Israel i hetvattnet

Dagens hetaste nyhet har väl ingen missat - Israels bordning av fartygskonvojen "Ship to Gaza" som med diverse svenska kändisar ombord fraktade en hjälpsändning till Gaza.

Man kan tycka vad man vill om Israel, men att de idag begått ett folkrättsbrott står helt klart. Israelerna hade ingen rätt att borda fartygen på internationellt vatten. Rimligtvis hade människorna på fartygen därmed också självförsvarsrätt, vilken de på ett av fartygen enligt den israeliska militären utövade med "klubbor, metallstänger och knivar". Detta besvarades med skjutvapen från militärerna, varvid ett antal människor dödades. Angående det folkrättsliga läget, läs folkrättsexperten Ove Bring i SvD, Jakob Heidbrinks blogg, Mark Klambergs blogg samt sjörättsprofessor Hugo Tiberg i GP.

Vissa passar på att komma med osmakliga kommentarer i sammanhanget, t.ex. MUF-ordföranden Niklas Wykman, vars politiska karriär snart torde få ett brådstörtat slut om han inte går ut omedelbart och gör offentlig avbön. Dick Erixon verkar i sin enkelspårighet inte heller ha förstått vad havsrättskonventionen säger och sätter rubriken "Gaza-aktivister attackerade israeliska soldater". Med den logiken får besättningen på en båt i Indiska oceanen inte heller försvara sig om man skulle bli utsatt för bordningsförsök från somaliska pirater. Skärpning, Erixon!

Turkiet har sett till att det blir extramöte i FN:s säkerhetsråd med anledning av dagens incident och kallar händelsen för "statsterrorism". Det ser alltså ut att bli en rejäl kris med en massa internationella förvecklingar.

Nu frågar man sig varför Israel gjorde som de gjorde. Jag kan se två huvudalternativ. Antingen gjorde någon i militärledningen en jätteblunder och har isåfall troligen just förpassats till en mångårig straffkommendering på någon undanskymd plats, eller så var det planerat att utföra bordningen på internationellt vatten. Att det skulle vara ett misstag låter osannolikt. Ville man bara kontrollera att inga vapendelar smugglades in hade man kunnat vänta tills skeppen korsade över gränsen för Gazas territorialvatten - nu befann de sig omkring tre gånger längre ut. Och hade det varit ett misstag hade det varit lätt för Israel att hänga ut lämplig befälhavare offentligt, beklaga misstaget och någorlunda rädda sina relationer till andra länder.

Men om det nu var ett överlagt dåd från Israels sida kan man fråga sig om orsaken. Ville man nu provocera fram en självförsvarsattack från folket ombord på "Ship to Gaza"? Även om man inte hade lyckats provocera fram en attack skulle Israel säkert ändå ha fått skarp kritik för en bordning på internationellt vatten. Så varför tog Israels ledning ett beslut som bäddade för internationell proteststorm och motvilja? Jag kan komma på några alternativ.

• Man ville mycket kraftigt markera att inga utländska aktivister ska blanda sig i Gaza-situationen. Men varför då dra på sig en massa motvilja även från sina vänner? Det hade väl då räckt med att vänta till strax innanför territorialvattengränsen.
• Man ville få en ursäkt att bryta alliansen med Turkiet, som kanske blivit politiskt obekväm. Nu kanske man lyckas provocera Turkiet till att bryta alliansen.
• Man vill avleda uppmärksamheten från andra pågående händelser.

Om det var det sistnämnda alternativet kan man fråga sig vad det är som Israel vill avleda uppmärksamheten från. Det finns vissa utvecklingar av situationen i Mellanöstern som jag kan förstå om Israel vill att de hamnar i medieskugga. I söndags skrev brittiska Sunday Times om att Israel placerat ut ubåtar beväpnade med kärnvapenbestyckade kryssningsmissiler utanför Irans kust. Dessa missiler kan i princip nå mål över hela Iran.

Det pågår också ett "kallt krig" mellan Israel å ena sidan och Hizbollah, Syrien och Iran å den andra, läs t.ex. i Haaretz. Är det något på gång där?

I fredags antogs också en FN-resolution som uppmanar Israel att skriva på ickespridningsavtalet för kärnvapen och tillåta IAEA att inspektera dess kärnanläggningar. Inte oväntat är premiärminister Netanyahu starkt kritisk till resolutionen.

Lite lösa trådar och spekulationer blev det, men vi får väl förhoppningsvis lite mer klarhet i saker framöver.

[Andra bloggar om israel, palestina, turkiet, politik, kärnvapen, folkrätt]

Penningsystemet, räntan och tillväxten

E24:s och SvD:s kloke ekonomireporter Andreas Cervenka skrev igår en artikel om "Den lätta konsten att göra pengar". Det är bra att även vanliga ekonomimedia börjar skriva om detta, eftersom de flesta människor inte har en aning om hur pengar egentligen skapas. Förutom Cervenkas artikel kan jag rekommendera att titta på filmen "Money as Debt" av Paul Grignon, som finns på Youtube. Jag minns vilken omskakande upplevelse det var för mig när jag förstod vårt moderna penningsystem för några år sedan.

Hursomhelst frågar sig Cervenka om det finns något inbyggt fel i "tillverkningsprocessen" för pengar, och påpekar att "Krisen har gett radikala kritiker av vårt moderna penningsystem vind i seglen". Han har mycket rätt i det han säger, men det värsta problemet är att vårt penningsystem kräver evig ekonomisk tillväxt. Eftersom pengar skapas som lån med ränta, så måste det hela tiden skapas mer pengar för att även kunna betala räntorna. Det är därför kraftiga tillbakagångar i ekonomin får så katastrofala effekter på de finansiella systemen. Och det är därför som näranollränta kan användas som en tillfällig räddning, då det minskar den post som tär på hela penningsystemet i ekonomiska tillbakagångar, nämligen räntebetalningarna.

Hittills har krympande ekonomi varit ett undantagstillstånd under recessioner och depressioner. Redan 1930-talsdepressionen skakade dock om världsekonomin rejält. Men, vad händer den dagen ekonomisk tillväxt inte längre är långsiktigt möjlig, utan förpassas till undantagstillstånd? Då rubbas basen för hela penningsystemet. Sommaren 2007 skrev jag om peak oil kontra slutet på oljan.

Vad peak oil handlar om är istället att vi under mer än hundra år har levt i en värld med ständigt ökande oljetillgång och billig olja. Detta har drivit en ekonomisk expansion utan motstycke i mänsklighetens historia. När peaken kommer och passeras får vi istället stå ut med ständigt minskande oljetillgång och därmed allt dyrare olja. Den största oron bland "peakoilare" är hur våra globala samhällssystem, fullständigt uppbyggda kring billig olja och ständig tillväxt, ska hantera detta. Vilka ekonomiska, politiska och sociala problem kommer detta att leda till? Vi ser redan en del av dem, men fler kommer ju dyrare oljan blir. Kommer vi istället att få se en ekonomisk kontraktion utan motstycke i mänsklighetens historia?

Och peak oil ser enligt de flesta oljeexperter ut att ha passerats sommaren 2008. Så Cervenkas varnande artikel kommer inte en dag för tidigt.

Apropå bra reportrar på E24 skriver Per Lindvall idag en jämförelse mellan PIIGS-ländernas läge idag och Sveriges på 1990-talet. Han kommer fram till att PIIGS' kris är betydligt värre än Sveriges 90-talskris. Han pekar också på en kommande risk apropå att irländarna tvingades rädda sina banker och deras statsskuld därmed exploderade.

En motsvarande bankkollaps i Spanien är också det riktigt stora orosmolnet i den pågående krisen.

Och nu ser bankräddningarna ut att ha påbörjats i Spanien, i och med förra veckans händelser runt sparbankerna "cajas". Utsikterna är skakiga enligt Deutsche Bank.

Spanish lenders need to refinance 125 billion euros ($153bn) of bonds by the end of next year, putting the nation’s savings banks in a ‘very weak and risky position,’ according to analysts at Deutsche Bank AG. The so-called cajas have to repay about half the 46 billion euros falling due for banks this year and the 79 billion euros maturing 2011, according to Carlos Berastain... The remainder is owed by commercial lenders such as Banco Santander SA.

[Andra bloggar om penningsystem, ränta, tillväxt, peak oil, pengar, spanien]

Rosor från LIFDC

Igår kunde man i DN:s pappersupplaga läsa om Fairtrade-märkta rosor från Kenya, men artikeln finns tyvärr inte på nätet. Dock finns på MyNewsDesk det som jag antar var utgångspunkten för artikeln - Inför mors dag: Minskad rosförsäljning drabbar kenyanska mammor.

Försäljningen av rosor har minskat under lågkonjunkturen. Det är ett hårt slag mot alla de kvinnor som arbetar inom blomsterindustrin i låglöneländer som Kenya. Även flygstoppet under vulkanutbrottet på Island påverkade Kenyas export av blommor.

Fairtrade arbetar för att kenyanska kvinnor som arbetar i rosindustrin ska få bättre villkor, vilket låter bra. Självklart är det bättre för lantarbetare i fattiga länder att vi köper Fairtrade-märkta jordbruksprodukter.

Men då inställer sig hos mig frågan - varför avsätter ett fattigt land som är beroende av livsmedelsimport jordbruksmark till att producera rosor som flygs till rika länder? Kenya tillhör nämligen fortfarande kategorin LIFDC, alltså Low-Income Food-Deficit Countries. BNP per capita för 2009 låg runt 1600 dollar. Det är inte bara rosor som odlas i Kenya för export till rika länder - även sockerärter från Kenya brukar finnas i svenska grönsaksdiskar.

Jag vet vad motargumentet blir - Kenya tjänar bra på att producera rosor och sockerärter och kan för dessa pengar köpa in de livsmedel de behöver. Men hur hållbar är denna produktion i längden? Efterhand som oljan blir dyrare att ta fram kommer flygtransporter att bli olönsamma och då faller hela Kenyas sockerärts- och rosindustri. Frågan är hur länge den kan fortsätta att vara lönsam. Ett land som Kenya borde istället satsa på att få igång mer egen livsmedelsproduktion och på att bromsa den skenande befolkningsökningen.

Men man kanske inte ska ha för stora förhoppningar. Kenya befann sig 2009 på plats nummer 14 på Failed States Index, strax efter Burma. Förutsättningarna för förändring är alltså inte goda. Fattigdom och snabb folkmängdsökning bidrar till problemen. Befolkningstillväxten 2008 var 2,76% per år, tjugonde snabbaste i världen. Korrelationen mellan snabb befolkningstillväxt, fattigdom och framskjuten position på Failed States Index verkar förresten vara hög vid en snabb anblick. Här kan vi tala om verkliga problem, inte lyxproblem som Greklands.

[Andra bloggar om kenya, fattiga, livsmedel, befolkning]

Trendvändning i STIBOR-spread

Diagramnördar tittar gärna på spreaden mellan olika räntor. En av de viktigaste räntespreadarna är den som i USA kallas TED spread, vilken är skillnaden mellan tremånaders interbankränta och räntan på tremånaders statsskuldsväxlar. Den visar hur osäkra bankerna är på varandra och steg till svindlande höjder under finanskrisen hösten 2008, för att sedan så sakteliga dala tillbaks till mer normala nivåer. TED-spreaden i USA har den senaste tiden stigit från som lägst 0,11 procentenheter i mitten av mars till runt 0,38 procentenheter i förrgår (se diagram hos Bloomberg). Här i Sverige ser vi något liknande med den motsvarande spreaden mellan tremånaders STIBOR och räntan på tremånaders statsskuldsväxlar.
Under april befann sig den svenska TED-spreaden på helt "normala" nivåer runt 0,2 procentenheter, men har sedan bottennoteringen den 14 april sakta stigit till 0,4 procentenheter igår. Denna stigning är ungefär som den vi såg fram till augusti 2007 i finanskrisens början. Frågan är hur den fortsätter. Får vi en "spik" uppåt? Än så länge visar spreaden bara oro, inte panik. Men det ser onekligen ut som en trendvändning...

Oron bland bankerna får bieffekter, och blir inte mindre av att regeringen förlänger bankstödet, en vink om att det är alldeles för tidigt för att ropa "hej". Det högre ränteläget för bankerna kommer också med största sannolikhet att medföra högre bolåneräntor. Som jag har sagt förut behövs det inte att Riksbanken höjer räntan, utan det räcker med att finansoron tilltar och räntespreadarna därmed ökar. Riksbanken kommer som jag ser det troligen att tvingas hålla fast vid näranollränta ett bra tag framöver, men det betyder inte att bolåneräntorna kommer att fortsätta att vara rekordlåga.

Idag kom siffror från SCB på hur svenskarnas lån fortsätter att växa, fortfarande med en årstakt runt 9 procent. Även idag talar DN om den "lånefest" jag nämnde igår. Detta i kombination med att räntespreadarna ökar gör mig orolig för hur det kommer att gå för Sverige på sikt.

Dock kan vi glädjas åt dagens positiva nyhet att Sveriges BNP under första kvartalet steg betydligt snabbare än vad någon hade räknat med, till och med de alltid positiva bankekonomerna. Bäst i Europa är vi tydligen just nu. Övriga länder har nämligen haft en ganska måttlig tillväxt. Nu ska vi inte glömma att BNP är en ekonomisk indikator som släpar efter ganska mycket. Första kvartalet 2010 redovisas preliminärt först nu. Men den senaste tidens utveckling kan mycket väl lägga en våt filt över Europas ekonomier, vilket inte är bra för oss i exportberoende Sverige.

Vi kan dock även glädja oss åt att vi åter har överskott i statsfinanserna, någonting som är livsviktigt i dagens läge. De fortsatt goda statsfinanserna är något som den nuvarande regeringen kan känna sig stolta över, men att som Anders Borg vilja ta åt sig en del av äran för BNP-ökningen känns lite förmätet, för där handlar det mer om att Sverige hade tur att ha den struktur vi hade när vi gick in i krisen. Men politiker har som vanligt en förmåga att vilja blåsa upp sin egen viktighet.

Trots de glädjande BNP-siffrorna ska vi inte glömma att vi fortfarande har kvar en förhållandevis hög arbetslöshet, vilket också kan ge problem framöver.

Tillägg 20.34: Jag borde ha tittat lite närmare på de svenska BNP-siffrorna innan jag gladde mig åt dem. Som "Freddy" påpekade i en kommentar var det till stor del frågan om lånedriven konsumtion. Bloggrannen Cornucopia har tittat närmare och har fina diagram. Och ökningen av lånen ger inte så mycket. Samtidigt som lånen ökar med 9,2 procent i årstakt ökar bara den privata konsumtionen med 3,4 procent.

[Andra bloggar om stibor, ränta, banker, bnp, bolåneräntor, statsfinanser]

Bolånefest?

Igår berättade tidningarna om den kommande baksmällan efter bolånefesten, med anledning av att Statens bostadskreditnämnd (BKN) kommit med en ny rapport där man varnar för den ökande skuldsättningen.

Nu frågar jag mig hur man håller en bolånefest. Och när? Ska man hålla festen när man just har tagit ett lån på flera miljoner för att köpa en liten lägenhet i Stockholms innerstad? Eller ska man ha fest för att fira att man har lyckats betala av hela sitt lån och därmed är skuldfri? Det måste väl vara det förstnämnda. För det är väl ingen vettig människa som idag amorterar av hela lånet? Nej, bolånefesten är nog en rituell fest som äger rum vid det heliga skuldsättningstillfället. Troligen hålls festen som inflyttningsfest i den bostad till vilken man tror att man nyligen blivit ägare, fast man har lånat nästan alla pengarna med bostaden som pant.

Nåja, för att tala lite mer allvarligt så varnar BKN åter för att hushållens bostadslån ökar för snabbt.

Den snabba pris- och skuldsättningsspiralen, innebär stora risker för låntagarna och svensk ekonomi enligt Statens bostadskreditnämnd (BKN).

Under årets första tre månader ökade hushållens bostadslån i en årstakt av 8 procent. Sverige fortsätter därför även i år att ha en av de snabbaste ökningarna i världen av bostadsskulderna.

- Vi har en pris- och skuldsättningsspiral på bostadsmarknaden. Sverige är ett av länderna i OECD med den största ökningen av bostadslån. Det finns ett samband mellan snabb skuldtillväxt och efterföljande djupa ekonomiska kriser, säger Bengt Hansson, analytiker på BKN, till TT.

Det är en av slutsatserna i den nya BKN-rapporten om riskerna med den svenska bolånemarknaden. BKN står fast vid bedömningen att bopriserna kommer att rasa med 20 procent inom tre-fem år.

Det är flera som tror att bostadspriserna är nära sitt krön nu, för det är svårt att hitta någon faktor som skulle kunna driva dem ännu högre. Snarare tror jag att 20 procents nedgång är väldigt optimistiskt. Tittar vi på andra länders spruckna bostadsbubblor ser vi att nedgången blir självgående när den väl kommer igång. Runt 55 procents real nedgång är min spådom, som de flesta trogna läsare vet.

Ett problem för många högbelånade svenskars ekonomi och för hela samhällsekonomin är att hushållen bär större delen av ränterisken själva, då de flesta har rörlig ränta på bolånet.

Han pekar också på problemet med att så gott som majoriteten av svenska hushåll har rörliga räntor, vilket innebär att det är hushållen själva som bär hela ränterisken. Dessutom beter sig hushållen kortsiktigt. Man talar om vad räntan kan vara om två eller tre år, men inte om tio eller femton år. Skulderna har hushållen kvar betydligt längre.

Kortsiktig planering är ju inte bara ett problem hos hushållen, utan finns i hög grad även hos politiker och andra beslutsfattare.

Många har också dålig beredskap för oförutsedda utgifter.

Nästan vart fjärde svenskt hushåll, 22 procent, skulle inte klara av en oförutsedd utgift på 5 000 kronor utan att det påverkar privatekonomin märkbart. 34 procent skulle inte klara 10 000 kronor och 49 procent skulle ha svårt med en extrautgift på 20 000. Det visar en undersökning som gjorts av Länsförsäkringar bland svenskar i åldern 25-65 år.

Detta är skrämmande. För att förstå vilken storlek på bufferten man behöver brukar jag nämna exemplet med min sambos a-kassa i höstas, som hon inte fick utbetald förrän fyra månader efter anmälan som arbetslös. Du bör alltså klara minst fyra månaders normala utgifter. Har du otur dyker det samtidigt upp någon oväntad utgift, t.ex. en sprucken tand eller ett trasigt kylskåp. Två eller tre nettomånadslöner, som den familjeekonom DN talat med föreslår, räcker alltså inte. Jag skulle säga fem eller helst sex nettomånadslöner som buffert.

Med tanke på att vi troligen är på väg in i Finanskrisen 2.0 så ska du börja spara till din buffert nu om den är för liten. Lev lite snålt ett tag nu för att slippa problem om krisen drabbar dig.

Läs även bloggrannen Cornucopias kommentarer från igår.

[Andra bloggar om bostadsbubbla, sparande, kreditbubbla]

Vad ska driva bilarna?

Idag skriver DN om hur dyrt det kommer att bli utan Förbifart Stockholm.

Kraftigt höjd trängselskatt, avstängda körfält på Essingeleden, höjd bensinskatt – och en kommunal avgift på privata parkeringar. Om motorvägen Förbifarten inte byggs måste det bli både dyrare och svårare för privatbilister att köra i Stockholm.

Det handlar alltså om hur man ska undvika köer och trafikinfarkt.

Men jag frågar mig fortfarande vad man ska driva alla bilar med som ska köra på Förbifart Stockholm. Världen ser ut att ha passerat global peak oil, även om de flesta politiker och debattörer inte verkar vilja förstå det. Det innebär att det kommer att bli minskad global konsumtion av oljeprodukter framöver, inklusive bensin och diesel. Därmed lär bilkörningen minska. Det handlar inte längre om vad folk vill. Folk vill köra bil, men det kommer inte att vara ekonomiskt möjligt för lika många som idag.

Och biobränslen kan inte heller ge någon ökad biltrafik. verkligheten säger något annat. Vi kan inte ersätta mer än 10-15% av vår förbrukning av bensin och diesel med jordbruksbaserade råvaror, och som mest 25% om vi också använder skogsråvara.

Elbilar då? De är beroende av olika sällsynta ämnen för batterierna, t.ex. lantan eller litium. Detta gör att de blir väldigt dyra - alltför dyra för gemene man. Dessutom finns knappt något av den enorma infrastruktur som behövs och var den extra elen ska tas ifrån säger ingen.

Jag frågade mig i mars varför man ska bygga en ny väg för minskad trafik och redan i september förra året skrev jag en ordentlig genomgång om de dåliga förutsättningarna för Förbifarten. Skriver man som jag om hur verkligheten ser ut vad gäller vår energiframtid blir man raskt kallad för "miljötaliban" eller liknande tillmälen. Men som jag påpekade för ett tag sedan - jag är varken teknikfientlig eller tillvaxtfientlig. Jag konstaterar bara att fortsatt tillväxt i biltrafiken inte är möjlig särskilt mycket längre till.

Därför framstår Förbifart Stockholm som ett sällsynt onödigt 29-miljardersbygge. Dyrare att köra bil lär det bli, men mest på grund av oljeproduktionstoppen "peak oil".

[Andra bloggar om bilism, peak oil, politik, vägar, förbifart stockholm]

Spanska sparbanker

Dags för "Las Cajas de Ahorros" - nästa kapitel i sagan om Finanskrisen. "Caja de Ahorros" är spanska för sparbank. I helgen tog spanska centralbanken över sparbanken Cajasur, baserad i Cordoba i Andalusien.

Åtgärden betyder att Cajasur nu får tillgång till medel från bankstrukturfonden (Frob) som inrättades av regeringen förra sommaren, sedan centralbanken tvingats rädda en annan sparbank, Caja Castilla de la Mancha.

Enligt Bloomberg förlorade CajaSur förra året 596 miljoner euro på en inkomst om 426 miljoner euro.

Igår meddelades också att fyra spanska sparbanker ska gå samman och bilda landets femte största finansföretag. Spanska finansmyndigheter försöker driva på sparbankerna att gå samman för att få starkare finansföretag. Svenska media skriver att "Spanska banker har i stort ridit ut den globala finanskrisen väl, tack vare ett strikt banktillsyn", fast det stämmer inte med vad jag har läst. Orsaken att de spanska bankerna har klarat sig förhållandevis väl är vad jag förstår att de spanska bokföringsreglerna gör det enklare att behålla osäkra fordringar till fullt värde på balansräkningen. Den spruckna spanska fastighetsbubblan har lämnat den spanska ekonomin i ett bedrövligt skick och bankerna kan inte låtsas som ingenting hur länge som helst. I oktober skrev jag så här.

För den som inte vet det har Spanien haft den största fastighetsbubblan i Europa, åtföljd av konsumtion för lånade pengar, ungefär som för USA. 2007 hade Spanien det näst största handelsunderskottet av alla världens länder (efter USA). "Alla" spanjorer blev plötsligt "rika". Men efter bygg- och köpfesten kommer baksmällan.
[...]
Ett annat problem i Spanien är att nettoskulden till utlandet är stor - runt 83% av BNP och stigande.

Tio år av fastighetsbubbla har lämnat de spanska bankerna med 300 miljarder euro i osäkra fordringar. Sparbankerna står för runt hälften av utlåningen i Spanien och det är de som är mest drabbade av dåliga lån till fastighetsägare och byggbolag. "Cajas" mer än femdubblade sin utlåning under fastighetsbubblan! Så snabb tillväxt tyder på vettlös eufori. De som drabbas hårdast brukar vara de som växt snabbast under bubblans uppblåsningsfas.

Hittills har oron för Spanien varit måttlig, eftersom deras statsskuld inte är överdrivet stor i förhållande till BNP, i alla fall inte jämfört med Grekland. Men det vi lärt oss av alla spräckta delbubblor i den globala kreditbubblan är att privata skulder efter olika former av bankräddningar till slut hamnar på statens balansräkning. Jämför t.ex. vad som hänt i Storbritannien. Och nu ser bankräddningarna ut att ha påbörjats i Spanien.

Utvecklingen vad gäller de spanska sparbankerna påminner lite om hur det gick för de svenska sparbankerna på 1990-talet då de blev Föreningssparbanken, numera Swedbank. Förutom att de spanska sparbankerna ska slås samman till större enheter så ska de också förvandlas till något som mer liknar vanliga bankaktiebolag. Det här är också något som tvingas fram, både av den spanska regerings självbevarelsedrift och från t.ex. IMF. IMF föreslår också andra åtgärder av Spanien, t.ex. reformering av arbetsmarknaden.

Det krävs långtgående och grundläggande reformer av den bräckliga spanska ekonomin, särskilt av arbetsmarknaden, skriver Internationella valutafonden (IMF) i en ny rapport.

Arbetsmarknaden beskrives som ”icke fungerande”. Fastighetsbubblan har en skadlig deflationseffekt på prisläget, det offentliga underskottet är för stort.

Dessutom pekar IMF på att den privata sektorns skuldbörda är för stor, liksom skulden till utlandet. Till detta lägger IMF Spaniens problem med svag produktivitetstillväxt, dålig konkurrenskraft och en banksektor med påtagliga svagheter.

Avgörande för att stabilisera utvecklingen är att få ordning på arbetsmarknaden, enligt IMF.

Situationen för Spanien bidrar tillsammans med annan osäkerhet, t.ex. runt Korea, till att världens börser rasar och närmar sig årslägsta. Som jag skrev i torsdags kväll är det kraschvarning, men ännu inte panik. Den som tänker investera mer långsiktigt i aktier bör avvakta tills oron lagt sig. Läs mer om börsläget hos Winning Trading och Cornucopia idag.

[Andra bloggar om spanien, sparbanker, banker]

Kraschvarning!

Det behöver inte bli en börskrasch, men risken är överhängande. Ta en titt på Stockholmsbörsen från finanskrisens början sommaren 2007 fram till nu.
I början gick det i lite måttlig sicksack neråt, fram till oktober 2008, då det blev vattenfall. Därefter följde några månaders sidledes sicksack fram tills den stora uppgången satte igång i mars 2009, vilket gav en uppgång på runt 80%! Förrförra veckan bröts uppgången med den kraftigaste nedgångsveckan sedan slutet av 2008. För den som trodde allt var grönt igen i början av förra veckan efter EU:s "räddningspaket" har vi idag verkligen fått bekräftat att det inte är det. New York-börsens S&P500-index sjönk nästan 4 procent idag, vilket är den största nedgången på tretton månader. Stockholmsbörsen gav också en rejäl säljsignal då 21-dagars glidande medelvärde korsade 55-dagars.
Notera också den ökade volatiliteten, med genomsnittligt mycket längre dagsstaplar från och med mitten av april. Risken att börsen slår igenom förra måndagens botten (929) är överhängande, och gör den det lär botten från februari i år (920) också ryka. Därifrån är det fritt fall som gäller ett tag. Winning Trading brukar ha bra koll på var nästa stöd kan tänkas finnas.

Frågan är nu hur djupt börsen kommer att gå ner. Låt oss vara optimister och anta att det "bara" blir en korrigering av uppgången från 593 (mars 2009) till 1077 (april 2010). Korrigeringar har en tendens att hamna nära vissa Fibonacci-procenttal. Med tanke på att uppgången var så kraftig kan vi anta att nedrekylen också blir kraftig. 61,8% rekyl (av uppgångens totalt 484 punkter) tar oss till 778 (en nedgång på 28% från toppen), vilket är ungefär nivån från maj 2009. Så mycket blir det troligen minst. Många stora placerare verkar ha nerverna utanpå just nu, vilket kan göra att rörelserna blir snabba.

Winning Trading påpekar att det amerikanska volatilitetsindexet VIX åter är uppe på paniknivåer över 40.

Samtidigt stödköptes det troligen euro idag av centralbankerna från klockan 19 svensk tid, vilket gav stora valutarörelser, se Musik @ Centrifugens diagram. Effekterna av stödköp av valutor brukar aldrig hålla i sig särskilt länge. Lär sig centralbankerna aldrig av alla misslyckade stödköp genom historien? Varför fortsätter de att kasta pengar i sjön?

All turbulens gör att många spekulanter och investerare ser sig tvingade att gå ur en massa positioner. I vissa fall kan det också handla om tvångslösta positioner. Jag gissar att vi kommer att få se ett antal hedgefonder gå under den närmsta tiden, vilket brukar ske när det sker plötsliga "oväntade" eller "ologiska" stora rörelser på finansmarknaderna.

Nu sker som jag sade igår en flykt till säkerhet. Pimcos Bill Gross påpekar också att det sker en minskning av belåningen hos t.ex. hedgefonder för att bevara kapitalet. Allt leder till att det säljs av både det ena och det andra. Även råvaror såsom olja och guld drabbas. Men "säkra" statsobligationer, t.ex. svenska, tyska eller amerikanska, går bra när investerarna flyr till dem.

P.S. Själv ligger jag kort Stockholmsbörsen och har gjort det sedan strax före stängningen onsdag förra veckan, då jag bedömde att euforin över EU:s räddningspaket borde ha gått över och vi borde fortsätta nedgången. Som vanligt gick jag in lite för tidigt (tänk att jag aldrig lär mig) men jag har för en gångs skull gjort en riktigt bra affär.

Huspriser och taxeringsvärden

Igår kom SCB med Småhusbarometern för april, som visar att småhuspriserna den senaste månaden stigit med nästan 3% i riket, mätt med det så kallade K/T-talet.

Det borde vara uppenbart för de flesta att det inte bara går att mäta huspriser i absoluta tal, eftersom man då kan förväxla en allmän prisinflation i samhället med en uppgång för just huspriserna. Ett sätt att komma runt det, som brukar användas av SCB och Mäklarstatistik, är att titta på förhållandet mellan köpeskillingen och taxeringsvärdet för sålda hus, vilket kallas för K/T-talet. För bostadsrätter finns ju inget taxeringsvärde att jämföra mot, så där blir det knivigare. Det är väl därför som Mäklarstatistik presenterar borättspriserna (som inte är inflationsjusterade) först i sina månatliga pressmeddelanden, vilket ger mer positiva vibbar så länge priserna stiger. Låt mig gissa att när prisfallet kommit igång och hållit på i ett år eller så kommer man istället att börja presentera villapriserna först.

Problemet med K/T-talet är att taxeringsvärdena i längden baseras på marknadsvärdena för husen i ett visst område. Denna återkoppling stör jämförelsen, då man jämför priset med något som beror på priset. På längre sikt förstörs också möjligheten att göra jämförelser med hjälp av K/T-talet, då det med jämna mellanrum görs nya fastighetstaxeringar och börjar använda dem, t.ex. i denna månads Småhusbarometer. Jag använder därför istället medelpriset och inflationsjusterar det med konsumentprisindex (KPI) och resonerar som så att med tanke på att grundmaterialet är såpass stort (flera tusen husköp per månad) jämnar eventuella skillnader i husens storlek ut sig. Jag skrev lite kring tolkningar av Småhusbarometerns prisstatistik i juli förra året. Hittills har min metod följt K/T-talen ganska väl över perioder upp till ett år, varför jag tycker den är tillräckligt bra. Denna månad blev det dock en stor avvikelse. Som ni ser i diagrammet nedan sjönk de reala småhuspriserna även senaste månaden räknat med min metod.
Vad denna anomali beror på vet jag inte riktigt. Den kan också räta ut sig då siffrorna revideras nästa månad. Senaste månadens siffror är nämligen alltid mycket preliminära, vilket också SCB tydligt påpekar i pressmeddelandet. Ändå väljer någon spinndoktor på TT med tveksamma statistikkunskaper att basunera ut att priserna stiger, utan någon brasklapp för osäkerhet. Man måste också titta på lite längre sikt - en månad gör ingen trend. Därför är det bra att titta på exempelvis ett tremånaders glidande medelvärde.
Det man inte heller ska glömma är att SCB:s siffror alltid ligger cirka två månader efter Mäklarstatistik, som har de färskaste siffrorna, då Mäklarstatistik baserar sig på skrivna kontrakt, medan SCB baserar sig på "tidpunkten på köpebrevet, det vill säga den dag då köparen är ny formell ägare till den förvärvade fastigheten". SCB:s siffror blir dock mer tillförlitliga, då eventuella brutna köpekontrakt inte räknas med, samt också all försäljning som sker utan mäklare.

Mäklarstatistiks senaste siffror kom i förrgår, och enligt dem steg bopriserna generellt i landet, medan bostadsrätter i Stockholm backade i april.

Bostadsrättspriserna i centrala Stockholm föll med 2 procent och i Storstockholm med 1 procent.

Å andra sidan steg de i centrala Göteborg och Malmö med 2 respektive 3 procent. Totalt steg de med 1 procent i riket. Nu frågar sig många om det är ett trendbrott vi ser, då bostadsrätter i centrala Stockholm (Sveriges mest uppblåsta marknad) ofta visar vägen för den övriga fastighetsmarknaden. Man försöker också hitta rationaliserande förklaringar som att de lägre priserna beror på att det är fler bostäder än vanligt ute på marknaden.

Många villaägare väntade lite extra länge i år med sin försäljning, enligt mäklare ville man vänta till snön smält bort.

Men detta har inget med bostadsrättspriserna att göra, då de allra flesta bostadsrätter i centrala Stockholm inte har någon egen tomt med snö på!

Den senaste månadens börsfall kan också ha påverkat. I synnerhet i Stockholmsområdet där bopriserna är höga och en viss del av bostadsköparna också sparar i fonder eller aktier. När de faller i värde finns helt enkelt mindre kvar att lägga i insats.

Också en helt felaktig förklaring, då börserna fortfarande steg något under april. Det var nu i maj som fallet påbörjades.

Men som DN påpekar så är det för tidigt att tala om trendbrott efter bara en månad. Även om den som uttalar sig i artikeln representerar en part i målet, nämligen mäklarna. Det är som jag uppmärksammade för ett tag sedan ont om oberoende bopriskommentatorer i tidningarnas artiklar.

Nå, vi får se vartåt bopriserna drar efter den senaste tidens turbulens på finansmarknaderna. Blir detta nålen som slutligen spräcker den svenska bostadsbubblan?

[Andra bloggar om bostadspriser, bostadsbubbla, bostadsrätter, statistik]

Tyskt volatilitetsrecept

Det finns ett ofelbart sätt att orsaka kaos på finansmarknaderna - ändra reglerna plötsligt och överraskande, gärna under den tid marknaderna är stängda. Det får vi se idag, då Europabörserna samstämt fallit en bra bit över två procent (hittills) på grund av det tyska förbudet mot så kallad naken blankning. Just att det kom så fullständigt överraskande, som en blixt från klar himmel, gör att många aktörer på marknaderna (inklusive mig själv) undrar vad sjutton som håller på att hända. Varför just idag? Nu har ju Grekland fått sin första utbetalning av stödpengar och faran borde vara tillfälligt över för att de ställer in betalningarna. Faran borde ju därmed även vara över för de tyska bankerna. Vad vet de tyska finansmyndigheterna som inte vi vet? Var är krisen? Tyskland hade förbud mot naken blankning från Lehman-kraschen i september 2008 fram till januari år. När det nu återinförs, är läget återigen lika illa som vid Lehman-kraschen?

Tyskarna uppmanar också britterna att följa efter med ett liknande förbud. Men har det tyska förbudet några positiva effekter? Euron fortsätter sin störtdykning mot dollarn och står nu i 1,22 USD/EUR mot 1,50 i vintras, vilket är lägsta nivån på över fyra år. Det kan alltså knappast vara fråga om en vilja att försvara euron som valuta.

En tydlig flykt till säkerhet pågår. Räntorna på tyska statsobligationer faller (p.g.a. ökad efterfrågan). Intressant nog så har räntorna på grekiska och portugisiska statsobligationer inte stigit, utan de har till och med fallit något idag. Dock har inte guldet stigit, utan snarare fallit. Folk vill fortfarande hellre ha pappersdollar än guld när det blåser storm på finansmarknaderna.

Som stjärnreportern Andreas Cervenka på SvD/E24 påpekade redan 2 maj så är såna här blankningsförbud lika dumma som köpförbud. För vem vill förbjuda köp när börsen rusar?

Varje gång taket ramlar ned höjs röster för att sätta stopp för kortsiktiga undergångsspekulanter. Men det är som att festa hårt och sedan försöka lagstifta bort baksmällan.

Läs även bloggrannen Cornucopias kommentarer till blankningsförbudet och Winning Tradings kommentarer om börsläget idag.

[Andra bloggar om aktier, blankning, börsen, finanskris]

Många talar om guld

Nu är jag tillbaks efter flera dagars "bloggsemester". Ja, det blev lite riktig semester också, helt utan Internet, mobiltelefon och sånt.

De senaste dagarna har guldet slagit prisrekord, både räknat i dollar och i svenska kronor - idag runt 1230 dollar/uns och 307 kronor/gram. Detta lockar som vanligt fram en massa "gold bugs" som börjar tala om att guldet är på väg mot $1500, $2000 eller till och med $10000. Visst tror jag på guld som långsiktig värdebevarare i finansiella orostider, men det behöver inte betyda att det alltid är köpläge. När det snackas så här mycket blir jag lite misstänksam.

Flera av mina bloggrannar har uppmärksammat guldet. Stockman skriver lite om guldpriset under 1970-talet jämfört med andra investeringar. Kanske kan man dra några paralleller till dagens läge? Cornucopia har en ypperlig genomgång av guld som investering, där han går igenom olika orsaker till varför man skulle vilja köpa guld.

Vill man höra lite från "gold bugs" kan man titta på Vidsynts videoklipp med Rick Santelli eller Musik @ Centrifugens videoklipp med Peter Schiff. Musik @ Centrifugen skriver också lite om den stora efterfrågan på guld i bland annat Tyskland. Det är då jag som sagt blir lite misstänksam. När "alla" vill köpa guld är det troligen inte rätt läge.

Hursomhelst kan vi titta lite på guldpriset i kronor per gram. Klicka på diagrammet för att förstora det.
Om man tittar på de glidande medelvärdena gav alltså guldet senaste köpsignalen i slutet av 2009. Ännu ingen säljsignal, men för spekulanter kan det vara läge att ta hem vinsten. Den senaste tidens kraftiga uppgång gör att det troligen inte är köpläge just nu. Jag tänker i alla fall invänta en nedrekyl innan vidare investeringar i ädelmetaller.
Silvret är intressant, då senaste köpsignalen kom i början av 2009, ungefär då jag skrev min längre genomgång av ädelmetallernas prishistoria (del 1 och del 2). Sedan dess har 50-dagars glidande medelvärde hållit sig över 200-dagars och det är därmed behåll som gäller för silver.

[Andra bloggar om guld, silver, investering]

Överdos

Johan Norbergs film om finanskrisen finns nu att beskåda på TV4 Play, för den som missade den då den gick på dumburken.
http://www.tv4play.se/?videoId=1.1632015

Tillhör du dem som har lånat stora summor?
Till bostaden?
Eller som har placerat besparingarna i aktier, fonder eller obligationer?
Om inte - så kan du vara lugn.
Men alla vi som har gjort det - lever på lånad tid.
Det här är berättelsen om vår tids största ekonomiska kris...
... den som ligger framför oss.

[Andra bloggar om finanskris]

Gräv och så

Som trogna läsare vet ägnar jag mig åt att odla mina egna grönsaker och idag tänkte jag tipsa lite om hur man kommer igång. Den som inte har en egen trädgård kan i många kommuner hyra odlingslotter. En odlingslott brukar vara runt 100 kvadratmeter, vilket gott och väl täcker behovet för en familj. Att hyra en odlingslott brukar kosta sisådär 500 kronor per år. Inte mycket om man jämför med ett årskort på gym.

Att odla sina egna grönsaker ger motion, frisk luft, god mat och tillfälle att träffa och prata med grannar. Dessutom sparar man pengar på att slippa köpa en hel del grönsaker. Inte att förakta i finanskristider. Och färska grönsaker av sådan kvalité som man får från egen odling finns inte att köpa i affären.

Vad behöver man då för redskap? På bilden nedan ser ni de redskap som jag anser vara essentiella.

Från vänster till höger:

• Grep. Att plocka upp rotfrukter och potatis med.
• Spade. Att gräva med.
• Renshacka. Att rensa gångar och mellan grönsaksraderna.
• Liten planteringsspade. Att göra rader och hål att så frön i, samt att gräva hål att plantera i.
• Luckringsklo. Att luckra upp och röra om jorden med.
• Kratta. Att jämna till jorden med.
• Något att vattna med. Sprutmunstycket får symbolisera det. Det kan även vara vattenkanna eller vattenslang och vattenspridare.
  

Särskilt vad gäller planteringsspadar lönar det sig att satsa på kvalité. Det säljs en massa skräp som den på bilden till höger, men de duger bara till att låta barnen leka med i sandlådan. Även övriga redskap bör vara av god kvalité, men där är problemet inte så stort. Av planteringsspadar säljs däremot av någon anledning en massa undermåliga.

För den som har bärbuskar eller fruktträd är även en sekatör nödvändig.

Sen är det bara att köpa lite gödsel, frön, sättpotatis och sättlök och sätta igång att odla. Ta dig inte vatten över huvudet första året, utan börja i liten skala med några få grönsakssorter. Välj gärna sånt som är svårt att misslyckas med, exempelvis potatis, lök (från sättlök är lättare än från frön), squash, brytbönor (haricots verts) eller ärter. Någon tomatplanta kan du också köpa. Det finns få grönsaker där skillnaden mellan hemodlat och butiksköpt är större än för tomater.

Det finns en massa bra tips på nätet för den som vill odla grönsaker. odla.nu har exempelvis odlingsbeskrivningar och diskussionsforum. Via deras länksida hittar man också fler webbsidor.

Under tiden i Sydamerika...

Medan världens ögon riktas mot Grekland och euron, så händer det faktiskt saker på annat håll också.

Argentinas inflation verkar åter springa iväg mer eller mindre okontrollerat och de tävlar nu med Venezuela om att vara världsetta i inflation efter att Zimbabwe plötsligt slutat med hyperinflationen och förlorat förstaplatsen (vilket jag berättade om i april förra året). Fast de officiella argentinska siffrorna säger att inflationen bara var 9,7% på årsbasis i mars. Men alla vet att det är fusk och att den verkliga siffran är runt 25%. Inflationsförväntningarna för det kommande året ligger enligt undersökningar på 30%. Imorgon publiceras de senaste officiella inflationsdata i Argentina. Låt oss se vad de säger. Verklig eller friserad verklighet? Argentina har ju bittra erfarenheter av hyperinflation, som 1989 slog i taket på över 5000%. Det är väl därför den nuvarande regeringen inte vill erkänna hur illa det är. Den höga inflationen bekräftas nu och späs på av att fackföreningarna kräver lönehöjningar på minst 25% för att kompensera.

Dåvarande presidenten Néstor Kirchner bytte ut personalen på den nationella statistikmyndigheten i januari 2007 för att "förbättra funktionen", som han sade. Dåvarande centralbankschefen Martin Redrado sade istället att det skapade osäkerhet i den officiella statistiken. Utländska långivare kände nog detsamma, då räntorna på Argentinas statsobligationer började stiga. “Anyone who’s playing Argentina knows that they’ve been fudging the data” säger en kommentator. Räntan på femåriga argentinska dollardenominerade statsobligationer ligger idag på över 12,5%. En situation som självklart inte kan hålla på hur länge som helst utan att Argentina ställer in betalningarna. Jämför Grekland, som även de fuskade med statistiken.

Nuvarande presidenten, som valdes i oktober 2007, heter Cristina Fernández de Kirchner och är Néstor Kirchners fru. Även detta med politikerfamiljerna påminner om Grekland. Argentinska staten går som jag nämnde i januari med underskott och de höga räntorna gör de statliga utgifterna för vägar, välfärdsprogram och transportsubventioner allt dyrare. Det måste snart till ett åtstramningsprogram här också.

Venezuela berättade jag också lite om i januari, då president Hugo Chávez devalverade men samtidigt stoppade prishöjningar med hjälp av militären. Dessutom införde han dubbla valutakurser beroende på varukategori. Experimentet var som väntat inte särskilt lyckat och Venezuela är för tillfället världsledande vad gäller inflation. KPI steg 5,2% från mars till april i år, vilket var mer än dubbelt så mycket som förväntat, och årstakten ligger nu på 31,9%. Här finns i alla fall inga misstankar om fusk med siffrorna. Chávez kan ju alltid skylla på illvilliga krämare och kapitalister som orsak till inflationen.

Venezuela blev tvungna att släppa på pristaken efter att det blivit brist på vissa matvaror. Till saken hör att landet är nettoimportör av livsmedel.

Dessutom lider nationen av en omfattande energikris till följd av torkan i Guridammen, som producerar 70 procent av landets elektricitet.

Energikris är smått ironiskt i ett land som är Sydamerikas största oljeproducent. President Chávez' popularitet börjar inte oväntat att svikta och han stöds numera endast av omkring 40 procent av väljarna. Det är kongressval i slutet av september. Det blir svårt för president Chávez att regera om han får kongressmajoriteten emot sig.

Så problemen fortsätter även för Sydamerikas krisländer. Argentina ser ut att gå mot sin andra betalningsinställelse på mindre än tio år (senast var 2001), eventuellt i kombination med hyperinflation. Venezuela går troligen mot politisk kris och eventuellt hyperinflation. När jag i januari skrev min spaning om statsbankrutt som tema för 2010 låg Argentina och Venezuela på plats två respektive tre, strax efter Ukraina och före Pakistan. Ännu har inget land ställt in betalningarna i år, men flera kandidater är nog nära. Vi får se vilket land som blir först.

Vad gäller Argentina och Venezuela kommer inget EU att ställa upp med räddningspaket, utan de får klara sig bäst de kan. Grekerna förstår nog inte hur bra de har det...

[Andra bloggar om argentina, venezuela, statsbankrutt, fusk, inflation, devalvering]

Grekiska skattesmitare

Grekland har idag beslutat om besparingsåtgärder, bland annat strypta pensionsförmåner. Man höjer också skatter och drar ner på statliga utgifter såsom löner till statsanställda. Men som bloggen Ekonomikommentarer påpekar finns det en mycket effektiv åtgärd som grekerna inte verkar bry sig om såvitt jag kan se, nämligen att jaga skattesmitare. För Grekland har en jättelik svart ekonomi, närmare 25% av BNP enligt ekonomiprofessor Friedrich Schneider vid Johannes Kepler-universitetet i Österrike. Men sådana åtgärder vore kanske alltför impopulära.

Räntenördar tittar gärna på diagram som det nedan. Den röda linjen är var räntorna på grekiska statsobligationer med olika löptider slutade dagen, den blå linjen var de startade dagen.
Ser problemet ut att vara löst? Nja, mycket tveksamt. Från en kraftigt inverterad avkastningskurva lyckades man pressa ner de korta löptiderna så att man istället fick en platt kurva. Frågan är hur länge chockbehandlingen håller i sig. Så här stora rörelser brukar ge kraftiga motrörelser.

Som jag sade tidigare idag var dagens börsuppgång en klassisk "short squeeze" då alla blankare täcker sina positioner. OMXS30 slutade dagen på imponerande +6,43%. Som E24 påpekar var det en av de 15 största uppgångsdagarna sedan januari 1995. Av dessa 15 uppgångsdagar låg 6 under hösten 2008 - behöver jag säga mer? Men så kallade aktiestrateger bländas tydligen lätt av stora fyrverkerier och proklamerar att "Aktiemarknaden är tillbaka i en uppgångstrend när de europeiska finansiella problemen nu är avklarade". Ursäkta, men det behövs mer än en dags uppgång för en trend. Fyra nedgångsdagar följda av en uppgångsdag är fortfarande en nedgångstrend. Men det var ju trevligt att få veta att Europas finansiella problem är avklarade. Då kan vi återgå till "business as usual".

Martin Guri säger att mycket därför talar för att det är en uthållig återhämtning som man nu kan se i de kraftigt stigande börskurserna på måndagen.

Vad gör egentligen en "aktiestrateg"? Vad läser han? Tydligen inte samma som jag. Kan inte jag få Martin Guris jobb och lön istället? Så kan jag göra uttalanden i ekonomimedia från mitt eget skygglappsförsedda ankdammsperspektiv och figurera i suggestiva fotomontage? Jag är säker på att jag skulle göra det minst lika bra.

Förresten skulle nog min femåriga dotter också göra lika bra analyser. I helgen undrade barnen över vad alla tjusiga tidningsartiklar handlade om som jag läste med så stort intresse. Jag förklarade lite om att om man lånar ut tusen kronor till någon och den personen inte kan betala tillbaka så får man tjata tills låntagaren betalar tillbaka. Tråkigt för låntagaren. Men om du lånar ut en miljon och låntagaren inte betalar tillbaka så är det ditt problem, för du hade ju räknat med att du var miljonär. Min dotter förstod att "man ska inte låna ut pengar till tjuvar, då är man ju dum". Bravo, min dotter, du borde få jobb som kreditchef på franska storbanken BNP Paribas.

P.S. Besöksrekord på bloggen idag igen - med råge! Över 1300 besökare, mot strax under 1000 förra måndagen. Här ser ni senaste månaden.
[Andra bloggar om grekland, skatteintäkter]

Long Squeeze, Short Squeeze

Förra veckans kraftiga fall på aktiemarknaderna var en riktig "long squeeze" (de långa röda staplarna på slutet av diagrammet nedan) då aktieägare kände sig klämda. Säljsignalerna haglade och en massa investerare verkar ha sålt av i panik. Många har ju trott att faran var över för världsekonomin och därmed gått in tungt i aktier. Det låga ränteläget har också bidragit till att det inte funnits många alternativa investeringar om man vill ha någon avkastning. För avkastning vill många ha nu för att kompensera de stora förluster som gjordes under 2008. Men när en så kraftig och snabb nedgång påbörjas som förra veckan tar den fart av sig själv då investerare vill ta hem sina vinster. Det gäller särskilt dem som kommit in sent i det börsrally som pågått sedan mars 2009.
Idag fick vi istället en äkta "short squeeze" då alla blankare får det hett om öronen och skyndar sig att täcka sina positioner. Därav den häftiga uppgången (OMXS30 stod i +6% som högst hittills idag). Och det gäller inte bara aktier. Det mesta som var lönsamt förra veckan ger förlust idag. Förra veckan skulle man sälja euro och kronor och köpa dollar. Förra veckan skulle man blanka grekiska och portugisiska statsobligationer. Och så vidare. När alla vill ut genom dörren samtidigt blir det trångt.

Men det är ingen som klagar idag när det går upp eller talar om de hemska effekterna av datoriserad handel eller marknadsmanipulation, fastän det säkert finns lika mycket av det som förra veckan. Eller mer, då det ser ut som om Europeiska centralbanken (ECB) börjat sina stödköp av olika värdepapper, bland annat grekiska statsobligationer. Nu har man till och med lyckats att vända avkastningskurvan (som jag beskrev igår) inte bara för portugisiska statsobligationer, där tvååriga räntan nu är runt 3% och tioåriga runt 5%, utan till och med för de grekiska. Räntan på 2-åriga grekiska statsobligationer låg som lägst idag runt 5% och 10-åriga under 7%, mot över 18% respektive 12% i fredags. Alla som har blankat grekiska statsobligationer eller på annat sätt spekulerat i grekisk statsbankrutt har därmed fått rejält smäll på fingrarna.

Det jublas nu lite här och där över krispaketet. Allas vår finansmarknadsminister Mats Odell stämmer in i kören.

– Det är väldigt bra att EU och Internationella Valutafonden nu har vidtagit kraftiga åtgärder. Det borde vara tillräckligt för att stabilisera marknaderna i närtid, förhindra panik och minska risken för smittoeffekter, sade han och tillade att marknaden också tolkat beskedet positivt med minskade räntespreadar, stigande börser och en stärkt euro.

Nja, som jag sade ovan är det en short squeeze där alla tar hem sina vinster eller försöker undvika vidare förluster. Spekulanterna kommer nog att komma tillbaka vid första tecken på svaghet. Odell lurar inga professionella investerare med sånt snack, men det är väl snarast avsett att lugna småspararna.

– Det är en positiv initial reaktion vi nu bevittnar. Marknaden lugnades betydligt av räddningsplanen på 720 miljarder euro, sade Mats Odell och tillade att marknaden nog överraskades av storleken på paketet.

Jo, där har han rätt. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att EU skulle ta i med ett så stort räddningspaket. De kör som DN säger ett "chicken race mot marknaden".

Finansminister Anders Borg är mer realistisk och säger att räddningspaketet visserligen stabiliserar situationen, men att grundproblemet med underskotten återstår. SEB:s flitigt citerade chefekonom Robert Bergqvist säger att den akuta fasen är över och euron är räddad men att en seg återhämtning väntar. Jag delar inte hans optimism. Det vi just sett var den första vågen av Finanskrisen version 2.0. Nu får vi en andhämtningspaus av ännu okänd längd - den kan vara allt ifrån en dag till någon vecka. Sen kommer sannolikt nästa våg - den stora vågen.

ECB har nu följt i den amerikanska centralbanken Federal Reserves fotspår och börjat stödköpa värdepapper av tveksamt värde. I Finanskrisens första upplaga år 2008 framstod ECB som ett under av återhållsamhet jämfört med Fed och dess smått oöverskådliga flora av olika stödprogram. Men den tidigare "höken", ECB-chefen Jean-Claude Trichet, har nu tvingats ge upp inför marknadens obevekliga anstormning och börja stödköpa skräppapper. Som jag sade häromdagen är det en farlig lek med elden som ECB nu har gett sig in i. Inte nog med att man frångick sitt löfte från början av året att inte godta skräpobligationer som säkerhet för korta lån. Nu köper man skräpobligationerna rakt av! Hur mycket förtroende finns nu kvar för ECB och euron? Den kraftfulla skrämseltaktiken i biljonklassen kanske funkar kortsiktigt, men på längre sikt? Och tvingas ECB nu att sänka till näranollränta? De har ju till skillnad från Sverige och USA lyckats hålla styrräntan så högt som 1%. Sänker de räntan nu sänker de också euron ytterligare.

Vad gäller EU:s lånepaket på över 700 miljarder euro, så möjliggörs det vad jag förstår av en kreativ tolkning av den paragraf 122 som jag nämnde redan i februari.

2. Where a Member State is in difficulties or is seriously threatened with severe difficulties caused by natural disasters or exceptional occurrences beyond its control, the Council, on a proposal from the Commission, may grant, under certain conditions, Union financial assistance to the Member State concerned. The President of the Council shall inform the European Parliament of the decision taken.

Var det verkligen "exceptional occurrences beyond its control", alltså "exceptionella händelser utanför dess kontroll", som fick staten Grekland på fall? Jag skulle vilja säga att de har haft alla möjligheter att göra något åt saken, men inte gjort det. Nu vet vi hur tänjbara EU:s regler är när det passar den styrande makteliten. Observera också att inget godkännande från något folkvalt parlament behövs för sådana här åtgärder enligt paragraf 122.

Och det var inget litet hjälppaket heller. Tittade man på räntorna på statsobligationerna i fredags var det bara Grekland och eventuellt Portugal och Irland som var i riskzonen, men paketet som snickrades ihop i helgen räcker till Italien och Spanien också, åtminstone för något års lånebehov. Så vem ska köpa de statsobligationer som EU-länderna ger ut för att täcka detta gigantiska stödpaket? "Marknaden" i form av Kina eller andra länder med överskott? Vill de? Eller ECB? Nej, nu ska vi inte ställa så många elaka frågor...

Jag tänkte avsluta med ett diagram som visar hur det gick för Stockholmsbörsens OMXS30-index sist det tillämpades skrämseltaktik av denna kaliber. 18 september 2008, under veckan när Lehman konkursade, så hade Stockholmsbörsen gått ner 13,5% sedan 2 september och 11% de senaste åtta handelsdagarna. Den 19 september steg sedan Stockholmsbörsen med 9,8% (den längsta gröna stapeln i början av diagrammet) efter att diverse åtgärdspaket tillkännagjorts i USA. Jag minns den dagen då jag gjorde min största endagsförlust någonsin, då jag låg jättekort mot börsen. Vad hände sedan? De följande veckorna sjönk OMXS30 ihop med över 30% i ett av historiens största börsras.
Förra veckan sjönk OMXS30 med 12,5% från tisdagens högsta till fredagens lägsta (se första diagrammet i detta inlägg). Idag är det upp 6% som mest. Därmed inte sagt att historien kommer att upprepa sig, men man ska vara på sin vakt. Även om det kanske inte blir en exakt upprepning kan historien ofta "rimma".

Var och en ansvarar för sina egna investeringar! Ta inte denna artikel som ett blankningsråd utan att ha ordentlig stopploss! Investera aldrig i finansiella instrument som du inte förstår! Då är det bättre att ha pengarna på ett vanligt bankkonto, även om räntan är låg.

[Andra bloggar om aktier, börsen, eu, euro, ecb, finanskris, statsbankrutt, grekland]

Marknaden gick på det!

Jag hade det på känn i fredags att det skulle komma något stort över helgen. Det gjorde det. Flera hundra miljarder euro i stödpaket för fallerade EU-ekonomier. Allt för att lugna marknaden. Europeiska centralbanken stödköper skräp värdepapper.

ECB har även beslutat att, i koordination med andra centralbanker, reaktivera de temporära swaplinorna med Federal Reserve, och återuppta likviditetstillförande operationerna i dollar med 7 och 84 dagars löptid.

Vi känner igen mycket från hösten 2008. Men nu är det version 2.0 av finanskrisen. Vi får se vilka mönster som upprepar sig och vilka nya händelser som inträffar.

Men marknaderna gick på det. Stockholmsbörsen är i skrivande stund upp 6% som mest!

Euron och svenska kronan förstärks mot dollarn. Från 1,27 USD/EUR i fredags till 1,30 idag. Från runt 7,70 SEK/USD i fredags till cirka 7,45 idag. För en stor valuta som euron är detta väldigt stora rörelser.

Men framförallt har man lyckats trycka ner räntorna för portugisiska statsobligationer, som jag skrev om igår. Räntan på 2-åriga ligger på 4,72% och 10-åriga ligger på 5,67%. Faran är därmed tillfälligt över för inverterad avkastningskurva för Portugal.

Även räntorna på grekiska statsobligationer har sjunkit tillbaks. 2-åriga från över 18% i fredags till 8,56% och 10-åriga från över 12% i fredags till 6,60%. Men där är avkastningskurvan fortfarande inverterad.

Är det klart då? Nej. Det här är panikåtgärder från skräckslagna politiker och centralbankschefer. Frågan är bara hur länge man lyckas hålla marknaderna lugna. Så här kraftiga reaktioner "uppåt" är inte sunda, utan ger ofta minst lika kraftiga efterverkningar neråt. Jag återkommer i frågan. Men ett par dagar framöver lär det vara eufori som gäller. Räkna med kraftiga rörelser på alla finansmarknader åt alla håll. Volatilitet lär bli temat den närmsta tiden.

Läs även vad mina bloggrannar skriver. Winning Trading "Börsen vänder upp", Cornucopia "55 200 SEK per barnfamilj", Musik @ Centrifugen "Nattmangling gav räddningspaket värt 750 miljarder euro", "Federal Reserve öppnar kranarna".

P.S. Min blogg slog besöksrekord igår med 1010 unika besökare. Detta på en söndag, som normalt inte brukar vara "bästa" dagen för denna blogg. Plötsligt är ett av de ämnen jag skriver om mycket aktuellt. Flute-tankar har även hoppat upp till första plats på Bloggportalens lista över mest besökta privata bloggarna i kategorin Ekonomi, företagande och juridik. Endast Cornucopia och En Daytraders Dagbok ligger nu före mig bland ekonomibloggar.

[Andra bloggar om euro, eu, grekland, portugal, finanskris, statsobligationer, statsbankrutt, ecb]

PIIGGS' räntekris

PIIGGS = Portugal, Ireland, Italy, Greece, Great Britain, Spain. Alltså de EU-länder som troligen löper störst risk för statsbankrutt. I alla fall om man räknar bort nykomlingarna från Öst- och Centraleuropa.

I helgen har EU:s finansministrar och en hord av EU-tjänstemän "finslipat" en krismekanism som de hoppas ska hindra den grekiska krisen från att spridas till övriga PIIGGS. Varför är det plötsligen så bråttom? Förklaringen finns i de så kallade avkastningskurvorna nedan.
De visar räntan för statsobligationer med olika löptider för PIIGGS-länderna, samt Tyskland som jämförelse. För ett sunt land ska kurvan se ut som de fyra nedersta. Räntan ska alltså vara låg på korta löptider och högre ju längre löptiden är. Ganska logiskt egentligen - på några års sikt kan man gissa ganska bra hur Tysklands offentliga ekonomi kommer att te sig, men på längre sikt kommer allt fler osäkerhetsfaktorer in och man vill därför ha en högre ränta för att låna ut på så lång tid.

Men för Grekland är kurvan helt bakvänd - så kallad inverterad avkastningskurva. Det innebär att marknaden förväntar sig att grekiska staten inte kommer att betala tillbaks alla sina lån. Det visste vi ju redan, även om räntorna slagit över fullständigt senaste veckan. Orosmomentet ligger i kurvan för Portugal, som är nästan helt platt. Ungefär så såg Greklands kurva ut i mitten av april, se den gula kurvan i diagrammet nedan.
Nu är EU-pamparna livrädda för att även Portugals räntor ska slå över, vilket skulle bekräfta spridningsriskerna och sätta igång den verkliga krisen. Därför ägnar de sig förutom krismöten t.ex. åt att försöka lugna ner folket. De vill inte att småspararna ska få panik mitt i all annan röra.

SvD:s Andreas Cervenka skriver en bra sammanfattning av riskerna med skuldkrisen.

Vågar jag lita på min motpart? Den frågan ställer sig återigen världens investerare och banker. Den europeiska skuldkrisen håller snabbt på att utvidgas till en ny förtroende och bankkris. Skräcken för bankkollapser i Europa var igår större än efter Lehman Brothers konkurs.

Läs även resten av den artikeln, om du vill förstå mer av vad som är på väg att hända. Expressen skriver att "Experter varnar för ny finanskris". Jag får väl räkna mig som "expert" då, eftersom jag har varnat länge för vad som var på gång. Jag sammanfattade lite i "Finanskrisen version 2.0" igår.

Nu hotar krisen hela valutaunionen euron och det ser ut som om EMU-kritikerna har fått rätt.

Valutaunionen har både möjliggjort katastrofen för Grekland och förhindrar en lösning, skriver nationalekonomerna Nils Lundgren och Birgitta Swedenborg.

För den som vill hålla sig uppdaterad och inte vänta på gammelmedias slöa och slumpvisa rapportering kan jag rekommendera bloggrannen Cornucopias räntelänkar från i tisdags. Särskilt de portugisiska räntorna är alltså värda att hålla koll på.

• Portugisiska 2-årsräntan
• Portugisiska 5-årsräntan
• Portugisiska 10-årsräntan
• Portugisiska 30-årsräntan

Tillägg kl 10.00: Även Irlands avkastningskurva börjar se "konstig" ut, men Spanien, Italien och Storbritannien är som synes ännu inte i riskzonen.

[Andra bloggar om grekland, portugal, statsbankrutt, statsobligationer, finanskris, eu, euro, ekonomi]

Fagra ord om EU

EU-presidenten Herman van Rompuy skriver idag i DN en propagandadebattartikel. Han är tydligen oroad.

I vår föränderliga värld är andra regioner på väg att överträffa EU ekonomiskt.

Ja, så är det, eftersom vi har outsourcat en massa jobb till billigare arbetare i bland annat Asien. Vill vi inte att de ska tjäna ekonomiskt på oss måste många européer vara beredda att ta lågbetalda jobb med att t.ex. sy kläder. Vill de det? Knappast.

Våra jobb och vårt inflytande står på spel.

Oroad att han och hans politikervänner ska förlora sin makt. "Våra jobb" slängs lite populistiskt med, syftande på jobben för "vanligt folk". Vad det handlar om egentligen är att Europaeliten är rädda att förlora sina glassiga EU-jobb.

Vi har världens största gemensamma marknad, en gemensam valuta för 16 av medlemsländerna, gemensamma gränser, gemensamma politiska institutioner, ett gemensamt förflutet och en gemensam framtid.

Det finns bra sidor med EU, men egentligen är det ett maktprojekt. EU-medborgarna får lite frihet att resa och jobba var de vill, mot att den politiska eliten får mer makt. Låter det som ett bra byte? Och den gemensamma valutan euro för 16 av medlemsländerna får i dagsläget ses som ett av världshistoriens största ekonomiska misslyckanden.

Men varför behövs du i detta projekt? Jo, därför att ingen regering klarar sig utan folkets stöd. Jag vill därför berätta vad du får ut av det och hur du kan bidra.

Du behövs för att motverka politikernas makt! Ingen regering klarar sig utan folkets stöd, så du kan också sluta stödja van Rompuy och hans vänner. Tänk istället efter själv vad vi ska göra för att bli av med feta politiker och byråkrater som van Rompuy som glassar runt på vår skattebetalarnas bekostnad. Hur ska ett "folkets Europa" se ut?

Europeiska unionen innebär många praktiska fördelar för konsumenter, resenärer och företagare. Nuförtiden kan man billigt flyga till städer och stränder på hela kontinenten. Telefonsamtal inom unionen kostar en bråkdel av vad de brukade kosta. Du kan köpa produkter från alla EU-länder. Du behöver inte längre köa vid gränsövergångarna. Det är enkelt att studera utomlands. Som broschyrerna från Bryssel ivrigt påpekar är ”Europa” öppet med frihet och möjligheter.

Visst, här är alla fördelarna, med vilka de har köpt folkets stöd. Intressant att han nämner propagandamaskineriet med bland annat "broschyrerna från Bryssel".

Varför har till exempel 15 EU-länder och Internationella valutafonden IMF beslutat att låna ut 110 miljarder euro för att hjälpa Grekland och säkra eurons framtid

Svaret är enkelt - för att rädda skinnet på deras vänner bankdirektörerna i Frankrike, Tyskland med flera, vars banker har varit korkade nog att låna ut pengar till en notorisk betalningsinställarstat.

Tillsammans försvarar vi en dyrbar skatt.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv... skattepengarna som går till EU:s jättelika byråkrati är väldigt dyrbara.

Ner med van Rompuy och EU-makteliten!

[Andra bloggar om politik, eu, propaganda]