Egyptisk trippelkris: energi, ekonomi, politik

Det har varit ganska tunt med rapporteringen i svenska media, men just nu plågas Egypten av en trefaldig kris - energikris, ekonomisk kris och politisk kris.

Vi börjar med den ekonomiska krisen. De dåliga statsfinanserna, handelsunderskottet och den allmänt ovissa situationen i landet har gjort att det egyptiska pundet (EGP) tappat kraftigt i värde mot dollarn (USD). I januari 2011 låg kursen på 5,80 EGP/USD. Efter Mubaraks fall stabiliserades kursen runt 5,95 EGP/USD, men har sedan slutet av 2011 sakta drivit iväg mot 6,15 EGP/USD i slutet av 2012, ett fall på 6 procent på knappt två år. Men nu i januari har det gått undan och dagens kurs är 6,54 EGP/USD, vilket är ett fall på 6 procent på bara två veckor. Nu är det plötsligt akut valutakris.

För att skydda sig mot valutans fall har många egyptier växlat till dollar och om denna trend fortsätter sätter det hård press på centralbankens dollarreserv som bara är på 15 miljarder dollar. Troligen måste man snart införa valutaväxlingsrestriktioner. Det rapporteras redan att många taxichaufförer på turistorter vill ha betalning i dollar eller euro.

Regeringen har begärt lån från IMF, som skickade en expertgrupp i måndags. IMF-lånet är dock bara på futtiga 30 miljarder kronor, medan underskottet i statsbudgeten är över 30 miljarder dollar. Regeringen räknar med att statsfinanserna för 2012-2013 kan sluta med underskott på 50 procent "om drastiska åtgärder inte vidtas". Landet har redan en ganska hög statsskuld (83,6 procent av BNP 2011). Landets handelsunderskott för 2012 var omkring 30 miljarder dollar.

Den ekonomiska krisen hänger ihop med energikrisen. Sedan 2008 har oljeutvinningen varit ungefär lika stor som den inhemska konsumtionen. Redan ingångna exportkontrakt för olja tvingar dock Egypten att även importera olja, vilket blir dyrt. Det enda positiva i Egyptens "energibudget" har hittills varit fossilgasen, där landet länge varit nettoexportör. Den inhemska förbrukningen har dock stigit kraftigt (en ökning med 10 procent bara förra året) och i april 2012 stoppade man gasexporten till Israel. Man skyllde på att Israel slarvat med betalningarna, men den verkliga orsaken torde vara brist på gas.

Ett grannland som kan drabbas av Egyptens gasvåndor är lilla Jordanien, som dock än så länge får sin gas. Jordanien importerar 95 procent av sina energibehov och kan hamna i kläm om de inte lyckas köpa in sina fossila bränslen.

Under andra halvåret 2013 räknar Egypten med att börja importera fossilgas och har en förfrågan ute om byggande av en LNG-terminal för import av flytande gas.

Oljeprodukter (bensin, diesel), gas och el är alla subventionerade i Egypten, vilket självfallet bidrar till den ökande inhemska konsumtionen. Cirka 55 procent av elektriciteten genereras med hjälp av gas. Energisubventionerna är en tung post i Egyptens statsbudget och står för över en femtedel av utgifterna. Ju större konsumtion och ju mer import, desto sämre blir statens finanser och även handelsbalansen. Den nya regeringen som tillträdde i augusti lovade att se över energisektorn och dra ner på subventionerna, men oljeministern sade redan i november att man inte kommer att uppnå målet att minska subventionerna med 39 procent till slutet av juni.

Nu börjar Egyptens valutakris att skapa problem med att köpa in olja. Statsägda EGPC har bara köpt in 3 miljoner fat olja för första kvartalet i år, vilket endast var hälften av vad man efterfrågat. Även en import på 6 miljoner fat anses inte tillräckligt för att försörja landets raffinaderier, som därmed tvingas köra under sin kapacitet. EGPC försöker också att köpa raffinerade oljeprodukter, men har svårigheter även där. Dessutom har EGPC ökande svårigheter att få tag på remburser¹ för oljeimporten och kostnaderna för remburserna ökar snabbt.

Ovanpå detta kommer förstås de höga globala livsmedelspriserna i spåren av bland annat torkan i USA. Egypten importerade (netto) 2010 (senaste året för FAOstats data) 47 procent (16,8 miljoner ton) av sin spannmålskonsumtion till en kostnad av 3,7 miljarder dollar. Att hålla livsmedelspriserna nere är säkerligen en ännu högre prioritet för landets styrande än att subventionera energipriserna, med tanke på de oroligheter som höga livsmedelspriser tidigare orsakat i landet. Egypten har 82 miljoner invånare och befolkningen ökar med omkring 2 procent per år, vilket knappast minskar deras beroende av livsmedelsimport.

Prisinflationen i Egypten har varit hög de senaste åren (11,9% för 2009, 12,8% för 2010, 10,4% för 2011, 7,1% för 2012) även om den sjunkit en aning det senaste året. Med en kollapsande valutakurs lär dock hög prisinflation komma tillbaka i Egypten. Detta lär i sin tur leda till förstärkt folkligt missnöje.

Därmed kommer vi in på den politiska krisen. Muslimska brödraskapet fick sin president Muhammad Mursi vald förra året, och håller något slags maktbalans med den starka militären. Muslimska brödraskapet kan snabbt förlora i popularitet om ekonomin försämras och priserna på basvaror stiger.

Egyptens författningsdomstol upplöste i juni parlamentets underhus efter att ha underkänt valet. Muslimska brödraskapet var största parti i underhuset. Det ryktas nu om parlamentsval i april, vilket ger en ytterligare politisk osäkerhet. President Muhammad Mursi har nu bytt ut både finansministern och inrikesministern för att försöka dämpa den folkliga vreden över den ekonomiska krisen.

Som synes hänger Egyptens energi, ekonomi och politik samman i en oupplöslig cirkel. Jag skrev redan i februari 2011 i samband med oroligheterna i Egypten om Egyptens omöjliga ekvation och det jag skrev då är fortfarande aktuellt.

Även om vi får en snabb lösning på regeringsfrågan i Egypten, antingen genom militärdiktatur i ny form eller genom något slags frö till demokrati, så återstår landets långsiktiga finansieringsproblem. Stora valutautflöden kan driva ner landets valuta så att det blir ännu dyrare att importera nödvändiga livsmedel. Egypten har redan problem med hög prisinflation
[...]
Befolkningen har växt från 16,5 miljoner år 1939 till 20 miljoner i början av 1950-talet och nu cirka 80 miljoner. Prognoserna visar inga tecken på att befolkningstillväxten skulle stanna av på länge än. Även om Egypten mot förmodan lyckades införa en strikt ettbarnspolitik skulle befolkningen fortsätta att växa i många år. Misstaget har man redan gjort flera decennier tillbaka när man lät befolkningen växa så snabbt.
[...]
Ett nytt egyptiskt styre måste alltså få ordning på ekonomin, särskilt ifall valutan faller i värde. Men det blir en omöjlig ekvation, då de flesta vägar till budgetbalans också ger folkligt missnöje. Ökade skatter eller minskade subventioner på mat och bränsle är otänkbart. Militären utgör en stor del av statens utgifter, men att dra ner på militärutgifterna lär bli svårt utan att riskera militärkupp.
[...]
Visserligen har den inhemska spannmålsproduktionen stigit snabbt, men befolkningen har också växt snabbt och Egypten tvingas därför importera en stor del av sin mat. Med sjunkande inkomster av oljeexport och stigande livsmedelspriser blir ekvationen omöjlig.

Situationen i Egypten utgör ett hot även för andra länder än de närmaste grannländerna. En orsak är Suezkanalen, där 7,5% av världshandeln till havs går. För Europa torde det innebära en betydligt större andel. Alternativet att åka flera tusen kilometer extra runt södra Afrika fördyrar avsevärt. 2009 fraktades cirka 1 miljon fat per dag av råolja och raffinerade oljeprodukter norrut och 0,8 miljoner fat söderut genom Suezkanalen, vilket totalt är runt 2 procent av världens oljeproduktion. Dessutom går Sumed-ledningen för råolja längs ungefär samma väg som kanalen och genom den går nästan all norrgående råolja från Saudiarabien (2,3 miljoner fat per dag 2006).

Vad vi kan förvänta oss framöver är troligen mer politisk oro i Egypten. Missnöjet kan lätt spilla över i stora demonstrationer. Den självförstärkande spiralen av energikris, ekonomisk kris och politisk kris gör att situationen förvärras. Vilken vilja, förmåga och beredskap har sedan världens rikare länder att hjälpa Egypten? Viljan kanske finns där om man ser ett hot mot exempelvis Suezkanalen, men förmågan att hjälpa är kanske inte den bästa, när EU och USA är upptagna med sina egna kriser. Beredskapen för att hjälpa Egypten är väl så gott som obefintlig.

Den "underbara arabiska våren" var för Egyptens del som jag ser det en förtäckt militärkupp. Militären gjorde sig av med den mycket impopuläre president Mubarak, men sitter fortfarande på den starkaste maktpositionen, även om man fått dela med sig en del makt till Muslimska brödraskapet och Muhammad Mursi. Samtidigt har man dock fått någon att skylla på när det går dåligt för landet.

Hur ska Egyptens ledarskap på ett pedagogiskt sätt lyckas förklara för folket att man helt enkelt är tvungen att skära ner på energianvändningen och/eller att den blir dyrare? Så länge ledningen är såpass korrupt som den är lär inte folket lita på ens de mest pedagogiska förklaringar.

Vi kommer säkert snart att få höra stora och viktiga nyheter från Egypten - jag gissar att landet någon gång under första halvåret kommer att dominera nyheterna ett tag. Nu har ni bakgrundsinformation för att förstå det kommande nyhetsflödet.

---

1. Remburser (på engelska Letters of Credit) är ett slags bankgarantier som används vid utrikeshandel. Läs mer på Wikipedia

Gissningar om 2009 (del 1)

Eftersom andra gör det får väl jag också göra det. En summering av trender som jag ser komma under det nya kalenderåret och lite gissningar om vad som kan hända. Det är tyvärr ingen munter lista

1. Volatilitet kommer nog att bli ett av de viktigaste orden inom ekonomin under 2009. Så gott som alla finansmarknader har gjort hejdlösa rörelser under 2008 och de lär nog fortsätta att göra det i år, p.g.a. alla faktorer jag radar upp nedan. Var beredda på "oväntade" rörelser!
   
2. Deflation blir också ett ord på modet. Med krympande globala kapitalresurser kommer priserna på så gott som allt troligen att falla, förutom i länder med svaga valutor, se punkt 6 nedan. Men när vi som minst väntar oss det kan inflationen komma tillbaka, men kanske inte förrän 2010.
   
3. Oljepriset gjorde en makalös resa upp och ner under 2008. Oljan är en av de mest centrala handelsvarorna i den globala ekonomin och dess pris påverkar i längden priset på så gott som allting. Som återkoppling påverkar efterfrågan oljepriset kraftigt. Att säga något om vad som kommer att hända under 2009 är ytterst svårt. Efterfrågan lär fortsätta att minska rejält med den kris vi är i. Detta i sin tur kompenseras av att många stora oljeexportörer är stadda i oåterkalleligt fallande produktion, exempelvis Mexiko och Norge. Låga oljepriser gör med största sannolikhet att det investeras mindre i ny oljeproduktion för att ersätta den som faller bort. Grundfrågan för oljepriset blir därför hur nedgången i efterfrågan matchas mot produktionen. Dessutom finns alltid många osäkerhetsfaktorer som kan orsaka plötsliga spikar uppåt i oljepriset. T.ex. om kung Abdullah av Saudiarabien avlider - han fyller 85 i år. Eller om det hettar till runt Iran. Vi har inlett detta år med ett stigande oljepris runt 40-47 US-dollar per fat. Jag tänker inte ens försöka mig på att förutsäga oljepriset mer exakt under året förutom att det kommer att fladdra omkring rejält någonstans i intervallet 20-150 dollar per fat.
   
4. Federal Reserves styrränta i USA kommer troligen att ligga kvar nära 0%. Risken är överhängande att andra centralbanker (ECB, BOE, Riksbanken) tvingas följa efter och sänka till näranollränta. Många andra bedömare, bland dem SEB:s Robert Bergqvist är inte främmande för den tanken.
   
5. Däremot kommer många krisländer att tvingas höja sina styrräntor till tvåsiffriga procenttal i desperata försök att försvara sina valutor. Ukraina, Island och Ungern är redan där, till exempel. Jag återkommer framöver till fler krislandskandidater här på bloggen.
   
6. Vi kommer att få se flera svagare länders ekonomier kollapsa, i linje med vad jag sade under punkt 5. Ukraina, Lettland, Island, Ecuador, Bulgarien, Rumänien, Pakistan, Indonesien, m.fl.
   
7. Rysslands gasleveranser till Europa kommer att fortsätta vara en av de hetaste nyhetsgenererarna under året, efterhand som det uppstår betalningssvårigheter bland mottagarna. Gazprom stängde av leveranserna till Ukraina häromdagen och nu rapporteras det fallande gastryck i många köparländer, t.ex. Bulgarien, Rumänien, Ungern och Polen. Troligen på grund av att Ukraina nallar av förbipasserande gas. Krismöte i Tjeckien blir det på måndag.
   
8. USAs kris kommer att förvärras ytterligare. Den nya presidenten Obama och Federal Reserve kommer att ta till fler och fler desperata åtgärder, men det blir tyvärr bara pengar i ett svart hål.
   
9. Industriproduktionen kommer att sjunka kraftigt över så gott som hela världen. Det framåtblickande ISM-indexet i USA har fallit till lägsta nivån sedan 1948. Kinas tillverkning sjönk för femte månaden i rad och lär fortsätta att göra det, allteftersom efterfrågan från USA och Europa krymper. Eurozonens inköpschefsindex sjönk till nytt bottenrekord. Sveriges inköpschefsindex föll i december för sjunde månaden i rad till rekordlåga nivåer. Det finns tyvärr inga ljuspunkter någonstans vad jag kan se. Följderna blir ökad arbetslöshet och en fortsatt global nedåtspiral.
   

Sådär, nu har jag klarat av en bunt med punkter. Jag återkommer med fler delar i följetongen.

Uppdatering 2009-01-09: Nu finns en del 2 av mina gissningar, med punkterna 10 t.o.m. 24.

Problemländer på horisonten

Häromdagen skrev jag:
"Ett antal länder befinner sig mer eller mindre på (eller över) gränsen till ekonomisk kollaps eller valutakollaps. Just nu får de nödhjälp, men det är som jag ser det åtgärder som bara hjälper tillfälligt, på samma sätt som för bilindustrin. Möjligen kan man hålla kollapsen stången i några månader."

Nu tänkte jag ta upp lite mer detaljer runt några av dessa länder och även deras tänkbara följdeffekter för världens och Sveriges ekonomier. I nuvarande världsekonomiska krisläge gäller det att ha radarn inställd på högsta känslighet för att snappa upp händelser som kan påverka en själv på något plan.

Vi börjar närmast oss med Lettland. Häromdagen beviljades ett nödlånepaket på 7,5 miljarder euro från EU, Sverige, Danmark, Finland, Norge, IMF, EBRD och Världsbanken för att stötta upp Parex bank och den lettiska valutan. Sverige är ju i högsta grad insyltat i Lettland, genom att Swedbank och SEB är stora där, framförallt på utlåning. En allvarlig kris i Lettland skulle därmed drabba oss direkt, men med tanke på den Lettiska ekonomis litenhet lär det inte drabba världsekonomin som helhet särskilt hårt. Grundproblemet i Lettland är, som i så många andra länder, att man i för stor utsträckning har levt på lånade pengar. Dessutom är en stor andel av lånen i utländsk valuta. Faller latsens koppling till euron drabbas ekonomin därför mycket hårt. Tyvärr är som jag ser det en frikoppling av valutan i längden oundviklig (kan någon nämna ett historiskt exempel på valutakursförsvar i liknande krisländer som lyckats i längden?). De ytterligare lån som ges genom detta paket kommer därför att antingen spä på problemet i längden, eller lämpa över problemet på långivarna, som kanske blir tvungna att efterskänka lånen.

Det kan tilläggas att Lettlands BNP sjönk med 4,6% under tredje kvartalet i år. Hur desperat situationen är understryks av att lettiska säkerhetspolisen för några veckor sedan grep professor Dmitrijs Smirnovs för att ha spridit "osann information" om bankerna och valutan och höll honom för förhör i två dagar. För att följa det politiska läget i Lettland kan man bl.a. läsa bloggen Free Speech Emergency in Latvia.

Ganska nära oss ligger ju också Island, som man kan läsa om både här och där. Men där har ju kraschen redan skett, så vidare påverkan på Sveriges och världens ekonomi är nog av det mindre slaget. Islands statsskuld har fyrfaldigats, ekonomin beräknas krympa med 10% nästa år, arbetslösheten väntas trefaldigas, räntan ligger på tvåsiffriga tal. För islänningarna själva kan det bli betydligt sämre om situationen skulle urarta.

Nästa ganska näraliggande land på min krisradar är Irland, som var först ut i EU i år med att officiellt gå in i recession. Irland var också först ut i EU med vidlyftiga garantier för bankinsättningar. Häromdagen kom nyheten om ett krispaket på 5,5 miljarder euro för tre stora banker. Anglo Irish Bank blir därmed till 75% statsägd, och Bank of Ireland och Allied Irish Banks till 25% statsägda. Anglo Irish Banks VD och styrelseordförande avgick nyligen efter en låneskandal. Aktiekursen för Anglo Irish Banks har fallit från över €10 i början av året till nu senast €0,15. Industriproduktionen på Irland föll i oktober snabbast av alla EU-länder - minus 6,4 procent. Irland har haft en jättestor bostadsbubbla som nu är rejält spräckt. Den har som alla bostadsbubblor karakteriserats av excesser av alla de slag - byggfusk, bostadsköp i spekulationssyfte, köp för uthyrning, hög belåning, osv. Eftersom Irland är EU-medlem och sedan länge väl integrerat riskerar allt detta att drabba övriga EU hårt, även om Irlands ekonomi inte utgör särskilt stor andel av EUs totala ekonomi (runt 1,6% av EUs BNP). Irlands ekonomi har dock fortfarande en hel del styrka kvar, varför vägen till kollaps är lång (betydligt längre än för t.ex. Lettland), men landet får dock ändå en plats i min lista över kriser som bara kommer att bli värre nästa år.

Jag återkommer om någon dag med fler länder på min krisradarskärm.