Greece cannot live beyond its means. It is clear that public spending will have to be cut, taxes will have to be raised and wages will have to decline. The EU has approved the Greek austerity measures. What is less clear is what the EU can do to help, apart from monitoring the implementation of those measures.Så långt bakgrunden. Som Nicolaides påpekar så förbjuder artikel 125 i EU-fördraget EU eller någon av dess medlemsstater att ekonomiskt bistå en annan. Men i andra stycket i artikel 122 sägs att om en medlemsstat är i trångmål eller är allvarligt hotad av kraftiga svårigheter orsakade av naturkatastrofer eller exceptionella händelser utanför dess kontroll, kan EU efter beslut av EU-kommissionen bistå. Men artikel 122 har aldrig prövats i praktiken. Det är ju definitivt ingen naturkatastrof som har drabbat Grekland. Men är det exceptionella händelser utanför regeringens kontroll? Det skulle jag knappast heller säga. Visserligen startade finanskrisen utan att den grekiska regeringen hade något att säga till om, men det var tidigare grekiska regeringar som genom sin slappa politik orsakade att Grekland stod så makalöst dåligt förberett den dag krisen slog till. Som jag nämnde häromdagen har också ECB genom Jürgen Starks uttalande uteslutit någon form av EU-räddningsaktion för Grekland.
The EU and its member states have to perform a fine balancing act. On the one hand, they have to be tough on Greece. It has flouted EU rules in the most egregious manner. It has persistently provided misleading data to the European Commission and has qualified to enter the eurozone on the basis of false information. On the other hand, Member States cannot stand idle and watch Greece go bankrupt. Investor confidence in other indebted countries will collapse. The EU surely wants to avoid a domino effect on Portugal, Spain and Ireland.
Frågan är nu vad som kommer att hända. EU och dess medlemsstater verkar ju inte kunna ge direkta bidrag till grekiska staten, men man kan ju ge stora lån till frikostiga villkor om de grekiska statspappersräntorna skulle skjuta i höjden. För IMF verkar man absolut inte vilja ha med. Inte i ett euroland! Nej, där går tydligen gränsen för den stolta världsvalutan.
Men skulle det bli aktuellt att åberopa artikel 122 kan det vara intressant att veta att den ekonomiska hjälpen isåfall inte bara kommer från euroländerna, utan från alla EU-länder, inklusive Sverige. Detta påpekades av bloggen "The Tap" för en dryg vecka sedan. För övrigt är artikel 122 intressant ur andra synpunkter, så jag citerar den här från "The Tap".
1. Without prejudice to any other procedures provided for in the Treaties, the Council, on a proposal from the Commission, may decide, in a spirit of solidarity between Member States, upon the measures appropriate to the economic situation, in particular if severe difficulties arise in the supply of certain products, notably in the area of energy.Notera att problem med varuförsörjningen, särskilt inom energiområdet specifikt pekas ut som sådant som kan ge EU-kommissionen rätt att gripa in med överstatliga beslut. Kan bli intressant framöver...
2. Where a Member State is in difficulties or is seriously threatened with severe difficulties caused by natural disasters or exceptional occurrences beyond its control, the Council, on a proposal from the Commission, may grant, under certain conditions, Union financial assistance to the Member State concerned. The President of the Council shall inform the European Parliament of the decision taken.
För att återgå till Grekland så kan man läsa vad brittiska Telegraphs Ambrose Evans-Pritchard skrev igår om Grekland.
Barclays Capital says the net external liabilities of Greece are 87pc of GDP, or €208bn (£182bn). Spain is worse at 91pc (€950bn), and Portugal worse yet at 108pc (€177bn); Ireland is 68pc (€123bn), Italy is 23pc, (€347bn). Add East Europe's bubble and foreign debts top €2 trillion.Han noterar att detta är samma storleksordning som USA:s bolåneäventyr!
I New York Times frågade man sig igår "Is Greece’s Debt Trashing the Euro?". Där kan man bland annat läsa att "the pay of public sector workers has doubled over the last decade". Inte så konstigt att staten är nästan bankrutt. Och de grekiska statsanställda som nu verkar gå i strejk - de har grävt sin egen grav genom alltför höga krav.
Man kan också fråga sig hur ärlig premiärminister Papandreou är i sina intentioner. Jag blir misstänksam mot en politiker vars far och farfar innehade samma post! Det luktar svågerpolitik och korruption lång väg!
Glöm inte heller att Grekland bara är först ut på banan. Sen följer Portugal och Spanien. Kanske Irland och Italien också. Och så ska vi inte glömma de österrikiska bankerna och deras jättelån till Öst- och Centraleuropa. Och det behövs väl bara en hostning från Lettland så är oron igång där igen och därmed runt de svenska bankerna.
Under tiden faller världens börser. "Sälj nästan allt" säger Cornucopia och pekar ut alla sälj- och blankningssignaler som visar att börstrenden har vänt, om nu någon inte förstått det. De fallande börserna visar på den riskaversion som plötsligt åter slagit till på världens finansmarknader. Den illustreras också tydligt av att USA-dollarn har stärkts mot både euron och kronan, samt av att amerikanska statspapper med korta löptider har ökat i pris (och därmed sjunkit i ränta). Fortfarande anses amerikanska statsobligationer (särskilt med korta löptider) av finansmarknaderna som det säkraste av säkra, och vi ska nog vara tacksamma för att det förtroendet består.
[Andra bloggar om grekland, euro, eu, energi, statsskuld, finanskris]
Inlägg
Jean Quatremer, Brysselkorrespondent på franska Libération, har en intressant vinkel på den grekiska finansfrossan: Les marchés financiers américains attaquent l'euro ("De amerikanska finansmarknaderna attackerar euron").
SvaraRaderaHan påstår sig ha "trovärdig information" om att en stor amerikansk investmentbank (Goldman Sachs?) samt två tunga amerikanska hedgefonder skulle ligga bakom den aktuella pressen mot euron.
Det kanske är franskt önsketänkande om en extern fiende...? Helt orimligt är det dock inte.
Attackvektorn "sovereign debt" har legat i korten för 2010, och det spekulerades i mitten av januari om vilken aktör det kunde vara som köpt på sig massor av amerikanska statspapper (Treasury bids drive speculation, Financial Times 14/1 2010).
En sak är fullständigt klar, problemen på finansmarknaderna blir det helt överväldigande, långt före att den fysiska oljebristen sätter in. Det finns en stor risk att den största delen av den andra halvan av oljan stannar i backen, där den hör hemma.
SvaraRaderaPer: kopplingen (?) till Goldman Sachs tas även upp i en artikel i den engelska utgåvan av der Spiegel.
SvaraRaderaHursomhelst lär vi få vara med och betala. "Solidaritet" är ju ett populärt ord numera. Speciellt från personer som inte har den minsta aning om vad äkta solidaritet är.
Per Sandstrom:
SvaraRaderaTack för tipset om artikeln! Vilken tur att jag förstår franska...
Visst kan det vara så att det är vissa huvudaktörer som spekulerar mot euron och Grekland. Men grundförutsättningen för att sådan spekulation ska vara möjlig är ju att Grekland (och övriga PIIGS) har misskött sina statsfinanser i flera år och att EU sett genom fingrarna med detta. Hade EU varit hård mot syndarna så fort de överträdde gränserna hade vi inte haft detta läge nu.
Om inte grundförutsättningarna för spekulation skulle finnas i form av usla grekiska statsfinanser skulle det inte bli någon spekulation, eftersom det inte skulle finnas något att vinna på den.
Quatremer påpekar att det känns orimligt att grekiska CDS-kontrakt ligger på 428 punkter, medan Libanon ligger på 255, Egypten på 263 och Marocko på 113. Jag tycker inte att det känns så orimligt. Allt handlar om hur marknaden bedömer förutsättningarna för att landet ska kunna eller inte kunna betala av på sin statsskuld. Jag är nu inte jätteinsatt i just Egyptens och Libanons statsfinanser, men uppenbarligen har de inte tagit sig så mycket vatten över huvudet som Grekland. Att Marocko anses relativt säkert kan jag däremot förstå, då de sitter på en av världens största reserver av en av världens viktigaste råvaror, nämligen fosfat. Att de inte skulle kunna betala av på sin statsskuld känns därför avlägset.
Sedan kan man som Trichet också tycka att det känns underligt att inte USA:s och Japans statsskulder synas närmare av marknaden. Särskilt Japan ligger risigt till, men det är tydligen inte deras tur riktigt än. Att de än så länge klarar sig beror på att deras statsskuld innehas inom landet. Det gör inte Greklands.
Du har naturligtvis rätt, Flute. Sunda statsfinanser och flytande valutakurs förbättrar immunförsvaret mot rovgiriga valutaspekulanter.
SvaraRaderaMen spekulationsvinkeln är intressant ändå, för den är en trovärdig förklaring till att detta händer just nu (i stället för i höst eller nästa år). Och om det finns ett betydande inslag av spekulation kan det komma en rekyl nedåt för dollarn, och uppåt på aktiemarknaderna, ifall EU lyckas stilla oron och en del av riskaptiten återvänder. Spekulationsvinster måste ju tas hem vid någon punkt.
Vad man kan fundera på är om detta är inledningen till en utdragen period av bond vigilantism som kommer att tvinga fram tidiga räntehöjningar och finanspolitiska åtstramningar i många länder. I så fall kan återhämtningen i den reala ekonomin bli ännu svagare än väntat.
Per Sandström. Inte nödvändigtvis. Högre räntor tvingar fram avskulding och sparande, vilket ju är vad som behövs för att få någon hållbar återhämtning.
SvaraRaderaAlla vet att inflationen kommer sticka iväg framöver så som sedelpressarna går nu, och då kommer ingen vid sina sinnes fulla bruk vilja köpa obligationer till låga räntor. Marknadsräntorna kommer därmed sticka iväg. Sedan kan man kalla det vigilantism om man vill. Men det är positivt, privata aktörer som tar itu med (kriminella) problem som inte staten klarar av.
Flute.
SvaraRaderaAtt Japan inte synas hårdare beror ju helt på att 1. skulderna nästan uteslutande är inhemska. 2. Japanska staten sitter på stora tillgångar i form av amerikanska obligationer 3. Japan har fortfarande en oerhört stark exportindustri och ett postivt handelsnetto 4. Den största köparen av japanska statsobligationer är den statliga japanska pensionsfonden och de kommer inte att kunna sluta köpa hur mycket de än vill.
USA är dock en annan femma, där gäller inget av de fyra.
Generellt känns det som Mr Trichet försöker flytta fokus från de egna problemen. Problemen på den Iberiska halvön och i Grekland är betydligt större än i USA och Japan.