Grekland gå i "konkurs" om de inte kan klara ut sina problem själva.

Ska andra EU-länder gå in och ge finansiellt stöd till Grekland om landet inte reder upp krissituationen på egen hand?

– Min bedömning är att man inte ska gå in och ge stöd utan att man i ett sådant läge ska låta Grekland gå i "konkurs". Vad som egentligen händer då är man skriver ned skulderna och startar om på nytt. Grekland får svårare att låna och får betala mer för lånen, säger Lars Calmfors.

Han motiverar också på ett bra sätt varför.

– Om ett EU-land missköter sig och inte klarar sina åtaganden, och andra länder går in och håller långivarna skadeslösa, då visar vi finansmarknaderna att de inte behöver bry sig om EU-länders kreditvärdighet. Då har de ingen anledning att reagera tidigt när ett land missköter sina offentliga finanser och ge rätt signaler, säger Lars Calmfors.

Sen kan man fråga sig varför Calmfors trots EMU:s uppenbara problem förespråkar ett svenskt eurointräde.

Grekland behöver som jag nämnt förut omförhandla en hel del gamla lån och ta nya lån i år. Och det blir dyrt. Enligt E24 behövs det 50 miljarder euro i år. Lycka till med att hitta villiga långivare! De 7 procent som Grekland fick betala i ränta på sin senaste emission av 10-åriga statsobligationer kan tyckas höga när de ligger 3½ procentenhet över tyska tioåringar. Men 7 procent kommer man troligen att minnas med viss nostalgi senare i år när de grekiska räntorna sprungit iväg ännu högre. Och ju högre räntan blir, desto mer ökar statsfinansernas underskott i en ond spiral.

Euron föll såklart på den ökade oron för de grekiska statsfinanserna.

Euron föll samtidigt till sin lägsta nivå mot dollarn på åtta månader i USA-handeln och ännu hårdare mot den schweiziska francen, vilket tvingade den schweiziska centralbanken till den ovanligt drastiska åtgärden att själv direkt intervenera för att devalvera sin valuta i Hongkonghandeln.

Aj, aj, panikåtgärder från centralbanker! Det bådar inte gott för världsekonomins stabilitet. Valutainterventioner brukar också i längden vara lönlösa och bara slöseri med centralbankspengar. Japan har vid flera tillfällen försökt och misslyckats. Världens valutamarknader är så stora att de kan gå emot vilken centralbank som helst.

E24:s Per Lindvall skrev redan i början av december en läsvärd analys om hur det grekiska dramat kan knäcka euron. Han skrev också redan i december 2008 en bra analys om varför man inte ska lyssna på kacklet om svensk euroanslutning, där han myntat begreppet "ankschluss" för svensk euroanslutning.

All Greklands- och euro-oro fäller såklart världens aktiebörser. För den som vill veta mer rekommenderar jag läsning av Winning Tradings dagliga analyser av börserna.

Apropå finansiella orosmoln läste jag igår också att tyska kommuner har fått svåra budgetproblem på grund av fallande skatteintäkter och ökande utgifter för socialt stöd. Jag vet inte hur den tyska lagen ser ut, om kommuner kan gå i konkurs. Någon som vet? Hursomhelst ser detta ut att bli ännu ett svårt problem framöver. En gissning från 2009, som fortsätter att gälla för 2010 - budgetpanik hos kommuner, landsting och liknande.

Så "Efter krisen" borde snarare vara "Halvvägs genom krisen".

P.S. Jag har nästan helt slutat läsa DI och övergått till E24 istället. DI ligger hela tiden lite efter med sina analyser, medan E24 ligger i framkant och plockar upp sånt som förut bara vi ekonomibloggare hittat. Särskilt gillar jag Per Lindvall, Tomas Linnala och Torbjörn Isacson. Även Annelie Östlund på E24 är bra på att bevaka aktuella nyheter. Det enda jag saknar på E24 är Twingly-länkar.

Tillägg:
Glöm inte att 14.30 idag kommer viktig amerikansk arbetslöshetsstatistik.

Den riktigt otrevliga arbetslöshetsstatistiken för USA kommer först den 5 februari, då 2009 års siffror kommer att revideras till verkligheten, istället för till manipulerande datamodeller. Håll ögon och öron öppna klockan 14.30 den dagen!

Så om en knapp timme kan vi få lite mer fakta hur det går med återhämtningen "efter krisen".

[Andra bloggar om grekland, centralbanker, media, kommuner, tyskland, valutakurs, euro, statsskuld, ]