Intressant klimatkalkylator

Christian Azar och Daniel Johansson från Chalmers presenterade häromdagen på bloggen Uppsalainitiativet sin klimatkalkylator. Där kan den som är intresserad av klimatfrågan testa olika antaganden om utsläpp och återkopplingsmekanismer för att se vilken framtida global temperaturökning de kan leda till. Innan du provar själva kalkylatorn bör du läsa Azars och Johanssons beskrivning för att förstå hur parametrarna fungerar.

Min omedelbara reaktion är att det är konstigt att standardvärdet för klimatkalkylatorn är att "business as usual" fortsätter fram till år 2100, dvs att mänskligheten kommer att fortsätta att bränna fossila bränslen i samma takt som idag. Här finns ingen peak oil, peak gas eller peak coal och standardscenariot är därför ett orealistiskt skrämselscenario. Ett rimligare standardscenario skulle vara att peak fossil fuels förläggs till 2030, vilket i och för sig är väldigt generöst, men motsvarar de mest optimistiska antagandena om kvarvarande mängd fossila bränslen. Från 2030 skulle man få anta kanske 3% årlig minskning av utsläppen, vilket också är ganska generöst.

Mer realistiskt är nog att anta att peak oil inträffade 2008, vilket verkar vara konsensus inom den forskningen. Nu kan man inte ange 2008 som startår för utsläppsminskningen i Chalmers' klimatkalkylator, så jag provar med 2010, vilket fungerar. Om vi antar att förbränningen av fossila bränslen minskar med 3% per år klarar världen tvågradersmålet med ett nödrop! Detta under förutsättning att den positiva återkopplingsfaktorn "climate sensitivity" står på standardvärdet 3,0 K per CO2-dubbling.

Nu är som de flesta säkert känner till just återkopplingsfaktorerna den svåraste biten i klimatmodellerna och den största osäkerhetsfaktorn. Skulle "climate sensitivity" istället visa sig vara 4,5 K per CO2-dubbling klarar vi inte tvågradersmålet ens om förbränningen av fossila bränslen omedelbart upphör, vilket inte känns särskilt sannolikt. Detta visar vilket farligt klimatexperiment som mänskligheten satt igång med sin förbränning av väldiga mängder fossila bränslen. Det är bara att hoppas att "climate sensitivity" är tillräckligt låg, alltså 3,0 eller lägre. Bara en höjning av denna parameter med någon tiondels K per CO2-dubbling (utöver 3,0) gör det omöjligt att uppnå tvågradersmålet bara med de fossila bränslenas naturliga begränsningar.

Nu kommer säkert vissa klimatalarmister att invända att det förutom olja och gas finns en massa kol att bränna upp. Men det finns inte så mycket och så lättillgängligt som optimisterna vill låta påskina. Peak coal ligger högst två årtionden framåt. Dessutom krävs för att bryta och transportera detta kol en massa diesel. Dessutom måste det finnas anläggningar att förbränna denna kol i och de byggs med dieseldrivna fordon. Jag tror därför att peak oil också kommer att innebära en väldigt snar peak coal, helt enkelt för att vår nuvarande samhällsstruktur inte är anpassad för att bränna kol istället för olja. Nedgången i tillgänglig olja kommer att leda till en ekonomisk nedgång som i sin tur kommer att leda till minskad energiförbrukning överhuvudtaget. Det kommer dessutom inte att finnas några pengar att satsa på nya kolkraftverk. Det är den ekonomiska återkopplingseffekten.

Klimatförnekarna å sin sida kommer säkert att komma med en mängd olika invändningar mot det jag säger här. Då kan jag bara fråga vilken del av klimatproblemet de förnekar och hänvisa till den utmärkta genomgång som Olle Häggström på Chalmers gjort.

Sammanfattningsvis så anser jag alltså att klimatexperimentet med stora utsläpp av koldioxid från fossila bränslen är farligt. Hur farligt kan man tvista om, men att det är farligt är ovedersägligt. Även "bara" en eller två graders temperaturhöjning ger stora effekter. Är sedan de positiva återkopplingarna för starka är riskerna enorma. Så alarmismen är helt berättigad. Däremot är jag kritisk mot att klimatforskarna på Chalmers tar i med helt orealistiska antaganden för sina modeller (t.ex. mängden fossila bränslen) så att man överdriver faran. Det ger bara förnekarna en möjlighet att komma med kritik som sedan gör att många börjar tveka om klimatforskningens validitet. Man behöver inte överdriva faran - det räcker med hur stor den faktiskt är.

P.S. Det finns också en tvåregionsmodell av kalkylatorn där man också kan ta hänsyn till effekterna av avskogning med mera. Den har jag inte hunnit testa och den får jag kanske återkomma till en annan gång.

[Andra bloggar om klimat, peak oil, oljeproduktionstoppen, oljekrönet, kol]