2010-02-09

Liten titt på marknaderna

Jag tänkte ikväll ta en titt på var världens finansiella marknader står nu, med lite tjusiga diagram. Klicka på diagrammen för att förstora dem om det behövs.

Vi börjar med oljepriset.
På ett år har det fördubblats. Just nu syns ingen särskild riktning i priset, utan jag inväntar signaler om vart det ska gå vidare. Här finns som bekant två motverkande trender. Blir det förnyad ekonomisk kris lär oljeförbrukningen sjunka och med den priset. Blir det fortsatt ekonomisk återhämtning hamnar världen åter på gränsen för vad mänskligheten förmår pumpa upp och priset ökar då. Eftersom jag just nu tror på förvärrad ekonomisk kris, så blir följden att jag också tror på kraftigt sjunkande oljepris det närmaste året. Det kan komma att sjunka mer än vad de flesta peak-oilare tror. Dock med en rejäl reservation för "svarta svanar" såsom att något lands oljeproduktion plötsligt till stor del faller bort p.g.a. politiska händelser.

Härnäst tittar vi på amerikanska statspapper. Här verkar förtroendet vara tämligen orubbat.
Under december steg räntorna på de längre löptiderna raskt och vissa olyckskorpar började kraxa om att nu var det dags för den stora händelsen, nämligen tappat förtroende för USA-dollarn och USA:s statsfinanser. Icke sa Nicke. Så fort riskaptiten på finansmarknaderna försvann i januari föll räntorna på amerikanska statsobligationer tillbaka då kapital flydde från mer riskfyllda placeringar till statsobligationernas trygga famn. Intressant är som vanligt att obligationsmarknaderna signalerade förändringen i riskaptit ett bra tag innan aktiemarknaderna började backa. Redan från första dagarna i januari föll räntorna på ett- till femåriga obligationer. Aktiebörserna vände inte neråt förrän i mitten av januari. Intressant är också att räntorna på de längsta löptiderna aldrig gick högre än i somras, då vissa olyckskorpar också kraxade om dollarkrasch.

På kortare löptider (högst ett år) är räntorna på amerikanska statsskuldsväxlar fortfarande löjligt låga. Ingen inflation i sikte där det närmsta året, om man ska tro på den berömda marknadens bedömning. Ettåriga amerikanska statsskuldsväxlar ligger idag på 0,3% ränta!
Man kan ju rent principiellt undra varför finansmarknaderna anser att amerikanska statspapper är säkrast i världen och måttstocken för allt annat. Nu får vi leva med att det helt enkelt är så, hur orimlig man än kan tycka att den amerikanska statsskulden är. Den dagen som förtroendet för amerikanska statspapper viker och räntorna sticker upp på allvar vill inte jag vara med. Det kommer nämligen att vända upp och ner på hela finansvärlden. Men detta domedagsscenario ser än så länge ut att vara uppskjutet till någon fjärran framtid. Fjärran med finansmarknadsmått alltså, d.v.s. mer än ett år.

Hur går det för valutorna då? Kronan har försvagats kraftigt mot dollarn den senaste tiden, även om den repade sig en del idag (vilket inte framgår av diagrammet nedan, som gjordes häromdagen). Vi är här nära en köpsignal för dollarn, då 50-dagars glidande medelvärde alldeles strax lär bryta 200-dagars om inget sensationellt inträffar.
Mot euron ser det bättre ut för kronan. Där ligger vi kvar runt 10 komma nånting. Det ser inte heller ut att bli köpsignal för euron baserat på medelvärdena. Det finns alltså ingen som helst orsak att sätta sina pengar på eurokonto eller liknande åtgärd. Bättre isåfall att fundera på dollar.
Tittar vi på euron mot dollarn så ser vi också att euron fallit kraftigt sedan Greklandsoron började i december. Här får vi också snart en saftig säljsignal för euron mot dollarn. Aj, aj!
Nu kan många invända att teknisk analys inte är något att ha, men faktum är, som även Cornucopia påpekar - "erfarenheten säger att det är dumt att gå emot trenden". Och glidande medelvärden visar vart trenden pekar.

Nu kan vän av ordning undra om Greklandsoron har smittat av sig på de svenska bankerna, med deras exponering mot Baltikum. En titt på den svenska interbankräntan STIBOR, och särskilt en jämförelse av den mot räntan på motsvarande statsskuldsväxel, ger vid handen att påverkan varit närmast ingenting. Nothing. Rien. Nada. Niente.
Skillnaden mellan STIBOR och riskfria räntan är i sakta sjunkande trend sedan i somras och är nu tillbaka på nivåer som vi senast såg i augusti 2007. Just nu ligger allt fokus på Grekland och euron och Lettland har förpassats till en bortglömd vrå i ekonominyheterna, trots att Swedbank idag rapporterade ett historiskt katastrofresultat. Men det var ju väntat. Det är det oväntade och osäkra som driver finansmarknaderna till skräcknivåer.

Så tar vi en titt på ädelmetallerna. I kronor per gram, vilket är mest intressant för oss svenskar.
Guldpriset har legat ganska still de senaste två månaderna. Vi får liksom för oljan avvakta vidare signaler. Än så länge gäller dock behåll.
Även silvret har legat ganska still, även om det svängt en del. Upptrenden ser ut att vara intakt, om än inte särskilt stark.

Så kommer vi till sist i denna diagramorgie till Stockholmsbörsen. Här ser det ut som trendvändning neråt och säljläge. Kanske till och med blankningsläge.
Så här kraftig nedgång har vi inte haft sedan oktober. Men det finns en viktig skillnad för trendspanare - 20-dagars glidande medelvärde (rött) är nu på vippen att bryta ner genom 50-dagars glidande medelvärde (gult), vilket även Winning Trading påpekar. I oktobernedgången var det aldrig någon fara för den uppåtgående trenden. Tittar vi i ett lite längre perspektiv (nedan) så ser vi att 200-dagars glidande medelvärde (grönt) fortfarande är stigande och att det är en bra bit kvar tills den riktigt saftiga säljsignalen då 50-dagars medelvärdet bryter ner genom 200-dagars.
Senast den saftiga säljsignalen kom var hösten 2007. Den som var konsekvent och blankade då kunde sedan kamma hem en rejäl vinst i maj 2009 då det kom en långsiktig köpsignal. Jag var själv inte alls så konsekvent. Som jag sagt förut lider jag av dålig tajming när det gäller att i praktiken pricka upp- och nedgångar på finansmarknaderna. Mitt mest konsekventa misstag är nog att ligga för tidigt. Exempelvis sålde jag av alla aktier redan i december 2006, då jag insåg vart världsekonomin var på väg. Tyvärr insåg inte börsen det, utan fortsatte att tuffa uppåt i ett halvår och sisådär 20 procent till. Men jag kanske kan lära av mina misstag någon gång. Att skriva en blogg om sånt här tvingar mig att tänka mina tankar lite klarare.

Godnatt alla läsare och lycka till med era investeringar!

Alla äro som bekant ansvariga för sina egna investeringsbeslut och informationen i denna artikel skall på intet sätt uppfattas som rådgivning i investeringsfrågor.

P.S. Läs vad nationalekonomen Stefan de Vylder säger idag om svensk euroanslutning. Han sågar de flesta argument, inklusive solidaritetsargumentet som DN:s ledare häromdagen drog fram i brist på annat.

[Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ]

2 kommentarer:

  1. Mycket trevlig och bra sammanställning av läget.
    Tusen tack. Du och Cornu sparar in massor av tid för oss andra.

    Det skulle vara intressant också att se en sammanställning eller någon form av diagram för hur ansvaret för skulderna skjuts från bostadsköpare, till banker, till statsbanker, till mindre länder till att nu hamna på de rikaste ländernas ansvar.

    När fungerar inte längre katten, på råttan leken och när blir till slut även Norge, Tyskland och Canada och kanske Ryssland insolventa?

    Det borde nämligen kunna vara det som triggar att de andra i ditt inlägg nämnda kurser (som just nu är relativt stabila) börjar svänga rejält.

    SvaraRadera
  2. Fantastisk sammanställning. Rekommenderar också läsning av de Vylders nyutkomna bok Världens springnota. Om upprinnelsen till finanskris ur ett påläst vänsterperspektiv.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.