Danmarks valuta- och ränteproblem

Förra veckan sänkte Danmarks Nationalbank sin styrränta för fjärde gången i år - denna gång till minus 0,75 procent. Allt för att försvara den danska kronans fasta kurs mot euron, en valuta som försvagas på grund av bland annat Europeiska centralbankens (ECB) kvantitativa lättnader. När Schweiz släppte schweizerfrancens koppling till euron började spekulationerna i att Danmark också skulle tvingas göra det och då tvingades Nationalbanken att börja agera.

Nationalbankens direktör Lars Rohde säger att de kan "fortsätta för evigt" med att försvara kronkursen och att "vi är tålmodiga människor. Vi har oändliga mängder kronor, och vi kan låta valutareserven växa oändligt". Han säger också att Nationalbanken kan fortsätta att sänka räntan ännu längre in på negativt territorium om det behövs och varnar spekulanter för att försöka överlista Nationalbanken. Om nu Nationalbanken har sådan makt kan man fråga sig varför det är nödvändigt att basunera ut budskapet via pressen. Svaret är att det inte går att driva denna penningpolitik alltför långt eller alltför länge, då denna manipulation av marknaderna har en mängd skadliga effekter.

Valutainterventionerna ökar på Danmarks valutareserv kraftigt - bara förra månaden ökade den med rekordstora 16,3 miljarder dollar till omkring 30 procent av årlig BNP. Det är i och för sig hanterbart, men liknande svällande valutareserv verkar ha varit en faktor bakom Schweiz beslut att släppa sin valuta fri mot euron.

För att driva ner räntorna på danska statspapper beslöt det danska finansministeriet 30 januari att tills vidare stoppa utgivandet av statsobligationer. Detta har dock den tråkiga bieffekten att marknaden för danska statspapper blir mindre likvid. En tillräcklig likvid marknad för statspapper är en förutsättning för att dagens finansiella system ska fungera smärtfritt. Hursomhelst är räntan på danska statspapper nu negativ hela vägen upp till fem års löptid och räntan på tioåriga ligger nu runt 0,22 procent.

När investerare inte får fatt i de danska statsobligationer de vill ha så letar de runt på de danska obligationsmarknaderna efter alternativ. Ett alternativ blir då bostadsobligationer (kallas realkreditobligationer på danska då de ges ut av realkreditinstitut som är den danska benämningen på bolåneinstitut). Den ökande efterfrågan på dessa leder då till att räntan faller även på dem och nu till och med blivit negativ på löptider upp till tre år. Det leder i sin tur till att bolåneinstituten sänker räntorna på bolån. Två bolåneinstitut meddelade nyligen att de nu ger 30-åriga bolån med fast ränta på rekordlåga 1,5 procent. Samtidigt har bolåneinstituten slutat ge ut nya bolån med kort löptid då de negativa räntorna gör det ohanterligt. Närings- och tillväxtminister Henrik Sass Larsen kallade nyligen till krismöte med bolåneinstituten för att finna en lösning på problemet med negativa räntor.

Många danska bolåntagare har de senaste veckorna lagt om sina lån som tidigare haft en fast ränta på tre-fyra procent till de nya lägre bolåneräntorna. Det kan i många fall löna sig trots avgifter för att avsluta de gamla lånen i förtid.

Låga räntor gör i Danmark liksom i Sverige läget svettigt för livförsäkringsbolagen och deras traditionella pensionsförsäkringar. I Sverige sägs det att "Livbolagen har fortsatt problem med att hålla garantierna de en gång ställde till spararna, eftersom ränteplaceringarna just nu ger så lite". I Danmark där räntorna nu är ännu lägre blir problemen ännu större.

Nu meddelar också den första danska banken (FIH Erhvervsbank) att de kommer att införa en ränta på minus 0,5 procent på sina konton från 9 mars. Troligen kommer fler banker att följa efter. Danske Bank (störst i Danmark) säger dock än så länge att de inte kommer att införa negativ ränta på vanliga konton, utan kommer att "äta upp" förlusten och räknar med att det kommer att kosta dem en miljard kronor under 2015.

Så Danmarks Nationalbank kan inte driva sin nuvarande penningpolitik med fast valutakurs mot euron hur långt som helst eller hur länge som helst. Förr eller senare kommer de troligen att tvingas ta hänsyn till de skadliga biverkningarna och släppa kopplingen till euron. Det skulle kunna ske exempelvis om alltför mycket oro för Grekland sänker euron alltför mycket.

För övrigt noterar jag att även ECB:s negativa inlåningsränta drabbar tyska sparbanker. Vi lever i de negativa räntornas tid - ett jättelikt ekonomiskt experiment som troligen snart kommer att gå överstyr på grund av alla bieffekter.

QE3 - intressant experiment

Idag annonserade USA:s centralbank Federal Reserve att man kommer att inleda ett tredje program av så kallade kvantitativa lättnader (kallat QE3). Det ska rent praktiskt gå till så att man för 40 miljarder dollar per månad ska köpa upp så kallade MBS (Mortgage Backed Securities, alltså bostadsobligationer). Fed sätter inte någon bortre gräns för hur länge detta ska pågå, utan kommer att fortsätta så länge de finner det nödvändigt. Federal Reserves chef Ben Bernanke säger att det kommer att pågå tills USA:s ekonomi börja uppvisa en stabil tillväxt.

För det första kan man fråga sig om USA:s ekonomi inom överskådlig tid åter kommer att uppvisa stabil tillväxt. Det kan ju mycket väl ha hänt att världen nått de tillväxtens gränser som förr eller senare dyker upp. För ekonomisk tillväxt kräver ökad energianvändning och åtminstone oljeproduktionen i världen har stagnerat de senaste åren.

Nåja, om vi bortser från kopplingarna energi/ekonomi/tillväxt finns det även rent ekonomiskt intressanta aspekter på QE3-experimentet. Det sätt som Fed utövar sin QE3 på är att köpa upp MBS. MBS bygger på krediter, nämligen bolån som vanligt folk tar för att köpa sig en bostad. Fed hoppas alltså på att man genom att köpa MBS ska göra det billigare att ta bolån och att därmed fler ska göra det eller att folk ska ta större bolån. Men om amerikanerna i gemen är "brända" och inte längre är villiga att utöka bolånestocken, så kommer QE3 i nuvarande form inte att ha effekten att utöka mängden krediter och i förlängningen penningmängden. Ser man på bolånen i USA, så har totalsumman minskat de senaste åren, för första gången sedan 1952, vilket är ett trendbrott av historiska proportioner. Kommer summan att vända upp igen på grund av QE3? Troligen inte, anser jag - amerikanerna varken vill eller kan ta på sig mer bolån.

Så vilka effekter kommer då QE3 i form av köp av MBS att få? Om mängden bolån hålls konstant eller krymper, så kommer Feds köp av MBS rimligtvis att driva ner räntorna på MBS och då i förlängningen räntorna på bolån. Hushållen kommer då (i genomsnitt) inte att tyngas lika mycket av räntebetalningar. Därmed borde hushållen få mer pengar över att använda till annat. Frågan är om det kommer att räcka för att sparka igång mer konsumtion, vilket skulle dra igång USA:s konsumtionsdrivna ekonomi, eller om det extra utrymmet för hushållen kommer att användas till att spara pengar. Om det nu ser ut som om USA:s ekonomi kommer att krympa igen på grund av andra faktorer, så kanske QE3 bara kompenserar för krympningen.

En annan effekt är att Fed kommer att äga en allt större andel av utestående MBS (förutsatt att den totala mängden hålls konstant eller krymper). Nu hittar jag inte siffror på hur mycket MBS det finns totalt utestående, men Fed äger idag drygt 800 miljarder dollar i MBS och bankerna äger runt 1340 miljarder dollar i MBS. Totalt finns det som ni ser i diagrammet ovan nästan 10 000 miljarder dollar i bolån, men alla dessa har inte motsvarande MBS.

Hursomhelst är alla dessa "nya QE3-pengar" fortfarande skapade som lån som någon dag ska betalas tillbaka. Vi får se hur det blir - hyperinflation, inflation eller deflation. Eftersom det fortfarande i grunden handlar om krediter tror jag att det förr eller senare blir en deflationschock à la 1930-talet. Det ska dock bli intressant att se hur utfallet blir av QE3, nu när experimentet har satts igång i verkligheten.

Aktiemarknaderna tog ett glädjeskutt uppåt efter beskedet, liksom ädelmetallerna. Frågan är dock hur långvarig denna effekt blir. Beskedet borde till stor del ha varit inprisat tidigare.

EU varnar Sverige för hushållsskulderna

EU-kommissionen varnade igår Sverige för hushållens alltför stora skuldsättning, något som svenska makthavare oftast viftar undan med att den svenska ekonomin är urstark (den växte senaste kvartalet i motsats till stora delar av EU) och att vi minsann inte har några problem med skuldsättning. Annars kanske bolåntagarkollektivet röstar mot den sittande regimen. EU-kommissionen kan däremot säga den bistra sanningen utan att behöva ta hänsyn till svenska väljare. Man säger att "regeringen ägnat lite uppmärksamhet åt att stödja ansvarsfull långivning och att minska gynnandet av skuldsättning vid fastighetsinvesteringar" och "rekommenderar också att Sverige höjer amorteringskraven och stödjer användningen av fast ränta på bolån". Detta är förstås åtgärder som borde ha genomförts för länge sedan, så hade vi sluppit den skuld- och bostadsbubbla vi nu har, med alla de snedvridande effekter de har på samhället och ekonomin.

Som jag har påpekat flera gånger tidigare har den svenska bostadsbubblan drivits på av hushållens skuldbubbla, även om den nu inte växer lika snabbt som tidigare. Cornucopia konstaterade igår också att Sverige har minst andel skuldfria hushåll i EU. Frågan är hur länge Pippi-Långstrump-ekonomin håller.

Det är bara att titta över Öresund till grannlandet Danmark för att se vad effekterna blir när en skuldbubbla, bostadsbubbla och fastighetsbubbla spricker. Några år senare har nu de danska bankerna problem och nio av dem nedgraderades just av Moody's, inklusive den överlägset största, Danske Bank (med tillgångar på 186 procent av BNP).

Moody's passade även på att nedgradera finska Pohjola och tillsammans med nedgraderingen nyligen av svenskfinska Nordea, svenska Handelsbanken och norska DNB NOR visar dessa nedgraderingar att Moody's är tveksam till den modell som nordiska banker tillämpar att ha förhållandevis lite inlåning (insättningar) men desto mer upplåning (obligationer). Bankerna blir genom detta mer känsliga för marknadens vilja att köpa bostadsobligationer och andra obligationer utgivna av bankerna.

Räntedopingen slut för bostäderna?

I torsdags kom senaste Mäklarstatistik, som visar att villapriserna föll 1% och bostadsrättspriserna steg 1% oktober. Det verkar alltså som om de senaste månadernas uppgång nu börjar mattas av. Trots det berättar Metro idag om de vansinniga budgivningarna på lägenheter i Stockholm. Lägenhetsförsäljningarna går snabbt och budgivningarna också. Metro pekar ut några faktorer som driver upp priserna - låga räntor, förhoppningar om konjunkturvändning samt stigande börs. Räntedopingens effekter borde väl snart vara över och börsen har stigit såpass mycket sedan i mars att åtminstone en större korrektion neråt är att vänta. Vad gäller förhoppningarna om konjunkturvändning så behövs det inte mycket negativa nyheter för att de ska mattas av. Därmed borde vi ha sett toppen på bostadspriserna. Ser man på Mäklarstatistik ser det ut som om vi fick en ny högre topp under hösten (osäkert om det gäller även inflationsjusterat), men det återstår att se vad Statistiska Centralbyrån säger. SCB släpar efter Mäklarstatistik med någon månad, så där ser vi inte höstens siffror förrän mot slutet av året. Tredje kvartalets siffror för Fastighetsprisindex småhus kommer på fredag, så då ska jag uppdatera mitt bostadsbubblediagram. Under tiden får ni titta på SCB:s Småhusbarometer från igår, som visar att Småhuspriserna steg 1% i oktober, men som sagt så släpar siffrorna efter. Jag har inflationsjusterat priserna med KPI.
En annorlunda syn på de svenska bostadspriserna har Sloped Curve, som igår skrev att "Inte alla bubblor är lika". Sloped Curve anser till skillnad från mig att vi inte har någon husprisbubbla i Sverige. Dock argumenterar han för att bostadspriserna borde tas med i Riksbankens inflationsmått på ett bättre sätt, eftersom en stor del av hushållens konsumtion döljer sig bakom dessa. Han påpekar att bostadsmarknaden och bostadskrediterna är viktiga, eftersom de utgör en så stor del av Sveriges ekonomi.

Den kraftiga tillväxten för bostadslån, tillsammans med en återhållsam finanspolitik, har också inneburit att värdet på utställda bostadsobligationer numera klart överstiger värdet på utställda statsobligationer. I och med att denna utvecklingen fortsätter så utgör inte längre statens åtaganden och garantier grunden för kreditmarknaden, utan istället är det bostäder som allt mer utgör grunden för hela vår kreditmarknad. Bankernas finansiering via bostadspapper innebär att en hel del bankpengar idag backas upp av bostäders värde.

Bostädernas värde utgör inte heller bara en allt större del av bankpengarna; säkerställda bostadsobligationer utgör en allt viktigare säkerhetsmassa som bankerna använder sig av för att finansiera sig hos Riksbanken. Banker kan repa in bostadspapper och få centralbankspengar till låg ränta. På så sätt utgör också bostäder en allt viktigare bas för centralbankspengarna i vårt samhälle.

Just detta oroar mig. När bostadspriserna väl börjar sjunka kan det sätta igång en negativ spiral för Sveriges ekonomi, som har återverkningar långt utanför högbelånade bostadsägare. Statens Bostadskreditnämnd konstaterade att

Vid nuvarande ökningstakt för bolånen innebär ett prisfall på 10 procent på bomarknaden att ungefär var tionde låntagare i småhus och ungefär var femte låntagare i bostadsrätt riskerar få ett negativt bostadskapital, det vill säga skulden överstiger bostadens värde.

Det behövs alltså inte särskilt stora nedgångar för att läget ska se betydligt mer problematiskt ut. Vad händer då med bostadsobligationerna? Det är inte bara så att de används av bankerna som säkerhet. Bostadsobligationer utställda av svenska banker är även en mycket viktig del av de flesta svenska obligations- och räntemarknadsfonder. Tittar man t.ex. på Swedbank Robur Penningmarknadsfond ser man att endast 2,4% av innehaven är svenska statspapper och att över två tredjedelar av innehavet är direkt kopplat till bostadslån. Stämmer det då att "Penningmarknadsfonden passar dig som vill placera med låg risk och kunna uppskatta hur mycket ditt sparande kommer att ge på kort sikt", som Swedbank Robur säger? Kanske just nu, men på sikt?

Läs även andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser, räntefonder, bostadsobligationer, ränta

Varför bopriserna kommer att falla på sikt

Idag rapporteras att Bopriserna fortsätter uppåt i glada nyheter från Mäklarstatistik. Bostadsrättspriserna i riket steg enligt dem med 5 procent och villapriserna med 1 procent. Det rör sig dock bara om uppgångar på månadsbasis, vilket jag bara ser som en uppstuds i en nedåttrend. Cornucopia påpekar att om man läser längre än första raderna i pressmeddelandet så ser man nedgångar istället. Uppenbarligen läser inte journalisterna längre. Synar man pressmeddelandet ser man t.ex. att villapriser sjunkit med 3% i riket på tre månader. På 12 månader har både bostadsrätter och villor sjunkit 4-5%.

Eftersom Mäklarstatistik är part i målet, då de tjänar på höga bostadspriser, så tar jag deras siffror med en nypa salt. Jag kommer därför att vänta på nästa Fastighetsprisindex från SCB innan jag uppdaterar mina grafer. Nästa kvartalsstatistik där lär komma runt mitten av maj.

Cornucopia tar idag också upp hur Mäklarstatistik beräknar sina siffror. Intressant läsning.

Som jag nämnde i förra veckan så är det nu nästan rekordmånga bostäder till salu på Hemnet. En som kommenterade inlägget invände att den som säljer även kommer att köpa något nytt. Jag köper inte det argumentet. Många har t.ex. de senaste åren köpt bostadsrätter åt sina utflyttningsmogna barn. Som det ekonomiska läget ser ut idag lär nog många ungdomar bo kvar hemma betydligt längre, eller hyra in sig som inneboende. Därmed minskar den totala efterfrågan på bostäder. Svenskarna kommer att sänka sin bostadsstandard framöver och bli mer "trångbodda".

Så till huvudämnet för denna artikel. Vilka faktorer finns det som talar för sjunkande bostadspriser framöver?

• För det första kommer de ökade kraven på kontantinsats att omöjliggöra bostadsköp för många förstagångsköpare. Hur många har idag sparpengar till 10% kontantinsats på en miljon eller två? Det blir 100000-200000 kronor. Eftersom börsnedgången ätit upp mångas fondtillgångar finns helt enkelt inte pengarna till kontantinsatsen där. Kan ni sen tänka er vad som händer när bankerna höjer kravet på kontantinsats till 20%, vilket säkert många fortfarande minns när det var normen för bolån. Bekanta jag har talat med som bor i hyresrätt idag och funderat på att köpa bostad säger att de inte har någon lust att spara ihop en kontantinsats. Dessutom skulle det ta dem minst två år av sparsamhet (alltså minskad konsumtion) för att spara ihop insatsen. Då bor de hellre kvar i sin hyresrätt.
  
• Bankerna kommer att kräva att man amorterar på sina lån. Va? Vadå? Vad är det för nåt? Jo, tydligen var det så innan finansboomen att man var tvungen att betala tillbaka en viss del av sitt lån varje år, och inte bara betala ränta. Nog skojat... enligt Finansinspektionens rapport om svenska bolånemarknaden i februari 2008 var den genomsnittliga verkliga amorteringstiden på svenska bolån 91 år! Vem lever så länge? Ökar man amorteringskravet till normala 40-50 år betyder det en hel del på månadskostnaden med dagens bostadspriser.
  
• Bankerna kommer att ställa högre krav på den som ska låna. Har du inte fast jobb kan du troligen glömma lån.
  
• Arbetslösheten slår mot priserna på flera sätt. Den som är arbetslös lär inte få bolån. Den som är arbetslös har svårt att spara ihop till kontantinsats och behöver dessutom sina sparpengar som buffert. Med krympande arbetsmarknad totalt minskar mängden folk som flyttar till en ny ort p.g.a. nytt jobb. Dessa har de senaste åren varit en uppdrivande faktor för bopriserna.
  
• Folk som ska byta bostad kommer p.g.a. de sjunkande priserna att se till att sälja sin nuvarande bostad innan de köper en ny. Hela dynamiken i bostadsmarknaden vänder därmed. Det kommer därför hela tiden att finnas ett överskott på bostäder till salu. Detta är en viktig punkt som jag tror de flesta som försöker analysera bostadsmarknaderna missar. Har väl nedgången kommit igång blir den av denna orsak självgående.
  
• Förväntar sig folk sjunkande bostadspriser ändras också deras köpbeteende. Nedgången blir då också självgående p.g.a. att folk kommer att vänta på lägre priser innan de köper.
  
• Förväntan om lägre bostadspriser kommer även att leda till att köparna försöker pruta istället för att som tidigare gå in i vansinniga budgivningar och trissa upp priset.
  
• Som jag sade ovan kommer säkert ungdomar att bo kvar längre hemma. Föräldrar kommer heller inte i samma utsträckning att kunna köpa bostäder till sina barn.
  
• Visserligen är räntan låg nu, men den kan samtidigt inte bli så mycket lägre. Riksbanken har bara en procentenhet kvar att ta av. Sänkningen av ränteläget stöttar för tillfället upp bomarknaden, men när Riksbanken väl har sänkt till nollränta finns bara en väg för räntorna att gå - uppåt. Dessutom är Riksbankens konstlat låga ränta inte hela sanningen. Det viktigaste är vad bankerna får betala för att låna pengar för att kunna ge bolån. Som det ser ut idag finansieras bolån genom att bankerna ger ut bostadsobligationer. Just nu stöttar Riksgälden upp denna marknad genom att köpa upp bostadsobligationer och därmed hålla räntorna på dem nere. Detta kan de göra tack vare de låga räntorna på statspapper, vilket gör att de tjänar pengar på räntenettot. Men om svenska staten börjar gå med större underskott och måste rycka in med mer pengar till fallande företag och banker kommer räntorna på statspapper att skjuta i höjden då statens lånebehov ökar i en ogynnsam marknad. Då försvinner möjligheten för Riksgälden att stötta bostadsobligationerna, åtminstone till dagens löjligt låga räntor. Därmed ökar bankernas upplåningskostnader och de tvingas höja sina bolåneräntor.
  
• Vad händer sen när krisen i Baltikum blommar ut på allvar? Då kommer Swedbank och SEB att få det betydligt tuffare när de vill låna pengar och kanske inte längre kan ge ut bolån i Sverige i någon större omfattning. Även om de kan fortsätta att låna ut kommer de att behöva ta ut betydligt högre ränta. Därmed minskar konkurrensen på bolånemarknaden, vilket varit en av de pådrivande faktorerna på bostadsbubblans uppsida.
  
• Bubblor har en tendens att överdriva på nersidan efter att de överdrivit på uppsidan. Och ännu är nedgången inget annat än en liten neråtkrok i toppen av en lång stigande kurva.
  

I Finansinspektionens rapport om svenska bolånemarknaden från februari 2008 finns även andra intressanta fakta. Den genomsnittliga amorteringstiden enligt plan var 37 år, vilket låter bra. Men bankerna följde tydligen inte sina amorteringsplaner för låntagarna, så ett viktat genomsnitt för verklig amorteringstid för småhus var 80 år och för bostadsrätter 133 år! Smått otroliga siffror, men det blir värre - för nyutlåningen låg den viktade genomsnittliga amorteringstiden för småhus på 102 år och för bostadsrätter på 186 år!! Detta beror ju självklart på den höga andelen amorteringsfria krediter - uppskattningvis 65% för småhus och 85% för bostadsrätter - för nyutlåningen hela 80% för småhus och 90% för bostadsrätter. När detta rättas till och bankerna börjar kräva att bolånekunderna amorterar enligt plan betyder det enligt rapporten ökade amorteringar på sammanlagt 23 miljarder kronor per år, vilket motsvarar en räntehöjning på 2,3 procentenheter. Att amorteringsgraden är så låg gör också att det ofta inte finns någon möjlighet för bankerna att hjälpa kunder som får tillfälliga betalningsproblem genom att minska amorteringarna en tid.

Rapporten talar också om belåningsgraden för svenska bostäder. Den genomsnittliga belåningsgraden för belånade bostäder var då 59% och genomsnittlig belåningsgrad i nyutlåningen var hela 72%. Högst intressant är också följande diagram ur rapporten, som visar andel av de belånade bostäderna med olika belåningsgrader.Här ser man att redan vid ett prisfall på ynka 20%, vilket får betraktas som en högst modest korrigering av bostadspriserna, så kommer över 20% av de belånade småhusen och över 25% av bostadsrätterna att ha tagit sig vatten över huvudet, alltså sitta med lån som överstiger marknadsvärdet på bostaden. Då, om inte förr, tror jag bankerna verkligen drar öronen åt sig.

Hur många som i slutändan kommer att hamna "under vattnet" beror självklart på hur inflationen kommer att bli framöver. Hög inflation kommer att mildra fallet i de nominella bostadspriserna, helt enkelt för att varje urholkad krona kommer att köpa mindre real bostad, men å andra sidan implicerar hög inflation hög ränta, med allt vad det leder till för bostadspriserna. Det exakta scenariot är svårbedömt, men min prognos på minst 55% nedgång från toppen för inflationsjusterade småhuspriser i riket står fast. Vi kan väl avsluta med en repris av inflationsjusterade småhuspriser i Sverige och Storstockholm 1986-2008:

Bostadsobligationer nu till stor del statsägda

Jag läste just lite i den högintressanta rapporten "Finansiell stabilitet 2008:2" som Riksbanken gav ut idag. Där står mycket läsvärt som jag säkert kommer att kommentera framöver.

För att lindra problemen på marknaden för bostadsobligationer har Riksgälden placerat de medel de får in i sina extra emissioner av statsskuldväxlar i säkerställda bostadsobligationer, samtidigt som Riksbanken nu i större utsträckning tar emot säkerställda bostadsobligationer som säkerheter. Riksbanken och Riksgäldens åtgärder tillsammans innebär att svenska myndigheter har lånat ut ungefär 500 miljarder kronor mot säkerheter i framför allt säkerställda bostadsobligationer. Detta belopp kan jämföras med den totala utestående stocken av säkerställda bostadsobligationer i Sverige som i slutet av augusti uppskattades till cirka 1000 miljarder kronor. Detta innebär att svenska myndigheter i dagsläget innehar cirka
hälften av den utestående stocken.

Hoppsan! Det var inte lite det. Nog för att det är bra att staten genom Riksgälden och Riksbanken stöttar våra banker i krisen, men tar de inte en lite väl stor risk? Vi har ju sett vad sjunkande bostadspriser gjort för motsvarande marknader i USA. Risken är överhängande att vi får en motsvarande utveckling här.

Lite senare i rapporten står att säkerställda bostadsobligationer motsvarar 30% av bankernas totala summa av utestående emitterade värdepapper och är den i särklass största finansieringskällan för bostadslån.

Jag börjar undra lite vart vi är på väg. Ska staten ta över så stor del av ansvaret för bankerna är det dags att de börjar ställa krav på dem. Då menar jag inte de populistiska krav som Anders Borg ville ställa - att de ska låna ut mer och till lägre ränta. Roten till krisen är ju för mycket lån, så mer lån är ingen lösning. Nej, de borde istället ställa krav på t.ex. att sänka utdelningar till aktieägarna samt löner och andra förmåner till vd och andra höga befattningshavare i bankerna.

P.S. 500 miljarder motsvarar cirka 54000 kronor/invånare i Sverige.