Ännu mer Swedbank

Det finns mer att orda kring turerna runt Swedbank och Sparbanksstiftelserna. Fredrik Braconier på SvD tycker att Swedbank har lurat dem som köpt preferensaktier innan jul. Han drar sig inte för att använda ett så hårt ord som bondfångeri om det faktum att den utlovade utdelningen på preferensaktierna nu plötsligt gick om intet. Bra sagt! I och för sig kan man ju tycka att de som deltog i nyemissionen får skylla sig själva, men problemet är att större delen av dem inte spelade bort egna pengar, utan andras pengar. Folksam riskerar sina pensionssparares pengar. Sparbanksstiftelserna slarvade bort pengar som skulle gå till forskning, utbildning, kultur och idrott.

Igår kväll skrev jag om Sparbanksstiftelsernas ordförande Ingrid Dahlberg. Jag frågar mig första hur man kunnat utse henne till ordförande för en storägare till en storbank. Här faller ansvaret på valberedningen. Borde man inte ha valt en person med kunskaper om ekonomi och bankväsendet? Det är i och för sig sunt att man har personer med olika bakgrund i styrelsen, så att perspektivet inte blir för ensidigt. Även ekonomer tenderar ju att ha "färgade glasögon" i sin syn på världen. Men om man vill ha t.ex. en kulturpersonlighet i styrelsen så finns det många kulturpersonligheter som även har ekonomikunskaper. Fast även om nu valberedningen nominerat en olämplig person, så måste den nominerade själv inse sina begränsningar. Kan man inget om banker bör man tacka artigt nej till ett sånt uppdrag, eller möjligen tacka ja och sen sätta sig och läsa på en massa om banker, aktier, fonder, m.m. På en sådan här mäktig post kan man nämligen genom blåögdhet och okunskap ställa till stort elände för många andra, vilket just bevisats.

Jag råkade även hitta en mycket intressant artikel i Affärsvärlden, som gräver lite i historien bakom Swedbanks nuvarande situation och en hel del för mig okända detaljer om höstens viktiga händelser. Riktigt bra journalistik av Birgitta Forsberg om hur småspararnas trygga bank blev ett högriskprojekt. Hon börjar med att berätta historien om hur Jan Lidén och Carl Eric Stålberg blev ledarduo för Swedbank och hur man expanderade österut. Sen kommer hon in på Sparbanksstiftelserna. Lite godbitar ur artikeln:

"Stiftelserna lade olika vikt vid sina olika uppdrag. Ingvar Melin hävdade att stiftelserna främst skulle äga Swedbank och vårda banken. Men andra stiftelser, som ofta befolkas av kommunpolitiker och kommunanställda enligt sparbankstanken om att spegla samhället, fokuserade mer på att dela ut pengar."
[...]
"Medan Ingvar Melin förgäves förfäktade sin ståndpunkt i Förvaltningsbolaget verkade de andra representanterna mest tycka att det var trevligt att det regnade så stora utdelningar över dem. Ingvar Melin hade också synpunkter på bankens strategi och agerande, medan de andra ofta satt tysta."
[...]
"Flera av stiftelserna sägs också ha förlitat sig på Förvaltningsbolagets tjänsteman, Björn Kårfalk. Han påstås i sin tur ha backat upp Carl Eric Stålberg. Enligt Björn Kårfalk styr stiftelserna banken via valberedningen, där de har ordförandeposten."
[...]
"Bilden som växer fram är att stiftelserna, med undantag för Melin på Alfa, stillatigande sett på hur Stålberg och Lidén rusat i väg österut mitt i en högkonjunktur."

Här får vi lite av förklaringarna till att en småspararbank kunde få för sig att expandera stort utomlands. Eftersom styrelseledamöterna tydligen inte förstod så mycket så sade de inte emot. Här förstår man också bakgrunden till att stiftelserna inte hade några pengar att köpa aktier för i nyemissionen. Sen kommer artikeln in på höstens händelser, som ligger bakom de senaste dagarnas härva.

"Söndagen den 19 oktober ringde Anders Sundströms mobiltelefon. När Folksams vd svarade serverade hans gamla vän Lorentz Andersson från Sparbanksstiftelsen Norrland ett delikat problem - Swedbank behövde pengar, kunde Folksam ställa upp?"
"Anders Sundström och Lorentz Andersson var gamla partikamrater i socialdemokraterna. När Lorentz Andersson var kommunalråd i Skellefteå var Anders Sundström kommunalråd i Piteå. Därefter gjorde båda karriär inom partiet, Lorentz Andersson satt i partistyrelsen och blev landshövding medan Anders Sundström blev minister."
"Lorentz Andersson var även ordförande i Swedbanks valberedning och Anders Sundström hade suttit i styrelsen från våren 2003 till våren 2004, då han slutade för att bli vd för Folksam."

Sen noterar jag att det finns en sparbanksstiftelse som verkar överleva:

"Ett stort undantag utgör Sparbanksstiftelsen Alfa, med Ingvar Melin i spetsen. Medan de andra stiftelserna hade delat ut merparten av sina pengar, hade Alfa 10 procent av sin förmögenhet likvid och kunde ställa upp kontant för de aktier stiftelsen äger direkt, inte via Förvaltningsbolaget."

Det fanns alltså någon inom Sparbanksstiftelserna som fortfarande hade lite vett kvar och inte belånade sina aktier. I en di-artikel från igår läser jag också att

"Sparbanksstiftelsen Alfa med verksamhet i framförallt Värmland och Östergötland är mer stadd i kassan. Som den största sparbanksstiftelsen med 16,3 miljoner obelånade Swedbankaktier har de fortfarande en relativt god ekonomi"

Jag frågar mig fortfarande varför Svensk Exportkredit (SEK) lånat ut pengar till Swedbank. Det frågar sig tydligen Svd också:

"I utbyte mot säkerheter i form av Swedbank-aktier gav SEK ett lån på en halv miljard kronor till stiftelserna i januari 2008, lika mycket lånade de av en europeisk bank månaden efter.

På frågan varför ett exportstimulerande organ som SEK överhuvudtaget ska låna ut pengar till en så inhemsk företeelse som en samling sparbanksstiftelser, svarar ordförande Ulf Berg:

– Det är en förståelig fråga. Men för att exporten ska komma igång måste hela det finansiella systemet fungera och därför kan vi även gå in och ge lån till finansiella spelare, säger han."

Det var ju ett svar. Men kanske inte riktigt så utförligt som jag skulle önska. Fortfarande tveksamt om detta verkligen ingår i deras uppdrag.

Nu undrar förstås alla vilken "den europeiska banken" är som lånat ut en halv miljard och som därmed kanske blir ägare till en massa Swedbankaktier. Vi väntar med spänning på att det ska avslöjas.

Hursomhelst är det intressant att Sparbanksstiftelserna under våren 2008 köpte drygt 8 miljoner nya Swedbank-aktier för runt 1 miljard kronor. Sedan dess har aktiekursen som bekant hunnit med två halveringar!

Som jag nämnt tidigare så kommer ju en massa kultur, forskning, utbildning och idrott att gå miste om bidrag från Sparbanksstiftelerna. På www.sparbanksstiftelserna.se kan man läsa mer om vilka som kommer att gå miste om pengar. Bl.a. tappar Nordens Ark en miljon om året.

Vad gäller Swedbank så sitter styrelseordföranden Stålberg kvar än så länge. Nya storägaren Folksam verkat inte ha något emot honom. Att han tagit alldeles för stora risker verkar man än så länge hålla emot honom.

Folksam sålde förresten sitt fondbolag till Swedbank häromåret och Swedbank säljer sakförsäkringar från Folksam. Det verkar finnas tankar bakom Folksams övertagande, bl.a. är Swedbanks många kontor troligen intressanta. Det kan nog bli fler samarbeten.

Nå, nog om Swedbank och Sparbanksstiftelserna nu. Jag lovar att ta upp lite andra ämnen nu, om inget sensationellt händer i Swedbank.