Demokratin och anarkokapitalismen

Bloggen "Nymnchens noteringar" tar min, Cornucopias och Vidsynts bloggar som orsak att hålla ett "Försvarstal för demokratin". Utgångspunkten för detta verkar vara att jag och Cornucopia smått ironiskt karakteriserat oss politiskt som "anarkokapitalistisk liberal miljösocialist". Själv har jag valt beteckningen för att visa att jag är svår att placera i någon partifålla, utan vill blanda och ge lite från olika politiska ideologier. Men Nymnchen tar fasta på "anarkokapitalistisk" och börjar argumentera utifrån det. Bloggare på politikens högerkant hade säkert istället tagit fasta på "miljösocialist" och kritiserat utifrån det. Vad gäller Vidsynt så utgår Nymnchen från ett av hans inlägg som jag uppfattar som ironiskt menat.

Nymnchen skriver att

Naturligtvis bekänner de sig till helhjärtat till von Hayek, och ska man ta någon diskussion med dem måste det ske via honom.

Jag anser att de "österrikiska" ekonomerna har många sunda idéer, men jag sväljer inte deras budskap med hull och hår. Mycket av det de säger är dock bra argument mot den i många stycken vansinniga ekonomiska politik som drivits av centralbanker och regeringar de senaste decennierna, påhejade av ekonomilärans mainstream med Keynesianer med flera.

Men att hålla ett försvarstal för demokratin till mig, Cornucopia och Vidsynt är att slå in öppna dörrar. Jag anser själv att demokrati och mänskliga rättigheter är det centrala som vårt samhälle bygger på. Dessutom argumenterar jag konsekvent mot den odemokratiska svenska monarkin och förespråkar republik. Jag försöker också då och då att påpeka att vår demokrati har ett stort problem, då så många av de viktigaste besluten tas på EU-nivå. EU har som bekant ett stort demokratiskt underskott och jag är orolig för vart utvecklingen är på väg.

Jag är för mer småskalighet och mot storskalighet. Storskalighet skapar långsiktiga problem, både då det gäller stater (eller unioner som EU) och företag. De största internationella företagen har växt sig stora genom en ohelig allians med statsmakterna (oberoende av politisk färg). USA:s antitrustlagar är egentligen hårda, men de tillämpas inte. Därmed har storföretagen skaffat sig maktpositioner som förvränger samhällets prioriteringar. Det blir "Government Sachs" intressen som gynnas istället för folkflertalets. Detta gäller även i andra länder, inklusive Sverige. Särintressen för ruttna storföretag såsom Swedbank eller Saab Automobile tillåts ta över den politiska agendan. Swedbanks styrelseordförande Stålberg har höstat in belopp som vi vanligt folk bara kan drömma om i Lottoreklamen, trots att han har drivit vad som en gång var de småskaliga spar- och föreningsbankerna mot det storskaliga kommersiella bankväsendets sista dödliga dans. Riksbanken och Riksgälden har gått in med kraftfulla åtgärder för att rädda Swedbank (och i viss mån SEB) men har som bieffekt spätt på den svenska kreditbubblan genom att skapa förutsättningar för privatpersoners skuldsättning att öka i en årstakt av 9 procent i ett läge då skulderna borde ha minskat. Statsmakterna dansar efter storfinansens pipa. Att räddningen skulle vara för allas vårt bästa är en bortförklaring. Här ser jag en fördel med en anarkokapitalistisk syn, nämligen att Swedbank aldrig hade fått bli en sådan farlig koloss om de inte haft statens stöd. Då hade stora delar av det som nu blivit Swedbank gått under redan 1992-93.

Samtidigt måste man begränsa den fria (över)användningen av jordens resurser, t.ex. EU:s och östasiatiska länders överfiskning av fattiga afrikanska länders fiskevatten, som jag skrev om för ett tag sedan. Anarkokapitalismen måste ha sin motvikt i någon form av miljösocialism, som styr företagen så att de måste ta ekonomiskt ansvar för de externa effekter de orsakar och de gemensamma resurser de förbrukar. Skulle fiskeföretagen behöva betala tillräckligt mycket arrende för fiskevattnet till berörda länder skulle deras rovfiske upphöra av sig självt. Men tyvärr brister även kontrollen av befintliga regler. Även detta är ett problem orsakat av storskalighet och den korruption den medför.

Vad gäller ojämlik fördelning av ekonomiska resurser, så är detta inte en nödvändig effekt av ett mer marknadsekonomiskt synsätt. Det kanske istället är så att det är statens inblandning och stöd till olika storföretag som gett den ekonomiska ojämlikhet vi ser idag. Jämför min argumentation om storbanker ovan.

Men en stat måste finnas och ett fungerande rättsväsende som också säkerställer att ingen utnyttjar sin frihet till att inkräkta på andras frihet. Det är inte heller bara frihet som är viktig, utan jämlikhet och broderskap är lika viktiga för ett långsiktigt stabilt samhälle. Ojämlika samhällen har nämligen inbyggda sociala spänningar som ger problem när de blir för stora. Ekonomisk ojämlikhet leder också till stora felprioriteringar av "investeringar", t.ex. lyxvillor eller nöjesbåtar för de besuttna.

Läs även Cornucopias bemötande av Nymnchens artikel.

Hoppas nu inte att Nymnchen tar detta som en motattack, utan som ett bemötande av referensen till mig. Jag håller med om mycket av det som hon skriver, t.ex. hennes kommentar om ekonomers politiska färg.

[Andra bloggar om politik, demokrati]